Kategori: Forever And Always
Datum:
Kapitel 22 - They Are Here
"De är här!" Varnade Niall mig igenom att ropa det högt i hela huset. När jag inte bekräftade på något sätt att jag hört ropade han det igen "Dom är här!" Jag gick in i vardagsrummet där han befann sig "Ja, Niall, jag hörde det första gången. Jag tror hela kvarteret gjorde det också" Han skrattade och la armarna runt min midja och började kyssa mig. "Mår du bättre?" Jag nickade "Har du gjort någon mat?" Han nickade "Kyckling med sås och ris" Jag nickade och pussade honom på kinden innan jag gick och öppnade dörren som knackade. Fyra killar och två tjejer gick in utan att säga något, och tittade sig omkring i huset "Det är stort!" Utbrast Harry gillandes, och Niall nickade och log mot dom "Så hur känns det att vara gift?" Undrade Liam, och påbörjade en helt annan diskussion. Niall ställde sig bredvid mig och la ena armen runt min midja och log mot dom "Det känns fantastiskt" Log Niall med någon sorts utan stolthet i rösten. Harry harklade sig och vände sig om med ryggen mot mig och Niall. "Ja, men kan inte ni visa runt här eller ska ni stå sådär hela dagen" Harry verkade konstigt nog sur när han sa det vilket fick alla att stirra på honom. Eller ja, stirra på hans rygg eftersom att han vände den mot oss. "Eh, okej..." Mumlade Niall oförståendes och började sedan påbörja någon slags utav rundtur i huset.
"Så, på smekmånaden, har ni gjort något-" Louis vickade på ögonbrynen "-mysigt?" Niall tittade upp på mig i ett ögonblick för att sedan möta Louis blick igen "Eh, ja, en hel del, vi har badat, myst framför teven mycket, bara pratat..." Louis suckade högt då Niall verkade ha en helt annan definition av mysa än Louis "Jag menade inte mysigt på det sättet" Niall stirrade först på honom, förståendes, innan han började fatta "Det är privat" Försvarade han sig snabbt innan han la armarna envist i kors. Jag tittade upp på Niall, lite blygt för att dölja rodnaden. Det var bara han och jag som visste svaret, vilket var ja. Niall log då han såg att jag rodnade och blinkade med ena ögat mot mig "Tack för maten, Nella, den var super god!" Avbröt Zayn samtalsämnet. "Det var faktiskt Niall som gjorde den" Alla stirrade chockat på Niall medan jag leendes tog upp några tomma tallrikar "Varför är alla så förvånade?" Utropade Niall oförståendes "Kanske för att senaste gången du försökte laga mat eldade du nästan upp Liams kök" Jag log större medan jag bar ut tallrikarna till köket, där de skulle diskas. Niall kom direkt efter mig för att lämna mer disk,och gav mig sedan en puss innan han försvann ut ur köket för att hämta mer disk. Jag drog upp ärmarna på tröjan jag hade på mig. Jag suckade djupt när jag såg märkena efter Kent, det var som om jag var märkt för livet. Med ännu en suck lät jag de tankarna glida ut ur mitt huvud och började istället diska. Niall kom tillbaka med några fler tallrikar "Ska jag hjälpa dig?" Jag skakade på huvudet och han log kort "Okej" Jag tittade förvånat på honom när han tog tag i mina händer, men jag log sedan när han försiktigt smekte blåmärkena "Stackars dig, du förtjänar inte dom här på något sätt. Ingen gör det" Han pussade på dom lätt "Jag vill döda Kent" Jag avbröt honom i hans pussande på blåmärkena igenom att kyssa honom lätt. Han log medlidandes innan han placerade en puss i mitt hår och gick sedan ut mot rummet igen, där han antagligen skulle hämta mer disk. Jag fortsatte diska, men avbröts ett tag senare av ett högt flämtande bredvid mig. Skrämt vred jag på huvudet och fick se Danielle, som tittade storögd på blåmärkena på mina armar. Snabbt drog jag ner ärmarna och stängde av diskvattnet. "Eh, hej, du skrämde mig" Skrattade jag nervöst, och hoppades att hon inte skulle ta upp ämnet, men såklart gjorde hon det "Herregud, Nella, vad har hänt?" Hon gick snabbt fram och tog tag i ena min arm och drog upp ärmen "Jag ramlade" Bortförklarade jag mig snabbt "Jag är inte dum, jag ser att någon har gjort så" Berättade hon snabbt innan hon gav mig en tveksam blick "Har Niall gjort det här?" Viskade hon förfärat fram och tittade oroligt in i mina ögon medan jag gav henne en blick "Nej!" Utbrast jag snabbt "Nella, slår Niall dig?" Viskade hon ännu en gång fram "Nej, det gör han inte!" "Vem har gjort det då?!" "Vem har gjort vad?" Niall kom in i köket med disken och ställde det på diskbänken bredvid mig. Både jag och Danielle blev tysta och stirrade på varandra "Danielle, det var inte Niall, de-" Jag avbröt mig själv igenom att svälja hårt "Vad var inte jag?" Undrade Niall, helt vilse i vårt prat. "-det var var en annan kille, som jag var med innan Niall" "Men dom ser ju helt nya ut!" Sa hon oförståendes "Ja, för han typ dök upp och ja...du vet" Niall la armarna runt min midja då han börjat fatta vad vi pratade om "Så du har blivit slagen av ditt ex?" Jag nickade "Men gud, Nella, vad hemskt!" Hon gav mig en stöttande kram innan Niall började ge mig pussar i mitt hår, och Danielle började förstå att han nog ville vara ensam med mig "Men ja, okej, ledsen Niall, för att jag trodde det" Danielle gav oss ett kort leende innan hon försvann mot rummet där alla andra var, och verkade helt ha glömt anledningen varför hon gick in hit. Niall vände mig då om och började kyssa mig. Jag la armarna runt hans nacke och hans armar hamnade tajtare runt min midja. "Jag skulle aldrig någonsin skada dig, det vet du, va?" Jag nickade och log mot honom "Ja, det vet jag"
Vad tycker ni?! :)
//Nellie
Kommentera för mer!!
Kategori: Forever And Always
Datum:
Kapitel 21 - New Way Home
Jag satt i bilen med en hård blick på vägen, och försökte koncentrera mig på allt annat än den illamående känslan som spreds i min mage. Jag andades kontrollerat ut och in långsamt och försökte att tänka på något annat. Jag tog lidandes tag i bildörren, redo att kasta huvudet ut om jag nu skulle börja spy. Ja, så illa mådde jag.
Jag drog, desperat efter luft, ner bilrutan och började andas tungt. Det hjälpte däremot inte då luften var fylld av avgaser och jag mådde genast mer illa. Jag drog upp rutan, och såg samtidigt som min blick var placerad utanför fönstret, att ljuset precis växlades till rött när Niall körde över "Du körde mot rött" Påstod jag surt, även fast det inte räknades som att göra det om man redan passerat som Niall gjort "Nej, babe, det gjorde jag inte"
Berättade han lugnt, och jag tittade på honom. På något konstigt sätt blev jag arg att han sa emot mig,
medan han inte verkade spendera något tid alls åt att tänka på det "Jo, det gjorde du" Niall kastade en snabb blick på mig för att sedan titta tillbaka på vägen "Nej, babe, jag är ganska säker på att jag inte gjorde det"
Jag skrattade, en aning förolämpat, utan något anledning "Jo...det gjorde du" Han skakade långsamt på huvudet "Nej, nej gjorde jag inte" "Jo" "Nej" Jag kände hur mitt tålamod sjönk "JAG SA JO, FÖR DET GJORDE DU!" Mitt onödiga beteende smittade genast av sig "NEJ, JAG KÖR BILEN, JAG SÅG VAD JAG SÅG!" Skrek han tillbaka "MEN HUR KOMMER DET SIG DÅ ATT JAG SÅG DET?!" Den höga volymen i den lilla bilen gjorde mig stressad "DU SÅG VÄL FEL!" Tjöt han irriterat tillbaks. Jag fnös "Ja, visst, det är du som är en usel bilförare" Mumlade jag tyst, men tillräckligt högt för att han skulle höra. Niall gav mig en arg syn innan hans blick åkte till vägen.
Jag kände plötsligt hur illamåendet försvann, och glatt tänkte jag precis säga förlåt till Niall, då det kändes som att hela magen vred sig om, och frukosten var på väg upp. "Babe, jag är säker att jag åkte när det var grönt-"
Längre hann han inte förrän jag avbröt honom "Stanna bilen" Utbrast jag snabbt. Tystnaden spred sig snabbt i bilen "Va?" Undrade Niall förvånat, som för att bekräfta att han hört rätt. "Stanna bilen" Upprepade jag.
Tystnaden la sig igen i bilen tills Niall ännu en gång avbröt den "Gumman, vi är mitt ute på motorvägen..." Skrattade han oförståendes. "Om det här är för att vi bråkade om det där, så visst, förlåt, jag körde mot rött, okej?" "Stanna....bilen" Andades jag surt ut medan jag gav honom en arg blick.
Oroligt låg hans blick i min ett tag "Nella, jag tror inte jag kan-" "Stanna den förbannade jävla bilen och stanna den nu" Niall tittade förvånat på mig åt mina ordval. Han började vrida på ratten och körde in i kanten av motor vägen. Jag satt kvar i bilen en stund "Nöjd? Jag fattar inte varför jag skulle-" Niall hann inte säga klart meningen förrän jag öppnade bildörren och kastade mig ut, och sprang mot diket och började kräkas. Jag hörde hur Niall öppnade sin bildörr, innan han sprang mot mig och drog upp allt mitt hår, då det inte skulle hamna något i det.
Han började stryka mig lugnandes på min rygg "Det är snart över" Berättade han i en lugnande ton, vilket han hade rätt i då det slutade några sekunder efter. Niall omfamnade mig i en ordentlig kram och strök mig på ryggen"Niall, jag mår inte bra" Viskade jag svagt mot hans axel "Det är lugnt, min prinsessa, du blev nog bara lite åksjuk" Jag nickade kort, innan han avbröt kramen för att möta min blick "Sitt här, säg bara till om du vill något" Berättade han och började sedan gå mot bilen. Jag lade mig ner på asfalten, brydde mig inte alls om kläderna som blev smutsiga, bara tittade upp på himlen och blev irriterad av den glada färgen den hade.
Jag blundade och andades tungt. Varför just nu? Och varför över huvudtaget? Jag drog en suck medan jag satte mig upp och tittade bakom mig, där Niall hade öppnat bakluckan i bilen "Här, sweetie"
Niall tog ett stadigt tag med ena handen runt min midja, och placerade sedan min andra hand runt hans axlar och hjälpte mig mot bakluckan, som om jag brutit både mina ben. Jag fattade först inte varför han tog med mig till bakluckan, men sedan såg jag. Han hade byggt massa filtar och kuddar, och allt möjligt mjukt i bakluckan, och hjälpte mig nu in där medan han la ner mig försiktigt ner där. Niall log kort mot mig, medlidandes innan han försiktigt stängde bakluckan. Efter ett tag satte han sig i förarsätet, och tittade bakåt på mig med ett leende.
Han sträckte ut handen mot mig, och tog tag i den "Klarar du resan hem?" Jag nickade och gav honom ett leende, och han log större innan han startade bilen igen.
"Ehm..." Mumlade jag förvånat ut när Niall åkte förbi vårt hem "Niall, du missade vårt hem, du åkte liksom förbi det" Skrattade jag oförståendes, men Niall sa inget, och vände inte bilen om och körde tillbaka, bara log hemlighetsfullt "Du menar vårt gamla hem?" Ännu en gång skickade jag en oförståendes blick till honom "Gamla? Har vi ett nytt?" Han sa ännu en gång inget, men jag såg hur han nickade en aning "Va?! Varför har du inte sagt något? Vart är det? Hur ser det ut?" Utbrast jag förvånat och satte mig upp bland filtarna. Det var som att illamåendet hade försvunnit helt. Niall skrattade "Lugn, Nella, vi är snart framme, jag tänkte överraska dig" Jag log och kravlade igenom bakluckan så jag hamnade i baksätet och satte mig där "Niall, varför?" Han log "Jag tänkte att vi behöver lite större än det där lilla, nu när vi är gifta och kanske ska utöka våran familj i framtiden" Niall log mot mig i backspegeln och jag rodnade och blickade ner i mitt knä. Jag tittade upp från mitt knä och tittade mig omkring i kvartet vi åkte in i. "Här" Han åkte in på en uppfart och stängde av bilen innan han klev ur den. Jag klev också ur den och tittade på det lyxiga huset "Wow" Fick jag ur mig och Niall skrattade kort för att sedan ta ut våra väskor ur bilen. "Ser det bra ut?" Jag skakade på huvudet "Det ser fantastiskt ut" Mumlade jag medan jag gick mot det. Niall gick in först och ställde väskorna på golvet medan min blick vandrade runt i det stora vardagsrummet. Det fanns liksom inte någon hall, man kom direkt in i vardagsrummet. Jag gick och tittade runt och hittade direkt alla dörrar. "Här är vårt rum" Niall öppnade dörren och jag tittade in. En stor säng var placerad i mitten av rummet och skynket hängde runt om, som man kunde stänga och öppna. Jag log och vände mig om mot Niall "Där är badrummet" Han vände sig om mot dörren mitt emot och öppnade. Det var verkligen stort. "Vad är det här för rum?" Mumlade jag nyfiket där en dörr stod på glänt och jag gick in och tittade. Det fanns inga möbler där ännu, bara en soffa och hela rummet var inte ens målat "Det är till vårt framtida barn, tills dess får vi använda det som ett rum där man kopplar av" Jag nickade kort, och kunde inte hjälpa rodnaden som dök upp på mina kinder. Han la armarna runt min midja och jag log, med tanken på att snart, någon gång i framtiden, kommer det finnas ett barn i det här rummet.
Sååå.....vaaaad tycker ni?! :D
Varför tror ni hon mådde illa...? ;)
//Hilda
Kommentera för mer!!
