I samma sekund som Felix höll på att låtsas gråta så vände jag på huvudet ut igenom fönstret och fick syn på Louis som stod där. Mitt leende blev bredare när han log mot mig och vinkade. Jag vinkade diskret tillbaka och vände sedan huvudet mot  Mrs. Keely som verkade gett upp hoppet om lektionen. "Mrs. Keely, säg till dom!" Utropade Sandra. "TYST!" Skrek Mrs. Keely ut. Ingen av dom lyssnade och dom fortsatte spela upprörda "Mrs. Keely, om dom är tysta slutar vi tidigare då?!" Skrek jag för att överrösta killarna. Mrs. Keely tänkte en stund "Ja!" Jag log nöjt mot Louis ute i fönstret. Om vi slutar tidigare blir det mer tid med Louis. "Killar, tysta!" Sa jag med normal ljudnivå på rösten. Killarna slutade prata direkt och tittade på mig "Vi slutar tidigare om vi är tysta" berättade jag. Killarna tittade på mig, som att dom frågade vad det spelar för roll "Jag vill sluta tidigt" Killarna satte sig på sina platser "Okej hörni, för Mathilda!" Utropade Felix och resten av killarna gav ifrån sig seger rop och slog i bänkarna "Okej, vi genomför läxan, sedan slutar vi" "Wow!" Skrek jag och satte upp händerna i luften, killarna hängde på och seger ropade igen. "Okej, ni måste veta vad dom här orden betyder..." Hon strök under några ord och min blick fördes till Louis. Han log snett och jag log tillbaka. "...kan någon säga vad det här ordet betyder?" Amanda räckte upp handen "Mrs. Grey" "Det betyder att man återföds" sa hon med en aning tillgjord röst. "Bra, Mathilda, vad står  HDI för?" Jag suckade "Har Damon Ilningar" Killarna skrattade medan fröken suckade "Nej, det står för Human Development Index." "Amen vafan, det är ju samma sak" Killarna skrattade mer, eftersom det var två helt olika saker "Nej, för vad betyder det, Kajsa?" Kajsa tänkte svara, men jag öppnade munnen snabbare "Men vem fan bryr sig, nu vill jag sluta!" Utropade jag bestämt och slog knytnäven i bordet dramatiskt "EXAKT!" Skrek killarna. Fröken tittade bisarrt på oss "Okej, gå, men glöm inte läxan" Jag skrek 'Wohoo!' lite förvånad att hon lät oss gå. Jag tog mina böcker och hände min skinnväska slarvigt på axeln och gick sedan snabbt ut till mitt skåp och slängde i. Böckerna "Mathilda, vi har läxa till imorgon. Ska det vara vulkan?" Undrade Jack "Skulle det inte vara solsystemet?" Frågade jag. "Matti, vad vill du?" Sa Leo. Killarna hade alltid gått efter min åsikt. Dom har till och med sagt att jag är ledaren för den här gruppen. "Solsystemet" "Då blir det det!" Uttalade Daniel och klappade ihop händerna "Eller nej, Jacks idé, vulkan. Så roligt att se när den exploderar" "Okej, vulkan alltså!" Skrek Daniel ut. "Okej, ska vi göra den nu?" "Ehum... Jag har en sak att göra, så jag hinner verkligen inte idag" sa jag och rotade i min väska efter min mobil "Det är okej, vi gör den" sa Leo "Tack" log jag och tog ett steg fram och pussade honom på kinden. Leo log "Ses imorgon!" Ropade han efter mig när jag gick mot utgången "Japp!" Ropade jag tillbaka och öppnade sedan dörren. Louis stod och log mot mig när jag kom ut "Har du slutat?" Undrade han och la sina armar på mina höfter. "Japp" mumlade jag och placerade mina händer runt hans nacke. Han började kyssa mig och jag kysste givetvis tillbaka."MATHILDAA!" Åh, jag kunde känna igen den bitchens röst vart som helst. Jag avbröt kyssen och tittade på Katie. "Kan du och jag...prata lite?" Hennes röst lät trevlig, inte alls likt henne. Hon, Amanda och Lisa stod och stirrade på Louis medan Amanda och Lisa fnissade som besatt "Ja, okej, låt det inte ta för lång tid, jag vill inte slösa tid på onödiga saker" Den Katie jag känner skulle ha varit uppkäftig mot mig, men nu bara log hon "Okej..." Katie log fjäskande innan hon började gå bortåt, och beräknade sig nog att jag skulle följa efter henne. Jag gav Louis en besvärad blick, som han bara log åt. "Mathilda, vi har ju alltid varit vänner..." Jag höjde stort på en ögonbrynet. Bitch said what? "...så kan inte du be din kille att skriva en autograf till mig?" Jag skakade stort på huvudet "Jag kan inte fatta att du sjunker så lågt bara för att min pojkvän är känd" Misstroget skakade jag på huvudet medan jag med snabba steg gick mot Louis, som log lite mot mig.  "Ska vi åka till en fin park?" Undrade han, samtidigt som min mobil började ringa "Låter jättebra..." mumlade jag och släppte min omfamning om han för att ta upp min mobil. Pappa.

