Fem timmar har jag suttit här nere nu. Fem timmar. Jag är rädd, kall, hungrig, trött och uttråkad. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag satt i sängen och min blick var placerad på väggen rakt över rummet. Det var helt tyst förutom små diskreta fotsteg man kunde höra uppifrån. Jag hörde plötsligt hur fotstegen började gå ner för trappan, långsamt, som i en skräckfilm. Jag hoppades på att det skulle vara ett skämt av något slag, att när dörren öppnades så skulle det stå en kille med ett kamerateam bakom sig och jag var med i någon löjlig show på teve. Men så var inte fallet då när dörren öppnades stod killen med lockarna i dörröppningen, och höll en bricka i ena handen. Han verkade ha lite trubbel med att öppna dörren med en hand och hålla brickan i ena, men jag kunde inte bry mig mindre. Han blickade upp på mig och log innan han stängde dörren med foten efter sig "Hej" Log han, trevligt, vilket förvånade mig och gjorde mig irriterad på samma gång. Jag stirrade på honom när han gick mot sängen och satte sig i kanten och placerade brickan framför sig. Han tittade sedan upp på mig med ett leende igen, men när jag gav honom en hatisk blick så försvann hans leende direkt och han harklade sig tyst. "Em, I made food for you" Han tittade mot brickan och mötte sedan min blick igen, men jag fortsatte att stirra otrevligt på honom. Han suckade djupt "I know that you don't want to be here, okey? But do the best of the time, you don't have to starve" Han sköt brickan mot mig och nu tittade jag ner på den. Scones, muffins, juice, en fruktskål, bullar och te. Synen av det fick min mage att göra ifrån sig ett högt bullrande ljud som fick honom att skratta "It's yours, you can eat" Tanken kom upp att det kunde vara förgiftat, men för tillfället brydde jag mig inte, jag var vrål hungrig. Jag dök rakt på fruktskålen och började äta, vilket fick honom att le. Efter ett tag hade jag ätit upp allt, förutom hans och min muffins och mätt lutade jag mig tillbaka i sängen och började långsamt äta på den "So, I know that your name is Olivia Johnsson, I know that you have a brother with the name Oscar, and I know that you can eat really fast, tell me something I don't know" Jag tittade upp på honom. Killen som kidnappat mig vill nu lära känna mig mer över en fika? Något står inte rätt till här. "I can start, my name is Harry Styles, I am from England and i like bananas" Jag stirrade endast på honom, vilket fick honom att sucka "What can I do so you start talking?" Jag gav honom en sur blick "Well, I don't know, maybe let me out from your basement!" Han suckade, "I will leave you alone, if you say one thing you like to eat or drink" Jag himlade med ögonen för att sedan möta hans gröna ögon "I...like Starbucks" Han började le "Really? Me too, what is your fa..." Han avbröts då av ett rop från våningen ovanför "Styles! Where are you?!" Han ställde sig snabbt upp, och sprang ut ur källaren och öppnade dörren innan han smällde igen den "Here! I am here!"  "I hope you weren't with that girl" Hördes den kalla rösten "Her name is Olivia, but no, I wasn't" "I hope not" Hördes den kalla rösten igen, bara över att höra den fick mig att få gåshud. Jag suckade medan jag lutade mig tillbaka i sängen, och började äta. Det har nog bara gått  sju timmar sedan jag kom in hit men det känns som minst en vecka sen. 

 

 

