Kapitel 47 - Deep
"Är du okej, sweetie?" frågade Niall när bussen var inom synhåll. "Är det okej med dig!? Du är röd runt ögat!" Jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna, inte för att killarna hade gjort så mot mig, utan för två andra andledningar. För att det gjorde ont i mig att se Niall med ett helt svullet öga, och dels, för att ingen någonsin har ställt upp så för mig. Att ens ta mod till sig och våga gå fram till massa killar, som inte bara är obehagliga och äckliga, utan såg också väldigt obekväma ut. "Jag klarar mig, men ska jag ringa till polisen? Ska jag hämta Paul och be honom spöa upp killarna?" Jag skakade på huvudet "Nej" Niall pussade mig fösiktgt i håret "Hur mår du?" undrade han "Jag mår bra, har du ont i ögat?" Jag frågade det bara som en snäll gest, jag visste redan svaret och hade igentligen inte behövt fråga, jag såg väldigt noga att han hade jätte ont i ögat, det är därför jag skyndar mig till bussen, så att Paul kan titta. Han blinkade hårt med ena ögat "Mmmm, lite" Jag suckade "Niall, jag kan se att du har mer ont" Han ryckte på axlarna "Bara du mår bra, så är allt okej" Jag fullkomligt struntade i det han sa, även fast det var hur sött som helst. Just nu ville jag få tag på Paul. Vi klev in igenom dörren till bussen "Paul" skrek jag, så att det utan tvekan skulle höras igenom hela bussen. "Ja?" hörde jag Pauls röst "Kom!" skrek jag tillbaka "Varför ropar du på Paul?" undrade Niall "Jag vill att han tittar på ditt öga" sa jag "Sweetie, det behövs inte" "Jo, det gör du Niall, du är helt röd"
"Vad är det, Nel..." Paul avbröt sig sjäv i sin mening när han såg Nialls öga, och han verkade inte han någon lust att fortsätta meninen han nyss börjat "Niall, vad har hänt!?" Han suckade "Killarna slog mig" Paul höjde på ögonbrynen i en förvånad min "Killarna, Louis, Liam, Zayn och Harry!?" "Nej, några killar på gatan, som var oförskämda mot Nella. Men jag började kan man säga" Paul suckade "Sitt, jag kommer snart" Han gick in i köksrummet och var där inne ett ganska långt tag. Niall satte sig lydigt ner och jag tittade på Nialls öga och suckade. Varför just Niall? "Lägg det här på ögat" sa Paul och gav Niall en ispåse. Niall tryckte påsen lätt mot ögat och grimaserade av smärtan. "Det ser inte så bra ut, det kan bli en blåtira"Jag flämtade "En blåtira!?" ekade jag sedan, jag kände hur återigen en tår kom när Niall försiktigt tog min hand "Sweetie, gråt inte" sa Niall lugnande. Jag satte mig en aning pafft ner i soffan bredvid Niall och lutade huvudet mot Niall. Han la sin enda lediga arm runt mig "Lite konstigt igentligen, Niall har gjort illa sig, och det är Nella som gråter" Niall och jag gav ifrån oss ett skratt. "Jag är ledsen, Niall" mumlade jag mot Nialls axel "Varför är du ledsen?" frågade Niall och pussade mig på kinden "För att jag inte slog till dom själv" "Han tafsade på dig, vad kunde du göra? Han förtjänade det där blåmärket han antagligen fick" mumlade Niall. Jag log mot honom "Tack för att du tar hand om mig, Niall. Men, om det händer igen, ta mig bara därifrån." Han nickade "Jag lovar"
Jag log större och pussade honom lätt på munnen "Du är så söt" viskade jag, vårt första ord till varandra på en kvart. "Du är ändå sötast" mumlade han och kysste mig igen. Någon bankade på dörren "Nella, Niall, mat!" skrek Louis. Niall slutade inte kyssa mig, men jag slutade kyssa honom. "Kyss tillbaka då" mumlade han med sina läppar tryckta mot mina. "Hörde du inte vad Louis ropade?" Niall log och pussade mig i pannan, innan han ställde sig upp. Jag ställde mig upp också och gick ut. "Niall! Vad har hänt!?" utbrast Louis när han såg Nialls öga. "Vad har Nella gjort!?" sa han sedan. "Såklart det inte var Nella, Louis!" utbrast Niall och drog mig intill sig. "Nej, det vet jag väll. Men vem var det?" undrade Louis medan han granskade Nialls blåtira."Några killar på gatan" sa Niall medan han strök med sina läppar på min kind, som att han byggde upp stämmningen innan han pussade mig på kinden. "Så dom gick bara fram till dig och slog