Kapitel 32 - Never Kissed
Niall sa inget mer, utan gick bara fram tll mig, svepte bort mina tårar med tummen och kramade om mig. Jag kramade honom med al kraft jag hade kvar. "Nella, ssnälla gråt inte, jag klarar inte av att se dig gråta" Jag släppte kramen motvilligt. "Nu måste jag sova" sa jag tyst och hest. Jag la mig ner i sängen med täcket över mig. Niall släckte och jag hörde sedan hur han la sig ner bredvid mig.
Den natten somnade jag med en klump i magen.
Jag drog snabbt på mig tröjan medan jag tittade på ängeln som låg och sov i sängen. Hon såg så oskyldig ut. Man unde aldrig tro att en ängel som Nella skulle vara otrogen. Jag tog tag i byxorna, och skulle precis sätta på mig dom, när Nella snarkade till. Inte högt, utann tyst och diskret.Om någon hade pratat i bakgrunden hade ingen märkt det,så tyst var det. Jag kunde inte låta bli att le en aning "Och du säger att jag snarkar" viskade jag till henne, fast jag visste att hon inte kunde höra. Jag gick några steg mot henne och pussade henne på munnen, och hoppades innerligt att hon inte skulle vakna. Hon rörde sig inte ens, vilket var tur. Jag satte snabbt på mig byxorna, och pussade henne sedan i pannan. Jag kunde nästan inte tro att hon varit otrogen mot mig. Jag kan inte fatta att hon ljugit. Men igår fick hon det verkligen att låta som att dom inte hade kyssts, som att hon är ihop med mig för att hon gillar mig. Jag gick ut till hallen, tog på mig mina vanliga slitna skor och promenerade sedan ut i solskenet. Jag ska bara en sväng förbi någon livsmedelsaffär, det finns inte mycket mat hemma och jag vet att både jag och Nella tar illa upp då. Jag kanske ändå borde lämnat en lapp åt henne. Eftersom vi är i ett litet... gräl, så tänkte jag inte på det. Men jag tänker fortfarande på det hon sa ´titta på bilden i skuggan´
Jag drog upp min mobil ur fickan och skrev ett sms till Eleanor
"Hej El, kan du skicka bilden? Kram Niall" sedan la jag ner mobilen i fickan igen. Jag gick snabbare mot butiken som jag nu kunde se. Min mobil pep till och jag drog upp den
"Tja Niall, här är bilden... Kram El" Jag sparade bilden och tittade ut över gatan igen.
Mina ögon hamnade på en kille, som var lik Olly. Det är nog den där killen från tivolit...
Men när han tittade rakt över gatan, såg jag att det var Olly. Han är ju lite läskig, han är ju överallt. Då kom jag att tänka på det andra Nella saa ´fråga Olly om vi har kyssts då´
"Ey, Olly!" ropade jag över gatan. Olly stannade och tittade på mig, vinkade sedan. Jag vinkade tillbaks och sprang över gatan. "Hey Niall" log Olly "Hej" log jag tillbaka. "Jag har en fråga" "Svaret är nej, tröjan passar inte med skorna" "Nej inte det, jag..." jag tittade ner på mina skor "... passar tröjan inte?" "Naee, skorna sticker ut så väldigt, jag menar grå vit ranndig tröja, gråa byxor occh illröda skor? Det är ju lite konstigt" "Jag tänkte lite färg på den annars tråkiga looken..." jag avbröt mig själv eftersom vi kommit in på helt fel ämne "...varför pratar vi mode!? Jag undrar om du kysst Nella?" Olly log "Inte än" "Säger..." jag drog upp mobilen "...den här bilden dig något?" Jag visade bilden när dom kysstes" "Oh My Godness, är det där jag och Nella i framtiden? Score! Jag vann henne" han snurrade runt som i någon slags utav dans "Har ni inte kysst varandra nu?" "Nej" "har ni inte gjort det?" Han skakade på huvudet "Förvånad? Jag med, jag fattar inte att jag inte tagit det steget än, äv..." "Hur kan den här bilden då finnas?" avbröt jag honom. "Men man ser ju att den är fake" han gjorde enn gest mot mobilen. Jag tittade på den en gång. Japp, nu såg jag. Det var ett svart sträck runt Ollys huvud, man ser att den är inklippt. "Ska dra nu, ses" sa han och klappade till mig på ryggen innan han började gå.
Nu förstår jag inte riktigt? Var Nella aldrig otrogen? När jag insåg det sprack jag upp i ett stort leende. "Jippie!" ropade jag ut utan att tänka mig för. Flera personer kollade på mig med en konstig blick, så jag gick snabbt in i affären med världens största smile på läpparna för att handla det jag skulle.
