*

 

Ett sms trillade in i min mobil när How I Met Your Mother började. Jag. Hoppades att det skulle vara Niall, och att det stod att han skulle komma hem snart. Jag fiskade upp mobilen och såg att det tyvärr inte var från Niall, utan Danielle. Jag tittade på meddelandet. "Hej, kan du komma ikväll sen?" Även fast det inte var Niall är jag glad att smset kom. Å"Vad då?" Knappade jag in och skickade sedan. "Tjejkväll med Perrie, mig och tyvärr Eleanor" Tjej kväll? Låter ju jätte roligt. "Vart?" "Hos mig klockan 19, kommer du?" "Absolut, ses där!" Jag fick äran att avsluta vår konversation och blickade sedan ut över klockan. Det var ganska mycket tid kvar till 19, men än sen. Jag passade då på att duscha, en lång stund. Jag tänkte väldigt mycket. Kommer Niall att vara borta någon mer sen? Varför är Niall fortfarande sur på Olly? Hur kommer det gå på tjejkvällen när Eleanor är där? Och varför var Olly så skum på pool partyt? I alla tankar dök plötsligt en speciell tanke upp. Kent. Tänk om han verkligen hittar mig? Om han gör mot Niall som i min dröm? Jag rös till av bara tanken. Det kommer aldrig hända, Nella, sluta tänka så. 

Jag började tänka tillbaka på hur det var då, hur mycket jag grät varje dag. Hur jag varenda liten sekund blev behandlad som inget. Som smuts, eller rättare sagt luft. Tänk om jag någonsin får gå tillbaka till det? Tänk om Niall är som Kent! 

Jag beslutade mig för att kliva ur duschen, då alla tankar om att Niall kanske var som Kent blivit starkare. Det är inte, kan jnte och ska inte vara eller är sant. Absolut inte.

Jag satte på mig något fint och tittade mig sedan i spegeln. Det ser lite konstigt ut på mig, men jag tänker inte byta om igen. Jag gick och borstade tänderna. Frukosten som Niall hade gjort hade varit jätte god. Speciellt rostade bröden. Jag bestämde mig för att gå ut på en promenad. 

Jag satte på mig mina skor, tog på min jacka och gick ut. Fåglarna kvittrade redan, även fast det bara var första mars. Våren verkar vara tidig i år.

 Jag tog försökte koncentrera mig på fåglarna, men allt ljud gjorde det svårt och nästan omöjligt. Mina ögon hamnade på ett cafe tvärt över gatan. Det såg så himla mysigt ut, en liten ute plats. Ska jag sätta mig ner? Den stora, goda frukosten som Niall hade gjort var verkligen toppen, och exakt som jag ville ha den. Men jag kännde fortfarande ett sug i magen efter någon bulle.

Så fick det bli...

Jag gick rakt över gatan och fortsatte in på det mysiga fiket.  Jag ställde mig i kön, två personer framför mig som var i samma sällskap. Jag lät min blick svepa över menyn och jag hann uppfatta att en bulle kostade 15 och en kaffe 20. Jag började rota efter min plånbok när personerna framför tog sin bricka. Dom började gå försiktigt, med 2 milshakes balanserade på brickan och jag gick direkt fram och beställde.

 

Lite senare bar jag ut brickan med kaffen och bullen på. Jag satte mig vid ett ledigt bort ute och började äta långsamt. Solen sken och hamnade irriterande nog precis på mig, vilket gjorde så att jag måste kisa. Det var inte så många folk på det här fiket, inte eller på gatan. Det var nog mest tanter och så. De andra är nog på jobbet... Plötsligt kände jag hur någon la sina händer framför mina ögon "Gissa vem" hördes en pipig röst. Det lät som en kille, som försökte låta som en tjej. "Ehmm..." for det ur mig "Danielle" sa jag, även fast det absolut inte lät som henne. Händerna togs bort och en viss person drog ut stolen framför mig och satte sig. "Lät jag som Danielle?" Sa Olly och jag skakade direkt på huvudet. "Du lät som en kille som försökte låta som en tjej" Olly fnös till på skoj och blickade ut över kafet. "Jag lät dom Danielle" sa han säkert. Jag skrattade lite och skakade på huvudet medan min blick vandrade ner till kaffet. "Vad gör du uppe såhär tidigt förresten? Klockan är ju bara ett" Jag gav honom en menande blick "Jag trodde du var typen som sov till kvart i tre" "Nej, absolut inte kvart i tre. Jag vaknade och ja... gick en promenad" "Näää" sa han ironiskt, eftersom jag faktsikt satt här. Jag svarade inte, utan bara log och tittade återigen ner i kaffet, rörde runt medan jag bekvämt hade armbågen på bordet som balanserade mitt huvud. "Du tog också en promenad" sa jag och fick det att låta som en fråga. Han svarade inte och jag tog för givet att han nickade. "Vart har du Niall då?" Jag tittade upp på honom "Då frågar alltid det" Han ryckte på axlarna "Man vill ju veta när man ska ta chansen utan att någon står och glor som en åsna" Jag skrattade till "En åsna? Vad sa du?" "Näää..." Mumlade han. "Vart är han?" Sa Olly med en högre ton. "Spelar in" svarade jag och åt lite. "Han spelar inte in här va, han är väll inte här?" "Varför skulle han? Det är ett cafe, Olly om du inte har märkt det" Olly skrattade och tittade ner på min tallrik. Hans ögon blev en aning större när han såg bullen. Jag log åt synen. "Du får ta om du vill" skrattade jag. "Eahmmm... Jag vet inte, d... om du insesterar!" Jag skrattade när han nästan kastade sig mot bullen och åt den glupskt. "Ajuste..." Han svalde innan han började prata. "Skulle vi kunna göra något imorgon? På Lördag alltså? " Jag tänkte börja svara okej, men hindrade mig. Niall kommer att ta det fel. Men det är ju likadant för mig och Danielle? Om Danielle var en kille skulle han ha blivit lika avundsjuk? Jag vet vad Danielle skulle heta om han var en kille, Daniel. Eller vänta, om Danielle var en kille skulle ju vi inte känna varandra. Hon är Liams flickvän. Jag avbröt i tankarna. "Ehh? Ja eller nej?" Jag förstod att jag hade suttit helt stilla och bara tänkt. "Oj, förlåt jag ehm... Mrn ja det kan vi" han log mot mig.