Jag suckade, men svarade sedan "Ja?" svarade jag otrevligt "Hej" Jag suckade igen "Vad vill du?" mumlade jag besvärat ut medan jag gjorde en irriterad min, vilket fick Louis att försöka hålla sig för skratt. "Ja ja, förlåt då, men du..." Jag hörde på pappas röst att han var arg "Jaaa...?" Försökte jag få honom att komma till det han ville "Jag fick ett intressant telefon samtal från din idrottslärare idag" Jag stannade upp "Varför var det intressant?" "Han berättade att en kille hade kommit, och hämtat upp dig, mitt i idrottslektionen. Det var intressant, eftersom hade hade undertecknat som Louis Tomlinson" Jag suckade "Ja, men jag..." "Mathilda, innan jag åkte trodde jag att jag gjorde det klart för dig att du inte fick vara med honom" Mina ögon åkte förtvivlat runt från skolan till vägen, och fastnade på Louis som stod med sin bil och gestikulerade att jag skulle gå in i den, vilket jag gjorde, och han stängde bildörren åt mig "Men pappa, snälla, du förstår inte vad han betyder för mig" "Mathilda, det ä..." Jag avbröt honom snabbt "Vänta, pappa, kan inte du och jag göra en deal?" Jag hörde han sucka i telefonen "Vad?" "Om du ger Louis en chans, ger jag häxan en chans..." "Hon heter Marie" Avbröt pappa mig, jag himlade med ögonen för mig själv "Visst, så ger jag häxan Marie en chans" Avslutade jag meningen. Louis satt och väntade på att jag skulle prata klart, så han kunde börja köra, jag vet inte varför han var tvungen att vänta, men jag sa inte emot. Jag hörde pappas fundersamma mummel på andra sidan luren "Okej då, det låter väl bra, för...jag har en sak att fråga dig..." Jag trummade otåligt med fötterna mot bilgolvet "Ja?" "Vill du vara brudtärna på mitt och Marie's bröllop?" En kall och ovänlig känsla sökte sig in i min kropp, och mitt grepp om min mobil försvann helt. Min mobil drämde ner i golvet på bilen, i fotutrymmet. "Mathilda? Hur mår du? Vad är det?" Medan jag bara stirrade rakt framför mig tog Louis min mobil "Hallå? Paul?! Vad sa du? Hon är helt...chockad" Han drog med handen framför mina ögon, men jag bara fortsatte stirra. Ska dom gifta sig?

