"WHO IS SHE?!" Hörde man Louis skika under Zayn, Harry och Liam. Niall gjorde ett försök att säga något med ljudet blev instängt mellan alla killarna "WHAT?!" "Get off of me an maybe you'll hear!" Skrek Niall som lyckats fått upp huvudet. Killarna löd och rullade av honom, och när Niall satte sig upp igen var han helt röd i ansiktet. "Well....?" Undrade Louis "Her name is Vanessa, we met last week and we've been going out on dates" Mumlade Niall med ett blygt leende. Jag kunde inte urskilja Niall's röda ansikte ifrån hans rodnad. "I'm disappointed! Why haven't hou told us?" "I don't know. But she is so nice. She is very cute, and funny. Smart, and just completely wonderful" Niall suckade "I miss her, even though I saw her yesterday" 

"Honey, I am home!" Ropade jag lekfullt, och jag såg hur Liam ställde sig upp ifrån soffan och gick emot mig med ett leende "Hi, darling, how was work?" Undrade Liam, och spelade med, medan han hjälpte mig ta av min jacka, och hängde av den. Det var som om vi spelade upp en klassisk film scen ifrån 1900-talet, och jag var mannen som just kommit hem, och Liam var hemmafrun. "It was okay" Log jag, och kunde verkligen inte hindra fnittret som far ut ifrån min mun. Liam log "That is nice, honey, I made dinner" Sa Liam, med en ljus röst som skulle vara en kvinnas. Vi både bara stirrade på varandra ett tag innan vi både brast ut i skratt "So, what brings you to the Payne manision this wonderful evening?" Undrade Liam och log, medan han vände sig om och började gå emot soffan, och tog för givet att jag skulle gå efter honom, vilket jag gjorde innan jag svarade på hans fråga, med ett påstående. "To just hang out, and you know, you kinda promised me thay we
would play FIFA15, s-" Min mobil vibrerade i min ficka och jag avbröt mig. Jag gav Liam ett ursäktandes leende innan jag drog upp mobilen. 'Hi, can I come over? :) x' stod det, det var ifrån Aaron. Jag tittade upp på Liam som tittade på mig med ett höjt ögonbryn "Who was it?" "Aaron. Can he come over?" Liam rynkad på pannan "What? Why?" "Because..." Jag höjde ena ögonbrynet "...I want him to be here?" Det lät
mer som en fråga, och Liam suckade "Fine, but why do you want him here?" Jag tittade bisarrt på honom "He's my boyfriend...kind of..." Muttrade jag, innan jag svarade på Aaron's sms 'Hi, yeah sure :) I am at Liam's house x' Han svarade direkt. Wow han måste vara väldigt uttråkad. 'Ok, nice, I'll be there in five :) x'  "Liam?! Who was it?!" Den rösten. Sophia? Jag trodde dom bråkade? Jag vände mig om för att se Sophia komma ner för trappan. När hon såg mig gjorde hon en helt oväntad sak. Hon log. "Sarah, hi! Nice too see you!" Jag stod där
förvirrad när hon omfamnade mig i en kram "I'm sorry that I said you had a ugly face before... I didn't mean it" Hon log "And of course you can move in here." Jag vände mig om mot Liam och gav mig ett svagt leende. "Oh. Um...thank you" Sophia log "It's alright." Hon log igen "I was thinking I'd make som cupcakes or something... Sarah, do you want some?" Jag tittade på medan Sophia gick in i köket "Um...yes that you, that would be nice." Sophia svarade inte och man hörde hur hon började ta fram en massa saker i köket. Långsamt vände jag mig om för att titta på Liam som log mot mig "So, I do believe you were talking about FIFA15?" Undrade Liam med ett leende, och gestikulerade emot biorummet, där spelen även var. "Yes, I do believe that too" Liam skrattade tystlåtet när jag slängde med håret överlägset utan någon specifik anledning och gick in före honom i rummet. "So, when does Aaron come?" Undrade Liam när vi hade suttit oss ner på soffan, med kontroller i våra händer "He said in five minutes, so he could come at any time" Liam rullade in läpparna och nickade "Okey." Fotsteg hördes, klackar som slogs emot marken och en sekund senare kom Sophia in med ett varmt leende "The cupcakes is ready, should I bring them in here?" Jag bara nästiltill stirrade på henne. Tjejen har förrändrats, herregud. "Yes, thank you, that would be lovley" Liam gav henne ett varmt leende och Sophia nickade kort innan hon vände sig om och gick iväg, troligen för att hämta cupcakes. Jag skrattade tyst och tittade på i mitt knä "For one day ago she tried to kill me with her eyes, and now she's baking me cupcakes?" Jag skrattade i misstro och Liam skrattade tyst också. "Yeah, I guess the doesn't see you as a threat anymore." Det gjorde ont. Inte att hon inte såg mig som ett hot mer, utan att hon bara var så emot mig för att hon inte gillade mig. Annars var hon alltid såhär snäll, varma leenden, snälla erbjudande. Det var nog därför Liam blivit kär i henne, och tanken att han var det gjorde ont. "Here you go" Sa Sophia i en utandning när hon klev in i rummet igen med en tallrik med cupcakes på. Hon ställde den på bordet och log emot oss "Thank you so much" Mumlade jag och räckte mig för att ta en. Chockad cupcakes, finns det något bättre? "It's alright, it was really the least I could do for what I called you, I am sorry" Hon log "And I might just steal one cupcake" Hon tog en cupcake ifrån fatet och skrattade sedan. Jag kunde inte göra annat än att skratta mer, medan Liam bara log emot cupcakens av någon anledning. Det var faktiskt lite läskigt. Sophia gick sedan ut ifrån rummet och lämnade mig, Liam och cupcaksen kvar. "So, what country?" Undrade Liam och gestikulerade emot spelet "Hmm...I'll go with-"Det knackade på dörren. Jag log stort, trots att knackningen hade avbrutit min konversation med Liam. Jag gick till dörren, med Liam efter mig och öppnade. En blond kille, med blåa underbara ögon, och ett snett leende stod utanför. Det var presidenten av Kokosnötslandet. Okej, nej, det var såklart Aaron. "Hi" Log jag och han log tillbaka stort "Hi" Aaron vände sedan blicken emot Liam och nickade kort, som ett hej. Liam nickade tillbaka "How are you?" "Good, thank you. You?" Undrade jag "I'm fine, well, now that I am with you" Jag fnittrade, och Aaron log "I was thinking we wo-" Han avbröt sig och tittade bredvid mig, och rynkade på pannan "Who's that?" Till en början trodde jag att han syftade på Liam och jag tänkte precis förvirrat svara att han mött honom förut, och att han var min vän när jag såg att Aaron tittade förbi Liam. Både jag och Liam vände oss om och fann Sophia ståendes där och tittade på Aaron. "That is Liam's girlfriend, Sophia" Liam tog ut armen emot henne, som för att gestikulera att hon skulle ställa sig bredvid honom så han kunde lägga armen runt hennes midja. Hennes blick var däremot fixerad på Aaron och hon gick långsamt framåt. Och Aaron sträckte ut handen "Nice to meet you" Sophia skakade hans hand "Same. So you're Sarah's boyfriend?" Aaron tittade på mig. Vi hade inte direkt kommit så långt till flickvän och pojkvän-stadiet, men vi dejtar "Yeah, I guess you could say that." Aaron tittade på mig som för att fråga om det var okej och jag log emot honom som ett ja. "That's nice. We should have a double date sometime." Man såg direkt på Aaron att han verkade gilla idéen, då hans ögonbryn åkte upp och han log stort "Yeah! Good idéa!" Jag och Liam tittade osäkert på varandra. "What do you think?" Aaron tittade på mig och jag ryckte vid axlarna då det vore otrevligt att skrika 'NO!'. "Oh, c'mon, it would be fun, wouldn't it?" Liam tittade på mig "I don't know..." "C'mon Liam, don't be so uptight!" Sophia slog löst till Liam på axeln "We could have it today! Or, why the hell not right now!? I am free" Aaron nickade exalterat. Vad var det med dom här två och ha en dubel dejt? "Now?" Undrade jag osäkert "Yeah, I mean we haven't prepared anything" "No need for preparing, we could go to this nice place and eat dinner, doesn't that sound good?" "It sounds very good. I just need to change" Sa Sophia "I...I still don't know, I mean...why on such short notice?" "C'mon, it will be fun" Aaron tittade nästan vädjandes på mig och jag suckade "But I don't have a dress" Han log, nickade en aning och tittade på mig med hoppfull blick.