Kategori: Forever And Always
Datum:
Kapitel 20 - I Think I Can Fix It
Bilen stannade, och Niall stängde därefter av den. Han tittade på mig med ett leende, men slutade le när jag bara gav honom en sur blick och vände sedan blicken bort från honom. Han suckade högt "Nella, jag vet att du är sur. Men jag lovar att det inte var något, vet du vad, jag kan faktiskt bevisa det" Han ställde sig upp ur bilen för att sedan stänga dörren. Jag satt kvar och bara undrade vad han skulle göra. När jag precis skulle gå ut ur bilen för att titta vad hon gjorde, så öppnades min dörr utav Niall som höll upp den, och gestikulerade att jag skulle ut. Jag gjorde som han sa, och han stängde sedan bildörren efter mig. Jag tittade med ett förvånat ansiktsuttryck på byggnaden vi hade stannat utanför. Han tog försiktigt min hand, för att sedan leda in mig i den. När vi kom in så var det första man såg ett bord, med flera ljus runt sig. Jag stannade till och tittade förvånat på den tomma restaurangen medan Niall stängde dörren bakom mig "Vad...är det här?" Mumlade jag förvånat ut medan jag lät min blick glida återigen över bordet "Din födelsedagsmiddag" Viskade han kort in i mitt öra innan han slingrade armarna runt min midja, och tog tag i jackkanterna och drog av mig jackan. Jag lämnade Niall bakom mig och gick chockad in i det mysiga rummet, och Niall skyndade sig fram och drog ut stolen åt mig. Jag log kort mot honom innan jag satte mig ner på den, och Niall drog då in den. Han satte sig då mitt emot och jag tittade förvånat ner på den underbara maten på tallriken framför mig. "Niall, hur...?" Började jag, med fick inte ur mig den sista meningen. Han skrattade kort åt min min "Fråga inte hur, bara ät med mig, och sluta vara sur" Han tog min hand över bordet "Men jag fattar fortfarande inte vem det var du pratade med" Niall drog in ett andetag "Hon hette Jennifer, hon är ägaren till den här restaurangen. Jag berättade för henne mina planer för ikväll, och hon sa att hon hittat en fin restaurang. Jag skulle komma dit och titta på den för att se om den var bra" Förklarade han och jag kände mig dum. "Jag är...ledsen..." Niall skakade bort det med handen "Det gör inget, ikväll, ska vi bara äta, ha roligt och du ska njuta av din nittonårsdag" Jag log stort mot honom "Jag tror jag kan fixa det"
Nella gick in i rummet när jag låg i sängen och vilade. Hon log mot mig innan hon vandrade mot mig och stannade vid sängkanten "Niall, den är bara åtta, vi kan väl vara uppe?" Jag log mot henne och nickade innan jag tog tag runt henne och välte ner henne bredvid mig "Jag vet, jag bara kände för att mysa lite med dig" Hon log och jag la armarna runt henne innan våra läppar försiktigt möttes för en kyss. Hennes hand åkte igenom mitt hår, vilket fick mig att rysa. Jag hoppade närmre henne och tryckte henne mot mig. Jag var i starkt behov över att ha henne nära mig. "Vi åker hem imorgon" Påminde jag henne och hon suckade tungt "Stämnings förstörare" Mumlade hon tyst mot mina läppar och jag skrattade "Ville bara ha det sagt" Hon tog log mot mig innan hon ännu en gång pressade sina läppar mot mina. Ännu en gång la jag armarna runt henne och hon smekte försiktigt min kind. Jag lutade mig fram och placerade mina läppar på hennes hals. "Babe, du vet hur mycket jag älskar dig, eller hur?" Hon nickade kort, och jag rullade över så att jag hamnade på henne och började då kyssa henne länge, tills hon behövde luft. Då slutade jag medan jag fortsatte kyssa henne, fast då på andra ställen än på hennes läppar "Niall, tack så mycket" Jag mötte hennes blick "För vad?" "För att ha gjort den här födelsedagen till den bästa någonsin" Jag log stort, glad att hon tyckte så innan jag fortsatte kyssa henne, inget mer behövde sägas från min sida "Jag älskar dig" Hur mycket hon än skulle säga de orden, skulle jag aldrig tröttna på dom. Känslan var obeskrivlig, precis som första gången hon sa det. "Jag älskar dig med, min ängel" Mumlade jag innan våra läppar möttes igen.
Vaad tycker ni? Logisk förklaring, eller...? :)
Vaad tycker ni? Logisk förklaring, eller...? :)
//Nellie
Kommentera för mer!!
Kategori: Forever And Always
Datum:
Kapitel 19 - Hurt
Jag vaknade upp till den välkända sången, födelsedagssången, som man brukar sjunga när man fyller år. Varför jag var sur på honom hade jag helt glömt bort, och jag öppnade ögonen och mötte Nialls leendes ansikte. Jag log tillbaka, och blickade sedan ner på brickan han hade placerat på sängkanten. Den var väl som min vanliga frukost, förutom det faktum att det var vindruvor och brownies formade som hjärta. Jag log mot honom och hävde mig upp på mina armbågar "Grattis på nittonårsdagen, min ängel" Jag log, och han böjde sig fram för att ge mig en lång kyss. "Tack..." Mumlade jag, med ett stort brett leende. "Så hur mår min prinsessa idag?" Jag log mot honom "Hon mår perfekt" Svarade jag med ett leende, och pussade honom lätt på kinden "Känner hon sig lika söt som hon ser ut?" Jag himlade lätt med ögonen med fortsatte ändå le stort "Hon har ingen aning om varför hon pratar i tredje person" Han skrattade kort och la sig ner bredvid mig "Hur mår min prins?" Han log "Han mår super" Jag tittade anklagandes på honom "Hey, det är min grej!" Utropade jag, han skrattade kort innan han la ena armen runt min midja och drog mig in för en kyss. Mitt i kyssen kom jag att tänka på gårdagen, tjejen han pratade med i telefonen, och det faktum att han lämnade mig för att åka på en dejt mes henne på en restaurang. Jag avbröt kyssen, satte mig upp i sängen hastigt och blickade ner i mitt knä, då det kändes helt fel att kyssa honom. "Nella, gumman, vad är det?" Undrade Niall oroligt och la en hand över mina axlar. Jag suckade inombords, det är min födelsedag, jag kan inte vara sur på honom hela tiden. Jag gav honom ett tillgjort leende "Ingenting, bara hungrig" Niall verkade inte tro mig, då han tittade ännu mer oroligt på mig och rynkade pannan. "Nella, vanligtvis hade jag spelat med, och låtsas att jag inte såg att leendet var fejkat, för att du verkar inte vilja prata om det, men du ser för ledsen ut för att bara vifta bort det. Vad är det?" Jag suckade "Niall, det är verkligen inget jag vill prata om nu" Niall nickade långsamt, "Men om du vill prata om det vet du att jag är här?" Jag nickade snabbt och log, denna gången äkta, vilket han verkade se då hans oroliga ansiktsuttryck försvann och ersattes av ett lättat "Okej, ät du, jag ska bara göra i ordning en sak..."
Bilens däck rörde sig snabbt nerför backen på vägen vi åkte på. Destinationen visste jag inte riktigt, men så länge det var Niall som körde spelade det inte riktigt någon gång. "Vart ska vi egentligen?" Frågade jag, då jag faktiskt bara suttit mig i bilen när han sa det, utan att fråga varför. "Det får du se" Berättade han bara kort med ett leende på läpparna. Tankarna om Niall och den där tjejen kunde inte sluta vandra i mitt huvud. Niall var säkert otrogen igen, vad skulle jag gör då? Lämna honom? Vi är ju gifta! Hur kan han göra något sånt?! Mitt i mitt tänkande så släppte Niall en handen från ratten och la den på min hand. Jag ryckte genast bort handen och flyttade så långt bort från honom som möjligt, då vi var i en bil. Niall tittade oroligt på mig "Okej, Nella, du har betett dig såhär nästan hela dagen, vad är det?" Jag suckade tungt, och lät orden bara falla ut ur munnen "Vem var den där tjejen?" Undrade jag tyst, men ångrade mig direkt efteråt. Jag vände huvudet mot honom för att titta om han hört något, hans reaktion. Han tittade bekymrat på vägen. Fint, han hörde. Hans blick mötte sedan min snabbt och landade sedan på vägen igen "Vad menar du?" Eftersom han hört, tänkte jag inte vifta bort det "Tjejen, du pratade med på telefonen igår kväll? Vem var det?" Niall suckade "Vad tror du om mig? Att jag har varit otrogen mot dig igen?" Ja, tänka sig att det gör jag. Finns liksom ingen annan förklaring. När han såg mitt ansiktsuttryck suckade han återigen "Babe, den där gången på konserten, det var ett misstag, okej? Det var bara så att du var inte där, jag behövde någon vid min sida. Sen gick hon bara fram och kysste mig, jag kysste tillbaks, jag vet faktiskt inte varför. Om jag skulle kunna vrida tillbaka tiden skulle jag göra det. För att visa det för dig kan jag göra vad som helst, jag kan raka av mig allt mitt hår, vad som helst. Det var bara ett misstag, och jag ångrar det oändligt mycket. Du vet att du är den ända i mitt liv, jag bryr mig om dig. Jag är ledsen för det. Men nu har jag lärt mig att jag inte klarar att vara utan dig, och jag skulle aldrig någonsin göra det stora misstaget igen" Jag låtsades som om jag inte hörde något, utan lät min blick nonchalant åka ut igenom bilfönstret. Inte ens efter den långa förklaringen hade han övertygat mig. "Vem var det då?" Undrade jag snabbt "Det kan jag inte säga" Suckade han tungt. "Då finns det inget bevisat, Niall" Mumlade jag tystlåtet, en aning besviket. Att han inte anförtrodde mig med att säga det, jag trodde han litade på mig. Jag kände mig inte bara besviken, utan sårad.
Tror ni Niall ljuger??? FÖRLÅÅT för sen uppdatering...igen...vi ska verkligen försöka bättra!
Tror ni Niall ljuger??? FÖRLÅÅT för sen uppdatering...igen...vi ska verkligen försöka bättra!
//Hilda
Kommentera för mer!!
Kategori: Forever And Always
Datum:
Kapitel 18 - Where Were You?
2 VECKOR SENARE
"Vad önskar du sig förresten?" Undrade Niall med en lågmäld röst medan en skräckfilm spelade framför oss. Vi hade bestämt oss för att se ett film-maraton med massor av skräckfilmer. "Jag önskar mig inget speciellt, Niall" Han suckade "Jag måste veta, Nella, din födelsedag är ju bara imorgon, och du har inte sagt något än" Jag log mot honm "Jag önskar mig bara tre saker, vill du veta vad?" Han nickade ivrigt och jag log mot honom och lutade mitt huvud mot hans axel "Ett, Niall Horan, två, min man, tre, den personen jag älskar mest i hela världen" Niall log mot mig, stort, för att sedan låta våra läppar mötas. "Och jag lovar att du kommer få varenda en av dom" Log han mot mina läppar efter kyssen. Jag log och böjde mig mot honom igen för en kyss. Kyssen avbröts däremot då hemtelefonen i huset började ringa i den vanliga höga tonen, och Niall suckade tungt mot mina läppar "Vem vågar störa oss i vårt viktiga film-maraton?" Undrade han med en speciell, rolig, betoning på ordet vem, vilket fick mig att fnissa kort. Han log medan han sträckte sig efter telefonen. Hans leende försvann när han läste på skärmen, och hans ansiktsuttryck ändrades snabbt till allvarligt "Jag måste ta det här, babe" Sa han snabbt innan han ställde sig upp hastigt. Mitt huvud åkte då ner och slog i kanten i soffan då mitt huvud var placerat i hans knä "Ledsen, sötnos, det är viktigt" Ursäktade han sig, medan han tryckte på svara och harklade sig kort "Hejsan" Svarade han, och gick sedan snabbt in på toaletten och låste dörren. Förbryllat tittade jag efter honom, innan jag vände blicken tillbaka till teven. Jag hörde hur han pratade tyst, som för att förhindra att jag skulle höra. Jag stirrade på den andra hemtelefonen, där det stod samtal pågår. Jag tänkte precis sträcka mig efter den i ren nyfikenhet, men hindrades sedan av mina tankar. Du måste lita på honom, det är säkert bara någon av killarna eller liknande. Jag vände blicken tillbaka mot teven, men när jag hörde Niall skratta tyst i badrummet så tog mitt tålamod slut och jag tog den andra telfonen och tryckte den mot örat
"Okej, så vad sägs om en restaurang här i närheten? Den är väldigt fin, du kan väl komma hit" Rösten tillhörde en kvinna, eller borde jag säga tjej, då rösten lät väldigt ung, i min ålder kanske. Jag kände hur oron växte i mig då jag inte kände igen den.
"Nu?" Frågade Niall, tyst.
"Ja, just nu" Det tog ett tag, innan Niall svarade
"Okej, jag kommer direkt" Man kunde höra tjejens leende
"Bra, då ses vi där" Sa hon sedan nöjt
"Ja, hej då" Samtalets avbröt, och det tog ett tag för mig att inse att Niall då skulle komma tillbaka, och jag la snabbt tillbaka telefonen precis innan Niall kom ut igenom badrumsdörren. "Nella, babe, jag måste iväg en stund" Jag följde hans rörelser när han gick mot hallen och började ta på sig sina skor
"Vart ska du, vem var det som ringde?" Frågade jag, undrandes om han skulle tala sanning. Han suckade tungt "Jag ska bara ut en liten sväng, och det var Harry" Jag kände hur hoppet sjönk inom mig. Är han otrogen mot mig, igen? "Jag följer med" Sa jag "Nej!" Utbrast han snabbt, alldeles för snabbt "Jag menar, nej, det går inte, jag går gärna själv, om det är okej" Jag nickade kort "Ses snart, min ängel" Log han, innan han gick ut ur rummet. Jag suckade tungt, samtidigt som en känsla spred sig i magen. Det var som att jag inte trodde det var sant. Jag hörde ett tag senare hur bilen startade, och sedan såg jag hur den rullade ner för uppfarten i mörkret och försvann sedan nerför gatan.
Teven rullade framför mig. Jag skulle stängt av den, om jag inte vore för rädd att kliva ner på golvet framför mig. Det var som om någon var under soffan och skulle ta tag i mina ben om jag satte fötterna på marken. Därför låg jag med en filt lindad runt mig och tittade skrämt på filmen, som blev ännu läskigare när Niall gick. Tillslut tog jag mod till mig, innan jag snabbt sprang upp från soffan mot teven och stängde snabbt av den. Sedan sprang jag in mot sovrummet och slängde mig i sängen i mörkret. Jag tittade mig sedan omkring för att vara säker att ingen mördare eller liknande var i rummet. Jag la täcket över mig innan jag begravde mitt ansikte i kudden, och försökte sova till åskvädret ute, och trädets grenar som slogs mot fönstren vilket fick det att låta som om någon försökte ta sig in. Mitt i alla tankar, om vart Niall var efter tre timmar, och om jag någonsin kommer somna, alla tankar om att det var en mördare i huset, så somnade jag.
*
Jag vaknade hastigt av att någon långsamt öppnade dörren. En aning skrämt grep jag tag om täcket och gömde mig försiktigt bakom det. Jag hörde sedan hur någon stängde den, och gick mot rummet jag var i. Med tron om att det var Niall blickade jag upp, och blev väldigt lättad av att det var som jag trodde. Niall stod en bit från sängen och drog av sig tröjan snabbt, och sedan byxorna. Jag följde hans mörka gestalt är han sedan gick mot sängen och la sig ner bredvid mig. Hans arm hamnade runt min midja, och drog mig beskyddandes mot sig. Sedan låg han så, och slöt ögonen och försökte somna. "Niall, vart var du?" Niall log mot mig i mörkret "Var du vaken?" Istället för att le tittade jag strängt på honom "Vart var du?" Upprepade jag. Hans leende försvann "Eh, vadå då?" "Jag ställde en fråga" Niall suckade, och tog sedan bort armen "Vart tror du att jag var? Hos en annan tjej?" Jag svalde hårt "Berätta" Han skakade på huvudet "Jag var hos mina vänner..." Mumlade han ut, tyst. "Vilka?" "Tre killar bara" Sa han tyst, vilket fick mig att svälja hårt "Niall, du sover på soffan" Han stirrade på mig "Va?" "Jag tänker inte sova bredvid dig, ut ur sängen" Det tog några sekunder för honom att smälta det jag sagt, innan han lydigt gjorde som jag sa. Jag kastade då hårt hans kudde på honom, som han tog emot. Jag skulle precis ge honom ett täckte, då jag upptäckte att det bara var ett, inget mer. Jag suckade "Ja, godnatt" Jag la täcket över mig själv och la mig ner i den varma sängen. Niall stod kvar med kudden i famnen ett tag, innan han med långsamma, tysta, på något sätt sorgsna steg vandrade mot soffan. Jag kände mig inget annat än taskig när han gick iväg mot soffan ensam i mörkret, men när jag tänkte på telefonsamtalet med tjejen han haft försvann det. För att det var hundra gånger värre.
