"Åh, så du spenderade natten hos Niall?" När Nialls namn nämndes tittade han upp från sin frukost för att titta frågandes på Paul. "Ja..."mumlade jag, lite morgontrött medan jag lassade upp pannkakor på min tallrik "Okej, Niall, om någon gick fram och gjorde något mot Mathilda, till exempel slog henne, vad skulle du göra?" Niall tittade först på mig, och sen svepte hans blick över till pappa igen "Säga till dom, ringa polisen, ta bort dom från henne...?" Pappa nickade intresserat "Du skulle aldrig bryta någons hjärta?" "Sjärvklart inte" Pappa gav Niall en nöjd blick, och jag suckade högt när jag förstod vad pappa höll på med. Hans lilla såkallade frågesport, som han frågar varje kille som ens tittar på mig. Skillnaden är att jag aldrig kommer bli ihop med Niall, även fast han är väldigt snäll och rolig och så. "Och du är ju 20..." mumlade pappa för sig själv medan han tänkte lite "Ja, förresten, du är ju 20 år, givetvis är du fyra år äldre än Mathilda, men visst, du får mitt godkännande att bli Mathildas pojkvän, om Mathilda vill det" Jag skulle precis sucka, åt hur pinsam och konstig min pappa är, men blev tvärt avbruten av Louis som snabbt sköt stolen ifrån sig och gick surt ut ur rummet "Pappa, snälla..." kved jag och suckade ångestfullt "Vad då? Om du vill bli Nialls flickvän så har jag godkänt det, så det är bara att köra" "Hallå!? Jag då!?" utbrast Harry, och pappa vände huvudet mot honom "Du är redan godkänd, Harry, och om du vill ha en dejt med henne, så måste du gå med på det, Mathilda" Jag suckade "Förresten pappa, du sa till Niall att han skulle kunna bli min pojkvän om jag ville det, men han då? Om han inte vill det?" Pappa vände blicken mot Niall "Vill du det, Niall?" Jag flämtade till av frustration och gömde mitt ansikte i mina händer, medan resten av killarna skrattade åt hur pinsam min pappa var "Tja, jag skulle kunna tänka mig det, men det vore inte rättvist mot Louis, han är väldigt kär i henne, Paul" Pappa tittade surt på Niall "Inte Louis, okej? Ha inte ens min dotter i samma mening som hans namn" Surt pressade jag i mig pannkakan medan Niall höll upp armarna i en oskyldig gest "Jag bara nämnde det..." Pappa tittade på mig "Vad vill du göra idag då, Mathilda?" Jag ryckte på axlarna "Inget med Louis, va?" Jag skakade snabbt på huvudet "Aldrig" Pappa log nöjt "Åh, så du har förstått vilken typ av kille Louis är nu?" Jag nickade stort "En idiot som bara spelar runt med alla tjejer han ser" Pappa tittade på mig med ett oroligt ansiktsuttryck när han såg nedstämdheten i mitt ansikte "Matti? Harnågot hänt? Vad har Louis gjort?" Jag väntade några sekunder på att svara, då jag var tvungen att svälja maten "Han kallade mig bitch...och, han sårade mig" Pappa kramade tröstande om mig från sidan "Åh, gumman, det var det jag ville varna dig för. Inser du nu varför jag ville få bort dig från honom?" Jag nickade smått "Ja,och...pappa? Jag är ledsen att jag inte lyssnade, jag borde ha gjort det" Han log ett medlidande leende mot mig "Mathilda? Vad säger du om att ta en promenad och prata lite?" Jag tittade upp och möttes Harrys gröna ögon "Ja, där ser du, Harry är en väldigt trevlig kille, gå med honom!" bestämde pappa åt mig medan han gav mig en stöttande klapp på axeln "Visst..." mumlade jag tyst "Vänta, sa du ja?" Jag tittade upp på Harry som frågat det, och nickade smått. Han skrattade lite, med en blandning av nervositet och lycka "Åh, okej, låt mig bara springa upp och hämta min mobil och plånbok" Istället för att be Zayn gå ut från soffan, så Harry också kunde ta sig ut också, så ställde han sig upp i soffan, välte ner sig bakom den, innan han snabbt sprang mot sitt rum "Ser du vad lycklig han blev? Det är han du borde vara med, inte Louis" Jag satt och skrattade lite fortfarande, efter det...faktiskt väldigt skumma, som Harry nyss gjort.

"Okej, så Marie är alltså din plast mamma, som du hatar?" Jag nickade instämmande medan jag väntade på att han skulle fortsätta "Du tycker att hon försöker ta din riktiga mammas roll, Sandy alltså, och du vill ha tillbaka allt som det var förut, när din mamma och pappa bodde tillsammans?" Jag nickade "Jag kommer ju inte ihåg så mycket, jag var fem, men när jag ser videoklipp från innan flytten, så såg jag hur glad jag var, och efter, så blev jag så tyst. Nu är jag ju glad, för jag har ju träffat Damon och alla mina andra vänner, men jag vill ha tillbaka min mamma och pappa i samma hus" Han nickade, och tog tag i min hand för säkert tionde gången "Jag vet hur det känns, allvarligt, man vill att inget mellan dom skulle förendrats, men man vill samtidigt att man skulle stå på exakt samma plats som man gör nu" Jag nickade smått med ett leende "Exakt" "Men du vet vad man säger, allt händer för en anledning" Jag nickade igen, och försökte verkligen ta in orden "Om allt händer för en anledning, var det meningen att jag skulle göra slut med Louis?" Harry tittade upp på mig, och när han mötte min oroliga blick log han och tittade ner i marken, samtidigt som han skakade lätt på huvudet "Tja, meningen var det säkert. Kanske för att hitta den riktiga kärlek i livet, vet du? Kanske med brunt hår, lockar..." Jag vände bort blicken när jag förstod att han beskrev sig själv. Nej, Louis är kärleken i mitt liv, det vet jag redan nu. Man känner såhär för någon bara en gång, och Louis har valts ut för att vara min. Men samtidigt fasnade meningen Harry sa på mitt  huvud, allt händer för en anledning.

---

VAAD tycker ni då?! :)

Jag vet att vi inte har uppdaterat på väldigt länge, och det är jag grymt ledsen för!  Jag skriver detta på min brorsas dator, för så duktig som jag är hade jag sönder min dator, så den är på lagning, så det har varit svårt att skriva, för det enda jag har är mobilen.

Och PS: Ny design, igen.

Men ja, säg vad ni tyckte! :) 

//Hilda

Kommentera för mer!!

Vi tänkte ge er som en julklapp, vi skulle publicerat den på julfton, men ingen hann skriva klart gisar jag. Här är en kort one shot på Ashley och Niall! :)

---

"Ashley!" skrek David i mitt ansikte. Jag gnällde och rullade så jag hade ansiktet ner i kudden "Jag sover" Jag hörde min bror sucka "Visst, inga paket åt dig" Jag spärrade upp ögonen då jag faktiskt helt glömt bort att det var julafton, och jag som hade planerat att gå upp så tidigt att jag var först. Jag slängde mig upp ur sängen, och knuffade bort David som precis tänkte lämna mitt rum. Istället för att lämna den, så ramlade han bak, på min säng. Jag dunsade ner för trappan, och sprang dit julgranen var placerad. Där hittade jag även min 

familj och massvis av paket under granen. Jag gav ifrån mig ett litet leende innan jag satte mig ner på golvet i skräddarställning. Jag kände hur någon slog till mitt huvud lätt när personen gick förbi, jag skrattade kort innan jag vände mig om för att skicka tillbaka det lösa slaget till David. Mamma och pappa skrattade åt våra fasoner "Okej, vem vill öppna det första paketet?" David fnös "Vad är det för fel på era jul traditioner? Slit bara upp ett paket, spelar ingen roll om det är till någon annan, bara SLIT upp det och den som kommer först...är bäst" Jag skrattade och greppade tag i ett paket, "ETT, TVÅ...TRE!!!" Just när vi skulle börja öppna paketen, ringde det från
dörren. Istället för att David skulle hoppa skämtsamt mot dörren och sedan öppna med en konstig grimas, som han alltid gör, satt han bara och stirrade på mig med ett busigt leende. Jag vände mig om mot mamma och pappa, för att fråga vad det vad för fel med honom, då jag såg att dom hade samma leende. Jag gav dom en konstig blick "Ashley...din födelsedags present är här..." berättade mamma långsamt medan hon tog bort paketet från mitt knä. Förvirrat tittade jag på dom, medan David knuffade upp mig från golvet och gick med mig till
hallen "Vänta..." mumlade han och stannade framför spegeln. Han började, otroligt nog, borsta mitt hår, med en hårborste han verkade ha fått från ingen stans, så mitt hår låg i min vanliga frisyr. Sedan drog han upp mina shorts lite, så man nästan såg hela mina ben, och han kavlade även upp linnet så hela min mage var synlig. "Go, girl!" tjöt han och knuffade mig mot dörren samtidigt som ett litet lyckotjut lämnade hans mun. Jag tog tag i linnet och tänkte precis kavla ner det, men mina armar blev bortslagna av David, samtidigt som han
öppnade dörren, och sedan smet iväg. Försiktigt öppnade jag dörren resten av vägen och kikade sedan ut.

"Niall" andades jag, med ett leende. Han log stort mot mig, men hans blick åkte ner till min klädsel, och stannade där ett bra tag innan hans ögon mötte mina. "God jul" log han då, och öppnade famnen för att ge mig en kram. Jag hoppade in i hans famn, vilket fick han att skratta "Gosh, jag har saknat dig så mycket" "Jag trodde du  var på tour,  är den slut?" Han log mot mig och släppte kramen för att se in i mina ögon "Touren slutade igår , vi var i Tyskland, så jag tog första bästa planet hit, jag missade slutet av en intervju, men det var värt det. Du trodde väl inte jag skulle tillåta min bästa vän att fira jul utan mig?" Jag log stort och kramade om honom igen. "Herregud, skaffa ett rum" Ja suckade oh vände mig om mot David, som stod i dörröppningen, tillsammans med mamma och pappa De stod där och tittade som värsta publiken "David" hälsade Niall på min bror med ett leende. Niall  verkade tveka mellan att ge honom en handskakning eller en kram, men svaret verkade bli en kram när David kramade om honom stort. Jag log, åt att David och jag faktiskt kan  ha samma vänner. Niall skrattade och kramade om honom, innan han vände sig mot mina föräldrar "Herr och fru Collins" Mamma log mot honom, likaså pappa "Du kan kalla oss Charlotte och Andreas" sa min mamma med ett litet skratt, och Niall log stort "Okej, Charlotte" Pappa log nöjt mot Niall "Ashley, du har ju babblat om Niall så mycket, nu är  han här, för din skull, du skulle ju kunna gå  ut en stund med honom om du vill" Jag log "Är det okej, Niall?" undrade jag  försiktigt "Såklart, jag hade precis tänkt ställa samma fråga" Jag log mot honom "Okej, men då går vi då" sa jag med  ett  leende, innan jag böjde mig in igenom dörren och tog min mobil. Sedan promenerade jag med Niall mot hans hem. 

