Hur ska jag kunna klara det här?

"Det här är tortyr" muttrade jag, medan jag slängde in mina kläder i min nya garderob, på hotellet. "Jag kommer inte överleva" hörde jag Louis bakom mig, och sedan hur några armar slingrade sig runt mig "Jag vill ha dig bredvid mig inatt" Louis skrattade och mötte min blick i spegeln "Åh?" skrattade han fram och vickade på ögonbrynen. Jag skrattade "Jag menar inte så din..." Han höll handen för min mun "Jag vill inte höra den förolämpningen, tack" Jag skrattade, och kysste honom "Visste du ens vad jag tänkte säga?" mumlade jag med pannan vilande mot hans. Han log smått "Nej, men jag kan ju tänka mig vad det var" Jag skrattade ännu en gång och fick upp mina armar runt hans nacke. Mina läppar var ungefär vid hans haka, och det störde mig. "Böj dig ner" mumlade jag irriterat, Louis gjorde som jag sa, och jag ställde mig på tå och kysste honom igen. "Det här känns så rätt, men egentligen är det så fel" mumlade han efter kyssen. Jag nickade "Men mest rätt, om du frågar mig" Louis nickade och la armarna runt mig hårdare "Det spelar ingen roll vad Paul säger eller gör, jag kommer aldrig låta dig gå" Jag log mot honom "Jag tänker tvinga dig stanna kvar, även fast du vill gå" Louis skrattade "Oj, vilken tortyr det skulle vara" mumlade han ironiskt. Jag log, och tänkte precis svara då en knackning på dörren avbröt mig "Mathilda? Får jag komma in?" Jag tittade vettskrämt upp på Louis,och han tittade lika skräckslaget på mig. Det var pappa "In i garderoben!" viskade jag och öppnade garderoben för honom. Tveksamt tittade han på mig, men gick sedan försiktigt in i den, och jag stängde dörren. På väg till dörren tittade jag snabbt i spegeln, men stannade hastigt och gick tillbaka. Mitt läppstift var utsmetad, i hela mitt ansikte, eller runt munnen för att vara mer exakt. "Louis..." klagade jag tyst för mig själv innan jag strök bort det med en snabb rörelse i min tröjärm "Hallå? Mathilda? Är du..." Jag öppnade dörren och möttes av pappa "Hej, Matti" log han,vänligt "Var det något?" undrade jag, otrevligt däremot "Ja, jag tänkte bara höra. Du vet att det här med Louis, jag gör det för ditt eget bästa. Han kommer bara bryta ditt hjärta, jag bara vet det. Han är en sån kille. Jag försöker bara skydda dig, för när ett hjärta väl är brutet, går det inte att laga igen" Pappa log lite mot mig "Har du sett Louis i alla fall?" Jag nickade kort "Han var typ på toaletten senast jag såg honom" ljög jag "Okej, då går jag och kollar" Pappa log mot mig innan jag stängde dörren i hans ansikte, och låste för säkerhetens skull "Louis, du kan komma ut" andades jag ut, och såg sedan hur Louis klev ut ur garderoben "Hej, Mathilda, jag var i Narnia!" sa han glatt, och jag skrattade "Jaha..." mumlade jag "Det var en vit häxa som bjöd mig på varm choklad och turkisk konfektyr" Jag skrattade "Så du kommer ihåg vad vita häxan gav Edmund?" påpekade jag med ett skratt. Han nickade "Jag såg den igåreehh....ehh...igår, för ett år sedan exakt" Jag skrattade åt honom "Du tittade på den igår, eller hur?" Han nickade kort "Ja..." Jag log "Byggare Bob, och Narnia, vilken manlig pojkvän jag har" Louis skrattade och slog till mig lätt på axeln, jag slog tillbaks, men däremot inte löst, vilket fick honom att skratta, och sedan kyssa mig.

