Kategori: Tied Love
Datum:

Tied Love - Epilog
Det har gått tre år. Tre år sedan jag blev kidnappad, tre år sedan jag mötte Harry, och tre år sedan jag blev kär i honom. Polisen tyckte att det var hemskt att jag hade gått och blivit kär i min kidnappare, och jag vet vad du tänker, ja, vi berättade. Allt. Till och med allt om Miranda, och Alex. Men när han hörde allt vad Harry gjort, och fått vittnen, dvs. Toby och Hayes som har godkännt att han tagit hand om mig, fick Harry endast husarrest i tre månader. Med Harry's egna ord, vad de tre månaderna 'perfekta', även fast han hade husarrest. Han sa att det vare tack vare mig, att jag hela tiden hade mysigt med honom, och köpt saker till oss både. Idag har jag och Harry flyttat ihop, jag är tjugo ett år, och Harry är tjugo tre. Han ser likadan ut som han gjorde för tre år sedan, förutom det faktum att han har börjat att använda hårband, och fått längre hår. Vi har till och med fått jobb, jag har inte det bästa jobbet, servitris, men jag jobbar ju på en fem-stjärnig resturang, så det kan jag väl vara glad för. Harry jobbar som kock på samma ställe, och han säger att det är det bästa jobbet eftersom att vi får vara tillsammans. VI har en stadig inkomst, och jag kunde inte vara mer tacksam. Nämnde jag att vi flyttat ihop också? Det har vi. Vi har en stor villa, en bit ifrån staden. I London, såklart. Just nu, var jag på väg hem ifrån en tuff dag på jobbet, klockan var tio på kvällen, det var vår, så det var ganska så mörkt. Jag svängde in på vår uppfart och suckade lättsamt när jag såg huset. När jag ser huset tänker jag bara på Harry. Han slutade fem timmar innan mig, och jag har alltid tjatat om att jag också ville det. Jag gick ur bilen, låste och gick och öppnade dörren. Den gamla vanan. Däremot, var det jag möttes av innanför inte så vanligt. Harry kom inte gåendes emot mig med ett leende, frågade hur min dag varit medan han hjälpte mig av med min jacka och kysste mig sedan kärleksfullt. Jag möttes av inget. Ett tyst och var det verkade som, tomt hus. Jag rynkade på pannan "Oohh, Harry?" Sjöng jag högt, och hängde av min jacka innan jag gick in i huset mera. Jag gick till köket, sovrummet, till och med toaletten, men hittade inget. "Harold, I don't feel like hide and seek" Suckade jag, leendes, men leendes suddades ut när jag kom in i vardagsrummet. Inte för att något var dåligt, utan bara i ren förvåning. Det hängde lappar ifrån taket i ett snöre. Jag rynkade på pannan jag gick in i rummet mera, tog tag i lappen närmast dörren och läste. *Dear Olivia Rebecca Johnsson. I love you* Jag rynkade på pannan, och log stort innan jag gick till nästa *I love everything about you* Nästa *Your hair* Nästa. *Your eyes* *Your lips* *Your cute nose* *I love how your fingers fit perfect with mine* *And how you always roll your eyes when I say something cheesy* *And I bet you have rolled your eyes very much at these notes* *I love how you always lay in bed extra ten minutes before you get up* *I love how you get mad when some girl flirts with me* *Even if they have no chance, cause' I have a lovley, wonderful girlfriend* *I love how you play with your hair when you're nervous* *I love how you always read the same book over and over again* *I love you, Olivia Rebecca Johnsson* *Now get out through the backdoor to the yard, I'll be waiting there. Love xx Harry* Jag log, och gjorde min väg mot bakdörren, som stod öppen och jag flämtade tyst när jag såg det. Det var ljus, som lös upp som en gång i den mörka kvällen. Jag la handen för munnen medan jag kände hur tårar letade sig till mina ögon. Jag är inte en sån som gråter ofta, men...ingen har bara gjort något sådant här för mig, någonsin. Jag gick ut igenom dörren, och följde gången, som var ganska lång, den gick till och med iväg ifrån vår tomt, och mot parken längre bort. Jag såg hur den tog slut längre fram, och när jag nådde slutet så såg jag något som fick en tår rinna ner för kinden och mig att flämta högt, och jag slog den andra handen för munnen. "Will you marry me?" Stod det i rosenblad i slutet av gången. Harry stod bredvid rosenbladen, och log nervöst, innan han gick fram till mig, och gick ner på knä. Han harklade sig dramatiskt, och jag log bakom mina händer. Han räckte upp handen mot mitt ansikte för att stryka bort den tår, och tog sedan min ena hand. "Olivia Rebecca Johnsson, will you make me the luckiest man on the earth, and do me the honor to be my wife?" Jag nickade bara, hastigt. Jag hade inga ord. Jag kunde inte ens få ut några ord, även om jag försökte. Även om det bara var ett enkelt ja. Han log stort, och ställde sig upp och trädde ringen på mitt ringfinger. "I love you, Olivia" Jag log, och tog bort min ena hand ifrån min mun för att placera dom runt hans nacke, och han placerade hans runt min midja "I love you too, Harold"
 
 Jag suckade högt när jag hörde April börja gråta igen. Harry sparkade av sig täcket, och  satte ner fötterna på marken "Harry, don't" Muttrade jag ut trött, och vände mig om i sängen så jag såg hans konturer. "What?" "If you sing to her every time she cries, she'll continue doing it" Harry svarade inte, utan bara ställde sig upp "Harry" Suckade jag "What? I will just go to the toilet" Svarade han oskyldigt, och jag lät honom gå ut ur vårt sovrum. Efter ett tag hörde jag honom sjunga lågt, och jag log för mig själv. Såklart. Jag ställde mig upp ur sängen och vandrade ut igenom sovrummet, förbi vardagsrummet och in i April och Darcy's delade rum. Där såg jag konturerna av Harry stå och vagga fram och tillbaka med April i hans famn medan han sjöng lågt. Min blick fördes mot Darcy's säng. Hon låg och sov. Jag log, hon har alltid varit svår väckt. Det tar mycket att vakna upp henne inför dagis. Det är dom ända barnen vi har. April och Darcy. April är ett halvt, och har brunt hår. Darcy är två år, och har mörkt rött hår. Darcy ser helt klart mest ut som Harry. Hon har hans lockiga hår, och hans näsa, till och med hans mun. Hon är till och med lik honom i personligheten, hon är lika lekfull, lika snäll. Det känns om att det enda hon fick ifrån mig var ögonen. April ser mer ut som mig. Mina ögon, min mun, min näsa... Och det enda synliga hon fick ifrån Harry var hans hår, brunt och lockigt. Harry slutade sjunga och jag väcktes ifrån mina tankar. Han la försiktigt tillbaka April i hennes lilla spjälsäng, och vände sig sedan om med mig med ett trött leende "Now, let's sleep" 
 
 
"Daaaaad!" Gnällde Darcy "Yes, hunny?" "I want a brother!" Jag och Harry utväxlade en blick, och Harry vände sig sedan till Darcy "Why?" "Because Maddie got one! He is really cute" Jag log mot henne "But you got April, she is cute" Darcy blickade på April som låg i min famn "Yes, but she isn't a boy" Muttrade Darcy tyst "Please dad?! Pleeeease? Ask the stork if he can bring a baby boy!" Precis som de flesta två åringar, hade Darcy frågat vad barn kom ifrån. Harry hade då berättat om storken som kom och lämnade ett barn om föräldrarna älskar varandra väldigt mycket. "Well, you'll have to ask your mom about that" Darcy vände sig om mot mig "Pleaaaase, mooom?" Drog hon ut på orden, jag gav Harry en 'hjälp mig' blick och han skrattade lågt och ställde sig upp "We'll see, now go get your shoes on, don't wanna be late for kindergarten now, do we?" Darcy fnissade tyst och skakade på huvudet innan hon skuttade ut i hallen "See you soon" Mumlade Harry och pussade mig sedan snabbt på munnen innan han log och gick mot Darcy som, som vanligt, var väldigt glad över att vara på väg till dagis. 
 
 
Jag stod och diskade när jag kände något varmt i nacken, och jag tog för givet att det var Harry. Jag log "You know shat Darcy talked about?" Mumlade han mot min hud "Mm?" Mumlade jag ut och fortsatte diska "Maybe we could...you know...if you want to" "Harold, I gave birth to April half an year ago, I won't..." "No, no, no, I mean...you know, later" Jag suckade, och stängde av vattnet och vände mig om mot Harry, som direkt placerade sina händer på min midja, och lyfte upp mig på diskbänken. Jag blev en aning blöt, men ignorerade det. Jag la armarna runt hans nacke och han tittade upp på mig, med ett ansiktsuttryck som betydde att han lyssnade till 100 procent. "What if it's a girl, then? She will be disappointed" "But...still, she isn't the only one who wants another" Mumlade han tystlåtet innan han pressade en mjuk puss till min nacke igen "Wait..." Jag pressade hon tillbaka så jag aåg hans ansikte helt "You want another one?" Han tittade ner på sina fötter "I've always wanted a big family..." Mumlade han och jag log "Well, ask me in eight months, and maybe I'll say yes" Harry verkade nöjd med svaret då han log stort och kysste mig på munnen kärleksfullt. "You're a thief" Mumlade jag mot hans läppar och han avbröt kyssen igenom att skratta åt mina plötsliga ord "What?" "You kinda stoled me" Han höjde ena ögonbrynet "Stoled you?" "You were twenty, I was eighteen, you kidnapped me, remember?" Han log "You are a theif too" "Oh, really Harold?" Han log och lutade våra pannor ihop "Mhm..." "How?" Han log, och jag visste att han skulle säga något  som jag skulle himla med ögonen åt "You stole my heart" 
Jag gjorde Harry till kock....det känns konstigt?
Aja här är epilogen! :)
//Hilda


Kategori: Tied Love
Datum:

Kapitel 20 - The Truth - The End
 "But he kidnapped you" "The others kinda made him do it...this boy helped me escape from there, and...well, he is now in my house with my brother and I haven't gold anyone that he was the one who did that, except Oscar who knew that..." Emelie stirrade på mig "I have to meet him!" Jag tittade med en rynkad panna på henne "So you aren't mad, or like, think it's crazy?" "He seems nice, but how will you tell you mom and dad?" Jag suckade tungt "I don't know, how do you solve your problems?" Hon dyckte slappt på axlarna "I google them" "Well, I don't think there is people on the internet that has the same problem as me, and I can't ask 'Hi, my boyfriend kidnapped me, how will i tell my parents?' " Hom log svagt och gav mig en stöttande hand på axeln "We'll figure it out" 
 
 
 
 
 Jag gick med snabba steg hem. Hur kunde jag lämna Harry och Oscar ensamma i huset? Oscar verkade hata Harry, och Harry verkade tycka detsamma. Dom gett varandra kalla blickar enda sen de träffade varandra. Jag gick in på uppfarten, jag oroade mig så mycket om vad som kunde ha hänt, och jag föreställde mig det värsta, tills och öppnade dörren och..."Go fish" Jag tittade undrandes på medan min broder och min pojkvän satt vid soffbordet, med massa kort framför sig och Harry tog upp ett kort ur sjön. "Do you have any threes?" Undrade Oscar, och Harry suckade djupt och överlämnade två kort till Oscar, som med ett leende tog emot dom. "Do you have any kings?" Harry skakade på huvudet "Go fish" Jag la armarna i kort medan jag tittade roat på de två, och Harry verkade förlora stort, med tanke på att Oscar hade tre par, och Harry noll. Jag harklade mig högt, och Harry och Oscar tittade upp på mig. Harry log stort, och ställde sig upp innan han gick fram till mig 
och gav mig en stor kram "I've missed you" Mumlade han in i mitt hår, och jag himlade leendes med ögonen "I was away for four hours" "That is four hours too much" Muttrade Harry innan han pressade sina läppar mot mina i en mjuk kyss. Nu var det Oscars tur att harkla sig, vilket förde min och Harry's uppmärksamhet till honom "Should we keep playing, Harry?" Harry nickade, och flätade ihop våra fingrar, och gick sedan mot Oscar igen, vilket orsakade mig att gå efter honom. "So are you guys okay with each other?" Oscar mötte Harry's blick, innan han långsamt nickade "I have to confess, I thought you were a little like you used to be. You know, like Hayes and Toby" Det kändes så konstigt att dessa två namnen skulle komma ifrån min bror's mun, men jag ignorerade den konstiga känslan. "Well, I guess you were mistaken" Oscar nickade. Harry satte sig ner i vår soffa, och jag tänkte sätta mig bredvid honom tills han drog ner mig i sitt knä "Wanna help me?" Jag nickade leendes, och Oscar suckade "Hey! That is teaming up against one, that is not nice!" "Well, boo hoo for you" Muttrade jag tyst, vilket orsade Harry att skratta, och han la sedan armarna runt mig och jag tittade ner på korten i hans hand "Should we continue?" Harry nickade "So...I believe it was my turn. Got any..." Jag pekade på femmorna "...fives?" Undrade Harry och Oscar suckade tungt för att sedan ge honom tre stycken "Finally" Suckade Harry, när han äntligen fick ett par. "Any...queens?" Oscar gav honom två drottningar, och Harry la ännu en gång ner ett par "Olivia, you are like my lucky mascot" Utbrast Harry glatt, och jag skrattade åt hans gladhet "Any eights?" Oscar skakade på 
huvudet "Go fish" Harry suckade tungt, och tog upp ett kort "Hey, I got the eight I was looking for!" Utbrast Harry, glatt nu med för att lägga ut sitt tredje par. "Do you have any..." Jag tittade ner på mitt och Harry's kort, och såg att vi hade tre nior, och jag höll diskret upp nio fingrar. Oscar höjde ena ögonbrynet mot mig, men sa det ändå "...nines?" Harry suckade, och kastade korten mot honom. Oscar höjde förvånat på både ögonbrynen "Any..." Jag höll upp två fingrar "...twos?" Harry gav honom korten "Any..." Jag räckte upp sex fingrar, men blev avbruten av ett högt "Hey! That is cheating! Why would you tell him wich cards we have?" "Because I feel bad for him, he doesn't have a girlfriend to team up with!" Harry himlade med ögonen "And hey, don't roll your eyes at me! I am trying to be nice, your such a sour loser" "I may be a sour loser, but I am a very happy winner" Jag skrattade tyst åt detta, och Harry puttade mjukt av mig från hans knä för att sedan böja sig över mig och pressa sina läppar mjukt mot mina "Eeww, I did not need to see that!" Utbrast min bror äcklat som en femåring och vi kunde sedan höra hans fotsteg som sprang iväg. "He needs a girlfriend" Muttrade jag mot Harry's läppar. Harry bara skrattade tystlåtet innan han kraschade ihop våra läppar igen. "We need to tell them" Mumlade Harry mot mina läppar efter kyssen"Tell who, what?" "Tell your parents..." Jag rynkade på pannan "about...?" "...me, you...us, you know, the whole kidnapping scene" Jag stirrade på honom ett tag innan jag svarade "What? Why? We don't need to do that, they'll never find out" "Olivia, they will start asking questions soon...and I want them to know the whole story" "And if they forbid us to meet each other?" "Then we'll just break up" Jag stirrade med störa ögon på honom "What? Break up!?" "Of course not, Olivia! I was just kidding, we'll continue to be with each other, of course" Jag andades ut av lättnad. Harry började plötsligt skratta tyst och jag höjde ett ögonbryn "What?" "You should've seen your face, you were all like..." Han gjorde ett konstigt ansiktsuttryck och jag himlade me ögonen, men log ändå och slog till honom lätt på axeln "Fine, we'll tell them. But if they make us break up, don't blame me" Harry log "I would never blame you" 
 