Vem tror ni Niall pratade med? Så ledsen för sen uppdatering!
Vem tror ni Niall pratade med? Så ledsen för sen uppdatering!
//Nellie
Kommenera för mer!!
Kategori: Forever And Always
Datum:
Kapitel 17 - You Are Right To Feel Stupid
Jag mumlade ut något medan jag utvilat sträckte på mig i den stora sängen. Vände mig sedan om för att hitta Niall ligga, sovandes, och andades tungt. Jag log åt honom och placerade en lätt puss i hans hårbotten innan jag ställde mig upp från sängen och vandrade bort mot garderoberna. Jag drog snabbt av min pyjamas tröja, som det stod I Love Breakfast på, och lät även pyjamas shortsen åka av. När jag precis skulle dra linnet jag hade valt ut för dagen över huvudet hörde jag hur någon harklade sig bakom mig. Skrämd av ljudet tittade jag snabbt bakom mig, och fann den logiska förklaringen. Niall hade vaknat. Jag log innan jag gick mot honom och böjde mig fram för att kyssa honom. Han drog direkt armarna runt min midja och drog ner mig i sängen, på honom. Mitt skratt avbröt kyssen "Niall, jag måste byta om..." Jag skulle precis ställa mig upp, då Niall inte tillät det igenom att inte släppa min midja. Han drog täcket över mig med och la sig sedan med ansiktet mot mitt. "Du måste absolut inget, bara ligga här ett tag med mig" Jag log mot honom och placerade en puss på hans kind "Niall..." Jag gav honom en menandes blick och han suckade, men gav mig sedan ett leende innan han släppte taget om mig. Jag reste mig upp från sängen och drog ett linne över huvudet och några shorts. Jag såg i spegeln hur Niall satte sig upp i sängen "Vad ska vi göra idag?" Undrade jag, medan jag tog upp hans kläder han hade plockat fram kvällen innan "Stranden?" Jag log mot honom och slängde sedan hans kläder på honom "Toppen"
Vågorna åkte upp längs stranden, och jag satt på filten jag och Niall tagit med oss, och åt sakta på en jordgubbe. Niall satt bredvid mig och log åt mig, men jag hade ingen aning om vad han log åt. "Vad?" Undrade jag med ett leende när hans leende började växa sig större. "Inget, du passar bara riktigt bra i min tröja" Jag log mot honom, Niall hade gett mig hans t-shirt då jag bara var i bikini och vinden verkade vara emot det. "Du passar riktigt bra i allt" Mumlade han innan han böjde sig mot mig för att ge mig en kyss "Jag kommer snart" Tvärt ställde han sig upp och skulle börja gå iväg, men jag stoppade honom "Vänta! Vart ska du? Jag följer med" "Nej, du måste passa grejorna, och jag ska hämta en sak jag glömde i bilen" Jag nickade kort, och lät honom gå iväg bort mot bilen som stod bara en bit ifrån på parkeringen. Jag släppte blicken från Niall för att ta upp ännu en jordgubbe och stoppa in den i munnen. Jag avbröts i mitt ätande av en kille som stod intill filten och stirrade ner på mig. Jag blickade upp, och han började le "Hej" Jag stirrade på honom i någon sekund, och svarade sedan osäkert "Hej..." "Du är riktigt söt" Full av obehag blickade jag ner i mitt knä "T-tack..." Mumlade jag osäkert ut medan jag tittade upp och fick syn på Niall som med ett bekymrat ansiktsuttryck närmade sig oss. Jag följde hans rörelser, och han stannade tillslut framför filten och stirrade ovänligt på killen. "Ursäkta men varför pratar du med m..." Han avbröt sig mitt i meningen, när killen vände huvudet mot honom. "Nash!" Utbrast Niall medan jag stirrade på de både två. Jag trodde Niall skulle skälla ut honom, istället började han le och gav honom en så kallad killkram. Jag satt som ett levande frågetecken och stirrade på dom"Eh, Nella, det här är Nash, min kompis" Killen, eller Nash, log mot mig och jag log kort tillbaka. "Så, det här är Nella?!" Niall nickade och lät Nashs blick glida över mig "Hon är snygg" Niall nickade "Jag har hört så mycket om dig, tro mig, alldeles för mycket" Han tittade anklagandes på Niall och jag skrattade tyst och ställde mig upp från filten "Så, jag tänker inte låta henne gå hem utan att ha träffat Trent och William!" Jag tittade oförståendes på han. "Mina andra vänner" Förklarade Niall när han såg mitt medvetande ansiktsuttryck. "Åh, eh, okej..." Mumlade jag ut, och gav ifrån mig ett leende "Nu känner jag mig dum, jag flirtade lite med henne" Niall nickade "Du gör rätt i att känna dig dum"
Okeeyy, sååå vi både två verkar ha lite inspirationsbrist, har ni möjligtvis någon idé vad som kan hända? :)
Okeeyy, sååå vi både två verkar ha lite inspirationsbrist, har ni möjligtvis någon idé vad som kan hända? :)
Kort kapitel, men ville verkligen få ut det idag!
OCH vad tycker ni om kapitlet? :)
//Hilda
Kommentera för mer!!
Kategori: Forever And Always
Datum:
Kapitel 16 - It Proves Nothing
"Nämen vad gör du då?" Niall dök upp bredvid mig medan jag höll på med lunchen "Gör lunch, eller ja, försöker i alla fall" Niall la armarna runt mig bakifrån, medan han lät en lätt puss hamna på min kind. "Med tanke på den underbara lukten tycker jag du lyckas ganska så bra" Berättade han, vilket fick ett leende placeras på mina läppar innan jag stängde av plattan "Ja, maten är klar" Mumlade jag ut, och skulle precis börja ösa upp pastan jag lagat på ett fat, då Niall tog tag runt min midja, som för att förhindra så att jag inte skulle gå någonstans. "Du är så vacker" Mumlade han fram, medan han placerade en lätt puss på min nästipp. Jag fnittrade en aning generat medan jag drog mina armar runt hans nacke. Han lät sina läppar möta mina medan han tog tag runt mina lår och lyfte upp mig som om jag inte vägde något alls. Han placerade mig på köksön medan mina händer åkte upp till hans hår och han drog mig närmre sig. Jag avbröt kyssen "Vi måste äta" Niall nickade långsamt, medan han bar ner mig från bänken, och pussade mig lätt i håret innan han började hjälpa mig med dukningen.
Vi satt ute på balkongen vid vårat hus. Jag satt och fnissade tyst åt Niall som verkade missa munnen när han åt. "Vad är det?" Jag lutade mig över bordet, och tog upp en servett innan jag började torka honom runt munnen "Påminn mig att aldrig gå till en restaurang med dig" Flinade jag och han gav mig ett vackert leende "Skulle jag skämma ut dig, babe?" Jag nickade stort "Så kladdigt äter jag väl ändå inte?" Jag skattade åt hans ord "Som en femåring" Berättade jag, och han skrattade kort innan han skakade på huvudet. "Som en femåring, med en underbar flickvän" Jag himlade kort med ögonen men lät honom ändå sträcka sig över bordet för att ta min hand. "Jag hatar att sitta så långt ifrån dig, jag vill ha min arm runt din midja" Berättade han lågmält medan hans blick gled ner mot våra händer samtidigt som han flätade in sina fingrar mellan mina. Jag log åt honom innan jag böjde mig ännu en gång över bordet, men denna gång för att ge honom en kyss innan jag tog våra tomma tallrikar och bar in dom mot köket. Niall kom efter mig med de tomma kastrullerna maten varit i, och ställde dom, precis som jag gjort, på bänken "Vem diskar?" Undrade jag "Jag" Mumlade han ut och jag nickade kort innan jag började skratta "Som en femåring" Repeterade jag snabbt när jag såg att det var stora fläckar från maten på hans t-shirt. Hans tittade på den "Till mitt försvar så kanske jag ville få mat på tröjan" Jag höjde ena ögonbrynet "Ville få mat på tröjan?" Ekade jag menandes "Ja, jag kanske tyckte det var så gott så jag tänkte varför inte ta lite på tröjan" Jag log åt honom medan jag skakade på huvudet "Det bevisar inget" Sa jag snabbt innan jag gav honom en snabb puss och lämnade honom sedan i rummet för att gå ut och hämta resten av disken.
Jag gosade ner mig i sängen bredvid min ängel. Min arm hamnade runt hennes midja och hon vände sig om med hennes ansikte mot mig. "Godnatt" Jag log mot henne i mörkret "Godnatt" Hon hoppade närmre mig, men kysste mig däremot inte, bara lät sina läppar snudda vid mina för att sedan dras tillbaka. "Nella, en kyss..." Jag lutade mig in mot henne för att ge henne en, men hon höll mig borta med en hand på mitt bröst. "Inte just nu" Jag drog ett frustrerat andetag medan jag bedjandes fångade upp hennes blick "Nella..." Mumlade jag frustrerat ut "Som sagt, inte just nu" Jag la mig så nära henne jag kunde, hon verkade inte ha något emot det då hon gjorde samma sak. Hennes läppar snuddade vid mina då och då, som om hon bara retades med mig. "Nella" Lät jag hennes namn ännu en gång komma ut från min mun i ett frustrerat tonläge. Jag hörde hennes suck innan hon äntligen kraschade sina läppar mot mina. Jag kysste nästan desperat tillbaka och la armarna hårdare runt henne "Du kan verkligen inte acceptera ett nej, va?" Log hon efter kyssen. Jag besvarade leendet "Nej, tyvärr"
Händeselöst, och lång tid tog det att skriva det. Förlåt!
Men ang dramat så har vi bestämt att inte ta med det i de kommande kapitlerna, sen, så, men inte nu. Vi har tänkt och tycker att det vore väldigt tråkigt om det hände på just deras smekmånad. Men vad tyckerni? :)
//Nellie
Kommentera för mer!!
Kategori: Forever And Always
Datum:
Kapitel 15 - I Am Your Girlfriend
Niall stod, med massa tjejer runt sig. Det värsta var att han log, och verkade njuta av det. Jag stod bara där, stirrade besviket på honom, och kände mig helt tom inuti. "Vilket idiot du har till pojkvän" Jag vände mig om och såg killen. David, vad han nu hette. Han ställde sig bredvid mig och blickade bort mot Niall. Jag sa inget, bara följde Nialls rörelser när han log, och la armen runt en tjej som satt bredvid honom. "Han verkar inte bry sig om dig" Förkrossat struntade jag i vad killen sa, och gick med snabba steg mot Niall, för att fråga vad han höll på med. Jag knuffade undan alla tjejer som stod i vägen och han tittade upp på mig. "Niall!" Utbrast jag surt, och tittade besviket på honom "Vem är du?" Jag tittade först oförståendes på honom, men sedan förstod jag. Hans ögon visade att han inte var helt nykter "Jag är din flickvän!" Jag skulle sagt fru, men det kändes som att jag borde förklara en sak i taget "Är du?" Han verkade verkligen helt borta och jag nickade långsamt "Jaha, hej då tjejer jag har en flickvän som är mycket hetare än alla er" Han stapplade upp från soffan innan han snubblade mot mig. Gud, killen kunde ju inte ens gå rakt. Försiktigt tog jag Nialls hand innan jag ledde honom mot bar disken, och lämnade min cola och Nialls urdruckna glas på bordet bredvid "Eh, ursäkta?" Killen i disken vände sig om mot mig, men hans ögon hamnade direkt på Niall som var ganska svår att missa, eftersom han såg helt borta ut. "Är det någon alkohol i den rosa drickan" Killen började nicka "Det är 70%" Jag tittade storögd på honom. 70%?! Inte undra på att Niall blev full"Okej, tack..." Mumlade jag, en aning sur på killen eftersom han kunde berättat det innan Niall drack ur hela glaset. Jag hjälpte Niall över dansgolvet mot dörren. Om jag inte hållit i honom är jag helt säker på att han ramlat. Jag släppte taget om Niall för att försöka vinka till mig en taxi. Niall började då snubbla fram och tillbaka i hopp om att hitta balans, samtidigt som han konstigt nog sjöng på någon gammal julsång. Jag log för mig själv, av både lättnad för att en taxi svängde in mot oss, och för att Niall betedde sig så konstigt. Jag öppnade dörren för Niall, som bara stod där och tittade från bilen till mig, och verkade inte riktigt förstå vad han skulle göra. Jag suckade tyst, innan jag hjälpte honom in i bilen, och försökte knäppa bältet runt honom. Han sprattlade likt en katt om skulle badas, men tillslut lyckades jag och stängde dörren. Jag gick sedan runt bilen och satte mig, innan jag smällde igen dörren. Jag berättade adressen för chauffören, som stirrade på Niall som nu börjat sjunga igen. När Niall började sjunga högre så stängde chauffören 'väggen' mellan oss och jag tittade underhållandes på Niall. Jag drog upp min mobil ur jack fickan innan jag vinklade den mot Niall och började filma. Efter ett tag slutade Niall sjunga. "Ska vi ligga med varandra?" Hans onyktra röst fick mig att börja skratta smått, innan jag skakade på huvudet "Är det något du vill säga till framtida dig som är nykter?" Han verkade vara lite seg, eftersom det tog ett par långa sekunder för honom att smälta frågan och tänka på svaret "Om vi låg med varandra" Jag suckade tyst för mig själv, innan jag slutade spela in och la ner mobilen i fickan, men log sedan mot honom och skakade på huvudet för mig själv.
Huvudvärkstabletter, mackor, juice och mjölk stod på brickan jag bar in mot mitt och Nialls sovrum. När jag kom in så låg Niall som när jag lämnade honom i sängen med täcket runt sig. Jag log medan jag ställde ner brickan på sängbordet bredvid och kröp sedan tätt intill honom. Jag lät våra läppar mötas, och efter ett tag kände jag hur Niall kysste tillbaka. Jag skulle precis dra mig ifrån honom för att börja prata, men hann bara en centimeter från hans ansikte innan han tog tag runt mig och drogin mig i ännu en kyss. Jag hade däremot inget alls emot det, bara kysste tillbaka "Jag har ont i huvudet" Mumlade Niall med en rynkad panna efter kyssen "Ja, jag tänkte det, här" Jag vände mig om och tog huvudvärkstabletterna och mjölken och räckte det till honom. Han satte sig upp, tog emot det innan han svalde ner tabletten i en klunk "Vad var det för något förresten?" Undrade Niall, medan jag log lite och ställde brickan framför honom i sängen "Huvudvärkstablett" Svarade jag kort och Niall nickade "Åh, frukost, tack så mycket, sweetie" Log Niall och gav mig en puss i pannan "Det var så lite" Niall drog handen igenom sitt hår innan han började äta "Vad gjorde du med mig igår? Jag kommer inte ihåg något" Jag log mot honom "Du var full" Niall tittade oförståendes på mig "Hur?" "Den där rosa drickan du beställde, var det 70% alkohol i" Niall rynkade pannan "Det hade jag inte förväntat mig" Jag skakade på huvudet "Nej, och förresten, titta" Jag log då jag kom på att jag spelade in i taxin, och drog fram mobilen. Jag startade videon och gav mobilen till Niall som tog emot den och stirrade på skärmen. På videon så slutade Niall och sjunga. "Ska vi ligga med varandra?" Hörde man Nialls onyktra röst på videon. Niall rynkade pannan "Herregud...." Mumlade han för sig själv, vilket fick mig att skratta
"Är det något du vill säga till framtida dig som är nykter?" Hörde man min röst, som försökte hålla sig för skratt. Det tog ett ganska långt tid för Niall att svara "Om vi låg med varandra" Där hörde man mig sucka innan jag stängde av.