Louis arm var placerad runt mig och han gick långsamt med mig bredvid sig samtidigt som vi åt på varsin glass "Så din pappa är bort rest i en vecka, men varför?" Jag åt lite mer på min glass medan jag suckade åt svaret "Han är i Venedig med Marie?" "Din elaka styvmamma?" Jag gav Louis en leendes blick "Japp, hon kommer in i mig liv och tror att jon kan ersätta min mammas plats" Jag fnös "Knappast" Medan jag tog en tugga av glassen såg jag hur solen sken rakt ner på lekplatsen. Barnen i parken sprang runt och lekte, och tjöt och skrek av lycka, och skrattade. Jag log mot dom "De är så söta" log jag, med blicken fast klistrad på barnen"Ja, visst är jag..." mumlade Louis något omedvetet om vad jag pratade om "Inte du" skrattade jag och slog till honompå armen, vilket fick hans fulla uppmärksamhet på mig "Jag menar barnen" "Om du gillar barn så måste du träffa mina lilla systrar, de är tvillingar" Louis satte nästan i halsen efter han sagt meningen, vilket fick mig att titta på honom med en konstig blick "Just det, du måste ju träffa mina föräldrar!" Jag gav honom en tveksam blick "Är det så bra då? Jag menar de kommer nog inte tycka om att vi är tillsammans, exakt som min pappa" "Du, va inte orolig för det, mina föräldrar vet att när jag tar hem en tjej att träffa mina henne måste det vara något seriöst, för jag gör annars aldrig det" Jag nickade kort, och litade på orden som kom ut från min pojkväns mun, "Okej, men just nu vill jag bara njuta av min jordgubbsglass"

 

"Här" viskade Leo åt mig på lektionen. Jag vände huvudet mot honom. Han gav mig försiktigt en telefon som var fullproppad med rosa glitter. "Katies mobil" Jag log mot honom, och han log tillbaka. "Tog du den?" Leo nickade "Va fan, Leo" skrattade jag "Jag har alltid vetat att du var en tjuv" Han himlade med ögonen "Försök komma på koden" Jag log mot honom igen innan jag tryckte på hemknappen. Mina ögon vidgades en aning när jag såg vad Katie hade som bakgrundsbild. Louis, min pojkvän. "Vafan..." Mumlade jag till mig själv. En hand ryckte plötsligt åt sig mobilen. Jag tittade upp och fann Katie stå där och stirra på mig ovänligt. "Varför tog du min mobil?!" Jag ignorerade frågan totalt "Varför har du Louis som bakgrund?" Undrade jag. Katie fnös "För att han är het" Jag gav henne en sur blick "Vad då, vad har du då?" Jag lät henne ta min mobil, som låg på bänken., då jag trodde att jag hade den vanliga ego bilden på mig. Men kom på mig själv med att Louis hade bytt, till en bild där vi pussades "Fan, ge hit den!" Skrek jag, men för sent, Katies haka föll till golvet och hennes ögon blev stora som jordklot "Va?!" Skrek hon ut. Jag ryckte snabbt åt mig min mobil och låste den "Va... Men är du tillsammans med Louis?!" Jag skakade snabbt förskräckt på huvudet "Nej, jag b...Pfffttt... Vad fick du det ifrån!? Nej!" Katie tittade misstroget på mig "Inte? Hur kunde du göra den där bilden?" "Photoshopad" sa jag snabbt "Det syntes ingen svart linje runt" "Jo, du tittade inte lika noga. Kom inte med någon bullshit, bitch" fräste jag. Katie tittade surt på mig, men gick sedan. "Meaw" imiterade Leo en katt och ungefär klöste i luften. Jag skrattade.

"Hur länge är kvar på den här lektionen?" Suckade jag upprivet. "Två timmar och 20 minuter" svarade idrotta läraren Mr. Hitch och jag suckade igen. Jag lutade mig mot Damon och han la armarna runt mig. Om man ser oss nu, ser det nog ut som att vi är tillsammans. Men om man kände oss vet man att Damon och jag bara är vänner, vi kan göra såna där kärleksfulla saker, men vi är inte mer än vänner. Damon gosade ner sitt ansikte i mitt hår och jag skrattade och gick framåt i ledet. Egentligen är brännboll kul, men inte när man har en lärare som skriker varje gång man gör fel. "Higgings, din tur!" tjöt Mr. Hitch över hela planen. "Ja, lugna dig Mr. Bitch" skrek jag tillbaka och killarna i ledet skrattade. "Vad sa du?!" Skrek Hitch "Eh... Mr. Hitch" Jag såg att Hitch inte trodde mig, men han fortsatte ändå spelet. Jag tog upp träklubban och synade ut över planen. Alla hade gått längre fram. Så dom trodde att jag skulle skjuta kort? Jag fnös för mig själv. Inte enligt mig... 

