Kategori: Another Love
Datum:

Kapitel 7 - How Do I Look?
"Liam, he's not like that! He seems very nice" Liam suckade "I've got a bad feeling about him" Mumlade han ut och jag höjde ena ögonbrynet. "Liam, stop it" Mumlade jag tillbaka, och vi stod bara och tittade ett tag på varandra. Liam suckade, innan han nickade långsamt "Okay, I will. Wear that cute white dress you wore on my birthday" Muttrade han ut, och jag log "Now that's cooperation, my friend" Han skrattade lågt medna jag gick fram och drog ut den ur garderoben efter en stunds letande. Jag gav honom ett leende "Okay, I just needed help with the dress, you know, a guy's opinion. So you wait here, and I'll go in the bathroom and change and stuff, and then you tell me if it's okay" Han nickade "Okay"
 
 "How do I look?" Sarah kom in i rummet, och snurrade runt, vilket orsakade underdelen av klänningen att snurra runt fint. Jag log och tog in synen av henne. Hon var verkligen så söt i den där klänningen, och jag beundrade sättet hon la tungan bakom tänderna när hon log hoppfullt mot mig "You look very beautiful" Berömde jag, och ställde mig upp ifrån min säng. Hon rodnade lätt och jag log vid synen. "Do you think Aaron will like it?" Direkt när hon sa hans namn så försvann känslan som ofta uppstår när jag är med hemme och blev ersatt av den andra känslan jag inte alls gillade. "Erm...yeah.. I think he will" Jag försökte mig på ett leende, men leendet såg säkert lika falskt ut som det kändes, så Sarah gav mig en oroad blick och la huvudet på sned en aning, men nickade istället för atr prata om det, vilket jag tyckte var skönt. Jag vet inte ens varför jag beter mig såhär, hur ska jag kunna förklara det då? "Aaron's birthday is in two days, what should I give him?" Undrade hon, och bytte samtalsämne med en suck medan hon satte sig ner på min säng. Jag ryckte på axlarna "Just buy him a shirt. Everyone likes shirts" Sarah skrattade kort "Okay. Sure. I'll buy him a shirt." Sarah log stort mot mig, och jag log tillbaka. Jag älskar verkligen den där glimten i ögonen hon får när jag precis sagt något som fått henne att skratta. Jag får en sån värmande känsla i magen då, när jag tänker att jag var den som fick henne att skratta. "So...since you ditched me for Aaron.." Jag putade med underläppen, och Sarah bara himlade med ögonen då hon tänkte att jag skojade. Men när jag uttryckte mig så. Att hon övergav mig för Aaron, så kändes det som ett skott av en obekväm och sorglig känsla som gick ifrån hjärtat ut igenom hela min kropp. Men jag fortsatte prata och låtsades oberörd, som om den där känslan jag fick inte ens uppstått. "...I called the boys. They're coming over" Sarah suckade och tittade ner på hennes klädsel "Great, more people get to see me in a dress" Muttrade hon sarkastiskt ut och jag log. Stort. Typiskt Sarah att inte vilja att någon ska se henne i klänning. Hon är en mer jeans eller mjukis byxor typ utav tjej. "You should be more confident" Jag skulle kunna sitta här, och berätta allt som var vackert med henne från hennes hår till hennes fötter. Men istället påpekade jag endast ut det. Sarah höjde endast på ögonbrynen i en 'whatever' gest, vilket fick mig att le större än vad jag redan gjorde. Ännu en sak om Sarah, hon bryr sig inte ofta om saker. Hon har till och med en keps där det står whatever på, vilket passar henne väldigt mycket. Plötsligt knackade någon på ytterdörren, och både jag att Sarah tittade emot dörren, som om vi kunde se igenom dörren och titta vem det var. Tillslut gick jag emot dörren, och skulle precis öppna när dörren öppnades och slog till mig i ansiktet. Jag satte handen i pannan där dörren hade träffat, inte för att det gjorde ont, utan för att jag var helt chockad. Tillslut såg jag den logiska förklaringen, när Louis stack in huvudet och gjorde en besvärad min "Oopsy Daisy, sorry Leeyum" Sa han bara enkelt innan han gick in i huset, följt av Niall, Harry och Zayn som bara gick in. Jag stängde dörren efter dom, och tittade sedan emot dom och såg att de hade suttit sig ner på soffan, och till och med bara tagit kontroller till spelet FIFA, medan Zayn höll på att sätta igång det. Sarah tittade på dom, men verkade inte direkt förvånad, inte jag eller, det är som om dom bokstavligen bor här. Vi liksom bara kommer in till varandras hus, ofta utan att knacka. "Sarah, you look amazing!" "Yeah, where are you going?" Jag höjde ena ögonbrynet "Seriously guys? I've told you Sarah is going out on a date" "Oh, right, with that Aaron guy?" Sarah nickade "Yes, so when he picks me up, you guys need to be quiet" De nickade "But why would he pick you up from Liam's place?" Frågade Louis, förvirrad. "Because I..." Hon blev avbruten av en knackning på dörren "It's him!" Pep hon, och jag kunde inte låta bli att le åt hur söt hon är...Jag menar beter sig "Quiet!" Utbrast hon och slog dramatiskt ut med armarna "But you didn't answer my question!" "Because I told him so! Now shush on you!" Sarah nästintill rusade emot dörren, och jag följde efter henne. Hon drog en hand igenom sitt hår innan hon öppnade dörren, och en blond kille med finkläder stod där med blommor i handen. Han log brett. "Hi" Hälsade Sarah, jag kunde inte se henne eftersom hon stod med ryggen mot mig, men man kunde höra leendet i hennes röst. "Hi" Svarade killen, som uppenbarligen var Aaron. Hans ögon åkte ifrån hennes hår till hennes skor upprepade gånger som jag gjorde, jag bokstavligen morrade inombords, utan att veta varför. "You look so beautiful" Om jag kände Sarah rätt så skulle hon rodna, och jag antar att det var det hon gjorde då hennes blick åkte ner till marken "Thank you..." Han räckte fram blommorna och jag kunde nästan känna hur Sarah rodnade igen "Thank you...again" De både två skrattade lågt medan hon tittade leendes ner på blommorna, och jag morrade inombords igen "It's so beautiful. I'll be right back, I'll put it in a vase" Hon försvann in i mitt kök så att jag och Aaron blev ensamma kvar i hallen. Aaron verkade upptäcka att jag stod här och tittade på mig. Han visade ingen speciell reaktion, bara tittade på mig innan han vände hans blick mot köket. Jag ville nästan fnysa. Otrevligt. Eller var det jag som var otrevlig? Det kanske var jag som skulle säga hej? Jag vill inte vara otrevlig. Tänk om han säger till Sarah att jag varit otrevlig? Mina tankar stoppades av Sarah som kom in igenom dörren med en av mina vaser och ställde den på bordet i hallen. Aaron började le direkt när hon kom in i rummet. Jag har verkligen inget emot att hon tar en av mina vaser. Däremot har jag något emot att det är hans blommor i vasen.  "Oh, Aaron, this is Liam. Liam, this is Aaron" Sarah gestikulerade mellan oss och Aarons blick åkte bort ifrån Sarah för att kasta en blick in i hallen där jag stod. Han log, och nickade som ett hej. Jag försökte le snällt tillbaka med det såg nog mer ut som en grimas. "Sorry, didn't see you there" Lögnare. Han sträckte ut handen och jag gick fram för att skaka hans hand "Nice too meet you" Log han artigt "The same" Ljög jag med ett påtvingat leende, och tog sedan ett kliv tillbaka "Liam is my best friend. You two will have to get to know each other better later" Helst inte. Det blev en pinsam tystnad i hallen ett tag. Aaron log emot mig. Jag kunde inte riktigt veta om det var ett elakt flin eller en vänlig gest. Han var svår att läsa. Men jag antar att det var ett vänligt leende då han vände sig om emot Sarah och log samma leende "Shall we go?" Han höll ut sin ena hand, som att gestikulera att hon skulle lägga hennes hand i hans, vilket hon gjorde, efter att hon fnittrade gulligt. Jag ville titta bort, himla med ögonen och fnysa åt Aaron men istället så öppnade jag munnen "When will she be home?" Tog jag ett steg framåt mot dom när dom stod utanför dörren och var precis på väg att gå "I'll have her home by 9am, sir" Svarade Aaron artigt, som om jag var en över beskyddande far som precis skulle låta hans dotter gå på hennes första dejt. Det var ungefär så. Fast jag är en beskyddande vän. Jag nickade kort, och Sarah gav mig ett stort leende, vilket jag direkt besvarade. Sedan började de gå emot hans bil och jag drog handen igenom mitt hår då den obehagliga känslan i magen verkligen inte ville försvinna.
 Ledsen för sen uppdatering! :(
Men vaaaad tror ni kommer hända? :)
Kommentera för mer!!
 


Kategori: Another Love
Datum:

Kapitel 6 - I've Got A Date
När jag gick in i Starbucks stod Carey i kassan, och hon log lättar när hon såg mig. Jag tar av hennes pass ungefär som Courtney tar av mitt. "Sarah!" Utbrast hon glatt och gick för att krama mig, jag kramade tillbaka. Carey var runt trettio, och hon var väldigt trevlig och alltid glad. "Carey!" Utbrast jag likadant, och hon avbröt kramen för att titta mig i ögonen "I have donuts in the oven, so be careful, okay?" Jag nickade och hon log "See you later!" Utropade hon i hela rummet och jag skrattade och nickade "Same!" Svarade jag innan jag tog på mig förklädet och ställde mig bakom kassan och log emot kunden framför mig, "Hi!" 
 

