"LIAM! LOOK HERE!" "LIAM, WHERE IS SOPHIA!?" "LIAM, WHO IS THAT?!" "LIAM, IT THAT YOUR NEW GIRLFRIEND!?" "SHE IS UGLY." "I THINK HER NAME IS SANDRA!" "LIAM I LOVE YOU!" "SANDRA, WHY ARE YOU WITH LIAM?!" "HOW DOES IT FEEL TO DATE LIAM PAYNE!?" "SHE ISN'T DATING HIM, HE HAS A GIRLFRIEND, SOPHIA, THAT MODEL, SO SHUT UP!" "GUYS GIVE HIM SOME PRIVACY!" "BACK OFF!" Jag nästintill kastade mig in i bilen när vi kom fram till den. Flera utav papparazzin tog tag i bildörren och öppnade den stort, och började ta en massa foton. Jag kämpade med att stänga dörren, och lyckades tillslut och låste den snabbt. Jag och Liam hade åkit till en livsmedels butik för att köpa ingredienser till kakor, som vi bara plötsligt känt oss för att baka. Först var det bara fans som ville ta foton med honom i butiken, vilket Liam såklart sa ja till med ett stort leende, men sen började det komma fler och fler. Såklart brydde sig Liam inte om det och gav alla ett foto, men sedan kom det paparazzis, dom var inte inne i butiken, men dom stod utanför när vi kom ut. Och dom är riktigt jobbiga, till skillnad ifrån fansen. Liam öppnade dörren på ena sidan och kastade sig också in. Precis som jag kämpade han med att stänga hans dörr, och låste den sedan också. Utan att sätta på sig säkerhetsbältet startade han bilen, och slog hårt på ratten så tutan på bilen hördes högt och tydligt. Trots det flyttade sig ingen ur vägen. Liam körde lätt frammåt, och folk backade direkt undan. Liam suckade lättat när han körde ut på vägen, och lämande alla papparazzis bakom sig. "How are you?" undrade Liam och krånglade med att ta på sig säkerhetsbältet med en hand, och placerade sedan hans hand på mitt knä. Jag svalde hårt. "Good, you?" Liam suckade "Used to it." svarade han kortlåtet. Det blev tyst ett tag, innan Liam suckade högt igen. "I'm just so angry. I was trying to take a photo with a fan and that stupid paparazzi fucker just didn't care, he draged me from her." Att Liam svärde var ett sällsynt ljud, men jag förstår att han är upprörd. Han älskar hans fans mer än något annat och alla paparazzis bara står ivägen för dom. "She didn't get a picture with me. I feel so bad." "Hey, Liam, it's not your fault. Nobody blames you, but yourself. It was the paparazzi's fault." försökte jag trösta honom. Han suckade, men nickade tillslut. "Thank you." Jag skakade på huvudet "No need to thank me, Li." Jag såg hur han plötsligt sprack upp i ett leende, och jag höjde ena ögonbrynet emot honom. "What?" "That nickname. I remember how you came up with it when we were 17." Jag log, och förde min blick tillbaka till vägen framför oss.

***

"Liam!" skällde jag när han ännu en gång tog en utav kakorna, även fast det bara var kakdeg och jag inte hade ställt in den i ungen igen. Han stoppade snabbt kakdegen i munnen och tittade oskyldigt på mig. Jag höjde skeptiskt på ena ögonbrynet "Sorry, I can't help it." Jag vände mig tillbaka till kakdegen, och fortsatte ta upp det i formar. Plötsligt så dykte två armar upp runt min midja, och jag kände hur någon pussade mig på min kind. Denna 'någon' var uppenbarligen Liam."Liam! I am trying to bake here!" försökte jag låta arg, men misslyckades då jag fnissade efteråt. "Sorry, I can't help that either." Vi blev avbrutna av att mariba började spelas högt, vilket verkade vara Liam's telefon. Liam suckade, och drog bort hans armar "I'll be right back." Jag log och nickade, innan jag fortsatte att lägga upp kakdegen i formar. "Heeello?" hörde jag Liam's typiska glada hälsningsfras, och jag log."Ehm, no, not really. Why?" Tillslut hade jag fyllt alla former och satte långsamt in dom i ungnen. Jag hörde inte resten av konversationen, jag ville inte liksom snoka. Plus var jag upptagen med att ställa in timern. När jag gjort det märkte jag att Liam stod i dörröppningen till köket. Jag tittade förvirrat upp på honom, och rynkade på pannan när jag såg hans ansiktsuttryck. Han såg nästan blek ut, och han såg nästintill räd ut. "What?" undrade jag, oroligt, och gick fram till honom. "It was our managament." Han lät väldigt hes. Jag nickade. "Okay." Han sa inget, bara stod och stirrade på mig, som om jag borde veta vad det betyder. "And...?" undrade jag. "They wanted us to come over." Jag nickade igen. "Alright, it's okay. I'll finish baking and I'll be here 'till you come back?" Han började skaka på huvudet, jag och rynkade på pannan igen. "No, us as in us." Mina ögon vidgade "Me?!" utbrast jag förvånat och pekade på mig själv. Liam nickade, lika förvånad. "Yes." "What? Why?" "I don't know." Jag drog handen igenom mitt hår "Erm, okay, so let's go." Jag vände mig om för att ta min mobil som låg på köksön, och påmindes då om kakorna. "But what about the cookies?" Liam suckade "Forget the damn cookies Sarah, this must be serious!" Han lät nästintill arg, vilket direkt påverkade mig med. "How do you know that?!" snappade jag surt. "They never want us to come over, not even when we are nominated to an award or something, we just get a mail. It has to be very serious if they want us to come over. And why would they want you to come with me? This is bad." Jag rynkade på pannan. Sättet han drog handen igenom hans hår, suckade och tittade överallt förutom på mig fick mig att förstå att han var upprörd och nervös. "Well, erm..." jag försökte säga något stöttandes, men det var det enda som kom ut, och jag kände mig direkt dum. Liam suckade "I'm sorry for getting angry like that. I am just reallly nervous, it must be really bad." Jag skakade på huvudet och log "No, it's alright." Han log, och jag log tillbaka, innan jag vände mig om, stängde av timern och ugnen, och tog ut kakorna innan jag tog min mobil och pressade ner den i fickan. Liam andades nervöst ut, men lyckades att le ett litet leende när vi gjorde ögonkontakt. "C'mon, let's go."