Jag vaknade långsamt av upp av massa kalla saker som var över hela mitt ansikte. Det tog ett tag för mig att inse att finse var Nialls läppar och att han pussade mig. "Niall..." mumlade jag och han gav ifrån sig ett "mmm" innan haan gav mig en sista ppuss på munnen och satte sig sedan upp. "..är inte du sur på mig?" jag väände blicken mot honom. "Nej, jag träffade på Olly och han berättade att ni aldrig kyssts. Plus att jag såg att bilden var fake" han satte sig tillrätta i sängen. "Olly? När var Olly här" sa jag lågt, mest för att jag inte brukar eller kan ta i så mycket när jag ska prata och är nyvaken. "Han var inte här, jag stötte på honom när jag skulle köpa det här till dig"Han sträckte sig efter något som verkade ligga under sängen och satte sig sedan upp "Här" han gav mig en choklad ask och en ros som låg på. Jag log stort "Vad sött, tack så mycket" log jag och kysste honom. "Förresten, vad tycker du omm min nya teknik?" "Va?" sa jag "Jamen, det du vaknade av" "Jaha, eh, jag föredrar det du brukar göra" Niall tittade på mig med rynkad panna "Vad brykar jag göra?" Jag log en aning större. "Kyssa mig en lång stund tills jag vaknar" "Du kan få den långa kyssen nu" sa han fllirtigt och började luta sig mot mig, men jag stoppade honom igenom en hand på hans axel. "Just nyuplanerar jag att använda min mun till något annat" "Vad" Jag pekade på choklad asken och Niall skrattade "Om du ger mig" Jag nickade "absolut, sötnos" Niall höjde ögonbrynet. "Sen när har du börjat ge mig smeknamn?" "Sötnos ser inte jag som ett smeknamn, jag ser det som ett ord som passar in på dig bara" Han log mot mig "Ska du öppna chokladasken eller inte?" "Ja..." sa jag som en mumling och tog av plasten. "Och förresten, en sak om din ´nya teknik´" Niall nickade "Dina läppar var kalla" Niall log flirtigt "Du kan göra dom varma, om du vill" Jag skrattade till och skakade på huvudet och tittade ner i mitt knä, där asken var placerad och lppnade den. Jag hade precis tänkt smaka, när Niall la två fingrar på min kind och styrde mitt huvud mot honom, sedan kysste han mig en lång stund och jag besvarade den långa kyssen. Fyverkirier var i min mage, och det pirrade i hela min kropp. Fantastirkt att bara en person kunde få mig att känna såhär. Kyssen avslutades och jag log stort. "Värst vad du var flirtig idag då" Niall skrattade till och jag vände huvudet ännu en gång åt choklaad asken. "Vill du ha" frågade jag Niall. "Jaa" sa han snabbt och tog en choklad bit.
LOVE IS IN THE AIIIR!!!!!
Angående uppdateringen:
Vi har bestämt oss att om kapitlet är färdigt så väntar vi två dagar innan vi publicerar, annars så publicerar vi bara såfort kapitlet blivit klart :)
(Om någon av oss skriver klart, som Nellie gjorde på förra kapitlet, att man skrivit klart och det inte gått två dagar, då publicerar vi inte det förren det gåt två dagar)
Det blir ju tråkigt om man inte får vänta lite innan nästa kommer ut...? men det kan ju även komma tidigare eller senare men antagligen två dagar.
//Hilda
Kommentera för mer!
Kapitel 31 - Please Don´t Cry
Jag låg och bara stirrade upp i taket med tårarna rinnandes ner för mina kinder.
Det var som jag trodde, Olly och Nella. Nolly. Det gjorde mig arg och ledsen. Arg på mig själv, för att jag hade trott på Nellas lögner,
och ledsen av besvikelse på Nella. Hon som verkade vara speciell, som det självklaraste valet. Men det visade sig att hon bara var en i
mängden. Jag förstår verkligen inte, varför kunde hon bara inte sagt att hon var kär i Olly och inte mig, istället för att jag skulle få
reda på det såhär.
"Hallå? Niall? Får jag komma in?" hörde jag Eleanors röst. Jag torkade snabbt upp tårarna och satte mig upp. "Ja, kom in du"
Jag hörde först hur ytterdörren öppnades och såg sedan Eleanor stå i dörröppningen. Hon log ett medlidande leende och gick in till
mig. "Hur är det?" sa hon och strök mig över ryggen."Skit" svarade jag rent ut sagt och fortsatte torka bort tårarna som svämmade
över. "Hon berättade för mig när du hade gått att hon var tillsammans med dig bara för att komma närmre Olly, att det var Olly som hon ville ha" Jag snyftade till högt. "Det äcklar mig" medegav hon och tog bort armen. "Jag förstår bara inte hur hon kunde göra det" "Ska jag berätta varför jag inte gillade hennefrån första början?" Jag nickade intresserat och tittade på henne. Hon drog ett djupt
andetag "Hon berättade för mig, hur ful hon tyckte att du var, hur du äcklade henne. Att hon var tvungen att kyssa dig. Att hon inte ville bli sedd med dig för att hon skämmdes" Tårarna började rinna igen, som en flod. Hon som hade sagt allt det där, att jag var personen som hon letat efter. Att hon tyckte om mig. Men jag gissar väl att det också vad lögner. "Såja" sa Eleanor tröstade och räckte ut handen. Som en gest att jag skulle sätta mig exakt bredvid henne. Jag hoppade närmre och begravde mitt ansikte i hennes axel. "Jag förstår, hon är ett kräk. Hon är ful, konstig och en jävla bitch" Jag svarade inte. Jag tyckte inte det där, jag tyckte bara det var jävligt dåligt av henne.
"Niall" hörde jag Nella "Ol..." hon stannade tvärt när hon såg Eleanor och mig. "Gå, bitch, du har inget här att göra"
"Hon bor här" viskade jag till Eleanor, jag hade inte kraft nog att prata högt. "Men då får du väl för fan flytta ut på gatan, varken Niall eller jag vill se ditt äckliga fula face" Nellas blick vacklade från mig till Eleanor, innan hon gick ut. Och senare hörde vi ytterdörren smällas igen.