 
"We are home!" Jag gick in i hallen med händerna i fickorna "Six hours...what took you do long?" Mamma log kort "Your dad got lost..." Hon suckade "...again" Harry kom upp bakom mig och skrattade tyst "Well...me and Harry have something to tell you" Mamma och pappa tittade på oss, ingen sa något, tills pappa öppnade munnen "You're not engaged, are you?" Jag suckade "No, dad, we are not engaged" Han suckade lättad "Thank god..." "What is it, hunny?" "Em...you can sit down" Jag gestikulerade mot soffan och mamma och pappa satte sig lydigt ner "Tell us" "Well, erm... you know...I got kidnapped..." Mamma och pappa nickade"Yes" "Well...erm...he" Jag tittade på Harry, som om jg bad om hjälp och Harry nickade förståendes "I...was one of the three people who kidnapped her" Mamma stirrade i chock på honom, medan pappa började skratta stelt, men tystnade när han såg våra seriösa blickar "Oh...wait, you're serious?" Jag nickade. Det blev tyst vid bordet "I am sorry, I understand that you think I am a freak now, and I understand that, but you'll have to understand that I love your dau..." "Get out"  Eter att min moder yttrat dom orden blev det helt tyst i hela huset. "Mom, you can't..." "Out, now, Harry" Harry satt kvar och tittade på henne i cirka två sekunder, innan han nickade kort och ställde sig upp "Harry, no!" Jag tog tag i hans handled, men han drog tillbaka den och började gå emot hallen. Jag sprang efter honom mot hallen efter att ha tittat otrevligt på min mamma. "Harry, wait" Han öppnade dörren, och tänkte precis gå ut, men jag stängde den och ställde mig iför den "She wants me to go, I am going to go" Han öppnade dörren igen, men jag stängde den "Olivia!" "But I want you to stay, why doesn't that matter?" "She is your mother" "So?" Harry suckade "I'll see you, Olivia, I'll be in my car" Harry stängde dörren i mitt ansikte, och jag vände mig argt om mot vardagsrummet, innan jag med bestämda steg gick in i vardagsrummet "Mom!" utbrast jag högt, och argsinnt. "Did he force you into be his girlfriend? Did that idiot force you into something..." "Mom! It's not like that at all! He is a nice gu..." "I don't want to hear it, Olivia! He sees you as a easy target, you trust him, but you shouldn't. He will only break your he..." "Mom! Stop it! I love him, okay?!" "But he doesn't love you!" Skrek min mamma tillbaka, och jag fnös högt innan jag sprang ut igenom dörren, brydde mig inte ens om att ta på mig skor. Jag sprang mot bilen som var parkerad en bit bort ifrån huset, och ryckte upp bildörren. Ingen satt i bilen. Jag rynkade på pannan, och stack in huvudet i bilen "Harry?" "Olivia, what are you doing!?" Hörde jag bakom mig. Jag vred på huvudet och fick se Harry stå vid en bil. Hans bil för att vara exakt. Jag tittade skräckslaget mot bildörren jag öppnat, och stängde den direkt och sprang mot Harry "You stupid little girl" Skrattade Harry lekfullt när jag nått bilen. Jag himlade med ögonen "Oh shush" Han log och la armarna runt min midja "What did you try to do?" "I tried to find you" "Well, here I am, what do you wanna do to me?" Han log och jag himlade med ögonen, igen "I want to slap you, but on the same time I want to kiss you" "Then do both" "Harold Styles, are you encouraging me to slap you?" Han log större "Well, only if you'll kiss away the pain efterwards" "You are so cheesy" Muttrade jag innan jag lutade mig fram för att placera en mjuk och kärleksfull kyss på hans läppar "I want to sleep with you" Han skrattade och höjde ena ögonbrynet "Oh really?" Jag suckade tungt "Not like that, I mean really sleeping...with you" "You will not have to say that twice" Mumlade han och öppnade bildörren och gestikulerade in i hans bil, han hade fällt ner ryggstödet på baksätet och hade lagt massa filtar och kuddar där, så det såg väldigt mysigt ut "After you, my lady" Jag himlade med ögonen, för den tredje gången innan jag la mig ner i bilen. Jag andades ut och slöt ögonen. Jag hade faktiskt inte märkt hur trött jag var tills jag lagt mig ner och slappnat av. Jag hade kommit somna nu, om inte Harry skulle kommit och lagt sig på mig, så att jag fick hela hans vikt på mig "Harry...can't...breath" Viskade jag fram på skoj, och Harry skrattade lågt "Well, too bad, sweetie, I am just going to sleep like this. Good night, love, dream about me, but not too much...me...if you understand what I mean" Han blinkade med ena ögat och jag himlade med ögonen, fjärde gången. "Get off of me, you fool" Jag puttade av honom bredvid mig och han skrattade högt, för att sedan sätta sig upp, för att stänga bildörren, vilket verkade vara ett stort misstag då han slog i huvudet i biltaket, vilket orsakade mig att skratta högt "Why am I not surprised?" Nu var det Harry's tur att himla med ögonen, leendes, till skillnad ifårn mig, och stängde sedan bildörren. "Good night, Olivia" Han la sig ner bredvid mig, och la armarna värmandes runt mig, och pressade mig emot hans bröst skyddandes. "Good night, Harry" När det gått cirka tio minuter kände jag hur Harry placerade en mjuk puss i min nacke. Jag log "Olivia?" Viskade Harry, och jag svarade inte, och låtsades som om jag sov. Han placerade ännu en mjuk och varm puss i min nacke "I love you...so much" Jag öppnade ögonen, direkt när han yttrat orden. "Sometimes I feel...afraid...that you will leave me. I mean like there are so mant other guy's om this planet that would love to be with you" "But there's only one guy that is you, Harold" Mumlade jag fram, och jag kände hur hans armar stelnade runt mig "Y-you're awake?" "No, I am sleep talking" Muttrade jag sarkastiskt fram innan jag vände mignom, och gosade ner mig i hans bröst "And I love you too, Harold" Jag öppnade ögonen igen och tittade upp på Harry. Jag såg ett leende igenom mörkret, och han böjde sig ner för att kyssa mig kärleksfullt. 
 
 
Jag suckade tungt när jag gick in i mitt hus. Jag skulle hellre inte göra det, men jag och Harry behövde frukost. "Olivia" Hörde jag min moders röst, nu lät hon inte arg, hennes röst lät mjuk. Jag vände mig mig om och såg mamma stå där. "Let's talk about it, okay?" Jag nickade, och pressade läpparna till ett sträck medan jag följde efter min mamma till vardagsrummet, och satte os ner i soffan "Let me say, that it wasn't really Harry who kidnapped me. Or well, it was him, but he was kinda forced too. But while the others just ignored me and didn't care about that I was in a cold cellar, Harry took care of me. Hw got me food, bought me to a bathroom so I could shower and stuff, and then I got my own room in the house, and he is..." Jag suckade drömmandes "...He is just so perfect, I am in love with him" Mamma log svagt "He sounds like a great guy, but he..." "No mum, no buts, he is a geeat huy, end of story, when I tild him I wanted to get back home, he drived me here. And he is here for me no matter what" "I understand..." Mumlade hon "...I guess I'll just have to accept him, he seems nice" Jag log "He is nice" Vi var avbrutna av en osäker knackning på dörren. Mamma ställde sig upp och gick mot dörren, och dörren öppnades innan jag hörde en välbekant röst, och jag gick och ställde mig i mitten av vardagsrummet och kikade in i hallen "Hi...umm...I am sorry, but is Olivia here? She wasn't there when I woke up so I got worri..." Innan min pojkvän hade avslutat meningen hade min mamma dragit in honom i en kram "Of course Harry, she is here. And I am sorry for how I acted yesterday, I was just surprised is all...her dad is still a little surprised, but you are welcome in here" Han log "Thank you Mrs. Johnsson" Mamma log och Harry log tillbaka större innan han gick in och suckade lättat när han såg mig, medan min mamma log mot oss när han gick fram till mig och kramade om mig "Don't ever do that again, I was so worried, you were just gone when I woke up, and..." Jag log och tystnade honom med en mjuk kyss "Sorry" Han suckade och la armarna runt min midja "It's alright" Jag log "Love you" Han verkade först lite överraskad, att jag bara sa det så tvärt och snabbt, men sedan log han och placerade en puss i min panna, innan han lutade sin panna mot min och tittade mig djupt in i ögonen och yttrade tre ord
"Love you too" 
Avslutet kanske gick lite för fort...men vad tycker ni?! Det kommer nog en epilog på detta! :)
//Nellie
Kommentera för mer!!


Kategori: Tied Love
Datum:

Kapitel 19 - Boyfriend
 "Oscar, what are you doing?!" "Harry is evil! I promise you, Olivia, he is the one who took you, and he is a bad guy, I have been trying to protect you from him!" Jag stirrade emellan Harry och Oscar. Harry stirrade kallt på Oscar, och Oscar besvarade blicken minst så otrevligt. "What? No! Oscar, Harry wouldn't kill a fly, he is completely innocent!" Jag ryckte mig loss ifrån min broders grepp och tittade surt på honom "Innocent? This guy is as guilty as someone cam be!" "No he's not!" Försvarade jag honom argt "Haven't you tol her who you are, Styles?" Jag tittade emot Harry och fick se att han tittade skyldigt ner i marken "Should I tell her, or do you want to?" Harry tittade upp på mig, och svalde hårt när han såg mitt förvirrade ansiktsuttryck "I can..." Mumlade Harry tyst "What? Tell me what?! What is going o...""Olivia...there are some things I haven't told you..."
 
"What?" Ordet kom nästan ut som en viskning, även fast jag inte riktigt menade det, det bara blev så. "I-eh- we should talk about this in private..." Mumlade Harry och gav min bror en kall blick, innan han tog tag runt min handled, och drog mig upp emot mitt rum. När vi kommit in i mitt rum så korsade jag armarna och tittade på honom med ett höjt ögonbryn "So?" "Eh...yeah...em...well, I should take it from the start" Han andades in
"I met Toby and Hayes when I was 14, they were the cool boys at the school, you know, the ones who got all the girls and acted cool? I looked up to them, because I thought they were cool, so, I became friends with them. And I loved all the attention I got, and they were nice friends, actually, not mean, you know. But then Toby wanted to...you know, ditch class, sneak out on the night and stuff. Me and Hayes just followed him, because, well, that is the kind of person Toby is, he can make everything sound like a good idéa. Anyways, we kept beeing the bad boys at the school. Then, when we were 16, Toby got us fake ID's, and we went into clubs often, and you know...drank" Jag tittade storögd på honom "Drank?! When you were 16?!" Han auckade ångerfullt "I am not proud of it, okay? If I could take it back, I would. It seemed like a good idéa at the moment, when Toby said it. Then we met this boy...you know the guy who was kissing you when you escaped?" Jag nickade, och fick upp en bild av Alex i mitt huvud. "We met him, and he seemed like a really cool guy. Toby didn't like him, because he thought that Alex was taking over his place as a leader. Then Toby kicked him out of our little group. And he said he would get his revange, and I guess that when he tried to...kiss you, or whatever he tried to do, was his revange. Anyways, moving on... When we were 17, we met your brother. And he started to hang out with us, and we did bad ass things with each other. But now, for a while ago, Oscar left us, our little group.  And Toby and Hayes was so angry. So, we knew that he is so protective to you, so... Toby and Hayes thought it was a good idéa to kidnap you..." Jag stirrade på honom. Jag sa inget, bara tittade intensivt. Han mötte osäkert in blick "Harry..." Sa jag tillslut "That doesn't really change anything..." Han tittade glatt upp på mig "It doesn't?" "No, I mean, you're still the same Harry as you were yesterday" Han log lättat och kramade om mig hårt, men vårt kramandes avbröt då någon knackade på dörren högt "Can I come in?" Oscar. Innan jag hunnit svara öppnade han dörren "So? You understand why I don't want you yo be with him now?" Jag skakade på huvudet, Oscar suckade "He is bad for you, Olivia! Don't trust him" "Of course I trust him, he is my boyfriend after all" Oscar stirrade på miv och Harry "B-boyfriend?!" Jag suckade, och började att gå ut igenom min dörr "No, Olivia, what do you mean boyfriend?! He can not be your boyfriend" fräste Oscar, Harry ställde sig upp och gick mot oss "Well, too late" Fräste jag tillbaka innan jag slet min loss ifrån hans grepp och joggade ner för trappan, med Harry bakom mig. Jag små sprang till hallen och tog på mig skorna "Where are you going?" Undrade Harry förvånat. "I will go to Emelie's" Svarade jag kort. Jag vet, det kanske var lite kort varsel att bara dyka upp där. Mn jag behöver någon att prata med som inte är Harry, mamma, pappa eller min bror. Jag gick ut igenom dörren och stängde den efter mig.
 
 
Tre timmar senare, satt jag i huset som tillhörde min bästa vän. Emelie hade öppnat dörren, och hon hade slagit handen för munnen och bara gråtit och gråtit. Sedan hade hon ropat på sin mamma, som också hade gråtit. Tårar hade flugit åt alla håll, och det var svårt att urskilja vems tårar som tillhörde till vem. Emelies mamma är som en extra mamma för mig, och min mamma var som en extra mamma för Emelie. Nu, så hade jag och Emelie slagit oss ner i hennes rum, och hennes mamma hade bakat en massa godsaker, som för att fira. "Okey, can you tell me know who kidnapped you?" Jag nickade, "I'll take the short story. I was walking home from you, and three guys throwed me in a car, I've been in this scary cellae, until..." Jag log av minnet när Harry tillät mig att sovahos honom, och i extra rummet "Until...?" Försökte Emelie få mig att fortsätta "Okey, so, there was two not nice boys, and then this...very, very, nice boy. He always brought me food, and he let me sleep in other places that wasn't that scary, and...yeah...he is really nice" Hon höjde ena ögonbrynet "But he kidnapped you" "The others kinda made him do it...this boy helped me escape from there, and...well, he is now in my house with my brother and I haven't gold anyone that he was the one who did that, except Oscar who knew that..." Emelie stirrade på mig "I have to meet him!" Jag tittade med en rynkad panna på henne "So you aren't mad, or like, think it's crazy?" "He seems nice, but how will you tell you mom and dad?" Jag suckade tungt "I don't know, how do you solve your problems?" Hon dyckte slappt på axlarna "I google them" "Well, I don't think there is people on the internet that has the same problem as me, and I can't ask 'Hi, my boyfriend kidnapped me, how will i tell my parents?' " Hom log svagt och gav mig en stöttande hand på axeln "We'll figure it out" 
Ni anar inte hur mycket jag fick vägta att lägga till 'I figured it out from black and white' eller liknande efter slutet på kapitlet...Meeen vad tycker ni?! Nästa kapitel är slutet, sedan få vi lotta om vem som kommer att bli Niall's flickvän... OCH GRATTIS NIALL!!!!! 21 ÅR IDAG! 
//Hilda
Kommentera för mer!!


Kategori: Tied Love
Datum:

Kapitel 18 - Pancakes
 Jag skakade på huvudet, uppenbarligen så ljög jag, men mamma verkade inte märka det. "Okay...well, you can go up to Harry..." Jag nickade kort, och tyst innan jag ljudlöst tassade upp för trappan. Jag öppnade min dörr och fick se Harry som tittade runt på väggarna i mitt rum, på tavlorna. "Is that you?" Han nickade mot ett foto på mig och Emelie när vi var sex, och vi hade precis vunnit en ätar tävling. Vi både hade paj runt våra munnar och vi log stort. Jag log "Yes...I know, it's awful..." Han skakade hastigt på huvudet "No, it's really cute actually" Jag suckade "I miss her" "We'll visit her tomorrow" Jag log när Harry sa 'We', innan jag nickade "Yes, we have alot to do tomorrow. We need to see Emelie, report to the news and police that I am back, and Oscar have some explanation to do."
 

