Och sen kommer vi till delen där vi vill säga förlåt, för att uppdateringen har varit jätte dåligt, och ni förtjänar verkligen bättre. Men vi har bestämt oss att ta en till paus. Vi har försökt lägga ut kapitel varannan dag, men nu, plötsligt så har vi hakat ner på var fjärde. Och alla kapitel är liksom tvingade, så vi tänkte att det är bäst så. Vi kommer att försöka att skriva så mycket vi orkar och kan under pausen, och pausen kommer att pågå ända till 20 augusti. Vilket är ungefär 3 veckor. Förlåt för detta! 

 Vi låste upp, och gick förbi Harrys rum till vardagsrummet, där Toby och Hayes stod. De vände sig om och tittade på oss. Åh nej, Toby har berättat för Hayes "The girl is going to be in the basement again" Sa Hayes.  Jag suckade "No, she just moved out from there" Berättade Harry och tittade bekymrat på någon "Or do you want to go down to the basement, Styles?" Fräste Hayes, och det blev tyst. Utan ett ord så började han gå ner för trappan "I can do it, it's really..." "No" Svarade Harry bara enkelt innan han fortsatte att gå nerför trappan, in i källaren och stängde dörren efter honom.

 

 

"Olivia? Can I come in?" Jag och Harry tittade skräckslaget upp på varandra, och jag pausade direkt filmen. "Ehm...wait a second!" Snabbt ställde jag mig upp, och slängde av mig filten på Harry på vägen upp. Jag gjorde snabbt min väg till garderoberna och öppnade och gestikulerade att Harry skulle gå in dit när han stod framför mig. Harry tittade först skräckslaget in i den mörka, trånga garderoben och tittade sedan på mig, skakade hastigt på huvudet. Jag himlade med ögonen och tryckte in honom i garderoben, och stängde sedan dörren. Jag öppnade dörren och bemötte Toby med ett leeende "What is it?" "I am cooking lunch, and I was wondering, do you want some? So I know how many people that is going to eat" Jag nickade "Okay, is Harry going to eat too?" Han skakade på huvudet "Harry can have lunch, since he didn't eat any breakfast, but not at the table" Jag nickade "Yep, that was it. I will tell you when the lunch is ready" Han nickade och log, innan jag stängde dörren när han hade börjat hå bortåt.  Jag gick och öppnade garderobs dörren och möttes av en sur Harry. Eller ja, sur...han såg mer ut som att han skojade "Harry can have lunch, but not at the table" Härmade Harry Toby i en konstig röst. Jag himlade med ögonen "You are so silly" Han höjde både ögonbrynen "Really? I am the silly one Ms. I-lock-my-boyfriend-in-in-a-wardrobe" Jag skrattade, men stoppade då jag insåg en sak. "Boyfriend, huh?" Han tittade först nästan chockartat på mig innan han rodnandes tittade ner på golvet "I-I mean...I wouldn't...If you..." Mummlade han tyst, medan jag stod med armarna korsades och ett retandes leende "...we could be that...if...if you want to, it's...you know...good" Jag nickade långsamt, log åt honom innan jag bestämde mig för att retas med honom "Harry Styles, are you asking me to be your girlfriend?" Han rodnade ännu mer, vilket jag tyckte var bedårande. "...yeah, I...guess so" "Eeewwww, nooo, never" Hans skrämda blick mötte min "Ehm, I...I was kidding when I said that?" Jag började le "Me too" Det tog ett tag för honom att fatta vad jag egentligen påpekade innan han brast ut i ett leende "Your little..." Han började jaga efter mig, och jag skrek tyst till innan jag började springa bort från honom. Jag klättrade över sängen, sprang runt den, över sängen igen, runt den, om och om igen, tillslut vände jag mig om, och trodde att han hade gett upp då han kom i nästan världens art och knuffade mig till väggen. Däremot var knuffen mjuk och gjorde inte det minsta ont. "Gotcha" Andades han mot mina läppar. Hans ögon vandrade ner mot mina läppar, och bet sig själv i läppen löst. Mina ögon var helt fokuserade på sättet han mjukt bet sin läpp "You drive me crazy" Muttrade han "Just kiss me already" Muttrade jag tillbaka. Han log innan han gjorde som jag ville och fångade hans läppar med mina. 