"Liam!" Var det första jag ropade när jag kom in i hallen. Som vanligt, så öppnade jag bara dörren och gick in. Jag nästintill slet av mig jackan och sparkade av mig mina skor. En bekymrad Liam uppenbarade sig framför mig i vardagsrummet. "Sarah?" undrade han, uppenbarligen förvirrad, han höll en kopp te i hans hand. Utan att säga något annat gick jag fram till honom, kastade mina armar runt hans nacke och började kyssa honom. Liam var uppenbarligen förvånad, men placerade sin ena hand som inte höll koppen på min höft. "Eh, Sarah..." avbröt Liam kyssen, och jag stirrade undrandes på honom. Varför avbröt han kyssen? Jag förstod varför när Liam nickade emot köket, och jag vred på huvudet, och flämtade snarare högt när jag fick syn på Karen och Nicola sitta där. Både stirrade på mig, jag kunde ha sagt något, men jag hade frusit till is och stirrade med stora ögon på de två chockade kvinnorna. "Erm..." fick jag ur mig, och tog bort armarna runt Liam's nacke då jag påmindes av att jag hade kvar dom. "I thou..." Nicola avbröt sig själv och stirrade förvirrat på mig och Liam. Det blev tyst ett långt tag. Dom stirrade på oss, jag stirrade på dom medan Liam's blick flackade mellan mig och dom. "Erm...I can explain." fick Liam ur sig tillslut, och jag tvekade om jag skulle låta de vara ensamma i köket ett tag för att prata. "Yeah, an explanation would be great right now." yttrade Karen lugnt, med ett aning nervöst skratt. "Okay, ehm ..." Liam började gå mot bordet, och drog ut en stol för honom att sitta på, och tittade på mig. "Are you coming?" Jag nickade långsamt, fortfarande i lite chock innan jag sakta gjorde min väg mot bordet. Liam och jag satte oss ner och tittade på Karen och Nicola. Det var som om de förväntade sig att vi skulle säga något och vi förväntade dem att säga något. "You know how I told you that Sophia and I broke up because she was using me?" Dom nickade långsamt "Well, ehm, I realized for...a week or so that I am in love with Sarah." Liam la sin hand på mitt knä, som för att ge orden mer betydelse. "And...she realized that she...likes me too." Liam tittade på mig, som för att undra om han förklarade det bra, jag log en aning som ett ja. Det blev tyst ett tag, och Liam verkade klar med sin förklaring. Karen och Nicola såg lite mer förståendes ut, men fortfarande en aning chockade. "So...you guys are like...together now?" undrade Nicola långsamt och pekade emellan oss. Jag och Liam utväxlade blickar. "Yeah, I...I guess so." Liam log emot mig, och jag besvarade leendet, fast lite svagare. Jag känner mig fortfarande en aning generad om kyss-scenen. "Oh." fick Nicola ur sig, medan ett litet leende bildades på Karen's läppar. "I knew it, I've always seen it since you were sixteen!" Karen log stort, medan Liam skrattade en aning. "Erm, yeah, so hi." log jag tafatt emot dom, när jag insåg att vi aldrig riktigt sagt hej. "Hi." log Karen. "Nice to see you again, how are you?" undrade hon, som om hon precis inte sett mig kyssa hennes son. "Fine, thank you. And you?" undrade jag, log stort av lättnad för att hon inte komplicerade saker. "Fine, thanks." svarade hon med ett leende. "So.." började Nicola långsamt "...when did you start dating?" Hon verkade inte riktigt släppa saken som Karen gjort. "The day after Sophia and I broke up. I think it was...yesterday, or was it the day before yesterday? I don't really remember to be honest," Liam vände sig om emot mig med en rynka i hans panna "when was it, babe?" Jag kände hur mina kinder hettade till när han sa 'babe'. Jag har så himla många gånger drömt om att han sagt det till mig, och nu, i verkligenheten, så lät det ännu bättre än i mitt huvud. Men nu dejtar vi, vilket betyder att det ordet kommer vara riktat till mig ifrån Liam många gånger i framtiden, och jag måste vänja mig. Tanken att jag förmodligen kommer att höra det varje dag. Jag kom på att jag inte svarat när jag såg hur alla tittade på mig. "Oh, erm, I don't really know either. Think it was the day before yesterday." svarade jag som en mumling. "Oh, do you want tea, Sarah, by the way?" undrade Liam, men innan jag hunnit svara så ställde han sig upp och gjorde sin väg emot köksön. Han verkade redan veta mitt svar. "Yes, thanks." sa jag ändå, och log lite emot Liam när han gick emot bänkarna i köket. "So, Sarah, how is Vera and Ken?" undrade Karen medan hon sippade lugnt på sitt te. Vera och Ken är mina föräldrar, och dom har känt Karen och Geoff lika länge som jag känt Liam. "They are good. They are in canada right now." berättade jag med ett leende. Karen nickade. "Buisness trip or vacation?" undrade hon sedan "Buisness trip." svarade jag kortlåtet och fortsatte le. Jag ser knappt mina föräldrar, dom är för upptagna med deras arbete för att komma och hälsa på i england. "If you talk to them, tell them I said hi." Jag nickade "I will." En kopp hamnade plötsligt framför mig, och jag var förvirrad tills jag insåg att Liam hade ställt ner den och satte sig nu ner på stolen. "Is it-" jag hann inte ens avsluta meningen förrän Liam började prata, och verkade veta exakt vad det var jag skulle fråga. "Green tea, warm and I left the tea bag in just like you want it." Jag log emot Liam "Thank you." Det blev tyst runt bordet medan jag drack, och det kändes som om alla tittade när jag gjorde det. "We have talked about moving in together." Va!? Jag började hosta kraftigt, och ställde tillbaka koppen på bordet. Liam tittade oroligt på mig, och strök min rygg lite medan Karen och Nicola stirrade också oroligt på mig. "How are you?" undrade Liam försiktigt. "Good." kraxade jag ur mig "But what? We haven't talked about that." "Yes, but before we were together. When we were just friends." Jag suckade "Liam, there is a big difference between moving in together as friends and moving in together as a couple." Liam rynkade på pannan. "So you're saying no? Sarah, we have talked about that, and you said okay. We just forgot it for a while, and now you're saying no?" Det kändes som ett mildt bråk, så jag harklade mig och gav Liam en sträng blick. "Liam, we'll talk about that later." Han stirrade först oförståendes, men när han upptäckte Karen och Nicola's intensiva blickar så nickade han och återgick till att stirra på hans kopp med te. Det blev en tafatt tystnad vid bordet och jag tittade ner i mitt te och doppade tepåsen lite upp och ner medan jag rullade in läpparna till ett sträck. Jag försökte komma på något att prata om, men kom inte på något alls. Tack och lov så öppnades ytterdörren, och alla tittade upp. "Heeeello!" ropade en röst som jag helt klart kände igen som Geoff's röst. Liam ställde sig upp direkt och gick för att hälsa eller välkommna dom eller något. "Hi, you guys are back late." sa Liam. You guys? Jag förstod varför när jag hörde Ruth's röst. "Yeah, sorry, there were very long queues." Ruth uppenbarade sig i dörröppningen till köket, och log när hon såg mig. Jag log tillbaka. "Sarah! Hi!" Hon höll ut armarna som om hon skulle krama mig, och jag ställde mig upp ifrån stolen och kramade tillbaka när hon kramade mig hårt. "Long time, no see!" Jag har en bättre relation med Ruth än vad jag har med Nicola, varför vet jag inte, då både är lika snälla och trevliga. "Oh, Sarah! Hi!" Geoff steg in i köket, och kramade om mig med en arm när han såg mig, och jag likaså. "Haven't seen you for a while." sa han medan han tog av sig sin jacka. Jag log, visste inte riktigt vad jag skulle säga. Ruth gick emot hennes mamma och hennes syster. När hon kom fram till bordet så ställde sig Nicola upp och viskade något åt henne. Ruth's ansiktsuttryck blev chockat. "What? Sarah and Liam!?" Hon tittade chockat på Nicola medan hon nickade. "What?" undrade Geoff, som också hade ställt sig intill bordet. "Sarah and Liam are dating." Geoff stirrade på mig och Liam, likaså Ruth. "Really?" undrade Geoff, och Liam nickade, och hans arm hamnade runt min midja. "Yeah, we are." Geoff bara log "Oh, that's great." Karen, Ruth och Nicola bara stirrade på Geoff som om han tog saken alldeles för enkel. "Liam! You can't just say that! You have to give us an explanation!" Och så var kvällen, jag och Liam berättade för alla, medan alla satt vid bordet i köket och drack te och åt lite små kakor som Geoff och Ruth hade köpt. Senare på kvällen tittade vi på en komedi film, och skrattade, och skojade runt och kommenterade på filmerna. All stelhet och obekväma tystnader var helt borta och vi alla skrattade så att vi nästan grät. I mitten av filmen så hade Liam placerat sin arm runt mig, och jag hade lutat mitt huvud på hans axel. Han hade lett emot mig och jag hade svarat med ett likadant leende. Allt kändes så perfekt. Jag hade ingen aning om hur allt det skulle vändas inom bara en enda dag.

