Alla satt vid bordet och åt och pratade. Niall hade betalat åt mig, vilket jag såklart inte tycker om. Han ska inte behöva lägga ner pengar på mig. Jag hade tagit fyra stycken chicken nuggets och en liten pomfrit. Mest nog för att pizzan var väldigt stor och jag är inte så hungrig, dels för att Niall hade betalat, som sagt, så jag ville inte att det skulle kosta så mycket. "Vet ni vad pappan sa till sonen?" sa Louis och tittade runt på alla som satt vid bordet. "Nej..." mumlade alla på samma gång och fortsatte äta. "´Mjölken går ut imorgon´ vet ni vad sonen svarade?" "Nej..." upprepade alla igen. "´Lås dörren då´!!" Nästan skrek Louis ut och började skratta hejdlöst efteråt medan alla andra satt och betraktade honom, utan att skratta. Jag skrattade till smått eftersom det såg så roligt ut. "Mm, roligt skämt" mumlade Liam ironiskt. "Jag vet!" skrattade Louis fram, som trodde att Liam menade allvar. Det konstiga med Louis är att man aldrig vet när han skojar eller är allvarlig. "Eleanor, varför äter inte du McDonalds maten?" sa Perrie till Eleanor, som satt utan någon mat framför sig. "Man vill ju inte bli tjock..." sa Eleanor med ett falskt leende. Hon tittade sedan på mig, ner på min mage och sedan snabbt upp i mina ögon, som att signalera att jag var tjock. Jag tittade ner i maten för att dölja min ledsna min. Jag tittade sedan diskret på Niall, för att titta om han märkt vad Eleanor gjorde, men han bara tittade ner i maten och åt. Jag tror inte ens han vad medveten om att vi hade pratat. Han tittade upp på mig, han måste ha märkt att jag tittat på honom. Han rynkade pannan, troligen över min ledsna min och han fångade upp min hand under bordet. Jag tittade ner i maten "Jag är mätt" sa jag, även fast jag bara hade ätit hälften och var inte mätt alls. "Är det säkert?" Jag nickade "Okej" sa han. "Tack" mumlade jag, som ett tack för maten och ställde mig upp, och tittade på Eleanor en sista gång. Hon log mot mig, ett sånt där kaxigt leende. Jag gick snabbt in i mitt och Nialls rum och slängde igen dörren efter mig. Jag sprang in på toaletten och stängde dörren där med. Jag satte mig på toalettlocket.Jag kunde verkligen inte hejda dom få tårar som lyckats ta sig igenom mina ögon som kämpade att hålla som tillbaka dom. Det gjorde bara så ont. "Jag visste att det var något fel" hörde jag Nialls mjuka röst. Han öppnade dörren helt och gick och satte sig på huk framför mig. "Vad är det?" sa han och tog både mina  händer. Han smekte min hand med hans tumme medan han tittade djupt in i mina ögon. "Nej, det är inget..." mumlade jag "Nella..." började han, och släppte min ena hand för att smeka bort tårarna och han tog sedan min hand igen. "...jag ser att det är något, sweetie, du kan säga till mig" "Nej, men...inget..." sa jag och strök bort ännu en tår "Var det Eleanor?" sa Niall. Jag tittade upp på honom, hur kan han veta det? "Vad sa Eleanor?" sa han, antagligen för att han såg i min blick att han hade rätt. "Hon sa inget..." mumlade jag. "Är det något med resan?"Jag skakade på huvudet. "Var maten inte god?" Jag skakade återigen på huvudet och tittade upp i hans ögon. "Är det någon med dig själv?" Jag höll kvar min blick i hans några sekunder innan jag snabbt tittade ner i marken. Han verkade förstå vad det var, för han rätade upp  mitt huvud så att jag kollade på honom. "Nella, du är jätte vacker, har en jätte bra och fin personlighet och är en fantsstisk människa" Jag tittade tvekandes på honom. Helt plötsligt började han sjunga på Whats Make You Beautiful.

Lyssna gärna medan ni läser!