"Haven't seen you for a while." sa han medan han tog av sig sin jacka. Jag log, visste inte riktigt vad jag skulle säga. Ruth gick emot hennes mamma och hennes syster. När hon kom fram till bordet så ställde sig Nicola upp och viskade något åt henne. Ruth's ansiktsuttryck blev chockat. "What? Sarah and Liam!?" Hon tittade chockat på Nicola medan hon nickade. "What?" undrade Geoff, som också hade ställt sig intill bordet. "Sarah and Liam are dating." Geoff stirrade på mig och Liam, likaså Ruth. "Really?" undrade Geoff, och Liam nickade, och hans arm hamnade runt min midja. "Yeah, we are." Geoff bara log "Oh, that's great." Karen, Ruth och Nicola bara stirrade på Geoff som om han tog saken alldeles för enkel. "Liam! You can't just say that! You have to give us an explanation!" Och så var kvällen, jag och Liam berättade för alla, medan alla satt vid bordet i köket och drack te och åt lite små kakor som Geoff och Ruth hade köpt. Senare på kvällen tittade vi på en komedi film, och skrattade, och skojade runt och kommenterade på filmerna. All stelhet och obekväma tystnader var helt borta och vi alla skrattade så att vi nästan grät. I mitten av filmen så hade Liam placerat sin arm runt mig, och jag hade lutat mitt huvud på hans axel. Han hade lett emot mig och jag hade svarat med ett likadant leende. Allt kändes så perfekt. Jag hade ingen aning om hur allt det skulle vändas inom bara en enda dag.

 

"LIAM! LOOK HERE!" "LIAM, WHERE IS SOPHIA!?" "LIAM, WHO IS THAT?!" "LIAM, IT THAT YOUR NEW GIRLFRIEND!?" "SHE IS UGLY." "I THINK HER NAME IS SANDRA!" "LIAM I LOVE YOU!" "SANDRA, WHY ARE YOU WITH LIAM?!" "HOW DOES IT FEEL TO DATE LIAM PAYNE!?" "SHE ISN'T DATING HIM, HE HAS A GIRLFRIEND, SOPHIA, THAT MODEL, SO SHUT UP!" "GUYS GIVE HIM SOME PRIVACY!" "BACK OFF!" Jag nästintill kastade mig in i bilen när vi kom fram till den. Flera utav papparazzin tog tag i bildörren och öppnade den stort, och började ta en massa foton. Jag kämpade med att stänga dörren, och lyckades tillslut och låste den snabbt. Jag och Liam hade åkit till en livsmedels butik för att köpa ingredienser till kakor, som vi bara plötsligt känt oss för att baka. Först var det bara fans som ville ta foton med honom i butiken, vilket Liam såklart sa ja till med ett stort leende, men sen började det komma fler och fler. Såklart brydde sig Liam inte om det och gav alla ett foto, men sedan kom det paparazzis, dom var inte inne i butiken, men dom stod utanför när vi kom ut. Och dom är riktigt jobbiga, till skillnad ifrån fansen. Liam öppnade dörren på ena sidan och kastade sig också in. Precis som jag kämpade han med att stänga hans dörr, och låste den sedan också. Utan att sätta på sig säkerhetsbältet startade han bilen, och slog hårt på ratten så tutan på bilen hördes högt och tydligt. Trots det flyttade sig ingen ur vägen. Liam körde lätt frammåt, och folk backade direkt undan. Liam suckade lättat när han körde ut på vägen, och lämande alla papparazzis bakom sig. "How are you?" undrade Liam och krånglade med att ta på sig säkerhetsbältet med en hand, och placerade sedan hans hand på mitt knä. Jag svalde hårt. "Good, you?" Liam suckade "Used to it." svarade han kortlåtet. Det blev tyst ett tag, innan Liam suckade högt igen. "I'm just so angry. I was trying to take a photo with a fan and that stupid paparazzi fucker just didn't care, he draged me from her." Att Liam svärde var ett sällsynt ljud, men jag förstår att han är upprörd. Han älskar hans fans mer än något annat och alla paparazzis bara står ivägen för dom. "She didn't get a picture with me. I feel so bad." "Hey, Liam, it's not your fault. Nobody blames you, but yourself. It was the paparazzi's fault." försökte jag trösta honom. Han suckade, men nickade tillslut. "Thank you." Jag skakade på huvudet "No need to thank me, Li." Jag såg hur han plötsligt sprack upp i ett leende, och jag höjde ena ögonbrynet emot honom. "What?" "That nickname. I remember how you came up with it when we were 17." Jag log, och förde min blick tillbaka till vägen framför oss.