Cliffhanger! :D

Vad tror ni komemr hända? Alltså vad tror ni kommer vända? ;)

Och förlåt för JÄTTEE sen uppdatering! :( 

Kommentera gärna! :)

"Are you sure you don't want us to come over?" hörde jag Liam ifrån köket. Han stod och pratade med telefon med Louis. Louis verkade vara väldigt envis med att han ska komma över henne ensam, och Liam verkade inte tycka om den tanken så mycket. Jag hörde inte Louis svar till honom, men jag antar att det var ett nej tack, som vanligt, då Liam suckade. "Okay. But if you need anything, just call." Det blev tyst en kort stund, och jag tog för givet att Louis svarade. "Okay. Bye." Jag vände blicken ner i mobilen, och låtsades inte hört. Liam kom in i rummet efter ett tag, och suckade djupt. "He still doesn't want any help." Han satte sig ner bredvid mig, och jag rullade in läpparna till ett sträck. "Maybe soon, maybe he just have to take in the whole thing." Liam nickade "Yeah. I suppose." Det blev tyst ett litet tag. "Want to watch a movie?" undrade Liam. Jag ville nästintill sucka. Vi har tittat på film i två dagar i rad, utan att egentligen gjort något, och jag börjar jobba igen imorgon. Dessutom har vi tittat på samma filmer ända sen vi var sexton, jag har lärt mig hur alla filmer slutar. "Sure." Sa jag ändå. "But how about we go to the movies?" frågade Liam. Jag tittade med stora ögon på honom. "Yes, there is this movie that seems really awesome, I've been dying to see it!" Liam rynkade på pannan "What movie?" "It's called Love, Rosie, and it's like romantic comedy!" Liam nickade långsamt "Okay, sure, let's se that movie."

 ***

Efter jobbet nästa dag, hade jag bestämt mig för att göra slut med Aaron. Jag hade läst massa tips på internet, och tagit tips ifrån Perrie, Bella och Vanessa. Det faktum att jag var på väg att ringa Eleanor för hjälp fick mig att nästan vilja börja gråta, då jag kom ihåg att jag inte kan vara vän med henne efter det hon gjort emot Louis. Inte Sophia eller, för den delen, fast vi var väl ändå inte riktigt vänner. Jag satt tafatt på ett fik ensam vid ett bord. Jag hade sms:at Aaron att vi skulle mötas upp vid tre, och den var tre nu, så han skulle komma när som helst. Jag satt och tänkte på hur det skulle gå. Ska jag berätta om Liam, att jag älskar honom, eller borde jag bara säga att jag inte tror det kommer funka? Det stod på internet att folk blir lugnare av poesi, men jag vet inte riktigt hur jag ska klämma in det i mitt göra-slut-tal. Liksom 'Rosor är röda, violer är blå, jag gör slut med dig, för du är konstig och så'? Jag kan inte ens poesi, och att helt plötsligt börja säga någon shakespear-citat är väl ändå lite konstigt. "Hi." Å nej, han är här. Jag är inte redo, jag är inte redo, jag är inte redo... "Hi." log jag istället, medan han satte sig ner. "How are you?" Ughh varför måste han vara så trevlig, det får mig att känna mig ännu hemskare. "Good, I guess, thank you, you?" Han log "Great. What did you want to talk about?" undrade han. Jag harkalde mig. "Ehm...there is something that's been bugging me...for a...while..." Aaron nickade långsamt. "Okay." "I think we should, erm..." Jag avbröt mig, men bestämde mig sedan för att bara säga det. "I think we should break up." Aaron leende avlägsnades sakta ifrån hans läppar. "What?" En rynka bildades i hans panna, och jag rullade in läpparna. "I'm sorry, I just..." "Why?" avbröt han mig, och tittade på mig med en sorgsen uppsyn. Jag bet mig själv diskret i tungan. Jag tänkte tillbaka på alla tips på internet. Skyll på dig själv, inte på honom, var den första. "Ehm, I just...It's not anything you have done, I just... I thought I was ready to start a relationship, even though I am kinda trying to move on from another guy. And I just kind rushed into it and... I am so sorry." Aaron stirrade på mig, med en halvöppen mun. "Oh." fick han tillslut ur sig. "Yeah." andades jag ut "I am sorry." Han skakade på huvudet. "Don't be. It's alright. I just...I thought that we were okay?" Nästintill mumlade han ut, och jag suckade. "We are okay, it's not about us at all. It's about someone else and...I just haven't...like..." jag suckade. Hur kan jag berätta hela saken utan att låta taskig? "It's Liam, isn't it?" Jag tittade förvånat upp på Aaron. "What?" andades jag ut. "You like Liam, don't you?" Jag bara stirrade på honom. Hur visste han det? "H-how did you know?" Aaron log ett svagt leende. "Sarah, I am not dumb. I've seen how you two looked at each other. I just thought...I thought you were over it, or something, or that you two..." han suckade "...I don't know." Det blev en tafatt tystnad ett tag, och jag satt och tittade ner i mitt knä. "I don't know either." erkännde jag, och tittade upp på Aaron. Han log en aning. "I hope we still can be friends, you are a great friend." Aaron log, och nickade en aning. "Yeah, of course. I just...How about we don't like, meet for a month or so... I don't mean to sound rude, but I just... I need to get away from you a little, to move on, you know." Jag nickade "yeah, of course, I understand." Aaron log, innan han ställde sig upp. Jag kopierade hans händerlser, och vi följde varandra till dörren av fiket. "Well, goodbye." Jag log svagt "Goodbye." Aaron log en aning, innan han vände sig om och började gå. Jag stod och tittade på, hur han drog handen igenom hans blonda hår medan han gick, hur han tittade ner i marken. Hur han blev mindre och mindre, tills han rundade ett hörn och jag inte såg honom mer.

OKAAAY kanske lite tråkigt kapitel men jajjj...

Hur tror ni det kommer bli mellan Liam och Sarah nuuu?? :)

Och jag är såååååååå ledsen för den dåliga uppdateringen!! :(

Kommentera jätte gärnaa! <3

"Eh..." jag försökte få ut något sort utav medkänsla för Liam och Louis, men vad skulle jag säga? "You can't tell the-" Sophia blev avbruten när hon förstod varför vi alla stannat. Louis såg nästintill tårögd ut, och när han gjorde ögonkontakt med Eleanor, så bara skakade han på huvudet, innan han sprang ner för trappan. Liam suckade, och tittade på Eleanor och Sophia, och bara skakade besviket på huvudet. Alla var tysta när Liam joggade ner för trappan. Alla verkade ha fryst på deras platser, och till sist så började jag jogga ner för trappan. När jag var nere hörde jag hur några andra började följa oss. Det första jag såg när jag kom ner från trappan var att Liam satt på soffan, och jag gick direkt fram till honom. "How are you?" undrade jag, och strök honom försiktigt på armen. Liam tittade upp på mig och lyckades åstakomma ett leende. "I'm fine. Go to Louis, ge needs comfort more." Han log ödmjukt, och jag log beundrandes tillbaka. Trots att han just fick reda på att hans flickvän på ett halvår använt honom för han är känd är han alltid lika ödmjuk och sympatisk som alltid. Jag nickade fort, och ställde mig upp. "Me and Vanessa will take care of Liam, Bella and Sarah, you can take care of Louis" Jag och Bella nickade snabbt, och vi gick emot rummet Louis just stängt in sig i. Jag tittade osäkert på Bella innan jag knackade osäkert på dörren. "Louis, can we come in?" undrade jag osäkert, och jag och Bella lyssnade noggrant för att försöka uppfatta ett svar. Däremot kom det inget. "Please, we want to talk" försökte Bella, och tittade oroligt ner emot golvet medan hon pratade. Det var tyst en lång stund, och jag och Bella tittade på varandra, och suckade djupt i nederlag, men innan vi börjat försöka knacka igen hördes det en svag röst inifrån rummet. "Come in." Det lät nästan inte ens som Louis. Jag och Bella utväxlade blickar innan Bella osäkert trycka ned handtaget. Vi klev in i rummet och såg då att Louis låg på mage i soffan som var placerat i ena hörnan av rummet, med ansiktet ner i en av suffkuddarna. Vi stängde dörren efter oss och vi gick tillsammans in och satte oss på knä framför soffan där Louis låg. "I thought she loved me." Orden som Louis yttrade fick mig att vilja kasta mig på honom och omfamna honom i en stor kram, men jag bekämpade den starka lusten, när Louis snyftade till tyst. "Hey, it's alright." lugnade Bella ned honom och strök honom över ryggen. "If she was with you only for that, she isn't the one. And you were never meant to be." Jag nickade instämmandes. "Yeah, you'll find someone even more better than her, Louis, trust us." Louis satte sig upp i sängen och gjorde därmed hans röda ögon och våta kinder uppenbaras för oss. "But she seemed so.." han skakade på huvudet och strök bort några tårar med baksidan av hans hand. "...she seemed to like me. For who I am, not what I have." "It's her loss, Louis, you are a great guy." "Yeah, and one beautiful day you'll meet another girl, that you will be even more in love with, and that won't use you for what you have." Louis tittade upp på mig, och gud, han såg nästintill förstörd ut. "I don't think so..." mumlade han ut. "What? Louis, you are a great guy! I mean you are funny, caring, nice, smart, you are the whole package!" Han tittade på Bella med ett snyft "You really think so?" Bella nickade kvickt "Yeah, of course, Louis! And everyone who have met you also thinks so." Jag nickade som för att visa Louis att jag höll med, och Louis åstakommade ett litet leende. "Thank you guys, I actually feel much better. However, I'd like to have a word with her." Jag tittade förvånat på Louis "Eleanor?!" undrade jag förvånat. Louis suckade och drog handen igenom hans hår. "No, queen Elizabeth of England." Jag och Bella skrattade. Louis har i alla fall kvar sin humor och sarkasm. Bella nickade "We'll send her in, do you want to talk with her alone?" Han nickade, och log "Yes, please." "Okay."

