"Are you sure you don't want us to come over?" hörde jag Liam ifrån köket. Han stod och pratade med telefon med Louis. Louis verkade vara väldigt envis med att han ska komma över henne ensam, och Liam verkade inte tycka om den tanken så mycket. Jag hörde inte Louis svar till honom, men jag antar att det var ett nej tack, som vanligt, då Liam suckade. "Okay. But if you need anything, just call." Det blev tyst en kort stund, och jag tog för givet att Louis svarade. "Okay. Bye." Jag vände blicken ner i mobilen, och låtsades inte hört. Liam kom in i rummet efter ett tag, och suckade djupt. "He still doesn't want any help." Han satte sig ner bredvid mig, och jag rullade in läpparna till ett sträck. "Maybe soon, maybe he just have to take in the whole thing." Liam nickade "Yeah. I suppose." Det blev tyst ett litet tag. "Want to watch a movie?" undrade Liam. Jag ville nästintill sucka. Vi har tittat på film i två dagar i rad, utan att egentligen gjort något, och jag börjar jobba igen imorgon. Dessutom har vi tittat på samma filmer ända sen vi var sexton, jag har lärt mig hur alla filmer slutar. "Sure." Sa jag ändå. "But how about we go to the movies?" frågade Liam. Jag tittade med stora ögon på honom. "Yes, there is this movie that seems really awesome, I've been dying to see it!" Liam rynkade på pannan "What movie?" "It's called Love, Rosie, and it's like romantic comedy!" Liam nickade långsamt "Okay, sure, let's se that movie."

 ***

Efter jobbet nästa dag, hade jag bestämt mig för att göra slut med Aaron. Jag hade läst massa tips på internet, och tagit tips ifrån Perrie, Bella och Vanessa. Det faktum att jag var på väg att ringa Eleanor för hjälp fick mig att nästan vilja börja gråta, då jag kom ihåg att jag inte kan vara vän med henne efter det hon gjort emot Louis. Inte Sophia eller, för den delen, fast vi var väl ändå inte riktigt vänner. Jag satt tafatt på ett fik ensam vid ett bord. Jag hade sms:at Aaron att vi skulle mötas upp vid tre, och den var tre nu, så han skulle komma när som helst. Jag satt och tänkte på hur det skulle gå. Ska jag berätta om Liam, att jag älskar honom, eller borde jag bara säga att jag inte tror det kommer funka? Det stod på internet att folk blir lugnare av poesi, men jag vet inte riktigt hur jag ska klämma in det i mitt göra-slut-tal. Liksom 'Rosor är röda, violer är blå, jag gör slut med dig, för du är konstig och så'? Jag kan inte ens poesi, och att helt plötsligt börja säga någon shakespear-citat är väl ändå lite konstigt. "Hi." Å nej, han är här. Jag är inte redo, jag är inte redo, jag är inte redo... "Hi." log jag istället, medan han satte sig ner. "How are you?" Ughh varför måste han vara så trevlig, det får mig att känna mig ännu hemskare. "Good, I guess, thank you, you?" Han log "Great. What did you want to talk about?" undrade han. Jag harkalde mig. "Ehm...there is something that's been bugging me...for a...while..." Aaron nickade långsamt. "Okay." "I think we should, erm..." Jag avbröt mig, men bestämde mig sedan för att bara säga det. "I think we should break up." Aaron leende avlägsnades sakta ifrån hans läppar. "What?" En rynka bildades i hans panna, och jag rullade in läpparna. "I'm sorry, I just..." "Why?" avbröt han mig, och tittade på mig med en sorgsen uppsyn. Jag bet mig själv diskret i tungan. Jag tänkte tillbaka på alla tips på internet. Skyll på dig själv, inte på honom, var den första. "Ehm, I just...It's not anything you have done, I just... I thought I was ready to start a relationship, even though I am kinda trying to move on from another guy. And I just kind rushed into it and... I am so sorry." Aaron stirrade på mig, med en halvöppen mun. "Oh." fick han tillslut ur sig. "Yeah." andades jag ut "I am sorry." Han skakade på huvudet. "Don't be. It's alright. I just...I thought that we were okay?" Nästintill mumlade han ut, och jag suckade. "We are okay, it's not about us at all. It's about someone else and...I just haven't...like..." jag suckade. Hur kan jag berätta hela saken utan att låta taskig? "It's Liam, isn't it?" Jag tittade förvånat upp på Aaron. "What?" andades jag ut. "You like Liam, don't you?" Jag bara stirrade på honom. Hur visste han det? "H-how did you know?" Aaron log ett svagt leende. "Sarah, I am not dumb. I've seen how you two looked at each other. I just thought...I thought you were over it, or something, or that you two..." han suckade "...I don't know." Det blev en tafatt tystnad ett tag, och jag satt och tittade ner i mitt knä. "I don't know either." erkännde jag, och tittade upp på Aaron. Han log en aning. "I hope we still can be friends, you are a great friend." Aaron log, och nickade en aning. "Yeah, of course. I just...How about we don't like, meet for a month or so... I don't mean to sound rude, but I just... I need to get away from you a little, to move on, you know." Jag nickade "yeah, of course, I understand." Aaron log, innan han ställde sig upp. Jag kopierade hans händerlser, och vi följde varandra till dörren av fiket. "Well, goodbye." Jag log svagt "Goodbye." Aaron log en aning, innan han vände sig om och började gå. Jag stod och tittade på, hur han drog handen igenom hans blonda hår medan han gick, hur han tittade ner i marken. Hur han blev mindre och mindre, tills han rundade ett hörn och jag inte såg honom mer.

OKAAAY kanske lite tråkigt kapitel men jajjj...

Hur tror ni det kommer bli mellan Liam och Sarah nuuu?? :)

Och jag är såååååååå ledsen för den dåliga uppdateringen!! :(

Kommentera jätte gärnaa! <3