Jag kastade lätt upp bollen i luften och slog sedan till den med all kraft jag hade. "Herrejävlar!" Skrek i princip alla och jag började springa. "FRIVARV!" Tjöt alla när jag sprang in i målet. Damon kom efter ett tag "Fan vad långt du slog" skrattade han andfått. Jag log "Tack" Han blickade ut över planen och jag la armarna runt hans hals, och han slingrade armarna runt mig. Jag släppte ena handen för att ta upp parfym ur min väska och sprejade sedan på honom. Han skrattade och jag la tillbaka den och satte mig hand runt hans hals igen. "Jag vill inte lukta tjej parfym" skrattade han "Det får du nu, tjejerna kommer jaga efter dig" "Ja, med facklor och högafflar för att jag luktar som dom" Jag skrattade och pussade han på kinden "Nej, för att du luktar gott" Damon böjde sig ner mot mig och gav mig en puss i pannan "Tror du att om någon ser oss såhär så kommer dom tro att vi är tillsammans?" Jag nickade "Skulle nog se ut så." "MRS. HIGGINGS OCH MR. JOHNSSON, SLUTA MED ERA FASONER!" Skrek Hitch. Jag vände huvudet mot honom och fick då se Louis stå bredvid honom och stirra på mig och Damon med huvudet på sned. Jag släppte taget om Damon direkt, så han inte skulle tro något och sprang sedan över hela planen och log när jag kom fram till honom. Han hade en luva uppdragen och solglasögon. "Varför kysste du Damon på kinden och han kysste dig i pannan?" Undrade han. Jag hade ingen bra förklaring till det. Jag blev glad att höra hans röst, och jag drog av hans glasögon och såg in i hans grå blåa ögon, som just nu bara skrek om avundsjuka. "Louis, jag måste få pussa mina vänner då och då utan att du blir avundsjuk, du vet m..." Louis avbröt mig snabbt "Jag är inte avundsjuk!" Jag gav honom en menande blick. "Och förresten, ja, ja. Huvudsaken är att vi kommer härifrån nu" Den sista meningen viskade han och jag log "Det är den sista lektionen, men vi har typ två timmar kvar på idrotten" Louis log större "Jaså? Kolla in bossen"Louis vände sig om mot Mr. Hitch "Em, ursäkta?" Mr. Fitch vände sig om "Jag heter Louis, Mathildas målsman medan hennes pappa är bortrest. Kan Mathilda gå tidigare från idrotten idag?" Mr. Hitch satte händerna bakom ryggen "Självklart. Men om du ursäktar så behöver jag en underskrift" Louis log vänligt "Ja, bra, och vart ska jag skriva under?" Hitch gick och rotade i sin väska och kom sedan tillbaka med penna och papper. Louis tog det och skrev sin signatur 'Louis Tomlinson' och gav sedan tillbaka det till Hitch "Okej, hej då Mathilda, glöm inte idrottskläderna vid nästa lektion" Jag skakade på huvudet "Ska bara säga hej då till killarna" sa jag och sprang mot dom. Jag kramade om Damon först och kunde inte låta bli att lukta på parfymen "Louis tar med sig dig, eller hur?" Sa Damon "Japp" log jag "Ses imorgon" Jag gav honom en puss på kinden "Leo, välj, puss eller kram?" "Puss" sa han snabbt och jag pussade honom på kinden  "Hej då" sa jag sedan och gick fram till Brad "Puss" bestämde han och jag gjorde som han sa. Alla killarna valde puss och jag joggade sedan till Louis. Han tog min hand och vi började gå. "Äntligen, jag trodde du skulle kyssa hela England" Jag skrattade och skakade på huvudet.

