"Jag vet hur det är att själv sitta i skolbänken och vänta i tio minuter innan friheten av sommarlovet börjar. Men killar! Och Mathilda! Nu får ni skärpa er. Jag vill inte ha någon uppkäftig påstående från er sida, tack! Inget prat, och inget rörande ens!..." Där slutade jag lyssna, och det enda jag kunde höra var Felix, som viskade mitt namn om och om igen, och han verkade aldrig tröttna på det. Han fortsatte tills jag gav honom en menande blick, då han började le. "På sommarlovet ska jag iväg till mitt landställe. Det är ett perfekt ställe för sommaren. Du får super gärna följa med, du vet... bara vi två" Jag log mot honom. "Det vore jätte trevligt men min pappa har planerat något tour..." Felix avbröt mig "Är din pappa artist?! Eller typ författare?!" Jag skrattade "Jag trodde du kände min pappa, han har ingen talang, men han har ett jobb som typ livvakt på touren för ett band och jag får typ inte sanna kvar i England" Felix gav ifrån sig en besvärad min "Synd" Jag nickade "Japp" 

"Mr. Mills och Mrs. Higgins! Tyst!" "Vadå, så vi får inte prata men du får?" Läraren, Mrs. Keely tittade bisarrt på Felix "Jag är lärare" "Och jag är elev!" Jag skrattade och tog lugnande ett tag runt Felix arm "Felix, sch! Mrs. Keely försöker prata" Felix tittade på mig med en menande blick "Tack, Mrs. Higgins!" Jag log mot fröken och hon log tillbaka, innan hon började prata igen. "Jävla smörare" suckade Felix och jag skrattade "Sorry, finns det något jag kan göra som får dig att inte kalla mig dessa hemsk heter?" Felix log, och rätade på sig "En kyss?" "Närmaste kyss du kan komma är en puss" "Avgjort" Jag skrattade och gav honom en puss på kinden. "...okej, nu har ni sommarlov"  Killarna började skrika ut sin lycka till att sommaren har börjat "Tog med mig smällare bara för det här" berättade Leo med en belåten suck och drog sedan i snöret. Jag skrattade och skrek tillsammans med killarna medan jag hängde upp min väska slarvigt på axeln och började gå ut från klassrummet och killarna hände på skrikandes efter mig.  Jag gick direkt till mitt skåp  och öppnade innan jag slängde in mina böcker och stängde sedan. "Ska vi göra läxan, tillsammans, Matti?" undrade Oskar och ställde sig bredvid mig "Läxan?" frågade jag undrandes "Vi har ju sommarlov?" Oskar ryckte på axlarna "Vi hade ju en läxa över sommarlovet. Tusen ord om sommaren" Jag suckade "tusen?! Mn jag ska ju iväg på sommaren. Jag kommer inte hinna" Oskar gav mig en snäll blick "Jag kan göra den åt dig" Jag fick ett litet leende på läpparna "Säkert?" Han nickade. Jag log stort och gick fram mot honom och gav honom en puss på munnen. Efter pussen log både han och jag, jag log för att han är så snäll, men jag vet inte anledningen till varför Oskar gjorde det. "Tack, Oskar, du är bäst" "Varför fick han en puss?!" utbrast Brad"För att han är snäll" skrattade jag och började gå mot dörren. Precis när jag skulle öppna den var Leo snabbt framme och öppnade den åt mig. Jag log "Tack" Jag började gå mot parkeringen, då Leo avbröt mig "Hallå?! Jag gjorde något snällt?! En puss vore på plats!" Jag skrattade, och vände mig om och pussade honom. Han log, och vände sig sedan om mot killarna och gjorde en min, som bara skrek av 'haha, där fick du'. Damon suckade och trängde sig förbi killarna "Hejdå, Matti" mumlade han och kramade om mig "hejdå" Kramen avbröts och jag gick för att krama resten av killarna. När det var gjort vände jag mig om och började gå mot parkeringen.