"Mathilda, vad är det du ser i Louis som du inte ser hos mig?" Jag ryckte på axlarna åter igen, även fast jag kunde komma på många saker. Jag ville inte vara taskig mot honom "Men varför kan du inte välja mig framför Louis? Jag gör vad som helst, Victoria Secret parfymer är väl väldigt populärt nu? Du kan få alla, och Body Shop produkter, jag kan köpa en hel butik tiill dig." Jag suckade "Harry, snälla sluta tjata!" "Vad!? Ger dig bara en liten förhandstitt på hur det kommer bli om du blir tillsammans med mig" Jag suckade, vilket jag gjort många gånger hitils. Jag kommer inte klara mig...

 

 

Jag låg i mitt rum med ögonen på mobilen, Harry hade lagt upp "Första dejten med min baby <3 Längtar till nästa ;)" Alla hade såklart skickat massa kommentarer att det var sött, medan jag kräktes lite i min mun varje gång jag tänkte på det. Vad är det min pappa gör mot mig egentligen? Jag hoppade högt av att någonting smällde i fönstret. Skräckslaget stirrade jag på fönstret, och tänkte att det var nog någon stakars liten fågel som inte såg att det var glas, jag nöjde mig med det svaret och började åter igen hålla på med mobilen, men ännu en smäll från fönstret fick mig att lägga ifrån mig mobilen. Jag gick upp och tittade ut igenom fönstret, och såg då den logiska förklaringen. Louis, med stenar. Jag log lite för mig själv, medan jag på ett avancerat och krångligt sätt öppnade fönstret. "Fan vad du kan kasta långt" skrek jag över hela kvarteret. Louis skrattade "Tack, men första kastet hamnade på någons balkong" Han gjorde en besvärad min "Får jag komma upp?" Jag nickade "Hur är bara frågan" Han nickade instämmande "Varför inte bara ta hissen?" "Din pappa vaktar där, det är sjukt" Jag nickade smått, även fast jag inte tror han kunde se det. "Brandstegen?" Han nickade kort och gick mot husets vägg, medana jag försiktigt lossade på träbiten som hindrade stegen att nå ner till marken. Louis skakade lite i stegen, som för att testa säkerheten, innan han började klättra. Jag stod och granskade honom medan han kämpade sig upp för stegen, och var ärligt talat förvånad att han vågade. Jag bor ju på sjätte våningen. Jag fick en puss på munnen när han nått fram till mig "Hjälper du mig in?" Skämtsamt skakade jag på huvudet "Nej" sa jag innan jag på skämt började stänga fönstret, men skrattade sedan "Jodå, här" Jag sträckte ut händerna och han tog tag i dom "Det vore bra om du stod på något så jag inte var tvungen att dra upp dig" Han gjorde som jag sa, fast istället för att försiktigt tynga ner rännan hoppade han upp på den, och hoppade sedan in igenom fönstret, och hamnade med ryggen på mattan i mitt rum, och jag skrattade åt honom medan jag stängde fönstret. "Jaha, det här istället för hissen då alltså..." mumlade han medan han grimaserade lite vid smärtan "Hur gick det?" "Ja, jag tror jag lever i alla fall" Jag skrattade mer "Kom ner hit" Jag skakade på huvudet "Varför?" "Lägg dig bara ner" "Men varför?" Louis suckade "Jag har just kämpat mig uppför en vinglig och rostig stege, jag tänker inte kämpa om att få ner dig på golvet nu också" Jag skrattadeännu en gång, och la mig precis som han ville bredvid honom. Han la armarna runt mig med en belåten suck "Japp, hundra procent värt det" Jag log lite "Vad sa min pappa?" Utan attsvara på min fråga böjde sig Louis mot mig och kysste mig. Givetvis kysste jag tillbaks, och när kyssen var slut svarade Louis "Att han skulle göra massa saker om vi inte slutade, att attjag skulle få bo på ett eget hotell, att jag skulle låta dig vara, bla, bla, bla..." Jag log mot honom medan han höll på med mitt hår "Och du verkar inte vara rädd?" Louis skakade på huvudet "Kärleken är för stark för att skilljas åt" Jag log mot honom, och satte mig upp och använde sängen som ryggstöd. "Vet du vad jag har tänkt på?" Jag skakade på huvudet, och Louis satte sig också upp. "Viskulle kunna rymma" Jag höjde ena ögonbrynet "Rymma?" Han nickade "Ja, rymma från allt. Tänk dig bara..." Han flätade ihop våra händer "...ingen Paul som försöker sära på oss, ingen Harry som försöker få dig, ingen att bli avundsjuk på, bara du och jag." Jag mötte hans blick "Låter fantastiskt, men...jag vet inte riktigt. Tycker inte du det är lite för... jag vet inte, mycket?" Han rynkade pannan lite "Vad menar du? Nej, det är det inte." "Jag menar inte så, jag menar, vi skulle kunna prata om det med dom, på allvar. Fly var väl lite att ta i?" Louis log lite "Jag förstår vad du menar, du tycker det går för fort mellan oss" Jag rynkade pannan "Va? Nej! Jag menade inte så, jag menade att det kanske inte direkt hade varit plan a, men plan b vore det perfekt för" Louis skrattade lite "Matti, det är okej om du tycker det går för fort, det är inget mer att diskutera om det, nu är ämnet borta. Vi pratar om den intressanta faktan att jag var stark nog att ta mig upp för en stege istället" bestämde Louis medan han la armen runt mig. Jag skrattade och placerade mitt huvud på hans axel "Visst, varför inte?"

 

 

"Babe?" Jag mumlade trött ut något som jag knappt självförstod, vilket fick Louis att skratta. "Vakna" Jag gav ifrån mig en suck medan jag motvilligt öppnade ögonen och mötte Louis trötta blick "Hur länge har jag sovigt?" Han ryckte på axlarna "Jag vaknade nyss" Jag gav ifrån mig en gäsp innan jag ställde mig upp "Det är fortfarande 8 juli, eller hur?" Han nickade med ett skratt "Det är i allafall inte 3 januari" Jag log lite, men log stsörre när han la armarna runt mig, och precis som vanligt reagerade fjärilarna i magen starkt på det. Jag log stort "Du är så söt" mumlade jag, även fast han inte gjort så jätte mycket. Han log stort "Jag vet" Jag skrattade "Nä, nu får du sluta vara så självsäker" Han skrattade "Jag hatar att din pappa tvingar dig att dejta Harry, jag menar, vad gör det honom omdu och jag dejtar?" jag ryckte på axlarna "Det är något fel på honom. Men jag antar att det är hans enda dotter, du vet, överbeskyddande" Han nickade smått "Men japp, dags för middag, jag är faktiskt vrålhungrig" berättade jag och klappade ihop händerna "Du kan ta stegen ner igen" Louis suckade, men öppnade fönstret "Ses där nere?" undrade han som en fråga medan han vände sig om mot mig "Självklart" Jag lutade mig fram och gav honom en lång kyss. Efter kyssen log han mot mig innan han klättrade ut igenom fönstret. Han skulle nog tillbringa mycket tid med den där rostiga brandstegen.

 

---

 

VAD TYCKER NI!?:D

PS: Nästa kapitel kommer det nog vara drama, och en liten 'varning' är att vi kommer hoppa fram så det blir i mitten av sommaren, men vi måste göra så för att allt som vi planerat ska komma med :)

Men nu vill jag verkligen höra vad ni tycker! :)

//Hilda

Kommentera för mer!! 

 

 

 "Den här filmen är ju läskig!" sa jag, en aning förvånad. Filmen såg inte så läskig ut när vi tittade på fodralet, men det visade sig vara tvärtom. "Det är det är det som är meningen med själva namnet, skräck, film" Harry la till ett skratt på slutet av meningen, vilket fick mig att le. "Den verkade inte så läskig när jag tittade på fodralet" log jag. Harry skrattade "Håller med" Det blev tyst en lång stund mellan oss, och jag vände på huvudet mot honom. Han verkade vara inne i filmen, han hade fortfarande ett leende fast klistrat på läpparna, och hans smilgropar syntes tydligt. Jag började le större vid synen av honom, och han vände huvudet mot mig. Jag tittade genast bort på teven och jag hörde hans skratt. Vi var så skrattfulla när vi var tillsammans med varandra. För min del i alla fall var det nog för att jag är lycklig med honom. "Jag måste typ ha något att äta när jag ser på film" Harry skrattade åter igen "Tjockis" Jag skrattade också. "Jag kan hämta popcorn" Jag nickade och vände mitt huvud mot honom. Vi både log mot varandra, men Harrys leende suddades sakta ut när hans blick åkte ner till mina läppar. Stämningen blev osäker och vi både verkade generade. Mitt leende försvann också och jag började närma mig honom för att kyssa honom, men han ryggade undan och harklade sig. "Jag hämtar popcorn" sa han snabbt och ställde sig upp och skyndade sig ut till köket. Jag suckade och lutade mig tillbaka i soffan. Hur kan det bli så hela tiden? Han vill bara inte. Om han inte vill, så varför tittar han på min mun hela tiden och allt. Min andedräkt kanske stöter bort honom? Jag andades mot min hand och andetagen studsade tillbaka mot mitt ansikte och jag luktade. Inte illa, men jag tog ändå upp en mint tablett från fickan och stoppade den i munnen. Min blick vändes sedan mot köket, där Harry stod framför micron och hade frustrerat sin hand i pannan. Vänta lite, är han frustrerad, är han irriterad och arg? Varför? Jag antar att Harry fick känslan som när någon stirrar på en, för han vände sig om och mötte min blick. Hans blick vilade i min några sekunder innan han vände sig om mot micron igen. Jag kände mig...jag vet inte, tom? Det kändes som att Harry inte ville att jag skulle vara här. Harry kom in klivandes med popcorn påses i handen och kastade den på mig. Jag lät ett tyst "Aj" falla ur min mun och Harry satte sig ner i soffan. "Ingen skål?" Undrade jag. Harry mötte surt min blick innan han ställde sig upp igen. Jag hörde hur han öppnade ett skåp och jag lät min blick söka sig ner till golvet "Fånga" Jag tittade snabbt upp, men hann inte ens reagera förrän jag fått en skål kastad i magen "Va fan, Harry!" Utbrast jag och tittade argt på honom. Han gav inte ifrån sig något ljud alls. Utan bara tyst gick och satte sig i soffan. Såhär är det i princip alltid, vi är nära att kyssas, sedan hittar han en ursäkt att gå iväg, och när han kommer tillbaka är han sur. Jag tömde med en aning våld popcorn påsen ner i skålen. Jag är lätt påverkad, det vill säga om någon är arg, blir jag arg, om någon är ledsen, blir jag ledsen. Harry fortsatte titta på filmen i tystnad, och jag tittade på honom i tystnad. Betraktade varje rörelse han gjorde, i hopp om att hitta en skön ställning. "Sami, sluta stirra på mig" Uttalade Harry, utan att han ens tittat på mig. Jag vände genast bort blicken och föste ner blicken i skålen fylld med popcorn. Utan att riktigt tänka efter hade jag kastat ett popcorn på Harry, som hamnade mitt i hans ansikte och studsade sedan ner i soffan. Långsamt vände Harry sin blick mot mig, och när han väl fått ögonkontakt så letade hans hand efter något. Min blick var fast i hans ögon, och när jag fick ett popcorn i ansiktet, som Harry hade slängt på mig, började Harry le mot mig. Jag log tillbaks, och fnös, en aning på skoj, medan min hand letade sig till popcorn skålen och slängde åter igen ett popcorn på honom. Harry skrattade och slängde tillbaka det. När jag slängt åter igen ett, så ryckte Harry snabbt åt sig popcorn skålen och kastade en i taget på mig "Sluta!" beordrade jag med ett skratt, men självklart slutade han inte. Jag ställde mig upp i soffan, och välte ner mig själv bakom den. Harry gick bara enkelt runt soffan och fortsatte kasta. Jag gapade, och Harry fattade direkt och fortsatte skjuta på mig, fast in i min mun nu. Första kastet hamnade otroligt nog rakt in i min mun. Vi både skrattade, och jag började plocka upp på golvet "Jag gör det sen" suckade Harry med huvudet på sned en aning. "Nej, då blir det aldrig gjort, plus att det var typ jag som orsakade hela kriget" Jag samlade ihop alla popcorn i min hand och gick sedan till närmaste soptunna, vilket var i köket. Jag slängde ner allt, och började sedan gå ut ur köket. Precis när jag stod utanför köksdörren och skulle precis ta det kvar stående steget som krävdes för att gå in i vardagsrummet, men i dörröppningen mötte jag Harry, som precis tänkte gå in i köket. Vi gick in i varandra, och vi både började skratta när vi förstod vad som hänt. I samma sekund som skrattet upphörde insåg jag att det endast var kanske en centimeter emellan våra ansikten. Stämningen blev åter igen osäkert emellan oss och jag kände hur jag blev varm i hela kroppen igenom att känna hans andedräkt mot min hud.  Istället för att det var Harry som backade ifrån mig, gjorde jag det istället för honom, för att förhindra så att han inte blev arg "Se dig för nästa gång, klumpeduns" Harry fnös och himlade med ögonen, på ett skojsamt sätt. Han tog sedan några steg fram mot mig och jag hade inga planer för att backa undan. Han tog ett mjukt grepp om mina armar och stödde upp mig mot närmaste vägg. Hans läppar närmade sig mina och jag kände hur fjärilarna i magen fladdrade runt. Det gjorde nästan ont. Han böjde sig långsamt in mot mitt ansikte, och blundade. Jag blundade också, så jag såg inte hur nära han var. Men när jag kände hur hans läppar snuddade vid mina förstod jag att det knappt var en centimeter mellan oss. Han böjde sig in resten av vägen och började mjukt kyssa mig. Fyrverkerier tog plats i min mage och jag kysste tillbaka medan mina händer utan att jag riktigt var medveten om det vandrade upp till hans hår. Hans händes var placerade på mina höfter och använde nu det för att trycka mig närmre honom. Kyssen avslutades och det ända som hördes var våra andetag, eftersom vi både var ganska andfådda efter kyssen. Hans händer åkte bort från min höft och han gick in i vardagsrummet, in på sitt rum och smällde igen dörren efter honom. Jag stod andfådd kvar i rummet och smälte allt som hade hänt. Harry var arg, det syntes, på hans gångstil. Lite konstigt egentligen att det kan synas på gångstilen, men han var arg. Det tog en tid för mig att fatta, smälta och ta in allt som hänt. Men det var då jag insåg att jag älskar honom. Mer än vad jag kanske borde.                             