Niall skakade på huvudet för sig själv "Var jag så tjatig?" Jag nickade stort "Om du var!" Nialls blick ändrades från en ganska så allvarlig till en busig "Så fick jag något ligg då?" Jag gav honom sn seriös blick medan han skrattade åt min menande blick "Nej, men du tjatade så tillslut sa jag att du skulle få det när du vaknade bara för att du skulle somna" Niall vickade på ögonbrynen "Nu har jag vaknar, så..." Jag avbröt honom igenom att lägga handen för hans mun, medan jag skakade varnandes på huvudet. Niall skrattade lågt, innan han drog bort min hand för att ge mig en kort kyss "Vissa blir ju aggressiva när dom dricker, du blir bara väldigt skum" Niall skrattade åt mig "Du sjöng konstiga jul sånger hela tiden" Jag skrattade kort åt minnet, innan Niall la sina armar runt mig och drog mig intill sig "Det sista jag kom ihåg var att den där idioten tog din hand" Berättade Niall, innan han drog mig mot sig. "Du är min, bara min" Hörde jag Niall viska för sig själv innan han böjde sig fram för att ge mig ännu en kyss.
Kanske inte direkt drama som ni kanske hoppats på, men drama kommer!
Kanske inte direkt drama som ni kanske hoppats på, men drama kommer!
Men vi har en fråga, dramat är liksom klart i våra huvuden, men om vi skriver den vid tex nästa kapitel, blir det för kort tid mellan, liksom det var bara vid några kapitel bakåt detvar lite drama senast, MEN vad tycker ni om saken?
OCH vad tycker ni om kapitlet?! :)
//Hilda
Kommentera för mer!!
Kategori: Forever And Always
Datum:
Länkbyte - liznovell
Kylie Adams, den populäraste tjejen på skolan som alltid bryter reglerna. Hon som alltid ska vara uppkäftig mot lärare. Sedan har vi Harry Styles, killen som alltid sitter längst fram på lektionerna, alltid antecknar. Killen som alltid lämnar in läxan i förtid och är klassens nörd. Vad händer, när Kylie ska bevisa för hennes vän att han kan klara att vara med honom? När dessa två motsatser börjar vara med varandra, och trotsar allt de i deras klass sagt och trott. Novellen heter Like Hot And Cold.
Verkar välskriven och bra! :)
PS: Kapitel 15 kommer förhoppningsvis imorgon! :)
Kategori: Forever And Always
Datum:
Kapitel 14 - If You Touch Her Again
Ingen av oss sa något mer efter kyssen, jag bara låg med huvudet vilat mot hans bröst och tittade upp på hans söta ansikte. Han drog sina armar runt mig, och log stort mot mig "Säg att du är min" Beordrade han med ett leende på läpparna "För alltid" Fyllde han i. Jag log tillbaks, medan jag lät en fjäderlätt puss placeras på hans läppar "Jag är din, för alltid"
"Jag undrar vart ingången är" Sa jag ironiskt, när det var runt tio stycken stora blinkade skyltar som det stod ingång på. Nella skrattade till, vilket fick mig att le stoet, innan jag blickade mot skylten ovanför ingången. Club Sotavento, stod det med stora bokstäver. Japp, det var här. Vi gick in på klubben och jag såg direkt hur alla killar vände blicken mot Nella. Som för att visa att hon var min så la jag direkt armen runt hennes midja och drog henne skyddandes närmre mig. Några av killarna tittade bort då, när dom förstod att hon var upptagen. Men ändå var det ju några killar kvar som stirrade, som inte verkade bry sig. "Jag har en fråga" Började Nella, medan hon blickade ut över rummet "Vad ska vi göra här?" Jag log kort mot henne "Det finns allt möjligt att göra här, det finns restaurang, massa spel..." Jag blev avbruten av Nella "Spel, vilka spel?" Undrade hon medan hon fortsatte titta runt i rummet, troligen efter spelen "Som airhockey och bordsfotboll" Hon såg piggare ut när jag nämnde airhockey "Det första du sa, kan vi spela det?" Med ett kort skratt nickade jag, innan jag tog hennes hand med den handen jag inte hade runt hennes midja "Gärna"
Niall sköt förbi den så kallade pucken rakt ini mitt mål. Jag suckade för mig själv, men gav Niall ett uppmuntrande leende. Jag behöver öva på att vara glad när andra vinner. Jag kände hur någons blick brände på mig, och det var inte bara Niall. Jag vände mig om och fick syn på killen, som stirrat på mig under hela kvällen och gjort mig orolig igenom att ge mig obehagliga leenden. Jag struntade i honom och fortsatte spela, men spelet avbröts när tiden var slut. Niall suckade "Jag går till den där killen" Jag nickade, vetandes att när Niall sa, den där killen, så menade han killen som sköter spelandet. Jag nickade kort och tog glatt emot pussen som Niall gav mig innan han gick. Min blick åkte runt i rummet av tristess. Av en slump hamnade den på killen som stirrade på mig, som nu plötsligt flyttat sig närmre mig. Jag kände mig full av obehag och tänkte precis börja gå mot Niall, då killen som stirrat på mig, gick fram till mig med ett obehagligt leende. "Hej, jag heter David" Jag log, ett ansträngt leende som jag inte tror såg så äkta ut "Okej" Sa jag ointresserat och försökte gå förbi honom, men han ställde sig i vägen "Vad heter du?" "Nella" Berättade jag medan jag vände bort blicken från honom, som för att visa att jag inte var intresserad. Han verkade däremot inte bry sig "Jo, jag såg sig stirra på mig" Jag tittade oförståendes på honom. Jag, stirra på honom? Aldrig. "Så jag tänkte att vi kunde gå hem till mig du vet..." Hans hand sökte sig mot min, och tog hårt tag i den, så hårt att jag tror det skulle kunna bli ett blåmärke. Det kändes som att mina fingrar gick ur led, och jag gjorde ett smärtsamt ansiktsuttryck vid smärtan, någon som killen, David, inte verkade bry sig om. Jag skulle precis göra ett försök i att dra bort handen, då någon annan tog tag runt både våra handleder och drog isär våra händer. Jag var grymt lättad över att se Niall framför mig, men han stirrade bara ovänligt på David. Han stirrade tillbaka, och de stod där för någon minut och bara stirrade otrevligt på varandra "Rör henne igen, och jag kommer bryta alla ben i dina både händer. Vet du hur mycket ben det är?" Killen backade ett steg från Niall och mig, medan han stirrade på Niall. När killen inte svarade, så svarade Niall åt honom "Tjugosju ben. Jag krossar dom långsamt, så du gott och väl hinner räkna" Då tittade killen skrämt mot Niall, innan han gav mig en sista blick för att sedan börja gå i snabb takt i motsats riktning än där vi stod. Niall suckade lätt innan han tog tag i min hand killen hållit i och placerade en puss på den "Är du okej?" Jag gav honom ett leende, innan jag nickade "Jag mår toppen, nu i alla fall"
"Vad ska du ha?" Niall tog försiktigt tag i min hand innan han tittade väntandes på mig "Eh, jag kan bara ta en cola" Berättade jag tyst för honom, och han nickade kort "En cola, och eh, sen en sån rosa, den ser söt ut" Killen i baren vände sig om och plockade först fram min cola, och började sedan fixa med Nialls. Jag tänkte precis sträcka mig efter min plånbok då jag kom på att Niall tvingade mig att lämna den hemma, och jag lät en tyst suck falla ut ur min mun när Niall betalade. Men jag log mot honom när han vände sig om mot mig och gav mig ett leende med min cola i handen. Tacksamt tog jag emot den innan jag började gå mot en soffa som äntligen inte var upptagen. Jag satte mig ner, men började direkt ställa mig upp när jag kände att jag behövde gå på toaletten "Niall kan du hålla min dricka?" Han tog emot den och nickade "Ja, vart ska du?" Jag nickade mot toaletterna och Niall nickade förståendes och gav mig sedan en enkel puss på munnen. Jag gjorde mig väg bort mot toaletterna och gick in på damernas.
Vad tror ni hon såg? :)
När jag var klar gick jag ut igenom dörren och det första jag såg var något jag chockades över något rejält, och jag kände oron växa i mig.
Vad tror ni hon såg? :)
//Nellie
Kommentera för mer!!
Kategori: Forever And Always
Datum:
Kapitel 13 - Take It Easy
Jag gav ifrån mig en suck, innan jag mötte hans blick "Det...det var Kent"
"Kent?" Ekade han med en orolig stämma. Kort nickade jag innan jag bet mig själv löst i läppen och väntade på hans reaktion. Han stod helt stilla, och bara stirrade tomt in i mina ögon "När?" Undrade han stelt, medan hans blick låg kvar i min "När vi tappade bort varandra igår" Mumlade jag fram "Fan, jag ska döda den jäveln..." Mumlade Niall för sig själv, och hans blick utbyttes genast från en orolig blick till en arg, och ilsken.
"Niall, ta det lugnt" Försökte jag lugna honom och tog tag i hans hand. Direkt drog han bort den "Hur ska jag kunna vara lugn när någon har gjort dig illa!? Varför sa du inget?!" Jag stirrade in i hans arga, och besvikna ögon. Jag förblev tyst och stirrade ner i marken "Litar du inte på mig!?" Jag gjorde inget alls för att bekräfta att jag hört. "Vart bor han!?" Det blev tyst en lång stund medan Niall väntade på svar, men han fick inget
"Nella!" Han tog hårt tag i min arm och skakade lite, för att försöka få mig att säga något. Däremot tog han inte så hårt så det gjorde ont, som Kent gjort, utan lite mer försiktigt. Jag suckade för mig själv, det var kanske en dålig idé att berätta, han verkar ju helt urflippad nu och skriker på mig. "Jag skulle aldrig berättat för dig..." Mumlade jag tyst, medan jag drog bort hans händer från mig och började gå mot badrummet, för att göra rent
såren som Kent åstadkommit.
Jag tog den salvan som Niall fått av Paul när vi var på touren och han blev slagen av dom dära killarna.
Den hade hjälpt honom bra, så jag hoppas att samma sak skulle hända med mig. Medan jag krånglade med att öppna förpackningen såg jag i ögonvrån hur en gestalt stod i dörröppningen. Däremot blev jag inte rädd, då jag visste att det var Niall "Ska jag hjälpa dig?" Jag blickade snabbt upp på honom, och han gav mig ett svagt leende. Jag hann inte svara förrän Niall hade gått mot mig, och stod nu bredvid mig. Enkelt öppnade han förpackningen som jag hade haft så mycket problem med, innan han började stryka ut lite salva försiktigt vid blåmärkerna.
"Nella, jag är ledsen att jag skrek på dig. Jag är bara så upprörd, det gör bara så ont att veta att någon har gjort dig illa" Berättade han, med lidande i rösten. "Det gör inget, jag borde berättat tidigare, det är bara det att..." Jag avbröt mig själv i meningen, och Niall verkade märka det och tittade upp från såren till mig. "Vad?" Jag suckade "...han sa, att om jag berättade för sig skulle vi båda få lida" Han tittade på mig länge, innan han gav ifrån sig en suck han med, och smekte mig försiktigt på armen. "Sweetie, det är bara något han säger, för att få dig att inte berätta det. Han vet inte vart vi bor" Jag blickade upp på honom "Säkert?" Han strök ut det sista av salvan på såren, innan han omfamnade mig i en kram "Ja, så kan vi anmäla honom till polisen nu?" Jag skakade snabbt på huvudet "Varför inte?" Undrade Niall med en bekymrad rynka i pannan "Jag vill bara inte, Niall, snälla förstå"
Niall skakade på huvudet "Sweetie, jag tänker ringa polisen ändå. Ledsen, men han har ju skadad dig igen, jag vill inte oroa dig, för det är inte säkert att det kommer hända, men tänk om det händer igen? Dessutom kan fler personer råka ut för honom." Jag tittade olyckligt på honom "Nej, Niall, snälla..." Kved jag.
Niall log som ett 'ledsen' innan han gav mig en mjuk puss i pannan innan han började gå mot telefonerna. Jag kände mig i panik, Kent hade många gånger uttryckligen berättat vad som skulle hända när han släpptes ut från fängelset om jag ringde polisen. Jag vill inte tillbaka till Kent, inte tillbaka till all konstakt smärta jag behövde gå igenom. Dessutom kanske han gör något mot Niall, och det är där gränsen går.
Snabbt smög jag ut ur badrummet, och mot telefonerna där Niall stod med telefonen mot örat. Jag gick raka vägen fram till telefon jacken, innan jag så tyst jag kunde drog ut en av dom. Jag tittade sedan upp för att titta om det påverkat telefon samtalet något. Niall tittade bekymrat ner i telefonen
"Hallå?" Jag gick mot honom "Verkar som att stormen slog ut telefonledningarna" Försökte jag skylla det på vädret, och försökte spela oskyldig. Niall mötte min blick innan den åkte ner i telefonen igen
"Ja, antar det..." Mumlade han fram, innan han ställde tillbaka den i stället. Inombords andades jag ut, medan jag på utsidan fortfarande
spelade så oskyldig jag kunde.
"Nella jag mår grymt dåligt av det här" Berättade Niall med en lidande ton "Av vad?" "Det här, att Kent kan dyka upp vart som helst och göra dig illa. Jag hatar det" Jag tittade upp från min macka till Niall
"Sötnos, kan vi prata om något annat?" Niall nickande förståendes, och började sedan le "Vad önskar du dig på din födelsedag, då?" Undrade Niall medan han nyfiket tittade på mig. Jag tittade oförståendes på honom, min födelsedag?
Jag slog handen för pannan när jag insåg att det var min födelsedag om tre veckor "Just det, min födelsedag..." Mumlade jag för mig själv "...men det är ju nästan en halv månad kvar tills den så du behöver väl inte veta nu" Niall ryckte på axlarna medan han tog ett bett av sin macka "Bra att veta i förtid" Jag log kort mot honom "Kommer det regna imorgon med?" undrade jag medan min blick vandrade ut igenom fönstret
"Tror inte det" Mumlade han till svars medan han ändrade position i soffan .Det blev tyst i rummet vi var i.
