"What is it, love?" "Don't...call me that" Mumlade jag surt "What have I done?" "Harry, when we kissed yesterday, it was only once, okay? It will never happen again and it didn't mean something" Sa jag, och försökte mest övertyga mig själv än honom. Men innerst inne visste jag att jag ljög. Harry rynkade på pannan och tittade på mig med sorgsna ögon "But you told me you liked me back" "I don't know why I sais that, but I lied" Jag ljög honom rakt upp i ansiktet, men jag kunde verkligen inte falla mer för den här killen, och att kyssa honom hjälper det inte "Are you only saying that to break my heart?" Jag skakade på huvudet "It's the truth, sorry" "So, you didn't feel anything? Not even a single spark?" Jag skakade på huvudet och han suckade, och tittade ner mig golvet "Harry I am sorry, I just don't feel..." "No, it's okay. I was stupid for thinking you would like me back" Han gick ut igenom dörren, och jag stod kvar där han lämnat mig. Allt jag hade sagt var bara lögner. 

 

 

"Why tonight, Harry? And why so suddenly?" Han ryckte på axlarna "You haven't been with them for a long time, and I thought it would be good if you spend the night there" Toby suckade "When Hayes is going to visit his parents? You'll be all alone" Han ryckte på axlarna "It's okay, I just think you should visit your mom, it's been long hasn't it? I even packed for you!" Harry gjorde en gest mot den färdig packade resväskan bredvid honom och  Toby höjde ena ögonbrynet "What are you up to, Styles?" "Nothing!" Utbrast han med en aning högt tonläge och harklade sig direkt efter "Okay, I'll go, but if you have a party while I'm gone, you are in trouble, okay?" Harry nickade "Okay" Toby gav honom en sista misstänksam blick innan han gick ut igenom dörren med reseväskan efter sig. Harry stod kvar vid hallen tills man hörde hur bilen började starta och åkte iväg. Då vände han sig om mot mig som stod och kikade ut från min dörr "Just wait here, you can watch tv if you want, and I'll prepare the dinner, sounds good?" Jag nickade och gav ifrån mig ett leende innan jag gick iväg mot soffan. Jag satte mig i soffan och satte på teven, nyhetena var på, och jag skulle precis byta då en bild på mig dök upp "The search for the eighteen year old girl continues. Olivia Johnsson, a girl who disappeared on the way home from a friend, Emelie Aaron" Jag ryckte till när dom nämnde min kompis namn, och en tårögd Emelie dök upp på teven "I am so worried, I miss her so much, she is like a sister to me. The reason why I say is, and not was, is because I know she is out there somewhere. She is alive, I know it. She is strong, she wouldn't give up" Jag rynkade pannan. Dom behöver inte vara oroliga, jag mår bra. Har till och med träffat en kille jag verkligen gillar, även fast det är min kidnappare. Men jag saknar henne, och min familj. Till och med skolan. Jag kände hur armar plötsligt hamnade runt mig "The dinner is ready" Jag skakade av mig tankarna, och ställde mig upp och log mot Harry. "What is it?" Undrade jag, nyfiken på vilken mat som skulle serveras "You'll see soon" Han log och gick in i köket, och jag följde efter. Det var dukat fint på bordet med många ljus, och jag log när Harry gick i förväg och drog ut stolen. Jag gick och satte mig på den. Han gick runt bordet och jag tittade ner på maten, det såg jätte gott ut. "It's beef, potato gratin and sauce béarnaise" Jag började le, igen "It's smells wonderful" Han log "Thanks, bon appetit"

---

Vad tycks om kapitlet? :)