"Harry, hej!" Utbrast jag, glatt när Harry synades i dörröppningen. Harry log "Hej" "Kom in" föreslog jag, men han skakade på huvudet, och hans leende suddade med ens bort. "Nej, det var det jag kom för att säga..." Jag tittade oförstående på honom och han mötte min blick och tittade sedan snabbt ner i marken "Sami, jag...jag tycker inte vi borde träffas mer." Det kändes som allt inom mig sjönk, "Vad menar du med det?" "Vi borde inte vara kompisar, vi borde inte se varandra mer." En rynka bildades i min panna "Men v-varför?" Harry suckade och tittade irriterat omkring sig "Det är bara så, okej?! Jag vill inte träffa dig mer." Han vände sedan på klacken och far nerför min uppfart med snabba steg och händerna placerade i fickorna. Jag stängde inte dörren förrän han var utom synhåll. Jag ställde mig med ryggen mot dörren och sjönk ner mot golvet. Han ville inte träffa mig mer? Det högg till i magen på mig vid tanken att inte kunna ringa Harry och prata, eller inte höra hans skratt. Kommer jag vara utan honom helt? Jag kände att jag hade tårar fullt i ansiktet och brydde mig inte om det, alls. Om inte Harry vill träffa mig, vad är det då för menining med att ens bo kvar här?

Jag stod utanför Samis dörr, och höll handen uppe, beredd på att lämna en knackning på dörren. Men det var som att min hand kämpade emot. Jag ville verkligen inte det, men det måste göras. Jag knackade på dörren och hörde direkt hur det började röra sig i huset. Två sekunder senare stod Sami med ett  vackert leende i dörr öppningen "Harry, hej!" Log hon. Jag log mot henne, var hon så glad för att se mig? "Hej." svarade jag "Kom in." Jag hade precis tänkt tacka ja, när verkligheten kom ikapp mig. Påminde mig om varför jag var här.  "Nej, det var det jag kom för att säga..." Hon tittade oförstående på mig, och jag tittade direkt ner i marken. Jag kunde inte se henne i ögonen och säga det. Jag kände att jag hade börjat meningen helt fel och började om den. "Sami, jag...jag tycker inte vi borde träffas mer." Det blev tystnad en lång stund. Jag kände hur hon tittade på mig "Vad menar du med det?" Jag tror att hon förstod, men ville verkligen inte förstå. "Vi borde inte vara kompisar, vi borde inte se varandra mer." förklarade jag enkelt och mötte hennes blick. Fan, fan, fan, fan, fan. Inte den där blicken, hon kan få mig att gå runt hela jordklotet med den där blicken. "Men v-varför?" Nu blev jag arg, på mig själv, för att jag var dum nog att göra det här mot henne, och på henne, för att hon är så söt. "Det är bara så, okej?! Jag vill inte träffa dig mer." Jag gick sedan i snabb takt ut på gatan. Den sista meningen jag sagt var en lögn, och jag var tvungen att gå därifrån för att inte hon skulle se mitt ansikte, som just nu bara skrek att jag var ledsen och arg. Jag kände hur tårar började bildas i mina ögon, men blundade med ögonen hårt för att hålla tillbaka tårarna. Killar gråter inte, det är bara mesar som gråter, intalade jag mig själv. Varför jag sa det till Sami? För att hon är perfekt. Hon förtjänar ingen player till kille, inte ens som kompis. Men det var inte den enda anledningen, också för att hon är hon. Jag har mött sångerskor, modeller, allt möjligt! Men just Sami, en vanlig tjej, vinner mitt hjärta. Men planen nu är att sluta vara med henne i minst en månad, sedan börja vara med henne igen, och då har mina pojkvän-flickvän kärleks känslor försvunnit. Tro mig, det kommer att funka.                                      


"Fan, det här funkar inte" röt jag till mig själv. Jag hade varit utan henne i en vecka nu, EN VECKA! Om det känns såhär tomt när det gått en vecka vänta tills en månad, det kommer kännas hemskt. "Jag behöver sällskap" muttrade jag till mig själv och räckte mig mot min mobil. Jag fattade tag i den och tog den första på nummer listan "Hejsan svejsan!" Svarade Niall, alltid lika trevligt när det gått fem signaler "Hej, Nialler. Vill du göra något?" "Åh, hej Harry! Jag är och bowlar med Liam, men kom du också!" Jag fnös "Bowling? Det var min sista gång när du tappade bowlingklotet på min fot" Niall skrattade "Du skulle tagit emot det" "Jag får helt enkelt ringa någon annan, hejdå!" "Hejdå" Med en utdragen suck la jag på och ringde till Zayn istället. "Vad, Harry?" Svarade Zayn "Hur visste du att det var jag? Är du synsk?!" Utbrast jag och jag hörde Zayn skratta "Nej, men jag har ditt nummer inlagt" "Åh, men vill du göra något?" Zayn gjorde ifrån sig ett besvärat läte "Jag är med Perrie" Jag suckade, då jag visste att dom ville vara ensamma "Jaja, hälsa henne från mig. Jag ringer till Louis" "Gör det, hejdå" "Hej då" Jag la på, okej, Louis är min sista chans. Jag letade upp honom i kontakter och ringde honom. "Morot" svarade Louis som någon sorts utan hälsningsfras "Sallad" sa jag. Det tog fem sekunder, sedan brast både två ut i skratt "Hur är det?" Undrade Louis "Bra" ljög jag "Du?" "Toppen" "Ska vi göra något?" Louis suckade "Jag är med familjen, vi ska ju på tour idag, så det är sista chansen att se familjen på hela den här månaden" Jag suckade också "Jag förstår. Men det känns som att alla har något att gör utom jag, jag har ringt alla" "Har du ringt Sami?" När jag hörde hennes namn fick jag den tomma och ensamma känslan "Mmmm... Måste lägga på. Hejdå" sa jag snabbt "Okej...hejdå" jag la snabbt på och kastade sedan mobilen i golvet. Det här funkar inte, jag måste till Sami.              

  

  

  

  Jag stod utanför hennes dörr och tvekades, som jag gjort en vecka innan. Snabbt gav jag ifrån mig en knackning och grävde sedan ner händerna i fickorna. Sami gick och öppnade dörren, men när hon mötte min blick, så stängde hon den snabbt. Jag stod kvar utanför och stirrade på den vitmålade dörren med en rynkad panna. Jag knackade sedan igen och hon öppnade hastigt "Vad?!"  Jag log, kunde inte tänka på något annat än hur söt hon är när hon är arg. Utan att säga ett ord, så gick jag in igenom dörren, och stängde den sedan bakom mig. Sami såg nästan rädd ut när hon mötte min blick. Jag gick långsamt mot henne och log större, när jag insåg att hon en var nervös. "H-h-harry, v-vad gör du?" Frågade hon när jag tryckt henne upp mot väggen och en centimeter kvarsstod mellan våra ansikten. Mina händer började från hennes hår och åkte neråt längs hennes rygg. Det var egentligen konstig, hon fick mig att känna mig svag. Som att mina knän skulle svika mig vilken sekund som  helst. Hon ryckte sig loss och backade några steg mot dörren. Jag log, än en gång åt henns söthet, och för att jag fick henne att bli nervös. Jag tryckte upp henne mot dörren och min hand räckte sig sedan efter låset, och låste.  Sami såg panikslagen ut när jag hade låst "V-v-v-vad håller du p.." Jag avbröt henne snabbt "Schh, baby, scchh" hyschade jag och tryckte mig närmre henne. "Jag vill veta vad du tänker göra" sa hon, bestämt den här gången. "Inget speciellt, kom bara hit för att hämta min flickvän, du vet" viskade jag åt henne. Jag kunde se att hon rodnade och jag log och pussade försiktigt på rodnaden. "Du ska följa med mig på touren" bestämde jag. Sami tittade på mig "Va?" "Du följer med på touren" Sami skakade på huvudet och försökte puttade bort mig, men det gick inte.  "Nej, jag tänker inte följa med någonstans" Jag suckade "Synd, då blir det en One Direction tour utan Harry Styles" Hon tittade på mig, nästan skräckslaget "Åh, nej, du skulle bara..." "Våga? Jo, jag vågar. Om inte du åker, åker inte jag. Ingen Sami, ingen Harry, så enkelt är det" Sami gav mig en hård blick, och när hon insåg att hon förlorat suckade hon ångerfullt, medan jag log nöjt "Tänker du släppa mig, så jag kan packa?"                 