Direkt när Liam öppnade dörren med etr brett lende så berättade jag det "I've got a date""What?" andades Liam ut, och rynkade hans panna. Han såg besviken ut på något sätt, som att någon precis berättat att hans hund dött eller liknande "Yes, it’s true" Berättade jag, och log brett, och gjorde till och med ett litet hopp av lycka "We are going out on a date soon" Liam fortsatte att stirra på mig, det var som om han hade frusit till is. "Liam?" Undrade jag försiktigt, när hans blick hade åkt ner till golvet. "What is it?" "I-I just..." Han suckade tungt, och drog frustrerat en hand igenom hans hår "Aren’t you happy? For me?" "Eh...yes, I-I am h-happy" Han log, men leendet såg mer tvingat ut "Okay, if this is something about that you think he will be mean or anything, he isn’t like that, he ha-" Han avbröt mig "No...It’s not that. I mean I trust you with your judgement on which guys are good and which guys are bad, I just...." Han stannade upp för någon sekund innan han suckade igen "Surprised. I am just surprised" Jag rynkade på pannan och la armarna i kors "Surprised?" "Y-yes..." "Liam, I’ve known you since I was 16, I know  when you’re lying and not" Han suckade "I don’t know the real reason. I just feels...strange" "Well, I guess you’re not used to it. But you have to meet him, he is so nice! Can I tell you the storie of how we met?" Liam log, framtvingat, och nickade lite "Okay, so I was walking, home from you actually, and he just bumped into me, and spilled coffe on my shirt, so he said sorry and everything, then gave me his hoodie, and as a ‘sorry’ he said that he will buy me coffee. He seems really nice, he works at this bakery a little walk from here, and he is very funny. Anyways, he took my shirt to wash it, and he let me borrow his hoodie. You know, like those romantic movies. And yeah, I gave him my number, and he texted me. And we’re going out” Liam stirrade endast på mig "What’s his name?" Undrade han, och verkade nästan plågad "Aaron" Svarade jag kort, och han nickade "Okay, when is the date?" jag log "Saturday. He’ll take me to a restaurant" Liam nickade "He seems like a gentleman" Jag nickade leendes "He is, like I told you, he let me borrow his hoodie, the one I am wearing right now actually" Jag drog lite i huvtröjan, och Liam nickade, och svalde hårt medan han studerade huvtröjan, innan han bara går in i köket utan att säga något. Jag rynkade på pannan och följde efter honom, och han satte händerna på diskbänken och suckade tungt, blicken nere i marken "What?" Undrade jag och gick närmre så jag stod bredvid honom "I don’t know, it feels so...strange?" Jag rynkade på pannan "What do you mean strange?" Undrade jag "I don’t know, it just feels...weird" Det blev tyst ett tag i köket, det enda man hörde var regndropparna som smattrade mot fönstret. "So...You’re not happy for mel?" Frågade jag tystlåtet, och han suckade "Yes, I am...I just..." "No, you’re not! If you would be happy for me, you would do happy jumps with me!" "I am happy for youl!" Höjde han rösten och jag suckade och skakade på huvudet "You know I can tell when you lie or not,, and right now, you are lying. If you really are my friend, you’d be happy!" "If you really are my friend, you’d understand!" Sköt han tillbaka, och det blev tyst i köket en stund, innan han suckade "Sarah, I don’t want to fight with you" Jag suckade också "Me neither" "I am just not used to the thought of you dating someone. I’ll be happy for you when I am used to it" Jag nickade och lät honom omfamna mig i en kram. Jag kramade tillbaka, och suckade högt och slöt ögonen. Drog in doften av den där friska och betryggande doften av Liam, och som vanligt, så skapades det fjärilar i min mage som jag försökte ignorera.

 

 

Jag vaknade långsamt, av solen som sken in igenom draperierna. Jag suckade djupt, medan jag rullade på mage i den förvånansvärt mjuka sängen. Mina ögon öppnades snabbt när jag kände något varmt runt min midja, och jag tittade bakom mig. Jag insåg långsamt att jag var i Liams rum, och det varma runt min midja var hans arm. Jag rodnade, innan jag vände mig om för att titta på Liam. Hans mun var en aning öppen medan lätta snarkningar kom ut igenom de särade läpparna. Jag bet mig själv i läppen medan jag intensivt tittade på hans läppar. Dom såg verkligen så mjuka ut, jag vill känna om dom är det. Men såklart kan jag inte det. Jag fortsatte bara att stirra, så jag märkte inte ens att snarkningarna hade slutat, och Liam långsamt öppnat ögonen. Jag märkte det inte förrän hans mun stängdes och hans läppar formades rill ett leende "Morning" Jag tittade snabbt upp i Liams ögon, rodnade mer än vad jag redan gjorde, och tittade sedan åt anda hållet. Hans morgonröst lät så himla raspig, men ändå mjuk. Jag fick nästan gåshud. "Morning..." Det var inte meningen att ordet skulle komma ut som en viskning, det bara blev så. Min röst var inte direkt det bästa på morgonen. Jag drog trött handen igenom mitt hår, medan jag ställde mig upp, innan jag sakta insåg en sak. "What time is it?" Liam mötte min blick snabbt innan han lutade sig emot bordet intill och tittade på sin mobil "10am, why?" Mina ögon vidgades. Jag började för en timme sedan. Jag bokstavligen sprang ner för trappan, utan att besvara Liams fråga eller ens berätta varför. Medan jag stod och rotade igenom min väska efter lite mer smink, och en uppfällbar hårborste jag alltid hade med mig, så hörde jag hur Liam gäspandes gick nerför trappan "You know it's saturday, right?" Jag stannade upp i mitt rotande i min väska, innan jag andades ut lättat och lutade mig tillbaka, och Liam skrattade "I'll make you breakfast" Han gick in i köket, och jag satt kvar på golvet i någon sekund och bara rodnade, innan jag gick in i köket. "So, it's saturday, you know what that means?" Log jag, och Liam skakade på huvudet medan han höll på med något vid diskbänken. "The date!" Utbrast jag, med en aning ljus röst, så jag harklade mig, och rodnade. Jag hatar min morgonröst. Liam stelnade "Oh...right..." "So since you're my best friend, you will help me pick out an outfit. So I was thinking something formal, because we are going to a five-stared reusturant, you know" Liam nickade tystlåtet, och jag bara tittade medan han fortsatte att fixa med vad det nu var han stekte i stekpannan. Förmodligen pannkakor. "So...You'll help me?" Han nickade igen, och verkade inte vilja säga något mer. Jag bara tittade ner i bordet. Varför är han ledsen för att jag ska ut på en dejt? Utan att säga något så gick han fram till mig, och gav mig ett fat med en pannkaka på, och ställde sedan ner jordgubbssylt framför mig "Thank you" Mumlade jag ut, medan jag började äta tystlåtet. 

 

 

Min blick gled över alla klänningar i min garderob "I think this one is pretty nice" Jag tittade emot Liam, och han tog upp en väldigt lång röd klänning "Isn't it too long?" Undrade jag, medan jag vandrade fram emot honom och tog tag i klänningen och drog lite i den för att se hur pass vid den var. Jag hade inte haft den sen jätte länge tillbaka då Liam hade insisterat att ta med mig till This Is Us premiären. "No, not at all, and then just some cardigan to cover your arms, you don't want to show too much, do you?" Jag höjde ena ögonbrynet "Well, I would like to show a little more besides my face and my hands?" Liam tittade upp på mig "No" "Excuse me?" "Please don't wear those short dresses sho just ends a little below the butt and shows more of your chest than it should" Jag himlade med ögonen "I mean like a dress that ends in knee height, and doens't show that much of my chest, with straps" Liam rullade in läpparna och nickade långsamt "Or just some sweatpants and a tanktop?" Jag tittade upp på honom för att se om han skojade, men han såg helt seriös ut. Linne och mjukisbyxor, seriöst? "No, it's a five-stared reusturant" Liam suckade "But don't let him think that you will be okay with doing just...you know" Jag suckade "Liam, he's not like that! He seems very nice" Liam suckade "I've got a bad feeling about him" Mumlade han ut och jag höjde ena ögonbrynet. "Liam, stop it" Mumlade jag tillbaka, och vi stod bara och tittade ett tag på varandra. Liam suckade, innan han nickade långsamt "Okay, I will. Wear that cute white dress you wore on my birthday" Muttrade han ut, och jag log "Now that's cooperation, my friend" Han skrattade lågt medna jag gick fram och drog ut den ur garderoben efter en stunds letande. Jag gav honom ett leende "Okay, I just needed help with the dress, you know, a guy's opinion. So you wait here, and I'll go in the bathroom and change and stuff, and then you tell me if it's okay" Han nickade "Okay"

Vad tycker ni!? :)
Kommentera för mer!!
 