---

FYRA DAGAR!! VI HAR INTE UPPDATERAR PÅ FYRA DAGAR! FÖRLÅÅÅÅÅÅT för det!!! Men NU är kapitlet här, även fast jag satt uppe till snart två på natten  så är det UPPEEE är väl lite övertrött nu så godnatt på er eller godmorgon eller god dag, beror på när ni läser det...

//Hilda

 

Hilda: Irland, var det till och med innan One Direction då jag besökte Cork :D :) 

Nellie: Frankrike, jag älskar språket, det är så vackert

 

 

Hilda: Blå

Nellie: Gul

 

 

Hilda: 16, eftersom jag är 16 år... :P

Nellie: Ett, vet inte ens varför

 

 

Hilda: Jag har ingen aning..

Nellie: Jag har alltid velat vara författare, ändå sen jag var elva så sen jag var elva gissar jag?

 

Hur kom ni på att ni skulle göra denna bloggen? 

 

Det var vår första blogg, 1dnovel.devote.se, vi både älskade One Direction så vi sa bara "Varför inte göra en novell blogg?" :)

 

 

Hilda: Att alla är så roliga och härliga, speciellt våra killar i 1D <3 

Nellie: Alla är liksom tillsammans, att man känner gemenskap som om man ser någon på stan som har en One Direction tröja eller något och man själv har en också så ler man mot varandra  

 

"For god's sake, Harry! You can't fall in love with her! She doesn't love you! She will escape from this place as fast as she can, I told you not to be so attached to her" skrek han ut "But it's too late. I love her, and I hope she loves me" Han började skaka på huvudet igen innan han vände sig om med en fnysning. Jag stod still där, jag vet inte hur länge men det kändes som en timme. Jag kände någons, definitivt Olivia, med tanke på hennes mjuka tag, hand på min arm "Harry..." Jag vände mig om och hon flämtade till "Harry! You look horrible!" Jag tittade bara på henne "Why, thanks Olivia" "Here, let me help you" 

Hej!!

 

 

"Good morning" Jag vaknade upp av Harrys röst och jag öppnade ögonen för att få se honom, leendes, med en bricka i händern "Mhmm..." Mumlade jag, och lät mer otrevlig än vad jag skulle låta "I made you breakfast, I thought you might want to take a shower or something, so I will take you to my bathroom, as usual, and later, I have a surprise for you" Han log, hemlighetsfullt medan jag tittade på honom förvånat. Överraskning? "But yeah, I will leave you alone to eat now, knock on the door when you're done" Han gav mig en puss på kinden, vilket fick mig att titta med en rynkad panna på honom när han gick ut igenom dörren. Jag suckade tyst innan jag började äta. Tankarna i mitt huvud kretsade mest runt om Harry, om igår kväll för det mesta. Efter ett tag så var jag klar och gick upp och knackade på dörren. Harry var snabb med att öppna, och log mot mig när han såg mig "Come with me" Han började gå uppför trappan och när jag hade nått det översta trappateget, så hörde jag Toby's röst "Harry, is that you?" Harry puttade mig bakåt och jag ramlade nästan, men hittade balansen i sista stunden och ställde mig mot väggen "Yes" "Where you in the cellar with the girl?" "Yes" "Why?" Harry ryckte på axlarna "I just checked on her" "Okay, but don't get too attached to the girl" Han skakade på huvudet "I won't" Efter det hörde man Toby's fotsteg som gick iväg i riktning mot ytterdörren. Sedan hörde man ytterdörren som öppnades och stängdes. Harry vände sig då om mot mig och tog min hand, som om han skulle hjälpa mig upp för trappan även fast jag inte behövde hjälp "Sorry for that" Mumlade han och jag skakade på huvudet "It's alright" Han ledde mig mot hans rum, och när jag var inne där så stängde han och låste dörren som vanligt, innan han mötte min blick och log. "You can shower now, I'll wait outside" Jag log tacksamt innan jag gick in i hans badrum, och skulle precis stänga dörren, då Harry slank in igenom den "Harry what-" Jag blev avbruten av att han tryckte mig mot badrums väggen och började kyssa mig, med hans händer på min midja. Även fast han tryckte mig mot väggen ganska hårt, så var kyssen ändå mjuk. Jag drog snabbt undan. Harry tittade bekymrat på mig "What is it, love?" "Don't...call me that" Mumlade jag surt "What have I done?" "Harry, when we kissed yesterday, it was only once, okay? It will never happen again and it didn't mean something" Sa jag, och försökte mest övertyga mig själv än honom. Men innerst inne visste jag att jag ljög. Harry rynkade på pannan och tittade på mig med sorgsna ögon "But you told me you liked me back" "I don't know why I sais that, but I lied" Jag ljög honom rakt upp i ansiktet, men jag kunde verkligen inte falla mer för den här killen, och att kyssa honom hjälper det inte "Are you only saying that to break my heart?" Jag skakade på huvudet "It's the truth, sorry" "So, you didn't feel anything? Not even a single spark?" Jag skakade på huvudet och han suckade, och tittade ner mig golvet "Harry I am sorry, I just don't feel..." "No, it's okay. I was stupid for thinking you would like me back" Han gick ut igenom dörren, och jag stod kvar där han lämnat mig. Allt jag hade sagt var bara lögner. 