Jag har ingen kraft kvar, jag har ingen ork. Just nu känns allt hopplöst. Som att hela världen rasar samman mitt framför mig. "Babe..." när började Eleanor kalla mig ´babe´? "...är det okej om jag går? Har lite saker att ta hand om" Jag nickade "Bra-" hon gav mig en puss på kinden. jag la märket till att hennes tonläge byttes från allvarlig till glad "-bye" Hon gick ut igenom dörren och jag hörde senare ytterdörren för andra gången.Jag kände tårarna komma ännu en gång. Jag kände mig så svag och mesig.
Eleanor kom ut från mitt och Nialls hus. Jag satt på grusgången som ledde in till huset, och grät. "Bitch" Eleanor gav mig långfingret när hon hon förbi mig och vidare ut på gatan. Nu var huset Eleanor säkert, jag klev försiktigt in igenom dörrene och låste efter mig. Jag vill inte att Eleanor kommer tillbaka. Jag gick in några steg men stannade när jag hörde snyftningar. Jag vänded mig om och förstod att snyftningarna kom från vårt sovrum. Jag gick in i vårt sovrum och satte mig på sängkantenen. Niall tittade upp på mig. Han hade blogsprängda ögon och tårar som forsade ner från kinderna. "Niall..." började jag men han lät mig inte prata klart, utan gick istället in på toaletten och låste om sig. Eleanor hade orsakat det här. Eleanor hade gjort så att Niall började gråta och nu låst in sig på toaletten. Jag är inte och kommer aldrig någonsin vara tillsammans med Olly. Han är en snäll kille, men det är Niall jag vill ha. Jag ställde mig upp och knackade på dörren. "Öppna" Ingen reaktion. "Jag måste borsta tänderna" Jag hörde hur han gick några steg, och såg sedan låset ändras från rött till vitt och han öppnade sen dörren, och gick rakt förbi mig. Jag var nära på att börja gråta, men höll det inne så gott som det gick. Jag gick in och tog tandkräm på borsten och satte den sedan i munnen. Tänk om Niall aldrig kommer förlåta mig? Förlåta? Nej, han kan inte förlåta mig från något jag inte gjort. Det var Eleanor som hade gjort det, utbytt Nialls ansikte mot Ollys. Jag borstade snabbt klart tänderna och satte tillbaka tandborsten. Jag gick sedan ut ur dörren och satte mig
på sängkanten. Niall dök upp och gick in på toaletten igen, och borstade tänderna nog.
Han litar med på Eleanor än på mig. Varför tror han ens på Eleanor?
Niall kom ut ur badrummet "Niall...!" sa jag, men han ingnorerade mig. "Niall snälla lyssna på mig" fortfarande ingen reaktion, han bara rotade i garderoben. "Snälla bara lyssna på mig" Han märkte inte av mig. Det var som at jag bara var osynlig. Jag kännde hur en tår började rinna ner för min kind. Jag torkade genast bort den. Jag vill inte börja gråta. "Niall, snälla" Jag snyftade till och då vände sig Niall om och tittade mig i ögonen. Äntligen ser han mig. Han gick fram till mig, strök bort mina tårrar och återgick sedan till garderoben. Ska jag ta det som någon gest? "Niall, prata med mig" Han svarade inte, "Niall..." Han hör vad jag säger, men svarar inte. Jag beslutade mig för att bara prata på, eftersom han kunde höra migg. "...jag lovar och svär, jag har inte kysst Olly. Jag kommer aaldrig göra det eller, det är dig jag alltid velat ha och hade. Eleanor sa bara det för att hon ville ha dig. Hon är kär i dig, jag lovar att det..." Niall ställde sig hastigt upp och vände sig om och tittade mig i ögonen "Men bilden då, Nella!? Fantiserade jag bara att hon visasde mig en bild när du och Olly kysstes?" Han höjde rösten en aning. "Hon tog bort ditt ansikte och ersatte det med Ollys. Titta på bilden när du står i skuggan så ser du!" Niall fnös och skakade på huvudet "Jag tror dig inte. Jag litar på Eleanor och hon berättade allt vad du sa om mig och varför du är tillsammans med mig, för att komma närmre Olly!"
"Nej! Du kan till och med fråga Olly om han kysst mig! Och vad sa Eleanor att jag hade sagt?" Skrek jag. Niall tittade ner i marken. Jag skrek åt honom, jag har alldrig skrikigt för att vara taskig. "Hon sa att du tyckte jag var äcklig och ful, och att du tvigades vara tillsammans med mig som priset du får betala för att komma närmre Olly" sa han tyst. Det blev tyst några sekunder. Jag? Tycka Niall var äcklig och ful? Det kommer hända samma dag deet regnar godis och penngar från himmlen. "Niall, jag har aldrig sagt det. För då skulle jag ljuga. Och dessutom, om jag nu hade tyckt Olly var snygg, tror du inte jag hade varit flörtig mot honom? Och skulle jag kyssa dig om jag inte gillade dig?" Jag höjde rösten mer. Det blev tyst några sekunder till. "Jag vet inte! Men jag ser ju i din blick att du gillar honom! Jag ser att du egentligen vill kyssa honom istället för mig!" Tårarna började komma igen. Ser i min blick? jag gillar Olly, men inte på det sättet. Hann är en bra vän, men jag skulle aldrig tänka honom esom en pojkvän. Niall sa inget mer, utan gick bara fram tll mig, svepte bort mina tårar med tummen och kramade om mig. Jag kramade honom med al kraft jag hade kvar. "Nella, ssnälla gråt inte, jag klarar inte av att se dig gråta" Jag släppte kramen motvilligt. "Nu måste jag sova" sa jag tyst och hest. Jag la mig ner i sängen med täcket över mig. Niall släckte och jag hörde sedan hur han la sig ner bredvid mig.