"She won't wake up" Ironiskt nog så var det exakt det jag vaknade av, men låg kvar med huvudet på denna mjuka sak, som visade sig vara Harry's bröst då det rörde sig upp och ner som andetag. Jag hörde min mammas röst "Okay, but when she does, come down to get breakfast"
"Of course, thank you, Mrs. Johnsson" Min mamma skrattade tyst "Harry, I've told you to call me Sandy. Mrs. Johnsson makes me feel so old" Harry skrattade, vilket fick hans bröst att vibrera "Okay, Sandy" Jag kände känna mammas leende innan hon stängde dörren tystlåtet. Det blev tyst i rummet och efter ett tag kände jag hans fingrar i mitt hår som masserade min hårbotten. Jag började le, när han började kamma mitt
hår med hans fingrar "How long have you been awake?" Hörde jag plötsligt hans raspiga röst, och jag suckade "How do you know I'm not asleep?" "You stopped snoring" Jag öppnade ögonen och satte mig upp i sängen, för att sedan möta Harrys blick med ett höjt ögonbryn "I don't snore" "Okay, you stopped making loud noises with your mouth" Jag himlade med ögonen "You talk in your sleep" "Talking is better than
snoring" "No, it's not. Snoring is normal, talking is also normal I guess, but tou talk about so strange things!" "Like what?" "Once you said something about that a rabbit was going to play your mom in some hollywood movie about Kim Kardashian" Han suckade "I don't even know what I am dreaming" Jag log innan jag ställde mig upp "Well, my mom said when she wakes up, and a surprise, I am awake! So let's get breakfast" Jag gick ut igenom dörren och hörde Harry bakom mig som skrattade lågt innan han följde efter mig med ett leende. Jag studsade ner för trappan som jag brukar göra, och jag måste tilllägga, att herregud, det känns så skönt att vara hemma! Harry kom efter mig, men gick däremot vanligt och lugnt istället för att jogga som jag gjort. Jag gick in i köket och log när den vanliga synen av min mamma som stod vid spisen uppenbarades. Hon tittade på mig med ett leende, och gick mot mig och kramade mig "I've missed you so much. It feels so good to have you home again" Det kände som om mamma skulle börja gråta igen och jag strök hennes rygg för att försöka förhindra det, och jag avbröt kramen för att titta henne i ögonen"It feels good to be home" Jag såg hur tårar formade i hennes ögon så jag bytte snabbt samtalsämne "So what's for breakfast?" "Pancakes" Jag tittade storögd på mamma "Pancakes!? You never let me eat pancakes to breakfast!" Utbrast jag och tittade
förvånat på pannkakorna på bordet "Well, this is your first day back home, so why not?" Harry dök upp bakom mig "Oh, Harry can eat here, right?" Mamma tittade förvånat på oss "Of course! I even put a plate and cutlery to you, Harry" "Thank you Mrs. Jo..." Mamma gav honom en
skämtsam blick "...I mean Sandy" skrattade han, och hon fyllde i, medan jag bara stod bredvid och log. Jag satte mig ner och Harry satte sig ner bredvid mig, och vi började ta åt oss av maten. När Harry skulle sträcka sig efter sylten , som stod bredvid mig, så snuddade hans hand en
privat del. Låt oss säga, över magen och under axlarna. "Harold!" Utbrast jag skämtsamt, även fast jag visste att han inte gjorde det med flit. Harry däremot verkade tro att jag var helt seriös, för han ryckte genast bort handen och tittade med stora ögon på mig "I didn't mean to, I swear! Oh god, was I disrespectful?! I swear I would never..." Jag började skratta rakt ut och han stirrade på mig stelt tills han verkade fatta att jag skämta och han andades ut "God, you scared me, I am sorry though" Min mamma stod och tittade på oss från spisen och hon log smått "I've missed you so much, Olivia. And by the way, you two are perfect together" Jag rodnade lätt, medan Harry log stort "Sandy! We have to go now!" Ropade min pappa ifrån vardagsrummet "Well, me and your father will go shopping now, Harry, look after her" Jag älskade det faktum
att även om dom nyss träffats litade dom på Harry till 100%, men det är klart han räddade ju faktiskt mig. Mamma gick iväg och jag hörde sedan hur dörren stängdes."Oh, and, Olivia, can you please give me the jelly? So I won't make the same misstake as the first time" Jag
fnissade tyst till innan jag gav honom den "Mom, who's car is in the drivew..." Plötsligt uppenbarades min bror i köket och han stirrade på mig och Harry med en öppen mun, medan Harrys mun var full med pannkakor och jag stirrade tillbaka. "Olivia?! Get away from him!" Innan jag ens hunnit reagera så hade Oscar, min bror, tagit tag i mig och dragit mig ifrån Harry och ställt mig i andra änden av rummet "Oscar, what are you doing?!" "Harry is evil! I promise you, Olivia, he is the one who took you, and he is a bad guy, I have been trying to protect you from him!" Jag stirrade emellan Harry och Oscar. Harry stirrade kallt på Oscar, och Oscar besvarade blicken minst så otrevligt. "What? No! Oscar, Harry wouldn't kill a fly, he is completely innocent!" Jag ryckte mig loss ifrån min broders grepp och tittade surt på honom "Innocent? This guy is as guilty as someone cam be!" "No he's not!" Försvarade jag honom argt "Haven't you tol her who you are, Styles?" Jag tittade emot Harry
och fick se att han tittade skyldigt ner i marken "Should I tell her, or do you want to?" Harry tittade upp på mig, och svalde hårt när han såg mitt förvirrade ansiktsuttryck "I can..." Mumlade Harry tyst "What? Tell me what?! What is going o...""Olivia...there are some things I haven't told you..."

Vad tror ni att han inte berättat... O.o ??
//Hilda 
Kommentera för mer!!


Kategori: Tied Love
Datum:

Kapitel 17 - I Got Kidnapped
Kommer jag bara dyka upp såhär efter två månader? Jag blickade bakåt mot Harry, som nu stod med korsade armar mot bilen, och nickade när jag gav honom en osäker blick. Jag blundade hårt och knackade på, och backade undan för att dörren inte skulle slås upp i mitt ansikte. Jag hörde min pappa ropa "Sandy, can you take that?!" Jag fick gåshud av att höra min pappas röst, som jag inte hört på evigheter. Jag hörde fotsteg närma sig dörren, och min nervositet ökade, vad skulle jag säga? Tillslut öppnades dörren och där stod en person jag inte sett på väldigt länge, och jag kände hur tårar kom till mina ögon "Mom..." 
 

Hon stod som förstenad och stirrade på mig i chock medan tårar letade sig till hennes ögon, likaså jag. Tillslut så slängde hon armarna runt mig och kramade mig hårt medan hon grät högt på min axel, och jag gjorde detsamma. "Where have you been!?" grät hon ut, vilket fick mig att gråta mera. Jag hade saknat hennes orolighet "Don't you realize how worried we´ve been! We thought you were kidnapped! Oh my god, I am so
happy to see you. How are you? Are you hungry? Tired? Tell me everything! Oh god I've been so worried..." Jag skrattade humorlöst för mig själv "Mom, calm down, I will tell you, but you need to calm down" Hon grät floder, och när jag säger floder, så menar jag floder. Tårarna rusade ner för hennes kinder, och hennes ögon blev helt röda och hennes kinder svullna efter alla tårar. "Tell me! Now! God I've been so worried..." Hon upprepade 'so worried' för sig själv några gånger och kramade mig så hårt så att jag nästan tappade luften. "I've told you mom,
calm down" Det kanske är lite för mycket begärt av mig som kommer hem efter all denna tiden och förväntar mig att hon inte ska gråta, men jag vill kunna berätta allt utan att ha en gråtandes mamma i bakgrunden "Carl!" Skrek hon plötsligt emellan tårarna, vilket fick mig att hoppa till, och min pappa kom joggandes ner för trappan, och stannade hastigt när han såg mig. "Olivia?" Nästan viskade han fram, innan han sprang fram till mig och kramade om mig "My little girl! We've been so worried! We thoght that...that...I am so happy to see you, where have you been?" Nu började min pappa gråta, vilket var en väldigt, väldigt ovanlig syn, jag hade aldrig sett det. Jag nästan bara stirrade i chock medan mina två föreldrar grät framför mig. Jag skulle tröstat dom, men vad ska jag göra för att göra det? "I got kidnapped..." Mumlade jag fram, tyst, men högt nog för att dom skulle höra då dom både tittade upp på mig "What?" viskade min mamma fram "I got kidnapped" upprepade jag
en aning högre. Det blev tyst. Man hörde bara vinden som tog tag i trät på huset och fick det att knarra. "Who? Why!? What did he do!?" Min mamma verkade ta för givet att det var en han, tja, hon var ju rätt. Min mamma började gråta medan min pappa torkade tårarna och strök min mamma försiktigt som tröst på ryggen. "Come in, Olivia, it must be freezing out there, and when you get in you have to tell us everything" "I'd
rather stay outside, actully..." mumlade jag lågmält "Okey, well tell us" Sa min pappa otåligt "Okay so... I was on my way home from Emelie. There was a van that was following me, when I walked faster, it drived in my speed. So...I tried to take the forest way, you know, the one after the school? But then there was a guy who must been following me, and then I got dragged in this van... I woke up in a cellar to a house and...yeah...there´s where I've been spending all this time..." Mumlade jag tyst, och försökte undvika detaljarna om allt som hänt emellan. Toby, Hayes, Niall, Liam, Louis, Zayn, Miranda, Alex...Harry. "But how did you get home?" Undrade min mamma när hennes tårar börjat lugna ner sig "Well, there was this guy...he...um...he helped me escape from there, and gave me food, took care of me, and drived me home" Min mamma började gråta igen. Jag ljög faktiskt inte, han hade ju räddat mig och tagit hand om mig. Jag bara inte nämnde den lilla detaljen
att det var han som var en av dom som kidnappade mig. Då började jag komma ihåg Harry. Jag vände mig om och såg Harry stå och titta på med ett litet leende, jag log tillbaka kort innan jag vände mig mot min mamma och pappa igen. "And this guy, his name is Harry..." Jag vände mig om mot Harry "Harry..." Mumlade jag tystlåtet mot honom. Han verkade förstå och gjorde snabbt sin väg och ställde sig bredvid mig och
gav mina föreldrar ett litet leende "...and he is my boyfriend" Min pappa's ögon vidgades en aning medan min mamma bara fortsatte gråta "Harry...Thank you so much!" Hörde jag min mamma's svaga röst. Jag såg hur skylldighet uppenbarades i hans ögon, han verkade känna skuld för att det var han som kidnappade mig... "It...it is alright..." mumlade han tyst "Oh, I am Sandy Johnsson" Harry räckte artigt fram handen
"Harr..." Mer hann han inte förrän min mamma hade anfallt honom i en stor kram "Harry Styles" Avslutade han och la armarna runt henne med. Min mamma började gråta tyst igen, och Harry strök hennes rygg sakta, verkade lite osäker vad han skulle göra. Tillslut avslutade min mamma kramen. Jag tror inte ens JAG har haft en sån lång kram med Harry... Min pappa skakade stelt hans hand. Min pappa har inte riktigt
gillat hela denna 'dejting' saken mellan mig och killar. Men han gav Harry i alla fall en sak som han aldrig gett mina andra pojkvänner, ett leende, som Harry direkt besvarade. "Olivia, hunny, you must be really tired, come in" Jag gick in i mitt hus, och Harry log mot mig "Goodnight, Olivia" Log han, och ville inte direkt pussas eller kyssas framför mina föreldrar. Han vände sig om för att gå mot bilen "Harry,
where are you going?" Frågade min mamma "To the car" "Are you going to sleep in the car?!" Undrade min mamma förvirrat "Yes, it's v..." "No, Harry, you can sleep in here, come in!" "Oh, I don't want to intrude, Mrs. Johnsson, it really is alright..." "No, Harry, you won't intrude. It will be a pleasure to have you here" Min mamma öppnade dörren lite mer, som att signalera att han skulle in vare sig han ville eller
inte. Harry log tacksamt, och vände sig om och låste bilen "Thank you, Mrs. Johnsson" "Oh, please call me Sandy, Harry!" Utbrast mamma glatt, och log mot oss stort, och stängde dörren efter honom "Well, her brother, Oscar isn't home, so you can take that room..." Jag avbröt
henne med en rynkad panna "Isn't Oscar home?" Hon skakade på huvudet, och andades in "Harry, what about you and Olivia share bed? You can go first, it's on the second floor, the door to the right" Harry verkade förstå att vi behövde prata i enrum och han nickade förståendes och gjorde sin väg uppför trappan. "Olivia...Oscar, he... He hasn't really been home, since he found out you were lost. He answers the phone one
time in three weeks, and when he does he... he sounds so guilty, do you know if Oscar have anything to do with this...you know, the kidnapping?" Jag skakade på huvudet, uppenbarligen så ljög jag, men mamma verkade inte märka det. "Okay...well, you can go up to Harry..." Jag nickade kort, och tyst innan jag ljudlöst tassade upp för trappan. Jag öppnade min dörr och fick se Harry som tittade runt på väggarna i mitt
rum, på tavlorna. "Is that you?" Han nickade mot ett foto på mig och Emelie när vi var sex, och vi hade precis vunnit en ätar tävling. Vi både hade paj runt våra munnar och vi log stort. Jag log "Yes...I know, it's awful..." Han skakade hastigt på huvudet "No, it's really cute actually" Jag suckade "I miss her" "We'll visit her tomorrow" Jag log när Harry sa 'We', innan jag nickade "Yes, we have alot to do tomorrow. We need to see Emelie, report to the news and police that I am back, and Oscar have some explanation to do."

Sååå...vad tycker ni??? :D :)
//Nellie
Kommentera för mer!! :)


Kategori: Tied Love
Datum:

Kapitel 16 - On The Road Again
 "Eh... I don't really know bow to ask this...eh....canwepleasegohomeiwanttosemyfamily?" Han tittade förvirrat på mig "What?" "Can..em, you please take me home I want to see my family and friends..." Mumlade jag tyst. Harry satte sig framför mig och placerade hans händer på varsin sida om mig. Jag tittade förvånat på honom, och nästan lite skrämt. Han pussade mig mjukt på pannan och jag mjuknade under honom "Of course, Olivia, I won't keep you here. When do you want to go?" Jag andades ut, han förstod "As soon as possible" Han nickade "Sooo... What about today at three?" Jag nickade leendes "Do you want to see your friends?" Jag nickade igen "I understand..."  
 
