"Thanks, Harry! Thank you so much!" Utropade hon och sprang fram till mig och kramade om mig. Jag stod still, hon var så varm, det var en värmande kram och den fick mig att bli varm inombords. När hon nuddade mig, för första gången, gick det som en stöt igenom kroppen. Jag skulle precis krama tillbaka då hon backade undan "I am so sorry, I just...I got happy and I...I just..." Säger hon förlåt? För vad? Att hon blev glad över att inte vara i den här väldigt läskiga källaren "It's okay, I am happy that I could make you so happy" Mumlade jag tyst, fortfarande i tankarna om känslan jag känt när hon kramade om mig. Jag vände mig sedan och gick med ett bekymrat ansiktsuttryck och stängde och låste dörren efter mig. Jag gick upp för trappan, och var på väg in i mitt rum då tanken slog mig. Är jag kär i henne? Är det därför? Mina ögon fördubblades när jag insåg det och innan min hjärta hunnit reagera så hade min hand placerat ett hårt slag i väggen. Hur kan jag vara kär i henne?!  Jag har bara känt henne i två dagar! Dessutom, så har jag kidnappat henne! Jag ska inte känna så här för henne, om något, så skulle jag känna hat. Jag slog hårt till i väggen igenom med min knytnäve och gjorde hål i den tunna väggen. Jag andades tungt. Hur kan den där tjejen kontrollera mig såhär? Hon får mig att slå sönder mina egna väggar! "Wow, Harry, what are you doing?" Hörde jag Tobys röst bakom mig. Jag vände mig om och han ryggade undan när han fick se min intensiva blick "H-harry, w-what is the problem?" Jag mjuknade till. Jag skrämde min vän? Det här verka inte som mig "I am sorry, mate, I just...got frustrated" Toby nickade långsamt "Why?" "None of your buisness" Fräste jag tyst "Wow, calm down tiger, I just wanted to say that the lads are over in five, I will go down and check on the girl" "Olivia" Muttrade jag tyst, när han gick ner från trappan, då han inte riktigt använde hennes riktiga namn "Who cares?" Ropade han innan han öppnade hennes dörr, och jag gick in i mitt eget rum.