Den natten somnade jag med en klump i magen.
Stackars både två. Vad tycker ni om det lilla dramat?
Hur tycker ni att vi ska uppdatera, alltså lägga ut ett nytt kapitel.
Var tredje dag, var fjärde?
//Nellie
Kommentera för mer!!
Kapitel 30 - Nolly
Är jag den enda som tycker att Eleanor verkar som en stor ljugare? Nej, såklart inte. Nu fick ni ert drama ELEANOR IS IN LOOOOVVVVEEEEEE WITH HIM!!!
Kapitel 29 - Hesitate
Jag låg i soffan och studsade studsbollen mot väggen. Hade Nella såhär tråkigt när ag var studion också?
Jag vände mig för att titta vad klockan var för kanske fmte gången bara den här minuten. Hon gick för en timme sen. Jag drog en suck och vände på mig så att ag låg på mage. När hon sa att hon skulle till fiket, hade jag tagit för givet at hon skulle ut med Danielle eller Perrie. Tänk om hon var på dejt mede Olly? Jag försökte skaka av mig tankarna, men det gick inte. Hon kommer säkert falla för Olly.
Han är mycket roligare än mig. Han är mycket bättre på att flirta också. Jag är bara så rädd att förlora henne. Hon är den enda tjejen i hela mitt liv som fått mig att känna äkta kärlek. Hon känner säkert inte likadant, hon är säkert bara med mig för att vara trevlig. Igentligen vill hon a Olly. Och Olly vil ha henne. Jag är bara som något slags utav hinder för dom.
Jag vände mig på rygg. Olly har nästan alltid tagit alla mina tjejer. Han flirtade med Sandra. Henne fick han gärna ta, hon var bara elak mot mig. Och sen Erin, som Olly vann, men sedan gjorde slut med. Men nu skulle jag vara helt säker på att Nella förblir min, Olly kan inte och får inte ta henne ifrån mig. Men tänk om hon vill vara med Olly då? ja, den dagen får väl hon gå över till Olly då. Men jag ska gör absolut allt jag kan för att den dagen aldrig ska hända.
Livlöst kapitel, de bestådde nog mest av Perspektivs bilderna. Ledsen...
Kapitel 28 - In Love
Niall hade sagt att han var proffsig på att åka radiobilar, att han kunde backa undan så snabbt och vara super smidig. Men när vi väl provade, var till och med jag bättre. Han blev träffad av alla, vem som helst kunde slå honom. "Jag har inte kört på länge, mina talanger måste gått bort" inbillade Niall sig. "Visst..." sa jag tyst. "Nella..." började Niall. Det var nästan så att han gjorde mig knäsvag, bara igenom att säga mitt namn. "...ska vi gå in dit?" Han pekade inte eller visade några tecken på vart, utan bara tittade på mig. "In vart?" sa jag. "Spökhuset. Fast vi gick förbi det" "Okej, men jag är inte lättskrämmd kan jag säga" vi vände oss om och började gå. "Nej!" utbrast Niall och stannade tvärt "Vad?" sa jag en aning oroligt "Vi bytte riktning!" "Och...?" "Jamen vi måste ju gå i "one dierction"!" Jag suckade åt hans tråkiga skämt, vilket fick honom att le. "Är jag så tråkig?" Niall tog tag i min hand och vi började gå. "Ibland rolig, ibland så tråkig så att ett slag i huvudet hade varit roligare" Niall skrattade "Taskigt sagt..." "Men för det mesta rolig" log jag. Niall log stort tillbaka och gav mig en puss på munnen. Vi ställde oss i den inte så långa kön till spökhuuset. ""Säker att du inte kommer bli skrämd?" sa Niall och la armarna runt min midja. "Ja,jag oroar mig mest för dig" Niaall skrattade till och vände ansikte mot mig, och pussade mig på kinen. "Det behöver du inte" "Inte?" Niall skakade på huvudet som ett svar. "Jag tycker fktiskt du är ganska lättskrämmd" "Är jag inte" inbllade han sig. Nu var det vår tur att gå in i spökhuset. Först var det som en gång man skulle gå igenom, till vagnarna. Det var massa utklädda personer som gick förbi, vlket gjorde så att Niall tog ett härdare tag om mi hand. Vi fortsatte gå innåt. En tjej hoppade ut från ett hörn och skrek, och Nial började skriika direkt och sprang snabbare mot vavgnarna. "Inte rädd, va?" skrattade jag och satte mig ner i vagnen. "Det var jag inte" sa Niall med ett fnys. "Varför skrek du då?" "Jag... hjälpte henne att skrika" Jag himlade med ögonen innan vi började åka i vagnen.