Kategori: Another Love
Datum:

Kapitel 5 - Ordinary Day
 "The same. So, Sarah, I am sorry about your nice shirt" "No, it's alright. I mean, I have a shirt under" Jag drog den stickade tröjan snabbt över huvudet, och blev kvar i ett linne. Han log "Well, isn't just a tank top a bit cold?" Jag ryckte på axlarna "Here" Han började ta av sig sin hoodie, och jag skakade på huvudet "No...no it's alright" "No, it's not. It's really cold" Innan jag hunnit protestera hade han räckt fram tröjan emot mig. Jag suckade, men log mot honom innan jag satte på mig den. "Are you in a hurry?" Undrade Aaron, och jag skakade på huvudet, innan jag tittade upp på honom "No, why?" Han log stort "Well, I was thinking as a sorry, I'd like to take you to this nice cafe, it's not long from here, just a little walk" Jag rullade in läpparna till ett sträck. Jag mötte precis den här killen. Tänk om han försöker kidnappa mig eller något? Fast det är klart, det är bara ett fik, och dessutom tror jag folk skulle reagera om han skulle liksom tvinga in mig i en bil, med tanke på att hela stället var fullt med folk. Så jag log "Yes, that sounds nice"
 
 
"What are your hobbies?" Undrade Aaron, och till skillnad ifrån alla andra killar jag mött, förutom Liam då, så såg han faktiskt intresserad ut. "Ehm... I love dancing, and... I love reading" Berättade jag och han nickade intressant "I love reading books as well, any special books?" Jag tyckte på axlarna slappt medan min blick åkte ner emot fatet med min cupcake och kaffet, som Aaron insisterat att bjuda på "I like romantic, maybe a little fantasy, but not like unicorns and rainbows fantasy, you know? More like...ehm...like..." "Like vampires and werewolfs and those things?" Fyllde han i och jag nickade stort, och log "Yes, exactly." Skrattade jag, och min blick mötte hans blåa ögon som jag fått ett stark tycke för. Han log och nickade, och bara stirrade in i mina ögon ett tag med ett leende på hans läppar, innan han tittade ner i bordet "You aren't like all those other girls I've met, you know?" Jag log "So you haven't met any girls that likes dancing and reading?" Undrade jag, lekfullt, då det var de två mest omtyckta hobbies förutom att sjunga. Han skrattade och mötte min blick igen, och jag verkade alltid förvånad över hur vackra hans ögon verkligen är. "No, I mean...you are so normal to talk to. You're different" "Different in a good way I hope" Log jag och tog upp mitt kaffe och drack av det. Han log, innan han började skratta "Yes, of course"   Jag log och tittade upp på honom. Han stirrade på mig, och vi satt bara och log och stirrade på varandra ett tag. Tystnaden var inte obekväm eller något, den var väldigt bekväm, och även om vi var helt tysta kändes det som om bara våra blickar sa mycket. "Can I get your number?" Frågade han oväntat. Jag bara skrattade kort, och nickade "Yes, of course" Han tog ut mobilen ur fickan och bara gav den till mig, efter att han låst upp den. Han gick inte ens in på kontakter. Jag skrattade igen, utan anledning, men han verkade inte märka det då han bara log mot mig. Jag gick in på kontakter, och kunde inte bekämpa lusten att titta på hans kontakter. Så jag gjorde det snabbt. Bara för att titta om jag ser något som säger något om att jag är en av alla tjejer han flirtar med varje dag eller något. Kontakterna verkade normala. Mamma, pappa, syrran, brorsan, Mike, Jordan... Det jag tyckte var så gulligt är att han hade hjärtan efter mamma och pappa, syrran och brorsan. Det fick mig att nästan vilja krama honom. Jag tryckte på plusset i kanten av skärmen som betydde att man skulle skapa en ny kontakt. Jag skrev in 'Sarah' med en smiley efter, och la in mitt nummer, innan jag tryckte på 'lägg till en kontaktbild' och 'ta en bild'. Först hamnade kameran på Aaron då den var riktad framåt, och jag log åt hur söt han faktiskt såg ut. Han är inget emot Liam, men Aaron är fortfarande söt. Jag tryckte på kameran som var riktad mot mig. Aaron verkade vara okej med att jag spenderade så mycket tid på hans mobil, jag menar jag kunde ju gå igenom hans bilder eller något. Jag höll kameran genast ifrån mitt ansikte när skärmen hade bytt kamera, då man bara såg min näsa och lite av ögonen. Jag log emot kameran, och Aaron skrattade lågt när han förstod vad jag gjorde. Jag knäppte bilden, och tryckte på 'spara' och sedan på 'spara kontakt' innan jag gav den tillbaka till Aaron. "You really are one special girl, Sarah" Sa han långsamt medan han la tillbaka mobilen i fickan. Jag tittade på honom medan jag åt upp det sista av min cupcake "What do you mean?" "Let's be serious, what kind of girl would take a selfie on a strangers phone?" "Oh, so now we are strangers?" "Well, we met like...three hours ago" Jag rycktes ut ur konversationen. "What?!" Jag drog upp min egen mobil, och såg att den var 9pm. "Oh... Well I should probably get going" Aaron nickade förståendes "Okay. The same, my roommate might just wonder where I am" "Roommate?" Höjde jag på ena ögonbrynet medan jag ställde mig upp och tog på mig hans hoodie, utan att tänka på att det var hans "Yes, I am sharing a room with my friend, Mike" Jag tänkte tillbaka på 'Mike' jag sett i hans kontakter och log "Cool. I just live alone. It's pretty boring" Vi gick ut tillsammans och Aaron vände sig om mot mig "Wich way are you going?" Jag pekade emot vänster utan att släppa ögonkontakten. "You?" Han suckade, och pekade mot höger. Jag log "Well, see you later" Började han, men jag avbröt honom "Wait!" Utbrast jag, även fast han inte ens börjat gå, och han skrattade högt, medan jag rodnade kraftigt "You're so cute" Jag rodnade ännu mer, och han skrattade mer "What were you going to say?" Undrade jag, och jag var väldigt tacksam att han hade bytt samtalsämne. "This is your hoodie, and you are holding my shirt" Berättade jag och gestikulerade emot den stickade tröjan som hade kaffe över den "I'll take home your shirt and clean it for you, and you'll take my hoodie because it's cold." Jag nickade "Well, okay" Han log, innan han vinkade "Bye" Jag log, och vinkade tillbaka medan jag började gå baklänges "Bye" Svarade jag, och han log en sista gång innan jag vände mig om och började gå rakt fram emot mitt hus. Med ett leende på mina läppar. 
 
 
 
Beep, beep, beep, beep, beep, beep... Jag slog ut handen, och träffade väckarklockan, och den fall ner i golvet, men fortsatte ändå pipa. Jag stönade högt och vred mig om i sängen. Det här är en sak jag avskyr. Att vakna på morgonen. Mitt hår står åt alla håll, och jag vill inget mer än bara somna om igen. Men jag vet att jag inte kan, och det irriterar mig. Tillslut så ställde jag mig upp, och tog upp väckarklockan. Det förvånar mig att den fortfarande funkar. Bokstavligen varje vardag så åker den ner i golvet för att jag inte kan vakna på ett bättre sett. Jag böjer mig ner och ställer upp den på nattduks bordet igen, innan jag gör min vanliga rutin jag gör varje morgon. Går till köket i min pyjamas, gör frukost, ät frukost, tillbaka till sovrummet, ta ut kläder, byt om till kläder, gå in i badrummet, borsta tänderna, borsta håret, sminka mig, ta parfym. Efter runt en halvtimme var jag klar, och jag hade precist låst dörren när jag fick ett sms. Jag drog upp mobilen. Okänd nummer. Jag rynkade på pannan och öppnade meddelandet. 'Hi, this is Aaron  :) I was wondering if you'd like to go to this really nice resutrant with me some evening. Call it a date if you want to :) xx' Jag rullade in läpparna, och log. Jag ville nästa hoppa runt. En kille var intresserad av mig. Det har inte hänt sen... Jag tror inte ens det har hänt. Jag bet mig själv i läppen medan jag svarade 'Hi! :) It sounds amazing, I would love to call it a date ;) xx Sarah :)' Jag tvekade att låta ';)' smileyn stå kvar, men lät den göra det till sist och skickade smset.  Detta vad mitt patetiska försök att flörta. Jag hoppas att han kommer förstå det så jag inte framstår som dum eller något. Jag kände mig nästan dum när jag blev nervös av att han inte svarat på ett tag. Men mobilen vibrerade tillslut och jag suckade lättat medan jag öppnade den 'Then it's a date ;) Want me to pick you up old classic style, or want to meet there? :) xx Aaron' Jag log. Jag gillar skarpt att han lämnar som två alternativ uppe, och att han inte gör det stelt. 'No, you can pick me up :) I live on Waterloo Road 6 :) xx Sarah' Jag fick ett svar nästan direkt 'Great! :) What about 6pm on Saturday? :) xx Aaron' Idag var det Torsdag, så om två dagar. Jag behövde inte ens titta i någon kalender om jag var ledig 'Perfect :) xxSarah'  'Great, see you then :D xx Aaron' Jag lät han skicka det sista smset när jag la ner mobilen i fickan och log för mig själv. När jag gick in i Starbucks stod Carey i kassan, och hon log lättar när hon såg mig. Jag tar av hennes pass ungefär som Courtney tar av mitt. "Sarah!" Utbrast hon glatt och gick för att krama mig, jag kramade tillbaka. Carey var runt trettio, och hon var väldigt trevlig och alltid glad. "Carey!" Utbrast jag likadant, och hon avbröt kramen för att titta mig i ögonen "I have donuts in the oven, so be careful, okay?" Jag nickade och hon log "See you later!" Utropade hon i hela rummet och jag skrattade och nickade "Same!" Svarade jag innan jag tog på mig förklädet och ställde mig bakom kassan och log emot kunden framför mig, "Hi!" 
HÄÄÄÄÄR är kapitel fem! :) 
Förlåt för väntan! :( 
Men vad tycker ni?! :)
//Hilda
Kommentera för mer!!