 

"This is Vanessa..." Niall gestikulerade bakom sig och en tjej med lockigt brunt hår och bruna ögon log emot oss "...my girlfriend..." fortsatre han sedan.  "Hi." Log hon. Perrie drog in ett högljutt andetag "Hi Vanessa!" pep hon, och nästintill hoppade fram, och skakade ivrigt hennes hand. "I am Perrie! This is Eleanor..." Hon gestikulerade emot Eleanor som log svagt "...this is Bella..." Bella log, och tog upp handen för att vinka. Vanessa vinkade tillbaka och log "...this is Sophia..." Sophia stod bakom mig, så jag såg inte vad hon gjorde, men Vanessa log emot henne. "...and this is Sarah." Eftersom jag var den sista som Perrie introducerade henne för, så tog jag chansen att heja "Hi." Sa jag kort, "Hi." Svarade Vanessa med ett leende. "So, I have a feeling we all are going to be the best of friends!" pep Perrie återigen, och hoppade lite. Perrie är lite utav en social fjäril som det kallas. Niall gav Perrie en skeptisk blick medan Perrie hoppade upp och ner. Alla stod och mer eller mindre stirrade på perrie "Don't scare her." Perrie slutade hoppa och tittade på Perrie "I won't scare her!" Ifrågasatte Perrie och la armarna i kors likt en femåring. "We'll have fun! Now come on, let's go up!" Perrie skuttade upp för trappan, och när hon var uppe vid trappan stod alla och stirrade efter henne. Tillslut vände sig Eleanor om och tittade på oss, innan hon ryckte på axlarna slappt och följde efter. "Is she always like this?" undrade Vanessa med ett skratt. Bella skrattade också "Yep, she always has a reason to be all exhilarated and happy." Svarade Bella med ett skratt på slutet. "And when I say always, I mean always." Vanessa och jag skrattade innan vi svängde in till det välkända sleep-over rummet som vi alltid var i vid sleep-overs. "So, where have some traditions, the first one is truth or dare, the second one is never have I ever, and the third..." Perrie gjorde en min "...we don't really have a third. But we always go down to the boys at some point." Vanessa nickade långsamt, "So okay, 

 "Okey, so, me and Eleanor have something to tell you..." Sophia tittade på Eleanor som för att visa att hon förväntade sig att Eleanor skulle säga något. Eleanor harklade sig "Ehm...yeah, we have. Just to see if anyone of you do the same..." Eleanor tittade tillbaka på Sophia. "But you can't tell any of the boys, okay?" Hon tittade skeptiskt runt på mig, Bella, Vanessa och Perrie. Vi alla nickade, spända och ville bara veta vad det var dom ville säga. "Okay, so..." Sophia tittade tillbaka på Eleanor, och det blev en lång stund utav tystnad medan Eleanor och Sophia utväxlade blickar. "I'm only using Louis for his fame." Orden som kom ut ifrån Eleanor's mun tog med mig chock, och förväntade mig INTE det. Är det här något skämt? Var den första tanken som dykte upp när hon yttrat orden. "And I am only using Liam." Sa Sophia efter att Eleanor sagt det, och hon tittade runt på alla somn satt framför dom. "Are any of you doing the same thing?" Tystnad. Jag kastade en blick bredvid mig åt höger för att se Bella och Perrie stirrade på dom med öppna munnar, och kastade sedan en blick åt vänster för att se Vanessa som stirrade argt på dom. "What?!" Utbrast Perrie efter en lång stunds tystnad. "How can you do that?!" "Yeah, they are human!" Fyllde Vanessa i, och jag och Bella nickade instämmandes. "Humans that have money and fame." fräste Eleanor, vilket ännu en gång tog mig av chock. VEM är det här och VAD har hon gjort med den Eleanor Calder jag känner!? "That's sick!" Fick jag ur mig, vilket var mycket ifrån min sida om man tände på vilken extrem chock jag var i. "You can't tell them!" Var det första Sophia sa och tittade strängt på oss. Jag VISSTE att det var något med Sophia, sättet hon betedde sig runt Liam och utan Liam, det var så självklart, hur kunde jag inte sätt det tydligare? Men Eleanor!? Det var helt oväntat. "Of course we will tell them!" Nästintill skrek jag, och ställde mig upp ifrån golvet. Jag var så upprörd över allt detta, och det faktum att Eleanor nästan log blev mig bara argare. "Yeah, no human deserves to be used like that!" Protesterade Bella och ställde sig upp som jag gjort. Perrie ställde sig också upp och gav Eleanor och Sophia en lång sur blick. "I can't believe this!" Utbrast Perrie, och skrattade humorlöst, medan hon tittade på dom argsinnt. Hennes blick var vild, och det såg ut som om hon ville slå sönder något. Bella, jag och Vanessa såg såklart också arga ut, men Perrie var helt klart argast. Vi andra såg nog mest chockade och oroliga ut, oroliga för Louis och Liam. Hur kommer dom ta det?! Och hur kan man berätta det på ett snällt och bra sätt? "I'm disappointed in you." fräste Perrie innan hon började göra sin väg emot dörren med bestämda fotsteg. "Me too." Bella gav dom en arg blick innan hon följde efter Perrie. Jag och Vanessa stirrade på dom argt innan vi hängde på dom andra. "You can't tell them!" Ropade Sophia efter oss. Oroligheten och chocken var stor nog när dom hade berättat nu, men det blev ännu större när vi öppnade dörren, och den slog emot något hårt. Utanför stod Liam, Louis, Zayn, Harry och Niall, och stirrade på oss.

OOOOOOCH VI BÖRJAR SLUTET PÅ PAUSEN MED DRAAAMA! :D

IIII KNEEEW IT! I KNEW IT ALL ALONG!

Jag menar såklart jag gjorde det, vi hade liksom planerat det.

Förlåt Eleanor! Förlåt Sophia!