"Fan" mumlade jag för mig själv när jag såg pappas bil på parkeringen och pappa i den som vinkade som en galning att jag skulle komma dit. Jag stönade och drog upp luvan, så ingen riktigt kunde avgöra om det var jag eller inte. Det finns inget pinsammare än att bli hämtad av sin pappa. När jag äntligen skaffat mig en riktigt hardcore motorcykel så hämtar min pappa mig. Jag slet upp dörren till bilen och satte mig surt i den skrothögen min pappa kallar bil och drämde igen bildörren efter mig. "Bältet på" Jag suckade och kämpade med att få på mig det olydiga bältet, och lyckades tillslut. "Då åker vi!" utropade pappa entusiastisk, som om jag var en sexåring som precis skulle åka till ett nöjesfält för första gången "Ja, jippie" Sa jag likgiltigt, och pappa skrattade åt min ironiska ton "Det blir roligt, ska du se" 

       

 

"Okej, hörni!" skrek min pappa ut, när fem killar var helt upptagna i matkrig. Jag själv har haft matkrig många gånger och vet hur tråkigt det är att bli tillsagt "Sluta!" Pappa ställde sig i mitten av kriget, vilket gjorde att han fick en stor lasange fläck på sin tröja. Killarna började skratta, vilket jag också gjorde. Mitt skatt lät helt klart högst, och jag tror det var därför dom slutade skratta och såg sig undrandes omkring "Wow, Harry, du har fått en väldigt ljust skratt" sa en blond kille till en kille med lockigt hår, som tydligen hette Harry. Jag skrattade mer "Det var inte jag..." försvarade sig Harry "...tror jag" Jag skrattade ännu mer, men fick ta mig i samman. "Nej, såklart det inte var du, Harry, det var min dotter, jag sa ju att hon skulle följa med på touren" Killarna såg sig omkring "Vart är hon?" "Bakom dig" Den första som såg mig var killen som hette Harry, eftersom han stod med ansiktet mot mig medan dom andra stod med ryggen mot mig. Sedan vände sig resten om. Alla stod som förstenade, medan jag tittade frågandes på dom. "ÄR DET DÄR DIN DOTTER?!" Paul nickade. Det blev helt tyst mellan alla och killarna stod bara med öppen mun och stirrade på mig och synade mig uppifrån och ner om och om igen. "Hej, jag heter Zayn" Killen som tydligen hette Zayn var snabbt framme vid mig och skakade min hand "Hej, Zayn" log jog jag. En blondin gick långsamt fram till mig "Mathilda" log jag och skakade vänligt hans hand. "Och du är...?" Frågade jag när han bara stod sär och stirrade "Snygg" sa han. Jag tittade frågandes på honom "Nej, jag menar jag är Niall, och du är snygg" Jag skrattade ett litet nervöst skratt "Tack" Harry kom och puttade blondinen ur vägen "Mathilda" presenterade jag mig som igen "Och du är Harry?" Harry nickade "Jag är singel också" Jag skrattade ett nervöst skratt som lät en aning falskt och tittade frågandes på min pappa som bara ryckte på axlarna. En kille med brunt hår kom upp bredvid Harry "Liam" log han. Jag log