För tillfället var vi i ett hotell rum. Harry hade berättat att han ville börja om, och komma bort ifrån Toby, Hayes, Miranda, alla. Jag hade sagt okej, utan att ens tänka på det. Att komma bort ifrån det som nu tydligen verkade vara min vardag kändes som ett paradis, vilket det var. Nu låg vi på den mjuka hotell sängen, med mitt huvud på hans bröst, och hans armar runt mig, medan vi intensivt tittade på programmet på hotell teven. Jag hade helt och hållet glömt bort familj och vänner. "Knock knock..." Började Harry säga långsamt, och jag suckade "No, please" Suckade jag och satte mig upp. Harry var snabb med att placera hans armar runt mig igen, och dra mig mot honom "Oh come on! Just one!" "Fine, who's there?" "Weirdo" Jag höjde ena ögonbrynet, även fast han inte kunde se mig "Weirdo who?" "Weirdo you think you're going?" Harry log, och tittade ner på mig som om han väntade på en reaktion. Jag bara himlade med ögonen "Hey! I saw that" Jag rynkade på pannan "How?" "It's a mirror right there" Han pekade åt sidan "Oh..." Det knackade högt på dörren "Who is there?!" Ropade Harry ut "Room service" Svarades det på andra sidan dörren "Room service who?" Det blev tyst ett tag, och Harry suckade och ställde sig upp och gick dör att öppna "Okay, at least that one was badder than mine" Sa han och öppnade sedan och jag skrattade tyst för mig själv. Harry höll att prata med personen och ta emot sakerna medan jag satt på sängen och fann min mobil mycket mer intressantare.  Efter ett tag kom Harry med en vagn som han ställde bredvid sängen och jag tittade upp från mobilen "What is that?" Undrade jag nyfiket medan jag tittade på maten på vagnen "It's called food, you put it in your mouth..." jag fnös "I know, I just meant, why?"  "Well, we are on a hotel, we have to order room service..." Han log och satte sig ner på sängkanten "Who wants to take the first bite?" 

 

 

Maten var helt fantastisk, och jag satt nu i sängen med Harry stod i duschen och sjöng högt. Spice Girls, Wanna Be, för att vara exakt. Jag vet, manligt val. Plötsligt fyllde en anann låt rummet. Jag tittade bredvid mig och fick se Harrys mobi.. 'Toby' stod det. "Harry!" Ropade jag högt "Yes, love?" Även fast han hade sagt det många gånger, så misslyckades det inte med att få mig att rodna. "Toby is calling" Hårtorken stängdes av, och Harry stormade ut igenom badrumsdörren "Do not answer!" Utbrast han högt, jag skulle inte vara förvånad om hela hotellet hörde det "God, Harry, a little bit louder and maybe the queen of England will hear you..." Muttrade jag tyst, men inte tyst nog för att förhindra att Harry skulle höra då han skrattade högt. Det var inte förrän då jag upptäckte att han bara hade en handduk runt höften. Jag rodnade då lätt och tittade ner i mitt knä. Han skrattade tyst och gick fram mot mig "I like the effect I have on you" Han använde sig fria hand att placera under min haka och styrde mitt huvud uppåt. Han studerade min rodnad noggrant, som om han tog in den hör stunden. Jag fnös tyst "You mean my blush?" "Yes, that, and..." Han strök sina fingertoppar över min kind, och ner mot min nacke. Hans beröring orsakade sakta gåshud mot hans mjuka fingertoppar "...and that" Avslutade han med ett leende, innan han lutade sig fram och kraschade ihop våra läppar. Efter ett tag av kyssande så puttade jag bort honom "Go finish your hair drying or showering lr whatever..." Mumlade jag tyst innan jag satte mig på sängen där jag suttit innan telefonen hade ringt "It would be funnier with you" Muttrade Harry på sin väg tillbaka mot badrummet. Jag fnös tyst igen "Keep dreaming, Styles..." 