 

***

 

"Liam!" skällde jag när han ännu en gång tog en utav kakorna, även fast det bara var kakdeg och jag inte hade ställt in den i ungen igen. Han stoppade snabbt kakdegen i munnen och tittade oskyldigt på mig. Jag höjde skeptiskt på ena ögonbrynet "Sorry, I can't help it." Jag vände mig tillbaka till kakdegen, och fortsatte ta upp det i formar. Plötsligt så dykte två armar upp runt min midja, och jag kände hur någon pussade mig på min kind. Denna 'någon' var uppenbarligen Liam."Liam! I am trying to bake here!" försökte jag låta arg, men misslyckades då jag fnissade efteråt. "Sorry, I can't help that either." Vi blev avbrutna av att mariba började spelas högt, vilket verkade vara Liam's telefon. Liam suckade, och drog bort hans armar "I'll be right back." Jag log och nickade, innan jag fortsatte att lägga upp kakdegen i formar. "Heeello?" hörde jag Liam's typiska glada hälsningsfras, och jag log."Ehm, no, not really. Why?" Tillslut hade jag fyllt alla former och satte långsamt in dom i ungnen. Jag hörde inte resten av konversationen, jag ville inte liksom snoka. Plus var jag upptagen med att ställa in timern. När jag gjort det märkte jag att Liam stod i dörröppningen till köket. Jag tittade förvirrat upp på honom, och rynkade på pannan när jag såg hans ansiktsuttryck. Han såg nästan blek ut, och han såg nästintill räd ut. "What?" undrade jag, oroligt, och gick fram till honom. "It was our managament." Han lät väldigt hes. Jag nickade. "Okay." Han sa inget, bara stod och stirrade på mig, som om jag borde veta vad det betyder. "And...?" undrade jag. "They wanted us to come over." Jag nickade igen. "Alright, it's okay. I'll finish baking and I'll be here 'till you come back?" Han började skaka på huvudet, jag och rynkade på pannan igen. "No, us as in us." Mina ögon vidgade "Me?!" utbrast jag förvånat och pekade på mig själv. Liam nickade, lika förvånad. "Yes." "What? Why?" "I don't know." Jag drog handen igenom mitt hår "Erm, okay, so let's go." Jag vände mig om för att ta min mobil som låg på köksön, och påmindes då om kakorna. "But what about the cookies?" Liam suckade "Forget the damn cookies Sarah, this must be serious!" Han lät nästintill arg, vilket direkt påverkade mig med. "How do you know that?!" snappade jag surt. "They never want us to come over, not even when we are nominated to an award or something, we just get a mail. It has to be very serious if they want us to come over. And why would they want you to come with me? This is bad." Jag rynkade på pannan. Sättet han drog handen igenom hans hår, suckade och tittade överallt förutom på mig fick mig att förstå att han var upprörd och nervös. "Well, erm..." jag försökte säga något stöttandes, men det var det enda som kom ut, och jag kände mig direkt dum. Liam suckade "I'm sorry for getting angry like that. I am just reallly nervous, it must be really bad." Jag skakade på huvudet och log "No, it's alright." Han log, och jag log tillbaka, innan jag vände mig om, stängde av timern och ugnen, och tog ut kakorna innan jag tog min mobil och pressade ner den i fickan. Liam andades nervöst ut, men lyckades att le ett litet leende när vi gjorde ögonkontakt. "C'mon, let's go."

---

VAAAD TROR NI MANAGEMENTET VILLE?! 

"What?" andades jag ut. "You like Liam, don't you?" Jag bara stirrade på honom. Hur visste han det? "H-how did you know?" Aaron log ett svagt leende. "Sarah, I am not dumb. I've seen how you two looked at each other. I just thought...I thought you were over it, or something, or that you two..." han suckade "...I don't know." Det blev en tafatt tystnad ett tag, och jag satt och tittade ner i mitt knä. "I don't know either." erkännde jag, och tittade upp på Aaron. Han log en aning. "I hope we still can be friends, you are a great friend." Aaron log, och nickade en aning. "Yeah, of course. I just...How about we don't like, meet for a month or so... I don't mean to sound rude, but I just... I need to get away from you a little, to move on, you know." Jag nickade "yeah, of course, I understand." Aaron log, innan han ställde sig upp. Jag kopierade hans händerlser, och vi följde varandra till dörren av fiket. "Well, goodbye." Jag log svagt "Goodbye." Aaron log en aning, innan han vände sig om och började gå. Jag stod och tittade på, hur han drog handen igenom hans blonda hår medan han gick, hur han tittade ner i marken. Hur han blev mindre och mindre, tills han rundade ett hörn och jag inte såg honom mer.

 

 

