"Eh..." jag försökte få ut något sort utav medkänsla för Liam och Louis, men vad skulle jag säga? "You can't tell the-" Sophia blev avbruten när hon förstod varför vi alla stannat. Louis såg nästintill tårögd ut, och när han gjorde ögonkontakt med Eleanor, så bara skakade han på huvudet, innan han sprang ner för trappan. Liam suckade, och tittade på Eleanor och Sophia, och bara skakade besviket på huvudet. Alla var tysta när Liam joggade ner för trappan. Alla verkade ha fryst på deras platser, och till sist så började jag jogga ner för trappan. När jag var nere hörde jag hur några andra började följa oss. Det första jag såg när jag kom ner från trappan var att Liam satt på soffan, och jag gick direkt fram till honom. "How are you?" undrade jag, och strök honom försiktigt på armen. Liam tittade upp på mig och lyckades åstakomma ett leende. "I'm fine. Go to Louis, ge needs comfort more." Han log ödmjukt, och jag log beundrandes tillbaka. Trots att han just fick reda på att hans flickvän på ett halvår använt honom för han är känd är han alltid lika ödmjuk och sympatisk som alltid. Jag nickade fort, och ställde mig upp. "Me and Vanessa will take care of Liam, Bella and Sarah, you can take care of Louis" Jag och Bella nickade snabbt, och vi gick emot rummet Louis just stängt in sig i. Jag tittade osäkert på Bella innan jag knackade osäkert på dörren. "Louis, can we come in?" undrade jag osäkert, och jag och Bella lyssnade noggrant för att försöka uppfatta ett svar. Däremot kom det inget. "Please, we want to talk" försökte Bella, och tittade oroligt ner emot golvet medan hon pratade. Det var tyst en lång stund, och jag och Bella tittade på varandra, och suckade djupt i nederlag, men innan vi börjat försöka knacka igen hördes det en svag röst inifrån rummet. "Come in." Det lät nästan inte ens som Louis. Jag och Bella utväxlade blickar innan Bella osäkert trycka ned handtaget. Vi klev in i rummet och såg då att Louis låg på mage i soffan som var placerat i ena hörnan av rummet, med ansiktet ner i en av suffkuddarna. Vi stängde dörren efter oss och vi gick tillsammans in och satte oss på knä framför soffan där Louis låg. "I thought she loved me." Orden som Louis yttrade fick mig att vilja kasta mig på honom och omfamna honom i en stor kram, men jag bekämpade den starka lusten, när Louis snyftade till tyst. "Hey, it's alright." lugnade Bella ned honom och strök honom över ryggen. "If she was with you only for that, she isn't the one. And you were never meant to be." Jag nickade instämmandes. "Yeah, you'll find someone even more better than her, Louis, trust us." Louis satte sig upp i sängen och gjorde därmed hans röda ögon och våta kinder uppenbaras för oss. "But she seemed so.." han skakade på huvudet och strök bort några tårar med baksidan av hans hand. "...she seemed to like me. For who I am, not what I have." "It's her loss, Louis, you are a great guy." "Yeah, and one beautiful day you'll meet another girl, that you will be even more in love with, and that won't use you for what you have." Louis tittade upp på mig, och gud, han såg nästintill förstörd ut. "I don't think so..." mumlade han ut. "What? Louis, you are a great guy! I mean you are funny, caring, nice, smart, you are the whole package!" Han tittade på Bella med ett snyft "You really think so?" Bella nickade kvickt "Yeah, of course, Louis! And everyone who have met you also thinks so." Jag nickade som för att visa Louis att jag höll med, och Louis åstakommade ett litet leende. "Thank you guys, I actually feel much better. However, I'd like to have a word with her." Jag tittade förvånat på Louis "Eleanor?!" undrade jag förvånat. Louis suckade och drog handen igenom hans hår. "No, queen Elizabeth of England." Jag och Bella skrattade. Louis har i alla fall kvar sin humor och sarkasm. Bella nickade "We'll send her in, do you want to talk with her alone?" Han nickade, och log "Yes, please." "Okay."