 

"Gud jag har flyt..." mumlade jag medan jag satt med Candy Crush framför mig på min mobil. Louis dök upp bakom mig, och tittade på min mobil "Men Mathilda, gumman, du vet inte hur man ska hantera en mobil" Jag tittade upp på Louis "Ja är en 16 årig tonårsflicka, ingen berättar för mig hur en mobil ska hanteras" Louis skrattade, och ryckte min mobil åt sig "Men om man har sin heta pojkvän bredvid sig så kan man juinte spela, man måste juta några foton" Jag fnissade till "Visst" mumlade jag ut när Louis gick in på kameran och vände på kamera riktningen så den var riktad mot oss "Tungan ut" befallde han, och jag gjorde som han sa med ett skratt "Ögonen i kors" Jag gjorde någon galen min med ögonen i kors, och man hörde hur min mobil klickade till många gånger av att Louis bombade med foton "Och sen en kyss, hela finalen liksom" Jag log, och vände mig om mot honom innan jag mötte hans mjuka läppar. "Den bilden förtjänar att vara bakgrundsbild, tycker du inte det?" frågade Louis och nickade mot min mobil där fotot när vi kysstes fyllde bilden "Okej, gör det du" mumlade jag medan jag lutade huvudet mot hans axel, gud, jag är världens lyckligaste tjej.

---

Sent kapitel, förlååååt! :S Men VAAAD tycker ni om det jag äntligen fick ihop?! :)

//Hilda

 

 They don’t know how special you are

 

"Babeeeee..." Jag stönade högt och slängde en kudde rakt ut i rummet "Låt mig vara" "Men, baby, du måste till skolan" Jag vred på mig i den varma sängen "Tvinga mig" Jag öppnade ögonen, och möttes av Louis som gav mig ett leende och en suck "Okej, jag får göra det här på det svåra sättet..." mumlade han, medan han drog upp mitt varma täckte, och tog tag i mina fötter och började dra. Jag skrek till och tog tag i sänggaveln, "Jag vill inte till skolan!" utropade jag bestämt "Du måste!" 

 

 

 

Jag suckade när mitt grepp om sänggaveln lossnade, och Louis drog mig mot sig. "Jag gick faktiskt upp tidigt bara för att väcka dig, och jag har gjort frukost!" Jag drog sömnigt handen igenom mitt hår, och satte mig halvt upp "Vad är det?" "Pannkakor" Jag mötte trött hans blick "Kommer om fem" Han nickade kort, medan jag satt och väntade på att han skulle gå ut "Ut" Beordrade jag när han inte hade en tanke på att gå ut "Nej, jag ska stanna och se till att du gör dig i ordning, annars kommer du bara somna om" Jag tittade storögd på honom "Jag ska byta om" Han ryckte på axlarna "Stannar fortfarande" Jag suckade, och gav honom en sista chans att gå ut, men han bara satt kvar. Jag ställde mig upp och rev ut några kläder ur garderoben, innan jag bytte om med ryggen mot honom.

 

På bilradion spelades Roar med Katy Perry  och Louis skulle självklart sju ga med det dåsigaste och högsta han kunde, så alla personers uppmärksamhet som gick förbi hamnade på just Louis bil, som jag satt i medan jag blickade ut över skolan. Jag har inte längtat hit direkt...

"Japp, ses efter skolan, babe" Jag nickade kort, och gav honom en puss på munnen innan jag klev ut från bilen. Jag sköt upp min väska på axeln medan jag med snabba steg tog mig fram  mot dörren.