"Liam!" Var det första jag ropade när jag kom in i hallen. Som vanligt, så öppnade jag bara dörren och gick in. Jag nästintill slet av mig jackan och sparkade av mig mina skor. En bekymrad Liam uppenbarade sig framför mig i vardagsrummet. "Sarah?" undrade han, uppenbarligen förvirrad, han höll en kopp te i hans hand. Utan att säga något annat gick jag fram till honom, kastade mina armar runt hans nacke och började kyssa honom. Liam var uppenbarligen förvånad, men placerade sin ena hand som inte höll koppen på min höft. "Eh, Sarah..." avbröt Liam kyssen, och jag stirrade undrandes på honom. Varför avbröt han kyssen? Jag förstod varför när Liam nickade emot köket, och jag vred på huvudet, och flämtade snarare högt när jag fick syn på Karen och Nicola sitta där. Både stirrade på mig, jag kunde ha sagt något, men jag hade frusit till is och stirrade med stora ögon på de två chockade kvinnorna. "Erm..." fick jag ur mig, och tog bort armarna runt Liam's nacke då jag påmindes av att jag hade kvar dom. "I thou..." Nicola avbröt sig själv och stirrade förvirrat på mig och Liam. Det blev tyst ett långt tag. Dom stirrade på oss, jag stirrade på dom medan Liam's blick flackade mellan mig och dom. "Erm...I can explain." fick Liam ur sig tillslut, och jag tvekade om jag skulle låta de vara ensamma i köket ett tag för att prata. "Yeah, an explanation would be great right now." yttrade Karen lugnt, med ett aning nervöst skratt. "Okay, ehm ..." Liam började gå mot bordet, och drog ut en stol för honom att sitta på, och tittade på mig. "Are you coming?" Jag nickade långsamt, fortfarande i lite chock innan jag sakta gjorde min väg mot bordet. Liam och jag satte oss ner och tittade på Karen och Nicola. Det var som om de förväntade sig att vi skulle säga något och vi förväntade dem att säga något. "You know how I told you that Sophia and I broke up because she was using me?" Dom nickade långsamt "Well, ehm, I realized for...a week or so that I am in love with Sarah." Liam la sin hand på mitt knä, som för att ge orden mer betydelse. "And...she realized that she...likes me too." Liam tittade på mig, som för att undra om han förklarade det bra, jag log en aning som ett ja. Det blev tyst ett tag, och Liam verkade klar med sin förklaring. Karen och Nicola såg lite mer förståendes ut, men fortfarande en aning chockade. "So...you guys are like...together now?" undrade Nicola långsamt och pekade emellan oss. Jag och Liam utväxlade blickar. "Yeah, I...I guess so." Liam log emot mig, och jag besvarade leendet, fast lite svagare. Jag känner mig fortfarande en aning generad om kyss-scenen. "Oh." fick Nicola ur sig, medan ett litet leende bildades på Karen's läppar. "I knew it, I've always seen it since you were sixteen!" Karen log stort, medan Liam skrattade en aning. "Erm, yeah, so hi." log jag tafatt emot dom, när jag insåg att vi aldrig riktigt sagt hej. "Hi." log Karen. "Nice to see you again, how are you?" undrade hon, som om hon precis inte sett mig kyssa hennes son. "Fine, thank you. And you?" undrade jag, log stort av lättnad för att hon inte komplicerade saker. "Fine, thanks." svarade hon med ett leende. "So.." började Nicola långsamt "...when did you start dating?" Hon verkade inte riktigt släppa saken som Karen gjort. "The day after Sophia and I broke up. I think it was...yesterday, or was it the day before yesterday? I don't really remember to be honest," Liam vände sig om emot mig med en rynka i hans panna "when was it, babe?" Jag kände hur mina kinder hettade till när han sa 'babe'. Jag har så himla många gånger drömt om att han sagt det till mig, och nu, i verkligenheten, så lät det ännu bättre än i mitt huvud. Men nu dejtar vi, vilket betyder att det ordet kommer vara riktat till mig ifrån Liam många gånger i framtiden, och jag måste vänja mig. Tanken att jag förmodligen kommer att höra det varje dag. Jag kom på att jag inte svarat när jag såg hur alla tittade på mig. "Oh, erm, I don't really know either. Think it was the day before yesterday." svarade jag som en mumling. "Oh, do you want tea, Sarah, by the way?" undrade Liam, men innan jag hunnit svara så ställde han sig upp och gjorde sin väg emot köksön. Han verkade redan veta mitt svar. "Yes, thanks." sa jag ändå, och log lite emot Liam när han gick emot bänkarna i köket. "So, Sarah, how is Vera and Ken?" undrade Karen medan hon sippade lugnt