Kategori: Another Love
Datum:

Kapitel 4 - I Am So Sorry
Jag andades in djupt när jag såg insidan av den stora byggnaden. En spelhall. En jättestor spelhall för att vara exakt. "What do you think?" Undrade Liam som stod bredvid mig "It's really...wow" Liam log och nickade "I agree. Now c'mon, I didn't bring you here so we could stand here and look at it" Blinkade Liam med ena ögat och jag himlade med ögonen, och följde efter medan han gick bortåt "Wich game should we start with?" Undrade han "Air hockey!" Utbrast jag när jag såg ett air-hockey bord stå lite längre bort, och jag bokstavligen talat rusade till den "Like a kid on christmas" Retades Liam leendes, och jag himlade med ögonen och slog till honom löst. Han gick leendes till ena sidan medan jag stod kvar på den ena, och Liam log när han la upp pucken på air-hockey bordet
"Be prepared to lose"
 

"I won! I won! Who won? I won! I won! I won! Who won? I won" Sjöng jag i en retsam ton medan Liam tittade menandes på mig "I won! I won! Who won? I won! I w-" "Okay, I get it, you won, I lost, can we move on now?" Jag rynkade på näsan "Nah, I think I'll just tease you a little more about this" Liam log och himlade med ögonen, för att sedan putta till mig lätt och jag skrattade "Okay, I'll stop...for now" Jag mumlade ut det sista medan vi gick in i hans hus. Jag tog av mig skorna, och Liam gjorde detsamma, innan han vände sig om mot mig "So, we didn't really get the chanse to try the new game yesterday" Påpekade han med ett leende som jag visste vad det betydde, som om hans ord inte hade berättat det nog. "I will play with you, if you let me choose country first" Liam suckade, men nickade "Fine, but I want Argentina" Jag log medan vi gick emot vardagsrummet "If I don't choose it" "Pretty pretty please?" Undrade han och gjorde en ledsen min. Jag himlade med ögonen på hans försök att få mig att försök att inte välja Argentina "Fine, I'll just choose my home country, it's better anyways" Liam skrattade och vände sig om för att sätta i spelet när jag kastade mig på soffan slarvigt och tog en kontroll. Men jag kastade mig direkt ur soffan en sekund senare "OH MY GOD!" Utbrast jag skrämt och sprang bakom soffan. Liam vände sig om och gav mig ett höjt ögonbryn "What?" "It's...it's..." "What?" "It's a freaking spider on your floor!" Liam tittade förvånat på mig "You!? Afraid of spiders? If I remember correctly, you even touched a spider when we was at that zoo in 6th grade?" "But this one is huge?" Liam gav mig en menande blick, men ställde sig sedan upp "Fine, I'll kill it" "Kill it? Have you gone mad, Liam!? We can't kill the poor creature" "Well, what should I do then?" Jag ryckte på axlarna "Throw it out trough a window" Liam skrattade "That isn't any nicer, Sarah" "But just take it away!" Gnällde jag och stampade med fötterna i golvet som en treåring som just har just fått höra 'inga kakor före middagen'. "Where is it?" "In front of the sofa" Liam tittade ner på golvet, och hans ögon vidgades innan han skrek högt och sprang mot mig "It's huge!" "I know! That was what I told you!" "Take it away!" "I!? Should I take the spider away!?" Liam himlade med ögonen lekfullt "No, I was talking to the spider and asking it to take you away!" Jag fnös "Very mature" "I'm mature!" "Then take the spider away!" "I am not that mature!" Utbrast Liam och jag kunde inte hjälpa att skratta "It..." Jag avbröt mig själv, och slog en hand för munnen "The spider!" "What?" "Where is it?" Liam vände huvudet mot där spindeln var förut, och som jag sett, så var den borta. Plötsligt så såg vi hur den kom fram under soffan, rakt nedanför oss. Liam skrek till och sprang ut i köket tjejigt, och jag skulle nästan himlat med ögonen, om jag inte hade gjort samma sak. "Call 911!" "I don't think we can call the police because a spider disappeared, Sarah..." "Well, call Niall then!" Utbrast jag och tittade mig snabbt runt i rummet för att försöka hitta spindeln, om den nu hade flytt in hit. Jag vände mig om mot Liam, när han inte svarat på ett tag, och han tittade ner i marken "What is it, Liam?" Undrade jag förvånat. Plötsligt var det som om hans humör helt ändrades "Why Niall?" Mumlade han fram och tittade med en rynkad panna på mig. Jag rynkade på pannan också. Vad menade han med 'Why Niall'. "What do you mean?" "Why not any of the other boys?" Jag ryckte på axlarna "Fine, call Louis, Harry, Zayn, whatever, just get someone here to take it away" "Why did you say Niall first?" Jag ryckte på axlarna igen och tittade en aning oroat på honom. Varför tänker han så mycket på det? "I...I don't know, why?" Han tittade endast på mig "I just...I feel like there is something going in between you and Niall" Jag ville nästan skratta rakt ut, men det kanske skulle varit taskigt. Jag? Niall? Vi kanske leker runt lite som vi gjorde på övernattningen, men det var det. Jag har känd honom lika länge som Liam gjort, eftersom jag följde med Liam på hans audition till X - factor, och vi är verkligen bara vänner. "No" Svarade jag bara kort. Liam rynkade på pannan "Are you sure?" "Yes" "Because, you know, you sat in his lap yesterday and ev..." "and we were onlt joking , nothing going on between us but friendship" Avslutade jag kort åt honom, och Liam nickade kort "If you say so, but now excuse me, I have a spider to take care of" Jag tittade på honom med stora ögon medan han gick mot vardagsrummet, och jag ville nästan skratta när han tog en tidning "I hope you're not planning on killing it, Liam!" "No, I'm not" Svarade han kort innan han gick emot spindeln, och med en enkel handrörelse så skyfflade han upp den på tidningen. Han gick sedan snabbt emot dörren, och bara öppnade den, och slängde ut spindeln. "I did it!" Utbrast han stolt och jag skrattade innan jag nickade, och började applådera. Liam började skämtsamt buga sig, vilket fick mig att skratta mer. "What's going on here?" Vi både vände oss om och såg Sophia stå i dörren, som Liam lämnat öppen, iklädd jacka, även fast det inte ens var kallt ute, och stirrade på oss. "I threw out a spider" Sa Liam och Sophia tittade konstigt på honom "Anyways, let's watch a movie, Liam" Bestämde hon och började ta av sig jackan, som om hon ignorerade mig "Can Sarah watch too?" Sophia stannade upp och stirrade på mig "I should probably go now anyways, so..." Jag började gå emot hallen "Ehm...Okay, see you later" Jag nickade och tog på mig skorna, och mötte snabbt Liams blick för att ge honom ett leende "Yep" Jag tog på mig jackan och log mot Sophia "Bye, Sophia" "Bye" Mumlade hon, innan jag gick ut. När jag hunnit bara två meter ifrån dörren hörde jag hur någon, förmodligen Sophia, smällde igen dörren. Jag vände mig om och gav dörren en konstig blick, som om det var den som gjort det. Jag suckade och tog upp min mobil, och satte i hörlurarna, och började lyssna på min nya favorit låt, Love Is All av The Tallest Man On Earth, och började gå den 20-minuters promenaden det tog att komma ifrån Liam till mitt hus.

 

 

 