"Matti!" Jag kände gott och väl igen Felix röst, och tittade upp från marken, och omfamnades av honom "Felix!" log jag, honom hade jag saknat. Jag försökte ignorera den starka, stickande lukten av parfym, och var bara tvungen att kommentera det "Ett sprut parfym räcker, mannen" Han skrattade, och himlade lätt med ögonen. Jag kände ett par armar runt mig, och trodde det var någon av killarna, men Felix ansiktsuttryck visade att han inte kände igen personen "Ehm...Matti, vem är det?" Jag vände mig om och såg Louis som tittade surt mot Felix. Jag stirrade på honom "Ehh, Felix, det här är Louis" "Hur känner du honom, är det typ din låtsas bror?" "Han är min pojkvän" Felix tittade på mig med ett förvånat ansiktsuttryck, och tittade sedan på Louis igen. När Louis gav honom ännu en ovänlig blick undvek han Louis blick, och tittade ner i marken.

 

 

"Okej..." mumlade han kort. "Ehm, Louis, jag börjar snart, jag måste gå" Han nickade kort, och mötte min blick "Okej, babe, kom ihåg att jag är din pojkvän och ingen annan" Han lämnade mig med en puss på kinden innan han satte sig i bilen och körde iväg. Aha, han var avundsjuk, jag suckade, men log ändå lite av att han var söt. "Han såg gammal ut" Jag lyfte blicken och tittade på Felix med ett argt ansiktsuttryck "Gammal?!" "Wow, nej,  nej, jag menade asso...för gammal för dig, hur gammal är han?" Skyndade han sig med att säga. "Han är 21" svarade jag enkelt, fortfarande med en rynka i pannan "21 år?!" Jag nickade kort "Han är för gammal för dig, Matti" Jag stirrade ovänligt på Felix "Och nu ger du mig samma blick som han gav mig" Jag kunde inte låta bli att skratta åt hans hopplösa ton "Jag älskar honom, Felix, okej?" Han nickade kort "Ja, jag har förstått det. Men hur tar din pappa det då? Han som är så över beskyddande " Jag suckade, och skakade på huvudet "Du skulle bara veta..."

---

Lite kort kapitel, ni förtjänar så mycket längre <3

Taack såå mkt för alla fina kommentarer på förra kapitlet, gjorde våran dag, eller ja, kväll :) 

 

"Babe" Jag väcktes ur mitt djupa tänkande kring allt som störde mig, vilket just nu bara var runt min pappa "Ja?" Jag mötte Louis blick, och han log mot mig "Du följer med på konserten, va?" Han gav mig en mjuk puss på munnen "Ja" mumlade jag ut, även om jag inte alls planerat det. Han fick alltså som han ville mot att han gav mig en puss på munnen. "Toppen, sätt på dig något snyggt" Jag tittade fejk förolämpat på honom "Va? Åh, så det jag har nu är inte fint?!" Han skrattade, åt min desperata röst. "Jo, det är det, men sätt på dig något formellt, en klänning vore toppen" Jag höjde ena ögonbrynet mot honom medan han vandrade mot soffan "Vad spelar det för roll?" Han satte sig i soffan med en suck, innan han mötte min blick "Det bara gör det, du får nog veta på konserten" Jag nickade smått, misstänksamt, och hoppade till när dörren till bussen slängdes upp och pappa stormade in "Ni två pratar inte med varandra!" Jag tittade ner i golvet "Eh, jo, det gör vi" berättade Louis undrandes. Med ett skratt mötte jag Louis blick "Han menar att vi inte får" Han rynkade pannan "Varför inte?" Hans frågande blick gled över till pappa, som gav honom en hård blick "Har du redan glömt bort att ni stack iväg i Berlin? Betyder hon så lite för dig?" Louis tittade surt på min pappa "Hon betyder allt för mig, den dagen var en av dom bästa dagarna i hela mitt liv, jag kommer aldrig glömma det." Pappa bara himlade diskret med ögonen "Mathilda, ska du med på konserten?" Jag nickade, och ställde mig upp "Jag ska bara hitta en klänning att ha" Louis log mot mig, medan pappa gav mig en förvirrad blick "Klänning, varför då?" "Jag har ingen aning, men jag får veta det på konserten" Jag lämnade därmed en förvirrad pappa och en leendes Louis i vardags rummet och gjorde min väg mot mitt eget rum.