på sitt te. Vera och Ken är mina föräldrar, och dom har känt Karen och Geoff lika länge som jag känt Liam. "They are good. They are in canada right now." berättade jag med ett leende. Karen nickade. "Buisness trip or vacation?" undrade hon sedan "Buisness trip." svarade jag kortlåtet och fortsatte le. Jag ser knappt mina föräldrar, dom är för upptagna med deras arbete för att komma och hälsa på i england. "If you talk to them, tell them I said hi." Jag nickade "I will." En kopp hamnade plötsligt framför mig, och jag var förvirrad tills jag insåg att Liam hade ställt ner den och satte sig nu ner på stolen. "Is it-" jag hann inte ens avsluta meningen förrän Liam började prata, och verkade veta exakt vad det var jag skulle fråga. "Green tea, warm and I left the tea bag in just like you want it." Jag log emot Liam "Thank you." Det blev tyst runt bordet medan jag drack, och det kändes som om alla tittade när jag gjorde det. "We have talked about moving in together." Va!? Jag började hosta kraftigt, och ställde tillbaka koppen på bordet. Liam tittade oroligt på mig, och strök min rygg lite medan Karen och Nicola stirrade också oroligt på mig. "How are you?" undrade Liam försiktigt. "Good." kraxade jag ur mig "But what? We haven't talked about that." "Yes, but before we were together. When we were just friends." Jag suckade "Liam, there is a big difference between moving in together as friends and moving in together as a couple." Liam rynkade på pannan. "So you're saying no? Sarah, we have talked about that, and you said okay. We just forgot it for a while, and now you're saying no?" Det kändes som ett mildt bråk, så jag harklade mig och gav Liam en sträng blick. "Liam, we'll talk about that later." Han stirrade först oförståendes, men när han upptäckte Karen och Nicola's intensiva blickar så nickade han och återgick till att stirra på hans kopp med te. Det blev en tafatt tystnad vid bordet och jag tittade ner i mitt te och doppade tepåsen lite upp och ner medan jag rullade in läpparna till ett sträck. Jag försökte komma på något att prata om, men kom inte på något alls. Tack och lov så öppnades ytterdörren, och alla tittade upp. "Heeeello!" ropade en röst som jag helt klart kände igen som Geoff's röst. Liam ställde sig upp direkt och gick för att hälsa eller välkommna dom eller något. "Hi, you guys are back late." sa Liam. You guys? Jag förstod varför när jag hörde Ruth's röst. "Yeah, sorry, there were very long queues." Ruth uppenbarade sig i dörröppningen till köket, och log när hon såg mig. Jag log tillbaka. "Sarah! Hi!" Hon höll ut armarna som om hon skulle krama mig, och jag ställde mig upp ifrån stolen och kramade tillbaka när hon kramade mig hårt. "Long time, no see!" Jag har en bättre relation med Ruth än vad jag har med Nicola, varför vet jag inte, då både är lika snälla och trevliga. "Oh, Sarah! Hi!" Geoff steg in i köket, och kramade om mig med en arm när han såg mig, och jag likaså. "Haven't seen you for a while." sa han medan han tog av sig sin jacka. Jag log, visste inte riktigt vad jag skulle säga. Ruth gick emot hennes mamma och hennes syster. När hon kom fram till bordet så ställde sig Nicola upp och viskade något åt henne. Ruth's ansiktsuttryck blev chockat. "What? Sarah and Liam!?" Hon tittade chockat på Nicola medan hon nickade. "What?" undrade Geoff, som också hade ställt sig intill bordet. "Sarah and Liam are dating." Geoff stirrade på mig och Liam, likaså Ruth. "Really?" undrade Geoff, och Liam nickade, och hans arm hamnade runt min midja. "Yeah, we are." Geoff bara log "Oh, that's great." Karen, Ruth och Nicola bara stirrade på Geoff som om han tog saken alldeles för enkel. "Liam! You can't just say that! You have to give us an explanation!" Och så var kvällen, jag och Liam berättade för alla, medan alla satt vid bordet i köket och drack te och åt lite små kakor som Geoff och Ruth hade köpt. Senare på kvällen tittade vi på en komedi film, och skrattade, och skojade runt och kommenterade på filmerna. All stelhet och obekväma tystnader var helt borta och vi alla skrattade så att vi nästan grät. I mitten av filmen så hade Liam placerat sin arm runt mig, och jag hade lutat mitt huvud på hans axel. Han hade lett emot mig och jag hade svarat med ett likadant leende. Allt kändes så perfekt. Jag hade ingen aning om hur allt det skulle vändas inom bara en enda dag.

