Han verkade verkligen förkrosssad, han gillar verkligen Eleanor, eller ja, gillade. Jag är egentligen inte så ledsen. Jag tror jag alltid vetat att jag aldrig riktigt gillat Sophia. Det är klart, jag kände mig en aning besviken och dum för att jag gick på det, men jag är mest arg på Eleanor för att hon gjorde så emot Louis. Sophia och Eleanor hade inte ens kommit ner ifrån övervåningen, de packade nog deras saker för att de visste att vi skulle sparka ut dom efter vi tröstat Louis. Varför jag inte var så ledsen är egentligen konstigt, men inte för mig. Jag tycker det är självklart. Louis gav Eleanor sitt hjärta, och det är därför han är ledsen, för att hon bröt det. Men grejen är att Sophia har eller hade aldrig mitt hjärna. Det tillhör någon annan, som inte ens vet det, men ändå vet jag att det är tryggt hos henne. Mitt hjärta tillhör Sarah.

 

"Liam, I have to get to the city in half an hour, and it takes half an hour to walk, I got to walk now, or I'll be late." förklarade jag medan jag tittade mig på spegeln och  försökte lägga mitt hår till rätta igenom att stryka det bakåt med mina fingrar. Aaron hade sms:at mig och sagt att han ville mötas på ett fint fik i staden, och jag hade såklart sagt ja. "But this is really important!" protesterade Liam och jag la snabbt ner min mobil i fickan, innan jag vände mig om emot honom med en suck. "Liam, I am sorry. I really have to go now," jag log ett ledsamt leende, innan jag vände mig om emot dörren och gick emot den. "because if I don't, I will be late, and it's really unattractive to be late, so I can't be late, plus I have to order fast, if I'm late, then he will order for me, and pay, and I don't want him to pay, so I really can't be late, and just to add more reasons, if I'll be late, then the tabels might be..." "I love you." Jag stannade i mina rörelser, och rynkade på pannan. Va? Jag vände mig om och gjorde ögonkontakt med Liam, som bara tittade in i mina ögon. Han tittade nästintill oroligt på mig, eller mer nervöst. "What?" undrade jag i en utandning, jag förstod inte riktigt vad han egentligen ville få sagt med dom orden. "I love you." Det blev tyst igen. Jag stirrade på Liam, Liam stirrade på mig, i tystnad. Jag hade en frågandes uppsyn medan Liam hade kvar sitt nervösa-oroliga ansiktsuttryck. Jag skrattade en aning efter ett tag av tystnad. "What is that supposed to mea-" jag hann inte avsluta meningen, förrän Liam hade tagit ett stort kliv emot mig, och hans händer åkte upp min mina kinder. Innan min hjärna hunnit ikapp vad Liam just gjort så kände jag hur hans läppar pressades emot mina. Hans läppar rörde sig långsamt emot mina, och medan min hjärna fokuserade på alla tankar som åkte runt i mitt huvud, vilket kretsade omkring varför han gör det, och att jag ska egentligen vara på väg till Aaron nu, så hade min kropp tagit insiativet att kyssa honom tillbaka, och lägga armarna runt hans hals. Liam släppte ut ett nöjt ljud, innan han pressade sig närmare emot mig och kysste mig med mer passion. Strunta i fjärilarna, jag kände hela jävla djurparken i min mage just nu. Liam avlägsnade hans händer ifrån mina kinder, och dom landade på baksidan av mina lår. "Jump." mumlade han tystlåtet in i kyssen, men tillräckligt högt för att jag skulle kunna höra honom. Jag förstod vad han ville, och hoppade upp och slingrade mina ben runt hans midja. Jag kände hur han tog fotsteg och började gå någonstans, vart brydde jag mig inte, jag var allt för inne i kyssen för att faktiskt bry mig. Jag kände hur han satte ner mig på något, och slutade kyssa mig. Jag kände mig först generad, och trodde att han förstod vad vi höll på med och slutade, men förstod varför han slutade kyssa mig när hans läppar attakerade min hals istället. Jag öppnade ögonen snabbt för att titta vart vi befann oss. I köket, och han hade placerat mig på köksön. Jag blundade igen, då Liams läppar börjat vandra uppåt emot mina läppar igen, och lämnade fjäderlätta kyssar på vägen upp. När han nått mina läppar så placerade han en lätt puss på min munn innan han började kyssa mig igen. Mina armar