 

Awkward. This is so awkward, var de enda orden som min hjärna kunde få fram. Vi var framme vid restaurangen och jag satt på en soffa bredvid Aaron, som var i en fullt utvecklad konversation med Sophia. Dom två talade glatt med varandra, log och skrattade. Jag satt och lekte med min gaffel. Liam satt och tafatt såg på medan våra två dejter talade med varandra som om dom känt varandra i år. Jag hade gjort ett försök att prata med honom, men vad ska jag säga? Jag tänkte mig något roligt som bryter isen, men vad skulle det vara? Ja, du vet, din flickvän och min dejt, som är ungefär min pojkvän verkar ha angagerat sig i en liten konversation och pratar med varandra som om vi inte är här. Ha-ha. Jag suckade nästan högt, men hindrade mig själv i sista sekunden och tog istället en klunk av det kolcyrade vattnet. Det här känns så onaturligt. Det brukar vara att jag och Liam pratar medan de andra sitter tafatt och tittar på. Jag gissar att allt det vi brukar prata om inte direkt är så passande att prata om på en femstjärnig restaurang. Jag menar en massa högljudda skratt, fniss, och prat om några youtube-klipp på kattungar som gör roliga saker inte är passande här. Restaurangen var fylld med låga röster som pratade med varandra, och då och då hördes något skratt. Jag lyssnade inte på vad Aaron och Sophia pratade om. Det intresserade mig inte alls. Även om de pratat enda sen vi kom hit så var jag inte intressad. Alls. "Are you ready to order?" En servitris med ett glatt leende kom förbi och ställde sig vid vårt bord. Hennes blick svepte över alla som satt vi bordet. "Yes, please, are you ready to order your food?" Aaron lade sin hand på min och tittade mig in i ögonen. Jag log och nickade "Yeah I am." Och jag har varit redo sedan en halvtimme tillbaka medan du babblade med Sophia, tänkte jag och fnös nästan vid tanken, men höll den innan. "Yes we are. I'll have a number 116, the stir fried pork with mushrooms, please." Servitrisen nickade och skrev sedan ner det. "She'll have number 102, the seafood salad, thank you." Han nickade emot Sophia och gav sedan servitrisen ett artigt leende. Jag rynkade nästan på pannan. När berättade hon för honom vad hon skulle beställa? Tja, jag har ju inte direkt lyssnat, och vem bryr sig? "Okay, and the second pair?" Det blev tyst. Sophia tittade mellan mig och Liam, Aaron tittade emellan mig och Liam. Jag och Liam tittade på servitrisen. När hon märkte att det blev tyst så tittade hon upp och såg allas blickar. Hennes ansiktsuttryck visade att hon började sakta inse vad hon sagt och hur hon missuppfattat det. "Oh, because you are a pair, right?" Hon pekade emellan mig och Liam med hennes penna och tittade emellan oss. Ingen svarade. Jag vet inte varför det blev så tyst. En normal sammankomst skulle nog bara skrattat och berättat att så var inte fallet, men vi satt alla som förstenade och bara stirrade. Jag kastade en blick emot Liam. Han tittade på mig med, han hade rynkat pannan och hade en bister uppsyn. "Um..." sa jag tillslut och tittade tillbaka på servitrisen med ett leende "...no, we're not." Hon rynkade pannan och såg en aning förvirrad ut "Oh, okay. Sorry." "It's alright." mumlade jag tystlåtet, innan jag harklade mig och höjde rösten "I'll have number 109. Liam?" Liam tittade upp på mig ett kort ögonblick, och jag insåg att han såg nästan sårad ut. Varför? Sa jag det med någon taskigt tonläge? Jag rullade in läpparna och tittade ner i bordet "I'll have a 114" berättade Liam, och jag tittade upp, han log, men leendet räckte inte hela vägen upp till ögonen. Jag lät min blick glida ner i bordet igen. Servitrisen nickade "Coming right up" Hon log igen innan hon gick iväg. "So, Sarah..." började Sophia. Ja, äntligen vänder ni lite av fokusen till oss så vi slipper sitta här och se dumma ut. "...you have a job right?" Okej, nej, ni kan gå tillbaka till att prata, det är lugnt. Jag nickade kort och tog upp ett glas. Jag vill verkligen inte prata om mitt jobb. Varför? Jo, för att en femstjärnig restaurang inte är rätt plats att berätta om mitt åh så glamorösa jobb hos Starbucks. "Where?" Hon la armbågen på bordet och la hennes huvud i hennes hand, som om mitt jobb var den mest intressanta saken som hänt henne under hela hennes liv. "Eh...Starbucks..." mumlade jag in i mitt glas. Sophia nickade kort "I love Starbucks." Jag nickade "Me too." mumlade jag. Jag hörde Liam muttra något tyst och jag tittade upp på honom. Han verkade låtsas som inget, då han bara tittade runt i resten av restaurangen. Aaron öppnade munnen och riktade sig emot Sophia "I love Starbucks too." Och där var dom två förlorade i ännu en konversation. Jag suckade och tittade på Liam, som tittade på mig. "Soo..." bestämde jag mig för att säga. Jag tänker inte sitta tyst i en halvtimme till. "Soo..." härmade Liam med ett skratt, han verkade ha samma tankar som mig.  "How is work?" undrade han "Good, thank you. A new boy has started, Cristian, I am going to like... teach him how the machines works and stuff." Liam nickade och tittade in i mina ögon. "How's your work?" Jag fann mig själv sitta och beundra hans ögon medan han pratade, men snappade ändå upp att dom skulle göra en musikvideo till en av deras låtar på nya albumet, Night Changes. Jag beundrade sättet han höll ögonkontakt och log sedan, och gestikulerade och visade med händerna när han berättade hur dom skulle spela in musikvideon. När han började prata om att han skulle typ...spy i någons hatt? Vad det nu var, så fann jag mig själv och bara tittade, och lyssnade inte alls. Taskigt, jag vet, men jag kan inte hjälpa det. Jag hörde hans röst, men min hjärna var för upptagen med att analysera hur han berättade historien för att kunna uppfatta orden. "...so I think you understand." han skrattade efteråt och det var skrattet som fick mig att vakna upp och jag skrattade med, utan att riktigt veta vad jag skrattade åt. "You know what we should do later?" Jag skakade på huvudet "We should watch that new movie, Annabelle." Min blick utbyttes ifrån road till skräckslagen "What!? No! You made me watch Paranormal Activity, that was enough!" "Oh, come on, I've always wanted to watch it, since it came out. Please?" Jag skakade bestämt på huvudet "No. Watch it with Sophia." Sophia verkade inte ens reagera på att jag sa hennes namn, och jag tvekar på att även om jag skulle ställa mig på bordet och dansa så skullehon inte reagera heller. De skulle inte ens märka om en bil krashade in igenom fönster, det skulle bara lugnt fortsätta äta och prata. "But she hates horror movies." Jag rynkade på pannan, inte oroat, lite mer skämtfullt och slog ut med armarna "So do I." "But please?" "N-" "Pretty pretty please." Han putade med underläppen och jag himlade med ögonen. "Fine. If I get to choose the next movie." Liam stönade "I don't want to watch Mean Girls again." "How do you know it's gonna be Mean Girls? It could be Bridesmaids." Skämtade jag och Liam log och himlade med ögonen. "Of course. Is it any other movie you've actually seen?" Jag log "Yes, I've actually seen Mean Girls 2" Jag räckte barnsligt nog ut tungan och Liam skrattade "Of course you have" 