 

 

Jag satt med min mobil i sängen, och bläddrade förbi massa bilder på mig och min bösta vän, Emelie. Några bilder var på min brorsa som jag tagit i smyg, och jag satt och log åt hur fjantig han såg ut på alla. Jag saknade dom, så mycket. Jag vill hem, men, jag är rädd för att Harry kommer bli sur om jag frågar. Han kom ut ifrån duschen med bar överkropp och jag andades in "Ehm..." Mumlade jag långsamt ut "...Harry?" "Yes love?" Han hittade sin tröja och förde de snabbt över huvudet och trädde i armarna för att sedan dra ner den över hans tonade mage. "Eh... I don't really know bow to ask this...eh....canwepleasegohomeiwanttosemyfamily?" Han tittade förvirrat på mig "What?" "Can..em, you please take me home I want to see my family and friends..." Mumlade jag tyst. Harry satte sig framför mig och placerade hans händer på varsin sida om mig. Jag tittade förvånat på honom, och nästan lite skrämt. Han pussade mig mjukt på pannan och jag mjuknade under honom "Of course, Olivia, I won't keep you here. When do you want to go?" Jag andades ut, han förstod "As soon as possible" Han nickade "Sooo... What about today at three?" Jag nickade leendes "Do you want to see your friends?" Jag nickade igen "I understand..."  

---

Sååå.....vad tycker ni ? :)

och jag vet, kort och långtråkit... Men det blir nog runt 20 kapitel för denna novell.. Jag tror vi varnade om att den skulle vara kort i början av novellen... Men vi kanske glömde ? Jag vet inte, men japp 