"Vart ska vi äta?" undrade Zayn medan alla, inklusive pappa, gick runt i staden och försökte hitta en passande middag "Jag tänker i alla fall ta pizza" sa Louis och såg sig omkring lite, antagligen efter en pizzeria "Louis, vi åt pizza igår" suckade Liam "Jag vill ha McDonalds, jag blev sugen på det" berättade Harry "Tja, jag känner mig för något starkt, kanske kina mat eller något?" "MEN FÖR GUDS SKULL BESTÄM ER, JAG SVÄLTER JU HÄR BORTA!" utropade Niall dramatiskt och viftade frustrerat med armarna i luften. Alla skrattade, förutom pappa dårå, som istället tittade sig omkring bekymmrat. "Kanske sushi?" föreslog pappa "Jag vill inte äta rå, kall död fisk som bivit omlagd i en rulle med massa fett och konserveringsmedel" protesterade jag. Liam gjorde en äcklad grimas "Japp, jag kommer nog inte äta mer sushi efter det du sa" Jag skrattade "Förlåt, Liam" "JAG KAN ÄTA VAD SOM HELST BARA DET ÄR GOTT!" utbrast Niall förtvivlat "Tja, jag går till pizzerian" bestämde sig Louis "Jag med" Pappa skakade på huvudet "Nej! Jag släpper inte ut er två ensamma, en av er får ta något annat" Jag suckade och himlade med ögonen. "Men om..." "Nej, Louis!" avbröt pappa honom med en hög stämma. Alla ryggade undan lite över hans plötsliga höga ton. Jag log lite för mig själv, då en jätte bra idé dök upp i mitt huvud. Jag stoppade lugnt ner handen i fickan, och sedan den andra. Jag spelade rädd, och kände i mina jeans fickor "Har någon av er min mobil?" Alla skakade på huvudet "Jag har tappat den" utbrast jag skrämt, och tittade ner på marken och låtsades leta. Alla började genast hjälpa mig "Tog du med den?" Jag nickade, och svalde hårt, och försökte få det att se äkta ut "Jag kollar vid bussen" sa Zayn och började små springa tillbaka,"Jag med" berättade Liam och sprang efter honom, tillsammans med Niall. Pappa och Harry gick efter dom, däremot i ganska lugn takt "Jag tittar här!" ropade jag mot dom, och fick ett "Okej" från pappa. Louis började springa mot dom, men jag grep snabbt tag i hans handled "Kom, vi går och äter pizza" Han rynkade på pannan "Men du sa ju..." Han gav mig en menande blick, som om han förstod. Han gick några steg närmre mig, och stoppade ner ena handen i min bakficka på jeansen, och drog ut min mobil "Smart" konstaterade han med ett leende, och jag log "Tack" Jag tog tillbaka min mobil, och tog sedan hans hand och började gå mot pizzerian.