När jag gått i vad som verkade vara evigheter, så tog min spellista på mobilen slut. Jag suckade och drog upp mobilen ur jeansfickan, och tittade ner på den medan vi gick. Jag såg då att jag fått en uppdateringar på Instagram. Jag öppnade Instagram och såg att min vän lagt upp en söt bild på hennes hund. Jag log och ville nästan säga 'naaaw' rakt ut, men det skulle vara konstigt eftersom att det är mer folk här än jag. Jag gillade bilden och scrollade sedan ner. 'Sarah pls follow me! Your best friend is my life!! xx' stod det, och jag log och följde henne. Jag gillar verkligen Liam's fans. Jag menar, såklart jag gör, vem gör inte det? Men jag menar att de alltid är liksom där för honom, genom allt, och Liam brukar ofta tjata om hur mycket han älskar alla Directioners och sånt. Jag skulle precis scrolla ner, då jag kände någon gå in i mig, och sedan kände jag något brännande hätt på mig. Jag la ner mobilen och tittade ner på mig, jag hade kaffe över min nya tröja. "Oh my...I am so sorry! I'll buy you a new one, I'm sorry, I w-" Jag avbröt rösten, som uppenbarligen tillhörde en kille "No, it's alright, I didn't look where I was going" Jag tittade upp och flämtade nästan. Det var dom mest blåa ögonen jag sett, ändå såg dom lite gröna ut. Han stirrade på mig "Wow" Nästan viskade han ut, och jag rodnade stort. Jag vet inte ens varför. Han kanske sa wow för att han tyckte jag var ful, och du var det väl inte så passande att rodna "You're so beautiful" Nu rodnade jag ännu mer, och tittade ner i marken "Eh...I mean...eh...sorry. I am Aaron" Svarade han och sträckte artigt fram hans hand. Jag log "I am Sarah, nice to meet you" Jag skakade hans hand och han log "The same. So, Sarah, I am sorry about your nice shirt" "No, it's alright. I mean, I have a shirt under" Jag drog den stickade tröjan snabbt över huvudet, och blev kvar i ett linne. Han log "Well, isn't just a tank top a bit cold?" Jag ryckte på axlarna "Here" Han började ta av sig sin hoodie, och jag skakade på huvudet "No...no it's alright" "No, it's not. It's really cold" Innan jag hunnit protestera hade han räckt fram tröjan emot mig. Jag suckade, men log mot honom innan jag satte på mig den. "Are you in a hurry?" Undrade Aaron, och jag skakade på huvudet, innan jag tittade upp på honom "No, why?" Han log stort "Well, I was thinking as a sorry, I'd like to take you to this nice cafe, it's not long from here, just a little walk" Jag rullade in läpparna till ett sträck. Jag mötte precis den här killen. Tänk om han försöker kidnappa mig eller något? Fast det är klart, det är bara ett fik, och dessutom tror jag folk skulle reagera om han skulle liksom tvinga in mig i en bil, med tanke på att hela stället var fullt med folk. Så jag log "Yes, that sounds nice"

Vad tycker ni!?
Och vad tror ni om Aaron? :)
//Nellie
Kommentera gärna! :)


Kategori: Another Love
Datum:

Kapitel 3 - Merci
Liam tittade upp på mig när Sophia gått in i köket, och han log smått. Jag log tillbaka "Well, bye" Liam log ledsamt "Bye, Bella" Sa han och kramade om henne, hon kramade tillbaka och dom stod så för ett bra tag. "Bye, Sarah" Han gick fram till mig och kramade mig också. Jag la bara en arm runt honom för att försöka förhindra fjärilarna i min mage att bli galnare, men bara det faktum att han rörde mig, fick dom att bli helt galna. "I'll see you later?" Undrade han hoppfullt och tittade mellan mig och Bella. Vi log och nickade, och yttrade varsitt 'bye' innan vi gick ut och stängde dörren efter oss.
 
"...and a espresso" Slutade den unga mannen sin order. Mannen var runt tjugo år, men hade ändå ett barn vid sin sida som kallat honom pappa några gånger sen han kom in. Barnet var riktigt sött och såg runt fem år ut. Jag nickade och knappade in ordern i maskinen "Anything else?" Undrade jag sedan leendes. "No thank you" Svarade mannen artigt och log, och jag log tillbaka innan jag styrde blicken ner mot datorn "£3" Svarade jag kort, och log och vände mig om mot maskinerna, vilket orsakade min hästsvans att flyga åt höger. När jag börjat fixa med orderna så hörde jag barnets röst "Daddy?" Nästintill viskade barnet ut, och jag log vid den söta, ljusa och lena rösten. Jag älskar verkligen barn. Jag kan inte tänka min framtid utan ett barn i den. "Yes, sweetheart?" Undrade pappan vänligt "I want that" Barnet verkade peka på något, och jag nästan kände hur det var marshmallow biten som var formad och färgad som en enhörning. Alla barnen verkade älska de färgglada figurerna, pojke eller flicka. Vi brukar lägga dom i varmchoklad om det är något barn som ska få den. "No, Sally, the unicorn is for costumers that buys the hot chocolate" Det blev tyst för en liten stund innan barnet började prata igen "Can we buy the hot chocolate, dad?" "No, sweetheart, we can't" Jag rullade in läpparna till ett sträck för att försöka kämpa emot känslan som ville att jag skulle ge barnet marshmallow enhörningen, och vände mig om när kaffet var klart och ställde det på disken. Mannen hade lagt summan pengar på disken och jag tog emot det och la ner det i kassaapparaten innan jag gav honom växel. Jag sneglade på barnet, och lyckades att stå emot ganska bra, men när barnet putade lätt med underläppen så kunde jag inte hjälpa det "Do you want it?" Undrade jag och tittade på ett leende ner på den söta lilla flickan. Hon rodnade, vilket jag fann bedårande, och nickade blygt "Here" Jag tog skålen med enhörningarna i och sträckte fram den över disken mot den lilla flickan som inte skulle nått upp om hon inte satt på stolen. Pappan tittade tacksamt på mig med ett leende medan den lilla flickan sträckte handen ner i burken och tog en "Thank you so much" Mumlade hon ut, rodnades. Jag log "You're welcome" Jag ville nästan bara krama om barnet när det log och började äta av den. "Thank you" Sa pappan och jag log till svars innan de gick och satte sig vid ett bord. "Hi, welcome, what can I get y-" jag log och höjde ena ögonbrynet när jag såg Liam stå där och le "That was really nice of you" "What? To say hello?" "No, give that thing to that child" Han tittade bort mot barnet och pappan och jag ryckte slappt på axlarna "Oh, and when do you end the shift by the way?" Jag suckade och tittade på klockan "Five minutes" Svarade jag kort, och jag sedan iväg ifrån bakom disken för att gå till ett bord längre bort för att ta bort disken och städa lite. Liam följde efter. "Can I wait here?" Jag nickade, och vände mig om för att gr honom en snabb blick "Yeah, if you want to. But I have to work so it will probably be boring" Han log kort innan jag vände huvudet tillbaka till bordet och ställde all disk på brickan och bar den sedan emot personal ingången. Liam följde efter, tills jag hade passerad dörren där det stod 'endast anställda', men jag kom snart ut igenom den "That's okay with me" Berättade han och jag log kort igen innan jag gick för att torka av bordet. "So how is Sophia?" Undrade jag, då jag inte riktigt hittade något annat samtalsämne "Good...I guess..." Jag nickade med ett leende "Do you think she is the one?" Undrade jag, och försökte verkligen att inte visa sidan av mig som nästan ville gråta om han sa ja, "Ehm...sure...I mean...why not" Han lät väldigt osäker, och jag visste inte om jag skulle tolka det som ett ja eller nej. "Do you want a donut and a coffe?" Undrade jag för att prata bort ämnet "Eh..yeah sure" Svarade han med ett leende och jag log innan jag vände mig om och började göra i ordning det. Jag vände mig om mot Liam för att se att han höll på att ta ut sin plånbok "Oh, no, the workers here can take free coffee and stuff, it's free" Han log "Wow, I almost want to work here now" Jag himlade leendes med ögonen innan jag vände mig om mot kaffet, och gav det till Liam och tog sedan ut en donut och han tog leendes emot den. "Merci, doux vous. C'était très gentil de votre part" Jag suckade "Liam, you know I don't speak spanish" Skojade jag, då det var självklart att det var franska. Han skrattade lågt innan han bet på sin donut "Ce n'est pas espagnol et vous le savez" "It feels really frustrating not knowing what you're talking about" Han skrattade innan han sa något som jag inte kunde förstå "C'est pourquoi je le fais, mon cher" "If you continue talking spanish I am going to take back the donut" Varnade jag, och Liam bara fortsatte le "Parce que vous ne comprenez pas ce que je dis, je peux profiter de cette occasion pour dire que je pense que vous êtes très aimable. Tu es belle, trop, et vous me faites toujours rire, et vos cheveux sentent la vanille. J'aime la vanille! Vous avez-" Mer hann han inte förrän jag hade snappat åt mig chocklad munken och Liam såg nästan chockad ut "My donut!" Utbrast han, men började sedan le "Or should I say...Mon moine" Jag pressade in munken i munen på honom "No, you shouldn't" "Mkay" Sa Liam med donuten i munnen, vilket fick både han och jag att skratta. Plötsligt såg jag Courtney komma in igenom dörren, och jag suckade lättat när jag såg att den var tre, mitt pass slutade. Courtney var tjejen som skulle ta över mitt pass på Måndagar och Torsdagar. Hon log mot mig och jag log tillbaka "Hi!" Utbrast hon med ett brett leende när hon såg mig "Hi" Svarade jag, och gick fram för att krama om henne, vilket resulterade att jag fick hennes röda hår i mitt ansikte. "Ready to work?" Undrade jag och hon nickade, innan hon började hänga av sig jackan och ställa ifrån sig hennes väska. Jag drog endast av mig förklädet och när hon hade tagit av sig jackan så tog hon emot den och hängde den över halsen och började knyta den sedan "Hello Liam" Log Courtney och han log som svar "Hi Courtney" Courtney var van med att Liam var här. Han var ofta här när jag jobbade "See you later" Log jag och hon nickade "The same" Hon log mot mig innan hon vände leendet mot kunden framför henne "Hi" Sa hon glatt "Hi, I'll take a..." Resten av konversationen hörde jag inte, då jag tog min jacka och gick mot Liam som leendes höll upp dörren. Jag log tacksamt och gick ut igenom den "What are we going to do?" Såhär blir det ofta. Liam och jag är med varandra medan jag jobbar, och sedan gör vi något roligt som Liam ofta planerar. "There is this cool new place that I wanted to show you, it's awsome, trust me" Jag nickade gillandes, och vi gick bredvid varandra och pratade om allt ifrån himmel och jord medan vi var på vår väg till denna platsen. 
 