GRATTIS TILL LIAM I EFTERSKOTT !! :D

"...and I was like 'no, that is mine' and you know what he did?" Jag skakade på huvudet, och bet min läpp hårt, med ett leende, i tankarna om vad han kunde gjort. "He didn't say anything, just handed it over to me and walked away" Jag utbrast i ett stort skratt, och Alex började också skratta, medan vi gick av båten och folk runt om oss gav oss blickar. "Unexpected" Han skrattade "I know!" Jag log, vilket Alex också gjorde "You know, Olivia, I have a flat in this town, do you wanna come?" Jag rynkade pannan och tittade ner i marken. Jag mötte precis den här killen, och nu vill han ta med mig hem till sig? "Ehm, no, I don't think that is a good idéa..." Mumlade jag ut, nu obekväm. "Why not?" Pressade killen på, och det var nu jag började inse vilken typ av kille han var. En player, såklart. Han som verkade så trevlig, men tja, så är dom alla. Jag bet min läpp i tankarna på Harry "Huh?" "Oh, ehm, you know, I have a boyfriend" Det var inte helt en lögn, eftersom att jag och Harry inte direkt gjort slut, vi har inte sagt de orden till varandra. "I think your boyfriend can share..." Innan jag hunnit reagera så pressade han mig mot vänster. Jag kände hur min rygg slog i en vägg, och han tryckte mina handleder mot väggen. Han började kyssa mig, allt gick så snabbt så jag insåg inte ens vad han höll på med förrän kyssen varat i tre sekunder, då jag började försöka kämpa emot. Jag skulle sparkat honom, men hans ben var tryckta mot mina, och förhindrade rörelse. Jag gjorde allt för att komma loss, men han var för stark. Jag kunde inte göra något annat än att sluta mina ögon, och låtsades att det var någon annan. såklart, kom Harry till mina tankar, och jag låtsades att det var han som kysste mig. Men det var nästan omöjligt då det inte alls var samma sak. Harry var kärleksfull och mjuk. Alex var hård och stark. Plötsligt ryckte Alex sig från mig, eller ja, jag trodde att det var han, men när jag öppnade ögonen såg jag att Alex låg på marken och vred sig i smärta. Förvirrat tittade jag framför mig, och såg Harry stå där, och stirrade kallt ner på Alex. Jag bara stirrade intensivt på Harry. Vad gör han här? Jag var helt förvirrad. Harry sparkade efter ett tag på Alex, som redan låg på marken. Sedan satte han sig bredvid honom "Care to explain why you were flirting with my girlfriend?" Killen bara stönade i smärta, och jag tittade med empati på honom. Alex mumlade ut något "I can't hear you!" Harry sparkade till honom igen, och nu rusade jag fram och puttade bort Harry ifrån honom. Jag hade aldrig sett den delen av Harry förut, och helt ärligt så ville jag inte. Han skrämde mig, den Harry jag kände skulle aldrig skada någon. Jag satte mig på knä framför killen, även fast han var en idiot, så tyckte jag fortfarande synd om honom "Alex, are you okay? Can you hear me?" Han muttrade ut något som jag inte kunde uppfatta, och jag tror inte han själv gjorde det eller. "Harry why did you do this?!" Utbrast jag förtvivlat, och lyfte upp Alex huvud, och placerade det i mitt knä, eftersom att huvudet måste hållas högt "Why do you care?!" Jag tittade bredvid mig mot Harry, och såg en massa känslor i hans blick. Ilska, rädsla, orolighet, men framför allt, avundsjuka. Killen var avundsjuk? Ibland orkar jag bara inte med honom. "You didn't kiss back, Olivia, right? Because if you did, then I will..." "Do what, Harry?! Hit me?! Like you hit him?!" Harry verkade mjukna, och suckade djupt "I would never hurt you, but I just... You are too nice, Olivia. I mean this guy was planning on raping you or something and now you care about him?" "Well, maybe because my boyfriend just beat the shit out of him!" Harry började le, vilket fick mig att titta chockat på honom "Boyfriend? I'm still your boyfriend?" Jag suckade "Yes, and if you want to keep it that way, then help me help him!" Harry suckade men satte sig på knä bredvid mig "Hello? The boy? Are you there?" "His name is Alex" Muttrade jag ut "Who cares" Muttrade han tillbaka. "Do you think he is unconscious?" "No I am not" Mumlade Alex vilket förde Harrys och min uppmärksamhet till honom "Alex! How are you?" "I am fine" Muttrade Alex ut surt och satte sig upp, även fast han inte verkade helt okej "But I have one question, who are you?" Alex vände sig om mot Harry "I am her boyfriend, I have one question too, why did you kiss my girlfriend?" Alex ställde sig upp, och vände sig om mot Harry. Hans blick var kaxig, tills Harry ställde sig upp, och avslöjade att han var mycket mer längre än Alex. "Em, that, I. You know I apolog-" Alex avbröt sig själv, och började sedan springa fort iväg. Jag satt kvar på marken och bara stirrade efter honom, och Harry fnös "Coward" Jag log, och Harry vände sig om mot mig "Olivia, you can't just run away like that" Nu var det min tur att fnysa "So I can't run away from someone who kidnapped me?" Han suckade "And, you cheated o..." "I didn't cheat, okay?! Miranda is just a girl who's been following me, you know I would never do that to you!" Jag suckade, men svarade inte "C'mon, Olivia, let's get you something to eat"

 