"Honey, I am home!" Ropade jag lekfullt, och jag såg hur Liam ställde sig upp ifrån soffan och gick emot mig med ett leende "Hi, darling, how was work?" Undrade Liam, och spelade med, medan han hjälpte mig ta av min jacka, och hängde av den. Det var som om vi spelade upp en klassisk film scen ifrån 1900-talet, och jag var mannen som just kommit hem, och Liam var hemmafrun. "It was okay" Log jag, och kunde verkligen inte hindra fnittret som far ut ifrån min mun. Liam log "That is nice, honey, I made dinner" Sa Liam, med en ljus röst som skulle vara en kvinnas. Vi både bara stirrade på varandra ett tag innan vi både brast ut i skratt "So, what brings you to the Payne manision this wonderful evening?" Undrade Liam och log, medan han vände sig om och började gå emot soffan, och tog för givet att jag skulle gå efter honom, vilket jag gjorde innan jag svarade på hans fråga, med ett påstående. "To just hang out, and you know, you kinda promised me thay we
would play FIFA15, s-" Min mobil vibrerade i min ficka och jag avbröt mig. Jag gav Liam ett ursäktandes leende innan jag drog upp mobilen. 'Hi, can I come over? :) x' stod det, det var ifrån Aaron. Jag tittade upp på Liam som tittade på mig med ett höjt ögonbryn "Who was it?" "Aaron. Can he come over?" Liam rynkad på pannan "What? Why?" "Because..." Jag höjde ena ögonbrynet "...I want him to be here?" Det lät
mer som en fråga, och Liam suckade "Fine, but why do you want him here?" Jag tittade bisarrt på honom "He's my boyfriend...kind of..." Muttrade jag, innan jag svarade på Aaron's sms 'Hi, yeah sure :) I am at Liam's house x' Han svarade direkt. Wow han måste vara väldigt uttråkad. 'Ok, nice, I'll be there in five :) x'  "Liam?! Who was it?!" Den rösten. Sophia? Jag trodde dom bråkade? Jag vände mig om för att se Sophia komma ner för trappan. När hon såg mig gjorde hon en helt oväntad sak. Hon log. "Sarah, hi! Nice too see you!" Jag stod där
förvirrad när hon omfamnade mig i en kram "I'm sorry that I said you had a ugly face before... I didn't mean it" Hon log "And of course you can move in here." Jag vände mig om mot Liam och gav mig ett svagt leende. "Oh. Um...thank you" Sophia log "It's alright." Hon log igen "I was thinking I'd make som cupcakes or something... Sarah, do you want some?" Jag tittade på medan Sophia gick in i köket "Um...yes that you, that would be nice." Sophia svarade inte och man hörde hur hon började ta fram en massa saker i köket. Långsamt vände jag mig om för att titta på Liam som log mot mig "So, I do believe you were talking about FIFA15?" Undrade Liam med ett leende, och gestikulerade emot biorummet, där spelen även var. "Yes, I do believe that too" Liam skrattade tystlåtet när jag slängde med håret överlägset utan någon specifik anledning och gick in före honom i rummet. "So, when does Aaron come?" Undrade Liam när vi hade suttit oss ner på soffan, med kontroller i våra händer "He said in five minutes, so he could come at any time" Liam rullade in läpparna och nickade "Okey." Fotsteg hördes, klackar som slogs emot marken och en sekund senare kom Sophia in med ett varmt leende "The cupcakes is ready, should I bring them in here?" Jag bara nästiltill stirrade på henne. Tjejen har förrändrats, herregud. "Yes, thank you, that would be lovley" Liam gav henne ett varmt leende och Sophia nickade kort innan hon vände sig om och gick iväg, troligen för att hämta cupcakes. Jag skrattade tyst och tittade på i mitt knä "For one day ago she tried to kill me with her eyes, and now she's baking me cupcakes?" Jag skrattade i misstro och Liam skrattade tyst också. "Yeah, I guess the doesn't see you as a threat anymore." Det gjorde ont. Inte att hon inte såg mig som ett hot mer, utan att hon bara var så emot mig för att hon inte gillade mig. Annars var hon alltid såhär snäll, varma leenden, snälla erbjudande. Det var nog därför Liam blivit kär i henne, och tanken att han var det gjorde ont. "Here you go" Sa Sophia i en utandning när hon klev in i rummet igen med en tallrik med cupcakes på. Hon ställde den på bordet och log emot oss "Thank you so much" Mumlade jag och räckte mig för att ta en. Chockad cupcakes, finns det något bättre? "It's alright, it was really the least I could do for what I called you, I am sorry" Hon log "And I might just steal one cupcake" Hon tog en cupcake ifrån fatet och skrattade sedan. Jag kunde inte göra annat än att skratta mer, medan Liam bara log emot cupcakens av någon anledning. Det var faktiskt lite läskigt. Sophia gick sedan ut ifrån rummet och lämnade mig, Liam och cupcaksen kvar. "So, what country?" Undrade Liam och gestikulerade emot spelet "Hmm...I'll go with-"Det knackade på dörren. Jag log stort, trots att knackningen hade avbrutit min konversation med Liam. Jag gick till dörren, med Liam efter mig och öppnade. En blond kille, med blåa underbara ögon, och ett snett leende stod utanför. Det var presidenten av Kokosnötslandet. Okej, nej, det var såklart Aaron. "Hi" Log jag och han log tillbaka stort "Hi" Aaron vände sedan blicken emot Liam och nickade kort, som ett hej. Liam nickade tillbaka "How are you?" "Good, thank you. You?" Undrade jag "I'm fine, well, now that I am with you" Jag fnittrade, och Aaron log "I was thinking we wo-" Han avbröt sig och tittade bredvid mig, och rynkade på pannan "Who's that?" Till en början trodde jag att han syftade på Liam och jag tänkte precis förvirrat svara att han mött honom förut, och att han var min vän när jag såg att Aaron tittade förbi Liam. Både jag och Liam vände oss om och fann Sophia ståendes där och tittade på Aaron. "That is Liam's girlfriend, Sophia" Liam tog ut armen emot henne, som för att gestikulera att hon skulle ställa sig bredvid honom så han kunde lägga armen runt hennes midja. Hennes blick var däremot fixerad på Aaron och hon gick långsamt framåt. Och Aaron sträckte ut handen "Nice to meet you" Sophia skakade hans hand "Same. So you're Sarah's boyfriend?" Aaron tittade på mig. Vi hade inte direkt kommit så långt till flickvän och pojkvän-stadiet, men vi dejtar "Yeah, I guess you could say that." Aaron tittade på mig som för att fråga om det var okej och jag log emot honom som ett ja. "That's nice. We should have a double date sometime." Man såg direkt på Aaron att han verkade gilla idéen, då hans ögonbryn åkte upp och han log stort "Yeah! Good idéa!" Jag och Liam tittade osäkert på varandra. "What do you think?" Aaron tittade på mig och jag ryckte vid axlarna då det vore otrevligt att skrika 'NO!'. "Oh, c'mon, it would be fun, wouldn't it?" Liam tittade på mig "I don't know..." "C'mon Liam, don't be so uptight!" Sophia slog löst till Liam på axeln "We could have it today! Or, why the hell not right now!? I am free" Aaron nickade exalterat. Vad var det med dom här två och ha en dubel dejt? "Now?" Undrade jag osäkert "Yeah, I mean we haven't prepared anything" "No need for preparing, we could go to this nice place and eat dinner, doesn't that sound good?" "It sounds very good. I just need to change" Sa Sophia "I...I still don't know, I mean...why on such short notice?" "C'mon, it will be fun" Aaron tittade nästan vädjandes på mig och jag suckade "But I don't have a dress" Han log, nickade en aning och tittade på mig med hoppfull blick.

