"Åh, så du spenderade natten hos Niall?" När Nialls namn nämndes tittade han upp från sin frukost för att titta frågandes på Paul. "Ja..."mumlade jag, lite morgontrött medan jag lassade upp pannkakor på min tallrik "Okej, Niall, om någon gick fram och gjorde något mot Mathilda, till exempel slog henne, vad skulle du göra?" Niall tittade först på mig, och sen svepte hans blick över till pappa igen "Säga till dom, ringa polisen, ta bort dom från henne...?" Pappa nickade intresserat "Du skulle aldrig bryta någons hjärta?" "Sjärvklart inte" Pappa gav Niall en nöjd blick, och jag suckade högt när jag förstod vad pappa höll på med. Hans lilla såkallade frågesport, som han frågar varje kille som ens tittar på mig. Skillnaden är att jag aldrig kommer bli ihop med Niall, även fast han är väldigt snäll och rolig och så. "Och du är ju 20..." mumlade pappa för sig själv medan han tänkte lite "Ja, förresten, du är ju 20 år, givetvis är du fyra år äldre än Mathilda, men visst, du får mitt godkännande att bli Mathildas pojkvän, om Mathilda vill det" Jag skulle precis sucka, åt hur pinsam och konstig min pappa är, men blev tvärt avbruten av Louis som snabbt sköt stolen ifrån sig och gick surt ut ur rummet "Pappa, snälla..." kved jag och suckade ångestfullt "Vad då? Om du vill bli Nialls flickvän så har jag godkänt det, så det är bara att köra" "Hallå!? Jag då!?" utbrast Harry, och pappa vände huvudet mot honom "Du är redan godkänd, Harry, och om du vill ha en dejt med henne, så måste du gå med på det, Mathilda" Jag suckade "Förresten pappa, du sa till Niall att han skulle kunna bli min pojkvän om jag ville det, men han då? Om han inte vill det?" Pappa vände blicken mot Niall "Vill du det, Niall?" Jag flämtade till av frustration och gömde mitt ansikte i mina händer, medan resten av killarna skrattade åt hur pinsam min pappa var "Tja, jag skulle kunna tänka mig det, men det vore inte rättvist mot Louis, han är väldigt kär i henne, Paul" Pappa tittade surt på Niall "Inte Louis, okej? Ha inte ens min dotter i samma mening som hans namn" Surt pressade jag i mig pannkakan medan Niall höll upp armarna i en oskyldig gest "Jag bara nämnde det..." Pappa tittade på mig "Vad vill du göra idag då, Mathilda?" Jag ryckte på axlarna "Inget med Louis, va?" Jag skakade snabbt på huvudet "Aldrig" Pappa log nöjt "Åh, så du har förstått vilken typ av kille Louis är nu?" Jag nickade stort "En idiot som bara spelar runt med alla tjejer han ser" Pappa tittade på mig med ett oroligt ansiktsuttryck när han såg nedstämdheten i mitt ansikte "Matti? Harnågot hänt? Vad har Louis gjort?" Jag väntade några sekunder på att svara, då jag var tvungen att svälja maten "Han kallade mig bitch...och, han sårade mig" Pappa kramade tröstande om mig från sidan "Åh, gumman, det var det jag ville varna dig för. Inser du nu varför jag ville få bort dig från honom?" Jag nickade smått "Ja,och...pappa? Jag är ledsen att jag inte lyssnade, jag borde ha gjort det" Han log ett medlidande leende mot mig "Mathilda? Vad säger du om att ta en promenad och prata lite?" Jag tittade upp och möttes Harrys gröna ögon "Ja, där ser du, Harry är en väldigt trevlig kille, gå med honom!" bestämde pappa åt mig medan han gav mig en stöttande klapp på axeln "Visst..." mumlade jag tyst "Vänta, sa du ja?" Jag tittade upp på Harry som frågat det, och nickade smått. Han skrattade lite, med en blandning av nervositet och lycka "Åh, okej, låt mig bara springa upp och hämta min mobil och plånbok" Istället för att be Zayn gå ut från soffan, så Harry också kunde ta sig ut också, så ställde han sig upp i soffan, välte ner sig bakom den, innan han snabbt sprang mot sitt rum "Ser du vad lycklig han blev? Det är han du borde vara med, inte Louis" Jag satt och skrattade lite fortfarande, efter det...faktiskt väldigt skumma, som Harry nyss gjort.

"Okej, så Marie är alltså din plast mamma, som du hatar?" Jag nickade instämmande medan jag väntade på att han skulle fortsätta "Du tycker att hon försöker ta din riktiga mammas roll, Sandy alltså, och du vill ha tillbaka allt som det var förut, när din mamma och pappa bodde tillsammans?" Jag nickade "Jag kommer ju inte ihåg så mycket, jag var fem, men när jag ser videoklipp från innan flytten, så såg jag hur glad jag var, och efter, så blev jag så tyst. Nu är jag ju glad, för jag har ju träffat Damon och alla mina andra vänner, men jag vill ha tillbaka min mamma och pappa i samma hus" Han nickade, och tog tag i min hand för säkert tionde gången "Jag vet hur det känns, allvarligt, man vill att inget mellan dom skulle förendrats, men man vill samtidigt att man skulle stå på exakt samma plats som man gör nu" Jag nickade smått med ett leende "Exakt" "Men du vet vad man säger, allt händer för en anledning" Jag nickade igen, och försökte verkligen ta in orden "Om allt händer för en anledning, var det meningen att jag skulle göra slut med Louis?" Harry tittade upp på mig, och när han mötte min oroliga blick log han och tittade ner i marken, samtidigt som han skakade lätt på huvudet "Tja, meningen var det säkert. Kanske för att hitta den riktiga kärlek i livet, vet du? Kanske med brunt hår, lockar..." Jag vände bort blicken när jag förstod att han beskrev sig själv. Nej, Louis är kärleken i mitt liv, det vet jag redan nu. Man känner såhär för någon bara en gång, och Louis har valts ut för att vara min. Men samtidigt fasnade meningen Harry sa på mitt  huvud, allt händer för en anledning.

---

VAAD tycker ni då?! :)

Jag vet att vi inte har uppdaterat på väldigt länge, och det är jag grymt ledsen för!  Jag skriver detta på min brorsas dator, för så duktig som jag är hade jag sönder min dator, så den är på lagning, så det har varit svårt att skriva, för det enda jag har är mobilen.

Och PS: Ny design, igen.

Men ja, säg vad ni tyckte! :) 

//Hilda

Kommentera för mer!!