 
Jag andades in djupt när jag såg insidan av den stora byggnaden. En spelhall. En jättestor spelhall för att vara exakt. "What do you think?" Undrade Liam som stod bredvid mig "It's really...wow" Liam log och nickade "I agree. Now c'mon, I didn't bring you here so we could stand here and look at it" Blinkade Liam med ena ögat och jag himlade med ögonen, och följde efter medan han gick bortåt "Wich game should we start with?" Undrade han "Air hockey!" Utbrast jag när jag såg ett air-hockey bord stå lite längre bort, och jag bokstavligen talat rusade till den "Like a kid on christmas" Retades Liam leendes, och jag himlade med ögonen och slog till honom löst. Han gick leendes till ena sidan medan jag stod kvar på den ena, och Liam log när han la upp pucken på air-hockey bordet
"Be prepared to lose"
Här är kapitel tre! Förlåt för att jag inte har varit så aktiv på bloggen ett tag, men jag är tillbaka! :D 
Vem tror ni kommer vinna?! :D
//Hilda
Kommentera för mer!! :)


Kategori: Another Love
Datum:

Kapitel 2 - Sleepover
 Jag la ner mobilen i fickan med tanken att det skulle kunna ta ett tag innan hon svarade, men fick ta upp den lika snabbt som jag la ner den *Strange, she said she would ask you a while back, since it's today... But I am happy that you will come! At Louis place, at eight, bc as you maybe know the boys have a get together as well, see you! PS: Bring sleep-over stuff! PSS: And maybe some snacks or chocolate :D ;) <3* Jag log för mig själv, typiskt Perrie, hon älskar chips och choklad. *I'll be there! And......I'll bring chocolate and chips 4 u <3* *Yay! Now this is why we love u, Sarah! :P :) <3 <3 <3* Jag skrattade för mig själv, innan jag la ner telefonen i min jackficka, och skyndade mig hem. Jag menar, jag har en övernattning att packa till.
 

"Never have I ever...put my status to 'it's complicated'" Sa Bella, och Eleanor böjde sig fram och drack ur glaset, och alla i rummet höjde ena ögonbrynet mot henne "Really?" "One time, I was mad at Louis and I just really wanted him to know that" Perrie fnissade "I would lie if I said that I wouldn't do the same" Alla skrattade när Perrie och Eleanor gjorde en high five. Eleanor log innan hon började prata "Never have I ever 
dated Zayn Malik" Perrie log, himlade med ögonen och drack sedan ur glaset "Not fair" "Fair enough" "You're just jealous because Zayn is the cutest" "Oh, please, we all know Harry is the cutest" Fnös Bella på skämt innan vi alla blejade starta ett skämt bråk "Louis is the cutest!" "Zayn is! Have you seen him smile?! Like how can somebody even be so perfect?!" "Okay, Liam is the cutest, I mean, have you seen his 
puppy-dog eyes?! Adorable!" Utbrast jag "Hey, we are so mean to Niall!" Utbrast Perrie "Naaaw, but Niall is cute" "Yeah, agreed" Det blev tyst en stund och alla brast sedan ut i skratt vid den pinsamma tystnaden "Perrie, your turn" Hon suckade och gjorde en min medan hon tänkte "Never have I ever gone outside without my parent permission" Jag flämtade tyst "This is so rebellious" Utbrast jag på skämt när alla drack ur glaset. Alla fnissade, och när jag bara satt där började dom ge mig menande blickar. Jag suckade innan jag tog upp glaset och drack, och alla skrattade "Guuuuys..." Började Perrie långsamt "The time is 12 am" "12 am?!" Frågade Bella förvånat och Perrie nickade "We haven't even had a pillow fight yet!" Gnällde Eleanor. "Are the boys asleep?" Bella ryckte på axlarna "Let's check" Alla ställde sig upp, och Perrie, Eleanor och Bella gick ut framför mig. Jag rynkade på pannan när jag insåg att det var en person för lite. Jag vände mig om och såg Sophia ligga i sängen "Sophia? Are you alright?" Undrade jag och gick fram mot henne och strök hennes axel "Don't touch me" Muttrade hon och jag drog bort handen och rynkade på pannan "What's the matter, Sophia?" Undrade jag, en aning orolig. Jag gillade inte henne, men egentligen var det nog bara för att hon var tillsammans med Liam. "Nothing, I am just very tired of all giggling and stuff. I just want to sleep!" "Oh, well, okay, sleep then, we will go downstair to the boys. Is that okay, Sophia?" "Yeeess, I don't care what you do just leave me alooooone" Stönade hon och gömde sig under täcket. Jag rynkade på pannan, men nickade, och kände mig otroligt dum när jag påmindes att hon inte kunde se mig. Jag gick ordlöst ut igenom dörren och ner för trappan. Den första synen jag såg var Perrie som satt i Zayns knä, Bella som satt i Harrys, Eleanor som satt i Louis och Niall och Liam som bara satt och tittade på medan de andra kysstes och gjorde andra pojkvän-flickvän saker. Jag harklade mig och alla tittade upp. Jag gick precis förbi mellan Niall och Liams stolar, men blev nerdragen i någons knä, denna någon var Niall och alla skrattade, fast mest åt min reaktion då jag viftade med armarna i luften när jag blev nerdragen i hans knä. "Take it easy, Sarah" Hörde jag Niall skratta bakom mig och jag himlade med ögonen, vilket orsakade alla andra att skratta högre. Förutom Liam, som endast stirrade på oss. Jag sneglade upp på honom, han såg nästan besviken och ledsen ut. Varför? För att jag sitter i Nialls knä?! Nej, det måste vara för att Sophia inte är här. "Sophia was tired, she is sleeping" Förklarade jag och Liam nickade långsamt och formade läpparna till ett sträck och tittade ner på golvet. Jag rynkade oroat på pannan men tittade sedan ner i marken "Boys, you do realize that the time is 12am?" "Yes, we do realize that, Perrie" Svarade Louis "Let's just play truth or dare" Alla gjorde ifrån sig ljud som lät som 'okay' 'sure' och 'yeah', och efter ett tag satt vi alla runt i en ring på golvet. "I'll start...soooo Perrie, truth or dare?" Perrie gjorde en min, och gjorde det uppenbart att hon tänkte "Truth" "Have you ever thought about ending you and Zayn's realationship?" Perrie suckade och nickade, vilket fick Zayn, som satt bredvid henne, att titta på henne med stora ögon "What?! When?! How?! Why?!" "Take it easy, it was just when we both were on tour, and I missed you so much, so I thought 'would it be easier if I ended it?' But then I slappes myself for thinking that" Medan Zayn satt och nickade, och verkade nästan tagen av historien, så rynkade Louis på pannan "Did you really slap yourself?" Några suckade, och några skrattade. Typiskt Louis att haka upp sig på det när hon berättade en sån här historia. Perrie himlade med ögonen, leendes "I meant that I did it in my head, you know" "Ohh..." "Okay, so, Sarah, truth or dare?" Jag log "Dare" Alla gjorde något typ utav 'yeey!' ljud medan Perrie log "I dare you to act like a dog" Alla andra skattade lågt medan jag formade läpparna till ett sträck innan jag gjorde som hon sa. Jag satt på knäna på golvet, och hade händerna på varsin sida av mina ben. Jag skällde och andades sedan med tungan ute som hundar brukar göra. Alla skrattade och jag satte mig som vanligt, med korsade ben "Harry, truth or dare?" Han gjorde ifrån sig ett hummande ljud medan han tänkte "Dare" "Call your mom and say you're pregnant" Alla skrattade och Harry gav mig en menande blick, och jag nickade stort. Han sträckte sig efter sin mobil, och slog in ett nummer innan han tryckte den mot örat "Put it on speaker" Uppmanade Zayn och Harry gjorde som han sa. Det gick fram tre signaler innan en alltid lika så glad Anne svarade "Hello, Harry! How are you?" "I am great mom, and you?" "Wonderful" "Look...mom I have to tell you something..." "Okay" "..it's really important" "I am listening" Berättade hon och man hörde oroligheten i hennes röst "I am pregnant" Niall slog handen för munnen för att inte skratta, medan dom andra bara skrattade rakt ut. "Oh, well congratulations, Harry. Who is the mom?" Harry log innan han svarade "Bella" "That's amazing, I am happy for you two" Alla brydde sig inte om att försöka göra det diskret och skrattade istället rakt ut "But searously Harry, no babies until you are at least twenty nine...and married" Harry nickade, även fast hon inte kunde se honom "Yes, mom" "Good, well if that was all, then bye, sweetheart talk to you later" "Yes, mom, bye, love you" "Love you too, bye" Alla log när Harry avslutade samtalet "Okay, my turn..." Mumlade han "Bella, truth or dare?" Bella log "Dare" Alla gjorde ifrån sig hejande ljud igen, "I dare you to kiss me" Bella log större och gjorde som han sa. Louis skakade på huvudet för sig själv "That wasn't even e proper dare" Harry fnös, och la armen rutn Bella, innan Bella fortsatte"Okay, Liam, truth or dare?" Harry spelade upprörd "You didn't chose me!" Bella himlade med ögonen tillsammans med Louis, Zayn, Perrie, Niall och Eleanor. Jag och Liam var bokstavligen som enda som inte gjorde det, förutom Harry förstås "Truth" "Say five things you like about Sophia" Det blev tyst ett lång tag, och när jag tittade på Liam så tittade han ner i golvet. "She is...beautiful. And...uh nice" Alla väntade på mer medan Liam bara tittade på alla "What?" "That was only two" Berättade Niall, och Liam ryckte på axlarna "She is...funny, and...beautiful, and..." "You've already said beautiful" "She is gorgeous then, and eh....the last one is...eh, good looking" Alla bara stirrade på Liam. Verkligen alla. Ingen rörde blicken ifrån honom och han tittade runt på alla "What?" Det var tyst i ett tag innan Zayn öppnade munnen "Nothing. Your turn" "Okay..." Mumlade Liam, innan leken fortsatte.