*
Niall parkerade på parkeringen till vårt hus. Vi gick ut ur bilen samtidigt och stängde dörrarna. Niall låste upp dörren och vi klev in. Jag tror jag aldrig varit såhär trött förut. Jag tog av mig skorna och jackan, innan jag sabbt gick in till vårt sovrum, och utan att jag själv knappt visste vad jag höll på med hade jag lagt mig ner i sängen med ansiktet nere i kudden. Jag hörde Nialls skratt eka i rummet. "Ska du intet borsta tänderna?" frågade Niiall mig. "Jo" Jag tvingade mig själv upp ur sängen och svängde direkt in til badrummet. Det fick bli en snaabb borstning, igen. När jag var klar så slängde jag mig på samma sätt i sängen. Då fylldes hela rummet av ett ljust skrik. Jag studsade direkt upp ur sängen och gick till Niall."Varför skriker du, vad är det?" "Titta!" Jag följde Nials pekfinger och mina ögon landade på den minsta spindeln jag någonsin sett. Jag gav ifrån mig ett suck, som snart ersattes av ett skratt. "Herregud" Jag tog en bit toalettpapper, tog upp den där på och gick sedan med stora steg mot altandörren i sovrumet. La ut pappret, och stängde altan dörren. Sedan tittade jag på Niall, som bara tittade på mig. "Hur vågade du?" Jag log och l mig ner i sängen. Just nu skrek min kropp efter sömn. "Det var snarare du som var löjlig" sa jag med ögone stända. Ag hörde hur han kröp upp i sängen "Om jag är något med ordet llöjligt i, så är jag löjligt kär i dig" Jag kunde inte hejda det stora leendet som tog plats på mina läppar. Niall la ena armen runt min midja, och kysste mig i nacken. Han letade sig sedan upp till mina laäppar.Vi kysstess en lång stund och det pirrade i hela mig. Efter den långga kyssen gav han mig en enkel puss på munnen. "Ska vi göra något mer imorggon eller bara vara hemma? Har du något planerat" Hans andetag, bara hans närhete gjorde så att jag inte kunde tänka klart. "Ehumm... fick jag ur mig och fick tänka en lån stund innan jag kom på svaret. "Ja, jag tänkte gå ut lite" Niall nickadde och pussade mig ännu en gång. "Ensam?" Jag skakade på hvuvudet "När tror du du kommer hem?" han hade fått en aning hesare röst än vanligt. "Ingen anig" jag rullade så att jag låg på rygg istället för på sidan. "Hur är det ens möjligt att vara så snygg som du" han kysste mig en en gång en lång stund. "Vad tänkte du att vi skulle göra?" mumlade jag mot hans läppar "Va?" Han verkade nästintill frånvarande. "Imorgon?" Va?" as han återige och slutade kyssa mig och tittade in i mina ögon. "Du sa u at vi skuule göra något" sa jag med ett skratt. "haa, ja?" "Vad?" Jag skrattade åt hans sega reaktion. "Picknick, i parken" han började återigen kyssa mig. "Hur mycket är klockan?
"Jag vet intw" mumlade han, som fortfarande kysste mig. "Kaan du titta?" Han försökte sig på att fortfarande kyssa mig, medan han sträckte utt handen efter sin mobil. Haan fick tag i den och avbröt kyssen några sekundder för att tita vad klockan var. "21.53" sa han och började kyssa mig igen. Den här gången kyste jag tillbaka istället för att babbla. Han snurrade runt och la hela sin kroppsvikt p mig, vilket gjorde så attett "hö" kom ut ur min munn. "Kom igen, så yckket väger jag väl inte?" sa Niall med ett skratt. "ej, men du kunde ha förvarnat mig" log jag.. "Sorry sweetie" sahan och började kyssa mig igen. Han låg fortfarande på mig, jag hade ju trott att han skulle rulla av mig," Varför ligger du på mig?" sa jag med ett skratt. "Blir väll lättare att kyssa dig då" Han försökte sig på att yssamig igen, men jag öppnad emunnen"Är det jobbit att jag pratar hhela tiden?" sa jag med ett skkratt "Just nu, ja" Niall log. "Då ska jag vara tyst" Niall log bredare och kysste mig igen. Den här gången tänkte jag inte förstöra kyssen. Utan att jag tänkt på de hade vårt kyssande utbytts till hånglande och Niall hade börjat hålla på med mitt hår. Det verkade som att min kropp var medveten om allt, men min hjärta var lite efter. Mina händer hade åkt upp till hans hår och innan min hjärna hunnit reagera hade mina armar tagigt av hans trö runt hans hals innan jag hann göra något mer.
*
Jag vaknade av min sms singnal. Jag sträckte ut handen och tog mobilen. "Hej Nella, vi skulle ju göra något idag. Ska vi ses på fiket om en timme? xx" Det var Olly. Jag vände mig om tillNiall som fortfarand sov. "Vems mobil var det?" sa han plötsligt. "in" svarade jag. "Okej" an hoppade nämre mig och la handen runt min midja. Jag knappade fort in et svar "Visst xx" Jag la mig sedan ifrån mobilen, och skule ställa mig upp, när Niall drog tillbaka mig i sängen. "Gå inte" mumlade han och drog mig änu närmre honom. "Niall, jag måste gå jag pusade honom på kinden. "Vart ska du då?" "Fiket" Niall öppade ögonen "Måste du?" Jag nickade. "Jag har redanbestämmt, Niall" Han suckad, men tog bort armen så att jag kunde gå.
Lite för mycket kärlek i det här kapitlet, eller vad tycker ni? :S
//Hilda
Kommentera för mer!! :)
Nästa kapitlet...