Det var lite utan en skön tystnad, vi bara låg och tittade på varandra. Niall log, av någon okänd anledning "Du är så vacker, vet du det?" Jag gav honom ett kort leende innan jag la ifrån mig min macka gör att luta mig över hela soffan och lägga mig på honom. Våra läppar möttes i en passionerad kyss och hans händer hamnade runt min midja och tryckte mig närmre honom. Ingen av oss sa något mer efter kyssen, jag bara låg med huvudet vilat mot hans bröst och tittade upp på hans söta ansikte. Han drog sina armar runt mig, och log stort mot mig
"Säg att du är min" Beordrade han med ett leende på läpparna "För alltid" Fyllde han i. Jag log tillbaks, medan jag lät en fjäderlätt puss placeras på hans läppar "Jag är din, för alltid"
Lite händelse löst, vet, MEN more drama is coming! ;)
SORRY för väntan!
//Hilda
Kommenra för mer!!
Kategori: Forever And Always
Datum:
Kapitel 12 - Who Has Done That To You?
"Du ska ha jävligt klart för dig att Nella inte ska vara med dig, hon ska vara hemma hos oss, och städa" Han gick raka vägen fram till Niall, gav mig inte ens en blick, utan behandlade mig som luft. Han knuffade kull Niall, och jag skrek till. Han började slå på honom, och jag försökte rusa fram och ställa mig i vägen, så slagen kom på mig istället. Men jag kunde inte bära upp mina fötter. De var som fast i marken
"NIALL!" Skrek jag ut, och kände mig inget annat än rädd, över att se personen jag älskade mest i hela världen bli slagen av personen jag avskydde mest. Alla människor gick förbi oss, och brydde sig inte ens om oss. Det sista jag såg var Niall, som låg medvetslös på golvet i gallerian.
Jag vaknade upp med hastiga andetag, och ett hjärta som slog alldeles för många gånger per sekund. Jag satte mig hastigt upp i sängen, och drog handen igenom mitt hår. Det bar bara en dröm. Jag ryggade undan när jag kände en varm hand på min hand, men lugnade sedan ner mig när jag förstod vem det var
"Sweetie?" Hörde jag Nialls mjuka, men ändå lite hesa röst bredvid mig. Jag andades ut "Ja?" "Hur mår du?" Jag ryckte på axlarna medan jag vände mig om för att titta in i hans vackra ögon, som blev mörkare i mörkret. "Jag drömde bara en mardröm" Niall la armarna runt mig och drog mig mot honom.
Mitt huvud hamnade mot hans bröst, vilket gjorde så att jag hörde hans lugna hjärtslag, vilket lugnade ner mina. "Det var bara en dröm, det kommer aldrig bli verklighet" Berättade Niall tyst, medan han placerade en puss i mitt hår. "Lovar du?" Blickade jag upp på honom, och han nickade "Jag lovar" Jag log mot honom, innan jag kramade tillbaks "Tror du att du kan somna om?" Jag ryckte på axlarna "Ja, det tror jag" Niall log svagt mot mig
"Bra, godnatt igen, sweetie" Mumlade Niall, medan han la sig ner i sängen, fast utan mig, då jag fortfarande satt upp. "Godnatt..." Mumlade jag tillbaka, en aning besviket att han inte tänkte hålla om mig. Jag la mig med ryggen mot honom och blicken ute i mörkret någonstans. "Tro inte att du ska få sova utan mina armar runt dig" Hörde jag Niall mumla in mot mitt hår, när han märkte att jag hade legat mig så långt bort ifrån han som möjligt.
Hans armar hamnade runt mig och tryckte mig mot honom "Det spelar ingen roll hur irriterande du tycker att det är, jag måste göra såhär" Fortsatte han, vilket fick mig att le stort, och jag somnade tryggt med ett leende i hans famn.
Jag låg i sängen och tittade ner i mobilen, likaså Niall, som låg bredvid mig. Jag hade mitt huvud på hans bröst medan min blick som sagt var nere i mobilen. Jag spelade Flappy Bird, ett väldigt irriterande spel, som fick mig att vilja slänga mobilen i väggen, men jag motstod tanken. Jag var på mitt rekord, med 27 poäng.
Däremot förlorade jag direkt när Niall skymde min sikt över mobilen för att ge mig en kyss. Fast för att ha förlorat tog jag det väldigt bra, därför att jag kysste med en stor glädje tillbaks. Han la sig på mig samtidigt som jag flätade in mina fingrar i hans hår. Hans hand smekte försiktigt min kind, medan kyssen blev intensivare. Kyssen avbröts däremot, och jag öppnade ögonen för att hitta anledningen.
Niall tittade ner på vad det såg ut som täcket, med en orolig blick. Jag följde nyfiket hans blick vilket landade på min arm. Jag förstod först inte varför, men när jag såg ett blåmärke på armen förstod jag att det var det. Först förstod jag inte vart det kom ifrån, men förstod sedan att det måste varit Kent, eftersom han slog mig exakt där. Jag harklade mig tvekandes, medan jag drog ner ärmen på tröjan för att dölja blåmärket. Jag slingrade mig ur Nialls omfamning och började gå mot köket.
Jag hann däremot inte mycket förrän Niall hade tagit tag runt min handled och dragit tillbaka mig. Han hade suttit sig på sängkanten och jag stod framför honom och tittade på honom
"Vad har du gjort?" Lite skamset tittade jag ner i golvet, men mötte sedan hans blick. "Vad menar du?" Spelade jag dum, samtidigt som han gav mig en orolig blick "På armen, blåmärket, vad har hänt?" Jag satte armarna bakom ryggen "Visa armarna" Beordrade Niall, och man kunde höra oron i hans röst. "Niall, jag..." "Visa armarna" Sa han, högre, och fick mig att rygga undan lite. Han såg tårögd ut, och livsrädd. Jag blickade ännu en gång skamset ner i golvet, innan jag sträckte fram händerna långsamt.
Niall synade dom först en lång stund innan han tog försiktigt tag i dom, och tittade skrämt upp i mina ögon. Han behövde inte fråga, hans ögon sa allt.
Jag ryckte slappt på axlarna "Jag ramlade" Sa jag snabbt "Det blir inte ett sånt märke efter att man ramlat" Jag nickade långsamt "Jo, tydligen" Niall skakade på huvudet "Nej, det blir det inte, säg sanningen, vem har gjort det här mot dig?" Sa Niall, medan jag såg hur en tår trillade ner från hans kind. Jag suckade, jag försökte ge honom en anklagandes blick utan att känna mig taskig.
"Så du tror att jag ljuger? Du litar inte på mig?" Undrade jag, även fast det var lögner. Han öppnade munnen för att svara, men han hann inte säga något förrän jag slet mig loss från hans grepp runt min handled innan jag började gå mot köket. När jag hunnit ut i köket kände jag Nialls armar runt min midja, samtidigt som jag snurrade runt och mötte hans blick. Han log kort innan han lutade sin panna mot min
"Nella, du vet att jag litar på dig mer än allt annat i världen, men jag känner dig också. Jag kan se att du ljuger, berätta bara sanningen" Jag mötte hans blick, men vågade inte hålla kvar den, utan tittade istället ner i marken. "Det är så, Niall, jag ramlade" Ljög jag igen "Säg det och titta mig i ögonen" Jag suckade, då jag visste att jag inte kunde göra det, men mötte hans blick "Jag..." Det blev en kort paus, innan mitt huvud åkte ner mot mina fötter "...ramlade" Avslutade jag medan min blick vandrade upp mot hans ögon.
"Nella, du tittade inte in i mina ögon" Han la två fingrar under min haka och tvingade mig att titta på honom "Säg det nu" Jag bet mig själv löst och diskret i läppen, "Jag...ramlade"
Jag lyckades titta honom i ögonen hela tiden, men jag lyckades inte att inte må dåligt. Jag vill inte ljuga för honom. "Jag kan inte" Andades jag ut som en viskning, även fast jag gjort det. Utan att säga något mer så omfamnade jag honom i en kram. Det var först som att krama en staty, vilket fick mig att må dåligt. Jag snyftade tyst till "Sweetie, jag är ledsen om jag pressade dig, jag menade inte att göra det. Jag är bara rädd och orolig"
Han besvarade äntligen kramen, innan han försiktigt började gå någonstans.
Jag tvingades därmed gå med, utan att se vart. Men det spelade ingen roll, jag litar på Niall. Han la mig försiktigt ner i soffan, innan han trängde ner sig själv bredvid mig. Hans armar hamnade tätare runt mig och jag begravde mitt ansikte i hans bröst. Ljudet av hans hjärta som slog gjorde mig lugnare, och plötsligt somnade jag.
Jag vaknade, och sträckte utvilat på mig, som om jag sovit i dagar. Jag öppnade ögonen, men hittade inte Niall bredvid mig i soffan. Besviket suckade jag, innan jag drog en filt som låg över mina fötter längre upp
"Niall!" Ropade jag, fast det blev hest och tyst, så jag tvekade på att han hört.
Jag harklade mig för att sedan ropa igen, men blev avbruten "Ja, sweetie?" Nästan lite skrämt vred jag på huvudet för att se Niall sitta i fåtöljen bredvid soffan, och tittade på mig "Åh, du är här..." Mumlade jag tyst, Niall skrattade tyst, anledningen var okänd för mig. Plötsligt böjde sig Niall mot mig och gav mig en kyss. Jag, som absolut inte hade något emot det kysste tillbaka, och drog handen igenom hans hår. Kyssen avbröts för att vi både log"Jag tänkte att du var hungrig" Berättade han, medan han gjorde en gest mot soffbordet, där lasange låg på en tallrik. "Åh, tack"
Jag satte mig upp i soffan, men lät filten ligga kvar över mina ben. Niall passade då på att sätta sig bredvid mig, där en bit av soffan nu var ledig. Han tog tag i min hand, och jag tittade upp på honom. Han placerade mjuka pussar på blåmärket "Nella..." Mumlade han ut medan han tittade upp i mina ögon "...kan du snälla berätta vem som gjort det?" Undrade han medan han tittade på mig med en bedjandes blick.
Jag gav ifrån mig en suck, innan jag mötte hans blick "Det...det var Kent"
Hur tror ni han kommer reagera nudå? :)
//Nellie
Kommentera för mer!!
Kategori: Forever And Always
Datum:
Kapitel 11 - Too Bad, I Lose
Men nu är jag här utan Niall. Ensam.
"Nella!" Nialls lättade röst ekade över gatorna. Snabbt blickade jag uppåt, men hann knappt se att det var han förrän jag blev omfamnad i en kram. Jag kramade tillbaks med den styrkan jag hade kvar, sen allt med Kent, och dessutom att jag gått hem.Jag kände att det var Niall, på den underbara doften, och sen också för att jag hade ju hört hans röst "Gud, Nella, jag var så orolig"
Hans röst brast på tredje ordet, och han började gråta "Niall, gråt inte, jag är här nu" Skyndade jag mig därför att säga. Niall andades ut "Jag vet, men när du försvann kom det upp så många tankar om vad som hänt. Jag är bara så glad över att se dig, är du okej?"
Jag nickade snabbt "Ja, det...är jag" Berättade jag, med en kort paus mellan det och är jag. Vi stod där i en evighet kändes det som, medan Niall tyst snyftade in i min axel och jag kramade om honom så hårt jag bara kunde. "Jag trodde att det var den sista gången att tappa bort dig vid Nandos." Jag släppte kramen för att le mot honom. "Niall, jag mår bra" Niall började le, och började tillslut skratta tyst, med en lycklig stämma, och torkade tårarna."Ja, och det är den enda som räknas"
Ännu en gång omfamnade han mig, men kramen varade inte länge, då Niall plötsligt bar upp mig.
Jag skrek tyst till över den plötsliga handlingen vilket fick Niall att skratta tyst."Lugn, jag bär bara in dig. Du känns kall" Berättade Niall, och det tog ett tag för mig att inse att han var rätt. Hela min hud var iskall, men på insidan var jag värmd.
Jag bet mig själv i läppen medan jag ännu en gång blickade ner på korten i min hand. "Har du några sjuor?" Med en suck slängde jag över de tre korten på hans sida. Han bara log medan han la dom i en prydlig hög bredvid alla andra paren han fått ihop. Jag hade noll, inget alls. "Några treor?" Frågade han, och jag gav honom mina sista kort. Niall log kort "Jag vann" Påpekade han det uppenbara, en överlägsen vinst.
"Det menar du inte?!" Utbrast jag ironiskt och surt, jag är en dålig förlorare. Niall skrattade, innan han kramade om mig "Sweetie, vad sägs om vi kör en gång till, men nu med vinster?" Jag nickade kort, jag måste vinna åtminstone en gång "Okej, om du vinner så får du en kram, om jag vinner får du en kyss"
Niall vaknade till lite extra på ordet kyss "Japp, vi kör så" Sa han snabbt, innan han började sortera upp korten igen. När han var klar sträckte jag mig efter mina kort "Har du några nior?" Började han, som log tog givet att han skulle börja "Finns i sjön" Han tog upp ett kort ur sjön "Har du några kungar?"
Niall gav mig det kortet han tagit upp ur sjön, och jag log stolt, även fast jag hade en kung kvar innan jag fick ett par.
*
"Har du några nior?" Frågade Niall, det enda kortet han frågat efter under hela spelet, som jag gjort nästan varje gång skakade jag på huvudet, och Niall tog upp det sista kortet i den så kallade sjön
"Har du några ettor?" Niall gav mig ett kort, och jag tog stolt emot det och la ner alla mina kort jag hade kvar på bordet, tillsammans bildade dom ett par med ettor. "Vad synd, jag förlorar" Sa Niall, men lät inte alls ledsen, utan mest glad. Han sträckte sig över bordet, och gav mig en lång kyss. Kyssen varade länge, och var väldigt passionerad.
Efter kyssen gav jag honom en menandes blick "Niall, får jag se på dina kort?" Mumlade jag misstänksamt, medan Niall försökte gömma kortet "Niall..." Han suckade, innan han räckte mig korten.
Alla fyra kort som var kvar i hans hand, var nior, de korten han frågat om hela tiden. Jag höjde ena ögonbrynet och tittade på honom "Du förlorade med flit?" Sa jag, även fast jag redan misstänkt det på hans inte så diskreta sätt. "Ja, men spelar det någon roll? Du vann ju" Jag ryckte på axlarna "Du har ett poäng"
Han skrattade tyst, innan han lutade sig fram mot mig för att ge mig ännu en kyss.
"Är jag den enda som är utmattad?" Mumlade Niall intill mitt öra när vi låg i sängen med endast en liten lampa tänd. Jag gav honom ett leende "Nej, inte alls" Han gav mig ett leende, innan han tryckte sig mot mig för att ge mig en kyss. Jag hade inget emot det, men däremot, när han tog tag i min arm, rakt på stället Kent slog mig förstörde jag kyssen med att låta ett smärtsamt ljud komma ut ur min mun.
Niall avbröt direkt kyssen och tittade oroligt på mig "Nella, vad är det? Tog jag för hårt?" Jag skakade snabbt på huvudet "Nej, Niall, det är bara det att..." Jag avbröt mig mitt i meningen, då orden som Kent sagt ekade i mitt huvud. Berätta det här för någon, och jag kommer se till att både du och din pojkvän får lida. Jag hade lidit många gånger, så mig är jag inte så orolig för. Niall däremot, ville jag verkligen inte att han skulle komma åt, eller ens röra, eller se för den delen. "...bara det att...?" Undrade Niall, och det var då jag återgick tillbaka till nuet.