tillbaka "Mathilda" sa jag fjärde gången. "Jag... heter Louis" log en kille med brunt hår, som tydligen hette Louis. Mitt leende försvann en aning när jag tittade in i hans ögon. Det var en skiftande färg mellan grå och blått, jag kunde inte riktigt avgöra vilket. Han hade väldigt fina ögon, och jag stod som förstenad och tittade in i dom. "Hallå?" Utbrast Harry, och lät nästan lite sur när vi bara stått och stirrat på varandra länge. "Oj, eh... Ja?" fick jag otroligt nog  ur mig och vände mig om mot dom. "Skulle bara titta om ni var vid liv..." Mumlade Harry, och lät fortfarande nästan sur. "Ja, det var vi. Men räkna inte med att jag ska komma ihåg alla namn nu!" skrattade jag "Vad hette jag?" Undrade killen med brunt hår. Jag fick tänka efter lite "Liam" han nickade. "Och du är...Niall?" Killen skrattade "Blondinen är Niall. Jag är Zayn" Jag nickade "Okej, så Zayn, du var alltså Niall, du..." "Hörni, ni kan inte köra gissa namnet leken nu, ni får visa Mathilda runt här!" "Visst" "Okej, bra, gör det ni. Förresten, Louis rum är rummet längst bak, sen kommer Harry, sen Niall, Zayn och Liam." Alla nickade "Mathilda, du sover i mitt rum i andra änden av bussen" Jag spärrade upp mina ögon "Neej!" Skrek jag "Va, varför inte?" "Du snarkar, mycket! Jag tänker inte" "Ja, jag vet! Visst gör han, vi fick gå och knacka på hans rum typ hundra gånger på förra touren, det är därför hans rum är i andra änden" Jag skrattade "Det förvånar mig inte. Men vilket rum ligger längst bort från ditt?" Pappa tänkte efter "Det är nog Louis rum" Jag vände huvudet mot Louis, jag kommer ihåg hans namn bara för att han hade fina ögon. Han tittade på mig "Får jag sova i samma rum som du?" Louis nickade "Ja, absolut" Jag log lite "Tack" Louis log som ett varsågod "Mathilda, fina kläder" Jag tittade ner på mina shorts och magtröja "Tack" "Okej, vi kan börja visa vid toalett nummer ett!" utbrast Harry "Säg inte att ni tänker visa toaletten" kved jag. "Jo, och sen ska vi visa hur man spolar" Jag skrattade till "Och sen ska vi visa hur man öppnar kylskåpet" sa Louis, jag skrattade lite mer"Ja, här är den i alla fall!" Alla killar, förutom Louis som gick bredvid mig sprang in på toaletten"Tycker du det verkar roligt?" Jag tittade upp på Louis"Va?" "Att spendera sommarlovet i en kvav buss" Jag ryckte på axlarna och tittade roat på killarna som sprang hit och dit mellan bussens alla dörrar "Beror på" Det blev tyst en stund, men sen öppnade Louis munnen igen."Känns det konstigt att du är den enda tjejen?" Jag skakade på huvudet"Nej, jag är van. Jag har inga tjejvänner över huvudtaget, bara killvänner" Louis nickade"Aha" "MATHILDAAA! Här kommer du och Louis sova" Harry öppnade dörren och jag klev in och synade rummet. "Snyggt" log jag "Får man börja packa upp?" Harry nickade och jag började göra som jag sagt.