"...on the road again! Just can't wait to get on the road again! The life I love is making music with my friends...And I can't wait to get on the road again!" Sjöng Harry högt tillsammans med radion medan jag satt och suckade tungt. Sjunga kanske är en dålig sak att beskriva det som, mer som att skrika, och på vissa ord i låten tog han i lite extra i ljudnivån, vilket alltid fick mig att hoppa till högt, och han, så taskig som han är, att skratta. "You know, when I thought about a car ride with my boyfriend, I thought of a quiet, calm car ride and alot of kisses and holding hands" Harry ryckte slappt på axlarna "Well, you were clearly wrong" Jag gav honom den suraste blicken jag kunde åstadkomma för stunden. "Okey, okey!" Mumlade han och stängde av radion "So what do you wanna do then?" "I just need silence for a while" Han nickade förståendes "Okay" Jag andades ut och stängde ögonen, jag älskar faktiskt att åka bil. Speciellt i Harry's bil, det kändes som om man guppade över mjuka, fluffiga, rosa moln och... "Are you done?" Jag suckade, och öppnade ögonen för att se Harry titta på mig med ett höjt ögonbryn och jag log sarkastiskt mot honom "Yes, Harry, I am done" Nästa sak som hände, var att Harry satte på stereon igen och började sjunga högt "On the road again! Going' places that I've never been, seein' things that I may never see again!" Jag suckade högt, igen "Someone please kill me" Muttrade jag för mig själv, och Harry lyckades höra "No! This is the best part. Like a band of gypsies we go down the highway, we're the best of friends, insisting that the world keep turning our way and our way" Jag himlade med ögonen, "I am bored" Muttrade jag "And I need to use a bathroom" Jag tittade bort mot Harry med en rynkad panna, och han svängde in på någon uppfart "Where are we going?" "I need to use a bathroom, like I said. The nature is calling" Jag tittade på honom, fortfarande med en rynkad panna när han gick ur bilen. Jag suckade och gick ur efter honom, och följde med honom in i byggnaden han gick in i. Denna byggnaden visade sig vara en pub, och det var nästan fullpackat även fast den bara var åtta på kvällen. Jag bara följde efter Harry, tills någon gick in i mig och jag kände något blött och kallt på mig "I am so sorry!" Utbrast personen och jag tittade bredvid mig för att se en brunhårig kille titta på mig och på vätskan på min tröja  "It's okay..." Mumlade jag och tänkte precis fortsätta gå "No, it's not, here" Jag tittade på honom och han hade börjat ta av sig sin hoodie "Ni, it really is alri..." Jag avbröt mig själv när han trädde i ärmarna på mina armar och jag log tacksamt "Thank you" "It's alright, I am Chester" "I am Olivia " "And I am Harry" Både jag och Chester riktade våra huvuden mot Harry, som stod och stirrade kallt på Chester "Eh...hi" "Hi, I am her boyfriend" Han sträckte fram handen, och Chester skakade den tveksamt "Oh, okay" "Harry didn't you have a toilet to use?" Undrade jag, uppenbarligen sur för att ha avbrutit konversationen mellan mig och Chester. "I'll be back in a second" Sa han, mest till Chester, som för att varna att han kommer tillbaka, innan han vände sig om och gick mot toaletterna, och kastade en blick bakåt mot oss ibland, "He was such a weirdo" Jag suckade"I know" But he is my weirdo. "So, what are your hobbies?" "Reading and listening to music. What about you?" "I like hockey" Svarade han enkelt och log mot mig "What kinda books do you like?" "Horror, fantasy, love..." Mumlade jag tystlåtet "You?" "Oh, I don't read" Svarade han, ännu en gång enkelt "Oh" "Yeah...I hate books, I've only read one book in my life, and that was an A B C book in kindergarten" Jag nickade långsamt, och förstod att, herregud, vi var så olika. "How old are you?" Jag började bli obekväm av alla dessa frågor, men svarade ändå "18, you?" Han rynkad på pannan och verkade tänka "What? Too hard question?" Retades jag och han skakade på huvudet "I know you" Jag höjde ena ögonbrynet "Oh really? You do?" "Yeah, aren't you from the news? Olivia Johnsson? Kidnapped?" Mina ögon vidgades "What?! No!" "Yes, it is you! Hey, I thought you aere dead" "It's not me" Sa jag lugnt, och skrattade, som att skratta av det. Han rynkade pannan , "Not?" "Nope" "Oh..." Herregud den här killen var lättlurad "But, yeah...sorry" "Its alright..." Mumlade jag tyst "But, can I by chance have your number?" Jag ryckte obekvämt på axlarna "I have a boyfriend, you know, the weirdo?" Jag pekade mot toaletterna "So? We could still have a little fun" "Sure, we can play shack tommorrow, what do you say?" Dök Harry upp igen, den här gången bakom mig och han virade armarna runt min midja skyddandes. Chester verkade förstå att det inte var någon match mot Harry "Eh...I have to go" Mumlade han ut, och Harry fnös tyst "That's right, you...weirdo..." Harry tog sedan min hand och vi gick tillbaka till bilen. När han hade stängt bildörren brast jag ut i skratt "Weirdo? We can play shack tomorrow? Really Harold?!" Han ryckte på axlarna och låg roat medan han tittade på mig som skrattade som en hyena "I ran out of insults" Jag himlade leendes med ögonen "Just start the car, I want to get home this month" 
 
 
Bilen stannade och jag klev ur. Det första jag såg när jag klev ut var ett hus. Mitt hus, för att vara exakt. Jag tittade upp mot mitt fönster, och såg att det var helt mörkt. Det var mörkt i hela huset, tja, den var ju tio på kvällen. Jag gick mot dörren, och brydde mig inte ens om Harry som stod vi bilen. Med en darrande hand räckte jag fram till dörren för att knacka på mitt eget hus, men hindrade mig själv. Kommer jag bara dyka upp såhär efter två månader? Jag blickade bakåt mot Harry, som nu stod med korsade armar mot bilen, och nickade när jag gav honom en osäker blick. Jag blundade hårt och knackade på, och backade undan för att dörren inte skulle slås upp i mitt ansikte. Jag hörde min pappa ropa "Sandy, can you take that?!" Jag fick gåshud av att höra min pappas röst, som jag inte hört på evigheter. Jag hörde fotsteg närma sig dörren, och min nervositet ökade, vad skulle jag säga? Tillslut öppnades dörren och där stod en person jag inte sett på väldigt länge, och jag kände hur tårar kom till mina ögon "Mom..." 
Såååååå det blev en dag för sent, SORRY! När jag hör namnet på  kapitlet tänker jag bara på OTRA-tour...:P
Men nu är det här så vad tycker ni? 
//Hilda
Kommentera för mer!!


Kategori: Tied Love
Datum:

Kapitel 15 - I Understand
 "Hello?" Svarade jag, och blev bemött av Tobys kalla röst, vilket fick mig att tappa mitt leende. "Did you catch her?" Jag stirrade intensivt på Olivia "Yes" "Good! So are you coming home soon?" Jag andades in djupt "No" Det blev tyst ett tag, han verkade vara helt chockad. Jag säger aldrig emot honom. "Excuse me?" "I said no, we won't come home?" "What are you talking about Harry?! Come home now!" Jag svalde hårt "No, we are going to start over" Han verkade helt frustrerad "No, Harry! Come ho-" Mer börde jag inte förrän jag la på, och gick in i butiken som Olivia var i. Jag gick fram till hyllan hon stod framför och placerade mina armar runt hennes midja "Have you found anything?" Hon nickade, leendes, och vände sig om mot mig, och visade upp en skiva, som jag inte ens tittade på. Jag var för upptagen att titta på henne. Jag log och pussade henne på kinden "Perfect" 
 
 
För tillfället var vi i ett hotell rum. Harry hade berättat att han ville börja om, och komma bort ifrån Toby, Hayes, Miranda, alla. Jag hade sagt okej, utan att ens tänka på det. Att komma bort ifrån det som nu tydligen verkade vara min vardag kändes som ett paradis, vilket det var. Nu låg vi på den mjuka hotell sängen, med mitt huvud på hans bröst, och hans armar runt mig, medan vi intensivt tittade på programmet på hotell teven. Jag hade helt och hållet glömt bort familj och vänner. "Knock knock..." Började Harry säga långsamt, och jag suckade "No, please" Suckade jag och satte mig upp. Harry var snabb med att placera hans armar runt mig igen, och dra mig mot honom "Oh come on! Just one!" "Fine, who's there?" "Weirdo" Jag höjde ena ögonbrynet, även fast han inte kunde se mig "Weirdo who?" "Weirdo you think you're going?" Harry log, och tittade ner på mig som om han väntade på en reaktion. Jag bara himlade med ögonen "Hey! I saw that" Jag rynkade på pannan "How?" "It's a mirror right there" Han pekade åt sidan "Oh..." Det knackade högt på dörren "Who is there?!" Ropade Harry ut "Room service" Svarades det på andra sidan dörren "Room service who?" Det blev tyst ett tag, och Harry suckade och ställde sig upp och gick dör att öppna "Okay, at least that one was badder than mine" Sa han och öppnade sedan och jag skrattade tyst för mig själv. Harry höll att prata med personen och ta emot sakerna medan jag satt på sängen och fann min mobil mycket mer intressantare.  Efter ett tag kom Harry med en vagn som han ställde bredvid sängen och jag tittade upp från mobilen "What is that?" Undrade jag nyfiket medan jag tittade på maten på vagnen "It's called food, you put it in your mouth..." jag fnös "I know, I just meant, why?"  "Well, we are on a hotel, we have to order room service..." Han log och satte sig ner på sängkanten "Who wants to take the first bite?" 
 
 
Maten var helt fantastisk, och jag satt nu i sängen med Harry stod i duschen och sjöng högt. Spice Girls, Wanna Be, för att vara exakt. Jag vet, manligt val. Plötsligt fyllde en anann låt rummet. Jag tittade bredvid mig och fick se Harrys mobi.. 'Toby' stod det. "Harry!" Ropade jag högt "Yes, love?" Även fast han hade sagt det många gånger, så misslyckades det inte med att få mig att rodna. "Toby is calling" Hårtorken stängdes av, och Harry stormade ut igenom badrumsdörren "Do not answer!" Utbrast han högt, jag skulle inte vara förvånad om hela hotellet hörde det "God, Harry, a little bit louder and maybe the queen of England will hear you..." Muttrade jag tyst, men inte tyst nog för att förhindra att Harry skulle höra då han skrattade högt. Det var inte förrän då jag upptäckte att han bara hade en handduk runt höften. Jag rodnade då lätt och tittade ner i mitt knä. Han skrattade tyst och gick fram mot mig "I like the effect I have on you" Han använde sig fria hand att placera under min haka och styrde mitt huvud uppåt. Han studerade min rodnad noggrant, som om han tog in den hör stunden. Jag fnös tyst "You mean my blush?" "Yes, that, and..." Han strök sina fingertoppar över min kind, och ner mot min nacke. Hans beröring orsakade sakta gåshud mot hans mjuka fingertoppar "...and that" Avslutade han med ett leende, innan han lutade sig fram och kraschade ihop våra läppar. Efter ett tag av kyssande så puttade jag bort honom "Go finish your hair drying or showering lr whatever..." Mumlade jag tyst innan jag satte mig på sängen där jag suttit innan telefonen hade ringt "It would be funnier with you" Muttrade Harry på sin väg tillbaka mot badrummet. Jag fnös tyst igen "Keep dreaming, Styles..." 
 
 
Jag satt med min mobil i sängen, och bläddrade förbi massa bilder på mig och min bösta vän, Emelie. Några bilder var på min brorsa som jag tagit i smyg, och jag satt och log åt hur fjantig han såg ut på alla. Jag saknade dom, så mycket. Jag vill hem, men, jag är rädd för att Harry kommer bli sur om jag frågar. Han kom ut ifrån duschen med bar överkropp och jag andades in "Ehm..." Mumlade jag långsamt ut "...Harry?" "Yes love?" Han hittade sin tröja och förde de snabbt över huvudet och trädde i armarna för att sedan dra ner den över hans tonade mage. "Eh... I don't really know bow to ask this...eh....canwepleasegohomeiwanttosemyfamily?" Han tittade förvirrat på mig "What?" "Can..em, you please take me home I want to see my family and friends..." Mumlade jag tyst. Harry satte sig framför mig och placerade hans händer på varsin sida om mig. Jag tittade förvånat på honom, och nästan lite skrämt. Han pussade mig mjukt på pannan och jag mjuknade under honom "Of course, Olivia, I won't keep you here. When do you want to go?" Jag andades ut, han förstod "As soon as possible" Han nickade "Sooo... What about today at three?" Jag nickade leendes "Do you want to see your friends?" Jag nickade igen "I understand..."  
Sååå.....vad tycker ni ? :)
och jag vet, kort och långtråkit... Men det blir nog runt 20 kapitel för denna novell.. Jag tror vi varnade om att den skulle vara kort i början av novellen... Men vi kanske glömde ? Jag vet inte, men japp 
GRATTIS TILL LIAM I EFTERSKOTT !! :D
//Nellie
Kommentera för mer! :)


Kategori: Tied Love
Datum:

Kapitel 14 - Start Over

"Harry where are you even going?!" Skrek hon, och jag suckade "After Olivia!" Miranda fortsatte att skrika på mig, och efter ett tag kom Toby och Hayes in i rummet, Hayes verkade precis vaknat, likaså Toby, fast han hade ett glas vatten i händerna "Harry, where are you going?" Undrade Toby "And what is Miranda doing here?" Frågade Hayes, då både han och Toby visste hur mycket hon stör mig. "Olivia escaped" Hayes och Toby tittade storögd på mig "What?! When?" "Tonight, I am going after her" "Good" "What do you mean escaped?" Undrade Miranda, vi hade nästan glömt att hon stod där "Nothing, mind your own buisness" Jag började gå mot dörren, och Toby började dricka hans vatten"I can't believe that you chose that idiot to be your girlfriend over me!" Toby spottade bokstavligen ut vattnet och började hosta efter, medan Hayes stirrade chockat på mig "Excuse me? His what?!" Utbrast Toby, och jag suckade "You heard her" "But what, when, how, Harry you can't-" Jag avbröt honom "Goodbye" Sa jag snabbt och gick ut igenom dörren. På väg mot Olivia. 
 
"...and I was like 'no, that is mine' and you know what he did?" Jag skakade på huvudet, och bet min läpp hårt, med ett leende, i tankarna om vad han kunde gjort. "He didn't say anything, just handed it over to me and walked away" Jag utbrast i ett stort skratt, och Alex började också skratta, medan vi gick av båten och folk runt om oss gav oss blickar. "Unexpected" Han skrattade "I know!" Jag log, vilket Alex också gjorde "You know, Olivia, I have a flat in this town, do you wanna come?" Jag rynkade pannan och tittade ner i marken. Jag mötte precis den här killen, och nu vill han ta med mig hem till sig? "Ehm, no, I don't think that is a good idéa..." Mumlade jag ut, nu obekväm. "Why not?" Pressade killen på, och det var nu jag började inse vilken typ av kille han var. En player, såklart. Han som verkade så trevlig, men tja, så är dom alla. Jag bet min läpp i tankarna på Harry "Huh?" "Oh, ehm, you know, I have a boyfriend" Det var inte helt en lögn, eftersom att jag och Harry inte direkt gjort slut, vi har inte sagt de orden till varandra. "I think your boyfriend can share..." Innan jag hunnit reagera så pressade han mig mot vänster. Jag kände hur min rygg slog i en vägg, och han tryckte mina handleder mot väggen. Han började kyssa mig, allt gick så snabbt så jag insåg inte ens vad han höll på med förrän kyssen varat i tre sekunder, då jag började försöka kämpa emot. Jag skulle sparkat honom, men hans ben var tryckta mot mina, och förhindrade rörelse. Jag gjorde allt för att komma loss, men han var för stark. Jag kunde inte göra något annat än att sluta mina ögon, och låtsades att det var någon annan. såklart, kom Harry till mina tankar, och jag låtsades att det var han som kysste mig. Men det var nästan omöjligt då det inte alls var samma sak. Harry var kärleksfull och mjuk. Alex var hård och stark. Plötsligt ryckte Alex sig från mig, eller ja, jag trodde att det var han, men när jag öppnade ögonen såg jag att Alex låg på marken och vred sig i smärta. Förvirrat tittade jag framför mig, och såg Harry stå där, och stirrade kallt ner på Alex. Jag bara stirrade intensivt på Harry. Vad gör han här? Jag var helt förvirrad. Harry sparkade efter ett tag på Alex, som redan låg på marken. Sedan satte han sig bredvid honom "Care to explain why you were flirting with my girlfriend?" Killen bara stönade i smärta, och jag tittade med empati på honom. Alex mumlade ut något "I can't hear you!" Harry sparkade till honom igen, och nu rusade jag fram och puttade bort Harry ifrån honom. Jag hade aldrig sett den delen av Harry förut, och helt ärligt så ville jag inte. Han skrämde mig, den Harry jag kände skulle aldrig skada någon. Jag satte mig på knä framför killen, även fast han var en idiot, så tyckte jag fortfarande synd om honom "Alex, are you okay? Can you hear me?" Han muttrade ut något som jag inte kunde uppfatta, och jag tror inte han själv gjorde det eller. "Harry why did you do this?!" Utbrast jag förtvivlat, och lyfte upp Alex huvud, och placerade det i mitt knä, eftersom att huvudet måste hållas högt "Why do you care?!" Jag tittade bredvid mig mot Harry, och såg en massa känslor i hans blick. Ilska, rädsla, orolighet, men framför allt, avundsjuka. Killen var avundsjuk? Ibland orkar jag bara inte med honom. "You didn't kiss back, Olivia, right? Because if you did, then I will..." "Do what, Harry?! Hit me?! Like you hit him?!" Harry verkade mjukna, och suckade djupt "I would never hurt you, but I just... You are too nice, Olivia. I mean this guy was planning on raping you or something and now you care about him?" "Well, maybe because my boyfriend just beat the shit out of him!" Harry började le, vilket fick mig att titta chockat på honom "Boyfriend? I'm still your boyfriend?" Jag suckade "Yes, and if you want to keep it that way, then help me help him!" Harry suckade men satte sig på knä bredvid mig "Hello? The boy? Are you there?" "His name is Alex" Muttrade jag ut "Who cares" Muttrade han tillbaka. "Do you think he is unconscious?" "No I am not" Mumlade Alex vilket förde Harrys och min uppmärksamhet till honom "Alex! How are you?" "I am fine" Muttrade Alex ut surt och satte sig upp, även fast han inte verkade helt okej "But I have one question, who are you?" Alex vände sig om mot Harry "I am her boyfriend, I have one question too, why did you kiss my girlfriend?" Alex ställde sig upp, och vände sig om mot Harry. Hans blick var kaxig, tills Harry ställde sig upp, och avslöjade att han var mycket mer längre än Alex. "Em, that, I. You know I apolog-" Alex avbröt sig själv, och började sedan springa fort iväg. Jag satt kvar på marken och bara stirrade efter honom, och Harry fnös "Coward" Jag log, och Harry vände sig om mot mig "Olivia, you can't just run away like that" Nu var det min tur att fnysa "So I can't run away from someone who kidnapped me?" Han suckade "And, you cheated o..." "I didn't cheat, okay?! Miranda is just a girl who's been following me, you know I would never do that to you!" Jag suckade, men svarade inte "C'mon, Olivia, let's get you something to eat"
 