Jag suckade, men log emot honom. Vem kunde säga nej till det ansiktet?

"Okay, sure. But still, I don't have a dress" "You have some dresses on my room" Alla tittade bisarrt  på Liam som yttrat orden. Liam tittade först neutralt på oss, men sedan bekräftade hans ansiktsuttryck att han förstod att han sagt det på fel sätt "I mean you forgot some dresses in my room the day we were going to Aaron's birthday party" De nickade förståendes "Well I need to change" Sa Sophia, och log sedan emot Liam innan hon pussade honom på kinden. Det högg till inom mig när jag såg det och styrde blicken till Aaron som tittade på mig tillbaka. Jag lyckades ge ett svagt leende tillbaka. "I need to change too, wouldn't be that nice to show up in a reusturant with a t-shirt and jeans now, would it?" Jag log och skakade på huvudet. Aaron drog sin ena hand runt min midja och drog mig lätt emot honom. Jag förstod nästan direkt vad han ville, och jag tog ett steg framåt och placerade mina armar runt hans nacke innnan jag placerade en mjuk puss på hans läppar. Även fast pussen bara varat i en sekund så hörde jag Liam harkla sig bakom mig. Vi tog bort anknytningen mellan våra läppar och medan jag stod kvar med armarna runt Aarons nacke och tittade upp på honom så såg jag att han tittade upp på Liam och gav honom en blick. Som alltid, var blicken oläsbar. "See you soon" Aaron log och jag nickade, bet mig löst i läppen innan jag tog bort mina armar och tog ett steg tillbaka. Aaron log igen och gav Liam en till oläsbar blick innan han tog ett steg utanför dörren. "Hey Sophia, want a ride?" Var det sista vi hörde innan Aaron mjukt stängde dörren. Jag vände mig om emot Liam med en suck "Seems like our dates forced us on a date together" Liam skrattade dovt och nickade upp emot hans rum som en gest att vi skulle dit innan han började gå upp och jag följde tätt efter.

---

Varför tror ni Sophia blivit snäll helt plötsligt?  Kommnteraaa! :D

Hej!

 

Tänkte bara informera om att natten till fredag den 28/11 kommer blogg.se ta ner siten för att "göra ett större underhåll av vårat datorsystem. Arbetet påbörjas 00.00 och beräknas klart senast 07.00. Under denna tid kan bloggar och publiceringsvertyg vara helt eller delvis oåtkomliga."

