"Tycker du jag ska ha på mig Samuel?" Han mötte min blick, nästan förskräckt "Ursäkta, VA?!" Jag skrattade "Samuel, min keps" Jag tog fram 'Samuel', och visade den för honom "Eh, så du har döpt din keps?" Jag nickade, som om det vore det självklaraste i världen "Jag döpte Sally också" Sa jag och letade ett tag i min väska, och visade sedan Louis  min andra keps "Mathilda, man döper människor, djur, fordon, men...hattar? Du är nog den enda i hela världen som gör det" "Faktiskt! Så döper 15% av jordens befolkning sina hattar, så döm mig inte!" försvarade jag mig "Ja, femton procent, oj vad mycket" Jag skrattade och skulle precis svara, men blev avbruten av en knackning "Mathilda?" hörde jag Nialls röst "Aa?" svarade jag slappt, som om jag inte orkade gå till dörren "Får jag prata med dig?" Jag la ifrån mig kepsen, och gick och öppnade. "Först, en fråga, döper du dina saker du har på huvudet?!" frågade jag snabbt. Niall tittade oförstående på mig, med en blick som sa att jag var galen "Eh...Nej?" uttalade han tveksamt "Nehe, men ja, vad var det?" Han log lite, nästan nervöst "Tänkte bara fråga om du typ...ville hitta på något. Inte nu, men snart? Jag tänkte att vi kunde gå ut och äta middag, istället för att äta här." Jag nickade "Visst, men om pappa ska med rekommenderar jag inte asiatisk mat, för..." "Nej, det blir...bara du och jag. Inte Paul, inte Harry, inte Liam, inte Zayn, inte Louis. Bara du och jag" Jag nickade långsamt "Okej. Borde man ha på sig något speciellt, vart hade du tänkt att vi skulle gå" "Det är en fem stjärnig restaurang, men ha på dig vad du vill, du ser bra ut i allt..." Han verkade förstå vad han sagt och rodnade lätt och tittade ner i marken "Okej så, femstjärnig Restaurang, ha på sig vad man vill, bara du och jag?" Han nickade och log "Ska vi gå runt sju tiden?" Jag nickade "Visst" Han log "Okej, ses" Jag log lite "Ses" Jag stängde dörren när han gått och vände sig sedan om mot Louis. Han hade en hård blick på marken, och verkade vara helt inne i tankar. Jag gick långsamt förbi honom, och satte mig på min sida av sängen. "Så du ska på dejt med Niall?" undrade Louis med en stel röst. "Jag skulle inte kalla det dejt..." mumlade jag osäkert "Ni kommer alltså bli ihop?" Jag skakade på huvudet "Nej, varf...Våran vänskap kommer ju inte förstöras något om jag får en pojkvän!" Skrek jag ut. Inombords hoppades jag på att han skulle bli pojkvännen, men visste att det aldrig skulle hända. "Ja, för det är ju så!" skrek Louis upprört och ställde sig snabbt upp "Jag har inga speciella känslor för dig, du är bara min vän! Jag ser dig som en av alla mina vänner! Du är bara vilken tjej som helst!" Han sprang sedan ut igenom dörren och smällde hört igen den efter sig. Jag vet inte om han var ironisk eller inte, men det gjorde ändå ont att han skrek ut det. Jag släckte lampan och la mig ner och försökte vila lite och reda ut alla tankar som vimlade omkring i mitt huvud. Eleanor, middagen med Niall, varför Louis blev så arg, varför han egentligen kysser mig när han har en flickvän. Det var bara fyra saker, men det var mycket att göra bakom dom. Jag satte mig upp och ringde den enda personen som är lika bra som en tjej kompis att reda ut problem, och ibland snacka mode med, men han kan samtidigt vara väldigt rolig, som dom andra killarna, och vara lika galen som jag. Damon. 

---

Vad tycker ni? :)  Halloween igår, någon som gick bus eller godis? :P 

//Nellie