Direkt när Liam öppnade dörren med etr brett lende så berättade jag det "I've got a date""What?" andades Liam ut, och rynkade hans panna. Han såg besviken ut på något sätt, som att någon precis berättat att hans hund dött eller liknande "Yes, it’s true" Berättade jag, och log brett, och gjorde till och med ett litet hopp av lycka "We are going out on a date soon" Liam fortsatte att stirra på mig, det var som om han hade frusit till is. "Liam?" Undrade jag försiktigt, när hans blick hade åkt ner till golvet. "What is it?" "I-I just..." Han suckade tungt, och drog frustrerat en hand igenom hans hår "Aren’t you happy? For me?" "Eh...yes, I-I am h-happy" Han log, men leendet såg mer tvingat ut "Okay, if this is something about that you think he will be mean or anything, he isn’t like that, he ha-" Han avbröt mig "No...It’s not that. I mean I trust you with your judgement on which guys are good and which guys are bad, I just...." Han stannade upp för någon sekund innan han suckade igen "Surprised. I am just surprised" Jag rynkade på pannan och la armarna i kors "Surprised?" "Y-yes..." "Liam, I’ve known you since I was 16, I know  when you’re lying and not" Han suckade "I don’t know the real reason. I just feels...strange" "Well, I guess you’re not used to it. But you have to meet him, he is so nice! Can I tell you the storie of how we met?" Liam log, framtvingat, och nickade lite "Okay, so I was walking, home from you actually, and he just bumped into me, and spilled coffe on my shirt, so he said sorry and everything, then gave me his hoodie, and as a ‘sorry’ he said that he will buy me coffee. He seems really nice, he works at this bakery a little walk from here, and he is very funny. Anyways, he took my shirt to wash it, and he let me borrow his hoodie. You know, like those romantic movies. And yeah, I gave him my number, and he texted me. And we’re going out” Liam stirrade endast på mig "What’s his name?" Undrade han, och verkade nästan plågad "Aaron" Svarade jag kort, och han nickade "Okay, when is the date?" jag log "Saturday. He’ll take me to a restaurant" Liam nickade "He seems like a gentleman" Jag nickade leendes "He is, like I told you, he let me borrow his hoodie, the one I am wearing right now actually" Jag drog lite i huvtröjan, och Liam nickade, och svalde hårt medan han studerade huvtröjan, innan han bara går in i köket utan att säga något. Jag rynkade på pannan och följde efter honom, och han satte händerna på diskbänken och suckade tungt, blicken nere i marken "What?" Undrade jag och gick närmre så jag stod bredvid honom "I don’t know, it feels so...strange?" Jag rynkade på pannan "What do you mean strange?" Undrade jag "I don’t know, it just feels...weird" Det blev tyst ett tag i köket, det enda man hörde var regndropparna som smattrade mot fönstret. "So...You’re not happy for mel?" Frågade jag tystlåtet, och han suckade "Yes, I am...I just..." "No, you’re not! If you would be happy for me, you would do happy jumps with me!" "I am happy for youl!" Höjde han rösten och jag suckade och skakade på huvudet "You know I can tell when you lie or not,, and right now, you are lying. If you really are my friend, you’d be happy!" "If you really are my friend, you’d understand!" Sköt han tillbaka, och det blev tyst i köket en stund, innan han suckade "Sarah, I don’t want to fight with you" Jag suckade också "Me neither" "I am just not used to the thought of you dating someone. I’ll be happy for you when I am used to it" Jag nickade och lät honom omfamna mig i en kram. Jag kramade tillbaka, och suckade högt och slöt ögonen. Drog in doften av den där friska och betryggande doften av Liam, och som vanligt, så skapades det fjärilar i min mage som jag försökte ignorera.

 

"Never have I ever...put my status to 'it's complicated'" Sa Bella, och Eleanor böjde sig fram och drack ur glaset, och alla i rummet höjde ena ögonbrynet mot henne "Really?" "One time, I was mad at Louis and I just really wanted him to know that" Perrie fnissade "I would lie if I said that I wouldn't do the same" Alla skrattade när Perrie och Eleanor gjorde en high five. Eleanor log innan hon började prata "Never have I ever 
dated Zayn Malik" Perrie log, himlade med ögonen och drack sedan ur glaset "Not fair" "Fair enough" "You're just jealous because Zayn is the cutest" "Oh, please, we all know Harry is the cutest" Fnös Bella på skämt innan vi alla blejade starta ett skämt bråk "Louis is the cutest!" "Zayn is! Have you seen him smile?! Like how can somebody even be so perfect?!" "Okay, Liam is the cutest, I mean, have you seen his 
puppy-dog eyes?! Adorable!" Utbrast jag "Hey, we are so mean to Niall!" Utbrast Perrie "Naaaw, but Niall is cute" "Yeah, agreed" Det blev tyst en stund och alla brast sedan ut i skratt vid den pinsamma tystnaden "Perrie, your turn" Hon suckade och gjorde en min medan hon tänkte "Never have I ever gone outside without my parent permission" Jag flämtade tyst "This is so rebellious" Utbrast jag på skämt när alla drack ur glaset. Alla fnissade, och när jag bara satt där började dom ge mig menande blickar. Jag suckade innan jag tog upp glaset och drack, och alla skrattade "Guuuuys..." Började Perrie långsamt "The time is 12 am" "12 am?!" Frågade Bella förvånat och Perrie nickade "We haven't even had a pillow fight yet!" Gnällde Eleanor. "Are the boys asleep?" Bella ryckte på axlarna "Let's check" Alla ställde sig upp, och Perrie, Eleanor och Bella gick ut framför mig. Jag rynkade på pannan när jag insåg att det var en person för lite. Jag vände mig om och såg Sophia ligga i sängen "Sophia? Are you alright?" Undrade jag och gick fram mot henne och strök hennes axel "Don't touch me" Muttrade hon och jag drog bort handen och rynkade på pannan "What's the matter, Sophia?" Undrade jag, en aning orolig. Jag gillade inte henne, men egentligen var det nog bara för att hon var tillsammans med Liam. "Nothing, I am just very tired of all giggling and stuff. I just want to sleep!" "Oh, well, okay, sleep then, we will go downstair to the boys. Is that okay, Sophia?" "Yeeess, I don't care what you do just leave me alooooone" Stönade hon och gömde sig under täcket. Jag rynkade på pannan, men nickade, och kände mig otroligt dum när jag påmindes att hon inte kunde se mig. Jag gick ordlöst ut igenom dörren och ner för trappan. Den första synen jag såg var Perrie som satt i Zayns knä, Bella som satt i Harrys, Eleanor som satt i Louis och Niall och Liam som bara satt och tittade på medan de andra kysstes och gjorde andra pojkvän-flickvän saker. Jag harklade mig och alla tittade upp. Jag gick precis förbi mellan Niall och Liams stolar, men blev nerdragen i någons knä, denna någon var Niall och alla skrattade, fast mest åt min reaktion då jag viftade med armarna i luften när jag blev nerdragen i hans knä. "Take it easy, Sarah" Hörde jag Niall skratta bakom mig och jag himlade med ögonen, vilket orsakade alla andra att skratta högre. Förutom Liam, som endast stirrade på oss. Jag sneglade upp på honom, han såg nästan besviken och ledsen ut. Varför? För att jag sitter i Nialls knä?! Nej, det måste vara för att Sophia inte är här. "Sophia was tired, she is sleeping" Förklarade jag och Liam nickade långsamt och formade läpparna till ett sträck och tittade ner på golvet. Jag rynkade oroat på pannan men tittade sedan ner i marken "Boys, you do realize that the time is 12am?" "Yes, we do realize that, Perrie" Svarade Louis "Let's just play truth or dare" Alla gjorde ifrån sig ljud som lät som 'okay' 'sure' och 'yeah', och efter ett tag satt vi alla runt i en ring på golvet. "I'll start...soooo Perrie, truth or dare?" Perrie gjorde en min, och gjorde det uppenbart att hon tänkte "Truth" "Have you ever thought about ending you and Zayn's realationship?" Perrie suckade och nickade, vilket fick Zayn, som satt bredvid henne, att titta på henne med stora ögon "What?! When?! How?! Why?!" "Take it easy, it was just when we both were on tour, and I missed you so much, so I thought 'would it be easier if I ended it?' But then I slappes myself for thinking that" Medan Zayn satt och nickade, och verkade nästan tagen av historien, så rynkade Louis på pannan "Did you really slap yourself?" Några suckade, och några skrattade. Typiskt Louis att haka upp sig på det när hon berättade en sån här historia. Perrie himlade med ögonen, leendes "I meant that I did it in my head, you know" "Ohh..." "Okay, so, Sarah, truth or dare?" Jag log "Dare" Alla gjorde något typ utav 'yeey!' ljud medan Perrie log "I dare you to act like a dog" Alla andra skattade lågt medan jag formade läpparna till ett sträck innan jag gjorde som hon sa. Jag satt på knäna på golvet, och hade händerna på varsin sida av mina ben. Jag skällde och andades sedan med tungan ute som hundar brukar göra. Alla skrattade och jag satte mig som vanligt, med korsade ben "Harry, truth or dare?" Han gjorde ifrån sig ett hummande ljud medan han tänkte "Dare" "Call your mom and say you're pregnant" Alla skrattade och Harry gav mig en menande blick, och jag nickade stort. Han sträckte sig efter sin mobil, och slog in ett nummer innan han tryckte den mot örat "Put it on speaker" Uppmanade Zayn och Harry gjorde som han sa. Det gick fram tre signaler innan en alltid lika så glad Anne svarade "Hello, Harry! How are you?" "I am great mom, and you?" "Wonderful" "Look...mom I have to tell you something..." "Okay" "..it's really important" "I am listening" Berättade hon och man hörde oroligheten i hennes röst "I am pregnant" Niall slog handen för munnen för att inte skratta, medan dom andra bara skrattade rakt ut. "Oh, well congratulations, Harry. Who is the mom?" Harry log innan han svarade "Bella" "That's amazing, I am happy for you two" Alla brydde sig inte om att försöka göra det diskret och skrattade istället rakt ut "But searously Harry, no babies until you are at least twenty nine...and married" Harry nickade, även fast hon inte kunde se honom "Yes, mom" "Good, well if that was all, then bye, sweetheart talk to you later" "Yes, mom, bye, love you" "Love you too, bye" Alla log när Harry avslutade samtalet "Okay, my turn..." Mumlade han "Bella, truth or dare?" Bella log "Dare" Alla gjorde ifrån sig hejande ljud igen, "I dare you to kiss me" Bella log större och gjorde som han sa. Louis skakade på huvudet för sig själv "That wasn't even e proper dare" Harry fnös, och la armen rutn Bella, innan Bella fortsatte"Okay, Liam, truth or dare?" Harry spelade upprörd "You didn't chose me!" Bella himlade med ögonen tillsammans med Louis, Zayn, Perrie, Niall och Eleanor. Jag och Liam var bokstavligen som enda som inte gjorde det, förutom Harry förstås "Truth" "Say five things you like about Sophia" Det blev tyst ett lång tag, och när jag tittade på Liam så tittade han ner i golvet. "She is...beautiful. And...uh nice" Alla väntade på mer medan Liam bara tittade på alla "What?" "That was only two" Berättade Niall, och Liam ryckte på axlarna "She is...funny, and...beautiful, and..." "You've already said beautiful" "She is gorgeous then, and eh....the last one is...eh, good looking" Alla bara stirrade på Liam. Verkligen alla. Ingen rörde blicken ifrån honom och han tittade runt på alla "What?" Det var tyst i ett tag innan Zayn öppnade munnen "Nothing. Your turn" "Okay..." Mumlade Liam, innan leken fortsatte.

