Jag skulle gärna vilja gå tillbaka till torget, men för att göra det måste jag passera Kent igen, jag ville verkligen inte ta den chansen. Om det inte vore för den där killen som hade stört så hade han säkert tvingat mig hoppa in i hans bil eller liknande. Det skrämde mig, inte bara att jag var på en läskig, trist och mörk väg utan att jag visste vart, jag hade känd mig helt trygg, varm och säker om Niall skulle varit bredvid mig.

Men nu är jag här utan Niall. Ensam. 

 

"Nella!" Nialls lättade röst ekade över gatorna. Snabbt blickade jag uppåt, men hann knappt se att det var han förrän jag blev omfamnad i en kram. Jag kramade tillbaks med den styrkan jag hade kvar, sen allt med Kent, och dessutom att jag gått hem.Jag kände att det var Niall, på den underbara doften, och sen också för att jag hade ju hört hans röst "Gud, Nella, jag var så orolig"

Hans röst brast på tredje ordet, och han började gråta "Niall, gråt inte, jag är här nu" Skyndade jag mig därför att säga. Niall andades ut "Jag vet, men när du försvann kom det upp så många tankar om vad som hänt. Jag är bara så glad över att se dig, är du okej?"

Jag nickade snabbt "Ja, det...är jag" Berättade jag, med en kort paus mellan det och är jag. Vi stod där i en evighet kändes det som, medan Niall tyst snyftade in i min axel och jag kramade om honom så hårt jag bara kunde. "Jag trodde att det var den sista gången att tappa bort dig vid Nandos." Jag släppte kramen för att le mot honom. "Niall, jag mår bra" Niall började le, och började tillslut skratta tyst, med en lycklig stämma, och torkade tårarna."Ja, och det är den enda som räknas"

Ännu en gång omfamnade han mig, men kramen varade inte länge, då Niall plötsligt bar upp mig.

Jag skrek tyst till över den plötsliga handlingen vilket fick Niall att skratta tyst."Lugn, jag bär bara in dig. Du känns kall" Berättade Niall, och det tog ett tag för mig att inse att han var rätt. Hela min hud var iskall, men på insidan var jag värmd. 

 

 

Jag bet mig själv i läppen medan jag ännu en gång blickade ner på korten i min hand. "Har du några sjuor?" Med en suck slängde jag över de tre korten på hans sida. Han bara log medan han la dom i en prydlig hög bredvid alla andra paren han fått ihop. Jag hade noll, inget alls. "Några treor?" Frågade han, och jag gav honom mina sista kort. Niall log kort "Jag vann" Påpekade han det uppenbara, en överlägsen vinst.

"Det menar du inte?!" Utbrast jag ironiskt och surt,  jag är en dålig förlorare. Niall skrattade, innan han kramade om mig "Sweetie, vad sägs om vi kör en gång till, men nu med vinster?" Jag nickade kort, jag måste vinna åtminstone en gång "Okej, om du vinner så får du en kram, om jag vinner får du en kyss"

Niall vaknade till lite extra på ordet kyss "Japp, vi kör så" Sa han snabbt, innan han började sortera upp korten igen. När han var klar sträckte jag mig efter mina kort "Har du några nior?" Började han, som log tog givet att han skulle börja "Finns i sjön" Han tog upp ett kort ur sjön "Har du några kungar?"

Niall gav mig det kortet han tagit upp ur sjön, och jag log stolt, även fast jag hade en kung kvar innan jag fick ett par.

 

*

 

"Har du några nior?" Frågade Niall, det enda kortet han frågat efter under hela spelet, som jag gjort nästan varje gång skakade jag på huvudet, och Niall tog upp det sista kortet i den så kallade sjön

"Har du några ettor?" Niall gav mig ett kort, och jag tog stolt emot det och la ner alla mina kort jag hade kvar på bordet, tillsammans bildade dom ett par med ettor. "Vad synd, jag förlorar" Sa Niall, men lät inte alls ledsen, utan mest glad. Han sträckte sig över bordet, och gav mig en lång kyss. Kyssen varade länge, och var väldigt passionerad.

