"Nästa är Madrid" sjöng Louis när han kom in i rummet. Jag började applådera, vilket fick Louis att skratta och näsan slänga sig ner bredvid mig i sängen och la armarna runt mig "Vad gör du?" undrade han. Jag log "Jag är så himla lycklig" Louis log större "För vad?" undrade han och strök bort en hårslinga som ramlat i mitt ansikte och fäste den bakom mitt öra. "Damon kommer ju vid Manchester" log jag, men slutade le när jag såg hur Louis leende försvann. "Mhm..." mumlade han bara och drog bort armarna från mig. "Är du inte glad för min skull?" undrade jag och la ifrån mig min mobil för att hela min uppmärksamhet skulle hamna på honom. Han nickade "Jo..." mumlade han bara ut och mötte min blick, sorgen bara lös igenom dom. Jag kröp närmre honom och kramade om honom lätt, och efter ett tag kände jag hur hans ena hand omfamnade mig. "Louis, jag ser att du ljuger, vad har du emot honom?" Han tittade upp på mig, och suckade när han mötte min blick "Jag har inget emot honom" Jag höjde ena ögonbrynet och gav honom en menande blick "Okej, jag kanske är lite avundsjuk" Jag suckade "Varför? Han är min bästa vän" "Jag vet inte, du verkade bara så lycklig. Förlåt" "Jag är mer lycklig med dig" mumlade jag fram. Louis log "Du är så söt."

 

Jag vaknade mitt i natten, av att Louis snarkade. Jag menar nu inte såna där små tysta, diskreta snarkningar, utan så höga så att jag tror hela bussen hörde. Louis fejkade det förstårs, "Håll tyst" mumlade jag och slog till honom lätt. Han skrattade "Aj." "Du väckte mig" suckade jag och vände mitt ansikte mot hans. "Jag kan inte sova" "Så därför var du tvungen att väcka mig?" Han log "Såklart" Jag suckade och himlade med ögonen "Jag är hungrig, följ ned ut i köket." "Nej" mumlade jag trött ut "Åh, det var ingen fråga, kom nu" Jag suckade för tredje gången när Louis drog mig ur sängen. Han släpade mig igenom korridoren med alla släckta lampor och fortsatte in i köket. När vi kom in i köket lyfte han plötsligt upp mig på köksön. Jag skrattade och följde hans rörelser när han öppnade kylskåpet, och kistade när de starka kylskåpslamporna lös i hans ansikte. Han tog fram några saker och satte ner dom bredvid mig. Mitt i när han bredde på smör på något som verkade som en smörgås, så la han ner redskapen och placerade sina armar runt mig och började kyssa mig och jag kysste givetvis tillbaka. När kyssen bara varit i kanske tre sekunder, så tändes plötsligt lampan, och vi avbröt direkt kyssen, och vände hastigt på ansiktet.

 Niall stod där och tittade med stora ögon från mig till Louis. Jag gissar att han sett. Alla tre bara stod och stirrade på varandra, väldigt länge. Tills Niall långsamt backade ut ur köket, och släckte lampan igen innan man hörde långsamma fotsteg som gick iväg. Jag och Louis utbytte flera blickar. Louis lufte ner mig från bänken "Vi borde se till så att han inte skvallrar" Jag nickade instämmande. "Ja"

 Vi gick fram till dörren som ledde in till Nialls rum. Louis tvekade inte en sekund, utan knackade högt som om det inte var någon som låg och sov. Man hörde ett svagt "Kom in" bakom dörren och hastigt öppnade Louis dörren, och våra blickar hamnade på Niall som satt i soffan. Louis gick in och satte sig på sängen, som om det vore hans rum. Jag stängde försiktigt dörren och satte mig tveksamt bredvid Louis "Du tänker väl inte säga något, va?" undrade Louis försiktigt "Ehm...vad menar du?" Alla tre i rummet visste att Niall redan visste vad vi pratade om "Du vet, det du såg nyss?" "Att ni kysstes?" Louis nickade svagt, och det blev lite tyst i rummet. "Kommer du berätta?" undrade Louis igen efter ett tag och mötte Nialls blick. Niall höll kvar blicken i hans ögon en stund, och tittade sedan ner i marken. Han började skaka på huvudet smått "Nej, det kommer jag inte" Jag log lättat "Tack, Niall" Fick jag ur mig med en lättad suck "Men jag har några frågor" Niall snurrade lite i stolen han satt i "Hur länge har ni gjort..." han gjorde en gest mot oss, som om han inte ville nämna ordet "...det där" avslutade han "Lite innan vi blev ihop..." "Wow, wow, wow!" Niall viftade med händerna lite som att förtydliga att han ville prata "Är ni ihop?" Jag nickade och mötte Louis blick "Ja, han köpte dounuts och..." "Va!?" utbrast Niall, avbröt oss igen. "Har ni köpt dounuts!? Utan att säga till mig?! Jag kunde väl åtminstonde få smakat!" Jag skrattade lite. Typiskt Niall. "Det stod 'Vill du bli min flickvän' på dom" förklarade Louis. Niall ryckte på axlarna, som att det inte spelade någon roll "Bara det är gott" Jag skrattade åter igen "Men jag har också en fråga, vad gjorde du i köket, mitt i natten?" Han fnös lite "Jag kan fråga er samma sak, eller alltså, jag vet vad ni gjorde, jag såg det...Men innan det" "Tjockisen bredvid mig var hungrig" Louis skrattade och slog lätt till mig i sidan av magen, och jag började också skratta "Tja, jag kom dit av samma anledning, och jag är fortfarande hungrig, så jag ska gå och göra en macka" Han ställde sig bestämt upp och lämnade oss ensamma, i hans eget rum. Jag och Louis gav varandra en blick, och gick sedan ut efter honom. Jag var på väg att gå in på mitt och Louis rum, men Louis tog tag i min handled och hindrade mig "Jag har inte gjort klart min macka än, så det är den här vägen som gäller" Jag suckade, men kunde inte låta bli att le samtidigt som Louis släpade mig ännu en gång mot köket. När vi kom fram tittade sig Louis förtvivlat omkring "Vart är min macka?" Louis vände sig om och gav Niall en misstänksam blick. Niall stod och gav Louis en oskyldig blick, samtidigt som man såg att han hade proppat i sig något stort i hans mun

"Vad då?"

 

---

 

Tror ni det var Niall som åt Louis smörgås? :P  

Men vad tkr ni för övrigt om kapitlet? :)

//Hilda

Kommentera för mer!!