avlägsnade sig aldrig ifrån hans nacke, medan ens hans hand var på min höft som för att hålla i mig, så strök hans andra hand bak mitt hår medan han kysste mig passionerat. När kyssen var avslutad så lutade han sin panna emot min, och vi både nästintill flåsade emot varandras läppar med ögonen stängda. Liams både händer åkte ner till mina höfter, och höll dom där, medan mina fortfarande var runt hans nacke. Jag öppnade ögonen och såg Liams bruna vackra ögon, som tittade intensivt på mig. Hans ena hand kupade min kind i hans hand, och strök min kind lugnande med hans tumme. "You're so beautiful, Sarah." nästintill viskade han emot mina läppar, innan han böjde sig fram för att ännu en gång föra våra läppar tillsammans. Våra läppar rörde sig emot varandras i ännu en passionerad kyss. "Liam." avbröt jag honom, och han slutade kyssa mig och tittade oroligt in i mina ögon. Jag bara skakade på huvudet, och tittade djupt in i hans ögon. Jag mår så dåligt för det här nu, Aaron, MIN POJKVÄN, väntar på mig och här sitter jag och kysser min BÄSTA VÄN. Jag försökte ignorera den sårade uppsynen Liam hade på ansiktet, när han nickade kort och backade, vilket tillät mig att hoppa ned ifrån köksön. Det blev en tafatt tystnad i köket, tills Liam harklade sig. "I am so sorry...ehm....I shouldn't have prevented you from leaving...you can go to Aaron now, I am sure he is waiting for you..." mumlade han och kliade sig i nacken medan hans blick vandrade ner till golvet. Jag rynkade på pannan. Tror han verkligen att jag bara skulle lämna honom efter DEN DÄR kyssen? "Do you really think I would just leave you after what just happened?" Jag tog hans tystnad som ett ja, och jag suckade. "Ehm, I'll call him and cancel." Liam tittade upp på mig, och gav mig den där 'är du säker?' blicken. Jag bara nickade svagt, och han rullade in läpparna, och nickade som ett okej innan han tafatt började bege sig emot vardagsrummet. "I'll be in the livingroom." meddelade Liam hest, och jag nickade svagt igen, och drog upp min mobil ifrån min ficka och suckade när jag såg att jag skulle vart där om tio minuter. Jag letade upp Aaron i mina kontakter, och pressade mobilen emot örat medan jag vände mig om och väldigt långsamt började gå emot dörren. Jag stannade när jag såg Liam igenom den öppna dörren, han satt på soffan, med hans armbågar vilade emot hans knän och hans huvud begravd i hans händer. Han såg ångerfylld ut. Jag blev direkt ledsen, han ångrar det? "Hi, it's Aaron." Jag kom på att höll på att ringa till Aaron och jag harklade mig "Ehm, hi, Aaron. I am sorry, I won't...Oh it's Sarah by the way." Aaron skrattade högt på andra sidan. "Oh really? I had no idéa." Jag log en aning, men leendet försvann direkt när jag kom på att jag just ungefär varit otrogen mot honom. "Erm..." jag tittade upp på Liam "I have to cancel." Det blev tyst i andra änden ett tag. "What? Why?" jag suckade högt "I'm sorry, Aaron, I just...It's important. Like...really important." Jag sänkte rösten vid den sista meningen utan att direkt veta varför. "Oh...Okay" "I'm so sorry. I'll make it up to you somehow." försäkrade jag honom om, och jag kunde nästan höra hur han skakade på huvudet. "No, it's alright, Sarah. Seriously. We can just take it another day. It's alright." Jag log, han är så förståendes. Jag suckade lättat. "Thank you for understanding. I am so sorry." Jag kunde höra hur han började le "It's okay. I'll see you?" Han lät mer frågandes och hoppfull än beodrandes. "Yeah, you will. Bye." "Bye." Jag la snabbt på och rullade in läpparna till ett sträck medan jag tittade hur Liam fortfarande satt på soffan. Han hade bytt position, så han satt vanligt i soffan och tittade ner på golvet. Jag har ingen aning om hur den här konversationen ska börjas, hållas eller slutas, och det var nästan så att jag ville låtsas fortsätta prata i telefon för att förhindra att gå in dit. Men jag suckade åt min löjliga idé innan jag gick in i rummet och mötte mina konsekverser som en mogen person.

---

Namnet på kapitlet kanske är en liiiiten spoiler men jaja...

Vaaaaad tycker ni !? :D