  

  

Du kan inte vara sur hela tiden" Sami mötte trotsigt min blick "Inte? Vänta och se" Jag suckade och tog hennes hand, men hon drog bort den "Ni kan kliva på nu" meddelade Paul och alla började gå in i bussen. sami nästintill kastade sig in och jag suckade och gick lungt efter henne "Sami!" ropade jag efter henne.  Hon stannade lydigt och vände sig om när hon stod inne i rummet det stod 'Sami' på. "Vad är det?" Hon var sur, det hördes. Jag klev in i rummet och stängde dörren efter mig."Varför är du så sur?" Hon tittade argt på mig "Harry, du har humörsvängningar, kraftig humörsvängningar! Du är glad, sedan är vi nära på att kyssas, du går iväg, och när du kommer tillbaka är du arg. Vet du hur irriterande det är?! Om du bara tycker att vi ska vara vänner, säg det istället för att bete dig så jävla konstigt! Jag har nästan blivit rädd för den arga delen av dig, Harry! Det är sjukt" Jag stod och stirrade på henne ett tag "Okej, du har rätt, jag blir arg av det, vet du varför?" Jag hade tagit tre stora, men bestämda steg mot henne och hon backade tills hennes rygg slagit i väggen. När hon inte sa något, eller gjorde något tecken på ett svar, svarade jag åt henne. "För att jag inte vill, jag vill inte bli kär i dig! Jag har mött alla sorters av tjejer, modeller och sånt. Men du vinner mitt hjärta, det, är sjukt!" Jag slutade nästiltill skrika och jag mjuknade en aning. "Men samtidigt har inte  jag stött på någon som har samma mjuka hår som du..." Jag förmådde mig att sträcka fram handen och röra hennes hår försiktigt, medan jag började radera mellanrummet mellan oss "...och inte eller dom där vackra ögonen som vem som helst kan drunkna i..." Jag tog initiativet och raderade mellanrummet mellan oss helt, så att det inte fanns något mellanrum" ...och inte den personligheten som bara lyser upp allas dagar...."Jag smekte föraiktigt hennes kind "...det är det som gör dig unik, och det är därför jag är kär i dig" Jag började försiktigt le, när jag insåg hur nervös hon var. "Jag är kär i dig, Sami" upprepade jag, men mera bestämt den här gången. Hon mötte min blick och vi både böjde oss in mot varandra för en kyss. Kyssen blev långsam och förblev långsam ett bra tag tills jag började öka tempot. Hon bara hängde på och hennes händer letade sig försiktigt upp till mitt hår, och mina händer förblev kvar på hennes höft. Plötsligt så öppnades dörren och Louis synades i dörröppningen. Direkt så avslutade jag och Sami kyssen och hoppade ett steg ifrån varandra. Jag hoppades innerligt på att Louis inte sett något, men hans ögon vidgades, och han slog handen för munnen i en chockerande gest, så jag gissar att han sett. "Ni...men...vad h...kan...." Louis sökte efter ord, och det märktes att han var väldigt chockad. Jag förstår honom,  ens bästa vän har en annan vän som han haft i ett år, och när han öppnar dörren visar det sig att dom är mer än vänner. Louis backade långsamt ifrån dörren och stängde den efter sig. En pinsam tystnad slöt sig över rummet. "Jag...kanske borde gå och prata med honom" föreslog jag "Ja, gör det" höll Sami med. Jag gick fram några steg och gav henne en puss på munnen "Vi får avsluta det vi höll på med senare" Hon log lite, och nickade. Jag log också och pussade henne en sista gång på munnen innan jag gick ut. Jag öppnade Louis dörr, utan att knacka eller något, som han gjorde. Han satt på sängkanten, ögonen var stora som jordklot och han hade fortfarande händerna för munnen. "Hej..." mumlade jag och satte mig bredvid honom "Säg sanningen, vad är det mellan dig och Sami?" "Tja, vi har något på G, med ett väldigt stort g, men vi är inte tillsammans ännu, vi tar det lugnt i början" förklarade jag som om vi hade varit tillsammans i en månad. "Ta det lugnt? Skojar du? För när jag öppnade dörren såg det ut som om ni åt upp varandra" Jag skrattade "Du, så stort kysstes vi faktiskt inte" sa jag och pekade på honom "Jag trodde ni bara var vänner" "Det trodde jag med, men det verkar som att både hade pojkvän-flickvän känslor för varandra" Han nickade "Får jag säga det till resten av killarna?" Jag skrattade "Varsågod" jag gjorde en gest mot dörren "JAA!" Pep Louis allt för lyckligt och rusade ut ur sitt rum, troligen för att berätta för alla andra. Jag gick direkt in till Sami och bara gick fram och la händerna på hennes höfter. Hon såg rädd ut till en början, men när hon märkte att det var jag log hon "Har du pratat med Louis?" Jag nickade "Vad sa han?" "Att du skulle kyssa mig" Hon himlade med ögonen "Allvarligt" "Han skulle berätta det för alla" Hon suckade. "Skulle han?" Jag svarade inte på frågan "Jag älskar dig" sa jag istället "Jag har vetat det ända sen ett halvår tillbaka" Hon log "Jag älskar dig, och jag har vetat det i tre månader" Jag kysste henne kort  "Vill du bli min?" Hon nickade "Vill du bli min?" Jag log bredare och svarade med ett stort ja. Jag kysste henne igen, fast den här gången mer kärleksfullt. 

One Shoot 1. Vi kommer gå i bokstavs ordning, alltså först Harry, sen Liam, Louis, Niall och Zayn, i olika one shoots. Vi har två frågor om vad ni tyckte :)

//Hilda och Nellie

 

 

"Louis, snälla" Louis suckade när jag hindrade honom från att öppna dörren, och han slängde sig ner i sängen, men han låg inte där länge förren han började gå runt i rummet, igen. "Du är min flickvän, min, okej? Han ska inte kunna kyssa dig, han ska inte kunna röra dig på såna ställen, han ska egentligen inte ens kunna se på dig!" Jag suckade djupt, medan Louis frustrerat drog handen igenom sitt hår. Jag gick
mot honom "Louis, jag..." "Nej, jag måste gå och prata med Harry, det här går inte" Han suckade medan han gick mot dörren. Snabbt kom jag på någon dålig idé som skulle få honom att stanna. Jag gick ut mot balkongen och hoppade upp på räcket, medveten om att om jag skulle ramla ner skulle jag minst bryta ett ben "Mathilda!" utropade Louis förskräckt "Vad gör du!? Det är livsfarligt, gå ner, NU!" Han
lät nästan som min pappa, med en sån besstämd ton på rösten "Inte förren du lovar att du inte kommer gå till Harry om jag inte vill det, och att du och jag gör något" "Mathilda, snälla, Harry måste bli tillsagd, annars så..." Han avbröt sig själv tvärt när jag släppte räcket med ena handen, och lutade mig lite bakåt "MATHILDA! OKEJ, VAD SOM HELST, BARA GÅ NER!" Medan han verkade panikslagen
skrattade jag, taskig som jag är, lite grann åt hans panik "Lovar du?" "JA!" Jag hoppade försiktigt ner från räcket, och blev genast omfamnad i en kram av Louis "Du är galen, Mathilda, gör aldrig om det igen" Jag log, och kramade tillbaks "Nej då, nu blev jag sugen på milkshake, ska vi köpa?" Han nickade, fortfarande helt paff, och verkade verkligen inte vilja släppa kramen "Luft..." kved jag, och då
släppte Louis mig, med ett litet skratt "Förlåt, babe, är bara så glad att du lever" Jag log lite "Ja, vad...sött..."

   

Han log lite och tog min hand medan vi tillsammans gick ut ur rummet, och blev bemött av Harry, och tyvärr pappa utanför "Milkshake?" Harry log ett irriterande leende medan pappa tittade surt på Louis "Låter väldigt kul, du och jag går, Matti" Jag skakade på huvudet "Aldrig, jag ska gå med Louis" berättade jag medan jag tog ett hårdare tag runt hans hand "Louis, du och jag pratar allvar i köket nu, och det får ta hur länge du vill, du får missa konserten klockan ett om det nu skulle vara så. Mathilda, du går på en dejt med Harry, och du ska ta en milkshake, och prata trevligt, så ni lär känna varandra bättre" Jag himlade med ögonen "Jag känner redan honom, han är en äcklig l..." "Inte det språket, Mathilda, du har inte fyllt arton än, vilket betyder att jag bestämmer över dig. Du ska på dejt med Harry,och då inser du att Harry är en trevlig och ordningssam person, tillskillnad från den här femåringen som knappt kan ta hand om sig själv" Är han helt seriös? Jag suckade, men skakade på huvudet "Jag kanske inte är arton, men jag har mitt eget liv, du ska inte bestämma vem jag ska dejta och inte, det bestämmer inte ens jag eller, det bestämmer hjärtat, och mitt hjärta väljer Louis" Pappa gav mig en mördande blick, fast jag är inte rädd för honom. "Du ska på dejt med Harry, och du kan glömma bort Louis. Annars får du inte det där stora 17 års kalaset du ville ha" Jag suckade, det heter inte kalas, det heter fest "Verkligen, pappa? Verkligen? Ska du blanda in min födelsedag i det här också? Varför inte blanda in Katy Perry, eller Barack Obama? Jessie J har säkert något med det här att göra" Louis stod lite vid sidan om och försökte dölja sitt skratt, men det gick inte så jätte bra. Pappa skakade på huvudet "Jag kan blanda i vem jag vill och hur jag vill. Jag vill att du ska veta att jag gör det här för att skydda dig, jag vill inte att du ska ligga och gråta om kvällarna när du inser vilken idiot du var som blev ihop med Louis" Louis gav pappa en sur blick "Min skull? Det verkar som att du gör det här mer för dig själv, du verkar inte ens viljat att jag skulle födas, så du plågar mig med det här, och lämnade mamma för den där häxan" "Mathilda! Säg inte så, jag älskar dig, och Marie är ingen häxa, hon är en trevlig människa, precis som Harry, som du nu ska gå på dejt med" Pappa gav mig en allvarlig blick innan han surt gick iväg med Louis släpandes efter sig. Jag tittade sorgset bort mot pappa och Louis, men blev avbruten av Harry som tog min hand
"Kom, dags för dejten"

      

"Vanilj" svarade jag enkelt på Harrys fråga. "Körsbär eller hallon ovanpå?" "Körsbär" "Ja, en vanilj milkshake med körsbär på toppen, tack" Harry verkade tro att jag var ett litet barn som inte kunde göra något själv, han hade tagit mig i handen och ursäktad sig med att det var mycket folk, han hade inte låtit mig berätta vad jag skulle ha utan sa det åt mig, och nu betalar han åt mig också. Jag suckade och hittade en plats vid ett fönster. Jag kan inte sluta tänka på vad Louis och pappa pratar om just nu, det är det enda jag kan tänka på "Här" Jag tittade upp och såg Harry ge mig min milkshake "Tack" mumlade jag svagt, och tog emot den medan jag började dricka lite. Harry tog sin jordgubbsmilkshake och satte sig ner mitt emot mig "Jag gillar verkligen inredningen här inne" berättade Harry. Jag lyfte blicken från bordet för att titta runt i byggnaden "Ja, väldigt fint, 80tals inspirerat, väl?" Han nickade kort "Skulle tro det, ja" Det blev en tystnad mellan oss, men det var skönt, jag ville inte prata med honom "Vad menade Paul med '17 års kalaset du ville ha'?" Jag ryckte lite på axlarna, även fast jag visste svaret "Jag har planerat min 17 årsdag i detajt, men det blev för dyrt, säger pappa i alla fall" Harry nickade lite "Du vet, om jag vore din pojkvän skulle du få ett exakt sånt party, plus några riktigt dyra och bra presenter från mig" Jag nickade kort, ointresserat medan jag lät blicken glida ut igenom fönstret. Inte allt detta tjat igen...
"Mathilda, vad är det du ser i Louis som du inte ser hos mig?" Jag ryckte på axlarna åter igen, även fast jag kunde komma på många saker. Jag ville inte vara taskig mot honom "Men varför kan du inte välja mig framför Louis? Jag gör vad som helst, Victoria Secret parfymer är väl väldigt populärt nu? Du kan få alla, och Body Shop produkter, jag kan köpa en hel butik tiill dig." Jag suckade "Harry, snälla sluta tjata!" "Vad!? Ger dig bara en liten förhandstitt på hur det kommer bli om du blir tillsammans med mig" Jag suckade, vilket jag gjort många gånger hitils. Jag kommer inte klara mig...

