"Du vet att jag skulle betala vad som helst, bara för att göra dig glad?" Jag bet mig hårt i läppen, det här var anledningen till varför jag inte ville vara ensam med Harry. "Bit dig inte i läppen, du är så snygg när du gör det, det får mig att vilja kyssa dig" Direkt när han sa det slutade jag och vände bort huvudet. Och det är han jag ska spendera min hemväg med...great.
"Louis kanske ger dig en ros, jag skulle ge dig tusentals. Tänk dig ditt drömhus, jag skulle kunna köpa ett hus som såg exakt ut så, bara mot att du och jag lever tillsammans i det. Du kan få vilka kläder du vill, du kan få alla iPhones som någonsin gjorts, jag kan hyra en limosin varje gång du ska ut någonstans, även om du kanske bara ska in till stan. Du får gå på SPA när du vill, få massage, ansiktsbehandling och allt sådant, om du ger mig ett leende. Ge mig en kyss, du får hur mycket smink eller skönhetsprodukter du vill, även fast du inte behöver några. Om du rör mig, kan du få ett eget privatplan, som har en bubbelpool och kan åka från England till Kina på en halvtimme. Om jag får vakna upp bredvid dig lovar jag att du ska få en frukost värd minst ett tusen, varje morgon" Jag vet inte hur längre Harry tjatat om exakt det här, men jag tror inte jag vill veta det eller. Det är bara så jobbigt, jag vill inte ha massa pengar och sånt, även om det lät som ett paradis. Jag är inte kär i Harry, och tänker därför inte bli ihop med honom, även hur mycket saker jag får, det enda jag vill ha och behöver är kärlek, och det är det Louis ger mig "Harry, sluta!" utbrast jag surt när han började komma in på lite äckliga detaljer "Vad?" "Jag behöver inte något av det där du sa, snälla bara sluta" Harry gav mig en sorgsen blick "Men vad vill du ha då?" Jag suckade "Kärlek, det är det enda jag behöver och ska ha, och det ger Louis mig" Harry tog tag om mina händer "Om det är kärlek du behöver, så lovar jag att jag kan ge dig det. Jag kan kyssa dig godnatt varje morgon, godnatt varje kväll, berätta vad jag tycker om dig varje gång jag ser dig, jag kan..." "Harry, snälla, sluta!" utbrast jag surt och gick snabbare "Mathilda!" Harry tog tag runt min handled och drog mig intill sig med sån kraft att jag nästan ramlade in i hans famn, och om han inte fångat mig hade jag säkert ramlat. "Mathilda, man känner bara såhär för en enda person i livet, och du är min kärlek" Jag svalde hårt "Men, Harry, min kärlek är Louis, och dessutom, du har bara varit med mig två gånger, du vet inte det, jag och Louis har tillbringat varenda liten tid på den här redan. Du är inte kär i mig, Harry, du tror bara det. Jag kan lova dig att om ett år sitter du med en fantastisk tjej som älskar dig för den du är, men jag är inte den tjejen" Harry gav mig ett misstroget ansiktsuttryck "Du är den tjejen, och du är kär i mig, du kommer inse det snart" Jag suckade och drog bort mig från hans grepp och gick hem med snabba steg.
Jag gick snabbt i på mitt hotellrum, och stängde sedan, och låste dörren. "Vad är det?" Jag hoppade till högt, men andades sedan ut när jag såg att det var Louis "Inget" mumlade jag och log lite åt hur han låg. Hela hans ansikte i princip var nere medan han låg med framsidan av händerna mot pannan. Han tittade upp på mig lite, och la sedan ner hans huvud i täcket igen "Jag ser ju att det är något" Jag la mig ner bredvid honom, och lyfte upp hans arm och la mig under den
"Jag vill inte prata om det"
Louis verkade strunda i det, vilket jag tyckte var skönt och kysste mig istället.