Jag låg i sängen och tittade upp i taket, jag visste inte ens vilken tid det var. Men jag kände mig trött, däremot kunde jag inte sova. Hur skulle jag kunna? Jag vred på mig för den säkert trettonde gången bara den senaste minuten. Jag tänkte på vad min familj gjorde just nu, och mina vänner. Vet dom ens att jag är borta? Letar dom efter mig? Jag hoppas det. Jag vill verkligen inte vara kvar här. Jag ställde mig upp från sängen med en suck och började vandra runt i rummet. Jag försökte för den sjätte gången hitta en utgång. Det fanns en luftventil vid dörren, men man måste vara lika liten som en mus om man ska komma igenom där. Sedan fanns det inget mer, bara tegelväggar. Jag började då leta i alla lådorna och hyllorna som fanns där, och letade efter någon hammare eller yxa eller något man kunde förstöra dörren med. Allt jag hittade var ett tält och ett fiskenät. Det skulle inte direkt hjälpa så mycket. Jag suckade och damp ner på sängen. Plötsligt hörde jag en knack på dörren och jag stelnade in "Can I come in?" Hördes Harrys röst ifrån dörren och ekade mellan det fyra väggarna. Han undrade det som att det här var mitt eget rum "No" Svarade jag surt, och jag hörde han skratta lågt bakom dörren "I will come in anyways" Han låste upp och öppnade dörren och det jag såg chockade mig faktiskt. Han höll i massa shopping påsar och hade runt sex Starbucks muggar i sina händer. Han tittade upp på mig och log när han fick se mitt förvånade ansiktsuttryck innan han satte sig ner bredvid mig. "I got you some Starbucks, I didn't know your favorite were so I just took my favorites so can you see if you like them" Han ställde ner den framför mig "I brought you some clothes too , it's not very good to have the same clothes all the time, is it? You can borrow the bathroom in my room if you need to use the toilet sometime, and you are here, just knock fem quick times on the door like a signal, and don't tell the other boys what I have done, okay?" Han väntade på ett bekräftande svar medan jag bara stirrade på honom, och frågade istället tillslut en sak "why are you so nice to me? The others don't really give me something too eat, and you buy me clothes and Starbucks and make me food, why ?" Han suckade medan han började packa upp kläderna "Well, you will be here for a while, until your brother have confessed a few things, so why not do the best of the time?" Han gav mig ett varmt leende, som fick mig att nästan känna mig varm inombords. Mina mungipor började också dra sig uppåt innan jag kom ihåg vem han var och slutade le direkt. "Choose some clothes" Han ställde sig upp ifrån sängen och tittade ner på mig. Jag tittade på massorna med kläder han hade packat upp framför mig medan han pratat. Efter ett tag av tittande så valde jag ett sött linne och några jeans, och han log "Nice choose, now follow me" Han gick bort till dörren och låste upp, öppnade, gestikulerade ut. Jag gick snabbt ut och tittade uppåt, en trappa var placerad utanför, och jag skulle precis börja springa upp för den då Harrys händer snabbt hamnade på min midja och drog tillbaka mig "Wow, wow, wow, don't try to escape, okay?" Jag försökte få bort hans händer vilket resulterade att han bara höll om mig hårdare "I said don't try" Han gick upp för trappan med mig framför som suckade surt. Jag tittade runt i huset. Jag dök upp i något som verkade vardagsrummet, det såg väldigt välskött och fint ut tillskillnad från källaren. Han svängde till höger och öppnade en dörr, där en säng var placerad i mitten av rummet, och en dator, hyllor med böcker i, en garderob och en soffa var placerad "This it my room" Berättade han, innan han släppte min midja och stängde och låste dörren "The bathroom is over there. It is a window in there, but don't try to escape through it. Trust me, I have tried, i got stuck. Wanna hear the story?" Jag började nicka långsamt, och ville gärna vilja veta hur han lyckades med att fastna i den. "So, I was eight and me and my cousins played hide and seek. I was in the bathroom, and I heard my cousin say to the others that he thought I was in the bathroom. I panicked and tried to clime out the window. When they came into the room they saw that I was half through the window and I wiggled like crazy. My mom decided to call 911, but I mean, where do you call if someone get stuck in a window. Anyway, she called 991 and when they answered she screamed that her son was stuck in the window. They declined the call and thought that she was kidding with them" Jag fnissade till "What happened then?" Han skrattade kort "My uncle came tried to help me, and it worked. But the neighbors looked at us like we were crazy" Jag skrattade "Can you blame them?" Han skrattade tyst "Guess not" Jag var för insatt i konversationen för att inse vem jag pratade och skrattade med, men när jag gjorde det försvann mitt leende och jag tittade ner mot golvet "Eh, maybe you should start to shower..." Mumlade han och jag nickade och gick snabbt in i badrummet där jag stängde dörren och låste, innan jag suckade. Jag hade just skrattat med honom? Jag suckade åter igen vid tanken innan jag började göra i ordning mig för duschen, och sneglade bort mot fönstret där Harry fastnat. Jag log kort åt historien innan jag hoppade in i duschen.