Jag och Zayn satt i sofan. Han smsade med Perrie, medan jag satt uttråkad i soffan med mobilen snurrandes i handen. Ännu ett sms från Perrie flög in i Zayns mobil, och med ett leende på hans läppar läste han det. Jag suckade och drog upp mobilen och tittade om Mathilda hadde svarat. Såklart, hade hon inte det. Jag hade skickat fem meddelanden till henne, alla hade varit något i stil med hur hon mådde, vart hon var, om hon var med Damon och sånt. Jag tog ju förgivet att hon var med Damon, fast hon gick klockan tio på morgonen, nu är den halv sju. Med en suck la jag ner mobiilen i fickan igen och tittade upp på Zayn, som verkade vara helt förlorat i hans konversation med Perrie, även om hon var på tour med Little Mix på andra sidan av jordklotet. Jag hörde ett skratt jag kundde känna igen vart som helst. Jag bokstavligen flög ur soffan, fixade snabbt mitt hår lite, satte blicken på teven och låtsades som om jag var intresserad av programmet och inte hört när dom kom. Mathilda kom in igenom dörren och sen...Damon. Gud, jag har bara känt honom i sex timmar, men jag hatar honom redan. Mathilda log mot mig när hon såg mig, ett sådant därt fint leende "Hej, Louis, vill du följa med mig och Damon in på vårt rum?" JA! VAD SOM HELST BARA JAG FÅR LUKTA PÅ DITT HÅR OCH KYSSA DIG! "Nej, jag vill titta på det här programmet" ljög jag, utan att riktigt veta vilket program det var. Mathildas blick åkte till teven "Byggare Bob?" Medan Mathilda skrattade smått och Damon stod i bakgrunden och försökte hålla sig för skratt, förstod jag att det var Byggare Bob som rullade på teven framför mig "Ehm...ja" Mathilda skrattade och gick fram och rufsade till mitt hår lite "Säkert att du inte vill följa med?" NEJ! "Ja" sa jag istället. "Säker?" upprepade hon igen, men en allvarligare ton på rösten nu. "Men, ja, sluta tjata!" utbrast jag surt och gick och satte mig bredvid Zayn igen med en suck. Mathilda gav mig en viss blick, men vände sig sedan om och gick mot Damon. Hon tog hans hand, och ledde in honom på vårt rum, och stängde sedan dörren. Jag suckade och vände mig om i soffan. "Wow, vad hände?" Jag tittade upp på Zayn "Du såg vad som hände" "Nej, jag menar vad hände med dig? Ditt glada humör?" "Varför inte fråga Damon? Han verkar ju stjäla allt, först ens flickvän sedan ens humör" mumlade jag surt "Flickvän?" Zayn rynkade pannan och jag tittade stelt upp på honom "Jaja, vi struntar i det, grejen är att jag tror du är avundsjuk, Lou" Jag fnös och vände huvudet mot teven "Tro kan du ju" "Fast du vägrar erkänna det, för dig själv och andra" Jag gav honom en sur blick "Jag skulle erkännt det om jag nu var det, men det är jag inte" berättade jag "Får du en orolig känsla i magen? Känns som om hon har bytt ut dig mot Damon? Är du rädd för att Damon ska ta över din och Mathildas vänskap?" Jag gav honom en blick, exakt så kände jag. Zayn skrattade lite "Du är avundsjuk, Lou, men ett tips, bli inte kär i Mathilda, det är ju ganska stor ålders skillnad" För sent, jag är redan kär i henne. "Jag borde gå och...lägga mig" mumlade jag och ställde mig upp "Den är åtta" berättade Zayn med en osäker stämma "Jag är trött..." mumlade jag, lögn igen. "Aja, okej, godnatt då" Jag svarade inte ens utan bara snabbt gick mot mitt och Mathildas rum. Precis när jag skulle öppna dörren, så kände jag en handd på min axel. "Louis, vi måste prata" sa Paul och gav mig en blick. Jag tittade från han till dörren, men släppte sedan dörrhandtaget och nickade lite. "Du och Mathilda... ni gör inte om det där igen, va?" Jag rynkade pannan "Vad menar du?" "Kyssas." svarade han kort. Hela min kropp spänndes, det kände som om jag frös till is, som om någon begravde mig under snön. "Ni gör inte det igen, va?" Jag tittade besvärat på dörren och sedan upp på Paul igen "Definiera meningen 'gör inte det igen'?" mumlade jag med ena ögonbrynet uppe. "Jag ska förklara det här lite mer, jag har sett att ni kysstes, och jag vill inte att ni gör det igen, för då kommer ni ångra det" "Du är min livvakt, du kan ju ändå inte skada mig" protesterade jag med ett skratt "Inte fysiskt, men mentalt" Jag rynkade pannan igen "Jag förstod inte så mycket av det där, men det finns inget du kan göra, Paul, ledsen, du får helt enkelt acceptera att jag och din dotter kysser varandra ibland" Jag tänkte precis gå in i rummet, men Paul stoppade mig "Jag kan göra mycket Louis, jag kan se till så att du får åka en egen buss bakom den här, jag kan göra så ni byter rum, Mathilda åker hem, hon bor inne hos Harry, nästan allt, Louis, man kan se bussen som ett palats, jag är kungen, och hon är min prinsessa. Ingen kille som jag inte godkänt ska ens röra henne, och du, Louis, är inte godkänd" Han gav mig en sträng blick innan han fortsatte ut. Jag suckade, och vände mig om mot honom. Göra så att jag och Mathilda skills åt? Jag rynkade pannan, innan jag öppnade dörren. När jag kom in låg Mathilda i soffan, och han satt på en stol en bit ifrån henne. "Hej" log Mathilda "Hej..." svarade jag bara ganska kallt "Du skulle ju följa med ut idag" Hon rynkade pannan "Va?" Jag tittade på henne med en förfärad blick "Kommer du inte ihåg när jag sa 'jag tar med dig ut imorgon, vare sig du vill eller inte'? Vi skulle gå och äta middag" Mathilda bet sig i läppen "Fan, var det idag?" Jag nickade kort "Jag har redan ätit med Damon, ledsen Louis, kan vi inte ta det imorgon?" Min blick åkte mellan Damon och Mathilda "Ja, och alla vet att imorgon betyder aldrig. Men okej, varför inte ta allting imorgon? Vi kan mötas imorgon!" "Vänta! Du sa att imorgon betydde aldrig, och sen säger du att vi ska mötas imorgon" Hennes blick åkte från mina ögon ner i golvet "Gör du slut med mig?" NEJ! Det var ingen gör-slut replik, även om det kanske lät så. Jag kom inte på något att säga, så jag bara lämnade rummet med en obesvarad fråga hängandes i luften. När skulle Damon gå? Allt blir bara dåligt när han är här. 

FÖRLÅT FÖR FÖRSENAT KAPITEL! Kan inte skylla på något mer än skolan, och att jag varit trött.

Kanske lite kort, men VAAD tycker NI!? :) Pappa Paul fick reda på att dom kysstes...

//Hilda

Kommentera för mer!!