"Ska du sova här inatt?" mumlade jag, och förstörde därmed kyssen "Jag vet inte, babe, men jag hoppas det" Jag suckade lätt och tittade upp honom "Jag kommer inte kunna sova om inte du är bredvid mig" Han log smått mot mig "Tror du att jag kommer det?" Jag log tillbaka "Varför accepterar din pappa inte mig?" Jag rycktepå axlarna "Han tror du är en barnslig idiot.Det är exakt vad du är, men du kan också vara allvarlig" Han nickade, och log lite "Barnslig idiot?Tack för den du"Jag log och la armarna runt honom "Varrsågod" Han kysste mig igen, men blev avbrutna av en hög knackning på dörren "Louis, kom ut, vi har letat igenom hela hotellet, och du är inte någonstans. Försök inte ens smita ut igenom Harrys dörr, vi ser när du kommer ut där" Louis tittade på mig med en suck "Ja, ja, jag kommer" Han gick långsamt mot dörren och låste upp, men hann inte öppna förren pappa ryckt upp dörren och drog ut honom "Du går till ditt rum, NU!" Louis tittade skrämt på honom och nickade kort, innan han försvann ner för korridoren "Jag trodde jag var tydlig, du får inte träffa Louis" Jag suckade "Vi bara pratade" "Förklara då hur ditt läppstift hamnade på hans mun" Jag suckade, jag måste sluta ha läppstift. "Okej, en sista varning, var inte med honom" Pappa gav mig en sträng blick, och tänkte precis gå "Pappa!" Han vände sig om "Vad?" "Du har ju alltid sagt att när jag hittar min livs kärlek, ska jag aldrig låta honom gå, nu tvingar du honom gå" Han skrattade lätt och skakade på huvudet "Han är inte din livs kärlek, du är sexton, du vet inte ens vad kärlek är" Jag tittade surt på honom "Så vad är det jag känner när jag ser honom" "Hat" Jag skakade snabbt på huvudet "Mathilda, det spelar ingen roll vad du säger. Om det är någon i bandet du ska vara ihop med, så är det Harry" Jag kräktes lite i min mun "Var det någon som sa mitt namn?" hörde jag Harrys röst "Harry, kom" Pappa föste in honom i rummet. Harrys blick hamnade på mig, och sedan vände sig om mot pappa, med en frågande blick "Var med henne" Pappa sa inget mer, bara stängde dörren. Harry tittade på mig, och ryckte på axlarna medan han tog ett bett av äpplet han hade i handen och satte sig ner på sängen bredvid mig "Vad gör du?" Jag suckade "Är sur på min pappa" mumlade jag irriterat och lutade mig tillbaka i sängen med armarna korsade. Harry nickade kort, och det blev en pinsam tystnad slöt sig över rummet. Om Louis skulle vara här skulle han säga något roligt för att bryta isen, men det ända man hörde i det här rummet var när Harry åt på sitt äpple "Vill du ha?" Jag tittade mot Harry, och han sträckte fram sitt äpple mot mig. Jag skrattade till "Nej, tack" "Varför inte? Jag vet att du vill" Jag skakade på huvudet "Jag är ett gott äpple, du vet att du vill ha mig, ett litet bett" Han låtsades som om det var äpplet som sa det, då han sa det med en ljus röst, och försökte buktala. Jag skrattade "Du är galen" "Ät!" "Nej, jag vill inte ha ditt förgiftade äpple" Om det var Louis skulle han ha svarat något i stil med Ät snövit, ÄÄÄTT!!! Men istället blev det ett skratt från Harry, och han satte äpplet mot min mun "Bit" Jag suckade, men bet lite av äpplet "Nöjd?" Han nickade stolt, och tog ett bett från exakt sama plats jag ätit på, vilkekt fick mig att ge honom en konstig blick "Mycket nöjd"
Vad tror ni Harry kommer göraaaaa? WAT DO YAH THINK!?
Jag vet, fördröjning på kapitlet...men det kom ju bara en natt försent! :) Satt igår kväll och skrev, jade skrivit klart typ 23:51, men då somnade jag typ direkt. Vaknade nu ned datorn framför mig och publicerade, och nu ska man dra till 'skolan...
//Hilda
Kommentera för mer!!