Jag vaknade av absolut ingenting. Sömnigt satte jag mig upp i sängen och tittade mig omkring. Jag fann Louis bredvid mig som sov, som en ängel. Jag log lite mot honom, och smekte honom försiktigt på hans kind. När han inte vaknade slog jag till honom på armen "Vakna, dåre" Louis suckade och vände ansiktet ner i kudden "Jag är inte vaken..." mumlade han in i kudden och jag log och skakade på huvudet. "Synd, jag som tänkte kyssa dig när du vaknade, men aja..." Louis satte sig hastigt upp i sängen och jag skrattade åt hans hår som trillat fram i hans ögon "Jag är vaken!" utbrast han så jag tror hela bussen hörde. "Bra" gav jag ifrån mig och tog min mobil "Så, vart är min kyss?" "Jag sa bara det för att du skulle vakna" Louis suckade och ramlade trött ner på mig med huvudet på min mage. Jag hade fått ett meddelande från min operatör. "Välkommen till England, Manchester! Härifrån är det samtal från..." Jag brydde mig inte om att läsa resten, bara tittade ut igenom fönstret. Soligt, och bussen stod stilla. Jag tittade ner i min mobil igen, och gick in på kontakter, och bläddrade fram Brother From Another Mother <3

Alltså Damon. Jag ringde honom och satte mobilen mot örat. Han svarade efter bara tre toner 

"Hallå?" hörde jag hans röst, gud vad jag saknat den. Louis tittade upp, med en rynkad panna

"Hej!" 

"Matti!! Är du i Manchester nu?" Jag nickade, men kände mig väldigt dum efteråt eftersom han inte kunde se mig.

"Japp!" Svarade jag istället. 

"Ahh! Seriöst jag fangirlar!" Jag skrattade 

"Jag skulle hoppa upp och ner också, men jag har ett sovande monster på mig" Louis himlade med ögonen, och jag skrattade 

"Ehmn...ehm..." Jag sköt bort Louis från mig och gick framför fönstret och kollade ut 

"Någonstans med en lekpark" Det blev tyst ett tag

"Du skojar? Med gungor och hästar i mitten" Jag sökte med blicken efter gungorna och hästarna.

"Ja, plasthästarna och dom tråkiga gungorna?" Jag väntade på ett svar, men fick istället ett skrik.

"VA?!" skrek jag 

"JAG KOMMER DIREKT!" Skrek Damon, och la sedan snabbt på. Jag skrek till och hoppade lite, innan jag små sprang mot min garderob och rev ut några kläder, och gick snabbt in i badrummet och bytte om "Matti, vad är det?" undrade Louis försiktigt från sängen. "Damon kommer hit nu!" Jag gick till dörren, men innan jag gick ut, så vände jag huvudet mot Louis "Min vän, Louis, vän" Louis log lite, och jag log tillbaks innan jag rusade mot köket, där också ingången var. "Damon kommer snart" log jag glatt, mot pappa. "Damon?" undrade han med en rynkad panna "Är inte han hemma?" Jag skakade på huvudet "Han är i Manchester över sommarlovet, typ" Jag ryckte slappt på axlarna medan jag tog en smörgås som låg på en bricka, jag brydde mig nästan inte om det var någons. Louis kom ut ur vårt rum och gick och satte sig på en stol bredvid Harry. Jag kunde inte låta bli lite åt att hela hans hår var helt åt fel håll. "Jag borde gå och möta Damon" log jag, glatt och skuttade ut igenom dörren. Jag är bara så glad över att jag ska träffa honom. Jag ställde mig lite utanför bussen och tittade runt lite. Kläderna som jag valt var en kjol med blommor på och en orange tröja som passade ganska bra. Tillslut såg jag honom, en keps och linne, som vanligt. Jag log mot honom, även fast han inte kunde se mig ännu. Jag gick mot honom i normal takt, men när han fick syn på mig och log, så blev det istället att jag sprang mot honom de sista tio metrarna och han fångade upp mig i en kram, och lyfte upp mig och snurrade runt. Jag skrattade, men kände mig nästan lite yr när han satte ner mig på marken "Jag har saknat dig så mycket! Här, jag köpte en glass. Nu måste vi till ett jätte vackert ställe, där jag spenderat det mesta av min tid" Jag nickade och tog emot glassen och tittade ner på den för att sedan följa med honom när han tog tag i min hand och drog mig någonstans. Jag bara åt lite på glassen, och hade ingen aning om vilket håll vi gick. Jag blickade bort mot bussen och fick se Louis stå med händerna i fickorna, och när han såg att jag såg honom så åkte hans blick genast ner i marken och sparkade lite löst på gruset. Jag stannade hastigt, och Damon tittade på mig "Vad är det?" Jag log lite mot honom "Jag vill att du ska träffa någon först" Han nickade lite och vred på huvudet i hopp om att få hitta personen. Försiktigt ledde jag fram honom till Louis "Damon, Louis, Louis, Damon" presenterade jag dom bara enkelt. Damon log mot Louis och skakade hans hand. Louis log ett leende tillbaks, men däremot fejk, det kunde man se på långa vägar. Jag harklade mig lite "Damon, Louis är min, pojkvän" Damon verkade förstå varför Louis verkade så otrevlig. "Åh, om ni två ville vara tillsammans idag, så jag kan och Matti ta det imorgon, väl?" Jag skakade på huvudet "Nej, Damon, det behövs inte, Louis vet att jag vill spendera tid med min bästa vän" Jag gav Louis en menande blick "Men följ med du också, Louis" sa jag sedan. Louis skakade på huvudet "Nej, det är lugnt, jag tänkte vara med killarna ändå, så..." Han gjorde någon gest med handen som skulle betyda hej då, och gick sedan in i bussen. Jag rynkade pannan smått "Matti, om du vill att jag..." "Nej, det är okej. Jag fattar inte vad det är med honom" försökte jag få Damon att tro. Han nickade kort och gick sedan långsamt någonstans med mig bredvid, ätandes på min glass. Jag visste mycket väl varför Louis var så. Avundsjuka.

---

Japp, det var detta jag kunde åstakomma av ungefär 3 dagar, ledsen! Men vad tror ni kommer hända? Tror ni det kommer bli ett bråk mellan Damon och Louis? 

//Nellie