 

Så ja, bloggen kommer inte vara tillgänglig under den tiden, men tror inte någon går in på natten, men vi tänkte bara berätta så inte någon gör det och tänker "Eh...va?"

 

 

"No. He is a very nice guy. Gentleman. Funny. And most important, he cares." Tjejerna nickade kort "Now I at least get why you didn't want Sophia to be here, if she would be here  she would be crazy" "Why would I be crazy?" Alla vände sig kvickt om för att se Sophia stå bakom oss i dörren med ytterkläder och väska i handen med ett höjt ögonbryn "Ehm...because we used your make up" Sophia rynkade på pannan "Why would I be crazy about that? It's just make up" Sophia satte sig ner och gav oss alla ett leende, och vi log tillbaka. Jag kände mig så skylldig, att ha ljugit för henne och var kär i hennes pojkvän. För om hon inte sett mig som ett hot, hade hon säkert varit snäll mot mig. 

"I am so talented, I should be an artist" Perrie hade fått för sig att hon skulle rita av oss allihopa, så medan vi satt och gjorde konstiga grimaser och poser, så satt Perrie med en penna och ett ritblock och skulle, som hon beskriver det 'fånga stunden med hjälp av papper och penna' . "Let us see!" Alla verkade vara trötta på att grimasera "Just one final touch" Man hörde hur Perrie ritade ett enda sträck innan hon tittade på pappret och log. Alla slutade posera och gick tillbaka till sina normala ansiktsuttryck "Can we see?" Undrade Bella "Yes, and you might want to get some tissues, it is so perfect you're going to cry" Perrie vände på blocket och jag tittade med stora ögon på den hemska målningen. Der var "My arm isn't even connected to my body!" Utbrast Bella med ett skratt och alla skrattade högt "I..." Perrie tittade sig runt i rummet "...i, um, meant to do that" Jag nickade långsamt "Suuuuure..." "But let's be honest here, this..." Hon gestikulerade emot den hemska synen som hon ritat på pappret "...or Mona Lisa." "Mona Lisa" Svarade alla på en gång och Perrie öppnade munnen i ett fejkat sårad ansiktsuttryck "I am offended!" "No, we are offended. Is that how you see us?" "My eye isn't even in my face." "Oh, that's not your eye, it's a sun" "Why is the sun right next to me?" Perrie ryckte på axlarna "I don't know. But what I do know is that this painting deserves an Oscar" Jag tänkte precis protestera att en målning inte kan få en Oscar, men Perrie avbröt mig igenom att ställa sig upp och gick ut ur rummet. Alla fyra i rummet, jag, Bella och Eleanor tittade på varandra innan vi gick efter henne ner. När vi kom ner stod Perrie där med pappret och visade det för killarna "Why does those three cirkles have a body?" "It's not cirkles! It's Sarah, Bella and Eleanor!" Försvarade Perrie sig och gestikulerade emot pappret. Jag hörde inte direkt resten av konversationen, min blick gled till Liam dom tittade med stora ögon på pappret och tittade sedan på mig. "I should become an artist!" "I think you should keep singing, painting isn't really...your thing" Perrie fnös på låtsas innan han satte sig ner bredvid Zayn. Bella gick då och satte sig bredvid Harry, och Harry tog emot henne med vidöppna armar. Eleanor hade suttit sig bredvid Louis. "Sarah..." Niall verkade se att jag var lite ensam, och han flyttade emot Zayn och gjorde plats för mig emellan han och Harry. Jag log tacksamt och satte mig ner där. "Speaking about Perrie and singing, when is the Little Mix tour?" Perrie tittade ledsamt på Zayn "One month, but it's a pretty long time until then" "We are going on a tour in almost one month too" Harry suckade "I actually don't feel like going on tour. I mean, I love coming to all these different countries and meet up with our wonderful fans, but I just... I will miss Bella so much" Harry tittade ledsamt på Bella "Hey!" Perrie kröp fram och slog honom på axeln och kröp sedan tillbaka bredvid Zayn "You won't miss me?" Harry himlade med ögonen "I'll miss all of you, no offence, but I think I'll miss Bella even more. Sorry" Perrie skrattade "I was kidding, of course you'll miss her more, she is your girlfriend after all." Jag bara satt där och log och lyssnade på konversationen som mest var mellan Perrie och Harry. När jag tittade emot Niall så såg jag att han tittade ner i hans mobil, med en svag rodnad på hans kinder. Jag följde hans blick och såg att han sms:ade någon. 'I miss you too <3 We have to meet up again soon xoxo" Jag drog efter andan dramatiskt och Niall tittade förvånat upp. När han märkte att jag tittade på hans mobil så rodnade han och gömde mobilen. "What?" Undrade Louis "Niall has a girlfriend! Niall has a girlfriend!" Retade jag likt en femåring och pekade på Niall som rodnade som bara den. "What?! Nialler!" Louis ställde sig upp och nästiltill hoppade på Niall, sedan ställde sig Zayn upp och hoppade på Louis. Sedan Harry som hoppade på Louis och sen Liam som hoppade på Harry. Jag skrattade när de alla låg i en klump på golvet och Niall och Louis stönade av smärta. "WHO IS SHE?!" Hörde man Louis skika under Zayn, Harry och Liam. Niall gjorde ett försök att säga något med ljudet blev instängt mellan alla killarna "WHAT?!" "Get off of me an maybe you'll hear!" Skrek Niall som lyckats fått upp huvudet. Killarna löd och rullade av honom, och när Niall satte sig upp igen var han helt röd i ansiktet. "Well....?" Undrade Louis "Her name is Vanessa, we met last week and we've been going out on dates" Mumlade Niall med ett blygt leende. Jag kunde inte urskilja Niall's röda ansikte ifrån hans rodnad. "I'm disappointed! Why haven't hou told us?" "I don't know. But she is so nice. She is very cute, and funny. Smart, and just completely wonderful" Niall suckade "I miss her, even though I saw her yesterday" 