Kapitel 27 - Surprise
"Sweetie" hörde jag Niall säga. Jag vred mig i sängenn, så att jag låg på rygg. "Aa" svarade jag. "Vi ska helst vara där när dom öppnar, men om du vill sova lite till, är det okej" Så himla sött. "Ja, vi går upp nu" svarade jag. "Säkert?" Sa Niall, troligen eftersom jag såg så trött ut. "aa" svarade jag kort. "Okej"
Jag satte mi upp i sängen och märkte då att Niall var påklädd. "Fuskigt, du är ju redan klar" Han log, medan jag ställde mig upp. "Jag har bara klätt på mig, jag skulle aldrig äta frukost utan dig, om du inte var hema" Jag log och gick fram för att ge honom en lätt puss på munnen. "Jag ska bara klä på mig" Han nickade, när han förstid vad det innebärde och gick ut. Det kändes lite kostigt, och kanske till och med lite taskit, att schasa iväg honom från sitt eget rum. Men jag tänker i alla fall inte ropa tillbaka honom. Jag klädde på mig snabbt innan jag gick ut till Niall i köket. Han log mot mig och gav mig en kyss i pannan. "Vad vill du ha?" sa han. "Det du gjorde till mig igår, det var jätte gott" "Tack" log han. Jag gav honom en kyss, innan jag hjälpte till med frukosten.
*
Vi gick ut ur biln och mina ögon hamnade direkt på ett stort tivoli. "Surprise! Vi ska till tivolit." log han. "Är det okej?" Jag nickade stort. "Bra, dom öppnar ungeföär nu, så vi kan betala och sedan gå in"
"Vart ska vi börja?" sa Niall när vi kommit in och blickade nu ut över hela stora nöjesparken. "Jag har ett tips" sa jag, med tanke på en speciell sak. "Vad?" sa Niall och tog min hand. Jag svarade inte, utan bara riktade pekfingret mot "stora frittfall". Jag hörde inget mer från Niall, utan bara ett stort och högt "gulp". Jag skrattade till och tittade på honom. "Fast annars kan jag ju åka den själv" sa jag när jag såg rädslan i hans ögon. "Nej, vi åker den om du vill" "Det behövs inte j..." han avbröt mig. "Vill du åka den?" Jag nikade och tittade in i hans ögon. "Då åker vi den" sa han och styrde stegen bort mot attraktionen med mig bredvid sig.
Vi blev insläppta och jag och Niall satte oss direkt ner bred vid varandra. I fick spänna fast som två säkethelt bälten, och en runt magen. Plus en båge sm man fälde ner. "Är det all säkerhetsutrustning!?" sa Niall oroligt och letade efter fler. "Det kommer gå bra, säg till om du ångrar dig" Han nickade och tog min hand. "Lovar du att jag inte kommer dö?" "Det kan jag inte lova" Nialls ögon blev större. Han skulle just börja säga något, men jag avbröt honom. "Jag bara skoja, jag lovar" Han suckade ut av lättnad. "Bra, för m..." Han hann inte prata klart förren vi hastigt åkte uppåt. Han skrek ett ljust skrik och jag log. Jag tittade ner och såg när mina fötter färdades högre och högr upp från marken. När vi såg människona på marken lika små som myror öppnade Niall munnen. "Nella..." jag tittade på honom och fick anstränga mig för att inte börja skratta åt hans ansiktsuttryck.. "...jag ångrar mig" Jag öppnade munnen för att ge något snällt ord, eller ett "allt kommer att gå bra" men precis när jag öppnat munnen färdades vi ner i väldens fart. Niall skrek, jätte högt, medan jag skrattade och tittade på utsikten.
När åkturen var slut, och bågen åkte upp slängde sig Niall ner på marken."Jag lever!" han pussade marken och gjorde sedan en äcklad min. "Niall, folk stirrar, kom nu" viskade jag. Han ställde sig lydigt upp och tog min hand. "Det där gör jag inte om" suckade han medan vi gick mot utgången. "Kom igen, det var ju jätte roligt" "Du och jag har lite olika kommentarer om vad som är roligt och vad som är dödsläskigt" Jag skrattade åt honom. "Såg du utsikten?" sa jag "Nej" "Men va!? Hur kunde du missa den den var ju jätte vacker" "Ledsen, men jag var upptagen med att dö!" Jag skrattade. "Vänta, Niall, se på mig" Han vände sig om mot mig. "Du är helt röd i ansiktet" skrattade jag. "Inte konstigt" sa han. "Där är vårt foto!" jag och pekade på fotot, som till en början verkade helt normalt, tills jag kom till Nialls ansikte. Jag skrattade rakt ut, och la handen för munnen. Hans mun var helt öppen, hans ögon helt stängda och helt röd i ansiket. Han började skratta med mig när han såg det.
"Det där ska jag köpa" skrattade jag fram,och tog fram väskan för att rota efter plånboken. Jag vände mig om igen, och såg då att Niall redan hade köpt den och stod nu och räckte ut den till mig. "Det där skulle jag betala" suckade jag. "Men nu blev det tvärtom" log han. "Nu får jag bestämma" "Okej" sa jag. Han vred huvudet, för att hitta en bra. Hans ögon stannade och han sprack upp i ett stort leende. "Vad?" sa jag och följde hans blick. Kärlekstunneln...
Jag vände blicken mot Niall, och log. Han tittade på mig och gjorde samma sak. "Ska vi åka?" Jag nickade och han log större. Vi gick och ställde oss i kön. "Nella..." började han "Ja?" sa jag och tittade i hans ögon. "...ska vi försöka kyssas på bilden?" "Ja, vi gör det, bra idée" sa jag. "Jag fick insprationen från dom" sa Niall och pekade på en bild, där dom kysstes. "Aha" log jag.
