"Följer du med mig in i mitt rum?" hörde jag hur någon viskade bakom mig. Jag hoppadetill lite innan jag vände mig om, och fick syn på Harry "Ehm, nej, jag tror inte det. Jag måste hitta mitt rum och packa upp och då. Men har du sett vad pappa gjorde med kortet till mitt rum?" Harry nickade, och höll upp ett kort det stod 'Mathilda' på, som han haft i sin hand "Åh, tack" Jag sträckte fram handen för att ta det, men Harry ryckte undan det. "Allt det kostar är att tillbringa lite tid med en brunhårig kille med lockigt hår kallad Harry, på hans rum" Jag suckade, men kunde inte låta bli att skratta "Utpressning, men okej" Harry log nöjt och räckte fram kortet, och snabbt som bara den snappade jag åt mig det och la ner den i min pyjamas ficka "Fast jag måste ju först och främst byta om, om du inte märkt det så har jag bara pyjamas." Harry blinkade med ena ögat mot mig "Jag bill gärna följa med då" Jag himlade med ögonen "Nej, ses i ditt rum" Han nickade "Såklart vi gör, baby" viskade han i mitt öra innan han började gå med ett nöjt leende mot sitt rum. jag himlade med ögonen för mig själv, innan jag gick med snabba steg mot hissen. Hissdörrarna öppnades, och jag skulle precis gå in, då jag märkte att någon precis skulle gå ut och jag råkade gå in i personen. Jag log ursäktande mot den brunhåriga killen som jag gick in i "Förlåt, såg dig inte" ursäktade jag mig medan jag klev in i hissen "Nej då, det är lugnt, men du, du var snygg, du får gärna gå in i mig igen" Han blinkade med ena ögat medan jag gav honom en blick som betydde att jag inte var intresserad. Till min lättnad stängdes hissdörrarna och jag suckade för mig själv. Min blick åkte till där våningsnummrerna visades. Våning 2, våning 3...Hissen plingade till när den nådde våning 4, och hissdörrarna öppnades och jag steg ur. På min väg mot mitt rum stoppade jag ner handen i min pyjamasbyxa och drog upp kortet till mitt rum. Jag satte kortet mot kortläsaren och den gav ifrån sig ett bekräftande ljud, innan jag klev in. Jag stängde dörren efter mig, och den låstes automatiskt. Jag gick placerade min väska på sängen och tog ut några kläder. Shorts och linne fick det bli, det var ju väldigt varmt ute. Jag drog av mig tröjan och skulle precis dra på mig linnet, då jag såg i spegeln att en gestalt satt på stolen bakom mig. Hastigt snurrade jag runt, och måste säga att jag blev väldigt lättad när jag såg att det var Louis, även fast det väckte en oro inom mig "Vad fan, Louis, hur länge har du varit här?! Vad gör du ens här?" Han svarade inte, medan hans ögon åkte ner mot min kropp. Plötsligt kände jag mig väldigt obehagad av att jag stod nästan halvnaken framför honom, så jag drog snabbt på mig linnet och Louis mötte min blick "Vad gör du här?" "Du svarar på mina frågor först, är det Harry, Niall eller mig du är kär i egentligen?" Jag suckade "Jag tänker inte ens säga svaret, för det är så självklart" Louis tittade misstroget på mig "Niall?" "Nej, du ditt pucko" skrattade jag fram "Så varför leker du runt med mig, Niall och Harry? Är det något du gör för att roa dig?" "Louis, du är det enda jag vill ha, allt annat kan jag väl strunta i. Jag skulle försöka få dig att förstå det men en sexton årig bitch som jag förstår väl ingenting eller?" Louis suckade och gav mig en ödmjuk blick "Du vet att jag inte menade det. Du är underbar, ingen bitch. Om det är någon som är en bitch så är det jag för det var jag som sa det, jag ljög när jag sa det. Och om du nu vill vara en bitch så visst, det får du, men i så fall är du min bitch, för alltid, spelar ingen roll vad du säger" Jag tittade bara på honom, och brydde mig inte ens om att backa när han närmade sig mig. "Mathilda, snälla, kan vi inte bara glömma bort det här bråket? Du kysste ju Niall, men det gör mer ont att vakna upp och du inte är bredvid mig, snälla..." mumlade han samtidigt som han böjde sig in mot mig för en kyss. Däremot blev det bara en snabb puss, för jag ryggade undan "Pappa...!" ropade jag, även fast jag gärna skulle vilja glömma bråket som han sa, men jag behöver tid att tänka, och något råd. Jag blev ju väldigt sårad av det han sa. Louis suckade och gav mig en menande blick när han hörde hur pappa ropade "Ja!?" "Mathilda, om du vill bli ihop igen är det bara att komma till mig, och om du behöver någon att prata med, okej?" Jag bara nickade kort, "Du har fem sekunder att gå ut från mitt rum innan jag ropar hit pappa, och brandstegen är det enda alternativet" Berättade jag, som tog för givet att det måste finnas en brandstege som Louis klättrat upp hit igenom. Han nickade kort, och gav mig en snabb puss på kinden som jag inte ens hann veja undan för, innan han började klättra ner.