En stund senare så gick vi på gatorna, hand i hand. "Why did you even follow me?" "Well, why not? This is a big dangerous world, and I couldn't let my little girlfriend go out here all by herself" Hon himlade med ögonen "I am not little" Jag blinkade med ena ögat mot henne"Whatever you say, cutie" Hon fnös tyst för sig själv vid smeknamnet jag gav henne, vilket fick mig att skratta "Oh!" Utbrast Olivia, vilket fick mig att stanna upp och titta på henne. Jag följde hennes blick till en skivbutik och jag log, typiskt henne, att älska musik. I samma sekund började min mobil ringa "Here, go in there you, I have to take this call" Jag gav henne några euros från fickan och hon log sött, innan hon tog emot dom och gick in i butiken. Jag log när jag följde henne med blicken, när hon gick och tittade bland skivorna. Jag drog fram mobilen och svarade, utan att titta vem det var, eller släppa henne med blicken. "Hello?" Svarade jag, och blev bemött av Tobys kalla röst, vilket fick mig att tappa mitt leende. "Did you catch her?" Jag stirrade intensivt på Olivia "Yes" "Good! So are you coming home soon?" Jag andades in djupt "No" Det blev tyst ett tag, han verkade vara helt chockad. Jag säger aldrig emot honom. "Excuse me?" "I said no, we won't come home?" "What are you talking about Harry?! Come home now!" Jag svalde hårt "No, we are going to start over" Han verkade helt frustrerad "No, Harry! Come ho-" Mer börde jag inte förrän jag la på, och gick in i butiken som Olivia var i. Jag gick fram till hyllan hon stod framför och placerade mina armar runt hennes midja "Have you found anything?" Hon nickade, leendes, och vände sig om mot mig, och visade upp en skiva, som jag inte ens tittade på. Jag var för upptagen att titta på henne. Jag log och pussade henne på kinden "Perfect" 
VAD tycker ni? ! 
//Hilda
Kommentera för mer!!


Kategori: Tied Love
Datum:

Kapitel 13 - On My Way

"Oh, are you her friend?"  "N-" "MIRANDA! YOUR FRIEND IS HERE!" Jag suckade djupt inombords, och ville göra det på riktigt när Miranda dunsade ner ifrån trappan, och ställde sig vid dörren, och hennes pappa gick iväg "You?" Hennes röst var kall och otrevlig "Yes, me, hey I am sorry if i disturbed, but I just wanted help" Hon fnös och la armarna i kors "Why would I help you?" "Because if you help me, then I'll leave the island and you can take Harry" Hon började le "What did you want help with?" Log hon, nu trevligt. Jag log tillbaka, däremot var det fejk. "What is the fastest way to leave the island?" Hon formade läpparna till ett sträck och verkade tänka mycket "Well, there is a boat" Jag nickade ivrigt "It goes each half hour, so the next should go..." Hon vände sig om och tittade på klockan "In 20 minutes, but the last one is going twelve o'clock" "Where is it?" "If you go to left on the beach, then it isn't that far away" Jag log "Thanks" Hon log tillbaka "So that means you'll leave?" Jag nickade "Good, now get off my yard" jag himlade med ögonen, men gjorde som hon sa, och följde hennes instruktioner mot båten. 
 
Efter ett tag var jag framme, och jag satte ner mig väska och tittade runt i området med en djup suck, man såg båten långt borta, och det skulle nog dröja fem minuter eller så tills den var här. Jag såg en liten hytt längre bort, och jag gick fram. "Hi, do you buy tickets here" Undrade jag, och tittade in i hytten. En kille satt med fötterna på bordet inne och läste en tidning. Han tittade upp på mig, och observerade mig noga, och jag svalde hårt, bara hans blick gjorde så att jag kände mig obekväm. "Yes, darlin', that would be here" Han log innan han la ifrån sig tidningspappret. "One ticket then..." Mumlade jag ut, och han nickade "2" Sa han bara enkelt, och kort, och jag letade ett ta i min väska på axeln innan jag tog ut summan och gav den till honom. Han gav mig då en papperslapp, och jag log "Thanks" Han tog bara upp tidningen och började läsa igen. Jag rynkade på pannan innan jag gick en bit ifrån, och läste på papperslappen. 'Boat ticket. Departure at 10:00' Jag tittade framför mig och såg att båten var framme. Jag stod och väntade ett tag tills bommarna hade öppnats, då gick jag ombord, och ställde mig och tittade ut mot havet. Jag bara beundrade kvällshimlen en stund. Den var blå, lite gul, lite orange, och lite rosa. Jag stod där ensam ett tag tills jag hörde en röst bakom mig "It's beautiful, isn't it?" Jag vände mig huvud mot den mörka rösten och såg en brunett kille med vänliga bruna ögon le åt mig. Jag log tillbaka "Yeah..." Mumlade jag tyst, och vände på huvudet tillbaka. Killen ställde sig bredvid mig och det blev tyst ett tag "So, what are you doing here so late?" Jag tittade på honom "well, since I am on the boat, I clearly want to get away from the island" Han skrattade lågt "I mean, why late now? And why do tou want to get to the other side?" "Well, it is a small island..." Mumlade jag, och hoppades att jag hade rätt, vilket jag nog hade med tanke på att killen nickade långsamt. "Oh, my name is Alex by the way" Han räckte ut sin hand och jag log och skakade den "Olivia, nice to meet you" Han log snett "The same to you, Olivia" Han böjde sig ner och kysste min han, och jag fnittrade omedvetet, och när jag märkte det så slog jag handen för munnen. Han log "Cute, funny, and nice. I am gonna have to ask about your number, Olivia" Jag skakade på huvudet "I am not that easy, Alex" Jag såg hur han log snett igen "Oh, playing hard to get, huh? Well, I am playing hard to get rid of" Jag log, men skakade på huvudet "Do you have any better pick up lines?" Han log mot mig "Excuse me, but do you have a patch, because I scraped my knee when I fell for you" Jag log och skakade på huvudet "Cheesy" Påpekade jag och han log, och blinkade med ena ögat "I know you like it" Mitt leende försvann när hela den här konversationen om repliker påminde mig om Harrys och min första dejt. "What is it, love?" Jag blev ännu ledsnare när han sa 'love'. Det låter bara rätt när Harry säger det, även om det inte borde. "Yes" Jag tvingade på ett leende, och han log tillbaka. Jag saknar Harry redan. Men nu sitter han säkert med Miranda och har jätte roligt.
 
 "I hate you, Miranda!" Utbrast jag högt, medan jag sprang fram och tillbaka i mitt eget rum, och packade ihop det sista saker "Come on! That Olivia girl is long gone, and now you and I can be together" Hon log och gick närmre mig, och jag puttade iväg henne. Miranda har förföljt mig ända sen jag flyttade hit, hon går mig på nerverna med allt sitt snack om att jag är hennes pojkvän, vilket jag självklart inte är. Hon bara hade dykt upp här och berättat allt som hänt under dessa två timmar jag sovit.
- flashback- 
Mitt på natten ringde dörrklockan, och jag var tvungen att ta det. Konstig nog var källardörren öppen. Jag rynkade på pannan när jag såg husnyckeln på golvet nedanför brev inkastet, men bestämde att ignorera det, och bara tog upp den, innan jag låst upp dörren med den. Utanför stod Miranda med ett leende och jag suckade, och stängde dörren igen. Jag började gå tillbaka till mitt rum, men avbröts av att hon knackade som en dåre på dörren. Argt gick jag tillbaka och öppnad den "Really?! On the middle of the night? What do you want?" Hon log "Well, you know your little girlfriend" Jag rodnade när hon sa flickvän. Vi var väl inte riktigt tillsammans, men det kunde fortfarande få mig att rodna. "Olivia, what about her?" Miranda fnissade, men inte sött som Olivia gör, utan istället bara väldigt irriterande, och jag himlade med ögonen "Well, she is gone now, so when she is out of the picture, you and..." "Gone? What do you mean 'gone'?" Undrade jag med en rynkad panna "Well, she believed me when I said that you cheated, and she left" Jag fnös "Yeah, sure, she doesn't know how to get away from the island, she is sleeping in her bed" "She asked me how she could get away from the island, I answered her, simple as that" Jag gick snabbt till Olivias rum, och bara ignorerade  det faktum att Miranda var vid dörröppningen. Jag knackade lätt på dörren "Olivia?" Jag kikade in, och det kändes som om någon hade slagit till mig hårt i magen, när jag insåg att hon inte var där. Jag svor för mig själv medan jag vände mig om mot Miranda som fortfarande stod i dörröppningen "Where did she go?!" Utbrast jag högt "Calm down, she took the boat. Why do you care?" Jag ignorerade hennes fråga, och sprang till källaren som jag sov i, och packade ihop mina saker det snabbaste jag kunde. Miranda kom ner och ställde sig i dörröppningen till källaren "Why are your room in a cellar?" "Not your buisness" Fräste jag surt innan jag fortsatte att packa. 
-end of flashback- 
"Harry where are you even going?!" Skrek hon, och jag suckade "After Olivia!" Miranda fortsatte att skrika på mig, och efter ett tag kom Toby och Hayes in i rummet, Hayes verkade precis vaknat, likaså Toby, fast han hade ett glas vatten i händerna "Harry, where are you going?" Undrade Toby "And what is Miranda doing here?" Frågade Hayes, då både han och Toby visste hur mycket hon stör mig. "Olivia escaped" Hayes och Toby tittade storögd på mig "What?! When?" "Tonight, I am going after her" "Good" "What do you mean escaped?" Undrade Miranda, vi hade nästan glömt att hon stod där "Nothing, mind your own buisness" Jag började gå mot dörren, och Toby började dricka hans vatten"I can't believe that you chose that idiot to be your girlfriend over me!" Toby spottade bokstavligen ut vattnet och började hosta efter, medan Hayes stirrade chockat på mig "Excuse me? His what?!" Utbrast Toby, och jag suckade "You heard her" "But what, when, how, Harry you can't-" Jag avbröt honom "Goodbye" Sa jag snabbt och gick ut igenom dörren. På väg mot Olivia. 
Vad tror ni kommer händaa? :)
//Nellie
Kommentera för mer!! :)


Kategori: Tied Love
Datum:

Ang. Kapitel 12
Såååååååååå... Kan vi möjligtvis få lite mer kommentarer på kapitel tolv innan kapitel tretton är uppe? Det skulle vara jätte snällt! :)
 
 
Kram :)
 
//Hilda och Nellie :)


Kategori: Tied Love
Datum:

Kapitel 12 - She Is My Weakness

 "Harry is my boyfriend, not yours." Orden som Toby hade sagt ekade i huvudet 'He is a player, Olivia. I mean, I think he has kissed every girl on this island'. Jag tittade upp på Harry som mötte min blick "Oh, well then I am sorry..." Mumlade jag tyst, och gick med snabba steg iväg ifrån Harry, och Miranda. "Olivia, I-" Harry kom efter mig och tog tag runt min handled, i ett försök att stoppa mig. Jag slet åt mig min arm och vände mig hastigt mot honom "Don't touch me! How could I be so stupid, of course you didn't like me, I never want to see you again! You disgust me!" Skrek jag i hans ansikte innan jag vända mig om om gick med snabba steg i riktningen mot stugan, och hoppades att jag skulle hitta dit. Toby hade rätt, han är en player. 
 
Jag suckade djupt när jag såg Olivia gå iväg med snabba steg. Jag skulle ha stoppat henne, men jag visste att hon inte skulle bry sig vad jag sa. Jag vände mig om mot Miranda som log nöjt "Why did you say that? We are absolutely NOT together, ever" Fräste jag, vilket ledde Miranda till att le nöjt "I know, but she is gone now. And she won't come back, soooo, we could be together" Hon log, men jag bara stirrade på henne. Hon tror verkligen att jag gillar henne "Miranda, I don't like you, at all. I am sorry, but it's the truth, now if you excuse me, I have a girlfriend to comfort" Jag vände mig om, och gick med snabba steg mot tillbaka vägen till huset. Jag tror inte ens Olivia skulle kunna hitta tillbaka, men jag hoppades hon skulle. Efter fem minuter av gående så kom jag tillbaka till huset, där jag såg Olivias skor, till min lättnad. Huset var tyst och mörkt, och jag visste utan tvekan att Hayes och Toby hade gått och lagt sig, även fast klockan bara var nio. Jag gick direkt till Olivias rum, där Olivia höll på med något på golvet. Det såg ut som att hon vek sina kläder. "Olivia, about Miranda, she is a liar" Olivia tittade upp ifrån golvet, och suckade djupt när hon såg mig, och ställde sig upp och gick mot mig "You have to trust me, I would never, ever, do that to yo-" jag blev avbruten av att dörren smälldes igen i mitt ansikte. Jag stod kvar på min plats och bara stirrade på dörren "Olivia, she lied, I promise" Hon verkade ignorera mig "I love you" Viskade jag ut, och det gjorde jag faktiskt. Men de tre orden som jag sagt, svarade hon inte, vilket bröt mitt hjärta i två delar. Jag kände mig så svag där jag stod, tårögd utanför hennes rum, och bad om att hon skulle tro mig. Men, hon är min svaghet.
 
