"Mathilda, vad är det du ser i Louis som du inte ser hos mig?" Jag ryckte på axlarna åter igen, även fast jag kunde komma på många saker. Jag ville inte vara taskig mot honom "Men varför kan du inte välja mig framför Louis? Jag gör vad som helst, Victoria Secret parfymer är väl väldigt populärt nu? Du kan få alla, och Body Shop produkter, jag kan köpa en hel butik tiill dig." Jag suckade "Harry, snälla sluta tjata!" "Vad!? Ger dig bara en liten förhandstitt på hur det kommer bli om du blir tillsammans med mig" Jag suckade, vilket jag gjort många gånger hitils. Jag kommer inte klara mig...

 

 

Jag låg i mitt rum med ögonen på mobilen, Harry hade lagt upp "Första dejten med min baby <3 Längtar till nästa ;)" Alla hade såklart skickat massa kommentarer att det var sött, medan jag kräktes lite i min mun varje gång jag tänkte på det. Vad är det min pappa gör mot mig egentligen? Jag hoppade högt av att någonting smällde i fönstret. Skräckslaget stirrade jag på fönstret, och tänkte att det var nog någon stakars liten fågel som inte såg att det var glas, jag nöjde mig med det svaret och började åter igen hålla på med mobilen, men ännu en smäll från fönstret fick mig att lägga ifrån mig mobilen. Jag gick upp och tittade ut igenom fönstret, och såg då den logiska förklaringen. Louis, med stenar. Jag log lite för mig själv, medan jag på ett avancerat och krångligt sätt öppnade fönstret. "Fan vad du kan kasta långt" skrek jag över hela kvarteret. Louis skrattade "Tack, men första kastet hamnade på någons balkong" Han gjorde en besvärad min "Får jag komma upp?" Jag nickade "Hur är bara frågan" Han nickade instämmande "Varför inte bara ta hissen?" "Din pappa vaktar där, det är sjukt" Jag nickade smått, även fast jag inte tror han kunde se det. "Brandstegen?" Han nickade kort och gick mot husets vägg, medana jag försiktigt lossade på träbiten som hindrade stegen att nå ner till marken. Louis skakade lite i stegen, som för att testa säkerheten, innan han började klättra. Jag stod och granskade honom medan han kämpade sig upp för stegen, och var ärligt talat förvånad att han vågade. Jag bor ju på sjätte våningen. Jag fick en puss på munnen när han nått fram till mig "Hjälper du mig in?" Skämtsamt skakade jag på huvudet "Nej" sa jag innan jag på skämt började stänga fönstret, men skrattade sedan "Jodå, här" Jag sträckte ut händerna och han tog tag i dom "Det vore bra om du stod på något så jag inte var tvungen att dra upp dig" Han gjorde som jag sa, fast istället för att försiktigt tynga ner rännan hoppade han upp på den, och hoppade sedan in igenom fönstret, och hamnade med ryggen på mattan i mitt rum, och jag skrattade åt honom medan jag stängde fönstret. "Jaha, det här istället för hissen då alltså..." mumlade han medan han grimaserade lite vid smärtan "Hur gick det?" "Ja, jag tror jag lever i alla fall" Jag skrattade mer "Kom ner hit" Jag skakade på huvudet "Varför?" "Lägg dig bara ner" "Men varför?" Louis suckade "Jag har just kämpat mig uppför en vinglig och rostig stege, jag tänker inte kämpa om att få ner dig på golvet nu också" Jag skrattadeännu en gång, och la mig precis som han ville bredvid honom. Han la armarna runt mig med en belåten suck "Japp, hundra procent värt det" Jag log lite "Vad sa min pappa?" Utan attsvara på min fråga böjde sig Louis mot mig och kysste mig. Givetvis kysste jag tillbaks, och när kyssen var slut svarade Louis "Att han skulle göra massa saker om vi inte slutade, att attjag skulle få bo på ett eget hotell, att jag skulle låta dig vara, bla, bla, bla..." Jag log mot honom medan han höll på med mitt hår "Och du verkar inte vara rädd?" Louis skakade på huvudet "Kärleken är för stark för att skilljas åt" Jag log mot honom, och satte mig upp och använde sängen som ryggstöd. "Vet du vad jag har tänkt på?" Jag skakade på huvudet, och Louis satte sig också upp. "Viskulle kunna rymma" Jag höjde ena ögonbrynet "Rymma?" Han nickade "Ja, rymma från allt. Tänk dig bara..." Han flätade ihop våra händer "...ingen Paul som försöker sära på oss, ingen Harry som försöker få dig, ingen att bli avundsjuk på, bara du och jag." Jag mötte hans blick "Låter fantastiskt, men...jag vet inte riktigt. Tycker inte du det är lite för... jag vet inte, mycket?" Han rynkade pannan lite "Vad menar du? Nej, det är det inte." "Jag menar inte så, jag menar, vi skulle kunna prata om det med dom, på allvar. Fly var väl lite att ta i?" Louis log lite "Jag förstår vad du menar, du tycker det går för fort mellan oss" Jag rynkade pannan "Va? Nej! Jag menade inte så, jag menade att det kanske inte direkt hade varit plan a, men plan b vore det perfekt för" Louis skrattade lite "Matti, det är okej om du tycker det går för fort, det är inget mer att diskutera om det, nu är ämnet borta. Vi pratar om den intressanta faktan att jag var stark nog att ta mig upp för en stege istället" bestämde Louis medan han la armen runt mig. Jag skrattade och placerade mitt huvud på hans axel "Visst, varför inte?"

 

 

"Babe?" Jag mumlade trött ut något som jag knappt självförstod, vilket fick Louis att skratta. "Vakna" Jag gav ifrån mig en suck medan jag motvilligt öppnade ögonen och mötte Louis trötta blick "Hur länge har jag sovigt?" Han ryckte på axlarna "Jag vaknade nyss" Jag gav ifrån mig en gäsp innan jag ställde mig upp "Det är fortfarande 8 juli, eller hur?" Han nickade med ett skratt "Det är i allafall inte 3 januari" Jag log lite, men log stsörre när han la armarna runt mig, och precis som vanligt reagerade fjärilarna i magen starkt på det. Jag log stort "Du är så söt" mumlade jag, även fast han inte gjort så jätte mycket. Han log stort "Jag vet" Jag skrattade "Nä, nu får du sluta vara så självsäker" Han skrattade "Jag hatar att din pappa tvingar dig att dejta Harry, jag menar, vad gör det honom omdu och jag dejtar?" jag ryckte på axlarna "Det är något fel på honom. Men jag antar att det är hans enda dotter, du vet, överbeskyddande" Han nickade smått "Men japp, dags för middag, jag är faktiskt vrålhungrig" berättade jag och klappade ihop händerna "Du kan ta stegen ner igen" Louis suckade, men öppnade fönstret "Ses där nere?" undrade han som en fråga medan han vände sig om mot mig "Självklart" Jag lutade mig fram och gav honom en lång kyss. Efter kyssen log han mot mig innan han klättrade ut igenom fönstret. Han skulle nog tillbringa mycket tid med den där rostiga brandstegen.

 

---

 

VAD TYCKER NI!?:D

PS: Nästa kapitel kommer det nog vara drama, och en liten 'varning' är att vi kommer hoppa fram så det blir i mitten av sommaren, men vi måste göra så för att allt som vi planerat ska komma med :)

Men nu vill jag verkligen höra vad ni tycker! :)

//Hilda

Kommentera för mer!!