 

"This is Vanessa..." Niall gestikulerade bakom sig och en tjej med lockigt brunt hår och bruna ögon log emot oss "...my girlfriend..." fortsatre han sedan.  "Hi." Log hon. Perrie drog in ett högljutt andetag "Hi Vanessa!" pep hon, och nästintill hoppade fram, och skakade ivrigt hennes hand. "I am Perrie! This is Eleanor..." Hon gestikulerade emot Eleanor som log svagt "...this is Bella..." Bella log, och tog upp handen för att vinka. Vanessa vinkade tillbaka och log "...this is Sophia..." Sophia stod bakom mig, så jag såg inte vad hon gjorde, men Vanessa log emot henne. "...and this is Sarah." Eftersom jag var den sista som Perrie introducerade henne för, så tog jag chansen att heja "Hi." Sa jag kort, "Hi." Svarade Vanessa med ett leende. "So, I have a feeling we all are going to be the best of friends!" pep Perrie återigen, och hoppade lite. Perrie är lite utav en social fjäril som det kallas. Niall gav Perrie en skeptisk blick medan Perrie hoppade upp och ner. Alla stod och mer eller mindre stirrade på perrie "Don't scare her." Perrie slutade hoppa och tittade på Perrie "I won't scare her!" Ifrågasatte Perrie och la armarna i kors likt en femåring. "We'll have fun! Now come on, let's go up!" Perrie skuttade upp för trappan, och när hon var uppe vid trappan stod alla och stirrade efter henne. Tillslut vände sig Eleanor om och tittade på oss, innan hon ryckte på axlarna slappt och följde efter. "Is she always like this?" undrade Vanessa med ett skratt. Bella skrattade också "Yep, she always has a reason to be all exhilarated and happy." Svarade Bella med ett skratt på slutet. "And when I say always, I mean always." Vanessa och jag skrattade innan vi svängde in till det välkända sleep-over rummet som vi alltid var i vid sleep-overs. "So, where have some traditions, the first one is truth or dare, the second one is never have I ever, and the third..." Perrie gjorde en min "...we don't really have a third. But we always go down to the boys at some point." Vanessa nickade långsamt, "So okay, 

 "Okey, so, me and Eleanor have something to tell you..." Sophia tittade på Eleanor som för att visa att hon förväntade sig att Eleanor skulle säga något. Eleanor harklade sig "Ehm...yeah, we have. Just to see if anyone of you do the same..." Eleanor tittade tillbaka på Sophia. "But you can't tell any of the boys, okay?" Hon tittade skeptiskt runt på mig, Bella, Vanessa och Perrie. Vi alla nickade, spända och ville bara veta vad det var dom ville säga. "Okay, so..." Sophia tittade tillbaka på Eleanor, och det blev en lång stund utav tystnad medan Eleanor och Sophia utväxlade blickar. "I'm only using Louis for his fame." Orden som kom ut ifrån Eleanor's mun tog med mig chock, och förväntade mig INTE det. Är det här något skämt? Var den första tanken som dykte upp när hon yttrat orden. "And I am only using Liam." Sa Sophia efter att Eleanor sagt det, och hon tittade runt på alla somn satt framför dom. "Are any of you doing the same thing?" Tystnad. Jag kastade en blick bredvid mig åt höger för att se Bella och Perrie stirrade på dom med öppna munnar, och kastade sedan en blick åt vänster för att se Vanessa som stirrade argt på dom. "What?!" Utbrast Perrie efter en lång stunds tystnad. "How can you do that?!" "Yeah, they are human!" Fyllde Vanessa i, och jag och Bella nickade instämmandes. "Humans that have money and fame." fräste Eleanor, vilket ännu en gång tog mig av chock. VEM är det här och VAD har hon gjort med den Eleanor Calder jag känner!? "That's sick!" Fick jag ur mig, vilket var mycket ifrån min sida om man tände på vilken extrem chock jag var i. "You can't tell them!" Var det första Sophia sa och tittade strängt på oss. Jag VISSTE att det var något med Sophia, sättet hon betedde sig runt Liam och utan Liam, det var så självklart, hur kunde jag inte sätt det tydligare? Men Eleanor!? Det var helt oväntat. "Of course we will tell them!" Nästintill skrek jag, och ställde mig upp ifrån golvet. Jag var så upprörd över allt detta, och det faktum att Eleanor nästan log blev mig bara argare. "Yeah, no human deserves to be used like that!" Protesterade Bella och ställde sig upp som jag gjort. Perrie ställde sig också upp och gav Eleanor och Sophia en lång sur blick. "I can't believe this!" Utbrast Perrie, och skrattade humorlöst, medan hon tittade på dom argsinnt. Hennes blick var vild, och det såg ut som om hon ville slå sönder något. Bella, jag och Vanessa såg såklart också arga ut, men Perrie var helt klart argast. Vi andra såg nog mest chockade och oroliga ut, oroliga för Louis och Liam. Hur kommer dom ta det?! Och hur kan man berätta det på ett snällt och bra sätt? "I'm disappointed in you." fräste Perrie innan hon började göra sin väg emot dörren med bestämda fotsteg. "Me too." Bella gav dom en arg blick innan hon följde efter Perrie. Jag och Vanessa stirrade på dom argt innan vi hängde på dom andra. "You can't tell them!" Ropade Sophia efter oss. Oroligheten och chocken var stor nog när dom hade berättat nu, men det blev ännu större när vi öppnade dörren, och den slog emot något hårt. Utanför stod Liam, Louis, Zayn, Harry och Niall, och stirrade på oss.