---

Förlåt, ganska kort kapitel :( och tråkigt slut, konstigt kapitel namn... men, men... Som vi brukar säga behövs sånna här kapitel ibland :)

Om ni undrar varför Sophia inte är med på sleepovern så är det för att det är ju drama emellan henne och Liam så det skulle väl ändå inte vara så smart att ha dom under samma tak.. Så hon typ gick ifrån sleepovern när Liam pch killarna kom :)

Kommentera vad ni tyckte! :)

 

"Louis house! Today!" Var det första jag hörde när jag svarade i telefonen och jag skrattade "Hello Perrie" "Oh, hi! And Louis house! Today!" "What now?" Undrade jag medan jag höll i mobilen i högra handen medan jag med vänstra torkade ett bord. "We're having a girl's night! And as always the boys have a boy's night on the 1st floor. But we will have another girls night like... the day after or so since we missed one" Jag tänkte precis nicka, men påmindes sedan om att hon inte kunde se mig, och gjorde därmed misstaget jag alltid gör när jag pratar i telefonen. Jag suckade åt min dumhet, innan jag gick och lämnade disktrasan i köket "Tonight? Why are you always telling me in the last minute?" Frågade jag med ett skratt "And I have work today, and tomorrow, so I don't re..." "Oh, wait, wait, wait, wait, wait..." Avbröt Perrie mig och det blev en kort paus innan hon fortsatte med ett skratt "...you thought that was a question? No, Sarah, darling. It was a command. Come here today at five or I'll kick you" Jag rynkade på pannan och skrattade sedan "And you are as you always are" "Of course! See you at five." Jag skulle precis svara då hon avbröt mig "That wasn't a question." "But who will be there?" Undrade jag långssamt, en aning rädd att Sophia skulle vara där "Bella, Eleanor, you, me and Sophia" Jag suckade tungt när hon sa Sophia "What?" Undrade hon förvånat "You don't like Sophia?" "No, I just..." Jag gav upp att förklara hela Liam-saken över telefon "Can just you, Eleanor, Bella and me meet up a bit earlier? I need to...tell you something" Lekfulla Perrie försvann och ersattes med allvarliga Perrie "Yes. Of course. I'll tell them." "Thank you. Bye" "Bye, see you. At four." Hon fnissade och jag höjde ena ögonbrynet för mig själv "What?" "Oh, just... you know. Their new album is called four...and I said four" Hon fnissade igen och jag himlade med ögonen med log ändå. Lekfulla Perrie var uppenbarligen tillbaka "Okay. Nice." Perrie fortsatte fnissa som om det var världens roligaste sak, vilket fick mig att skratta "You are so weird sometimes, you know" "Oh, I know. I've kinda noticed since it's k-" "Sarah!" Jag slutade le omedelbart och vände mig om för att mötas av Jenna, min med-arbetare som stod och höjde ena ögonbrynet medan hon stod med armarna i kors. "Sarah? Sarah?! What happened? Are you o-" "Perrie I have to call you later" Viskade jag in i mobilen och Perrie förstod direkt "Oh right! You're on work. Oops, sorry...bye" Jag la på och rullade in läpparna och tittade på Jenna "I'm sorry...it was kinda importent me and my friends are meeting up after work and I needed to know what time, a..." "I don't care, Sarah!" Avbröt hon mig "You are not allowed to talk on your phone on work" "One time. And I'm sorry, it won't happen again" "I hope so" Hon tittade på mig uppifrån och ner misstänksamt innan hon vände sig om och gick ut ur köket. Jag fnös för mig själv och la ner mobilen innan jag följde med henne ut. 

 

 

 