En stund senare så gick vi på gatorna, hand i hand. "Why did you even follow me?" "Well, why not? This is a big dangerous world, and I couldn't let my little girlfriend go out here all by herself" Hon himlade med ögonen "I am not little" Jag blinkade med ena ögat mot henne"Whatever you say, cutie" Hon fnös tyst för sig själv vid smeknamnet jag gav henne, vilket fick mig att skratta "Oh!" Utbrast Olivia, vilket fick mig att stanna upp och titta på henne. Jag följde hennes blick till en skivbutik och jag log, typiskt henne, att älska musik. I samma sekund började min mobil ringa "Here, go in there you, I have to take this call" Jag gav henne några euros från fickan och hon log sött, innan hon tog emot dom och gick in i butiken. Jag log när jag följde henne med blicken, när hon gick och tittade bland skivorna. Jag drog fram mobilen och svarade, utan att titta vem det var, eller släppa henne med blicken. "Hello?" Svarade jag, och blev bemött av Tobys kalla röst, vilket fick mig att tappa mitt leende. "Did you catch her?" Jag stirrade intensivt på Olivia "Yes" "Good! So are you coming home soon?" Jag andades in djupt "No" Det blev tyst ett tag, han verkade vara helt chockad. Jag säger aldrig emot honom. "Excuse me?" "I said no, we won't come home?" "What are you talking about Harry?! Come home now!" Jag svalde hårt "No, we are going to start over" Han verkade helt frustrerad "No, Harry! Come ho-" Mer börde jag inte förrän jag la på, och gick in i butiken som Olivia var i. Jag gick fram till hyllan hon stod framför och placerade mina armar runt hennes midja "Have you found anything?" Hon nickade, leendes, och vände sig om mot mig, och visade upp en skiva, som jag inte ens tittade på. Jag var för upptagen att titta på henne. Jag log och pussade henne på kinden "Perfect" 

---

VAD tycker ni? ! 

//Hilda

Efter ett tag var jag framme, och jag satte ner mig väska och tittade runt i området med en djup suck, man såg båten långt borta, och det skulle nog dröja fem minuter eller så tills den var här. Jag såg en liten hytt längre bort, och jag gick fram. "Hi, do you buy tickets here" Undrade jag, och tittade in i hytten. En kille satt med fötterna på bordet inne och läste en tidning. Han tittade upp på mig, och observerade mig noga, och jag svalde hårt, bara hans blick gjorde så att jag kände mig obekväm. "Yes, darlin', that would be here" Han log innan han la ifrån sig tidningspappret. "One ticket then..." Mumlade jag ut, och han nickade "2" Sa han bara enkelt, och kort, och jag letade ett ta i min väska på axeln innan jag tog ut summan och gav den till honom. Han gav mig då en papperslapp, och jag log "Thanks" Han tog bara upp tidningen och började läsa igen. Jag rynkade på pannan innan jag gick en bit ifrån, och läste på papperslappen. 'Boat ticket. Departure at 10:00' Jag tittade framför mig och såg att båten var framme. Jag stod och väntade ett tag tills bommarna hade öppnats, då gick jag ombord, och ställde mig och tittade ut mot havet. Jag bara beundrade kvällshimlen en stund. Den var blå, lite gul, lite orange, och lite rosa. Jag stod där ensam ett tag tills jag hörde en röst bakom mig "It's beautiful, isn't it?" Jag vände mig huvud mot den mörka rösten och såg en brunett kille med vänliga bruna ögon le åt mig. Jag log tillbaka "Yeah..." Mumlade jag tyst, och vände på huvudet tillbaka. Killen ställde sig bredvid mig och det blev tyst ett tag "So, what are you doing here so late?" Jag tittade på honom "well, since I am on the boat, I clearly want to get away from the island" Han skrattade lågt "I mean, why late now? And why do tou want to get to the other side?" "Well, it is a small island..." Mumlade jag, och hoppades att jag hade rätt, vilket jag nog hade med tanke på att killen nickade långsamt. "Oh, my name is Alex by the way" Han räckte ut sin hand och jag log och skakade den "Olivia, nice to meet you" Han log snett "The same to you, Olivia" Han böjde sig ner och kysste min han, och jag fnittrade omedvetet, och när jag märkte det så slog jag handen för munnen. Han log "Cute, funny, and nice. I am gonna have to ask about your number, Olivia" Jag skakade på huvudet "I am not that easy, Alex" Jag såg hur han log snett igen "Oh, playing hard to get, huh? Well, I am playing hard to get rid of" Jag log, men skakade på huvudet "Do you have any better pick up lines?" Han log mot mig "Excuse me, but do you have a patch, because I scraped my knee when I fell for you" Jag log och skakade på huvudet "Cheesy" Påpekade jag och han log, och blinkade med ena ögat "I know you like it" Mitt leende försvann när hela den här konversationen om repliker påminde mig om Harrys och min första dejt. "What is it, love?" Jag blev ännu ledsnare när han sa 'love'. Det låter bara rätt när Harry säger det, även om det inte borde. "Yes" Jag tvingade på ett leende, och han log tillbaka. Jag saknar Harry redan. Men nu sitter han säkert med Miranda och har jätte roligt.