"Godnatt" Sa jag snabbt, och brydde mig inte ens om att avsluta meningen. Niall verkade förstå att jag inte ville prata om det, och tog därför inte upp det mer, vilket jag tyckte var skönt. "Godnatt, sweetie, sov gott"
"Niall, du behöver inte" Berättade jag med en utdragen suck. Niall nickade på huvudet "Jo, såklart. Jag måste kunna skämma bort dig i alla fall lite, sweetie" Smekte Niall försiktigt min hand, medan han lämnade klänningen till kassören, som tog emot den. Direkt när vi vaknat så åkte vi hit, en fin galleria.
När klänningen var betald suckade jag, men gav honom ett leende "Tack Niall, men ändå inte tack" Niall skrattade åt mitt konstiga sätt att säga tack "Varsågod, sweetie" Placerade Niall en fjäder lätt puss på min kind "Sweetie? Så det är det kan kallar dig?" Förskräckt vred jag på huvudet, och fick se Kent stå där. Med sitt vanliga, läskiga, obehagliga leende, som fick det att uppstå gåshud på mina armar
"Du ska ha jävligt klart för dig att Nella inte ska vara med dig, hon ska vara hemma hos oss, och städa" Han gick raka vägen fram till Niall, gav mig inte ens en blick, utan behandlade mig som luft. Han knuffade omkull Niall, och jag skrek till. Han började slå på honom, och jag försökte rusa fram och ställa mig i vägen, så slagen kom på mig istället. Men jag kunde inte bära upp mina fötter. De var som fast i marken
"NIALL!" Skrek jag ut, och kände mig inget annat än rädd, över att se personen jag älskade mest i hela världen bli slagen av personen jag avskydde mest. Alla människor gick förbi oss, och brydde sig inte ens om oss. Det sista jag såg var Niall, som låg medvetslös på golvet i gallerian.
Whad tror ni kmr hända? ;) :D
Whad tror ni kmr hända? ;) :D
Tack för alla kommenterer på förra kapitlet! :)
//Hilda
Kommentera för mer!!
Kategori: Forever And Always
Datum:
Kapitel 10 - Alone
"Har jag någonsin sagt hur vacker du är?" Med ett leende mötte jag hans blick, skakade sedan på huvudet för mig själv innan jag tittade ut över allt folkvimmel. Vi var på ett tydligen väldigt känd torg, där det fanns lite allt möjligt. "Det är sant" Berättade han, medan han strök mig med sin fria hand på min arm. Hans andra hand var upptagen med att bära på en kasse, där det låg kläder, som han tydligen var tvungen att köpa till mig.
"Tycker du att vi ska ta en fika?" Jag nickade kort, och lät Niall styra mig in i folkvimlet för att nå till fiket på andra sidan. Niall gav mig ett leende, innan han tog tag i min hand. Däremot åkte våra händer ifrån varandra när en idiotisk människa gick rakt på våra händer, som om det vore någon slags utav banderoll och människan var en cheerleader som skulle igenom den. Surt tittade jag efter honom innan jag tittade där jag trodde jag skulle se Niall, men istället fick jag se en massa folk. Då förstod jag att den idiotiska människan hade massa folk efter sig, som bara gick emellan Niall och mig. När ledet äntligen var slut, suckade jag och blickade upp. Istället fick jag se en massa okända folk, och inte Niall. "Niall?!" Ropade jag oroligt ut, men fick precis som jag fruktat inget svar. Förvirrat vred jag på huvudet i alla olika riktningar och hoppades innerligt att han skulle dyka upp.
Tyvärr hade jag fel, då jag endast såg massa andra folk jag aldrig sett förut.
Snabbt åkte min hand ner i min ficka, för att ta upp min mobil. Då kom jag på den frustrerande saken att jag inte tog med den, vilket jag nu ångrar väldigt mycket. Förtvivlat sökte jag mig ur den stora klumpen med människor, innan jag snabbt ställde mig intill en parkbänk, och blickade ut över den. Jag stod där länge, och bara tittade, på när alla andra människor gick runt och gjorde sina olika ärenden. Jag ställde mig på parkbänken bakom mig, i hopp om att få syn på Nialls blonda hår i allt folk vimmel. Jag fick inte ens syn på en blond kille. Jag hoppade ner, och började gå bort mot en gata en liten bit bort. Jag gick in på vägen och tittade mig omkring. Han skulle kunna vara vart som helst.
*
"Nella, din jävla idiot!" Förvånat vred jag på huvudet för att försöka få syn på personen som sagt det. Däremot hann jag inte se förrän någon hade puttat in mig i en gränd, och pressat mig hårt mot väggen, och det kändes nästan som att min axel gick ur led. "Vad fan gör du här?" Jag blickade upp, och fick syn på ett par mörka ögon. Minnen kom tillbaka, hur jag antingen varit upprörd, arg eller gråtit när jag tittade in i dom ögonen. "D..." Fick jag bara ur mig, en enda bokstav, innan min tysthet tog över. Jag var så chockad, vad gör han här?
"Va?!" Skrek han ut, medan han släppte taget om mig en aning, för att sedan knuffa till hårt och ett tyst skrik av smärta far ur min mun. "Jag...jag är bara här, vad gör du här?!"
Han skakade stirrade hårt på mig "Ska du skita i" Hans kalla ton på rösten fick gåshud att sprida sig längs mina armar, medan minnen kom tillbaka, minnen som jag trodde och hoppades att jag glömt. Det fick det att väckas oroande känslor, och gick mig att känna mig svag och mesig. "Men att du är här är inget svar, jag vill veta varför, och är du ensam?"
Att han krävde utav mig att jag skulle säga det fick mig att inse att när jag var tillsammans med honom, så var jag under dominans, och gjorde allt jag blev tillsagt. Men såklart, jag var rädd, men nu är jag verkligen inte det.
"Det kan du också skita i" Sa jag uppriktigt, hans ögon berättade att han var förvånad. Han kastade en blick bakåt mot gatan, innan han tittade argt tillbaka på mig, innan han placerade ett hårt slag på min arm, jag vred mig av smärta "Du..." Han tog ett väldigt hårt tag runt min arm, vilket fick mig att hålla andan i förskräckelse. "...jag vet inte varför du säger emot mig,när vi både vet vad som kommer hända då. Men jag kräver ett svar"
Jag försökte komma ur hans grepp om mig, men det var omöjligt. "Jag är här med några vänner" Han sprack långsamt upp i ett obehagligt leende "Verkligen? Vänner? För du vet, jag såg faktiskt på teven, att du var här med din pojkvän" Utan att hinna hindra mig själv från att säga det flög det ut ur min mun "Han är inte bara min pojkvän" Sekunden därpå förstod jag vad jag sagt, och jag tittade skrämt min i hans ögon, och försöka se hans reaktion. Hans ögon mörknade "Är ni gifta?" Sa han med en tyst ton, nästan viskade fram orden.
Skamset blickade jag ner på mina fötter "Det är den där killen som är kändis, eller hur?!" Jag sa inget, utan bara bet mig själv hårt i tungan och ångrade flera gånger om att jag sagt det
"Du ska ha jävligt klart för dig att..."
"Hallå?" Jag blickade upp, likaså han, och vi fick syn på en kille på kanske tjugoåtta år. "Vad gör ni?" Killen stod en bit ifrån, och Kent släppte direkt taget runt mig "Absolut inget" Svarade han snabbt, med en lite mer bekvämare röst. Jag tänkte precis börja gå där ifrån i snabb takt, men istället tog Kent tag runt min handled och drog mig mot honom "Berätta det här för någon, och jag kommer se till att både du och din pojkvän får lida"
Jag mötte hans obehagligt blick, det skrämde mig att han sa det, då jag visste att han var fullt kapabel till det. Jag nickade hastigt "Bra" Morrade han ut, innan han släppte taget om mig. Killen som stod någon bit ifrån oss stirrade på mig " Inget" Bekräftade jag det Kent sagt innan jag med snabba steg gick ifrån dom. Jag började gå med snabba steg, men det blev tillslut så att jag sprang. Det gjorde ont, både i skälen och kroppen.
Jag ville ha Niall bredvid mig här och trösta mig, och säga att allt skulle bli okej.
Hans lugnande andetag mot min hud och hans varma armar runt mig. Men istället fick jag en mörk, kall, ovänlig och regnig väg, där det såg nästan läskigt övergivet ut i de släckta husen. Jag borde aldrig ha gått ifrån torget, jag borde aldrig låtit den idiotiska människan som avbrutit våran kontakt passera. Jag la armarna runt mig själv i ett försök att hålla mig varm.
Jag skulle gärna vilja gå tillbaka till torget, men för att göra det måste jag passera Kent igen, jag ville verkligen inte ta den chansen. Om det inte vore för den där killen som hade stört så hade han säkert tvingat mig hoppa in i hans bil eller liknande. Det skrämde mig, inte bara att jag var på en läskig, trist och mörk väg utan att jag visste vart, jag hade känd mig helt trygg, varm och säker om Niall skulle varit bredvid mig.
Men nu är jag här utan Niall. Ensam.
Okej, vad tycker ni?! Vad tror ni kommer hända?! :) Kommenteta ! :)
//Nellie
Kommentera för mer!!
Kategori: Forever And Always
Datum:
10 - Sneak Peak
Hans kalla ton på rösten fick gåshud att sprida sig längs mina armar, medan minnen kom tillbaka, minnen som jag trodde och hoppades att jag glömt. Det fick det att väckas oroande känslor, och gick mig att känna mig svag och mesig. "Men att du är här är inget svar, jag vill veta varför, och är du ensam?" Att han krävde utav mig att jag skulle säga det fick mig att inse att när jag var tillsammans med honom, så var jag under dominans, och gjorde allt jag blev tillsagt. Men såklart, jag var rädd, men nu är jag verkligen inte det "Det kan du också skita i"
En liten sneak peak på kapitel 10 alltså :) Uppdateringen är dålig som ni kanske märkt, men vi tänkte ge er en sneak peak på en del av det vi är färdiga med! :) Det kommer ut imorgon, kram! :)
//Hilda och Nellie :)
Kategori: Forever And Always
Datum:
Kapitel 9 - You Are The Cutest
"Eh, Niall, det kommer f..." Jag hann inte säga klart min mening förrän Niall avbröt mig "Jag vet, men jag vill att dom ska fota oss" Jag blickade upp på honom "Varför det?" "För då kommer alla killar som någonsin se dig tänka 'Det är ju Nialls flickvän' och då vet dom att du är upptagen" Jag tittade upp på honom, med ett svagt leende på mina läppar, men mina ögon vandrade ner till golvet när ett vimmel med fotografer slöt sig runt oss.
"Min solstråle?" hörde jag hur någon viskade. Det tog några sekunder innan mitt medvetande kom tillbaka och jag insåg att jag var på smekmånad, och Niall bredvid mig. Jag log åt påminnelsen av att vi var gifta, och vände mig om mot honom. Han började le mot mig "God morgon" log han. Jag log tillbaka, och blundade när Niall började kyssa mig "Godmorgon" Mumlade jag ut efter kyssen medan jag sträckte på mig. Jag mötte Nialls blick, som låg och stirrade på mig med ett leende "Du är så söt" Jag kände hur en rodnad tog plats på mina kinder, innan jag vände mig om mot honom och la armarna runt honom, vilket var lite svårt då han låg ner. "Du är sötast..." Mumlade jag fram, medan han la sin panna mot min och tittade mig djupt in i ögonen "Och det ska komma från dig, du, är sötast" Han gav mig en blick som betydde att han var allvarlig, däremot förnekade jag det igenom att skaka på huvudet "Du är" Han gav mig någon slags utav utmanandes blick, innan han avbröt våran lilla kram stund för att sätta sig upp i sängen. Jag förstod först inte vad han skulle göra, men någon sekund senare fick jag svaret, då han började kittla mig. Jag skrek till innan jag vred mig i skatt "Sluta!" Fick jag fram mellan allt skratt "Inte förrän du säger att du är sötast" Nästintill skrek han ut för att överrösta min konstiga blandning mellan skratt och skrik. Jag kände mig för att sucka högt, men jag fick inte plats med en suck mellan skratten. "Ja ja, jag är sötast!" Skrek jag otåligt ut, medveten om hur själviskt det lät. "Bra" Log han, med nöjd och stolthet i blicken. Jag skakade på huvudet mot honom, och lät en suck falla ur min mun "Jag har gjort frukost" Berättade han några sekunder efter, med ett leende. "Åh, verkligen?" Han nickade kort, innan han ställde sig upp från sängen, och gick mot köket. Jag ställde mig också upp, men gick mot garderoben istället för mot köket. Jag tog fram ett linne och shorts, det var ju ändå ganska varmt ute. Medan jag höll på att byta om kom Niall in i rummet med en bricka i händerna. Försiktigt ställde han den på sängen, innan han gick mot mig och la armarna runt mig. Jag drog ner tröjan över magen innan jag kastade en blick åt spegeln. Kläderna satt väl...bra. "Snyggt" berömde han med ett leende. Jag log tillbaka. Det var som att ingen av oss kunde släppa den glada energin som låg i luften. Jag vände mig om mot honom innan jag lät våra läppar tryckas mot varandra.
"Ska vi bada?" Viskade Niall i mitt öra, medan hans armar slöt sig runt min midja. Jag släppte det jag höll på med, vände mig om och lät våra läppar mötas i en kort stund innan jag svarade "Okej, vilket bad menar du?" Undrade jag medan jag gick mot min garderob för att leta rätt på en bikini. "Jag tänkte våran privata pool" Jag nickade, när jag förstod att han menade poolen på baksidan. "Vilken bikini ska jag ta?" Frågade jag medan min blick åkte runt på alla bikinis i garderoben. "Den här" Sa Niall och höll upp en USA bikini utan axelband "Okej" Mumlade jag fram, och tog emot den innan jag försvann in i badrummet, det enda stället vi kunde vara på där folk inte kunde se in. Snabbt bytte jag om, innan jag vände mig om för att möta min spegelbild. Jag kände mig en aning onöjd med vad jag såg. Niall dök upp bakom mig och mötte min blick i spegeln, innan han la armarna runt mig och tryckte mig närmre honom. "Du är så vacker, Nella. Våga inte tro något annat" Jag gav honom ett leende, "Ska vi bada då?" Jag nickade snabbt, innan jag följde med honom mot poolen. När han hade nått poolkanten vände han sig om mot mig, och vinkade till sig mig med handen. Jag fnittrade till, innan jag sprang mot honom och kastade mina armar runt hans nacke, hans händer hamnade på min midja innan vi började kyssa varandra. Däremot ramlade han ner i vattnet eftersom jag kastat mig mot honom med en väldig fart, men det hindrade inte kyssen.
-
"Nella..." Niall gick in i rummet, med ett leende på läpparna. Han lutade axeln mot väggen och satte ena benet korstade över det andra, hans ansiktsuttryck visade att han var nyfiken och anklagandes "...vad är det här?" Han höll upp en påse, som kändes väldigt bekant. Jag satte mig upp i en hälften liggandes- hälften sittandes position. Det tog ett tag för mig att komma ihåg "Just det, det var den som Danielle och Perrie gav mig" Niall nickade långsamt, medan han tittade ner i påsen, och hans leende blev större, och han skrattade till "Okej, det förklarar saken" Jag tittade förvirrandes på honom "Vad då?" Jag ställde mig upp från soffan, för att ställa mig bredvid honom och titta ner i påsen. Den var fyllt av underkläder, och då menar jag alla olika, spets och allt, utan axelband, alla sorters. Det var som att en hel underklädes butik i en liten påse. Jag rodnade lätt och skakade på huvudet "Jag hatar dom..." Andades jag ut, även fast jag inte riktigt gjorde det. Just i den sekunden, i det ögonblicket så hatade jag dom lite mer.