"Ponytail or no ponytail?" Undrade Perrie när hon hade samlat upp allt hennes hår i hennes hand och den ena handen var redo att sätta på den smala gummisnodden. Hennes blick gled över alla som satt i rummet, och alla svarade i kör "Ponytail" Perrie nickade och satte upp håret innan hon kastade det över axeln och tittade på oss "Welcome to Girl Sleepover Association. Today's meeting will be held by Sarah Williams, who wanted to say something in advance than the time we had reached an agreement with. What have you to say, Mrs. Williams?" Undrade Perrie professionellt som en kvinna på något möte. Alla fnissade kort, och jag hakade på i skådespeleriet "What I have to say is very important. So it must be taken searously, okay?" Tjejerna nickade och log, även om man såg att i deras ögon vad som seriösa "Of course, you can say anything to us" Sa Bella vänligt och log. Jag log tillbaka och plötsligt var det inte samma lekfulla stämning mera, utan en mera allvarlig. Jag suckade och andades in djupt, och öppnade munnen för att berätta, men avbröt mig själv. Vad ska jag säga? "I am in love with Liam, and that's it"? Finns det ens något annat sätt? Antagligen inte. Jag harklade mig "I...I...um...I am kinda in love with...ehm..." Jag rullade in läpparna och tittade runt i rummet "Aaron?" Undrade Eleanor med ett höjt ögonbryn och jag skakade på huvudet "No...Liam" Det blev tyst i rummet ett tag. Jag bet mig hårt i läppen, och väntade på utskällningarna. Det blev däremot tvärt om då Bella och Perrie började fnittra. Jag tittade förvånat upp "Oh my god, Sarah. This was the important thing?" Jag nickade, chockad över deras reaktioner och de började skratta. "Don't you think we already know that, Sarah?" "W-what do you mean?" "It's obvious, we just waited until you would confess it" Berättade Bella leendes "Wait, what?" Alla ögon åkte till Eleanor, som satt och stirrade på mig i förvåning "You are!? I had no idea! What is going on!?" Perrie flämtade dramatiskt "You didn't know!?" "No! I thought you were just best friends! So are you together or something?" Jag suckade tungt "No. He is in love with Sophia, you know." "Oh, I totally forgot about Sophia" Mumlade Perrie tystlåtet. "This is not good" Sa Eleanor med en rynka i pannan "Yeah, I agree. I don't want to see you hurt" Sa Bella och tittade sympatatiskt på mig. "But I think that I like Aaron. So I just have to date him a little more and then my feelings for Liam will be gone" Tjejerna tittade tveksamt på mig "So are you sure you're not just using Aaron like a cover for your love for Liam?" Jag rynkade pannan "No. He is a very nice guy. Gentleman. Funny. And most important, he cares." Tjejerna nickade kort "Now I at least get why you didn't want Sophia to be here, if she would be here  she would be crazy" "Why would I be crazy?" Alla vände sig kvickt om för att se Sophia stå bakom oss i dörren med ytterkläder och väska i handen med ett höjt ögonbryn "Ehm...because we used your make up" Sophia rynkade på pannan "Why would I be crazy about that? It's just make up" Sophia satte sig ner och gav oss alla ett leende, och vi log tillbaka. Jag kände mig så skylldig, att ha ljugit för henne och var kär i hennes pojkvän. För om hon inte sett mig som ett hot, hade hon säkert varit snäll mot mig. 

---

WHAAAT DO YA THINK WILL HAPPEN!?

Så ledsen för sen uppdatering....igen :(

 

 

Jag log osäkert tillbaka och han drog min närmre honom. Jag rodnade och mitt ansikte var nog nästan helt rött. Tur att det var ganska mörkt, så man knappt såg det. Aaron lutade sig fram så hans läppar snuddade lätt vid mitt öra "You look so gorgeous" Mumlade han in i mitt öra och jag fick gåshud. Inte samma typ utan gåshud som jag fick med Liam för att han är...perfekt, utan för att hans andetag var så varma emot min hud och jag var ganska så kall. Aaron log och böjde sig tillbaka för att titta in i mina ögon, och hans leende var fortfarande placerat på hans läppar.  Mitt leende hade försvunnit, men jag log igen när jag såg att han gjorde det. Då böjde han sig in igen och jag trodde det var för att han skulle säga något mer, men istället för att mötas av hans läppar emot mitt öra så pressades dom någon annan stans. Mina läppar. Aaron kysste mig.

 

När Aaron drog Sarah ifrån mig så fick jag känslan att vilja slå honom igen, och jag kämpade emot lusten att göra det när han vände sig om för att skjuta mig ett  stöddigt leende. Jag himlade endast med ögonen och vände blicken emot min mobil som jag tenderar att ta upp under besvärliga stunder. Jag såg då att jag hade fått ett sms av Sophia. Jag himlade med ögonen igen, utan att riktigt veta varför, men klickade ändå på medddelandet. "Liam, does she have to move in with you? And I'm sorry about the fight..." Och det var det. Inget hjärta efter, inte ens några enkla "xx". Våra konversationer med varandra på mobilen har aldrig något sånt. Sarah skriver däremot alltid "xx" på slutet, oavsett situationen. Jag tittade upp ifrån mobilen och såg en syn jag aldrig någonsin vill se igen. Aaron kysste Sarah. Känslan...jag menar avundsjukan var här igen, men nu så mycket starkare. Jag tog till och med ett steg ut som om jag skulle gå till dom, men stoppade mig själv från att gå fram dit, rycka bort Aaron ifrån Sarah och knuffa ner honom på marken. Istället bet jag mig i tungan hårt och jag kände hur tårar brände bakom ögonloken. Jag tittade snabbt ner i mobilen igen för att hitta en distraktion, men bilden av Aaron som kysser Sarah har fastnat på min hjärna. Innan min hjärna uppfattat vad jag gjort så har jag stormat ut ur klubben, och jag ställde mig utanför. Jag drog ett djupt andetag in och ignorerade blickarna som ett par som gick nerför gatan gav mig. Jag lutade min rygg emot väggen till klubben och innan jag kunde registrera vad som hänt satt jag på marken och begravde mitt huvud i mina händer. "Liam! A..." Niall avbröt sig när han såg mig sitta på marken "Liam, mate, thought you leaved. How are you?" Niall satte sig bredvid mig och verkade inte ens klaga på hur blöt och smutsig marken var. "H-he kissed-d her" Jag märkte inte ens att jag börjat gråta förrän jag kände något blött emot mina händer "Aaron?" Jag nickade svagt "Oh, I am so sorry, Liam." Niall la armen runt mina axlar och strykte tröstandes hans hand emot min ena axel "If it makes you feel any better, I'll go in there and kick him where the sun doesn't shine." Jag kunde inte låta bli att skratta lågt, medan jag strök bort mina tårar "No thank you." "You sure?" Jag nickade, och tittade upp på honom med ett tung suck "Why did she have to meet Aaron?" Mumlade jag ut svagt "Everything happens for a reason, they say. Maybe god brought him to her for a reason" "What reason? To make me cry and want to slap him?" Muttrade jag buttert medan jag fortsatte att torka tårarna och Niall skrattade tystlåtet "No, to make you realize that you like her. You know, if it wasn't because  of your jealousy towards Aaron, you would never realized that." Jag tystnade. Kanske han har rätt "Maybe." Sa jag kort. Niall klappade mig stöttandes på axeln "C'mon, mate, let's go inside and have fun" Niall ställde sig upp och räckte ut handen och jag log innan jag fattade tag i den och han hjälpte mig upp, däremot ramlade jag rakt ner igen efter jag lyfts cirka tre centimeter "Jesus christ, you're heavy" Jag tittade upp på Niall och låtsades vara stött "Hey! That's mean!" Niall himlade med ögonen, innan han gestikulerade med handen att jag skulle ställa mig upp, vilket jag gjorde. När vi kom in i klubben igen så var genast Harry, Louis och Zayn på mig "How are you?" Undrade Harry med en bekymmrad rynka i hans panna "Good now." Log jag innan jag tog en plats mellan Louis och Zayn. 