Jag gäspade stort när jag vaknade. Mitt huvud var på något mjukt, men ändå hårt. Jag brydde mig inte ens om att titta vad det var, förrän jag insåg att den rörde sig upp och ner, och hade ett hjärtslag. Jag tittade genast upp, och jag märkte då vad det var jag låg på. Eller mer som vem det var jag låg på. Liam. Mitt huvud var på hans bröstkorg och han hade armen runt mig och jag hade ena benet på honom. Jag rodnade, och lyfte försiktigt på hans arm, vilket fick honom att göra en bekymrad min. Jag ville nästa mumla 'naaaw' för att det var så sött, men rullade av honom istället, och ställde mig upp efter att ha varit nära att ramla några gånger. Alla låg trötta på marken och jag sträckte på mig. Vi måste ha somnat efter sanning eller konsekvens. Jag småsprang upp för trappan och in på övervåningen, där alla tjejernas sovsaker låg. Jag öppnade dörren lite för att se Sophia ligga och sova. Jag smög in i rymmet försiktigt, och tog min väska på axeln och gick in i badrummet. Ungefär tio minuter senare när jag hade klätt på mig, sminkat mig och borstat håret så gick jag ut. Då hörde jag också röster ifrån undervåningen. Jag joggade ner för trappan, och var precis på väg in i köket där rösterna kom ifrån förrän jag insåg det. Mina ögon vidgades. Jobb. Starbucks. Klockan nio. Min blick föll mot klockan på väggen i hallen. Fem över nio. Jag stönade, och suckade tungt. Jag såg en rörelse framför mig och tittade upp, och såg Liam stå och titta på mig med ett höjt ögonbryn "What?" "Work, I don't want to" Gnällde jag som en femåring, vilket fick Liam att skratta "When do you start?" Jag suckade "I started nine" Hans blick föll mot klockan "Oh" Jag nickade, och tog på mig skorna "So yeah, gotta go" Liam log mjukt och nickade förståendes, och jag tog på mig jackan "Oh Saaaraaaaah" Hörde jag Perrie's röst, vilket orsakade Zayn som fortfarande låg och sov att stöna "Shush" Mumlade han innan han vände sig i kuddsamlingen han låg i. Perrie log, men himlade med ögonen, tills hon såg att jag stod i hallen med min väska och hennes leende försvann "Yeah, work" "Oh, that so sucks" "What sucks?" Bella kom in i rummet och Perrie gestikulerade mot mig. "Where are you going?" "Gotta work" "Oh, well thanks for reminding me, I got to go as well" Sa Bella och gick mot hallen, förmodligen för att ta hennes jacka. "What!? No!" Utbrast Perrie "It's work, Perrie, we don't have a choise" Skrattade jag, och Louis kom in i rummet "What?" Hans mun var proppfull med något sorts utav bröd och Perrie tittade konstigt på honom "Bella and Sarah have to leave" "Whyyyy!?" Gnällde han "Work" Svarade jag igen, uppenbarligen trött på att berätta samma sak om och om igen. "Morning!" Hörde jag Sophias röst ropa när jag var på väg ut igenom dörren. Hon såg mig och stannade i trappan "Oh, are you leaving?" Man hörde att han försökte låta ledsen, men misslyckades totalt, dessutom riktade hon liksom bara orden till mig, även fast Bella stod bredvid mig och också hade väska och jacka med sig. Dessutom så lät hon mer hoppfull. Jag kände mig för att sucka, hon hatar mig. "Yes, I am working" "Okay. You too, Bella?" Undrade hon och Bella nickade "Naw, that's sad" Sa hon bara kort och enkelt, innan hon hoppade ner för de tre sista trappstegen och gick in i köket. På vägen mot köket var hon bara tvungen att stanna vid Liam, lägga handen på hans axel och ge honom en puss på kinden. Jag ville nästan himla med ögonen. Bella gav mig en blick som var mer som 'vad är det med henne?' och jag nickade instämmandes. Liam tittade upp på mig när Sophia gått in i köket, och han log smått. Jag log tillbaka "Well, bye" Liam log ledsamt "Bye, Bella" Sa han och kramade om henne, hon kramade tillbaka och dom stod så för ett bra tag. "Bye, Sarah" Han gick fram till mig och kramade mig också. Jag la bara en arm runt honom för att försöka förhindra fjärilarna i min mage att bli galnare, men bara det faktum att han rörde mig, fick dom att bli helt galna. "I'll see you later?" Undrade han hoppfullt och tittade mellan mig och Bella. Vi log och nickade, och yttrade varsitt 'bye' innan vi gick ut och stängde dörren efter oss.