Efter kyssen gav jag honom en menandes blick "Niall, får jag se på dina kort?" Mumlade jag misstänksamt, medan Niall försökte gömma kortet "Niall..." Han suckade, innan han räckte mig korten.

Alla fyra kort som var kvar i hans hand, var nior, de korten han frågat om hela tiden. Jag höjde ena ögonbrynet och tittade på honom "Du förlorade med flit?" Sa jag, även fast jag redan misstänkt det på hans inte så diskreta sätt. "Ja, men spelar det någon roll? Du vann ju" Jag ryckte på axlarna "Du har ett poäng"

Han skrattade tyst, innan han lutade sig fram mot mig för att ge mig ännu en kyss.

 

"Är jag den enda som är utmattad?" Mumlade Niall intill mitt öra när vi låg i sängen med endast en liten lampa tänd. Jag gav honom ett leende "Nej, inte alls" Han gav mig ett leende, innan han tryckte sig mot mig för att ge mig en kyss. Jag hade inget emot det, men däremot, när han tog tag i min arm, rakt på stället Kent slog mig förstörde jag kyssen med att låta ett smärtsamt ljud komma ut ur min mun.

Niall avbröt direkt kyssen och tittade oroligt på mig "Nella, vad är det? Tog jag för hårt?" Jag skakade snabbt på huvudet "Nej, Niall, det är bara det att..." Jag avbröt mig mitt i meningen, då orden som Kent sagt ekade i mitt huvud. Berätta det här för någon, och jag kommer se till att både du och din pojkvän får lida. Jag hade lidit många gånger, så mig är jag inte så orolig för. Niall däremot, ville jag verkligen inte att han skulle komma åt, eller ens röra, eller se för den delen.  "...bara det att...?" Undrade Niall, och det var då jag återgick tillbaka till nuet.

"Godnatt" Sa jag snabbt, och brydde mig inte ens om att avsluta meningen. Niall verkade förstå att jag inte ville prata om det, och tog därför inte upp det mer, vilket jag tyckte var skönt. "Godnatt, sweetie, sov gott" 

 

"Niall, du behöver inte" Berättade jag med en utdragen suck. Niall nickade på huvudet "Jo, såklart. Jag måste kunna skämma bort dig i alla fall lite, sweetie" Smekte Niall försiktigt min hand, medan han lämnade klänningen till kassören, som tog emot den. Direkt när vi vaknat så åkte vi hit, en fin galleria.

När klänningen var betald suckade jag, men gav honom ett leende "Tack Niall, men ändå inte tack" Niall skrattade åt mitt konstiga sätt att säga tack "Varsågod, sweetie" Placerade Niall en fjäder lätt puss på min kind "Sweetie? Så det är det kan kallar dig?" Förskräckt vred jag på huvudet, och fick se Kent stå där. Med sitt vanliga, läskiga, obehagliga leende, som fick det att uppstå gåshud på mina armar

"Du ska ha jävligt klart för dig att Nella inte ska vara med dig, hon ska vara hemma hos oss, och städa" Han gick raka vägen fram till Niall, gav mig inte ens en blick, utan behandlade mig som luft. Han knuffade omkull Niall, och jag skrek till. Han började slå på honom, och jag försökte rusa fram och ställa mig i vägen, så slagen kom på mig istället. Men jag kunde inte bära upp mina fötter. De var som fast i marken

"NIALL!" Skrek jag ut, och kände mig inget annat än rädd, över att se personen jag älskade mest i hela världen bli slagen av personen jag avskydde mest. Alla människor gick förbi oss, och brydde sig inte ens om oss. Det sista jag såg var Niall, som låg medvetslös på golvet i gallerian.

---

Whad tror ni kmr hända? ;) :D

Tack för alla kommenterer på förra kapitlet! :)

//Hilda

Kommentera för mer!!

Ne men va!! Shit börja ju gråta nuuuu :'C

gud va bra!!!!

jättebra :)

Hoppas det var en dröm men ändå inte... Stackars Nialler :( Hoppas han klara sig

Nejj! Stackars Niall och Nella:( tror kanske nån som går förbi tillslut går i mellan Niall och Kent och att antingen Kent får betala böter eller hamnar i finkan (eftersom att det är typ olagligt att slå någon).