"Titta i kassen" bad Louis, och höll fram kassen mot mig. Jag gav honom en blick innan jag tog emot den och öppnade den. I påsen låg det en super söt blå nalle "Aaawww..." mumlade jag och gav honom en puss på munnen "Tack så mycket, Boo bear" Han log "Varsågod, Matti" log han. Jag hörde hur Harry fnös bakom oss "Om jag var din pojkvän skulle du fått en bil" Louis avslutade kramen och tittade på Harry "Ja, det vore ju oerhört onödigt, för hon är sexton, hon får inte köra bil" Harry himlade med ögonen medan jag skrattade.

"Kom, Lou, jag såg en jätte snygg tröja som du skulle passat i"

"Vakna med dig" Jag kände hur någon slog till mig lätt på armen. Motvilligt öppnade jag ögonen och fann Louis stå där "Vad tråkig du är, som sover bort hela dagen" Jag suckade och gav honom en menande blick "Kan ju bero på att någon väckte mig mitt i natten och tvingade mig titta på när denna personen åt en smörgås" Louis himlade med ögonen "Bara ställ dig upp och hitta på något roligt med mig. Det regnar ute och killarna bara spelar tevespel" Jag satte mig sömnigt upp i sängen "Jag trodde du gillade tevespel" "Men gör bara något med mig!" Jag skrattade åt hans desperata ton. Jag vände blicken utåt såg jag att det ösregnade. "Vi är på väg från Madrid nu, mot Manchester, hoppasa bara det inte regnar när vi kommer fram dit" Jag nickade instämmande, det första jag kunde tänka på när jag hörde Manchestervar Damon, men sa inte det för jag ville inte att Louis skulle bli sådär osäker igen. "Vad tänker du på?" undrade Louis när han verkade se att jag var inne i tankar. "Inget, bara ge mig en kyss så kan vi göra något sen" Louis log stort när han la armarna runt mig för att sedan låta våra läppar mötas. Mina händer hamnade automatiskt i hans hår, och när kyssen var slut så ställde jag mig upp på golvet, medan Louis låg i sängen och tittade upp på mig. Jag skrattade lite lätt åt att han hade fått lite av mittt läppstift på överläppen "Vaad?" undrade Louis med rynkad panna "Nej, inget..." mumlade jag "Kom så går vi ut till killarna och visar ditt vackra ansikte" Han gav mig en konstig blick när jag sa 'vackra ansikte', men tog ändå min hhand och följde med ut "Kan ni typ...avbryta speelet för att titta upp på Louis ansikte" Killarna löd verkligen inte mig, utan bara gjorde tvärtom och fortsatte spela, till skillnad från Harry ssom bara snabbt vände upp ansiktet mot oss och sedan tillbaka i en snabb rörelse, men haan vände snabbt tillbaka ansiktet mot Louis när han såg vad han hade i ansiktet. Harry började skratta och lutade sig roat tillbaka i soffan. Harrys skratt väckte de andra killarna, och när dom fick syn på Louis började dom också skratta. "Jag har en fråga,
Lou, hur hamnade det smink i ditt annsikte?" Louis rynkade pannan, men tittade sedan surt på mig, som om han förstod. Han promonerade bort till spegeln, och suckade när han fick syn på sin spegelbild. "Nah, jag bara, du vet, tänkte att dom säger ju att allt blir vackrare med smink, så jag tänktee testa" Jag skrattade åt hans löjliga förklaring, likaså dom andra killarna "Ja, kanske det, fast jag tror inte det gäller tjugooett åriga killar" Alla skrattade åt det Liam sa "Men vad är det för spel ni spelar?" undrade jag, och tänkte precis sätta mig i fotöljen, då Harry gjorde lite plats bredvid sig occh slog lätt på soffan,som en signal att jag skulle sätta mig ner. Jag la även märket till att han la ena handen runt soffkanten, som om han tänkte lägga armen runt mig när jag satte mig ner. Jag gick långsamt och osäkert mot platsen, och när jag skulle sätta mig så dök Louis upp i världens fart och satte sig på den platsen istället. Harry suckade och tog bort armen, medan jag skrattade "Här ska du sitta" bstämdee Louis och klappade lite lätt på sitt ena ben. Jag log lite och satte mig direkt där, inte alls tveksam som när jag skulle ssätta mig bredvid Harry. Louis la armarna runt min mage och drog mig mot honom så hans ansikte nästintill trycktes mot min nacke. "Jag vill spela" Harry skyndade sig med aatt svara "Du och jag kan teama vid nästa spel, babe"
Babe!? Vart kom det ifrån!? Jag hörde hur Louis harklade sig bakom mig, och inte nu en liten harkling, utan flera på rad som om han försökte dölja ett stort skratt. "Vad är det, Lou?" suckade Harry "Du kallade henne babe?" Jag är i alla fall glad att Louis också reagerade på det "Ja, har du problem med det?" Louis nickade "Ja, ett väldigt stort problem" "Då ska du bara veta vad hon lovade mig i utbyte mot att jag var tyst om att ni...du vet" Jag stelnade till, och bet mig hårt i läppen. Säg inte att han nyss sa det. "Vad då? Vad?" Louis måste ha märkt min plötsliga humörförändring när Harry nämnde det "Oops" Harry gav mig en snabb blick "Vet du vad? Glöm vad jag sa" Det gick ett tag då det var tyst i rummet, men Louis mötte sedan min blick med en sträng min "Vad har du lovat honom?" "Inget speciellt, Louis, du behöver inte oroa dig, det är inte något farligt eller något sånt..." "Jag vill ändå veta" Jag öppnade munnen för att svara, men kom inte på något att säga. "Här, kom, du och jag fortsätter den här diskutionen på vårt rum" Louis tog tag runt min handled och drog bestämt in mig på vårt rum och stängde, och låste, dörren. "Berätta allt nu" sa han bestämt "Det finns inte mycket att berätta" försökte jag att få till ett avslut på diskutionen "Jo, vad lovade du?" "Louis, snälla, förstå, jag vill verkligen inte prata om det" "Jag kommer få reda på det förr eller senare" sa han, och jag nickade "Ja, men det är bättre senare ännu" Louis log lite snett "Okej, du får säga sen. Just nu vill jag ha mat" Jag skrattade "Vi har nyss ätit middag tjockis" Han log lite "Middagen är bara förrätten för mig"