OOOOOOCH VI BÖRJAR SLUTET PÅ PAUSEN MED DRAAAMA! :D

IIII KNEEEW IT! I KNEW IT ALL ALONG!

Jag menar såklart jag gjorde det, vi hade liksom planerat det.

Förlåt Eleanor! Förlåt Sophia!

 

Awkward. This is so awkward, var de enda orden som min hjärna kunde få fram. Vi var framme vid restaurangen och jag satt på en soffa bredvid Aaron, som var i en fullt utvecklad konversation med Sophia. Dom två talade glatt med varandra, log och skrattade. Jag satt och lekte med min gaffel. Liam satt och tafatt såg på medan våra två dejter talade med varandra som om dom känt varandra i år. Jag hade gjort ett försök att prata med honom, men vad ska jag säga? Jag tänkte mig något roligt som bryter isen, men vad skulle det vara? Ja, du vet, din flickvän och min dejt, som är ungefär min pojkvän verkar ha angagerat sig i en liten konversation och pratar med varandra som om vi inte är här. Ha-ha. Jag suckade nästan högt, men hindrade mig själv i sista sekunden och tog istället en klunk av det kolcyrade vattnet. Det här känns så onaturligt. Det brukar vara att jag och Liam pratar medan de andra sitter tafatt och tittar på. Jag gissar att allt det vi brukar prata om inte direkt är så passande att prata om på en femstjärnig restaurang. Jag menar en massa högljudda skratt, fniss, och prat om några youtube-klipp på kattungar som gör roliga saker inte är passande här. Restaurangen var fylld med låga röster som pratade med varandra, och då och då hördes något skratt. Jag lyssnade inte på vad Aaron och Sophia pratade om. Det intresserade mig inte alls. Även om de pratat enda sen vi kom hit så var jag inte intressad. Alls. "Are you ready to order?" En servitris med ett glatt leende kom förbi och ställde sig vid vårt bord. Hennes blick svepte över alla som satt vi bordet. "Yes, please, are you ready to order your food?" Aaron lade sin hand på min och tittade mig in i ögonen. Jag log och nickade "Yeah I am." Och jag har varit redo sedan en halvtimme tillbaka medan du babblade med Sophia, tänkte jag och fnös nästan vid tanken, men höll den innan. "Yes we are. I'll have a number 116, the stir fried pork with mushrooms, please." Servitrisen nickade och skrev sedan ner det. "She'll have number 102, the seafood salad, thank you." Han nickade emot Sophia och gav sedan servitrisen ett artigt leende. Jag rynkade nästan på pannan. När berättade hon för honom vad hon skulle beställa? Tja, jag har ju inte direkt lyssnat, och vem bryr sig? "Okay, and the second pair?" Det blev tyst. Sophia tittade mellan mig och Liam, Aaron tittade emellan mig och Liam. Jag och Liam tittade på servitrisen. När hon märkte att det blev tyst så tittade hon upp och såg allas blickar. Hennes ansiktsuttryck visade att hon började sakta inse vad hon sagt och hur hon missuppfattat det. "Oh, because you are a pair, right?" Hon pekade emellan mig och Liam med hennes penna och tittade emellan oss. Ingen svarade. Jag vet inte varför det blev så tyst. En normal sammankomst skulle nog bara skrattat och berättat att så var inte fallet, men vi satt alla som förstenade och bara stirrade. Jag kastade en blick emot Liam. Han tittade på mig med, han hade rynkat pannan och hade en bister uppsyn. "Um..." sa jag tillslut och tittade tillbaka på servitrisen med ett leende "...no, we're not." Hon rynkade pannan och såg en aning förvirrad ut "Oh, okay. Sorry." "It's alright." mumlade jag tystlåtet, innan jag harklade mig och höjde rösten "I'll have number 109. Liam?" Liam tittade upp på mig ett kort ögonblick, och jag insåg att han såg nästan sårad ut. Varför? Sa jag det med någon taskigt tonläge? Jag rullade in läpparna och tittade ner i bordet "I'll have a 114" berättade