 

 

Jag tittade med kalla ögon på Aaron. Han stod med Sarah i ett hörn i klubben och pratade, och Sarah fnissade åt bokstavligen varje ord han sa. "I bet he's really stupid. Or just not nice in general" Niall skrattade åt mig, men jag reagerade inte ens, bara stirrade intensivt på dom. "If they come one inch closer I'll go over there and slap him" Niall skrattade igen, jag förstod inte riktigt vad det var som var roligt. Han skrattar åt allt. "Mate, calm down. She is just having a laugh. It's her first time in a club, let her be" Jag stirrade fortfarande otrevligt på honom, han gjorde ögonkontakt med mig. Han log ett oskyldigt leende som fick mig att vilja slå det leendet av ifrån hans ansikte innan han hände sig om mot Sarah igen. Jag vet inte varför jag ville slå honom, det var inte direkt likt mig “I doubt she’s gonna fall in love with him and get married and have babies or whatever,” Försökte Louis att hjälpa, men slutade när han såg blicken jag gav honom, “and you didn’t wanna hear that. Right, sorry,” log han. “Whatever, I just… I can’t stop looking at the two of them. It fucking hurts to see her be with someone else like that. Why am I being such an idiot?” Louis log mot mig, nästan imponerat och lutade sig tillbaka i barstolen. "You swore!" Utbrast han och jag tittade upp på honom, och bara gav honom en enkel blick som betydde ungefär 'shut up' innan jag tittade tillbaka på Sarah och Aaron “You’re not an idiot” försökte Zayn trösta, “you just like the girl. A lot. You have a right to be a bit jealous, I guess, but you gotta tell her how you’re feeling otherwise this will keep happening. You can’t blame the guy for liking her.” Jag skrattade bittert “Yeah, alright Zayn. Hey Sarah, I’ve been in love with you for years now, but didn't realize it until the day before yesterday. So why don't you dump this guy you're probably in love with so we can run off and live happily ever after. It isn’t that easy,” muttrade jag in i glaset innan jag drack lite av vätskan, medan killarna tittade mellan Sarah och mig med ledsna ansiktsuttryck. 

---

Vad tycker ni?! :)

Kan vi få liite mer kommentarer på kapitel 11 innan kapitel 12 dyker upp? :)

"Don't snap at her! She is trying to be nice to you, you should try that! But being nice to you is quite hard because you act like a bit..." Han avbröt sig själv snabbt. Även fast han är väldigt arg vet jag att han aldrig skulle kalla någon ett fult ord. Även om dom är det "...Sophia, I'm sorry, I didn't..." "How dare you!?" Upprepade hon "I'm sorry...I just..." "No! Why is she even moving in here!?" Höjde Sophia rösten och jag måste säga att jag fick ont i huvet av hennes gälla röst som ekade i huset "Why are you so against it?! She's my best friend and you should accept it!" "I don't want to! Listen to me!""Why not!?" "Because I don't want to see her ugly face every time I step into this damn house!" Det blev tyst i rummet, och jag blickade upp för att se Liam som tittade aktert på Sophia. Hans ögon verkade vara en mörkare nyans av brun, och i denna sekund visste både Sophia och jag att hon gått över gränsen.

 