Jag gäspade stort när jag vaknade. Mitt huvud var på något mjukt, men ändå hårt. Jag brydde mig inte ens om att titta vad det var, förrän jag insåg att den rörde sig upp och ner, och hade ett hjärtslag. Jag tittade genast upp, och jag märkte då vad det var jag låg på. Eller mer som vem det var jag låg på. Liam. Mitt huvud var på hans bröstkorg och han hade armen runt mig och jag hade ena benet på honom. Jag rodnade, och lyfte försiktigt på hans arm, vilket fick honom att göra en bekymrad min. Jag ville nästa mumla 'naaaw' för att det var så sött, men rullade av honom istället, och ställde mig upp efter att ha varit nära att ramla några gånger. Alla låg trötta på marken och jag sträckte på mig. Vi måste ha somnat efter sanning eller konsekvens. Jag småsprang upp för trappan och in på övervåningen, där alla tjejernas sovsaker låg. Jag öppnade dörren lite för att se Sophia ligga och sova. Jag smög in i rymmet försiktigt, och tog min väska på axeln och gick in i badrummet. Ungefär tio minuter senare när jag hade klätt på mig, sminkat mig och borstat håret så gick jag ut. Då hörde jag också röster ifrån undervåningen. Jag joggade ner för trappan, och var precis på väg in i köket där rösterna kom ifrån förrän jag insåg det. Mina ögon vidgades. Jobb. Starbucks. Klockan nio. Min blick föll mot klockan på väggen i hallen. Fem över nio. Jag stönade, och suckade tungt. Jag såg en rörelse framför mig och tittade upp, och såg Liam stå och titta på mig med ett höjt ögonbryn "What?" "Work, I don't want to" Gnällde jag som en femåring, vilket fick Liam att skratta "When do you start?" Jag suckade "I started nine" Hans blick föll mot klockan "Oh" Jag nickade, och tog på mig skorna "So yeah, gotta go" Liam log mjukt och nickade förståendes, och jag tog på mig jackan "Oh Saaaraaaaah" Hörde jag Perrie's röst, vilket orsakade Zayn som fortfarande låg och sov att stöna "Shush" Mumlade han innan han vände sig i kuddsamlingen han låg i. Perrie log, men himlade med ögonen, tills hon såg att jag stod i hallen med min väska och hennes leende försvann "Yeah, work" "Oh, that so sucks" "What sucks?" Bella kom in i rummet och Perrie gestikulerade mot mig. "Where are you going?" "Gotta work" "Oh, well thanks for reminding me, I got to go as well" Sa Bella och gick mot hallen, förmodligen för att ta hennes jacka. "What!? No!" Utbrast Perrie "It's work, Perrie, we don't have a choise" Skrattade jag, och Louis kom in i rummet "What?" Hans mun var proppfull med något sorts utav bröd och Perrie tittade konstigt på honom "Bella and Sarah have to leave" "Whyyyy!?" Gnällde han "Work" Svarade jag igen, uppenbarligen trött på att berätta samma sak om och om igen. "Morning!" Hörde jag Sophias röst ropa när jag var på väg ut igenom dörren. Hon såg mig och stannade i trappan "Oh, are you leaving?" Man hörde att han försökte låta ledsen, men misslyckades totalt, dessutom riktade hon liksom bara orden till mig, även fast Bella stod bredvid mig och också hade väska och jacka med sig. Dessutom så lät hon mer hoppfull. Jag kände mig för att sucka, hon hatar mig. "Yes, I am working" "Okay. You too, Bella?" Undrade hon och Bella nickade "Naw, that's sad" Sa hon bara kort och enkelt, innan hon hoppade ner för de tre sista trappstegen och gick in i köket. På vägen mot köket var hon bara tvungen att stanna vid Liam, lägga handen på hans axel och ge honom en puss på kinden. Jag ville nästan himla med ögonen. Bella gav mig en blick som var mer som 'vad är det med henne?' och jag nickade instämmandes. Liam tittade upp på mig när Sophia gått in i köket, och han log smått. Jag log tillbaka "Well, bye" Liam log ledsamt "Bye, Bella" Sa han och kramade om henne, hon kramade tillbaka och dom stod så för ett bra tag. "Bye, Sarah" Han gick fram till mig och kramade mig också. Jag la bara en arm runt honom för att försöka förhindra fjärilarna i min mage att bli galnare, men bara det faktum att han rörde mig, fick dom att bli helt galna. "I'll see you later?" Undrade han hoppfullt och tittade mellan mig och Bella. Vi log och nickade, och yttrade varsitt 'bye' innan vi gick ut och stängde dörren efter oss.

Här är kapitel två ! :)
Vad tycker ni !? 
//Nellie
Kommentera för mer!!


Kategori: Meddelanden
Datum:

Förlåt!
Ingen uppdatering på 5 dagar... FÖRLÅT! 
 
 Det är så här att Hilda har inte mycket skrivlust, medan jag har det, och jag kan ju inte börja skriva kapitel 3 om inte Hilda inte har skrivit kapitel 2. Och så frågar jag Hilda "Ska jag skriva kapitel 2 istället för du?" Hon svarar "Nej, det är lugnt, jag kommer skriva ikväll" Och eftersom jag känner henne så vet jag att det kanske inte riktigt blir så, och så blir det inte eller. Men NU har hon gått med på att jag ska skriva det, så det kommer upp imorgon! :)
 
Ledsen för förseningen!
 
PS: Om du läser detta Hilda, så skyller jag inte på dig! Jag förstår att det är mkt nu med skolan och allt, och att du inte har inspiration! :)
 
PSS: Gif:en på Zayn alltså omfg han är så arjhrskjghdfjhghjkvf
 //Nellie


Kategori: Another Love
Datum:

