"Eh..." jag försökte få ut något sort utav medkänsla för Liam och Louis, men vad skulle jag säga? "You can't tell the-" Sophia blev avbruten när hon förstod varför vi alla stannat. Louis såg nästintill tårögd ut, och när han gjorde ögonkontakt med Eleanor, så bara skakade han på huvudet, innan han sprang ner för trappan. Liam suckade, och tittade på Eleanor och Sophia, och bara skakade besviket på huvudet. Alla var tysta när Liam joggade ner för trappan. Alla verkade ha fryst på deras platser, och till sist så började jag jogga ner för trappan. När jag var nere hörde jag hur några andra började följa oss. Det första jag såg när jag kom ner från trappan var att Liam satt på soffan, och jag gick direkt fram till honom. "How are you?" undrade jag, och strök honom försiktigt på armen. Liam tittade upp på mig och lyckades åstakomma ett leende. "I'm fine. Go to Louis, ge needs comfort more." Han log ödmjukt, och jag log beundrandes tillbaka. Trots att han just fick reda på att hans flickvän på ett halvår använt honom för han är känd är han alltid lika ödmjuk och sympatisk som alltid. Jag nickade fort, och ställde mig upp. "Me and Vanessa will take care of Liam, Bella and Sarah, you can take care of Louis" Jag och Bella nickade snabbt, och vi gick emot rummet Louis just stängt in sig i. Jag tittade osäkert på Bella innan jag knackade osäkert på dörren. "Louis, can we come in?" undrade jag osäkert, och jag och Bella lyssnade noggrant för att försöka uppfatta ett svar. Däremot kom det inget. "Please, we want to talk" försökte Bella, och tittade oroligt ner emot golvet medan hon pratade. Det var tyst en lång stund, och jag och Bella tittade på varandra, och suckade djupt i nederlag, men innan vi börjat försöka knacka igen hördes det en svag röst inifrån rummet. "Come in." Det lät nästan inte ens som Louis. Jag och Bella utväxlade blickar innan Bella osäkert trycka ned handtaget. Vi klev in i rummet och såg då att Louis låg på mage i soffan som var placerat i ena hörnan av rummet, med ansiktet ner i en av suffkuddarna. Vi stängde dörren efter oss och vi gick tillsammans in och satte oss på knä framför soffan där Louis låg. "I thought she loved me." Orden som Louis yttrade fick mig att vilja kasta mig på honom och omfamna honom i en stor kram, men jag bekämpade den starka lusten, när Louis snyftade till tyst. "Hey, it's alright." lugnade Bella ned honom och strök honom över ryggen. "If she was with you only for that, she isn't the one. And you were never meant to be." Jag nickade instämmandes. "Yeah, you'll find someone even more better than her, Louis, trust us." Louis satte sig upp i sängen och gjorde därmed hans röda ögon och våta kinder uppenbaras för oss. "But she seemed so.." han skakade på huvudet och strök bort några tårar med baksidan av hans hand. "...she seemed to like me. For who I am, not what I have." "It's her loss, Louis, you are a great guy." "Yeah, and one beautiful day you'll meet another girl, that you will be even more in love with, and that won't use you for what you have." Louis tittade upp på mig, och gud, han såg nästintill förstörd ut. "I don't think so..." mumlade han ut. "What? Louis, you are a great guy! I mean you are funny, caring, nice, smart, you are the whole package!" Han tittade på Bella med ett snyft "You really think so?" Bella nickade kvickt "Yeah, of course, Louis! And everyone who have met you also thinks so." Jag nickade som för att visa Louis att jag höll med, och Louis åstakommade ett litet leende. "Thank you guys, I actually feel much better. However, I'd like to have a word with her." Jag tittade förvånat på Louis "Eleanor?!" undrade jag förvånat. Louis suckade och drog handen igenom hans hår. "No, queen Elizabeth of England." Jag och Bella skrattade. Louis har i alla fall kvar sin humor och sarkasm. Bella nickade "We'll send her in, do you want to talk with her alone?" Han nickade, och log "Yes, please." "Okay."