"I love you" Hörde jag han viska utanför dörren. Jag blev ledsen och arg på samma gång. Hur vågar han leka med mina känslor såhär? Och det värsta är att det funkar. Men han är den som ljuger, inte Miranda. Han ljuger just nu, när han står utanför min dörr och säger att jag måste tro honom, att han aldrig skulle göra så, och när han sa de tre orden. Just nu satt jag på golvet, och gjorde något jag borde gjort för länge sen. Men det är klart, jag visste inte att det bodde andra på ön då, och nu gör jag det. Jag packade mina kläder. Jag ska bort härifrån. Jag har alltid hängt kvar, tack vare Harry, men nu vill jag inte var kvar här med. Harry kan ta Miranda och de kan leva lyckliga i alla sina dagar, eller hur ordspråket nu går. Varför ska jag bry mig? Jag hörde Harry sucka, innan jag började höra hans fotsteg som gick iväg, ner för ståltrappan till källaren. Sedan hörde jag hur källardörren stängdes. Det här kanske var min enda chans. Jag drog igenom dragkedjan på den lilla väskan jag...lånat, den var verkligen inte stor, jag hade dessutom bara fem tröjor och fem byxor, som Harry köpt till mig, och outfiten jag hade när jag blev kidnappad. Jag smög ut igenom min dörr, och ställde väskan vid ytterdörren. Jag gjorde sedan tyst min väg till Toby's rum, där han låg och snarkade högt. Jag smög till skrivbordet, och började leta igenom det, i hopp om att hitta lite pengar, men lyckades inte direkt då allt jag hittade var pennor, och skrivtillbehör. Jag smög då vidare till det lilla bordet bredvid
sängen, där jag till min lättnad hittade £20, jag hoppades att det räckte innan jag gick till hans byxor som låg slarvigt slängt på golvet. Jag hukade mig ner, och letade i hans fickor, och hittade precis det jag letade efter, nycklarna. Jag la ner pengarna och nyckeln i fickan innan jag gick ut ur hans rum och mot Harry rum, eller ja, källaren. Jag tog ut nyckelknippan ur fickan, och letade efter den rätta nyckeln som passade i nyckelhålet, och öppnade. Där inne låg Harry i sin säng, och jag log mot honom, och gick fram till hans säng. Jag bedårade hans ansikte medan jag satte mig ner på mina knän. Han såg so söt ut när han sov, så oskyldig. Det känns hårt att erkänna det, men jag skulle sakna honom. Mycket. Jag placerade en mjuk puss i hans panna, vilket fick honom att mumla något i sömnen. Jag ställde mig då upp snabbt och gick ut, och stängde dörren, och lämnade den öppnad. Jag gick sedan upp till ytterdörren, och tog ut nyckelknippan igen, och öppnade dörren. Det kändes så plötsligt, att åka nu, utan förberedelse. Men detta kanske är den enda chansen jag får. Jag låste upp dörren, och gick ut, och andades in den svala kvälls luften. Jag stängde och låste dörren efter mig, innan jag skickade in nyckeln igenom brevluckan.  Jag tog pengarna från min ficka och la ner de i den lilla väskan i axeln, innan jag började gå, mot stranden. Efter fem minuter eller mer, så var jag framme där. Jag tittade upp längre upp, och såg samma hus som Miranda verkade ha sprungit ifrån för inte så länge sen. Och jag och Harry stod här nere på stranden. Jag bet mig själv i läppen innan jag gick till huset. 'Jones' stod det med stora bokstäver på dörrmattan. Japp, jag hade definitivt kommit rätt. Jag knackade lätt på dörren, det kanske var en aning oförskämt att komma och störa klockan tio på kvällen. Men vid synen av att alla lampor var tända i huset, så tror jag inte dom ens hade gått och lagt sig. Dörren öppnades och en man uppenbarade sig i dörröppningen. Han såg ganska ung ut, brunt hår, och han stirrade på mig "Hi, I am sorry if I disturbed but can I talk to Miranda if she is available?" Mannen synade mig uppifrån och ner innan han log "Oh, are you her friend?"  "N-" "MIRANDA! YOUR FRIEND IS HERE!" Jag suckade djupt inombords, och ville göra det på riktigt när Miranda dunsade ner ifrån trappan, och ställde sig vid dörren, och hennes pappa gick iväg "You?" Hennes röst var kall och otrevlig "Yes, me, hey I am sorry if i disturbed, but I just wanted help" Hon fnös och la armarna i kors "Why would I help you?" "Because if you help me, then I'll leave the island and you can take Harry" Hon började le "What did you want help with?" Log hon, nu trevligt. Jag log tillbaka, däremot var det fejk. "What is the fastest way to leave the island?" Hon formade läpparna till ett sträck och verkade tänka mycket "Well, there is a boat" Jag nickade ivrigt "It goes each half hour, so the next should go..." Hon vände sig om och tittade på klockan "In 20 minutes, but the last one is going twelve o'clock" "Where is it?" "If you go to left on the beach, then it isn't that far away" Jag log "Thanks" Hon log tillbaka "So that means you'll leave?" Jag nickade "Good, now get off my yard" jag himlade med ögonen, men gjorde som hon sa, och följde hennes instruktioner mot båten. 
Ooooch vi är igång igen!! :D Vad tycker ni?! ;)
//Hilda
Kommentera för mer!!


Kategori: Tied Love
Datum:

Ny Trailer
Pausen är slut! :D
 
 Ooooch vi har gjort en trailer!! :) 
Eftersom att den andra blev ganska dålig, liksom tjejen i videon var inte ens Olivia.
Här är den! :)
Om det ej funkar gå till 
https://youtube.com/watch?v=pWpy6Bxa0hk
 
Och vi kommer att försöka uppdatera var tredje dag! :)
Nästa kapitel kommer ut snart! :)
 
//Hilda o Nellie
 


Kategori: Tied Love
Datum:

Förlåt och tack, viktigt!
Vill börja med ett stort TAAACK! Till alla som läser! Ni anar verkligen inte vad en enda kommentar gör, vi blir alltså så himla glada! Vi blir verkligen inte mer glada för en kommentar än en annan, lika mycket på alla! Vi försöker att tacka alla jämnt mycket, och försöker att inte vara tjatiga med allt tack, men vi är verkligen så sjukt tacksamma! För varenda en som läser!
 
Och sen kommer vi till delen där vi vill säga förlåt, för att uppdateringen har varit jätte dåligt, och ni förtjänar verkligen bättre. Men vi har bestämt oss att ta en till paus. Vi har försökt lägga ut kapitel varannan dag, men nu, plötsligt så har vi hakat ner på var fjärde. Och alla kapitel är liksom tvingade, så vi tänkte att det är bäst så. Vi kommer att försöka att skriva så mycket vi orkar och kan under pausen, och pausen kommer att pågå ända till 20 augusti. Vilket är ungefär 3 veckor. Förlåt för detta! 
 
 Ha en bra dag! :)
 
 
//Hilda o Nellie :)


Kategori: Tied Love
Datum:

Kapitel 11 - Player
"Your little..." Han började jaga efter mig, och jag skrek tyst till innan jag började springa bort från honom. Jag klättrade över sängen, sprang runt den, över sängen igen, runt den, om och om igen, tillslut vände jag mig om, och trodde att han hade gett upp då han kom i nästan världens art och knuffade mig till väggen. Däremot var knuffen mjuk och gjorde inte det minsta ont. "Gotcha" Andades han mot mina läppar. Hans ögon vandrade ner mot mina läppar, och bet sig själv i läppen löst. Mina ögon var helt fokuserade på sättet han mjukt bet sin läpp "You drive me crazy" Muttrade han "Just kiss me already" Muttrade jag tillbaka. Han log innan han gjorde som jag ville och fångade hans läppar med mina. 
 
"Olivia, I am sorry about that" Toby mötte min blick när han tog en tugga av sin mat. Jag tittade frågandes på honom "What?" "That Harry forced himself upon you" Jag höjde ena ögonbrynet. "When?" Toby skrattade "When?" Härmade han min fråga "You forget things easily, I mean when he kissed you, in your room" Åh. Han trodde att jag inte ville det. Jag log kort "It's alright" Log jag, och han skakade på huvudet "No, it's not, you didn't want to, he didn't have the rights to do it" Jag ryckt på axlarna "You know, that's what he does, he is just a player" Jag tittade upp från matenpå honom "What do you mean?" "I mean, that's what he does. He is a player, Olivia. I mean, I think he has kissed every girl on this island" Jag brydde migninte ens om att han sa att vi var på en ö, jag bara stirrade på honom. "What?" Undrade jag, min töst var svag, det lät nästan som om jag viskade ut orden. "Yeah, you know,  he is with a girl, makes her feel special. And when he gets shat h wants from her, he leaves her. I don't want you to be that girl" Jag stirrade endast på honom. Var det sant? Jag skakade på huvudet för mig själv, vilket fick Toby att titta konstigt på mig, men jag brydde mig inte. Det kan inte vara sant. "Eh...thanks for the lunch" Mumlade jag ut och ställde mig upp från bordet "Your welcome" Mumlade han tillbaka innan jag gick ut från köket och in i mitt rum där Harry stod med ett leende "I have an idea" 
 
 
"Toby, can I please go out?!" Toby gick ut ur köket och lutade sig mot väggen. Är denna kille alltid i köket?! "Where?" Undrade han med en rynka i pannan "Oh, just out." "How do I know you're not going to go away?" "I can not run away, Toby, I can't find anything in this area. And I'll go outside hre, I need air" Han suckade, men nickade sedan, och tog ner handen i fickan för att hitta nyckeln "Thank you!" Utbrast jag leendes, och han log tillbaka kort innan han låste upp "Be back soon" Jag nickade "I will" När Toby hade försvunnit in i köket, små sprang jag direkt ner till Harry och låste upp, och precis som planerat gick vi både ut och stöngde dörren efter oss.
 
 
Jag stönade "Are we there soon?" "Patience" Jag suckade högt "We have walked for like... One hour" "Ten minutes , Olivia, calm down" Skrattade han lågt "We are there like, now" Vi klev fram ur skogen och en backer strand dök upp som hade gömt sig bakom träden. Trots att den var jätte vacker, och stor, var den helt tom. Utan att vänta på Harry sprang jag fram till vattnet, men doppade endast fötterna. Då jag upptäckte anledningen till varför folk inte var här. Det var en helt stenig botten och vattnet var jätte kallt. Jag ändrade direkt riktning och sprang till Harry, som stod och skrattade åt mig. "Harry, the water is too cold" Berättade jag, och Harry tittade leendes på mig "Who said we were going to swim?" Jag höjde på ena ögonbrynet "What else? We are on a beach?" "I was thinking we just could go for a beach walk, and just talk" Jag log, då det rimmade "How does that sound?" "Sounds perfect" Jag log, och han började också le innan vi började gå, och Harry tog min hand. "Ok, sooo, tell me about yourself more, family, friends..." Jag svalde hårt när han nämnde familj och vänner, jag saknade dom, men valde att inte haka upp mig på det "Well. I have a dad named Carl, a mom named Sandra, and a brother named Oscar, as you know. My best friend is named Emelie, and my other friends is Alison, Aaron, Je..." Jag avbröt mig själv när jag såg Harrys rynkade panna "What is it?" Undrade jag "Aaron? That sounds like a boy name..." Jag suckade "Harry, are you jealous?" "No! No, I was just...asking" "Harry, he is just a friend. Nothing more, nothing less." Han log "Okay, I trust you. Continue" "Okay, sooo... Jenna and Clarie. Clarie is nice, but she can be very..." Jag avbröt mig själv när Harry plötsligt ramlade, rakt ner på sanden. Jag rynkade på pannan "What are you doing?" "I tripped on a stone" Muttrade han innan han borstade av sig sanden och ställde sig upp. Jag fnissade "A stone?" "It was big!" Försvarade han sig. Jag tittade tillbaka där han hade snubblat, innan jag började skratta "Is this the big stone you tripped over?" Jag böjde mig ner och tog upp en liten sten i min hand och visade den för Harry "No, it...ehum, it was another stone" Jag tittade mig omkring "Well, there are no other stones on this beach, Harold" "Eh...I...it doesn't matter, now tell me what Clarie is" Jag skrattade. "Okay, she is nice, but she can also be very..." "HARREH!" Hörde man en väldigt ljus röst, och både jag och Harry vred våra huvuden och en leendes tjej gick mot oss. Hennes blick var däremot fast klistrad på Harry, och när hon kom fram så pussade hon honom på kinden, en rörelse som fick mig att höja både mina ögonbryn i ett förvånat ansiktsuttryck, och släppa hans hand. Harry verkade nästan ha samma reaktion "Hey, Harry, it's been so long" Han nickade en aning innan han tog min hand igen och började gå iväg "Harry? What is it?" Tjejen ställde sig framför honom, och det verkade vara då som hon upptäckte mig, hon tittade på mig som om jag var något äckligt som låg på gatan "What is that?" "She is a girl, you can call her who " Mumlade Harry ut, verkade obekväm, för att sedan putta tjejen åt sidan "Who is that?" Undrade jag tyst, en fråga som var menad åt Harry, men istället verkade tjejen svara den, och ställde sig framför oss och pekade på sig själv "My name is Miranda Jones, I am the daughter of Tom Jones, famous and rich business man. Who are you and why are you with Harry?" Jag visste att hon var en riktig snobb när hon bara var tvungen att nämna att hennes pappa var rik. "My name is Olivia Johnsson, I am the daughter of Carl Johnsson, a doctor. I am with Harry because he is my boyfriend. Now please get out of the way" Precis som Harry gjort puttade jag iväg henne och började gå, och jag hörde henne flämta "Harry are you cheating on me?" Jag stannade vid orden och rynkade pannan, innan jag vände mig mot henne "Cheating?" "Olivia, please don't listen to her. Come on" Han försökte föra iväg mig igenom att dra mig i armen, men jag stod still "Harry is my boyfriend, not yours." Orden som Toby hade sagt ekade i huvudet 'He is a player, Olivia. I mean, I think he has kissed every girl on this island'. Jag tittade upp på Harry som mötte min blick "Oh, well then I am sorry..." Mumlade jag tyst, och gick med snabba steg iväg ifrån Harry, och Miranda. "Olivia, I-" Harry kom efter mig och tog tag runt min handled, i ett försök att stoppa mig. Jag slet åt mig min arm och vände mig hastigt mot honom "Don't touch me! How could I be so stupid, of course you didn't like me, I never want to see you again! You disgust me!" Skrek jag i hans ansikte innan jag vända mig om om gick med snabba steg i riktningen mot stugan, och hoppades att jag skulle hitta dit. Toby hade rätt, han är en player. 
Lite drama! :D Förlåt för dålig uppdatering, men nu är i alla fall kapitlet här! :)
//Nellie
Kommentera för mer!!


Kategori: Tied Love
Datum:

Kapitel 10 - Boyfriend
 Vi låste upp, och gick förbi Harrys rum till vardagsrummet, där Toby och Hayes stod. De vände sig om och tittade på oss. Åh nej, Toby har berättat för Hayes "The girl is going to be in the basement again" Sa Hayes.  Jag suckade "No, she just moved out from there" Berättade Harry och tittade bekymrat på någon "Or do you want to go down to the basement, Styles?" Fräste Hayes, och det blev tyst. Utan ett ord så började han gå ner för trappan "I can do it, it's really..." "No" Svarade Harry bara enkelt innan han fortsatte att gå nerför trappan, in i källaren och stängde dörren efter honom.
 