 

 "I hate you, Miranda!" Utbrast jag högt, medan jag sprang fram och tillbaka i mitt eget rum, och packade ihop det sista saker "Come on! That Olivia girl is long gone, and now you and I can be together" Hon log och gick närmre mig, och jag puttade iväg henne. Miranda har förföljt mig ända sen jag flyttade hit, hon går mig på nerverna med allt sitt snack om att jag är hennes pojkvän, vilket jag självklart inte är. Hon bara hade dykt upp här och berättat allt som hänt under dessa två timmar jag sovit.

Mitt på natten ringde dörrklockan, och jag var tvungen att ta det. Konstig nog var källardörren öppen. Jag rynkade på pannan när jag såg husnyckeln på golvet nedanför brev inkastet, men bestämde att ignorera det, och bara tog upp den, innan jag låst upp dörren med den. Utanför stod Miranda med ett leende och jag suckade, och stängde dörren igen. Jag började gå tillbaka till mitt rum, men avbröts av att hon knackade som en dåre på dörren. Argt gick jag tillbaka och öppnad den "Really?! On the middle of the night? What do you want?" Hon log "Well, you know your little girlfriend" Jag rodnade när hon sa flickvän. Vi var väl inte riktigt tillsammans, men det kunde fortfarande få mig att rodna. "Olivia, what about her?" Miranda fnissade, men inte sött som Olivia gör, utan istället bara väldigt irriterande, och jag himlade med ögonen "Well, she is gone now, so when she is out of the picture, you and..." "Gone? What do you mean 'gone'?" Undrade jag med en rynkad panna "Well, she believed me when I said that you cheated, and she left" Jag fnös "Yeah, sure, she doesn't know how to get away from the island, she is sleeping in her bed" "She asked me how she could get away from the island, I answered her, simple as that" Jag gick snabbt till Olivias rum, och bara ignorerade  det faktum att Miranda var vid dörröppningen. Jag knackade lätt på dörren "Olivia?" Jag kikade in, och det kändes som om någon hade slagit till mig hårt i magen, när jag insåg att hon inte var där. Jag svor för mig själv medan jag vände mig om mot Miranda som fortfarande stod i dörröppningen "Where did she go?!" Utbrast jag högt "Calm down, she took the boat. Why do you care?" Jag ignorerade hennes fråga, och sprang till källaren som jag sov i, och packade ihop mina saker det snabbaste jag kunde. Miranda kom ner och ställde sig i dörröppningen till källaren "Why are your room in a cellar?" "Not your buisness" Fräste jag surt innan jag fortsatte att packa. 

"Harry where are you even going?!" Skrek hon, och jag suckade "After Olivia!" Miranda fortsatte att skrika på mig, och efter ett tag kom Toby och Hayes in i rummet, Hayes verkade precis vaknat, likaså Toby, fast han hade ett glas vatten i händerna "Harry, where are you going?" Undrade Toby "And what is Miranda doing here?" Frågade Hayes, då både han och Toby visste hur mycket hon stör mig. "Olivia escaped" Hayes och Toby tittade storögd på mig "What?! When?" "Tonight, I am going after her" "Good" "What do you mean escaped?" Undrade Miranda, vi hade nästan glömt att hon stod där "Nothing, mind your own buisness" Jag började gå mot dörren, och Toby började dricka hans vatten"I can't believe that you chose that idiot to be your girlfriend over me!" Toby spottade bokstavligen ut vattnet och började hosta efter, medan Hayes stirrade chockat på mig "Excuse me? His what?!" Utbrast Toby, och jag suckade "You heard her" "But what, when, how, Harry you can't-" Jag avbröt honom "Goodbye" Sa jag snabbt och gick ut igenom dörren. På väg mot Olivia. 