 

---

 

Vad tycker ni om kapitlet nudå? :)

PS: Vinnarna av huvudrollerna är här under - vill säga till alla som inte vann att det kommer finnas andra chanser! :)

//Nellie

Kommentera för mer!!

Hejsan!

 

Det var svårt, och det hela slutade med att vi gjorde ole - dole - doff saken. Men här är vinnarna! :)

Vi kommer att använda oss av namnen som står här, om du som vann vill ha ett annat namn, säg till! :)

 

Harry = Sami

Liam = Nellie

Louis = Johanna

Niall = Felicia

Zayn = Henrietta

 

Grattis! :)

Ni som inte vann, det kommer fler tillfällen :)

Vi ska alltså lägga ut dom i bokstavs ordning, först Harry, sen Liam, Louis, Niall och sen Zayn alltså :)

 

Den om Harry är 80% klar, kommer nog ut snart :) 

 

Ha det jätte bra! :)

//Hilda & Nellie

Hejsan! 

Det första jag såg när jag kom in i rummetvar Louis, som direkt surt mötte min blick, och återgick sedan till maten. Jag rynkade på pannan och gick och satte mig bredvid honom "Hej" Han gav mig bara en trött uppsyn, svarade inte ens. Han tittade ner i sin mobil, medan jag tog ett körbär av skålen, även om jag gott och väl visste att det var Louis. Mathilda, jag såg en väldigt intressant bild på instagram den här morgonen..." Jag svalde hårt, och förstod direkt att det var bilden på när Harry pussade mig som han menade "...och jag var inte direkt glad för det jag såg" Han tittade surt på mig "Louis, snälla, det är inget sånt emellan oss, jag lovar" Han fnös till "Ja, visst" "Det var Harry, inte jag, jag var inte ens medveten om det, det är egentligen sjukt, jag visste inte ens om att han var i samma rum, jag..." "Harry?" Han rynkade på pannan "Vad har Harry gjort?" Jag frös till is, bokstavligen. Jag vågade knappt andas när Louis blick borrade in sig i mig "Vad...vad pratade du om?" Louis gav mig en orolig blick "Jag pratade om det här" Han drog fram sin mobil och visade mig en bild på när jag gjorde en grimas, och Brad pussade mig på kinden. "Louis, du vet att jag och Brad bara är vänner, vad blir det för mat?" Jag hoppades att han hade släppt det jag sa om Harry, men det hade han tydligen inte. "Vad menar du med Harry? Vad har han gjort!?" När jag inte svarade, så tog han upp mobilen igen och gick in på Harrys
instagram "Louis, nej..." Jag suckade när han fick syn på bilden och förstorade den. Han stirrade på den ett tag, och tittade sedan på mig, sen bort mot killarna, på mig igen, på mobilen och gav mig tillslut en besviken blick innan han sköt stolen ifrån sig och sprang ut. Jag suckade, och ställde mig hastigt upp och sprang efter, så snabbt jag kunde. Jag hörde hur hissen plingade till, och vände mig snabbt om.
Det var två centimeter mellan hissdörrarna, och jag hann se Louis, som stod med pannan lutad mot väggen innan hissdörrarna stängdes. Jag suckade, får väl bli trapporna då. Jag öppnade dörren till nödutgången, och sprang uppåt i trappan, det snabbaste jag kunde för att
hinna före hissen. Louis bodde på plan två, så mycket visste jag. När jag fick syn på en dörr som det var en tvåa på sprang jag in, och såg Louis stå vid en dörr en bit ifrån mig

 

"Louis!" Han tittade upp, och när han såg mig skyndade han sig att låsa upp dörren och försvann in
när jag precis kommit fram till dörren. Jag suckade och bankade på "Louis, öppna, snälla!" Jag hörde inget från rummet, inget ljud över huvudtaget. Jag försökte mig på att knacka några gånger till, men det blev inget resultat. "Louis, snälla..." suckade jag, men fick inget som helst svar tillbaka. Hur ska jag ta mig in i rummet på ett annat sätt? Jag tänker absolut inte klättra utanför huset, och ta mig in igenom
fönstret "Vad gör du här, baby? Jag letade överallt" Jag gav Harry en sur blick "Tack vare dig vill inte Louis öppna dörren till mig" Han suckade "Baby, du behöver inte Louis när du har mig" Han la armarna runt mig, och jag bara suckade och ta bort dom "Låt mig vara" "Jag vet vad du egentligen menar när du säger låt mig vara, du menar att du vill att jag ska kyssa dig, försök inte spela svårfångad" Han böjde sig in för att kyssa mig, men tack och lov tröck en hand bort honom från mig, och det var inte min hand. Jag tittade bredvid mig och såg Louis "Harry, du låter Mathilda vara, okej? Annars kan jaglova att du kommer ångra dig" Harry tittade surt på Louis när jag tog tag i hans arm och ställde mig lite bakom honom , sedan skrattade han ett ironiskt skratt "Ångra mig? Jag kommer aldrig ångra mig, jag har kysst henne, vetdu det? Din flickvän var en bra kyssare, vet du?" Louis tog ett steg frammåt och knuffade till Harry hårt så han stapplade bakåt "Dulåter henne vara, okej? Du har absolut inget med hennes läppar att göra"Harry höjde ena ögonbrynet och gav Louis en utmanande min "Inte? Mathilda, vem mellan mig och Louis vill du mest kyssa?" Harry stirrade på Louis medan Louis vände huvudet och tittade på mig "Louis" sa jag som om det vore den självklaraste saken i världen, men det var det ju också.Trodde han seriöst att jag skulle välja honom? Louis skrattade tyst och tittade upp på Harry "Och vad skulle det bevisa?" "Innerst inne vill hon kyssa mig mest, vet du, när hon inser att du bara kommer krossa hennes hjärta och sedan gå" Louis fnös och drog en arm runt min midja och drog mig närmre honom, vilket fick Harry att titta ännu surare på honom. "Krossa hennes hjärta? Jag bryter hellre mitt ben, bara för att du är kär i henne betyder inte det att hon är kär i dig, för hon är min" Det såg ut som om Harry skulle slå till honom vilken sekund som helst, så jag tog snabbt Louis hand "Louis, kom" Jag drog in honom i hans rum och låste dörren innan jag vände mig om mot Louis "Jag har aldrig varit i ditt hotellrum" berättade jag medan jag tittade runt "Nästan inte jag eller, jag har nästan bara varit hos dig" Jag nickade kort "Du är inte sur på mig, eller hur?" Han skakade på huvudet "Jag är besviken, att du inte sa något" Jag skrattade, lite glädjelöst däremot "Vad skulle jag säga? Din bästa vän har just kysst mig, vill du sova hos mig?" Han log lite, men leendet tonades sakta ut "Kysst? Har han gjort det också?" Jag tittade ner i golvet "Kom här, babe" Louis gjorde plats för mig bredvid sig och klappade på madrassen. Jag log lite samtidigt som jag la mig bredvid honom. Han la sina armar runt mig och mitt huvud hamnade på hans bröstkorg "Berätta nu exakt vad det äcklet har gjort" Jag drog in ett djupt andetag

"Det började i New Jersey, när jag och Harry gick in på den där butiken som ingen annan ville gå in i..."

---

HUUR tror ni Louis kommer reageraa?

Ledsen för försenat kapitel, igen :(

//Hilda

Kommentera för mer!!

Två, på natten, knackade det på dörren. Givetvis var jag vaken occh stirrade frågandes på dörren. När det knackade en andra gång kom jag ihåg att jag måste öppna. Jag släpade mig ur sängen, och gick och öppnade. Jag blev bemött av massa kuddar, så jag såg inte vem som stod bakom. Jag fick en puss på kinden, och sedan stapplade personen som hade kuddar och tecken i en hög i händerna in, och jag stängde långsamt dörren. Jag tittade bakåt och såg då baksidan av Louis, som höll på att bädda i min säng. Jag skrattade lite, och låste dörren medan jag gick mot honom "Smet ut från ditt rum, va?" Han nickade "Du ska sova här?" Han nickade, och vände sig om mot mig när han bäddad klart. "Var tvungen" Jag log mot honom, och pussade han försiktigt på kinden. "Då sover vi då" Han nickade kort, och jag la mig nner i sängen och han la sig ner bredvid mig "Jag hade inte planerat att sova, jag hade planerat att prata" Jag log lite "Då gör vi det"

Vi blev avbrutna, som nästan alltid, när en knacknign kom, fast inte från ytterdörren, utan från dörren melllan mig och Harry "Mathilda?" Jag harklade mig lite "Ja?" "Kan jag komma in?" Jag ställde mig upp, och gjorde en gest in mot badrummet för Louis. Han suckade, men gick in på toaletten. Jag ställde dörren lite på glänt, så det inte skulle se misstänksamt ut. "Eh, ja, nu kan du komma in" Jag gick snabbt och satte mig på sängen, och Harry gick sedan in i mit rum "Hej" Jag log lite "Hej" "Det är ju lite läskigt väder ute, du vet..." Jag tittade ut och fann en mörk himmel, som det är på natten "Ehm..jaha?" "Så jag tänkte om du ville ha sällskap" Han la sig ner i sängen, på delen som Louis nyss legat på. Jag la märket till att han inte hade någon tröja på dig, bara några slags utav shorts. Jag har bara killvänner, jag vet varför dom gör så. Dom vill imponera på tjejerna med muskler. Slår vad om att han tog av sig tröjan för att han skulle gå in hit "Mina ögon är här" Med en hand under min haka förde han upp mitt ansikte. Det var då jag upptäckte det pinsamma aatt jag stirrat på hans mage unnder hela tiden jag tänkt det "Jag vet jag tänkte bara på..." "ja, visst, vi kan säga så. Vi både vet att den riktigt anledningen ärr för att du tycker jag är het" Jag kollade på honom med avsmak "Jaja, okej, bara gå nu" "Säkert att du inte vill sova bredvid mig då?" Jag nickade stort. Han ryckte på axlarna och ställde sig upp "Skyll dig själv" "Eh, Harry?" undrade jag när han var på väg att gå in i sitt rum. Han log mot mig "Du har ändrat dig?" "Nej, jag ville bara säga kom inte in hit mer" Han himlade med ögonen "jaja..."