"Eh...I mean...I didn-" "Get out." Liam's ton var lika akter som hans blick när han tittade argt på Sophia. Sophia såg nästan förvånad ut, chockad. "I...I meant that she...eh wasn't really tha-" "I said get out."  Sophia suckade tungt "Liam I..." Hon tog ett steg fram mot honom, vilket var helt fel riktning än vad Liam sa vart hon skulle gå, eftersom att dörren var bakom henne. "...I'm sorry I-" "The door is that way, Sophia." Berättade Liam med en kall ton. Hennes mun var halft öppen när hon tittade på Liam. Hennes blick gled sedan till mig med ett argt ansiktsuttryck och min blick åkte ner till golvet. "Fine." Sa hon kort innan hon vände på sig och gick ut igenom dörren, men innan hon smällde igen dörren yttrade hon enkelt några ord som tillsammans formade en mening som fick mig att rygga tillbaka vid hennes kalla ton "But don't come to me and cry when you realize that she's just using you for your fame and money" Hon smällde igen dörren och lämnade därmed tystnad i hela huset. Jag bet mig själv i tungan för att inte ett litet snyft skulle komma ut ur min mun. Inte för att jag grät. Jag tittade upp på Liam och såg hur han tittade ner i golvet. Hans muskler var spända och han stängde ögonen och suckade tungt. Han såg ut att behöva tröst. Jag gick långsamt fram till honom, mina steg ekade i det tysta rummet. Jag stod bredvid honom och bara studerade hans ansiktsdrag i profil. Tillslut så tog jag fram min hand och la den stöttandes på hans axel. Han öppnade ögonen och tittade upp på mig. Jag kunde inte hindra fjärilarna som skapades i min mage vid synen av hans vackra mörka ögon och jag log stöttandes. Hans ögon åkte ner mot mina läppar, som om han granskade mitt leende och letade efter något fejkat i det. Efter ett  tag så tittade han upp i mina ögon och besvarade mitt leende. Ett varmt och vänligt leende som fick fjärilarna i min mage att bli helt vilda. Dom blev ännu mer vilda när Liam ändrade hans position så vi stod ansikte mot ansikte, fötter emot fötter. Han stod och bara granskade mitt ansikte. Min leende hade åkt bort och ersatts med en allvarlig min. Vi bara stod så ett tag. I det tysta huset, det ända som hördes var våra andetag som mötte varandra. Plötsligt gjorde han något som jag aldrig trott att han skulle göra. Han lutade sig fram, och till en början trodde jag att han skulle kyssa mig, men istället så lutade han sin panna mot min panna. Han suckade nästan lättat, och hans andetag studsade emot mitt ansikte. Det luktade en svag dos av mint, men ändå lite mer av den där typiska en aning fruktiga tuggummi lukten. Han slöt sina ögon och vi bara stod där, panna mot panna, och efter ett tag slöt jag ögonen själv. Kände hans varma andetag, hörde mitt hjärta slå. Jag kände plötsligt hans varma hand på min kind. Hans tumme strök kärleksfullt emot min kind, och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev helt galen inombords, medan jag på utsidan bara la min hand på hans. Vi stod så ganska länge, hand mot hand, panna mot panna, andetag mot andetag. "Thank you" Viskade han plötsligt och jag öppnade ögonen för att se Liam titta ner på mig "For what?" Andades jag ut "For just...being here no matter what" Jag gav honom det största leendet jag kunde åstakomma för stunden, vilket var ändå så ganska litet då mina ben kunde som om dom skulle svika mig vilken sekund som helst. Plötsligt knackade det på dörren och våra blickar möttes direkt. Jag harklade mig och backade undan ifrån Liam. Liam bet sig själv i sin läpp löst, vilket fick mig att bara vilja kyssa honom, men jag kämpade emot lusten, även om när han mötte min blick igen så ville jag nästan gråta för att han är så perfekt. Tillslut så harklade han sig och gick emot dörren. Det är säkert Sophia. Just när jag hade en chans. Verkligen, Sarah? När du hade en chans? Du har ingen chans. Jag menar titta på dig, och titta sen på honom. Du har ingen chans alls, talade min hjärna till mig i min egna låga ton. Jag suckade åt mig själv, och höll nästan andan när Liam öppnade dörren. Tack och lov var det inte Sarah som stod där, utan Aaron. "Erm...Hi..." Aaron tittade på Liam med ett oläsbart ansiktsuttryck. En sak jag märkt om Aaron är att han är väldigt oläsbar ibland. Man kan nästan inte ens se skillnad på hans humör. "Is...Sarah here?" Liam öppnade dörren mer, och gestikulerade emot mig utan att säga ett ord. Aaron mötte min blick och log stort "Hi" Han gick in utan att fråga. Inte för att det var oförskämt, han verkade ju bara vara en sån där liksom gentleman som alltid frågar om lov. "You look beautiful as ever" Han log, och jag skulle nog vanligtvis fnittrat, men nu tittade jag bara på Liam som såg så sårbar och tårögd ut. Jag förstod bara inte, han hade inte tårar i ögonen innan han öppnade dörren. "Sarah?" Aaron väckte mig ur mina tankar och jag tittade på honom "Huh?" Han höjde ena ögonbrynet, vilket Liam brukar göra, och tittade på mig med ett snett leende "Oh, thank you" Log jag och skrattade lite på slutet utan någon direkt anledning. "Well, I was going to text you about this but I feel like doing it in person because that seems more romantic..." Han vände sig långsamt om mot Liam, som en gest att säga att han inte skulle vara här. Liam harklade sig och verkade förstå, då han stängde dörren och gick istället in i köket. Lite otrevligt...jag menar Aaron kan väl ändå inte låta honom gå ut ur ett rum i hans eget hus? Han tänkte väl inte på det. "Sarah..." Han gick ner på ett knä och jag stirrade storögd på honom. Vad håller han på med?! Aaron skrattade då han såg min panik "I'm not going to propose or anything, Sarah" Jag skrattade lågt, mer utan lättnad än humor. "I was wondering if you'd like to be my date to my birthday party?" 