Jag bar en bricka i händerna ner till källaren. Nu var det verkligen ombytta roller. Jag som bodde i ett rum uppe, och Harry som bodde i källaren. Och nu var det min tur att diskret smyga runt och smuggla ner mat till Harry i källaren. Toby och Hayes hade börjat se på mig på ett annat sätt, konstigt nog. De hade låtit mig suttit med vid middagen, och Hayes hade till och med bäddat åt mig. Jag vet, helt skruvad. Jag öppnade källardörren och stängde den efter mig. Harry tittade upp från sig mobil skrämt, men mjuknade och log när han såg mig "Good morning, babe" Jag log stort, hans djupa och raspiga morgon röst som musik för mina öron, och smeknamnet han la till fick blod att rusa upp till mina kinder "Morning" Innan jag hunnit fram till sängen så hade han hunnit fram till mig, och tagit brickan ifrån mina händer, och placerat sina läppar mjukt mot mina. Våra läppar rörde sig mot varandra i en kärleksfull och passionerad kyss, och det skickade kalla kårar längs min ryggrad, på ett bekvämt sätt "Have you eaten breakfast yet, sweetheart?" Mina kinder hettade upp ännu mer vid det andra smeknamnet och jag skakade stumt på huvudet "Let's share then" Mumlade han och satte ner brickan på sängen, och hans blick vandrade över maten med en hungrig blick. Jag skrattade lågt och satte mig ner framför brickan "No, it's alright. Toby said he would make me breakfast" So fort jag nämnde Toby's namn så blixtrade något till i Harry's gröna ögon och han mötte min blick "So Toby, huh?" Jag nickade långsamt, leendes då det var mer än uppenbart att han var svartsjuk. "Well, tell Toby that it is my job to do that" "Oh, really? Your job? I think Toby could do it just as good. If not even better" Retade jag honom med ett litet leende lekandes på mina läppar. Harry muttrade något för sig själv, en mening där jag bara kunde höra orden 'Toby' , 'stupid' och 'goof' medan han lutade sig in mot mig för en kyss. Precis när våra läppar nuddade varandra nästintill viskade han ut "But Toby can't kiss you, can he? No, he can't. Now that is my job" Innan han kopplade ihop våra läppar för den andra gången. Den här kyssen var också kärleksfull, men en aning hårdare än den andra. Efter kyssen log jag "You know I don't like Toby, only you" Han log, hans charmiga skrattgropar visade sig tydligt, vilket fick mig att le dubbelt så stort.  "I know" Han pussade mig på munnen, innan jag ställde mig upp "Well, do you want to go up to my room and watch a movie? You could bring the breakfast" Föreslog jag och tittade förväntandes på honom. Han höjde frågandes ena ögonbrynet "A movie? There is no tv in your room" Jag himlade med ögonen "I know, but there is netflix and there is a iPad, so why not?" Han log "I am in, as long as the other doesn't see, you know, I am not really allowed to go up, and we..." Jag nickade snabbt "I understand, now come on" Jag ställde mig upp och gick med bestämda steg till dörren. När jag väl kommit fram struntade jag i att vänta på Harry och öppnade försiktigt dörren. Jag kunde höra att Toby och  Hayes var i köket, och jag smög försiktigt upp för trappan, jag väntade in Harry och när vi stod bredvid varandra hörde vi Hayes röst "Olivia?! Is that you?" Jag puttade Harry in i mitt rum och vände mig om, och Hayes dök upp "Olivia? What were you doing?" Jag pekade mot hallen "Bathroom" Han nickade långsamt "Okay..." Mumlade han ut, verkade en aning misstänksam innan han försvann in i köket igen. Jag andades ut och gick in i mitt rum, där Harry satt i sängen med sin frukost och log mot mig när jag gick in. Jag log tillbaka och la mig ner bredvid honom, och han drog fram iPaden "Can we see the notebook?" Jag nickade "Sure" 
 
 
"Olivia? Can I come in?" Jag och Harry tittade skräckslaget upp på varandra, och jag pausade direkt filmen. "Ehm...wait a second!" Snabbt ställde jag mig upp, och slängde av mig filten på Harry på vägen upp. Jag gjorde snabbt min väg till garderoberna och öppnade och gestikulerade att Harry skulle gå in dit när han stod framför mig. Harry tittade först skräckslaget in i den mörka, trånga garderoben och tittade sedan på mig, skakade hastigt på huvudet. Jag himlade med ögonen och tryckte in honom i garderoben, och stängde sedan dörren. Jag öppnade dörren och bemötte Toby med ett leeende "What is it?" "I am cooking lunch, and I was wondering, do you want some? So I know how many people that is going to eat" Jag nickade "Okay, is Harry going to eat too?" Han skakade på huvudet "Harry can have lunch, since he didn't eat any breakfast, but not at the table" Jag nickade "Yep, that was it. I will tell you when the lunch is ready" Han nickade och log, innan jag stängde dörren när han hade börjat hå bortåt.  Jag gick och öppnade garderobs dörren och möttes av en sur Harry. Eller ja, sur...han såg mer ut som att han skojade "Harry can have lunch, but not at the table" Härmade Harry Toby i en konstig röst. Jag himlade med ögonen "You are so silly" Han höjde både ögonbrynen "Really? I am the silly one Ms. I-lock-my-boyfriend-in-in-a-wardrobe" Jag skrattade, men stoppade då jag insåg en sak. "Boyfriend, huh?" Han tittade först nästan chockartat på mig innan han rodnandes tittade ner på golvet "I-I mean...I wouldn't...If you..." Mummlade han tyst, medan jag stod med armarna korsades och ett retandes leende "...we could be that...if...if you want to, it's...you know...good" Jag nickade långsamt, log åt honom innan jag bestämde mig för att retas med honom "Harry Styles, are you asking me to be your girlfriend?" Han rodnade ännu mer, vilket jag tyckte var bedårande. "...yeah, I...guess so" "Eeewwww, nooo, never" Hans skrämda blick mötte min "Ehm, I...I was kidding when I said that?" Jag började le "Me too" Det tog ett tag för honom att fatta vad jag egentligen påpekade innan han brast ut i ett leende "Your little..." Han började jaga efter mig, och jag skrek tyst till innan jag började springa bort från honom. Jag klättrade över sängen, sprang runt den, över sängen igen, runt den, om och om igen, tillslut vände jag mig om, och trodde att han hade gett upp då han kom i nästan världens art och knuffade mig till väggen. Däremot var knuffen mjuk och gjorde inte det minsta ont. "Gotcha" Andades han mot mina läppar. Hans ögon vandrade ner mot mina läppar, och bet sig själv i läppen löst. Mina ögon var helt fokuserade på sättet han mjukt bet sin läpp "You drive me crazy" Muttrade han "Just kiss me already" Muttrade jag tillbaka. Han log innan han gjorde som jag ville och fångade hans läppar med mina. 
FYRA DAGAR!! VI HAR INTE UPPDATERAR PÅ FYRA DAGAR! FÖRLÅÅÅÅÅÅT för det!!! Men NU är kapitlet här, även fast jag satt uppe till snart två på natten  så är det UPPEEE är väl lite övertrött nu så godnatt på er eller godmorgon eller god dag, beror på när ni läser det...
//Hilda
Kommentera för mer!!


Kategori: Tied Love
Datum:

Q&A :)
Vilken musik lyssnar ni på? (förutom One Direction)
Hilda: Ed Sheeran, Eminem, och några låtar av New Politics 
Nellie: Katy Perry, Ariana Grande, Taylor Swift, Ed Sheeran :)
 
Hur gamla är ni? 
16 år :)
 
Hur känner ni varandra? 
Vi började i samma skola år 2007 :)
 
Vart i Sverige bor ni? 
Södermanland :)
 
Vilka är era favoriter i 1D och varför just dem? 
Hilda: Louis, eftersom att han är högljudd, rolig, och barnslig :P :)
Nellie: Liam eller Niall, för att dom är söta och snälla
 
 Hur upptäckte ni killarna och hur länge har nu vart fan/directioner? 
 Hilda: Jag upptäckte dom via Gotta Be You videon år 2011 och har varit directioner i 3 år
Nellie: Hilda visade mig en video och jag blev kär i dom :) 2011 så 3 år
 
Har ni vart på deras konserter? 
 Vi var där den trettonde, dom jätte super bra! :D
 
Har ni träffat dem? 
 Inte i verkligheten men tusen gånger i drömmar
 
Har ni syskon? 
 Nellie: Tre mindre systrar
Hilda: En store bror :)
 
Har ni några husdjur? 
 Nellie: Om man inte räknar en äcklig spindel i avloppet, så nej
Hilda: En hund som heter Bosse :)
 
Vad är eran favoritmat? 
 Nellie: Lasange
Hilda: Tacos
 
Är ni syskon eller väldigt bra kompisar? Ni kanske har svarat på detta förut men kommer inte ihåg i så fall xD
 Vi är bästa vänner :) :D
 
Vilket är erat favorit land? (ni får säga ett som ni inte varit i också) 
 
Hilda: Irland, var det till och med innan One Direction då jag besökte Cork :D :) 
Nellie: Frankrike, jag älskar språket, det är så vackert
 
favorit färg? 
 
Hilda: Blå
Nellie: Gul
 
Tur nummer, och varför? 
 
Hilda: 16, eftersom jag är 16 år... :P
Nellie: Ett, vet inte ens varför
 
När kom ni på att ni kunde skriva bra? 
 
Hilda: Jag har ingen aning..
Nellie: Jag har alltid velat vara författare, ändå sen jag var elva så sen jag var elva gissar jag?
 
Hur kom ni på att ni skulle göra denna bloggen? 
 
Det var vår första blogg, 1dnovel.devote.se, vi både älskade One Direction så vi sa bara "Varför inte göra en novell blogg?" :)
 
Vad gillar ni mest med med detta 'fandomet'?
 
Hilda: Att alla är så roliga och härliga, speciellt våra killar i 1D <3 
Nellie: Alla är liksom tillsammans, att man känner gemenskap som om man ser någon på stan som har en One Direction tröja eller något och man själv har en också så ler man mot varandra  
 
 
PS: Kapitel 10 kommer upp så snabbt som möjligt! :)
 
 Hej då! :) 
//Hilda o Nellie


Kategori: Tied Love
Datum:

Kapitel 9 - Not In Love
 "What?" "That will be my nickname for you, because you have curly hair" Jag drog en hand igenom hans hår och hans rynkade panna utbyttes mot ett leende "Then your other nickname will be straight" Jag skakade på huvudet direkt när ordet lämnade hans mun "Doesn't sound the same, huh?" Jag skakade ännu en gång på huvudet med ett leende, och han lutade sig in och började kyssa mig. Jag var för svag för att avbryta kyssen, så jag besvarade den. Inte för att jag var svag, utan för att hqn gjorde mig det. Plötsligt öppnades dörren och vi både slutade genast att kyssas och tittade snabbt mot dörren. Där stod en brunhårig kille som tittade på oss med stora ögon, lch ett väldigt förvånat ansiktsuttryck. Toby.
 
 
Toby stirrade på oss. Munnen halvt öppen, och ögonen stora som jag vet inte vad. Det blev tyst emellan alla av oss tills Harry började prata "Ehm...so...you are home early" Harry kliade sig nervöst bak i nacken medan jag bara stirrade på Toby, och var rädd för vad han skulle göra när hans förvåning utbyttes till ilska på bara någon sekund "Harry, out here. Now"Harry nickade snabbt, och han ställde sig upp, täcket ramlade därmed av honom och avslöjade att han bara hade underkläder. Tobys arga, men ändå fortfarande lite förvånade ögon åkte från Harry till mig med en bekymrad rynkad panna, innan Harry gick ut igenom, dörren och Toby smällde igen den efter honom, vilket fick mig att hoppa till. "What did you do yo her?!" Hörde jag Toby fräsa till honom. Jag ställde mig upp och gick långsamt, så tyst som jag kunde, mot dörren. "I didn't do anything!" Hörde jag Harry försvara sig själv, och jag öppnade dörren försiktigt och kikade ut. Jag såg inte Tobys ansikte, bara hans rygg. Men Harrys ansikte kunde jag se, och han tittade på Toby. "Now I understand why you wanted me yo leave, so you could be all over her!" "That wasn't the reason" "Well then what was it?" Harry tittade ner i marken och Toby fnös "Now you won't even answer me. That's it, you can't be with her" "You can't tell me what to do!" Toby skrattade hånfullt och jag såg hur Harry spände sin käke "Oh, Harry, you know I can tell you what to do. Everyone listens to me, if I would tell the girl to kiss me, she would do it. I could make her dump you" Jag var nästan inte ens medveten om vad som hade hänt förrän Toby snubblade baklänges och höll sig iför ansiktet. Harrys ansikte mjuknade en aning "Toby, I am sorr..." Mer hann han inte förrän Toby hade smällt till honom i ansiktet hårt "You think that was hard enough? Because I will do it on the girl too" Min hand far upp till min mun när jag såg att Harry verkade vara svårt skadad. Ändå så placerade han ännu ett hårt slag på Toby, vilket Toby svarade med en hård knytnäve i ansiktet. Nu åkte min andra hand upp till munnen, och jag flämtade högt och tittade förskräckt på Harry. Mina fötter var som fast klistrade vid marken, när jag såg hur de slogs med varandra. Plötsligt så åkte Harry ner till golvet, vilket fick mig att flämta ännu en gång. Toby skulle precis sparka på honom, innan jag hörde ett skrik "SLUTA!" Jag trodde först inte att det var jag, men när jag såg Toby vända sig om mot mig, och Harry försiktigt titta upp så märkte jag att det var jag. Toby skrattade lågt "You don't want me to hit him? Well, okay, I'll just hit you instead" Toby gjorde sin väg mot mig, men innan han hunnit fram så tacklade Harry ner honom på golvet. Jag stängde mina ögon, jag ville inte se. 
 "But why were you in her bed, and why did you kiss her?!" "That is none of your buisness!" "Yes, it actually is! Out of all girls in this town you chose the one we kidnapped?!" "I didn't chose her" "Oh, no, your heart did, sure. Why? I need an answer" "Because I love her" Nästintill viskade jag ut, och Toby tystnade "In love? Harry, you don't know her!" "Yes I do, she is wonderful" "No! No, no, no, Harry you don't get this. You aren't in love, you just think so, when you're in love you feel sparkles when you touch her" "What makes you think I don't feel it?" Det blev tyst för ännu en stund. Jag tittade upp på Toby. Han skakade och tittade argt på mig
 
"For god's sake, Harry! You can't fall in love with her! She doesn't love you! She will escape from this place as fast as she can, I told you not to be so attached to her" skrek han ut "But it's too late. I love her, and I hope she loves me" Han började skaka på huvudet igen innan han vände sig om med en fnysning. Jag stod still där, jag vet inte hur länge men det kändes som en timme. Jag kände någons, definitivt Olivia, med tanke på hennes mjuka tag, hand på min arm "Harry..." Jag vände mig om och hon flämtade till "Harry! You look horrible!" Jag tittade bara på henne "Why, thanks Olivia" "Here, let me help you" 
"Oh, Harry, Harry, Harry..." Mumlade jag tyst när han ännu en gång var placerad på badkars kanten, och det kom blod från hans näsa. "...the injures from the last time was almost healed" Han log ett litet leende när jag, precis som jag gjort förut, tvättade bort blodet och försökte ta hand om såren han fått. "I know, I am impossible, aren't I?" Jag log och nickade svagt, och koncentrerade mig på att ta hand om såren tills jag märkte att Harry hade stirrat på mig ett bra tag. Jag tittade in i hans vackra gröna ögon, och höjde ena ögonbrynet "What?" "Nothing, you are just really beautiful" Jag rodnade lätt innan jag fortsatte att ta hand om såren "You know, I wouldn't be surprised if you were a photo model" Jag himlade leendes med ögonen innan jag gjorde sn skämtsam gest med handen "Oh, stop it you" Han skrattade lågt och placerade hans händer på mina höfter, och log stort. Jag bara tittade ner på honom leendes, tills våra läppar möttes i en underbar kyss. "Thanks for taking care of me" Mumlade han ut med ett stort leende mot mina läppar efter kyssen. Jag log "Thanks for letting me" Han pussade mig på munnen innan han ställde sig upp och vi började tillsammans gå ut ifrån badrummet. Vi låste upp, och gick förbi Harrys rum till vardagsrummet, där Toby och Hayes stod. De vände sig om och tittade på oss. Åh nej, Toby har berättat för Hayes "The girl is going to be in the basement again" Sa Hayes.  Jag suckade "No, she just moved out from there" Berättade Harry och tittade bekymrat på någon "Or do you want to go down to the basement, Styles?" Fräste Hayes, och det blev tyst. Utan ett ord så började han gå ner för trappan "I can do it, it's really..."
 "No" Svarade Harry bara enkelt innan han fortsatte att gå nerför trappan, in i källaren och stängde dörren efter honom.
Vad tkr ni?! :) 
Blev konstigt kollage...men ja...
och om ni vill fråga något på Q&A så gör et nu för den kommer nog upp ikväll, eller imorgon! :) 
//Nellie
Kommentera för mer!!