---

Vad tror ni kommer händaa? :)

 

sängen, där jag till min lättnad hittade £20, jag hoppades att det räckte innan jag gick till hans byxor som låg slarvigt slängt på golvet. Jag hukade mig ner, och letade i hans fickor, och hittade precis det jag letade efter, nycklarna. Jag la ner pengarna och nyckeln i fickan innan jag gick ut ur hans rum och mot Harry rum, eller ja, källaren. Jag tog ut nyckelknippan ur fickan, och letade efter den rätta nyckeln som passade i nyckelhålet, och öppnade. Där inne låg Harry i sin säng, och jag log mot honom, och gick fram till hans säng. Jag bedårade hans ansikte medan jag satte mig ner på mina knän. Han såg so söt ut när han sov, så oskyldig. Det känns hårt att erkänna det, men jag skulle sakna honom. Mycket. Jag placerade en mjuk puss i hans panna, vilket fick honom att mumla något i sömnen. Jag ställde mig då upp snabbt och gick ut, och stängde dörren, och lämnade den öppnad. Jag gick sedan upp till ytterdörren, och tog ut nyckelknippan igen, och öppnade dörren. Det kändes så plötsligt, att åka nu, utan förberedelse. Men detta kanske är den enda chansen jag får. Jag låste upp dörren, och gick ut, och andades in den svala kvälls luften. Jag stängde och låste dörren efter mig, innan jag skickade in nyckeln igenom brevluckan.  Jag tog pengarna från min ficka och la ner de i den lilla väskan i axeln, innan jag började gå, mot stranden. Efter fem minuter eller mer, så var jag framme där. Jag tittade upp längre upp, och såg samma hus som Miranda verkade ha sprungit ifrån för inte så länge sen. Och jag och Harry stod här nere på stranden. Jag bet mig själv i läppen innan jag gick till huset. 'Jones' stod det med stora bokstäver på dörrmattan. Japp, jag hade definitivt kommit rätt. Jag knackade lätt på dörren, det kanske var en aning oförskämt att komma och störa klockan tio på kvällen. Men vid synen av att alla lampor var tända i huset, så tror jag inte dom ens hade gått och lagt sig. Dörren öppnades och en man uppenbarade sig i dörröppningen. Han såg ganska ung ut, brunt hår, och han stirrade på mig "Hi, I am sorry if I disturbed but can I talk to Miranda if she is available?" Mannen synade mig uppifrån och ner innan han log "Oh, are you her friend?"  "N-" "MIRANDA! YOUR FRIEND IS HERE!" Jag suckade djupt inombords, och ville göra det på riktigt när Miranda dunsade ner ifrån trappan, och ställde sig vid dörren, och hennes pappa gick iväg "You?" Hennes röst var kall och otrevlig "Yes, me, hey I am sorry if i disturbed, but I just wanted help" Hon fnös och la armarna i kors "Why would I help you?" "Because if you help me, then I'll leave the island and you can take Harry" Hon började le "What did you want help with?" Log hon, nu trevligt. Jag log tillbaka, däremot var det fejk. "What is the fastest way to leave the island?" Hon formade läpparna till ett sträck och verkade tänka mycket "Well, there is a boat" Jag nickade ivrigt "It goes each half hour, so the next should go..." Hon vände sig om och tittade på klockan "In 20 minutes, but the last one is going twelve o'clock" "Where is it?" "If you go to left on the beach, then it isn't that far away" Jag log "Thanks" Hon log tillbaka "So that means you'll leave?" Jag nickade "Good, now get off my yard" jag himlade med ögonen, men gjorde som hon sa, och följde hennes instruktioner mot båten. 

---

Ooooch vi är igång igen!! :D Vad tycker ni?! ;)

//Hilda