Awkward. This is so awkward, var de enda orden som min hjärna kunde få fram. Vi var framme vid restaurangen och jag satt på en soffa bredvid Aaron, som var i en fullt utvecklad konversation med Sophia. Dom två talade glatt med varandra, log och skrattade. Jag satt och lekte med min gaffel. Liam satt och tafatt såg på medan våra två dejter talade med varandra som om dom känt varandra i år. Jag hade gjort ett försök att prata med honom, men vad ska jag säga? Jag tänkte mig något roligt som bryter isen, men vad skulle det vara? Ja, du vet, din flickvän och min dejt, som är ungefär min pojkvän verkar ha angagerat sig i en liten konversation och pratar med varandra som om vi inte är här. Ha-ha. Jag suckade nästan högt, men hindrade mig själv i sista sekunden och tog istället en klunk av det kolcyrade vattnet. Det här känns så onaturligt. Det brukar vara att jag och Liam pratar medan de andra sitter tafatt och tittar på. Jag gissar att allt det vi brukar prata om inte direkt är så passande att prata om på en femstjärnig restaurang. Jag menar en massa högljudda skratt, fniss, och prat om några youtube-klipp på kattungar som gör roliga saker inte är passande här. Restaurangen var fylld med låga röster som pratade med varandra, och då och då hördes något skratt. Jag lyssnade inte på vad Aaron och Sophia pratade om. Det intresserade mig inte alls. Även om de pratat enda sen vi kom hit så var jag inte intressad. Alls. "Are you ready to order?" En servitris med ett glatt leende kom förbi och ställde sig vid vårt bord. Hennes blick svepte över alla som satt vi bordet. "Yes, please, are you ready to order your food?" Aaron lade sin hand på min och tittade mig in i ögonen. Jag log och nickade "Yeah I am." Och jag har varit redo sedan en halvtimme tillbaka medan du babblade med Sophia, tänkte jag och fnös nästan vid tanken, men höll den innan. "Yes we are. I'll have a number 116, the stir fried pork with mushrooms, please." Servitrisen nickade och skrev sedan ner det. "She'll have number 102, the seafood salad, thank you." Han nickade emot Sophia och gav sedan servitrisen ett artigt leende. Jag rynkade nästan på pannan. När berättade hon för honom vad hon skulle beställa? Tja, jag har ju inte direkt lyssnat, och vem bryr sig? "Okay, and the second pair?" Det blev tyst. Sophia tittade mellan mig och Liam, Aaron tittade emellan mig och Liam. Jag och Liam tittade på servitrisen. När hon märkte att det blev tyst så tittade hon upp och såg allas blickar. Hennes ansiktsuttryck visade att hon började sakta inse vad hon sagt och hur hon missuppfattat det. "Oh, because you are a pair, right?" Hon pekade emellan mig och Liam med hennes penna och tittade emellan oss. Ingen svarade. Jag vet inte varför det blev så tyst. En normal sammankomst skulle nog bara skrattat och berättat att så var inte fallet, men vi satt alla som förstenade och bara stirrade. Jag kastade en blick emot Liam. Han tittade på mig med, han hade rynkat pannan och hade en bister uppsyn. "Um..." sa jag tillslut och tittade tillbaka på servitrisen med ett leende "...no, we're not." Hon rynkade pannan och såg en aning förvirrad ut "Oh, okay. Sorry." "It's alright." mumlade jag tystlåtet, innan jag harklade mig och höjde rösten "I'll have number 109. Liam?" Liam tittade upp på mig ett kort ögonblick, och jag insåg att han såg nästan sårad ut. Varför? Sa jag det med någon taskigt tonläge? Jag rullade in läpparna och tittade ner i bordet "I'll have a 114" berättade Liam, och jag tittade upp, han log, men leendet räckte inte hela vägen upp till ögonen. Jag lät min blick glida ner i bordet igen. Servitrisen nickade "Coming right up" Hon log igen innan hon gick iväg. "So, Sarah..." började Sophia. Ja, äntligen vänder ni lite av fokusen till oss så vi slipper sitta här och se dumma ut. "...you have a job right?" Okej, nej, ni kan gå tillbaka till att prata, det är lugnt. Jag nickade kort och tog upp ett glas. Jag vill verkligen inte prata om mitt jobb. Varför? Jo, för att en femstjärnig restaurang inte är rätt plats att berätta om mitt åh så glamorösa jobb hos Starbucks. "Where?" Hon la armbågen på bordet och la hennes huvud i hennes hand, som om mitt jobb var den mest intressanta saken som hänt henne under hela hennes liv. "Eh...Starbucks..." mumlade jag in i mitt glas. Sophia nickade kort "I love Starbucks." Jag nickade "Me too." mumlade jag. Jag hörde Liam muttra något tyst och jag tittade upp på honom. Han verkade låtsas som inget, då han bara tittade runt i resten av restaurangen. Aaron öppnade munnen och riktade sig emot Sophia "I love Starbucks too." Och där var dom två förlorade i ännu en konversation. Jag suckade och tittade på Liam, som tittade på mig. "Soo..." bestämde jag mig för att säga. Jag tänker inte sitta tyst i en halvtimme till. "Soo..." härmade Liam med ett skratt, han verkade ha samma tankar som mig.  "How is work?" undrade han "Good, thank you. A new boy has started, Cristian, I am going to like... teach him how the machines works and stuff." Liam nickade och tittade in i mina ögon. "How's your work?" Jag fann mig själv sitta och beundra hans ögon medan han pratade, men snappade ändå upp att dom skulle göra en musikvideo till en av deras låtar på nya albumet, Night Changes. Jag beundrade sättet han höll ögonkontakt och log sedan, och gestikulerade och visade med händerna när han berättade hur dom skulle spela in musikvideon. När han började prata om att han skulle typ...spy i någons hatt? Vad det nu var, så fann jag mig själv och bara tittade, och lyssnade inte alls. Taskigt, jag vet, men jag kan inte hjälpa det. Jag hörde hans röst, men min hjärna var för upptagen med att analysera hur han berättade historien för att kunna uppfatta orden. "...so I think you understand." han skrattade efteråt och det var skrattet som fick mig att vakna upp och jag skrattade med, utan att riktigt veta vad jag skrattade åt. "You know what we should do later?" Jag skakade på huvudet "We should watch that new movie, Annabelle." Min blick utbyttes ifrån road till skräckslagen "What!? No! You made me watch Paranormal Activity, that was enough!" "Oh, come on, I've always wanted to watch it, since it came out. Please?" Jag skakade bestämt på huvudet "No. Watch it with Sophia." Sophia verkade inte ens reagera på att jag sa hennes namn, och jag tvekar på att även om jag skulle ställa mig på bordet och dansa så skullehon inte reagera heller. De skulle inte ens märka om en bil krashade in igenom fönster, det skulle bara lugnt fortsätta äta och prata. "But she hates horror movies." Jag rynkade på pannan, inte oroat, lite mer skämtfullt och slog ut med armarna "So do I." "But please?" "N-" "Pretty pretty please." Han putade med underläppen och jag himlade med ögonen. "Fine. If I get to choose the next movie." Liam stönade "I don't want to watch Mean Girls again." "How do you know it's gonna be Mean Girls? It could be Bridesmaids." Skämtade jag och Liam log och himlade med ögonen. "Of course. Is it any other movie you've actually seen?" Jag log "Yes, I've actually seen Mean Girls 2" Jag räckte barnsligt nog ut tungan och Liam skrattade "Of course you have"