Kategori: Tied Love
Datum:

Kapitel 8 - 911
"The dinner is ready" Jag skakade av mig tankarna, och ställde mig upp och log mot Harry. "What is it?" Undrade jag, nyfiken på vilken mat som skulle serveras "You'll see soon" Han log och gick in i köket, och jag följde efter. Det var dukat fint på bordet med många ljus, och jag log när Harry gick i förväg och drog ut stolen. Jag gick och satte mig på den. Han gick runt bordet och jag tittade ner på maten, det såg jätte gott ut. "It's beef, potato gratin and sauce béarnaise" Jag började le, igen "It's smells wonderful" Han log "Thanks, bon appetit"
 
"If I were a stop light, I'd turn red everytime you passed by, just so I could stare at you a bit longer." Han log förväntades medan jag höjde på ögonbrynet och skakade på huvudet
"That one was horrible" "Oh come on, it was cute" Påstod han och log stort, och visade hans söta skrattgropar. Jag log av synen innan jag skakade på huvudet "If a guy on the street would say that to me, I'd slap him" Harry tittade nästan skrämt på mig "You are not gonna hit me, are you?" "If the next line is better, then no" Han nickade förståendes och gjorde ifrån sig ett tänkande ljus innan han pratade "You're single. I'm single. Coincidence? I think not." Han blinkade med ena ögat på slutat, vilket fick mig att rodna och tittade ner i mitt knä "Aaww, you're blushing. I'll take that like it was a good line" Jag rodnade ännu mera "Wait, this line is good... Do you have the time?" Jg nickade innan jag drog upp min mobil, och tittade på klockan, och kina ögon fördubblades när jag såg att den var tolv "Harry, it's tw..." "No, I mean the time to write down your number?" Jag himlade med ögonen "Cheesy" Han ryckte på axlarna "But it's twelve" Han tittade förvånat på mig "Seriously?" Jag nickade "Well oops..." Mumlade han innan han började ta av tallrikarna som var kvar på bordet och la dom i diskhon. Jag tog det ända som var kvar på bordet, min tallrik och jag gick och lämnade den i diskhon innan jag gick förbi Harry för att gå till mitt rum "Wait" Jg vände mig ommmot Harry "Eh, can I have your number? You know, if anything happens..." "I can't text or call from here anyways, so why?" "Yes you can, I mean up here" Jag höjde ögonbrynen "Really?" "Yeah, just not from the basement" Jag drog upp min mobil och såg att jag hade tre tappar, eller vad man nu kallar det. "Yeah, you can have my number then" Berättade jag innan jag vände mig om med ryggen mot Harry i mina egna tankar av vad jag kunde göra nu med mobilen. "Hey, there is something wrong with my phone" Jag rynkade pannan innan jag bände mig om "What do you mean?" "It still doesn't have your number in it" 
 
Jag låg i sängen, vred och vände på mig. Jag var så kall, den var runt två, det har gått två timmar sedan jag gick och la mig ungefär. Jag suckade och satte mig upp i sängen, såg min mobil på sängbordet bredvid. Då kom jag ihåg att jag har täckning. Snabbt tog jag mobilen, och satte mig upp, och gick in på den. 59 missade samtal 47 meddelanden. Jag suckade och låste upp mobilen, och knappade snabbt in 911, och ringde. "991 what's your emergency" Jag flämtade till högt "I am kidnapped, and I don't know where I am!" "Name?" "Olivia Johnsson" Nu var det tjejens tur att flämta till "Olivia Johnsson? Are you alive?!" Jag himlade med ögonen, varför skulle hon fråga om jag var vid liv när hon pratade med mig "Yes, please help me! I know one of the kidnappers name, Har..." Jag avbröts av ett högt pipande, och jag tittade ner på mobilen. Jag stönade när jag såg att jag hade för lite pengar. Men det kanske räckte till ett sms? Jag gick in på  Emelies och min konversation. Jag brydde mig inte ens om att läsa alla 21 meddelanden hon skickat, jag bara skickade ett snabbt 'Emelie! I am kidnapped, I don't know where I am, but I am alive! I get food and stuff so don't worry about me! Call the police or anything!" Jag skickade iväg det och hörde sedan en knackning på dörren, som fick mig att frysa till "Olivia?" Han öppnade långsamt dörren och såg mig sitta upp i sängen med mobilen i handen. "What are you doing?" Jag ignorerade det faktum att han bara hade underkläder innan jag harklade mig "Ehm, I couldn't sleep, so I started playing games on my phone..." Mumlade jag tyst innan jag låste mobilen och la den bredvid "Why can't you sleep?" "I am cold..." Mumlade jag ut, och han log "Want me to warm you?" Jag nickade, kunde inte tacka nej till det. Han gick bort till sängen och la sig sedan ner, vilket jag också gjorde bredvid honom, och han la armen runt mig tajt. Jag log då hans kroppsvärme började värma mig, och försökte ännu en gång ignorera hans få kläder. Han la täcket över mig bättre och pussade mig på kinden "Good night, Olivia" Mumlade han tyst bredvid mig "Good night, Harry" 
 
"Good morning, baby" Även fast det var morgon, och jag precis hade vaknat, lyckades jag ändå rodna stort vid smeknamnet. "Good morning...harry" Mumlade jag tyst då jag inte kunde komma på något smeknamn. Han skrattade tyst innannhan placerade en mjuk puss i min nacke "Did you have any dreams?" Jag skakade på huvudet och vände mig mot honom, för att få se hans vackra ansikte, med det där charmiga leendet och de underbara gröna ögonen. "Nope, you?" Han skakade på huvudet innan han lutade sig fram för att fortsätta pussa på mig. I ansiktet, överallt förutom på munnen, bara för att retas. Jag var fortfarande i tankarna om smeknamnet han gett mig och försökte nästan desperat komma på något att kalla honom "Curly" Mumlade jag plötsligt ut, och han rynkade pannan och tittade mig i ögonen "What?" "That will be my nickname for you, because you have curly hair" Jag drog en hand igenom hans hår och hans rynkade panna utbyttes mot ett leende "Then your other nickname will be straight" Jag skakade på huvudet direkt när ordet lämnade hans mun "Doesn't sound the same, huh?" Jag skakade ännu en gång på huvudet med ett leende, och han lutade sig in och började kyssa mig. Jag var för svag för att avbryta kyssen, så jag besvarade den. Inte för att jag var svag, utan för att hqn gjorde mig det. Plötsligt öppnades dörren och vi både slutade genast att kyssas och tittade snabbt mot dörren. Där stod en brunhårig kille som tittade på oss med stora ögon, lch ett väldigt förvånat ansiktsuttryck. Toby.
Cliffhanger!!! :D HUUR tror ni han kommer att reagera?! :O
//Hilda
Kommentera, tack! :P :)


Kategori: Tied Love
Datum:

Q&A! :)
Hej!!
 
Vi har bestämt oss för att göra en Q&A, vilket står för Questions and Answers, och vi svarar på frågor. Vi har velat att lägga upp Q&A förut, men av någon anledning gjorde vi inte det, mest lathet antar vi.
 
Vi svarar på absolut ALLA frågor, så vida det inte är något SUPER personligt eller frågan: Hur ser ni ut? 
 
Vi vill helst inte lägga upp bilder, av ren...typ rädsla? Vad heter det, osäkerhet? Aja, vi gör helst i alla fall inte det.
 
Men annars är alla frågor välkommna! :) om både oss och bloggen, eller novellen, One Direction, typ allt! :)
Så, svaren på frågorna kommer upp förhoppningsvis med kapitel 8, imorgon, hälften av kapitlet är klart.
 
Så fråga vad ni vill, kommentera på detta inlägg med era frågor, eller maila om ni så vill
 
Mail: [email protected]
 
Hej då! :)
 
//Hilda o Nellie
 


Kategori: Tied Love
Datum:

Kapitel 7 - First Date
 "What is it, love?" "Don't...call me that" Mumlade jag surt "What have I done?" "Harry, when we kissed yesterday, it was only once, okay? It will never happen again and it didn't mean something" Sa jag, och försökte mest övertyga mig själv än honom. Men innerst inne visste jag att jag ljög. Harry rynkade på pannan och tittade på mig med sorgsna ögon "But you told me you liked me back" "I don't know why I sais that, but I lied" Jag ljög honom rakt upp i ansiktet, men jag kunde verkligen inte falla mer för den här killen, och att kyssa honom hjälper det inte "Are you only saying that to break my heart?" Jag skakade på huvudet "It's the truth, sorry" "So, you didn't feel anything? Not even a single spark?" Jag skakade på huvudet och han suckade, och tittade ner mig golvet "Harry I am sorry, I just don't feel..." "No, it's okay. I was stupid for thinking you would like me back" Han gick ut igenom dörren, och jag stod kvar där han lämnat mig. Allt jag hade sagt var bara lögner. 
 
Jag gick ut ur badrummet med nya kläder som Harry hade gett mig på mig. Harry tittade upp på mig när han såg mig, men log inte som han brukade göra, utan bara öppnade dörren och gick ut. Sa inte ens något, eller gav mig något tecken på att jag skulle följa efter honom. Jag följde efter honom ändå, och såg hur han försvann nerför trappan till källaren. Jag följde efter honom, och när jag gick ner för trappan såg jag hur han bara stod där med dörren öppen, höll i den som om han väntade på att jag skulle gå in. Hans blick var nere i marken. Jag suckade och gick fram till honom "Harry, I am sorry" "It's okay, I can't force you to like me back" mumlade han, men hans röst lät inte okej, som han sagt att han var. "Harry..." Jag försökte få honom att titta upp på mig igenom att placera min hand under hans haka och lyfta upp hans ansikte mot mig. När jag såg hela hans ansikte så såg jag hur en tår långsamt åkte ner från hans kind. Det högg till inuti mig när jag såg det, och jag strök genast bort tåren med tummen. "Harry, I do like you" "Stop playing with my feelings, Olivia" Muttrade han innan han strök bort ännu en tår från hans kind "I don't" "Yes you do, yesterday you told me you liked me, I was so happy, until today when you tolf me you lied. And now you say you like me again. Why?" "Because I don't want to be in love with you" "Why not?" "You kidnapped me, remember?" "Oh..." Jag ncikade "Yeah, so that's the reason I don't want to like you" "But...you like me?" Jag nickade "Yes" Han började le "Good, so...is there any chance I could take you out on a date? Please?" Min första tanke var 'JA!' men jag bestämde mig för att vara lite retsam "It depends" Han höjde ena ögonbrynet "Depends on what?" "What we were going to go?" "Well, since we can't leave the house, I was thinking I'd cook for us, and later a movie?" Jag log, lät bra "Hmm...okay" Han började le också och placerade en puss på min kind "But we have to wait until Hayes and Toby is out of the house" "Okay, and when is that gonna happen?" "Hayes is going to visit his family over the night, I can try to get Toby out of the house tonight" Berättade han och jag nickade   "Sounds good, but, what was that surprise" Han rynkade på pannan "Surprise? Oh, that surprise! I almost forgot, come here" Han tog tag i min hand och började gå upp för källartrappan igen, och jag bara följde med. Jag förväntade mig att han skulle gå till hans rum eller något, och blev väldigt förvånad när han svängde åt vänster. "Eh, where are we going?" "You'll see" Vi gick förbi  köket, och massa andra rum, delar av huset jag inte sett. Han stannade utanför en dörr och vände sig om mot mig, leendes. "Close your eyes" Jag gjorde som han sa, och hörde hur han öppnade dörren och ledde in mig. "You can look now" Jag öppnade ögonen och såg ett normalt rum, en säng, en dator, hyllor med böcker, musikspelare, och mera. "What is this?" "It's your room" Jag tittade storögd på Harry "My room?!" "Yes, so you don't have to be in that creepy basement anymore" Jag log stort, och vände mig om mot honom "Thank you so much!" Jag omfamnade honom i en stor kram och han skrattade lågt innan han kramade tillbaka "It was the last think I could do. I asked Toby and Hayes, they were okay with it since you can't escape from there. I mean it's two windows, but one is too small and the other can't open." Jag log "But I expect one thing as a thank you from you?" Jag höjde ena ögonbrynet "And what is that?" Han log "A kiss" Jag himlade lätt med ögonen, men gjorde sedan som han bett. 
 
 
"Why tonight, Harry? And why so suddenly?" Han ryckte på axlarna "You haven't been with them for a long time, and I thought it would be good if you spend the night there" Toby suckade "When Hayes is going to visit his parents? You'll be all alone" Han ryckte på axlarna "It's okay, I just think you should visit your mom, it's been long hasn't it? I even packed for you!" Harry gjorde en gest mot den färdig packade resväskan bredvid honom och  Toby höjde ena ögonbrynet "What are you up to, Styles?" "Nothing!" Utbrast han med en aning högt tonläge och harklade sig direkt efter "Okay, I'll go, but if you have a party while I'm gone, you are in trouble, okay?" Harry nickade "Okay" Toby gav honom en sista misstänksam blick innan han gick ut igenom dörren med reseväskan efter sig. Harry stod kvar vid hallen tills man hörde hur bilen började starta och åkte iväg. Då vände han sig om mot mig som stod och kikade ut från min dörr "Just wait here, you can watch tv if you want, and I'll prepare the dinner, sounds good?" Jag nickade och gav ifrån mig ett leende innan jag gick iväg mot soffan. Jag satte mig i soffan och satte på teven, nyhetena var på, och jag skulle precis byta då en bild på mig dök upp "The search for the eighteen year old girl continues. Olivia Johnsson, a girl who disappeared on the way home from a friend, Emelie Aaron" Jag ryckte till när dom nämnde min kompis namn, och en tårögd Emelie dök upp på teven "I am so worried, I miss her so much, she is like a sister to me. The reason why I say is, and not was, is because I know she is out there somewhere. She is alive, I know it. She is strong, she wouldn't give up" Jag rynkade pannan. Dom behöver inte vara oroliga, jag mår bra. Har till och med träffat en kille jag verkligen gillar, även fast det är min kidnappare. Men jag saknar henne, och min familj. Till och med skolan. Jag kände hur armar plötsligt hamnade runt mig "The dinner is ready" Jag skakade av mig tankarna, och ställde mig upp och log mot Harry. "What is it?" Undrade jag, nyfiken på vilken mat som skulle serveras "You'll see soon" Han log och gick in i köket, och jag följde efter. Det var dukat fint på bordet med många ljus, och jag log när Harry gick i förväg och drog ut stolen. Jag gick och satte mig på den. Han gick runt bordet och jag tittade ner på maten, det såg jätte gott ut. "It's beef, potato gratin and sauce béarnaise" Jag började le, igen "It's smells wonderful" Han log "Thanks, bon appetit"
Vad tycks om kapitlet? :) 
//Nellie
Kommentera för mer!!


Tidigare inlägg