   

   

Jag vaknade på morgonen, och sträckte utvilat på mig i den stora, och tomma sängen. När jag verkligen förstodatt den var tom för att Louis inte låg bredvid mig så tittade jag mig bekymrat i sängen. En lapp låg på kudden, och med en trött gäsp sträckte jag mig fram för
att ta upp den och sedan läsa den.

   

Shooo när du läser det här kommer jag antagligen jag att äta kom ner fort, annars äter jag upp din mat (ta detta som en varning) - massa pussar från din boobear

    

Jag log för mig själv medan jag la ner lappen på kudden igen, och vände mig trött om i sängen för att sedan stänga ögonen och dra ut lite extra på sömnen, då jag såg hur en gestalt satt på en stol, och mina ögon åkte snabbt upp och satte mig förskräcktupp i sängen "Tog en tid för dig att märka mig" påpekade Harry medan han drack litepå en kopp med te han hade i handen.Jag stirrade på honom, och han bara
tittade på mig med ett intressant ansiktsuttryck "Hur...hur länge har du varit här?" undrade jag och gav honom en obekväm blick "Jag vet inte, hur mycket är klockan?" Jag suckade, och svarade inte ens på hans lilla fråga "Ut!" Han skakade på huvudet, medan han drack lite till "Jag har faktiskt fått order att vara här, av din pappa,jag ska vara din livvakt idag, kan man säga" Jag gav honom en oförstående blick och skakade på huvudet "Du skojar?" Han skakade på huvudet "Nej, inte alls" Jag suckade "Vad fan..." mumlade jag för mig själv och drog handen igenom mitt trassliga morgon hår. "Du kanske förresten skulle vilja checka på instagram, la upp en bild av oss" Jag höjde både ögonbrynen "Du gjorde vad!?" "Oroa dig inte, babe, vi bådetvå hade ju alla kläder på" Han skrattade lite åt sitt eget lilla skämt medan jag gav honom en blick medan jag letade efter mobilen. När jag hittade den gick jag direkt in på instagram, och det jag såg var något jag inte ville se. Jag sov, och Harry låg bredvid mig och låtsades sova, och sen en annan bild då han pussade mig i hårbotten "Vad fan, Harry..." flämtade jag till, när jag insåg att han varit så nära mig när jag inte ens var medveten om att jag var vid liv. Det är ju sjukt, jag menar han kunde ju likagärna ha lyftigt lite på tröjan och titta in, fast det oroade mig inte så jätte mycket, eftersom jag absolut skulle vaknat om någon höll på med att försöka lyfta på underkläder eller sånt. Det som oroade mig var att den hade 13 846 likes, och runt 100 till ramlade in var tredje minut. Jag scrollade frustrerat ner och läste några av kommentarerna

   

Aaaawww, så söta! Vad heter hon? HARRYYY HAR FÅTT EN TJEEEJ!!

   

Harry haffar brudar, huh?? ;) vad heter hon?

   

såå söta de är! harry du får bjuda in fansen till bröloppet! ;)

   

Det som äcklade mig var att Harry hade svarat på den sista kommentaren; Ja, absolut ;)
Jag suckade och tittade upp på Harry, som bara log mot mig medan han fortsatte dricka på sitt te. "Alla tycker vi är söta ihop, jag menar, vi borde verkligen bli ihop, Mathilda. Jag har redan kommigt på ett sånt där fint par-namn, Marry Styggings" Jag skrattade högt, rakt ut, Marry Styggings, gud vilket namn. Harry log och gav mig en oskyldig blick "Vad!? Vad annars!?" Han ställde ifrån sig koppen och gick och satte sig på sängkanten "Kanske Hathilda Higles?" Harry log "Då blir insenjalerna HH, vad sägs om Marry Higles?" Jag skrattade "Låter i alla fall bättre än Styggings" Harry skrattade "Eller vårt barn, döper det till Hathilda eller Marry?" Harry log och la armarna runt mina axlarna "Beror väl på om det blir en pojke eller flicka, tänk dig på vårt bröllopp, massa banderoller där det står Hathilda Styggings" Jag skulle normalt skratta, men nu kom jag på att jag faktiskt hade sagt vårt barn och diskuterat brölloppet "Harry, jag menade det som ett skämt, vi kommer inte gifta oss" berättade jag med ett skratt och tog bort hans arm från mig och ställde mig upp "Tror du ja, vänta och se" hörde jag Harry mumla bakom mig medan jag stängde dörren och började bege mig bort mot frukostsalen.

---

Tror ni kommer hända? ;)

//Nellie

Kommentera för mer!!

 

"Louis kanske ger dig en ros, jag skulle ge dig tusentals. Tänk dig ditt drömhus, jag skulle kunna köpa ett hus som såg exakt ut så, bara mot att du och jag lever tillsammans i det. Du kan få vilka kläder du vill, du kan få alla iPhones som någonsin gjorts, jag kan hyra en limosin varje gång du ska ut någonstans, även om du kanske bara ska in till stan. Du får gå på SPA när du vill, få massage, ansiktsbehandling och allt sådant, om du ger mig ett leende. Ge mig en kyss, du får hur mycket smink eller skönhetsprodukter du vill, även fast du inte behöver några. Om du rör mig, kan du få ett eget privatplan, som har en bubbelpool och kan åka från England till Kina på en halvtimme. Om jag får vakna upp bredvid dig lovar jag att du ska få en frukost värd minst ett tusen, varje morgon" Jag vet inte hur längre Harry tjatat om exakt det här, men jag tror inte jag vill veta det eller. Det är bara så jobbigt, jag vill inte ha massa pengar och sånt, även om det lät som ett paradis. Jag är inte kär i Harry, och tänker därför inte bli ihop med honom, även hur mycket saker jag får, det enda jag vill ha och behöver är kärlek, och det är det Louis ger mig "Harry, sluta!" utbrast jag surt när han började komma in på lite äckliga detaljer "Vad?" "Jag behöver inte något av det där du sa, snälla bara sluta" Harry gav mig en sorgsen blick "Men vad vill du ha då?" Jag suckade "Kärlek, det är det enda jag behöver och ska ha, och det ger Louis mig" Harry tog tag om mina händer "Om det är kärlek du behöver, så lovar jag att jag kan ge dig det. Jag kan kyssa dig godnatt varje morgon, godnatt varje kväll, berätta vad jag tycker om dig varje gång jag ser dig, jag kan..." "Harry, snälla, sluta!" utbrast jag surt och gick snabbare "Mathilda!" Harry tog tag runt min handled och drog mig intill sig med sån kraft att jag nästan ramlade in i hans famn, och om han inte fångat mig hade jag säkert ramlat. "Mathilda, man känner bara såhär för en enda person i livet, och du är min kärlek" Jag svalde hårt "Men, Harry, min kärlek är Louis, och dessutom, du har bara varit med mig två gånger, du vet inte det, jag och Louis har tillbringat varenda liten tid på den här redan. Du är inte kär i mig, Harry, du tror bara det. Jag kan lova dig att om ett år sitter du med en fantastisk tjej som älskar dig för den du är, men jag är inte den tjejen" Harry gav mig ett misstroget ansiktsuttryck "Du är den tjejen, och du är kär i mig, du kommer inse det snart" Jag suckade och drog bort mig från hans grepp och gick hem med snabba steg.

 

Jag gick snabbt i på mitt hotellrum, och stängde sedan, och låste dörren. "Vad är det?" Jag hoppade till högt, men andades sedan ut när jag såg att det var Louis "Inget" mumlade jag och log lite åt hur han låg. Hela hans ansikte i princip var nere medan han låg med framsidan av händerna mot pannan. Han tittade upp på mig lite, och la sedan ner hans huvud i täcket igen "Jag ser ju att det är något" Jag la mig ner bredvid honom, och lyfte upp hans arm och la mig under den

"Jag vill inte prata om det"

 

Hejsan!

 

Märkt något speciellt med bloggen? ;)

Ny design! Vi tyckte den blev jättefin, eller vad tycker ni? :)

Tack så mycket Liza (Design Dags) för att du gjorde den, gratis dessutom :)

 

PS: Kapitel 21 är under här ;)

 

Hur ska jag kunna klara det här?

 

 

"Det här är tortyr" muttrade jag, medan jag slängde in mina kläder i min nya garderob, på hotellet. "Jag kommer inte överleva" hörde jag Louis bakom mig, och sedan hur några armar slingrade sig runt mig "Jag vill ha dig bredvid mig inatt" Louis skrattade och mötte min blick i spegeln "Åh?" skrattade han fram och vickade på ögonbrynen. Jag skrattade "Jag menar inte så din..." Han höll handen för min mun "Jag vill inte höra den förolämpningen, tack" Jag skrattade, och kysste honom "Visste du ens vad jag tänkte säga?" mumlade jag med pannan vilande mot hans. Han log smått "Nej, men jag kan ju tänka mig vad det var" Jag skrattade ännu en gång och fick upp mina armar runt hans nacke. Mina läppar var ungefär vid hans haka, och det störde mig. "Böj dig ner" mumlade jag irriterat, Louis gjorde som jag sa, och jag ställde mig på tå och kysste honom igen. "Det här känns så rätt, men egentligen är det så fel" mumlade han efter kyssen. Jag nickade "Men mest rätt, om du frågar mig" Louis nickade och la armarna runt mig hårdare "Det spelar ingen roll vad Paul säger eller gör, jag kommer aldrig låta dig gå" Jag log mot honom "Jag tänker tvinga dig stanna kvar, även fast du vill gå" Louis skrattade "Oj, vilken tortyr det skulle vara" mumlade han ironiskt. Jag log, och tänkte precis svara då en knackning på dörren avbröt mig "Mathilda? Får jag komma in?" Jag tittade vettskrämt upp på Louis,och han tittade lika skräckslaget på mig. Det var pappa "In i garderoben!" viskade jag och öppnade garderoben för honom. Tveksamt tittade han på mig, men gick sedan försiktigt in i den, och jag stängde dörren. På väg till dörren tittade jag snabbt i spegeln, men stannade hastigt och gick tillbaka. Mitt läppstift var utsmetad, i hela mitt ansikte, eller runt munnen för att vara mer exakt. "Louis..." klagade jag tyst för mig själv innan jag strök bort det med en snabb rörelse i min tröjärm "Hallå? Mathilda? Är du..." Jag öppnade dörren och möttes av pappa "Hej, Matti" log han,vänligt "Var det något?" undrade jag, otrevligt däremot "Ja, jag tänkte bara höra. Du vet att det här med Louis, jag gör det för ditt eget bästa. Han kommer bara bryta ditt hjärta, jag bara vet det. Han är en sån kille. Jag försöker bara skydda dig, för när ett hjärta väl är brutet, går det inte att laga igen" Pappa log lite mot mig "Har du sett Louis i alla fall?" Jag nickade kort "Han var typ på toaletten senast jag såg honom" ljög jag "Okej, då går jag och kollar" Pappa log mot mig innan jag stängde dörren i hans ansikte, och låste för säkerhetens skull "Louis, du kan komma ut" andades jag ut, och såg sedan hur Louis klev ut ur garderoben "Hej, Mathilda, jag var i Narnia!" sa han glatt, och jag skrattade "Jaha..." mumlade jag "Det var en vit häxa som bjöd mig på varm choklad och turkisk konfektyr" Jag skrattade "Så du kommer ihåg vad vita häxan gav Edmund?" påpekade jag med ett skratt. Han nickade "Jag såg den igåreehh....ehh...igår, för ett år sedan exakt" Jag skrattade åt honom "Du tittade på den igår, eller hur?" Han nickade kort "Ja..." Jag log "Byggare Bob, och Narnia, vilken manlig pojkvän jag har" Louis skrattade och slog till mig lätt på axeln, jag slog tillbaks, men däremot inte löst, vilket fick honom att skratta, och sedan kyssa mig.