---

Cliffhanger! :D

Vad tror ni komemr hända? Alltså vad tror ni kommer vända? ;)

Och förlåt för JÄTTEE sen uppdatering! :( 

Kommentera gärna! :)

 

Utan att riktigt tänka så kastade jag armarna runt hans nacke med mobilen i min hand, och drog honom in för en lång kyss. Liam verkade först förvånad, men tillslut kände jag hur han började kyssa tillbaka och slinga armarna runt min midja, vilket drog mig ännu närmre honom. Jag fnittrade i kyssen, vilket avbröt den och Liam log emot mina läppar. "What were you doing in there?" "I was texting Aaron." Hans leende försvann omedelbart. "Oh..." Han drog bort armarna ifrån min midja och tog ett steg bakåt. Jag suckade "I asked if we could meet up, so I could...you know, break up." Liam nickade kort, och jag suckade tungt "I feel horrible, poor him." "Hey, it's not horrible, if you're not happy with him, then you kind of have to do it. And it's good that you're breaking things off now, before you two start to be even more serious about your relationship." Jag nickade, han hade rätt. Liam har alltid ett sätt att lyfta mitt humör. "Thank you." Liam log och placerade en mjuk puss på min mun. "Now, how about that movie?"

 

"Are you sure you don't want us to come over?" hörde jag Liam ifrån köket. Han stod och pratade med telefon med Louis. Louis verkade vara väldigt envis med att han ska komma över henne ensam, och Liam verkade inte tycka om den tanken så mycket. Jag hörde inte Louis svar till honom, men jag antar att det var ett nej tack, som vanligt, då Liam suckade. "Okay. But if you need anything, just call." Det blev tyst en kort stund, och jag tog för givet att Louis svarade. "Okay. Bye." Jag vände blicken ner i mobilen, och låtsades inte hört. Liam kom in i rummet efter ett tag, och suckade djupt. "He still doesn't want any help." Han satte sig ner bredvid mig, och jag rullade in läpparna till ett sträck. "Maybe soon, maybe he just have to take in the whole thing." Liam nickade "Yeah. I suppose." Det blev tyst ett litet tag. "Want to watch a movie?" undrade Liam. Jag ville nästintill sucka. Vi har tittat på film i två dagar i rad, utan att egentligen gjort något, och jag börjar jobba igen imorgon. Dessutom har vi tittat på samma filmer ända sen vi var sexton, jag har lärt mig hur alla filmer slutar. "Sure." Sa jag ändå. "But how about we go to the movies?" frågade Liam. Jag tittade med stora ögon på honom. "Yes, there is this movie that seems really awesome, I've been dying to see it!" Liam rynkade på pannan "What movie?" "It's called Love, Rosie, and it's like romantic comedy!" Liam nickade långsamt "Okay, sure, let's se that movie."

 

 ***

 

Efter jobbet nästa dag, hade jag bestämt mig för att göra slut med Aaron. Jag hade läst massa tips på internet, och tagit tips ifrån Perrie, Bella och Vanessa. Det faktum att jag var på väg att ringa Eleanor för hjälp fick mig att nästan vilja börja gråta, då jag kom ihåg att jag inte kan vara vän med henne efter det hon gjort emot Louis. Inte Sophia eller, för den delen, fast vi var väl ändå inte riktigt vänner. Jag satt tafatt på ett fik ensam vid ett bord. Jag hade sms:at Aaron att vi skulle mötas upp vid tre, och den var tre nu, så han skulle komma när som helst. Jag satt och tänkte på hur det skulle gå. Ska jag berätta om Liam, att jag älskar honom, eller borde jag bara säga att jag inte tror det kommer funka? Det stod på internet att folk blir lugnare av poesi, men jag vet inte riktigt hur jag ska klämma in det i mitt göra-slut-tal. Liksom 'Rosor är röda, violer är blå, jag gör slut med dig, för du är konstig och så'? Jag kan inte ens poesi, och att helt plötsligt börja säga någon shakespear-citat är väl ändå lite konstigt. "Hi." Å nej, han är här. Jag är inte redo, jag är inte redo, jag är inte redo... "Hi." log jag istället, medan han satte sig ner. "How are you?" Ughh varför måste han vara så trevlig, det får mig att känna mig ännu hemskare. "Good, I guess, thank you, you?" Han log "Great. What did you want to talk about?" undrade han. Jag harkalde mig. "Ehm...there is something that's been bugging me...for a...while..." Aaron nickade långsamt. "Okay." "I think we should, erm..." Jag avbröt mig, men bestämde mig sedan för att bara säga det. "I think we should break up." Aaron leende avlägsnades sakta ifrån hans läppar. "What?" En rynka bildades i hans panna, och jag rullade in läpparna. "I'm sorry, I just..." "Why?" avbröt han mig, och tittade på mig med en sorgsen uppsyn. Jag bet mig själv diskret i tungan. Jag tänkte tillbaka på alla tips på internet. Skyll på dig själv, inte på honom, var den första. "Ehm, I just...It's not anything you have done, I just... I thought I was ready to start a relationship, even though I am kinda trying to move on from another guy. And I just kind rushed into it and... I am so sorry." Aaron stirrade på mig, med en halvöppen mun. "Oh." fick han tillslut ur sig. "Yeah." andades jag ut "I am sorry." Han skakade på huvudet. "Don't be. It's alright. I just...I thought that we were okay?" Nästintill mumlade han ut, och jag suckade. "We are okay, it's not about us at all. It's about someone else and...I just haven't...like..." jag suckade. Hur kan jag berätta hela saken utan att låta taskig? "It's Liam, isn't it?" Jag tittade förvånat upp på Aaron. "What?" andades jag ut. "You like Liam, don't you?" Jag bara stirrade på honom. Hur visste han det? "H-how did you know?" Aaron log ett svagt leende. "Sarah, I am not dumb. I've seen how you two looked at each other. I just thought...I thought you were over it, or something, or that you two..." han suckade "...I don't know." Det blev en tafatt tystnad ett tag, och jag satt och tittade ner i mitt knä. "I don't know either." erkännde jag, och tittade upp på Aaron. Han log en aning. "I hope we still can be friends, you are a great friend." Aaron log, och nickade en aning. "Yeah, of course. I just...How about we don't like, meet for a month or so... I don't mean to sound rude, but I just... I need to get away from you a little, to move on, you know." Jag nickade "yeah, of course, I understand." Aaron log, innan han ställde sig upp. Jag kopierade hans händerlser, och vi följde varandra till dörren av fiket. "Well, goodbye." Jag log svagt "Goodbye." Aaron log en aning, innan han vände sig om och började gå. Jag stod och tittade på, hur han drog handen igenom hans blonda hår medan han gick, hur han tittade ner i marken. Hur han blev mindre och mindre, tills han rundade ett hörn och jag inte såg honom mer.

---

OKAAAY kanske lite tråkigt kapitel men jajjj...