---

FÖRLÅT! Inget nytt kapitel har dykt upp på länge som ni kanske märkt, och jag ber sååå mycket om ursäkt för det! Men nu är det uppe i alla fall! Och det blev långt! :)

hur tror ni Harry kommer att reagera och vad tror ni överraskningen är? :)

//Hilda

 

Jag satt i sängen med benen korsade och tänkte. Harry hade gått ut direkt efter kramen och sedan så hade jag hört massa slag i väggarna. Dörren öppnades, jag förväntade att se Harry men såg istället Toby som gick in, och stängde dörren efter sig. Han gick mot mig, men stannade och tittade på min klädsel med rynkad panna "Where did the clothes come from?" Jag tittade skrämt på honom, om Toby gick reda på att Harry gett dom kanske han skulle sluta vara snäll "I've always had them..." Han ryckte på axlarna och började gå mor mig "Anyway, we have friends coming over soon, and you are going to be my girlfriend" Jag tittade storögd på honom "What?! No!" Han tittade surt på mig "only then! Because I have a feeling that you will make noise down here, and they will wonder who it is, so you'll be up there. But they will wonder who you are, right? The answer is my girlfriend" Jag himlade med ögonen för mig själv "And while you are up there, if you try to escape, or tell anyone, then I can promise that you will regret it leter, for both your and your brother's sake" Fräste han innan han gick tillbaka, och smällde igen dörren.  But they will wonder who you are, right? The answer is my girlfriend" Jag himlade med ögonen för mig själv "And while you are up there, if you try to escape, or tell anyone, then I can promise that you will regret it leter, for both your and your brother's sake" Fräste han innan han gick tillbaka, och smällde igen dörren. Jag suckade och lutade mig tillbaka, jag vill inte vara hans flickvän, inte ens låtsas. Varför just Toby? Jag suckade, och ställde mig upp innan jag med osäkra steg vandrade fram till dörren. Jag knackade tveksamt, fem snabba gånger, som Harry sagt att jag skulle göra. Jag väntade där ganska så länge innan jag hörde fotsteg som joggade ner för trappan. Harry's fotsteg för att vara exakt. Han öppnade dörren, och log väldigt kort mot mig"Do you need to use the bathroom?" Jag skakade på huvudet, och han rynkade pannan "What is it then?" Undrade han, snällt, vilket fick mig att le "What time is it?" Undrade jag "Twelve soon" Jag suckade "I can't sleep" Mumlade jag, utan riktigt ha testat. Jag ville bara komma bort från källaren. Han log trevligt "Do you want to sleep with me?" Jag bet mig i läppen, och utan att jag riktigt hade hunnit att tänka igenom så nickade jag, och Harry log större "Okey, follow me" Han tog tag i min handled, för att förhindra att jag sprang iväg. Han ledde mig ut ur källaren, och upp för trappan, och in i hans rum. Hans rum är verkligen fint, och hemtrevligt. "Do you want to borrow some clothes to sleep in?" Jag skakade på huvudet "Are you sure?" Jag nickade, och han nickade också,  förståendes däremot. "Do you mind if we sleep in the same bed? I promise I won't try anything" Jag nickade utan att hunnit tänka igenom det, "Good" Han började ta av sig tröjan och jag vände mig om med ryggen mot honom med stora ögon. Jag hörde hur han skrattade åt min reaktion "Take it easy, I wasn't planning on taking of all my clothes" Jag rodnade, och tittade ner i golvet. Jag hörde hur han lade sig ner i sängen och jag vände mig om. Harry log och drog upp täcket en bit till mig, en gest som visade att jag skulle lägga mig där. Långsamt och misstänksamt gjorde jag som han ville, och när jag hade lagt mig ner i sängen så la han täcket över mig "Good night, Olivia." Mumlade han mot mitt hår. Jag bet mig själv i läppen innan jag svarade "Good night, Harry" 

---

Vad tycker ni om att hon måste låtsas att vara hans flickvän? :O :P 

Och kapitlet såklart!