Kapitel 1 - Always Her
"...so I was like, no, that is mine, wanna know what she did?" Liam log och nickade hastigt, han verkade ändå på något sätt intresserad av  min historia jag berättar, vilket inte händer ofta "She got her dad" Liam skrattade ut högt, men slog sedan handen för munnen och tittade sig runt i cafét vi satt i "Sorry" Mumlade han ut, mot en mamma med en barnvagn längre bort. Hon log endast vänligt mot Liam, och Liam log tillbaka innan han vände sig om mot mig "What did she do then?" "She was like 'Daaaad, that bag is mine right?!' and her dad was like 'no, it's not' and I was standing there with a 'told you so' face" Liam skrattade lågt "It's only you who can make those pointless stories intresting" Jag flämtade lekfullt "Pointless? Rude, I won the fight! I am awesome!" Liam hakade på i den lekfulla stämningen "Only because you have a shirt where it stands 'I am awesome' doesn't mean it's true" Jag skrattade kort "You bought that shirt to me" Han rynkte på axlarna "Your point?" Jag skrattade "Well, we better get going, I wanna show you this cool new fifa game" Jag tittade förvirrat på honom "New fifa game? The new game is released the 1th March 2015, today it's 1th May, 2014" Berättade jag med ett höjt ögonbryn. Liam ryckte på axlarna och ställde sig upp ifrån kaféstolen "It does have it's advantages to be Liam Payne" Svarade han med ett litet leende, innan han tog sin jacka. Jag log svagt. Jag gillar inte när han pratar så, att han pratar liksom 'I am Liam Payne of One Direction'. Jag gillar mera 'I am Liam Payne of Wolverhampton'. Men jag bryr mig inte om det och ställer mig upp. Ta mig inte fel, jag gillar att han gör det han älskar, och älskar det han gör och sånt, men ibland blir det bara...för mycket. Som nu, när jag och Liam gick ut igenom fiket's dörrar så dykte alla upp. Paparazzin. Alla bländande ljus som kom ifrån ingenstans. Du vet när man tittar på något starkt sken, som en stark lampa eller solen, och sen varje gång man blickar ser man ljuset. Så är det exakt med allt blixtrande ifrån kamerorna. Fast istället för att ha det på ett visst ställe i synfältet, ser man helt vitt. Som om inte det vore nog, så blir man knuffad omkring i folkmassan, medan man inte ser något, bara känner hur folk trampar en på fötterna, och knuffar fram en fram och tillbaka. Sen att det är väldigt högljudd också. Frågor kommer farande ifrån höger och vänster, och frågorna är för det mesta rykten. 'Are you and Sarah dating?' Är den mest ställda frågan. Liam gör som han alltid gör, bara ignorerar dom. Liam har blivit van med det här, och även om att jag varit med honom sen början, och haft alla blixtrande kameror framför mig nästan exakt lika länge som han, med tanke på att vi är med varandra ofta, så kommer jag nog aldrig vänja mig. Vi försöker tränga oss förbi alla, och tillslut fick jag ett påstående ifrån en fotograf 'Why are you with her, Liam? She is so ugly, and so mean'. Jag har fått många sånna påståenden, och jag skulle ljuga om jag sa att det inte påverkar mig, men efteråt, när Liam kramar mig och berättar hur det inte alls är sant, och hur mycket värd jag är, så släpper allt och allt jag kan känna är dom där idiotiska fjärilarna. Och ja, jag ska fjärilar. Jag är kär i honom. Det kanske inte är så konstigt att förstå, jag menar, han är så snäll, rolig, smart, trevlig, och ändå snygg, söt, och bara helt underbar. Han har liksom hela paketet. Tillslut så når vi Liam's bil, eller ja, hans skjuts bil, en limousin, så sätter vi oss direkt. Och vi både suckar tacksamt och knäpper säkerhetsbältena. Liam trycker in knappen och pratar in i mikrofånen "Home to me, please" Efter ett tag kommer svaret av schaförren "Alright, Mr. Payne" Bilen börjar röra sig, och Liam vänder sig till mig. Han ler sympatiskt och jag ler smått tillbaka. "That's not true, you know. You are wonderful, okay?" Jag log smått, och nickade blygt, en litet rodnad fann mina kinder. "No, don't just nod, say after me: I am wonderful" Jag himlade med ögonen, leendes vilket fick Liam att le också "I am wonderful" Liam böjde sig fram mot mig, och det såg för en sekund ut som att han skulle pussa i mitt hår, men istället rufslade han till det. "Yes you are" Jag rodnade en aning ner, något jag gör ofta när jag är med Liam. När rodnaden hade lugnat ner sig lite, sneglade jag upp på Liam, han satt och titta på mig med ett leende. Jag höjde ena ögonbrynet och log förvirrandes "What?" Liam log och skakade bara på huvudet, och vände huvudet mot fönstret "Nothing" "Do I have something in my face?" "No, not at all" Jag gav honom en misstänksam blick, och han vände huvudet mot mig och log "Suuure" Mumlade jag och drog upp min mobil för att spegla mig om jag hade något. Jag tryckte på kamera appen och mitt ansikte fyllde skärmen. Jag vred på huvudet för att titta i alla vinklar. Jag såg väl normal ut. Plötsligt så dök Liam upp bredvid mig, och jag gav honom en konstig blick igenom kameran, medan han log, och han knäppte sedan ett foto. Vi både skrattade när vi klickade upp bilden och tittade på den. På bilden tittade på Liam som om han var galen, och Liam...tja, han såg galen ut "Hashtag help me" Liam skrattade högt och jag log "You need to put that on twitter" Skrattade Liam och jag log och nickade, och gick in på min twitter. Jag la upp bilden och skrev '#helpme' som jag sagt. Jag la upp och jag och Liam skrattade tillsammans kort. "Mr. Payne, we have arrived at your house" Hördes det ifrån högtalaren i bilen. Jag och Liam hade inte ens märkt att bilen stannade "Thank you, Mr. Jones" Talade Liam professionellt in i mikrofånen och öppnade sedan dörren, och klev ur. Vi gick in på Liams tomt, och öppnade dörren. Jag tog vant av mig skorna, och tog av mig jackan innan jag vände mig om mot Liam och han öppnade munnen för att prata... "Liaaaam!" Jag rynkade på pannan. Den rösten tillhörde inte Liam. Plötsligt blev jag knuffad i axeln och Sophia kom sedan störtandes mot Liam och kastade sig i hans famn. Liam skrattade nervöst och la tveksamt armarna runt henne. Sophia attakerade honom sedan i en högljudd kyss och jag tittade ledsamt ner på golvet. Jag ville så inte se det. Kyssen verkade vara slut, och jag tittade upp. Sophia vände sig om mot mig, och gjorde ett överraskat ansiktsuttryck, och låtsades som om hon inte hade sett mig innan "Oh, Sarah, hi!" Hon log och gick fram för stt omfamna mig i en kram, jag log tillbaka och kramade tillbaka kort innan vi släppte och tittade på varandra leendes "Long time, no see" Skrattade jag skämtsamt och Sophia log, sedan vände hon sig om till Liam "Wanna go out and watch a movie?" Undrade hon, som om jag inte stod exakt bredvid henne. "Eh...what about tomorrow? I wanted to show Sarah the new fifa game" Sophia tittade besviket på mig "Oh" Sa hon, och man kunde verkligen höra att hon försökte vara extra ledsen. Hon gick in i ett rum, och stängde dörren hårt. Liam suckade "I have to talk to her" Jag nickade förståendes "Should I go?" "No don't leave!" Utbrqst han snabbt "Or...I mean, no it's alright" Mumlade han och gick efter henne. Jag suckade tungt och ställde mig i hallen "Sophia...what is it?" Hörde jag Liam fråga mjukt. Jag suckade igen, men nu mer drömfullt. Han har alltid varit så snäll och förstående. Jag vill inte tjuvlyssna, men det är inte så att jag direkt har något val. "You don't have time for me anymore!" Utbrast hon "Sophia, we went out yesterday..." "You're always with her!" "Not always!" "Yes, always! If you like her more than me, then go on, and go to her and ask her to be your girlfriend instead!" Liam suckade, och jag ville sucka också, hon är alltid så dramatisk. "I wouldn't do that, what about we just go out tomorrow?" "Tomorrow?! I want to go out today! Why can't we do as I want for once! It's always you, you, you and you! Never me!" Jag skulle precis fnysa men hindrade mig i sista sekunden. Det handlar alltid om henne. Jag och Liam har nästan inte spenderat någon tid enda sedan han kom hem för touren. Han är också bara hemma i någon vecka, så jag vill vara med honom så mycket som helst. Om Sophia vill gå ut och bowla men Liam inte känner för det, vad händer då? Bråk. Om Liam känner att han är sjuk och vill stanna hemma, men Sophia vill gå ut, vad händer då? Bråk. Saken är att det är bara Sophia som bråkar, medan Liam, som är den han är, avskyr att bråka med någon, bara försöker göra vad som helst för att få henne nöjd. Och han tar alltid på sig skulden för henne, säger att det var hans fel för att han inte borde stanna ute iden kalla luften och blev sjuk, eller att han inte ville gå till bowlingen i första taget. Liam suckade "Okay, I am sorry. Let's go to the cinema" Jag kunde nästan känna Sophias leende, och en stund senare kom de både ut igenom dörren. "Eh...Sarah, we ar..." "I know, I kinda...heard" Liam nickade löngsamt "Okay, sorry...But I'll...ehm...I'll se you" Jag nickade, och log, innan Liam gick fram för att omfamna mig i en kram, och jag kramade tillbaka kort innan kramen avslutades och jag log en sista gång innan jag gick ut igenom dörren. Jag suckade tungt, och precis när jag kommit ut ifrån uppfarten till huset så vibrerade mobilen i min bakficka. Jag drog ut den och öppnade meddelandet 
Mottaget av: Perrie :P *Hi, Saraaaah! Me, Bella, Sophia and Eleanor are going to have a movie niiiight! I bet Sophia already has invited you, but r u coming? :) <3* Jag log för mig själv. Perrie, Eleanor och Bella är typ mina bästa vänner, vi möttes såklart igenom killarna. Sophia däremot...inte direkt. Till: Perrie :P *No, Sophia hasn't invited me, but of course I'll come! :) When and where ? <3* Jag la ner mobilen i fickan med tanken att det skulle kunna ta ett tag innan hon svarade, men fick ta upp den lika snabbt som jag la ner den *Strange, she said she would ask you a while back, since it's today... But I am happy that you will come! At Louis place, at eight, bc as you maybe know the boys have a get together as well, see you! PS: Bring sleep-over stuff! PSS: And maybe some snacks or chocolate :D ;) <3* Jag log för mig själv, typiskt Perrie, hon älskar chips och choklad. *I'll be there! And......I'll bring chocolate and chips 4 u <3* *Yay! Now this is why we love u, Sarah! :P :) <3 <3 <3* Jag skrattade för mig själv, innan jag la ner telefonen i min jackficka, och skyndade mig hem. Jag menar, jag har en övernattning att packa till.
Namnet till kapitlet var...intressant...
Jag visste inte vad jag skulle döpa det, så det blev bara det, eftersom att det står typ 'den handlar alltid bara om henne' men jaaaaa...
förta kapitlet, vad tycker ni?! :)
OCH PS: Niall's flickvän kommer in ett tag i novellen! 
//Nellie
Kommentera för mer!!


Kategori: Meddelanden
Datum:

Instagram
 Hej! :)
 
Såååå...tanken slog oss precis "vad händer om något händer med bloggen?"  om någon hackar sig in på kontot eller något, så har ju vi inte något kontakt med er. Sååå vi vill meddela snabbt och kort om ett instagram konto vi har, vi heter hildaonellieblogg så japp, om något händer så meddelar vi det där, och vi har tänkt att vi kanske lägger upp sneak peaks för nästa kapitel där, om vi har hunnit lite på kapitlet men inte helt... Så japp
 
Nästa kapitel kommer upp imorgon!! Ledsen för förseningen ! Vi ska bara fixa en bild till det! :)  
 
Ha det bra! :)
//Hilda o Nellie