Hur tror ni det kommer bli mellan Liam och Sarah nuuu?? :)

Och jag är såååååååå ledsen för den dåliga uppdateringen!! :(

Kommentera jätte gärnaa! <3

 

 

 

"I have to cancel." Det blev tyst i andra änden ett tag. "What? Why?" jag suckade högt "I'm sorry, Aaron, I just...It's important. Like...really important." Jag sänkte rösten vid den sista meningen utan att direkt veta varför. "Oh...Okay" "I'm so sorry. I'll make it up to you somehow." försäkrade jag honom om, och jag kunde nästan höra hur han skakade på huvudet. "No, it's alright, Sarah. Seriously. We can just take it another day. It's alright." Jag log, han är så förståendes. Jag suckade lättat. "Thank you for understanding. I am so sorry." Jag kunde höra hur han började le "It's okay. I'll see you?" Han lät mer frågandes och hoppfull än beodrandes. "Yeah, you will. Bye." "Bye." Jag la snabbt på och rullade in läpparna till ett sträck medan jag tittade hur Liam fortfarande satt på soffan. Han hade bytt position, så han satt vanligt i soffan och tittade ner på golvet. Jag har ingen aning om hur den här konversationen ska börjas, hållas eller slutas, och det var nästan så att jag ville låtsas fortsätta prata i telefon för att förhindra att gå in dit. Men jag suckade åt min löjliga idé innan jag gick in i rummet och mötte mina konsekverser som en mogen person.

 

"So..." mumlade jag, när varken jag eller Liam hade yttrat ett ord på väldigt länge. Vi hade bara suttit i soffan under tystnad. "..what was that about?" Jag gjorde ögonkontakt med Liam. "What was what about?" spelade han dum, som om han försökte undvika frågan, men till ingen nytta. "The...kiss, you know." Liam bröt ögonkontakten och tittade ner i sitt knä. "You kissed back." protesterade han, och undvek ännu en gång frågan. "But you started kiss me. And you told me you loved me. Why?" Han suckade tungt. "Okay, Sarah..." jag tittade förväntades på honom, förväntade mig en förklaring. "...I just...I realized...when you started being with Aaron that I..." han gjorde en paus, och jag tittade tystlåtet på hur han svalde hårt, och lutade sig bakåt i soffan med en suck. "...that I...I...I really...like you." Bara gilla? "Just...like?" jag uttalde ordet 'like' långsamt, som för att ge ordet mer mening, även fast det inte funkade. Liam rullade in läpparna till ett sträck. "No." Fjärilarna fladdrade till "I...I love you. I didn't realize it until you started hanging out with Aaron." Jag ville nästan kasta mig på honom, men osäker på mina handlingar fortsatte jag sitta ner. "Liam, I-" suckade jag, men blev avbruten. "-you don't feel the same way. I know, I just really..." han suckade tungt, och brydde sig inte ens om att avsluta meningen. "No, Liam. I do." Liam rynkade på pannan och tittade upp på mig "Do what?" Jag nästintill log åt honom "I do like you too, or well..." min blick åkte ner till mitt knä "...love you." mumlade jag blygt fram, och sneglade upp på Liam för att titta på hans reaktion. Hans ögon vidgades "Really?!" Han verkade förvånad. Varför förstod jag inte. "Yes, I do."  Sa jag, kunde inte undvika leendet som bildades på mina läppar. "I...wow." Han skrattade, och flyttade sig närmre mig. "So this means we will...you know, be together? Like boyfriend and gir-" Han avbröt sig när jag började skaka på huvudet, och min blick åkte ner i mitt knä ännu en gång. "Liam. You just got out of a relationship, and I am still in one. It wouldn't be...right." Liam's leende försvann. "Oh." fick han ur sig som en mumling. "W-will you...ehm...you know, break up...with him?" Jag suckade och tittade upp på Liam. "I've never broken up with someone before, Liam, I don't know what to do." Liam bet sig i läppen löst. Och herregud, bara synen fick mig att flämta till tystlåtet. Han släppte läppen långsamt "Maybe...say that famous break up like 'it's not me, it's you.' " Jag skrattade "Liam, it's 'it's not you, it's me' " Liam skrattade också när han insåg hans misstag. "Oh."