 Förlåt om det är gramatik fel, jag har bråttom och ville bara lägga upp kapitlet  :P

Långt kapitel! Yey! :D

Fem timmar har jag suttit här nere nu. Fem timmar. Jag är rädd, kall, hungrig, trött och uttråkad. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag satt i sängen och min blick var placerad på väggen rakt över rummet. Det var helt tyst förutom små diskreta fotsteg man kunde höra uppifrån. Jag hörde plötsligt hur fotstegen började gå ner för trappan, långsamt, som i en skräckfilm. Jag hoppades på att det skulle vara ett skämt av något slag, att när dörren öppnades så skulle det stå en kille med ett kamerateam bakom sig och jag var med i någon löjlig show på teve. Men så var inte fallet då när dörren öppnades stod killen med lockarna i dörröppningen, och höll en bricka i ena handen. Han verkade ha lite trubbel med att öppna dörren med en hand och hålla brickan i ena, men jag kunde inte bry mig mindre. Han blickade upp på mig och log innan han stängde dörren med foten efter sig "Hej" Log han, trevligt, vilket förvånade mig och gjorde mig irriterad på samma gång. Jag stirrade på honom när han gick mot sängen och satte sig i kanten och placerade brickan framför sig. Han tittade sedan upp på mig med ett leende igen, men när jag gav honom en hatisk blick så försvann hans leende direkt och han harklade sig tyst. "Em, I made food for you" Han tittade mot brickan och mötte sedan min blick igen, men jag fortsatte att stirra otrevligt på honom. Han suckade djupt "I know that you don't want to be here, okey? But do the best of the time, you don't have to starve" Han sköt brickan mot mig och nu tittade jag ner på den. Scones, muffins, juice, en fruktskål, bullar och te. Synen av det fick min mage att göra ifrån sig ett högt bullrande ljud som fick honom att skratta "It's yours, you can eat" Tanken kom upp att det kunde vara förgiftat, men för tillfället brydde jag mig inte, jag var vrål hungrig. Jag dök rakt på fruktskålen och började äta, vilket fick honom att le. Efter ett tag hade jag ätit upp allt, förutom hans och min muffins och mätt lutade jag mig tillbaka i sängen och började långsamt äta på den "So, I know that your name is Olivia Johnsson, I know that you have a brother with the name Oscar, and I know that you can eat really fast, tell me something I don't know" Jag tittade upp på honom. Killen som kidnappat mig vill nu lära känna mig mer över en fika? Något står inte rätt till här. "I can start, my name is Harry Styles, I am from England and i like bananas" Jag stirrade endast på honom, vilket fick honom att sucka "What can I do so you start talking?" Jag gav honom en sur blick "Well, I don't know, maybe let me out from your basement!" Han suckade, "I will leave you alone, if you say one thing you like to eat or drink" Jag himlade med ögonen för att sedan möta hans gröna ögon "I...like Starbucks" Han började le "Really? Me too, what is your fa..." Han avbröts då av ett rop från våningen ovanför "Styles! Where are you?!" Han ställde sig snabbt upp, och sprang ut ur källaren och öppnade dörren innan han smällde igen den "Here! I am here!"  "I hope you weren't with that girl" Hördes den kalla rösten "Her name is Olivia, but no, I wasn't" "I hope not" Hördes den kalla rösten igen, bara över att höra den fick mig att få gåshud. Jag suckade medan jag lutade mig tillbaka i sängen, och började äta. Det har nog bara gått  sju timmar sedan jag kom in hit men det känns som minst en vecka sen. 

 

 