KApitel NiO, vad tycker nii? :D
//Hilda
Kommentera för mer!!
Kategori: Forever And Always
Datum:
Kapitel 8 - Damn...
"Du måste verkligen träffa mina andra vänner" Jag blickade bak på Niall, som stod och tuggade på ett äpple. Jag gav honom ett litet leende innan jag vände min blick tillbaka till mackan jag höll på att göra "Vilka vänner?" Jag hörde hur Niall gick några steg bakom mig "Bara några vänner. Dom har sitt sommarställe här, och det är ju sommar nu så dom borde vara där" Jag tog upp den färdiga mackan, och tog en tugga innan jag med en rynkad panna tittade på Niall. "Här? I den här stugan" Niall skakade på huvudet "Nej, här, i det här området" Jag nickade kort, innan Niall la sina armar runt mig "Så när ska vi möta dom? Varför har jag inte sett dom förut?" Han ryckte på axlarna, och tog ett bett av andra delen på min macka, vilket fick mig att titta strängt på honom "Jag vet faktiskt inte, och vi får se. Jag måste ju höra med dom först" Han försökte ta ännu ett bett av min macka, men jag ryckte snabbt bort den. Niall skrattade kort, innan han gav mig en bedjande blick "Snälla, sweetie, en tugga till" Jag himlade med ögonen "Visst, en tugga" Ett leende placerades på Nialls läppar "Tack, sweetie" Däremot tog han inte en tugga, utan använde istället hans läppar för att kyssa mig, och hans armar slingrade sig runt min midja. Mina armar hamnade automatiskt runt hans nacke. Utan att jag riktigt visste varför lyfte Niall upp mig för att sedan försiktigt sätta ner mig på köksbänken, där hans händer hamnade på mina lår medan kyssen fortsatte. Den avbröts däremot när min mobil började ringa, som låg på vårat sängbord. Jag hoppade ner för köksön för att möta det kalla golvet med mina barfota fötter. Snabbt tassade jag in i sovrummet, och fann min mobil som utav någon anledning låg i sängen, intrasslat i täcket. Olly stod det på skärmen, och jag svarade snabbt med ett leende.
"Olly!" Utbrast jag högt, vilket fick Niall att stanna upp och nästan lite skrämt titta på mig.
"Nella!" Utropade han tillbaks, exakt som jag tilltalat honom
"Hur mår du?" Jag hörde Olly sucka högt
"Inte bra, jag känner mig usel som missade erat bröllop" Jag skakade på huvudet för mig själv
"Det behöver du inte. Det var ju inte direkt ditt fel."Niall la sin varma hand på min kind, och förde mitt ansikte mot hans för att sedan ge mig en kyss
"Nej, men...jag vet inte, det känns bara dåligt" Jag kunde inte svara, då Niall vägrade sluta kyssa mig. Fast däremot var det ju delvis mitt fel också, eftersom jag kysste tillbaka.
"...hallå?..." Hörde jag Ollys en aning förvirrade ton i telefonen.
"Olly, vi är lite upptagna här" Avbröt Niall kyssen för att säga
"Jaha..." Olly lät en aning sur, vilket fick mig att reagera direkt
"Alltså Olly, förlåt, Niall dök bara upp och började k..."
"Nej, det är okej Nella. Det är ju eran smekmånad, liksom. Jag ska lägga på nu, hälsa, han, från mig" Innan jag hann protestera så hade Ollys röst ersatts av ett högt pipande. Jag suckade och hittade anklagandes på Niall "Niall, vad..." Mer hann jag inte förrän han tryckte sina läppar mot mina.
"..eller vad vill du ha?" Jag blickade upp på Niall som stod med tre chips påsar i händerna och verkade inte kunna bestämma sig för vilken han skulle ha. "Jag ska inte ha något" Sa jag snabbt, eftersom jag inte kände mig för chips. "Okej" Bekräftade Niall att han hade hört, innan blicken föll tillbaka mot chipsen. "Niall, kan vi gå?" "Självklart, jag ska bara bestämma mig för vilken jag vill ha" En tyst suck lämnade min mun, innan jag kom på en perfekt idé när jag såg en ganska så söt kille längre bort som tittade på tidningar. Jag låtsades spana in honom rejält, men Nialls blick var nere i chips påsarna. "Damn..." Försökte jag få hans uppmärksamhet, ganska så tyst, men tillräckligt högt för att Niall skulle titta ner på mig med en frågande blick. Hans blick följde min, som landade på den som sagt ganska söta killen. Det tog några sekunder, innan Niall fattade vad jag gjorde, eller ja, låtsades göra. "Ehm, vet du vad, jag tar alla tre, kom" Han tog snabbt tag i min hand innan han välte ner alla påsarna i den lilla kundvagnen, och gick sedan mot kassorna. Jag la märket till att när han gick förbi killen tog han ett extra hårt tag om min hand och fångade upp min blick. Niall öppnade munnen när vi kommit fram till kassorna "När du sa att jag var den enda för dig..." Jag avbröt honom när jag förstod vad han tänkte säga "Så menade jag det, den där killen vid tidningarna betyder inget" Han sprack upp i ett leende, och gav mig en snabb puss på kinden "Bra" Niall packade snabbt upp alla varor som låg i kundvagnen på rullbandet, och kassörskan började slå in dom på kassaapparaten. Jag gick förbi dom och började packa in varorna i påsar. Vi hade nog egentligen bara handlat godis, läsk, glass och den enda nyttiga, jordgubbar. När jag hade packat klart, så bar jag upp den ganska så tunga påsen "Jag tar den, sweetie" Berättade Niall innan han försiktigt tog kassen ur min hand. Jag gav honom ett tacksamt leende, och Niall använde sin lediga hand för att fatta tag i min. Jag log större, men leendet försvann direkt när jag såg en grupp fotografer gå längre bort, med riktning mot oss. Till min förvåning släppte Niall inte taget om min hand, han kanske inte har sett dom? Eller vem skulle missa runt tjugo högljudda människor, med stora kameror. Nialls grepp om min hand lossnade sakta, och jag skulle precis gå ifrån honom som vi brukade göra när fotografer kom, då Nialls arm hamnade i ett ganska så hårt grepp runt min midja "Eh, Niall, det kommer f..." Jag hann inte säga klart min mening förrän Niall avbröt mig "Jag vet, men jag vill att dom ska fota oss" Jag blickade upp på honom "Varför det?" "För då kommer alla killar som någonsin se dig tänka 'Det är ju Nialls flickvän' och då vet dom att du är upptagen" Jag tittade upp på honom, med ett svagt leende på mina läppar, men mina ögon vandrade ner till golvet när ett vimmel med fotografer slöt sig runt oss.
Jag vet, jätte sent kapitel, förlåt! Och namnet på kapitlet var väl sådär... Men men.
Jag vet, jätte sent kapitel, förlåt! Och namnet på kapitlet var väl sådär... Men men.
Hoppas nästa kommer snabbare :)
//Nellie
Kommentera för mer!!
Kategori: Forever And Always
Datum:
Kapitel 7 - Is It Your Girl
"Toppen, är du klar om två timmar?" Jag mötte hans blick "En timme" Han nickade leendes "Okej, vi möts i köket då, jag hade tänkt att vi skulle göra en speciell sak då" Jag höjde ena ögonbrynet medan jag log "Exakt vad?" Han log större, och hemlighetsfullt, innan han sträckte sig mot mig, för att ta sin mobil som låg på sängbordet bakom mig "Hemlighet" Sa han kort, och tog den, innan han avfyrade ett underbart vackert leende och gick ut ur rummet
Jag låg på rygg i en av solstolarna och njöt av solen. Niall hade tagit med mig till stranden, och det var verkligen fint här. Blått vatten, blå himmel och solen sken. Plötsligt kände jag något kallt på min rygg, och jag ryckte till "Förlåt, sweetie..." Det tog ett tag för mig att fatta att det var Niall som strök solkräm över min rygg "...jag vill bara inte att du ska bränna dig. Du har ju alltid haft lätt för det" Jag log tacksamt mot honom "Tack" Jag vände mig om och drog armarna runt hans hals. Han började kyssa mig, samtidigt som han fortsatte stryka ut solkrämen över min rygg "Det kanske var lite onödigt att ta på solkrämen nu för jag ska bada nu" Niall gav mig en menande blick "Och det säger du nu?" Jag log mot honom, innan jag ställde mig upp från solstolen och gick mot vattnet. Medan jag stod och blickade ut på havet, så kände jag Nialls armar runt min midja, och hur han placerade lätta kyssar i mitt hår "Ska vi ta bryggan ut?" Niall mumlade något ner i mitt hår, som lät som ett ja, jag slår vad om att han inte ens hört frågan. Utan att förvarna honom så gick jag mot bryggan, vilket gjorde så att han tvingades följa efter mig. "Niall, är vattnet kallt?" Ännu en gång mumlade han in något obegripligt i mitt hår. "Vad heter du?" Inget svar. Jag suckade lätt "Älskar du mig?" Nu, kom han till liv "Mer än någonting annat" Jag log för mig själv, men samtidigt tänkte jag ut en plan i mitt huvud att på något sätt ge igen för det han gjort. Det var ju inte något så stort att ge igen för, men jag kände mig bara enkelt på bushumör idag. "Niall, vad är det där nere i vattnet?" Niall tog ett steg närmare bryggans kant "Vart?" Jag tog tillfället i akt och stötte till honom ganska hårt på axeln. Han slog runt med armarna i hopp om att hitta balansen, men istället ramlade han rakt ner i vattnet. Jag började skratta, det blev mycket roligare än jag trott. "Det där var taskigt!" Utbrast Niall med ett skratt när hans huvud nått ovanför vatten ytan, vilket fick mig att skratta mer "Tur för dig att du är så söt att jag inte tänker hämnas" Jag log "Bra" "Men nu..." Niall vinkade till sig mig med handen, jag himlade lätt med ögonen, innan jag satte mig ner på bryggan med fötterna i vattnet. Niall simmade direkt fram till mig och placerade en puss på mitt ben "Jag kan bära dig" Jag höjde ena ögonbrynet och tittade på honom med en viss blick "Och exakt hur ska det gå till?" Niall vände sig om med ryggen mot mig "Hoppa upp" Jag tittade osäkert mot honom, även fast han inte kunde se mig "Niall, jag..." "Bara gör det" Jag suckade, innan jag försiktigt drog upp benen på hans axlar. Niall tog direkt tag i dom och började gå utåt. Vattnet gick kanske till hans axlar, och mina fötter var nere i vattnet "Föresten..." Niall tittade upp på mig, med ett busigt leende "...jag ska ha hämnd" Jag gav honom en oförståendes min "Du sa nyss att du inte skulle det" Han ryckte på axlarna, vilket fick mig att svänga till och skrämt lägga händerna i hans hår. "Jag sa bara det. Inte det där om att du var söt, för det var sant" "Så hur ska du hämnas?" Niall tittade upp på mig med det busiga leendet, jag kanske inte borde frågat det."Du vill inte bli blöt, eller hur?" Jag tittade skrämt på honom "Åh, du vågar inte" Han nickade långsamt, "Jodå" Innan jag ens hunnit reagera hade hela han dykt under ytan, och jag följde därmed med honom. Vattnet nådde mig till midjan, men sen kunde Niall inte dyka längre ner, så han dök upp igen. "Tack och lov att du dök upp igen" Niall orkade på något sätt lyfta mig över hans huvud, så jag hamnade i hans famn. "Var beredd" Snabbt så tog jag ett djupt andetag, och höll andan, när Niall doppade hela mig under vattnet. Det varade endast för någon sekund, då han dök upp igen sen. "Är det hämnd nog, tror du?" Jag log smått, innan jag pressade mina läppar mot hans "Jag gissar det..."
SOO WHAAT do you think? Kommentera!! :)
Nella låg i solstolen bredvid mig, med mina solglasögon på sig. Hon var helt omedveten om att alla killar som satt runt oss i sina solstolar dreglade över henne. Exakt varje kille, förutom en man i femtioårsåldern längre bort. Alla stirrade, vilket väckte ett obehag inom mig. Hon var min, bara min, jag tänker absolut inte dela med mig. Fast det väckte även en annan typ av känsla, rädsla. Om hon får upp ögonen och inser att hon kan få snyggare killar än mig, som tillexempel killen längre bort, som sitter och stirrar. Brydde sig inte ens om mig, när jag gav honom en arg blick. "Niall, jag tänkte köpa glass, ska du ha något?" Jag vände på huvudet och mötte Nellas vackra ögon "Eh, ja, jag kan ta likadant som du tar" Hon nickade kort, innan hon tog upp sin väska, och började rota efter pengar. Jag var snabb med att ta upp en liten överdriven hög summa pengar ur min ficka "Här" Hon skakade på huvudet "Jag kan ta mina egna" Hennes blick mötte min när jag tog ifrån ifrån henne hennes handväska "Du får ta dom här pengarna" Nella gav mig en menandes blick, men tog pengarna ur min hand "Fast jag kanske ska följa med dig, jag gillar inte hur alla killar tittar på dig" Tveksamhet avspeglades i Nellas ögon. Åh sötnosen är så omedveten om hur vacker hon är. "Niall, ingen tittar på mig. Dessutom måste du stanna och passa våra saker" Hon ställde sig upp från solstolen och började gå bort, men jag tog tag i hennes handled "Vänta, ta på dig den här, så stirrar killarna inte lika mycket" Jag drog snabbt av mig min tröja, och trädde den över hennes huvud. Hon log mot mig "Tack" Hon gav mig en snabb puss på munnen innan hon gjorde sin väg bort mot glasskiosken. Alla killarnas blickar följde efter henne. Stolt la jag mig bekvämt ner i solstolen igen, och följde henne med blicken. "Är det din tjej?" Jag tittade bredvid mig och fick syn på en kille i min ålder som nästan inte kunde slita blicken ifrån henne. Ännu mer stolt tittade jag bort mot henne igen, som berättade för tjejen i kassan vad hon ville ha "Japp" Killen nickade långsamt "Hon är snygg" Nu var det min tur att nicka "Japp" Svarade jag åter en gång. Nella började gå tillbaka med två glassar i händerna "Här, sötnos" Att hon kallade mig sötnos fick mig att le större än vad jag redan gjorde "Tack, sweetie"
SOO WHAAT do you think? Kommentera!! :)
//Hilda
Kommentera för mer!!
Kategori: Forever And Always
Datum:
Kapitel 6 - Do You Need Help?
