Kategori: Forever And Always
Datum:
Kapitel 20 - I Think I Can Fix It
Jag låtsades som om jag inte hörde något, utan lät min blick nonchalant åka ut igenom bilfönstret. Inte ens efter den långa förklaringen hade han övertygat mig. "Vem var det då?" Undrade jag snabbt "Det kan jag inte säga" Suckade han tungt. "Då finns det inget bevisat, Niall" Mumlade jag tystlåtet, en aning besviket. Att han inte anförtrodde mig med att säga det, jag trodde han litade på mig. Jag kände mig inte bara besviken, utan sårad.
Bilen stannade, och Niall stängde därefter av den. Han tittade på mig med ett leende, men slutade le när jag bara gav honom en sur blick och vände sedan blicken bort från honom. Han suckade högt "Nella, jag vet att du är sur. Men jag lovar att det inte var något, vet du vad, jag kan faktiskt bevisa det" Han ställde sig upp ur bilen för att sedan stänga dörren. Jag satt kvar och bara undrade vad han skulle göra. När jag precis skulle gå ut ur bilen för att titta vad hon gjorde, så öppnades min dörr utav Niall som höll upp den, och gestikulerade att jag skulle ut. Jag gjorde som han sa, och han stängde sedan bildörren efter mig. Jag tittade med ett förvånat ansiktsuttryck på byggnaden vi hade stannat utanför. Han tog försiktigt min hand, för att sedan leda in mig i den. När vi kom in så var det första man såg ett bord, med flera ljus runt sig. Jag stannade till och tittade förvånat på den tomma restaurangen medan Niall stängde dörren bakom mig "Vad...är det här?" Mumlade jag förvånat ut medan jag lät min blick glida återigen över bordet "Din födelsedagsmiddag" Viskade han kort in i mitt öra innan han slingrade armarna runt min midja, och tog tag i jackkanterna och drog av mig jackan. Jag lämnade Niall bakom mig och gick chockad in i det mysiga rummet, och Niall skyndade sig fram och drog ut stolen åt mig. Jag log kort mot honom innan jag satte mig ner på den, och Niall drog då in den. Han satte sig då mitt emot och jag tittade förvånat ner på den underbara maten på tallriken framför mig. "Niall, hur...?" Började jag, med fick inte ur mig den sista meningen. Han skrattade kort åt min min "Fråga inte hur, bara ät med mig, och sluta vara sur" Han tog min hand över bordet "Men jag fattar fortfarande inte vem det var du pratade med" Niall drog in ett andetag "Hon hette Jennifer, hon är ägaren till den här restaurangen. Jag berättade för henne mina planer för ikväll, och hon sa att hon hittat en fin restaurang. Jag skulle komma dit och titta på den för att se om den var bra" Förklarade han och jag kände mig dum. "Jag är...ledsen..." Niall skakade bort det med handen "Det gör inget, ikväll, ska vi bara äta, ha roligt och du ska njuta av din nittonårsdag" Jag log stort mot honom "Jag tror jag kan fixa det"
Nella gick in i rummet när jag låg i sängen och vilade. Hon log mot mig innan hon vandrade mot mig och stannade vid sängkanten "Niall, den är bara åtta, vi kan väl vara uppe?" Jag log mot henne och nickade innan jag tog tag runt henne och välte ner henne bredvid mig "Jag vet, jag bara kände för att mysa lite med dig" Hon log och jag la armarna runt henne innan våra läppar försiktigt möttes för en kyss. Hennes hand åkte igenom mitt hår, vilket fick mig att rysa. Jag hoppade närmre henne och tryckte henne mot mig. Jag var i starkt behov över att ha henne nära mig. "Vi åker hem imorgon" Påminde jag henne och hon suckade tungt "Stämnings förstörare" Mumlade hon tyst mot mina läppar och jag skrattade "Ville bara ha det sagt" Hon tog log mot mig innan hon ännu en gång pressade sina läppar mot mina. Ännu en gång la jag armarna runt henne och hon smekte försiktigt min kind. Jag lutade mig fram och placerade mina läppar på hennes hals. "Babe, du vet hur mycket jag älskar dig, eller hur?" Hon nickade kort, och jag rullade över så att jag hamnade på henne och började då kyssa henne länge, tills hon behövde luft. Då slutade jag medan jag fortsatte kyssa henne, fast då på andra ställen än på hennes läppar "Niall, tack så mycket" Jag mötte hennes blick "För vad?" "För att ha gjort den här födelsedagen till den bästa någonsin" Jag log stort, glad att hon tyckte så innan jag fortsatte kyssa henne, inget mer behövde sägas från min sida "Jag älskar dig" Hur mycket hon än skulle säga de orden, skulle jag aldrig tröttna på dom. Känslan var obeskrivlig, precis som första gången hon sa det. "Jag älskar dig med, min ängel" Mumlade jag innan våra läppar möttes igen.
Vaad tycker ni? Logisk förklaring, eller...? :)
Vaad tycker ni? Logisk förklaring, eller...? :)
//Nellie
Kommentera för mer!!
Kommentarer
Namn: Johanna
Awesomeeeee
Svar:
Hilda Nellie
Namn: Anonym
Jätte bra när kommer nästa?
Svar:
Hilda Nellie
Namn: Tess
Jätte bra!! När kommer nästa kapitel
Svar:
Hilda Nellie
Namn: Tilda
Bra!
Svar:
Hilda Nellie