Jag låg i sängen och tittade upp i taket, jag visste inte ens vilken tid det var. Men jag kände mig trött, däremot kunde jag inte sova. Hur skulle jag kunna? Jag vred på mig för den säkert trettonde gången bara den senaste minuten. Jag tänkte på vad min familj gjorde just nu, och mina vänner. Vet dom ens att jag är borta? Letar dom efter mig? Jag hoppas det. Jag vill verkligen inte vara kvar här. Jag ställde mig upp från sängen med en suck och började vandra runt i rummet. Jag försökte för den sjätte gången hitta en utgång. Det fanns en luftventil vid dörren, men man måste vara lika liten som en mus om man ska komma igenom där. Sedan fanns det inget mer, bara tegelväggar. Jag började då leta i alla lådorna och hyllorna som fanns där, och letade efter någon hammare eller yxa eller något man kunde förstöra dörren med. Allt jag hittade var ett tält och ett fiskenät. Det skulle inte direkt hjälpa så mycket. Jag suckade och damp ner på sängen. Plötsligt hörde jag en knack på dörren och jag stelnade in "Can I come in?" Hördes Harrys röst ifrån dörren och ekade mellan det fyra väggarna. Han undrade det som att det här var mitt eget rum "No" Svarade jag surt, och jag hörde han skratta lågt bakom dörren "I will come in anyways" Han låste upp och öppnade dörren och det jag såg chockade mig faktiskt. Han höll i massa shopping påsar och hade runt sex Starbucks muggar i sina händer. Han tittade upp på mig och log när han fick se mitt förvånade ansiktsuttryck innan han satte sig ner bredvid mig. "I got you some Starbucks, I didn't know your favorite were so I just took my favorites so can you see if you like them" Han ställde ner den framför mig "I brought you some clothes too , it's not very good to have the same clothes all the time, is it? You can borrow the bathroom in my room if you need to use the toilet sometime, and you are here, just knock fem quick times on the door like a signal, and don't tell the other boys what I have done, okay?" Han väntade på ett bekräftande svar medan jag bara stirrade på honom, och frågade istället tillslut en sak "why are you so nice to me? The others don't really give me something too eat, and you buy me clothes and Starbucks and make me food, why ?" Han suckade medan han började packa upp kläderna "Well, you will be here for a while, until your brother have confessed a few things, so why not do the best of the time?" Han gav mig ett varmt leende, som fick mig att nästan känna mig varm inombords. Mina mungipor började också dra sig uppåt innan jag kom ihåg vem han var och slutade le direkt. "Choose some clothes" Han ställde sig upp ifrån sängen och tittade ner på mig. Jag tittade på massorna med kläder han hade packat upp framför mig medan han pratat. Efter ett tag av tittande så valde jag ett sött linne och några jeans, och han log "Nice choose, now follow me" Han gick bort till dörren och låste upp, öppnade, gestikulerade ut. Jag gick snabbt ut och tittade uppåt, en trappa var placerad utanför, och jag skulle precis börja springa upp för den då Harrys händer snabbt hamnade på min midja och drog tillbaka mig "Wow, wow, wow, don't try to escape, okay?" Jag försökte få bort hans händer vilket resulterade att han bara höll om mig hårdare "I said don't try" Han gick upp för trappan med mig framför som suckade surt. Jag tittade runt i huset. Jag dök upp i något som verkade vardagsrummet, det såg väldigt välskött och fint ut tillskillnad från källaren. Han svängde till höger och öppnade en dörr, där en säng var placerad i mitten av rummet, och en dator, hyllor med böcker i, en garderob och en soffa var placerad "This it my room" Berättade han, innan han släppte min midja och stängde och låste dörren "The bathroom is over there. It is a window in there, but don't try to escape through it. Trust me, I have tried, i got stuck. Wanna hear the story?" Jag började nicka långsamt, och ville gärna vilja veta hur han lyckades med att fastna i den. "So, I was eight and me and my cousins played hide and seek. I was in the bathroom, and I heard my cousin say to the others that he thought I was in the bathroom. I panicked and tried to clime out the window. When they came into the room they saw that I was half through the window and I wiggled like crazy. My mom decided to call 911, but I mean, where do you call if someone get stuck in a window. Anyway, she called 991 and when they answered she screamed that her son was stuck in the window. They declined the call and thought that she was kidding with them" Jag fnissade till "What happened then?" Han skrattade kort "My uncle came tried to help me, and it worked. But the neighbors looked at us like we were crazy" Jag skrattade "Can you blame them?" Han skrattade tyst "Guess not" Jag var för insatt i konversationen för att inse vem jag pratade och skrattade med, men när jag gjorde det försvann mitt leende och jag tittade ner mot golvet "Eh, maybe you should start to shower..." Mumlade han och jag nickade och gick snabbt in i badrummet där jag stängde dörren och låste, innan jag suckade. Jag hade just skrattat med honom? Jag suckade åter igen vid tanken innan jag började göra i ordning mig för duschen, och sneglade bort mot fönstret där Harry fastnat. Jag log kort åt historien innan jag hoppade in i duschen.