 

 

"Vart ska vi äta?" undrade Zayn medan alla, inklusive pappa, gick runt i staden och försökte hitta en passande middag "Jag tänker i alla fall ta pizza" sa Louis och såg sig omkring lite, antagligen efter en pizzeria "Louis, vi åt pizza igår" suckade Liam "Jag vill ha McDonalds, jag blev sugen på det" berättade Harry "Tja, jag känner mig för något starkt, kanske kina mat eller något?" "MEN FÖR GUDS SKULL BESTÄM ER, JAG SVÄLTER JU HÄR BORTA!" utropade Niall dramatiskt och viftade frustrerat med armarna i luften. Alla skrattade, förutom pappa dårå, som istället tittade sig omkring bekymmrat. "Kanske sushi?" föreslog pappa "Jag vill inte äta rå, kall död fisk som bivit omlagd i en rulle med massa fett och konserveringsmedel" protesterade jag. Liam gjorde en äcklad grimas "Japp, jag kommer nog inte äta mer sushi efter det du sa" Jag skrattade "Förlåt, Liam" "JAG KAN ÄTA VAD SOM HELST BARA DET ÄR GOTT!" utbrast Niall förtvivlat "Tja, jag går till pizzerian" bestämde sig Louis "Jag med" Pappa skakade på huvudet "Nej! Jag släpper inte ut er två ensamma, en av er får ta något annat" Jag suckade och himlade med ögonen. "Men om..." "Nej, Louis!" avbröt pappa honom med en hög stämma. Alla ryggade undan lite över hans plötsliga höga ton. Jag log lite för mig själv, då en jätte bra idé dök upp i mitt huvud. Jag stoppade lugnt ner handen i fickan, och sedan den andra. Jag spelade rädd, och kände i mina jeans fickor "Har någon av er min mobil?" Alla skakade på huvudet "Jag har tappat den" utbrast jag skrämt, och tittade ner på marken och låtsades leta. Alla började genast hjälpa mig "Tog du med den?" Jag nickade, och svalde hårt, och försökte få det att se äkta ut "Jag kollar vid bussen" sa Zayn och började små springa tillbaka,"Jag med" berättade Liam och sprang efter honom, tillsammans med Niall. Pappa och Harry gick efter dom, däremot i ganska lugn takt "Jag tittar här!" ropade jag mot dom, och fick ett "Okej" från pappa. Louis började springa mot dom, men jag grep snabbt tag i hans handled "Kom, vi går och äter pizza" Han rynkade på pannan "Men du sa ju..." Han gav mig en menande blick, som om han förstod. Han gick några steg närmre mig, och stoppade ner ena handen i min bakficka på jeansen, och drog ut min mobil "Smart" konstaterade han med ett leende, och jag log "Tack" Jag tog tillbaka min mobil, och tog sedan hans hand och började gå mot pizzerian.

 

Louis pressade i sig den sista biten av pizza, och suckade sedan belåtet "Världens godaste pizza" berömde han, och började äta av min pizza. Jag tittade upp på honom "Hallå? Det är min mat!" utbrast jag och drog min pizza närmre mig. Louis skrattade och tog ett bett av min pizza. "Nej, nu måste vi gå och säga att jag hittade min mobil." berättade jag, och tittade ner på de två pizzabitar som låg på min tallrik. Den ena stoppade jag i munnen medan jag tog den andra i handen, och ställde mig sedan upp och började gå ut. När jag kom ut kände jag en hand som grep tag i min. Skrämt tittade jag bredvid mig, och såg Louis stå där "Herre min Jesus, Louis, hur hamnade du där? Du var ju nyss inne" Han höjde ena ögonbrynet "Det kallas att gå, slår vad om att du inte hört om det din lata lilla sallad" "Okej, först gris, och nu sallad, vad försöker du säga om mig?" Louis skrattade, som vanligt svarade han inte på min fråga, utan bara började gå med mig bredvid sig. "Men vad ska vi säga när vi dyker upp?" undrade han. Jag åt långsamt på den sista biten pizza medan jag funderade på svaret "Vi kommer från olika håll, du säger att du åt pizza, när du inte hittade den för du var så hungrig, jag säger likadant, fast jag säger att när jag gick ifrån stället jag åt mat på, hittade jag den på marken" "Vilket ställe var du på då?" Jag tänkte efter lite medan jag svalde pizan "McDonalds" Han nickade "Okej" "Vart är dom?" undrade jag, och som om dom hade hört vad jag sagt såg jag plötsligt dom stå där när jag svängde runt hörnet. Som tur var stod alla en bit bort från hörnet, och tittade ner i marken, så jag kunde lätt dra Louis bakom husknuten igen "Okej, du springer runt och hittar ett annat håll att komma från, så går jag här" Han nickade lite, och började gå, men stannade sedan "Eller, varför får du den kortaste biten?" Jag skrattade "Gå bara" "Lata sallad" hörde jag Louis muttra för sig själv innan han sprang iväg, och jag log lite, innan jag svängde runt hörnet. "Där är ni!" utbrast jag. Alla tittade upp på mig "Har du hittat den?"
Jag nickade "Ja, jag åt på McDonalds, för att jag var så hungrig, och sen när jag gick därifrån och tänkte gå hit, låg den på marken. Jag tänkte ringa, men pengarna på mobilen var slut" Alla nickade "Jag är bara glad att du hittade den, den är ju väldigt dyr" berättade pappa och suckade lättat "Vart är Louis?" undrade jag, som om jag inte visste. "Och Niall..." la jag till när jag inte såg honom "Niall ligger där" berättade Zayn och pekade ner på marken. Min blick fall ner i asfalten och såg Niall ligga där, och verkade spela död "Han låtsades dö
för han var så hungrig" förklarade Liam när han såg mitt frågande ansiktsuttryck. Jag nickade lite, och log lite roat åt honom, han låg som man gör när man gör snöänglar, fast däremot var det asfalt, och ingen snö "Hej!" hörde jag Louis röst och någon sekund senare dök Louis upp bakom Niall. Han tittade ner på Niall, och alla förblev tysta och väntade på hans reaktion. Försiktigt sparkade han lätt på Niall, och Niall verkade inte märka det "Är han död?" undrade Louis, och jag skrattade "Hungrig" berättade jag "Var har du varit?" frågade jag, låtsades som om jag inte visste "Jag letade efter din mobil, och jag åt sedan på en pizzeria, och nu är jag här" Jag ville facepalma mig själv när han sa det. Han sa det så stelt och snabbt, ingen chans att dom kommer gå på det "Okej, då går vi och äter" Så fort ordet äter yttrades hoppade Niall i en smidig rörelse upp från marken "Vi går nu!" sa han snabbt " Louis och Mathilda, ni har redan ätit, ni kan gå tillbaka" Jag log nöjt åt Louis, nöjd för att pappa tillät oss gå ensamma "Men ni ska ta med er Harry, som ska vakta över er både" Harry slog ut armarna i en förvånad gest "Jag!? Jag har inte ens ätit?" Pappa skakade bort det med handen, som om det inte hade någon betydelse "Köp något på vägen, ses på hotellet" Alla, förutom jag, Louis och Harry gick efter Niall som börjat springa bort mot närmaste resturang. "Jaha, det är bara att gå då"

 

"Hallå, stanna då" Jag och Louis avbröts i vår konversation och tittade bak mot Harry, som hade stannat "Jag ska ha mat, någon av er måste följa med in" Jag suckade och började gå dit, och trodde att jag hade Louis bakom mig "Jag börjar gå hem" Jag vände mig om och gav Louis en blick "Va? Följ med in!" Han skakade på huvudet "Nej, men Harry, ta hand om henne! Om någon ens gör så mycket som tittar på henne, gå fram och undra vad personens problem är, och om någon rör henne slå till personen. Ses hemma, babe" Louis log mot mig inna han vände sig om och började gå "Men..." jag hann inte ens protestera innan Harry hade dragit in mig på McDonalds. "Vill du ha något? Jag betalar" Jag skakade på huvudet "Nej, tack" mumlade jag, och tittade ner i golvet "Säkert?" Jag nickade kort, "Du vet att jag skulle betala vad som helst, bara för att göra dig glad?" Jag bet mig hårt i läppen, det här var anledningen till varför jag inte ville vara ensam med Harry. "Bit dig inte i läppen, du är så snygg när du gör det, det får mig att vilja kyssa dig" Direkt när han sa det slutade jag och vände bort huvudet. Och det är han jag ska spendera min hemväg med...great.

---

Kapitel 21! :) Vi vet att vi varit dåliga när det gäller uppdateringen, men det är på bättringsvägen, eller vad tycker ni? Vad tror ni kommer hända när Mathilda gör sällskap med Harry hem? ;)

//Nellie

Kommentera för mer!!