 

"Shall we go?" Han höll ut sin ena hand, som att gestikulera att hon skulle lägga hennes hand i hans, vilket hon gjorde, efter att hon fnittrade gulligt. Jag ville titta bort, himla med ögonen och fnysa åt Aaron men istället så öppnade jag munnen "When will she be home?" Tog jag ett steg framåt mot dom när dom stod utanför dörren och var precis på väg att gå "I'll have her home by 9am, sir" Svarade Aaron artigt, som om jag var en över beskyddande far som precis skulle låta hans dotter gå på hennes första dejt. Det var ungefär så. Fast jag är en beskyddande vän. Jag nickade kort, och Sarah gav mig ett stort leende, vilket jag direkt besvarade. Sedan började de gå emot hans bil och jag drog handen igenom mitt hår då den obehagliga känslan i magen verkligen inte ville försvinna.

 

Jag suckade tungt när jag förlorade på spelet, igen. Jag bara kunde inte koncentrera mig på spelet, tanken att Sarah var på en dejt med Aaron fick mig att bara vilja gå till min säng och bara sova hela dagen. Inte för att jag var trött, det kändes bara på något sätt...konstigt. Niall suckade "This is the 3rd time you've lost, Liam, what's wrong?" Jag rynkade på pannan och ryckte slappt på axlarna medan min blick åkte emot skärmen. "Nothing is wrong" "We can see that something is bugging you, you know you can talk to us" Informerade Zayn och alla killarna nickade instämmandes "I just...it feels weird?" "What feels weird?" "That Sarah is on a date with Aaron" Berättade jag med ännu en djup suck "Why?" Jag ryckte på axlarna "I don't know, it just feels weird" Det blev tyst i rummet ett tag innan Harry öppnade munnen "What kind of weird feeling?" "I-I don't know I just have this weird feeling in my stomach. I don't like it" Killarna gav varandra blickar "Have you felt like this about all the dates she goes on?"  "This is her only date since I've met her" Berättade jag. Jag har alltid tyckt det var konstigt att killar aldrig lagt märket till Sarah, jag menar hon är ju så snygg och trevlig och allt. Om dom skulle förstå hur hon verkligen är så skulle hon ha en massa killar efter sig, och nu verkar Aaron ha lagt märket till det också. "Have you gotten the feeling any other time?" Undrade Louis "Well, yeah. When she sat in Nialls lap. But what I feel now is much stronger" Killarna utväxlade blickar igen och de började viska saker, medan jag tittade med ett höjt ögonbryn på dom "What?" "Oh, nothing. We just think you might be in love with her" "Niall!" Alla killar kastade sig emot Niall och slog handen för hans mun som för att förhindra att han skulle säga något mer. Jag höjde ena ögonbrynet "No, I am not in love with her, guys" "Well, Niall kinda gave you the wrong explanation, let me define it better" Louis harklade sig, och satte sig upp rakt som om han precis skulle hålla tal för kungen och drottningen av England. "Let's give this weird feeling you've got a name. Name the feeling" Jag rynkade på pannan "Sad? A little angry?" "And there is the answer" Det blev tyst i rummet ett tag, alla stirrade på Louis "What?" Frågade jag till sist "You're jealous" Jag fnös "I am not jealous" "Oh but you are" "No" "Yes" "No" "Yes" "No" "Ye-" Zayn avbröt oss "Louis, can we just try to explain this for Liam?" "There isn't anything to explain, Zayn! I am not in love with Sarah. I have Sophia, and I am not jealous of Aaron" Harry suckade tungt "You're impossible, Liam. Just think about Aaron kissing Sarah" Jag föreställde mig det framför mig, och känslan dök upp igen. "Did you get that feeling?" Jag tittade ner i golvet "Maybe..." "You did. And now picture you kissing Sarah" Jag föreställde mig det med och känslan dök upp. Men inte den arga och ledsna känslan. En annan känsla. Den jag brukar få ibland, som när Sarah ler emot mig, när Sarah rör mig, när Sarah skrattar åt mina dåliga skämt, och dom där söta små sakerna hon själv inte märker att hon gör. Som på Starbucks så gör hon alltid ett hjärta i kaffet, och hon brukar bita på naglarna när hon är nervös, hur hon alltid måste hålla i mobilen för att inte få känslan att hon tappat den. Hur hon... Jag avbröt mig själv i mina tankar då jag kom ihåg att jag var i samma rum som de andra. Jag tittade snabbt upp på dom och alla stirrade intensivt på mig och log. "What?" Zayn skrattade "Liam, mate. It's pretty obvious you like the girl. You started smiling when Harry told you to picture you kissing her. You just can't deny it now" Jag suckade "Only because I am jealous of Aaron, and smile at the thought of kissing her, and get this fluffy feeling in my stomach when I see, hear, touch or think about her doesn't mean I am in love with her" Killarna började skratta "Okay, two things. One, you confessed you are jealous of Aaron, two, do you hear youself? That's like saying 'Only because I can't eat peanuts and if I do then I gotta go with ambulance to a hospital, doesn't mean I am allergic to it' " Killarna skrattade och jag himlade med ögonen "It's not like that at all. I have Sophia" "But you don't like her. Just tell me when you feel this fluffy feeling" Jag suckade "When Sarah touches me, when I hear her kind and soft voice. When I see her, when I think of her. When she does the cute little things that she often does. Like when she push her fingers through her hair when she gets nervous, or bites her lip. When she says she needs advice from me. Oh, and when she-" jag avbröt mig själv när alla stirrade på mig med menande blickar, och jag insåg precis en sak jag inte insett förrän nu "Oh my god I am in love with her" 

---