Liam, och jag tittade upp, han log, men leendet räckte inte hela vägen upp till ögonen. Jag lät min blick glida ner i bordet igen. Servitrisen nickade "Coming right up" Hon log igen innan hon gick iväg. "So, Sarah..." började Sophia. Ja, äntligen vänder ni lite av fokusen till oss så vi slipper sitta här och se dumma ut. "...you have a job right?" Okej, nej, ni kan gå tillbaka till att prata, det är lugnt. Jag nickade kort och tog upp ett glas. Jag vill verkligen inte prata om mitt jobb. Varför? Jo, för att en femstjärnig restaurang inte är rätt plats att berätta om mitt åh så glamorösa jobb hos Starbucks. "Where?" Hon la armbågen på bordet och la hennes huvud i hennes hand, som om mitt jobb var den mest intressanta saken som hänt henne under hela hennes liv. "Eh...Starbucks..." mumlade jag in i mitt glas. Sophia nickade kort "I love Starbucks." Jag nickade "Me too." mumlade jag. Jag hörde Liam muttra något tyst och jag tittade upp på honom. Han verkade låtsas som inget, då han bara tittade runt i resten av restaurangen. Aaron öppnade munnen och riktade sig emot Sophia "I love Starbucks too." Och där var dom två förlorade i ännu en konversation. Jag suckade och tittade på Liam, som tittade på mig. "Soo..." bestämde jag mig för att säga. Jag tänker inte sitta tyst i en halvtimme till. "Soo..." härmade Liam med ett skratt, han verkade ha samma tankar som mig.  "How is work?" undrade han "Good, thank you. A new boy has started, Cristian, I am going to like... teach him how the machines works and stuff." Liam nickade och tittade in i mina ögon. "How's your work?" Jag fann mig själv sitta och beundra hans ögon medan han pratade, men snappade ändå upp att dom skulle göra en musikvideo till en av deras låtar på nya albumet, Night Changes. Jag beundrade sättet han höll ögonkontakt och log sedan, och gestikulerade och visade med händerna när han berättade hur dom skulle spela in musikvideon. När han började prata om att han skulle typ...spy i någons hatt? Vad det nu var, så fann jag mig själv och bara tittade, och lyssnade inte alls. Taskigt, jag vet, men jag kan inte hjälpa det. Jag hörde hans röst, men min hjärna var för upptagen med att analysera hur han berättade historien för att kunna uppfatta orden. "...so I think you understand." han skrattade efteråt och det var skrattet som fick mig att vakna upp och jag skrattade med, utan att riktigt veta vad jag skrattade åt. "You know what we should do later?" Jag skakade på huvudet "We should watch that new movie, Annabelle." Min blick utbyttes ifrån road till skräckslagen "What!? No! You made me watch Paranormal Activity, that was enough!" "Oh, come on, I've always wanted to watch it, since it came out. Please?" Jag skakade bestämt på huvudet "No. Watch it with Sophia." Sophia verkade inte ens reagera på att jag sa hennes namn, och jag tvekar på att även om jag skulle ställa mig på bordet och dansa så skullehon inte reagera heller. De skulle inte ens märka om en bil krashade in igenom fönster, det skulle bara lugnt fortsätta äta och prata. "But she hates horror movies." Jag rynkade på pannan, inte oroat, lite mer skämtfullt och slog ut med armarna "So do I." "But please?" "N-" "Pretty pretty please." Han putade med underläppen och jag himlade med ögonen. "Fine. If I get to choose the next movie." Liam stönade "I don't want to watch Mean Girls again." "How do you know it's gonna be Mean Girls? It could be Bridesmaids." Skämtade jag och Liam log och himlade med ögonen. "Of course. Is it any other movie you've actually seen?" Jag log "Yes, I've actually seen Mean Girls 2" Jag räckte barnsligt nog ut tungan och Liam skrattade "Of course you have"