* * *

Hi. Could we talk over some coffee or something? It's important. x

Jag stod med den texten framför mig på mobilen, medan min tumme hovrade över 'sänd' knappen. Jag kanske borde ta bort x:et på slutet? Eller blir det för kallt, och liksom...bossigt? Eller? Jag suckade. Jag är så osäker om hela den här grejen. När jag ska göra slut, vad ska jag säga? 'I want to break up because I love my best friend and not you'. Det låter hemskt. En knackning på badrummsdörren avbröt mina tankar. Och ja, jag var i badrummet, döm mig inte. Jag skulle bara tvätta händerna för att popcornen var så smöriga, och jag fasnade vid mobilen. "Sarah! You said we were going to watch a movie!" ekade Liam's röst utanför badrummet. Jag tvekade åt sms:et, men tryckte sedan snabbt på skicka knappen. "Sarah? Have you have fallen into the toilet?!" Jag skrattade, och skakade på huvudet för mig själv. "No, Liam, I haven't fallen into the damn toilet." Log jag, med blicken nere i min mobil. "Then what are youdoing in there? Are you writing an autobiography?" Jag himlade leendes med ögonen. "Yes, Liam, I am actually  writing an autobiography, in fact, I am writing my whole life story." förklarade jag, sarkasm hördes starkt i min röst. Liam skrattade "Oh, you even put a typewriter in my bathroom, how lovley." Jag log, och gick bort emot dörren, och låste upp. Utan att riktigt tänka så kastade jag armarna runt hans nacke med mobilen i min hand, och drog honom in för en lång kyss. Liam verkade först förvånad, men tillslut kände jag hur han började kyssa tillbaka och slinga armarna runt min midja, vilket drog mig ännu närmre honom. Jag fnittrade i kyssen, vilket avbröt den och Liam log emot mina läppar. "What were you doing in there?" "I was texting Aaron." Hans leende försvann omedelbart. "Oh..." Han drog bort armarna ifrån min midja och tog ett steg bakåt. Jag suckade "I asked if we could meet up, so I could...you know, break up." Liam nickade kort, och jag suckade tungt "I feel horrible, poor him." "Hey, it's not horrible, if you're not happy with him, then you kind of have to do it. And it's good that you're breaking things off now, before you two start to be even more serious about your relationship." Jag nickade, han hade rätt. Liam har alltid ett sätt att lyfta mitt humör. "Thank you." Liam log och placerade en mjuk puss på min mun. "Now, how about that movie?"

---

Så, vad tycker ni!? :)

Kommentera! :)

 

 

 

 

 

 

Han verkade verkligen förkrosssad, han gillar verkligen Eleanor, eller ja, gillade. Jag är egentligen inte så ledsen. Jag tror jag alltid vetat att jag aldrig riktigt gillat Sophia. Det är klart, jag kände mig en aning besviken och dum för att jag gick på det, men jag är mest arg på Eleanor för att hon gjorde så emot Louis. Sophia och Eleanor hade inte ens kommit ner ifrån övervåningen, de packade nog deras saker för att de visste att vi skulle sparka ut dom efter vi tröstat Louis. Varför jag inte var så ledsen är egentligen konstigt, men inte för mig. Jag tycker det är självklart. Louis gav Eleanor sitt hjärta, och det är därför han är ledsen, för att hon bröt det. Men grejen är att Sophia har eller hade aldrig mitt hjärna. Det tillhör någon annan, som inte ens vet det, men ändå vet jag att det är tryggt hos henne. Mitt hjärta tillhör Sarah.

 