När turen var klar tittade vi på fotot. Vi kysstes, men Niall såg ganska skum ut. Han såg väl vanlig ut, men ljuset landade konstigt på honom jag struntade i det och betalade den. "Är det där Olly?"sa Niall förvånat och pekade på en kille,som såg ut som Olly. "Olly!?" ropade jag. Han vände sig inte om. "Det ser ut som han" sa jag. Niall letade sig upp till min hand. "Olly" vände sig om. Jag såg då att de inte var Olly. "Nej, det var det inte" sa jag. Niall suckade ut av lättnad. "De hade vaarit läskigt annars, han dyker upp hela tiden" Niall nickade. "Ska vi g..." "NIALL!!!" Hördes det masa röster. Jag vände huvudet mot ljudet och fick syn på tre tjejer som sprag mot oss. "Kan vi få din autograf!?" Niall log stort. "Självklart" log han. "Jag behöver penna och papper - " han vände huvudet mot mig "betjänt, hämta" Jag himlade med ögonen, men gick iväg för att hämta. "Ursäkat, skulle jag kunna få papper och låna en penna?" sa jag till tjejen vid insläppet till kärlekstunneln. "Självklart" sa hon och vände sig om, började rota vid massa papper. Hon sträckte sedan ffram det till mig och jag tackade, innan ag små sprang tillbaka till Niall.Jag av honom det "Tack" han tänkte precis kyssa mig på kinden, men jag ryggade undan. Vi var ju inte oficiella ännu. ´Vi tar det sen´mimade jag. Niall nickade och började skriva. "Vem är du?" sa en av tjejerna. "Nella" svarade jag. "Är du Nialls flickvän, eller vad då?" sa en annan. "Nej" svarade Niall hastigt och gav dom pappret. "vi är avlägsna vänner, eh jag menar vänner" sa han lite nevöst. Tjejerna nickade och tackade, innan dom gick iväg. Jag vet att vi inte sägernågot för att vi inteär oficiella, eller för att det möjligtvis kanske ine är så bra, men varje gång Niall säger ordet bara vännner om mig och han blir jag ledsen
LITTLE DRAMA!? Eller nej, drama är det väl inte men lite tveksamhet. Vill bara påpeka om att det blir gymnaset för mig och Nellie nästa år. Wooohoo!...eller? Problemet kommer ju i alla fall sommarlovet, vi kanske inte hinner uppdatera då. Men det kommer nog att ordna sig...
Och förresten! Det var några som sa att det vore roligt om det blev lite drama med Eleanor. Exakt hur menar ni? Menar ni att hon ska vara den stora kaxiga Eleanor eller att hon ska bli trevlig, eller ska hon försöka sära på Niall och Nella? :)
//Hilda
Kommentera för mer ! :)
Kapitel 26 - On The Roof
Eleanor hade aldrig kommit. Vilket jag tyckte var ganska skönt, så att det inte blev någon stel stämmning. Vi körde fortfarandde sanning eller konka.
"Sanning eller konka, Perrie?" frågade Danielle Perrie. Vi hade gjort som en cirkel. Jag frågar Danielle, Danielle frågar Perrie och Perrie frågar mig.
"Konka" svarade Perri med ett brett leende. Danielle spenderade några sekunder på att tänka, innan hon log och tittade återigen på Perrie.
"Städa upp i köket, kladdkaks smeten..." Perrie himmlade med ögonen, men ställde sig upp.
"...oj, jag glömmde en detalj" Danielle log bredare medan jag och Perrie tittade på Danielle.
"Du måste slicka upp det" Jag tog handen för munnen för att inte börja skratta.
"Nej!" protesterade Perrie.
"Jo, det är sanning ellere konka, Perrie. Du måste"
"Nää" Perrie försökte få Danielle att ändra sig. Fast hon visste att det ar förgäves.
"Ledsen Perrie, men du måste" Hon gav ifrån sg en suck och tittade från Danielle till mig, innan hon gick ut i köket. Jag och Danielle smet efter och Perrie böjde sig ner mot den. Jag slog handen för munnen, för att inte skratta ihjäl mig när Perrie slickade på golvet, gjorde en äcklad min innan hon ställde sig upp och gjorde en konstig slags utav dans medan hon skerk "USH!!"
"Usher" fyllde jag i och Danielle tittade konstigt på mig med ett skratt. "Blä blä blää, va äcklgt!" Gnällde Perrie medan hon kutade mot handfatet, och börjad skölja munnen med vatten.
"Var det smutsigt?" skrattade jag
"Om det var!? Jag tror jag fic bara damm på tungan!" andades Perrie.
"Jaha - tack för den?" skrattade Danielle "Städar jag så dåligt?" Jag och Perrie skrattade. Alla samlades i någon slags utav ring när Perrie sköljt munnen klart. "Ska vi gå upp på taket?" snappade Danielle med uppspärrade ögon. "Det är jätte roligt!"
Jag och Perie tittade tvekandes på varandra. "Kom igen, jag fick Perrie slicka på golvet, så varför kan inte v gå upp på taket?" Jag log lite. "Okej då"
"Yes!" gav Danielle ifrån sig. "Den här vägen" hon gick mot sovrummet och jag och Perrie gav varandra en osäkert blick innan vi gick efter henne. Hon öppnade ett fönster och stack ut huvudet. Hon klev sedan ut igenom fönstret helt. Jag och Perrie gav varndra en chockad och rädd blick innan vi sprang för att titta ut igenom fönstret.