"Min solstråle?" Hörde jag Niall viska in i mitt öra. Trött vred jag på mig i det jag trodde var en säng, men slog genast upp ögonen då jag kom på mig själv med att jag satt upp i limousinen. "Vi är framme" Jag blickade ut igenom det tonade fönstret, och fick syn på en vacker byggnad, med en fin terass. Det var stora glasfönstret, som räckte från golvet till början av taket nästan över allt, så man kunde tydligt se in i de vitmålade rummen. Blommor stod som en gång uppför huset "Vackert..." Fick jag ur mig, chockad, utan att beskriva vad som vad vackert. Niall skrattade tyst bakom mig "Menade du din spegelbild i glasrutan eller det utanför?" Jag gav honom en trött, och menande uppsyn med ett leende, och skulle precis öppna dörren, då den öppnades av sig självt. Förvirrat intalade jag mig själv att dörren var radiostyrd eller något, men fann sedan den logiska förklaringen. Personen som hade kört bilen stod och höll upp den. Jag log tacksamt, innan jag klev ut ur bilen. "Här, sweetie, gå och lås upp. Om du är hungrig finns det mat i kylen" Niall räckte fram nycklarna till huset, och jag tog emot dom "Okej..." Mumlade jag tyst fram, innan jag började gå upp mot huset. När jag kom upp så var det första jag möttes av en enorm hall, som satt ihop med köket och vardagsrummet. Imponerat gick jag runt i rummet, och min blick hamnade på möblemanget. Det var som att hela huset, förutom toaletten, var i ett ända stort rum. Det var öppet, och fint. Jag gillar det skarpt. Dörren öppnades, och Niall gick in med många kassar i händerna och ryggsäck på ryggen. Jag tänkte precis erbjuda hjälp, då han ställde ner allt. Han gick sedan fram till mig, och la armarna runt mig "Är det okej?" Mumlade han in i mitt hår "Det är mer än okej, det är fantastiskt" Niall log. "Bra, för vi kommer ju spendera mycket tid här" Jag nickade kort "Har du hyrt det?" Han nickade samtidigt som han gav mig en puss på kinden "Men om du gillar det kan vi ju köpa det och ha det som sommarställe" Jag höjde ena ögonbrynet "Köpa? Hur mycket skulle det kosta?" Niall ryckte på axlarna medan hans blick släppte min i några sekunder för att ännu en gång glida över rummet "Kanske tio tusen något sådant, vi skulle ha råd" Jag blinkade "Vi?" Niall log, och mötte min blick "Ja, vi, vi är gifta nu, det betyder att vi delar ekonomi, vilket betyder att du är en miljonär" Jag drog bort hans armar runt mig och vände mig helt mot honom "Niall, nej, det är dina pengar, du har jobbat hårt för dom. Jag tänker inte bara gifta mig så har jag pengar, jag vill jobba för dom, jag måste skaffa ett jobb "'Han skakade på huvudet "Nej, snälla, jobb betyder att du inte kommer vara hemma hela tiden, och jag vill att du ska vara hemma med mig" Jag log kort mot honom innan jag gav honom en snabb puss på munnen "Det är sent, vi borde gå och lägga oss" Niall nickade instämmande, och tänkte precis pussa mig då jag slingrade mig ur hans famn för att börja gå mot sängen. Jag struntade i att borsta tänderna, jag hade helt enkelt inte lusten. Niall kom efter mig, och jag satte mig ner på sängkanten, och drog av mig de höga klackskorna "Tack och lov" Suckade jag ut "De här skorna har dödat mig" Niall skrattade lågt "Behöver du en fotmassage?" Jag log "Sen kanske, nu kommer det värsta problemet..." mumlade jag, medan jag tittade ner på klänningen. Niall drog bara enkelt och utan problem av sig sina byxor, medan jag, och jag snurrade runt likt en hund som jagade sin egen svans, och tänkte faktiskt lägga mig på golvet och kravla ur mig den då jag såg Niall i spegelbilden, som stod och tittade roat på mig. Jag skrattade, och vände mig om mot honom "Testa att sätta på den på dig själv och sedan ta av den, det är inte enkelt!" Han log "Jag föredrar att inte ha på mig en klänning. Och dessutom hur fick du på den då?" "Danielle och Perrie hjälpte mig" Mumlade jag ut medan jag började snurra runt igen "Behöver du hjälp, sweetie?" Jag stannade kort upp, och tänkte igenom det hela. Men sedan insåg jag att jag inte hade något val om jag inte ville sova med den inatt "Ja, tack" Sa jag, med en liten osäker stämma. Niall gick bara säkert fram till mig, och började dra i den. Efter några sekunder hade han fått av den där den satt tajt, så resten hade jag nog kunnat klara. Men istället så fortsatte Niall bara hjälpa mig, och han fick ner den helt. Plötsligt pressade Niall sina läppar mot min hals. Jag vände mig om, och våra läppar mötte varandra. Hans händer hamnade runt min bara midja, och drog mig närmre honom. Han började föra mig mot sängen igenom att gå mot den samtidigt som hans läppar var upptagna med mina. Han lyfte försiktigt upp mig innan han fortfarande lika försiktigt la mig ner i den fantastiskt mjuka sängen. Kyssen upphörde för några sekunder, då Niall var tvungen att krypa fram mot mig, för att sedan krascha våra läppar mot varandra. Det kändes lite orättvist, att jag skulle vara utan tröja medan han hade den på, så jag började dra av hans tröja, men den var inte den enda anledningen. Det var även för att jag var i behov av att känna hans varma hud mot min. Kyssen upphörde igen för några sekunder när jag drog tröjan över huvudet på honom. Men de möttes så snart som jag kastade iväg den en bit bort. Nialls händer hamnade på mitt bh-band, och då avbröt han kyssen. Han lutade sin panna mot min, och vi både andades häftigt efter den långa kyssen "Är det okej?" Andades Niall mot mina läppar. Jag tänkte i endast några sekunder, innan jag försiktigt nickade på huvudet "Säker?" Jag nickade ännu en gång, innan jag flätade in mina fingrar i hans blonda hår och tryckte honom försiktigt mot mig, då våra läppar möttes igen. Vi slutade inte med det vi höll på med förrän alla våra kläder låg lite utslängda lite överallt i rummet, och jag låg trött med ryggen mot honom, och vi hade gjort det. Jag kände hur hans starka arm virade sig runt min midja "Godnatt, sweetie" Viskade han in i mitt öra, innan han placerade en mjuk puss på min kind. Jag somnade med ett svagt leende på läpparna.
Okej, vad tycker ni? :)
Jag vaknade sakta av några svala andetag som träffade mitt ansikte. Jag öppnade ögonen, och att se hans ansikte fick fjärilarna att vakna. Däremot blev dom ännu fler när han sakta började le "Godmorgon" Mumlade han ut, med sin hesa morgonröst. Jag log tillbaka "Godmorgon" Svarade jag, och våra läppar möttes i en passionerad kyss. "Jag har gjort frukost" Berättade han svagt, och tittade djupt in i mina ögon. "Verkligen?" Han nickade kort "Här" Han reste sig upp från sängen, för att dra en bricka som låg vid fotänden av sängen. Jag tänkte precis dra ifrån mig täcket, då jag kom ihåg att jag inte hade några kläder på mig. Jag skrek ljust till och gömde mig bakom täcket "Nella, sweetie, jag har sett dig utan kläder förut" Jag gav honom en menande min "Niall, du kanske inte märkt det, men det här huset har helt öppna fönster" Niall skrattade lågt "Nej, säger du det? Det har jag inte märkt" Jag skrattade "Men här, sweetie, jag kan ge dig några kläder" Han sköt brickan mot mig, innan han ställde sig upp från sängen och började gräva i min resväska, vi hade inte hunnit packa upp än. Jag började äta av den underbart goda maten, medan min blick följde när Niall letade efter några kläder i min väska. "Blir det här bra?" Niall höll upp ett linne med några shorts "Förvånade bra" Log jag, och tog emot dom. Niall log stolt "Toppen, är du klar om två timmar?" Jag mötte hans blick "En timme" Han nickade leendes "Okej, vi möts i köket då, jag hade tänkt att vi skulle göra en speciell sak då" Jag höjde ena ögonbrynet medan jag log "Exakt vad?" Han log större, och hemlighetsfullt, innan han sträckte sig mot mig, för att ta sin mobil som låg på sängbordet bakom mig "Hemlighet" Sa han kort, och tog den, innan han avfyrade ett underbart vackert leende och gick ut ur rummet.
Okej, vad tycker ni? :)
Blev lite awkvard att skriva de där i mitten av kapitlet, men jag tror ni vet varför dom behövde göra det ;)
Kommentera! :)
//Nellie
Kommentera för mer!!
Kategori: Forever And Always
Datum:
Kapitel 5 - Take Care Of Her
"Wow..." Mumlade Niall ut, medan han synade nig uppifrån och ner. Jag hade bytt om från bröllopsklänningen till en lite mer utav fest klänning. Den var kort, och tajt, men ändå kände jag mig bekväm i den. Jag log, och tittade ner på den. "Är den okej?" Niall skrattade, innan han blickade ner på den igen. "Okej? Jag älskar den, du är..." Han tog ett steg närmre mig "...sexig" Viskade han in i mitt öra, för att förhindra att dom andra inte skulle höra. Jag såg på honom, och pressade mina läppar mot hans, men endast i en snabb puss. Niall verkade ändå nöjd med den, och tog tag i in hand "Ååhh, min lilla gumma!" Mamma rusade fram mot mig, och placerade sina händer på mina kinder. Pappa kom lite efter och ställde sig bredvid henne "Mamma..." Mumlade jag lite förnedrat innan jag drog bort hennes händer från mitt ansikte "Min lilla flicka, du växer upp så snabbt. Det känns som igår du just lärde sig cykla. Åh jag saknar den tiden" Niall log mot min mamma "Ingen fara, fru Roach, det kommer barnbarn" Jag rodnade, och blickade ner på mina klackskor. "Ja, det hoppas jag. Men Niall, du vet vad jag sagt, kalla mig Maria" Svarade min mamma med ett leende till Niall. Niall log stort tillbaka men hann inte svara förrän min pratsamma öppnade munnen igen "Okej, så berätta nu vad ni tänkt göra på er smekmånad" Förtjust klappade mamma ihop sina händer, och tittade nyfiket på oss "Tja, jag har planerat allt. Men grejen är att det ska vara en överraskning för Nella" Niall mötte min blick, och log hemlighetsfullt "Åh, jag förstår" Mamma tittade från Niall till mig "Men ja, nu ska jag gå och roffa åt mig lite kakor innan det tar slut" Mamma lämnade oss med ett litet leende. Pappa log mot mig, men lät sedan sin blick glida över till Niall "Ta hand om henne" Gav pappa honom en klappning på axeln, innan han följde efter mamma. "Tro mig, det ska jag" Ropade Niall efter honom, samtidigt som han tog tag i min hand hårdare. Jag lät honom möta mina läppar i en kyss, men vi både blev avbrutna lika snabbt som vi började "Nella, Niall!" Maura, Nialls mamma dök upp, och kramade om oss både "Mamma" Mumlade Niall in i hennes axel "Jag är så lycklig för er både två" Berättade Maura, och jag log mot henne "Ja, det är inte så många som hittar sin kärlek i livet så snabbt. Bra gjort" Instämde Nialls pappa, Bobby, när han dök upp bakom Maura. Niall ryckte lätt på axlarna "Jag hade väl bara tur" De både log mot oss "Nella, bar du möjligtvis sett din mor och far? Jag skulle gärna vilja prata med dom" Jag nickade "De gick till snacks bordet" Berättade jag "Tack" Bobby och Maura gick iväg. Jag vände mig om mot Niall igen, och hörde då Maura ropa mot oss "Och hörni, glöm inte att skaffa barnbarn snart!" Jag rodnade, och tittade ner i marken "Varför nämner alla barnbarn?" Niall skrattade "De vill ha små barn att leka med. Skulle inte du vilja skaffa barn en dag?" Jag mötte hans blick "Nu är du lite för långt in i planeringen" Niall skrattade mera, samtidigt som han lät hans läppar krascha mot mina. "Hörni!" Kyssen avbröts "Men snälla, får jag inte kyssa min fru?!" Utbrast han upprört och tittade på Greg som stört oss "Whoa, ta det lugnt. Jag ville bara säga grattis" Oskyldigt räckte Greg upp hans händer "Tack" Log jag bara, och försökte att inte störa dom i deras speciella syskon stund. "Niall, jag går bortåt, mot snacks bordet" Niall nickade kort, och gav mig en snabb puss på kinden innan jag började gå bortåt. "Vänta..." Niall tog tag runt min handled, vilket fick mig att stanna och titta bak på honom "...kan du ta en sån där chokladkaka till mig? Jag är rädd att dom tar slut" Jag log mot honom "Självklart" Han log mot mig igen, innan han släppte taget om mig, och jag gick mot bordet.
Lte kort, ni förtjänar längre, men uppdateringen är väl i alla fall bra? :) And bättre kort än inget, am I right? Tack för alla kommentarer! Ni anar inte hur det gör våran dag! :)
Jag tittade med ett brett leende på alla ansikten. Alla stod runt oss, fast de hade inte ställt sig framför oss, så det bildades som en gång, som ledde ner mot en limousin, som stod parkerat på gatan. Niall tog min hand, samtidigt som vi började gå ner för gången. Alla tjöt, och de alla höll så kallade tomtebloss i händerna, som sprakade. När vi stod mitt i trappan som ledde ner till vägen, stannade Niall, och när jag vände mig om, så placerade han sina armar på min midja, och började kyssa mig. Den plötsliga händelsen fick mig nästan att ramla bakåt, men Niall höll i mig. Kyssen blev intensiv, och kärleksfull, och förblev det tills den var slut, och alla runt omkring oss skrek högre. Jag fnissade tyst, men det blev direkt överröstat i allt skrik. Niall släppte mig, och vi började gå ned för trappan. När vi stod utanför limousinen, så dök killarna, och Perrie och Danielle upp. "Alla presenter ligger i bilen" Log Perrie, vilket fick mig att spricka upp i ett stort leende "Jag vet inte ens om det skulle blivit av något bröllop utan er, tack så hemskt mycket, för allt" Log jag, och gav de både två en kram. Danielle log lurigt "Tja, inte alla presenter, vi har en här..." Perrie fnissade tyst, medan jag höjde på ena ögonbrynet "Vad?" Danielle räckte fram en presentpåse, jag tog emot den och skulle precis öppna den, då de avbröt mig "Vad gör du?! Inte nu! När ni kommer fram!" Han slog till mig löst på axeln. Förvirrat mötte jag deras blickar "Ehm...okej" Jag kände hur ett par armar slöt sig runt min midja "Sweetie, vi måste åka nu" Viskade Niall i mitt öra "Okej..." Mumlade jag ut "Tack igen" log jag mot dom, de bara log som ett varsågod. Niall gick först in i bilen, och jag stannade ett tag utanför, endast för att vinka till alla. Alla som stod där, vinkade tillbaka. Jag gav dom ett leende, innan jag satte mig i den vita limousinen, och stängde dörren. Den började köra iväg, och jag mötte inte Nialls blick förrän alla som stod och vinkade var utom synhåll. "Har du någonsin åkt i en limousin?" Undrade Niall, samtidigt som han log mot mig "Ja, faktiskt, en gång på skoldansen i nian" Niall såg nästan lite besviken ut, när han nickade kort "Fast däremot har jag aldrig kysst någon i en limousin" Niall skrattade "Åh" Han vickade kort på ögonbrynen, innan han tryckte sina läppar mot mina.
Lte kort, ni förtjänar längre, men uppdateringen är väl i alla fall bra? :) And bättre kort än inget, am I right? Tack för alla kommentarer! Ni anar inte hur det gör våran dag! :)
//Hilda
Kommentera för mer!!
Another Love
Tied Love
One Shots