 

 

"Vad är ditt problem?" Jag tittade upp och såg Mathilda stå där, hon såg lite sur ut. "Han, är mitt problem" mumlade jag ut surt, och återvände sedan till min mobil "Damon?" Jag suckade "Nej, jultomten. Han ger mig inte presenter" sa jag ironiskt, och Mathilda skrattade, hennes underbara skratt fick mig att dra lite på mungiperna jag med. "Där har vi léendet jag har velat ha hela tiden" log hon nöjt, och gick mot mig med ett leende. Jag log lite, jag kände mig nästan inte ens sur längre. Hon satte sig bredvid mig i soffan på vårt rum, men jag knuffade henne ur den "Nej, här är din plats" Jag slog lite lätt på mitt ben och hon himlade med ögonen, men satte sig ändå lydigt ner på mitt ben. Med en nöjd suck la jag armarna runt henne "Men, jag är ledsen för det där med middagen, men vi kan ta det imorgon, va?" Jag nickade kort, jag ville bara få ut det faktum om att hon glömde bort mig ut ur mitt huvud. "Var inte avundsjuk bara" "Jag är inte avundsjuk" protesterade jag och tittade in i hennes ögon. Hon höjde ena ögonbrynet "Nehe? Så om jag gick och satte mig i Damons knä hade det inte gjort något?" Jag skakade på huvudet, även om tanken fick mig att vilja slå till honom. "Okej, då gör jag väl det" Hon tänkte ställa sig upp, men jag släppte inte taget runt henne "Låt mig gå" skrattade hon "Jag låter dig aldrig gå, Mathilda, aldrig!" utbrast jag dramatiskt, och hon skrattade, och lutade sig tillbaka i min famn. Efter att Mathildas skratt hade tystnad, var det helt tyst i hela bussen. "Vi kanske borde gå och lägga oss" Jag nickade lite och pussade henne på kinden "Ja, kom nu din lilla gris" Hon skrattade lite, åt mitt smeknamn på henne "Jag föredrar babe istället för gris, vet du" Jag skrattade lite "Gör du? jag trodde du var min lilla gris" Hon ryckte på axlarna och gav mig ett leende "Så länge jag är din så kan jag väl vara vad som helst"

 

Jag vaknade av att Mathilda satt på sängkanten, och höll på med sin mobil. Trött satte jag mig upp, bakom henne och la armarna runt mig. Hon hoppade till lite, men log sedan mot mig "Hej..." mumlade hon "Hej" mumlade jag tillbaks, även fast jag visste att man säger godmorgon. "Du var vaken tidigt" påstod jag. Mathilda log mot mig "Klockan är tolv" Jag tittade på henne med stora ögon "Va!?" "Alla är typ ute, vi är dom enda som är inne" Jag lät min blick vandra till fönstret, och hoppade till lite när jag såg att Paul stod utanför fönstret, inte nu direkt utanför och tryckte ansiktet mot rutan, utan han stod en bit bort, fem meter skulle jag tro, och skakade på huvudet, som en slags utan varning. Jag gav honom en arg blick, och lutade sedan tillbaks Mathilda i min famn, för att sedan börja kyssa Mathilda, fortfarande med blicken i hans ögon. Om blickar hade dödat, hade jag varit stendöd nu, kan jag säga. Paul gav mig den mest otrevligaste och argaste blicken jag någonsin sett, och för att göra honom ännu argare la jag armarna hårdare runt henne och drog henne närmre mig. Hon fnissade till lite, vilket gjorde så att min fullaste uppmärksamhet hamnade på henne. "Sluta, vi måste upp, sega inte nu" Hon drog sig loss från mitt grepp och gick och satte sig i stolen. Jag suckade kort, men gick sedan fram till garderoben och drog på mig en tröja och några byxor som jag hittade slängda i en låda. Sedan tog jag fram hårborsten, och började fixa med mitt hår "Louis, snälla, jag vet hur lång tid det tar att fixa din frisyr, rufsa bara till den lite så går vi ut sedan" Jag gjorde som hon sa, och var inte så nöjd med resultatet, medan hon log "Perfekt, kom nu" Hon tog min hand och drog mig bort mot dörren. Jag bara följde efter, det enda min hjärna fokuserade på var att hon höll min hand, och det var nog därför jag snubblade ut ur bussen. Det första vi möttes av när vi kom ut var Harry "Tack så mycket" började han, ironiskt "Nu måste vi bo på hotell bara för att Paul såg när ni två kysstes" Harry gav oss en sur blick, innan han började gå "Harry, vänta, vadå!? Vet pappa?" Han nickade "Han visste det innan jag berättade tydligen, och nu kommer ni att bo på helt olika ställen" Mathilda suckade, och gav sin pappa som plötsligt stod framför oss en sur min. "Japp, så packa era saker, vi har fått sju hotellrum när vi är i Paris, jag på våning tre, Mathilda, våning fem, du och Harry delarrum kan man säga. Det är en dörr som alltid är öppen mellan era rum, Louis, våning ett, du är själv, Liam, våning tre, Zayn, våning tre och Niall, våning tre" Niall gav Paul en konstig blick "Så alla bor på våning tre, förutom Louis som bor längst ner, och Mathilda och Harry som bor längst upp?" Paul nickade "Och bara för att göra det säkert så att dom inte går till varandra, får inte Louis veta vilket rum Mathilda bor i, och Mathilda får inte veta vilket rum Louis bor i. Det är bäst ni börjar packa" Med dom orden gick Paul in i bussen, och jag och Mathilda tittade på varandra.

Hur ska jag kunna klara det här?

---

Vad tycker ni om att det ska bo på hotell och om kapitlet? :)

//Nellie

Kommentera för mer!!

 

Jag och Zayn satt i sofan. Han smsade med Perrie, medan jag satt uttråkad i soffan med mobilen snurrandes i handen. Ännu ett sms från Perrie flög in i Zayns mobil, och med ett leende på hans läppar läste han det. Jag suckade och drog upp mobilen och tittade om Mathilda hadde svarat. Såklart, hade hon inte det. Jag hade skickat fem meddelanden till henne, alla hade varit något i stil med hur hon mådde, vart hon var, om hon var med Damon och sånt. Jag tog ju förgivet att hon var med Damon, fast hon gick klockan tio på morgonen, nu är den halv sju. Med en suck la jag ner mobiilen i fickan igen och tittade upp på Zayn, som verkade vara helt förlorat i hans konversation med Perrie, även om hon var på tour med Little Mix på andra sidan av jordklotet. Jag hörde ett skratt jag kundde känna igen vart som helst. Jag bokstavligen flög ur soffan, fixade snabbt mitt hår lite, satte blicken på teven och låtsades som om jag var intresserad av programmet och inte hört när dom kom. Mathilda kom in igenom dörren och sen...Damon. Gud, jag har bara känt honom i sex timmar, men jag hatar honom redan. Mathilda log mot mig när hon såg mig, ett sådant därt fint leende "Hej, Louis, vill du följa med mig och Damon in på vårt rum?" JA! VAD SOM HELST BARA JAG FÅR LUKTA PÅ DITT HÅR OCH KYSSA DIG! "Nej, jag vill titta på det här programmet" ljög jag, utan att riktigt veta vilket program det var. Mathildas blick åkte till teven "Byggare Bob?" Medan Mathilda skrattade smått och Damon stod i bakgrunden och försökte hålla sig för skratt, förstod jag att det var Byggare Bob som rullade på teven framför mig "Ehm...ja" Mathilda skrattade och gick fram och rufsade till mitt hår lite "Säkert att du inte vill följa med?" NEJ! "Ja" sa jag istället. "Säker?" upprepade hon igen, men en allvarligare ton på rösten nu. "Men, ja, sluta tjata!" utbrast jag surt och gick och satte mig bredvid Zayn igen med en suck. Mathilda gav mig en viss blick, men vände sig sedan om och gick mot Damon. Hon tog hans hand, och ledde in honom på vårt rum, och stängde sedan dörren. Jag suckade och vände mig om i soffan. "Wow, vad hände?" Jag tittade upp på Zayn "Du såg vad som hände" "Nej, jag menar vad hände med dig? Ditt glada humör?" "Varför inte fråga Damon? Han verkar ju stjäla allt, först ens flickvän sedan ens humör" mumlade jag surt "Flickvän?" Zayn rynkade pannan och jag tittade stelt upp på honom "Jaja, vi struntar i det, grejen är att jag tror du är avundsjuk, Lou" Jag fnös och vände huvudet mot teven "Tro kan du ju" "Fast du vägrar erkänna det, för dig själv och andra" Jag gav honom en sur blick "Jag skulle erkännt det om jag nu var det, men det är jag inte" berättade jag "Får du en orolig känsla i magen? Känns som om hon har bytt ut dig mot Damon? Är du rädd för att Damon ska ta över din och Mathildas vänskap?" Jag gav honom en blick, exakt så kände jag. Zayn skrattade lite "Du är avundsjuk, Lou, men ett tips, bli inte kär i Mathilda, det är ju ganska stor ålders skillnad" För sent, jag är redan kär i henne. "Jag borde gå och...lägga mig" mumlade jag och ställde mig upp "Den är åtta" berättade Zayn med en osäker stämma "Jag är trött..." mumlade jag, lögn igen. "Aja, okej, godnatt då" Jag svarade inte ens utan bara snabbt gick mot mitt och Mathildas rum. Precis när jag skulle öppna dörren, så kände jag en handd på min axel. "Louis, vi måste prata" sa Paul och gav mig en blick. Jag tittade från han till dörren, men släppte sedan dörrhandtaget och nickade lite. "Du och Mathilda... ni gör inte om det där igen, va?" Jag rynkade pannan "Vad menar du?" "Kyssas." svarade han kort. Hela min kropp spänndes, det kände som om jag frös till is, som om någon begravde mig under snön. "Ni gör inte det igen, va?" Jag tittade besvärat på dörren och sedan upp på Paul igen "Definiera meningen 'gör inte det igen'?" mumlade jag med ena ögonbrynet uppe. "Jag ska förklara det här lite mer, jag har sett att ni kysstes, och jag vill inte att ni gör det igen, för då kommer ni ångra det" "Du är min livvakt, du kan ju ändå inte skada mig" protesterade jag med ett skratt "Inte fysiskt, men mentalt" Jag rynkade pannan igen "Jag förstod inte så mycket av det där, men det finns inget du kan göra, Paul, ledsen, du får helt enkelt acceptera att jag och din dotter kysser varandra ibland" Jag tänkte precis gå in i rummet, men Paul stoppade mig "Jag kan göra mycket Louis, jag kan se till så att du får åka en egen buss bakom den här, jag kan göra så ni byter rum, Mathilda åker hem, hon bor inne hos Harry, nästan allt, Louis, man kan se bussen som ett palats, jag är kungen, och hon är min prinsessa. Ingen kille som jag inte godkänt ska ens röra henne, och du, Louis, är inte godkänd" Han gav mig en sträng blick innan han fortsatte ut. Jag suckade, och vände mig om mot honom. Göra så att jag och Mathilda skills åt? Jag rynkade pannan, innan jag öppnade dörren. När jag kom in låg Mathilda i soffan, och han satt på en stol en bit ifrån henne. "Hej" log Mathilda "Hej..." svarade jag bara ganska kallt "Du skulle ju följa med ut idag" Hon rynkade pannan "Va?" Jag tittade på henne med en förfärad blick "Kommer du inte ihåg när jag sa 'jag tar med dig ut imorgon, vare sig du vill eller inte'? Vi skulle gå och äta middag" Mathilda bet sig i läppen "Fan, var det idag?" Jag nickade kort "Jag har redan ätit med Damon, ledsen Louis, kan vi inte ta det imorgon?" Min blick åkte mellan Damon och Mathilda "Ja, och alla vet att imorgon betyder aldrig. Men okej, varför inte ta allting imorgon? Vi kan mötas imorgon!" "Vänta! Du sa att imorgon betydde aldrig, och sen säger du att vi ska mötas imorgon" Hennes blick åkte från mina ögon ner i golvet "Gör du slut med mig?" NEJ! Det var ingen gör-slut replik, även om det kanske lät så. Jag kom inte på något att säga, så jag bara lämnade rummet med en obesvarad fråga hängandes i luften. När skulle Damon gå? Allt blir bara dåligt när han är här. 

---

FÖRLÅT FÖR FÖRSENAT KAPITEL! Kan inte skylla på något mer än skolan, och att jag varit trött.

Kanske lite kort, men VAAD tycker NI!? :) Pappa Paul fick reda på att dom kysstes...

//Hilda

Kommentera för mer!!