"Kommer ni?" frågade Danielle som stod helt oskadd på taket. "Eh... okej" sa Perrie osäkert, inna hon klev ut. "Du med Nella" Jag satte tvekande ena foten utanför fönstret och heltplötsligt stod jag på taket. "Okej, vi är uppe på taket. Nu går vi!"
"Nej!" protesterade Danielle. "Det här gills inte som tak. Vi måste klättra upp där, sedan är vi uppe på taket!" hon pekade på en brandstege.
"Är det ens tillåtet?" Danielle ryckte på axlarna, men klättrade ändå upp. "Vad har vi att förlora?" sa Perrie med en ryckning på axlarna och började klättra upp. "Vårt liv!" sa jag, men tog ändå tag i brandstegen för att klättra upp.
Solen sken och Danelle vinkade till sig oss när vi kommit upp på taket. "Titta på utsikten" sa hon och nickade mot den. Perries och mina ögon tittade på den vackra utssikten. Det var en sjö utanför hennes hus, och vattnet glittrade fint i solens sken. "Vad vackert!" sa jag fashinerat och blickade ut över utsikten. Det var verkigen fint, såg nästan overkligt ut. Som i filmer.
"Jag vet inte om ni vet det, men jag har väldigt stor höjd skräck" utropade Perrie, som höll i sig i skorsstenen. "SKa vi gå ner då?" Perrie nickade hastigt, och vi börjad långsamt dra oss mot stegen. Vi hjälpte Perrie ner, och när Danielle hade kommit in i huset igen hörde vi ytterdörren.
"Hallå!?" hörde vi en röst. Varken jag eller Perrie fattade vem det var, men Danielle sken snabbt upp "Liam!" hon i stil med sprang mot hallen och man kunde höra att dom kysstes. Jag och Perre tittade på varandra och log. Efter en stund så kom Danielle och Liam in i rummet. "Hej" hälsade Liam med ett leende. "Hej" log jag och Perrie tillbaka. "Hur var det på inspelningen?" "Jo, det var v..." "Vänta!" jag avbröt deras lilla pratstund. "Om du är hemma, Liam, är dom andra det också? Är Niall hemma?" Liam nickade. "Vi släppte av honom först, han var så ivrig" Jag log stort. "Okej, då borde jag nog gå. Ses, hörni! Och tack för en trevlig kväll" "detsamma!" sa Danielle, och Perrie ställde sig upp ur soffan. "Jag kan följa med en liten bit, jag ska ändå hem. Jag nickade "Bra, jag kommer inte våga att gå ensam efter det somk hände när jag skulle gå hem från Sarah" "Vad hände?" sa Danielle. "Liam vet, fråga honom" Danielles blick vändes till Liam. "Men ja, då går vi då" sa Perrie när vi var klara. "Ja, hejdå!"
"Hejdå"
Jag hade gjort sällsskap med Perrie ända till henne, det var bara några gator till mig, men det gjorde inget. Jag öppnade dörren försiktigt och klev in. Han kanske sov? Min blick vändes till klockan som var placerad i hallen ovanför köksdörren. Klockan är sju, jag tror inte han sover. Jag tog av mig skorna och gick till köket. Jag tog ett äpple från fruktskålen bredvid micron och tog ett bett. Jag hörde en snarkning och jag vände huvudet mot ljudet. Det var Niall, som satt på stolen i köket med huvudet på bordet och sov. Jag log stort och gick närmre, tills jag stod bakom honom. Jag bestämde mig för att skrämma honom, så jag gick, eller rättare sagt smög fram till stolen. Jag gjorde ett ljud, och hoppades att det skulle få honom att vakna. Men nej, han sov fortfarande. Jag härmde ljudet, fast högre den här gången. Resultatet blev att han hoppade till, jag trodde först att han inte var vaken, så jag tänkte "väcka" honom. Men när han började gäspa och sträcka på mig, förstod jag att han var vaken. Jag kände mig helt plötsligt lite taskigt, eftersom jag väckt honom. Utan att jag riktigt förstod varför hade jag lagt armarna runt hans hals och pussat honom i hårbotten. Han vände huvudet upp, och jag tittade ner på honom. "Hej" log han. "Hej" log jag tillbaks som ett svar. Vi kysste varandra enlång stund innan ha stälde sig upp."Vart har du varit?" Danielle" svarade jag. Niall nickade. "Var det roligt?" "mhhmm" mumlade jag, och förösökter få det att låta som ett ja. "Bra" sa Niall, som trotts mitt konstiga svar lyckades snappa upp vad jag sa. "Hur var det på inspelningen?" Sa jag, medveten om att jag nyss tog Danelles fråga till Liam. "Ganska stökigt, men okej." Han pussade mmig på pannan jag jag slöt ögonen vid vidrörelssen. Att jag saknat honom så här mycket, kunde jag adrig tro. "Jag har saknat dig" sa han, som om han hade läst min tankar. "Har saknat dig med" svarade jag, kort och enkelt. "Glömde nästan.." Han tog mina händer och log ett leende. "Jag har en överraskning till dig imorgon" log han. "Vad?" sa jag, nyfiken som jag är. "Det får du se då..." sa han. Jag suckade tungt. "... men du kommer att gilla det, om jag känner dig rätt"
Va tror ni överraskningen är?
//Nellie
Kommentera för mer!
Another Love
Tied Love
One Shots