Louis pressade i sig den sista biten av pizza, och suckade sedan belåtet "Världens godaste pizza" berömde han, och började äta av min pizza. Jag tittade upp på honom "Hallå? Det är min mat!" utbrast jag och drog min pizza närmre mig. Louis skrattade och tog ett bett av min pizza. "Nej, nu måste vi gå och säga att jag hittade min mobil." berättade jag, och tittade ner på de två pizzabitar som låg på min tallrik. Den ena stoppade jag i munnen medan jag tog den andra i handen, och ställde mig sedan upp och började gå ut. När jag kom ut kände jag en hand som grep tag i min. Skrämt tittade jag bredvid mig, och såg Louis stå där "Herre min Jesus, Louis, hur hamnade du där? Du var ju nyss inne" Han höjde ena ögonbrynet "Det kallas att gå, slår vad om att du inte hört om det din lata lilla sallad" "Okej, först gris, och nu sallad, vad försöker du säga om mig?" Louis skrattade, som vanligt svarade han inte på min fråga, utan bara började gå med mig bredvid sig. "Men vad ska vi säga när vi dyker upp?" undrade han. Jag åt långsamt på den sista biten pizza medan jag funderade på svaret "Vi kommer från olika håll, du säger att du åt pizza, när du inte hittade den för du var så hungrig, jag säger likadant, fast jag säger att när jag gick ifrån stället jag åt mat på, hittade jag den på marken" "Vilket ställe var du på då?" Jag tänkte efter lite medan jag svalde pizan "McDonalds" Han nickade "Okej" "Vart är dom?" undrade jag, och som om dom hade hört vad jag sagt såg jag plötsligt dom stå där när jag svängde runt hörnet. Som tur var stod alla en bit bort från hörnet, och tittade ner i marken, så jag kunde lätt dra Louis bakom husknuten igen "Okej, du springer runt och hittar ett annat håll att komma från, så går jag här" Han nickade lite, och började gå, men stannade sedan "Eller, varför får du den kortaste biten?" Jag skrattade "Gå bara" "Lata sallad" hörde jag Louis muttra för sig själv innan han sprang iväg, och jag log lite, innan jag svängde runt hörnet. "Där är ni!" utbrast jag. Alla tittade upp på mig "Har du hittat den?"
Jag nickade "Ja, jag åt på McDonalds, för att jag var så hungrig, och sen när jag gick därifrån och tänkte gå hit, låg den på marken. Jag tänkte ringa, men pengarna på mobilen var slut" Alla nickade "Jag är bara glad att du hittade den, den är ju väldigt dyr" berättade pappa och suckade lättat "Vart är Louis?" undrade jag, som om jag inte visste. "Och Niall..." la jag till när jag inte såg honom "Niall ligger där" berättade Zayn och pekade ner på marken. Min blick fall ner i asfalten och såg Niall ligga där, och verkade spela död "Han låtsades dö
för han var så hungrig" förklarade Liam när han såg mitt frågande ansiktsuttryck. Jag nickade lite, och log lite roat åt honom, han låg som man gör när man gör snöänglar, fast däremot var det asfalt, och ingen snö "Hej!" hörde jag Louis röst och någon sekund senare dök Louis upp bakom Niall. Han tittade ner på Niall, och alla förblev tysta och väntade på hans reaktion. Försiktigt sparkade han lätt på Niall, och Niall verkade inte märka det "Är han död?" undrade Louis, och jag skrattade "Hungrig" berättade jag "Var har du varit?" frågade jag, låtsades som om jag inte visste "Jag letade efter din mobil, och jag åt sedan på en pizzeria, och nu är jag här" Jag ville facepalma mig själv när han sa det. Han sa det så stelt och snabbt, ingen chans att dom kommer gå på det "Okej, då går vi och äter" Så fort ordet äter yttrades hoppade Niall i en smidig rörelse upp från marken "Vi går nu!" sa han snabbt " Louis och Mathilda, ni har redan ätit, ni kan gå tillbaka" Jag log nöjt åt Louis, nöjd för att pappa tillät oss gå ensamma "Men ni ska ta med er Harry, som ska vakta över er både" Harry slog ut armarna i en förvånad gest "Jag!? Jag har inte ens ätit?" Pappa skakade bort det med handen, som om det inte hade någon betydelse "Köp något på vägen, ses på hotellet" Alla, förutom jag, Louis och Harry gick efter Niall som börjat springa bort mot närmaste resturang. "Jaha, det är bara att gå då"

"Hallå, stanna då" Jag och Louis avbröts i vår konversation och tittade bak mot Harry, som hade stannat "Jag ska ha mat, någon av er måste följa med in" Jag suckade och började gå dit, och trodde att jag hade Louis bakom mig "Jag börjar gå hem" Jag vände mig om och gav Louis en blick "Va? Följ med in!" Han skakade på huvudet "Nej, men Harry, ta hand om henne! Om någon ens gör så mycket som tittar på henne, gå fram och undra vad personens problem är, och om någon rör henne slå till personen. Ses hemma, babe" Louis log mot mig inna han vände sig om och började gå "Men..." jag hann inte ens protestera innan Harry hade dragit in mig på McDonalds. "Vill du ha något? Jag betalar" Jag skakade på huvudet "Nej, tack" mumlade jag, och tittade ner i golvet "Säkert?" Jag nickade kort, "Du vet att jag skulle betala vad som helst, bara för att göra dig glad?" Jag bet mig hårt i läppen, det här var anledningen till varför jag inte ville vara ensam med Harry. "Bit dig inte i läppen, du är så snygg när du gör det, det får mig att vilja kyssa dig" Direkt när han sa det slutade jag och vände bort huvudet. Och det är han jag ska spendera min hemväg med...great.

Kapitel 21! :) Vi vet att vi varit dåliga när det gäller uppdateringen, men det är på bättringsvägen, eller vad tycker ni? Vad tror ni kommer hända när Mathilda gör sällskap med Harry hem? ;)

//Nellie

Kommentera för mer!!