"Liam, I have to get to the city in half an hour, and it takes half an hour to walk, I got to walk now, or I'll be late." förklarade jag medan jag tittade mig på spegeln och  försökte lägga mitt hår till rätta igenom att stryka det bakåt med mina fingrar. Aaron hade sms:at mig och sagt att han ville mötas på ett fint fik i staden, och jag hade såklart sagt ja. "But this is really important!" protesterade Liam och jag la snabbt ner min mobil i fickan, innan jag vände mig om emot honom med en suck. "Liam, I am sorry. I really have to go now," jag log ett ledsamt leende, innan jag vände mig om emot dörren och gick emot den. "because if I don't, I will be late, and it's really unattractive to be late, so I can't be late, plus I have to order fast, if I'm late, then he will order for me, and pay, and I don't want him to pay, so I really can't be late, and just to add more reasons, if I'll be late, then the tabels might be..." "I love you." Jag stannade i mina rörelser, och rynkade på pannan. Va? Jag vände mig om och gjorde ögonkontakt med Liam, som bara tittade in i mina ögon. Han tittade nästintill oroligt på mig, eller mer nervöst. "What?" undrade jag i en utandning, jag förstod inte riktigt vad han egentligen ville få sagt med dom orden. "I love you." Det blev tyst igen. Jag stirrade på Liam, Liam stirrade på mig, i tystnad. Jag hade en frågandes uppsyn medan Liam hade kvar sitt nervösa-oroliga ansiktsuttryck. Jag skrattade en aning efter ett tag av tystnad. "What is that supposed to mea-" jag hann inte avsluta meningen, förrän Liam hade tagit ett stort kliv emot mig, och hans händer åkte upp min mina kinder. Innan min hjärna hunnit ikapp vad Liam just gjort så kände jag hur hans läppar pressades emot mina. Hans läppar rörde sig långsamt emot mina, och medan min hjärna fokuserade på alla tankar som åkte runt i mitt huvud, vilket kretsade omkring varför han gör det, och att jag ska egentligen vara på väg till Aaron nu, så hade min kropp tagit insiativet att kyssa honom tillbaka, och lägga armarna runt hans hals. Liam släppte ut ett nöjt ljud, innan han pressade sig närmare emot mig och kysste mig med mer passion. Strunta i fjärilarna, jag kände hela jävla djurparken i min mage just nu. Liam avlägsnade hans händer ifrån mina kinder, och dom landade på baksidan av mina lår. "Jump." mumlade han tystlåtet in i kyssen, men tillräckligt högt för att jag skulle kunna höra honom. Jag förstod vad han ville, och hoppade upp och slingrade mina ben runt hans midja. Jag kände hur han tog fotsteg och började gå någonstans, vart brydde jag mig inte, jag var allt för inne i kyssen för att faktiskt bry mig. Jag kände hur han satte ner mig på något, och slutade kyssa mig. Jag kände mig först generad, och trodde att han förstod vad vi höll på med och slutade, men förstod varför han slutade kyssa mig när hans läppar attakerade min hals istället. Jag öppnade ögonen snabbt för att titta vart vi befann oss. I köket, och han hade placerat mig på köksön. Jag blundade igen, då Liams läppar börjat vandra uppåt emot mina läppar igen, och lämnade fjäderlätta kyssar på vägen upp. När han nått mina läppar så placerade han en lätt puss på min munn innan han började kyssa mig igen. Mina armar avlägsnade sig aldrig ifrån hans nacke, medan ens hans hand var på min höft som för att hålla i mig, så strök hans andra hand bak mitt hår medan han kysste mig passionerat. När kyssen var avslutad så lutade han sin panna emot min, och vi både nästintill flåsade emot varandras läppar med ögonen stängda. Liams både händer åkte ner till mina höfter, och höll dom där, medan mina fortfarande var runt hans nacke. Jag öppnade ögonen och såg Liams bruna vackra ögon, som tittade intensivt på mig. Hans ena hand kupade min kind i hans hand, och strök min kind lugnande med hans tumme. "You're so beautiful, Sarah." nästintill viskade han emot mina läppar, innan han böjde sig fram för att ännu en gång föra våra läppar tillsammans. Våra läppar rörde sig emot varandras i ännu en passionerad kyss. "Liam." avbröt jag honom, och han slutade kyssa mig och tittade oroligt in i mina ögon. Jag bara skakade på huvudet, och tittade djupt in i hans ögon. Jag mår så dåligt för det här nu, Aaron, MIN POJKVÄN, väntar på mig och här sitter jag och kysser min BÄSTA VÄN. Jag försökte ignorera den sårade uppsynen Liam hade på ansiktet, när han nickade kort och backade, vilket tillät mig att hoppa ned ifrån köksön. Det blev en tafatt tystnad i köket, tills Liam harklade sig. "I am so sorry...ehm....I shouldn't have prevented you from leaving...you can go to Aaron now, I am sure he is waiting for you..." mumlade han och kliade sig i nacken medan hans blick vandrade ner till golvet. Jag rynkade på pannan. Tror han verkligen att jag bara skulle lämna honom efter DEN DÄR kyssen? "Do you really think I would just leave you after what just happened?" Jag tog hans tystnad som ett ja, och jag suckade. "Ehm, I'll call him and cancel." Liam tittade upp på mig, och gav mig den där 'är du säker?' blicken. Jag bara nickade svagt, och han rullade in läpparna, och nickade som ett okej innan han tafatt började bege sig emot vardagsrummet. "I'll be in the livingroom." meddelade Liam hest, och jag nickade svagt igen, och drog upp min mobil ifrån min ficka och suckade när jag såg att jag skulle vart där om tio minuter. Jag letade upp Aaron i mina kontakter, och pressade mobilen emot örat medan jag vände mig om och väldigt långsamt började gå emot dörren. Jag stannade när jag såg Liam igenom den öppna dörren, han satt på soffan, med hans armbågar vilade emot hans knän och hans huvud begravd i hans händer. Han såg ångerfylld ut. Jag blev direkt ledsen, han ångrar det? "Hi, it's Aaron." Jag kom på att höll på att ringa till Aaron och jag harklade mig "Ehm, hi, Aaron. I am sorry, I won't...Oh it's Sarah by the way." Aaron skrattade högt på andra sidan. "Oh really? I had no idéa." Jag log en aning, men leendet försvann direkt när jag kom på att jag just ungefär varit otrogen mot honom. "Erm..." jag tittade upp på Liam "I have to cancel." Det blev tyst i andra änden ett tag. "What? Why?" jag suckade högt "I'm sorry, Aaron, I just...It's important. Like...really important." Jag sänkte rösten vid den sista meningen utan att direkt veta varför. "Oh...Okay" "I'm so sorry. I'll make it up to you somehow." försäkrade jag honom om, och jag kunde nästan höra hur han skakade på huvudet. "No, it's alright, Sarah. Seriously. We can just take it another day. It's alright." Jag log, han är så förståendes. Jag suckade lättat. "Thank you for understanding. I am so sorry." Jag kunde höra hur han började le "It's okay. I'll see you?" Han lät mer frågandes och hoppfull än beodrandes. "Yeah, you will. Bye." "Bye." Jag la snabbt på och rullade in läpparna till ett sträck medan jag tittade hur Liam fortfarande satt på soffan. Han hade bytt position, så han satt vanligt i soffan och tittade ner på golvet. Jag har ingen aning om hur den här konversationen ska börjas, hållas eller slutas, och det var nästan så att jag ville låtsas fortsätta prata i telefon för att förhindra att gå in dit. Men jag suckade åt min löjliga idé innan jag gick in i rummet och mötte mina konsekverser som en mogen person.

---

Namnet på kapitlet kanske är en liiiiten spoiler men jaja...

Vaaaaad tycker ni !? :D