dig, eller?" Louis verkade förvånat "Nej, dom tafsade på Nella och..." Louis avbröt honom "Tafsade?" sa Louis undrande som om han inte visste vad ordet betydde "Tog henne på ställen dom inte borde" förklarade Niall "Nella, stackars dig!"Utbrast Louis och la som en tröstande hand på min axel. "Hallå! Kille med en blåtira bredvid dig!?" sa Niall och slog ut med armarna. Jag skrattade, detsamma Louis. Jag vände mig och och placerade en fjäderlätt puss på hans öga som han hade ont i. Han log, och blundade fortfarande även om jag hade slutat pussa. "Du pussar bort smärtan, Nella" Jag log mot honom "Det är..." "Jaa!? Dom tafsade på henne!?" Sa Louis, som uppenbarligen ville att Niall skulle fortsätta. "Och jag... slog till en av dom i magen" Louis avbröt honom igen "Slog!? Niall, det är inte likt dig att slåss!" "Nej, men om man gör det mot min Nella är det klart" sa Niall och gav mig en puss i håret "Sen slog han mig tillbaka, på ögat" Jag la mina händer på hans händer som alltså var runt min midja. "Oj..." sa Louis åt Nialls lilla historia. Niall böjde sig ner mot mig och började kyssa mig. "Nej, sluta!" utbrast Louis och tröck oss ifrån varandra "Vad har du emot kärlek?" sa Niall till Louis. "Jag avskyr sånadär par som ni" Louis pekade på oss. "Tack?" sa Niall och rynkade pannan "Du borde vara glad att din vän har hittat sin livs kärlek" Jag rodnade och tittade ner på mina föttter. "Jag menar inte ni, ni är jätte vackra tillsammans. Jag menar sånadär par som hittar kärlek vid första ögonkastet, hänger med varandra hela tiden, är allmänt kärleksfulla hela tiden och jätte romantiska!" Niall log åt det Louis sa "Det där var en exakt beskrivning av oss, men du glömde att vi är djupt kära, närmare förälskade i varandra. Eller i alla fall jag till henne" sa Niall och jag rodnade mer "Nej, Niall, du får inte glömma att jag känner likadant för dig" Niall log och började kyssa mig igen, men vi blev bortförda från varandra av Louis. "Det är mat" påminde han. Niall suckade "Nu gör alla som Nella brukar göra, avbryter när jag kysser henne för att säga att det är mat" sa Niall och jag skrattade medan vi började gå till maten. "Hela tiden gör jag ju inte det" "Jo, nästan" sa Niall. "NIALL VAD HAR HÄNT MED DITT ÖGA!?" Utropade Danielle när vi kom fram till bordet och alla andra tittade upp på honom och undrade samma sak. "Jo, det var såhär..." sa Louis och ställde sig framför alla. "...några super spioner hade kidnappat Nella, och då blev Niall ledsen, såklart. Så han plockade på sig massa vapen och åkte efter den svarta skåpbilen som hade tagit Nella. Sen kom dom en fram till en byggnad, då tog Niall Nella från dom och sköt dom. Sen stack dom därifrån, och sen så råkade Niall få en gren som stack ut från ett träd i ögat" Alla skrattade åt Louis, förutom Eleanor som är så trist och torr så hon inte skrattar åt något. "Nej, men allvarligt" sa Liam med ett leende. "Det var några killar på gatan, som...tafsade på Nella" sa Niall och drog ut stolen till mig. Jag satte mig och han satte sig bredvid "Men, baby!" utbrast Harry och jag tittade upp på honom "Tafsade!?" Jag nickade "Vart!?" "Överallt" svarade jag samtidigt som jag lastade upp lasagnen på min tallrik. "Vad äckligt" medgav Perrie med en äcklad min "Att det finns så äckliga människor" sa Liam. "...då slog jag till dom..." fortsatte Niall "Det gjorde du rätt i" muttrade Zayn. "...och då fick jag det här slaget tillbaka" sa han. "Stackars er två" sa Harry "När hände det här?" undrade Danielle och tittade fängslande upp på oss. "För... fyra timmar sen ungefär" sa jag "Men det var gulligt att ni stod upp för varandra" sa Perrie "Ja, jättegulligt" ekade Danielle med ett leende. Jag tittade på Eleanor, som gav mig en blick som jag visste vad den betydde ´Gå bitch, ingen vill ha dig här ´ Jag kunde läsa av hennes minar nu förtiden. Jag hade liksom vant mig vid dom, hemskt egentligen.
Asbra kapitel ;)
Jag kan ju inte precis hålla med om att d var ett tråkigt kapitel... Det var gryyymt precis som vanligt!❤
Xxx Johanna
Super bra