 

 

 

 

"Mathilda, fånga!" Jag fångade min pappas mobil som Liam kastat till mig. Det var efter middagen och alla hade bollat runt hans mobil i minst fem minuter. Pappa suckade och vände riktning från Liam till mig. "Mathilda, ge mig min mobil" sa pappa, som tydligen verkat tröttna en aning på leken. Snabbt satte jag händerna bakom ryggen och tittade oskyldigt på pappa "Vilken mobil?" Pappa gav mig en menande blick "Du fångade den, Liam kastade den till dig" Jag log och skakade på huvudet "Det? Nej, det var inte din mobil, det var en...videospelare" "Kan jag få denna videospelaren? För det är nämligen min telefon" Jag skrattade "Nej" Pappa suckade "Då får vi helt enkelt göra det på det svåra sättet" Pappa tog tag i mina ben och lyfte upp mig på axeln. Jag skrattade "Sluta!" skrek jag med ett skratt. Killarna bara skrattade och njöt troligen över den cirkusen dom hade framför sig "Ge mig mobilen " Jag skrattade "Jag har den inte ens" Jag kastade den snabbt till Zayn som gömde den i sin ficka. "Okej, vi gör såhär" Pappa släppte ner mig och jag gick direkt och ställde mig bredvid killarna. Jag kunde inte låta bli att snegla på Louis, han hade vackert hår också, krävde säkert timmar för att göra i ordning det. Pappa tog upp bussens vägg telefon, och knappade in ett nummer. En klassisk rington började spelas och ljudet kom från Zayns ficka "Zayn, din ficka" Pappa la på och gick sedan fram till Zayn och räckte ut handen. Zayn satte försiktigt ner sin hand i sin ficka och fick upp pappas samsung"Åh, din telefon! Hur hamnade den där?!" Zayn spelade förvånad, och pappa ryckte åt sig den med ett leende. "Ja, det kan man undra" Jag skrattade åt hela cirkusen. Jag och killarna verkade passa ihop, och det var roligt att veta. "Jag ser på teve" berättade jag, eftersom jag visste att American Funniest Homevideos spelades ungefär nu. Jag gick in i mitt, och Louis, rum och satte på den. Louis kom efter ett tag, och stängde dörren, och satte sig sedan bredvid mig med en bekväm suck. "Finns inget bättre än lite teve tid" Jag skrattade, och insåg hur rätt han hade "Absolut" Jag rörde på mig, för att hitta en bekväm ställning. "Ehm, var är min säng?" undrade jag när jag faktiskt förstod att det var en säng och två personer. "Där" Louis pekade på den stora sängen "Vart är din då?" "Där" Han pekade på samma säng, jag tittade på honom med ett höjt ögonbryn "Vad?! Det är inte jag som bestämmer det" Jag log, och skakade på huvudet. "American Funniest Home Videos!" utbrast jag när det äntligen börjat. "Tittar du också på det?! Visst är det roligt?" Jag log "Världens bästa program" Louis log "Håller absolut med" 

 

 

Jag vaknade - mitt i natten, av ett ljud. Skrämt satte jag mig upp i sängen, och när mina ögon vant sig vid mörkret, så tittade jag där jag beräknade att Mathilda skulle ligga, bredvid mig. Men hon var inte där "Mathilda?" viskade jag, och travade mig upp ur sängen till toaletten, för att titta om hon var där. Jag öppnade dörren, men ingen Mathilda där. Jag gick långsamt tillbaka och satte mig på sängkanten. Vart kunde hon vara? Jag hörde ett ljud av en...kastrull? Som slog i marken "Fuck..." Hörde jag sedan hur någon mumlade för sig själv. Jag gick mot dörren, och tänkte precis låsa upp, då jag upptäckte att dörren redan var öppen och stod på glänt. Jag gick till det ända stället en kastrull kunde vara på den här bussen, köket. Och där fann jag Mathilda, med sitt långa, blondbruna hår. Hennes hår var fantastiskt fint. "Mathilda?" Skräckslaget tittade hon upp och andades ut av lättnad när hon såg mig "Fan vad du skräms" "Ursäkta mig, men jag viskade faktiskt" skrattade jag, i normal röstnivå och tände den lilla lampan som inte av mycket ljus alls. "Vad gör du?" undrade jag och gick mig ställde mig bredvid henne, så nära jag kunde. "Hur fan kan du sova i det där?" Hon gjorde en gest mot mina mjukis byxor och tröja "Ta det lugnt med svordomarna" skrattade jag "Och, hur jag sover i det? Jag bara tar på mig det och sen sover jag som vanligt" Hon skrattade ett härligt underbart skratt och himlade med sina vackra ögon. "Ha-ha, vad rolig du är" Jag log "Vad gör du?" "Äter. Åt inte så mycket vid middagen" Jag tittade ner på mackan hon gjort åt sig "Jag kommer helt ärligt talat äta upp den här på tre tuggor" Jag log snett "Ska det där vara en utmaning?" Hon log "Kanske" "Ska jag ta det som ett ja?" Hon tänkte efter en stund "Kanske" Jag skrattade "Vi gör såhär, att om jag äter upp den här på tre tuggor, får jag sminka dig imorgon, och om jag inte gör det, och du vinner..." "...får du ha smink imorgon" fyllde jag i, men ångrade det. Hon började skratta "Ja, jag är en tjej så det vore normalt, men o..." Jag avbröt hennes snabbt "Nej! Jag menar... Så får du ha stark lukt av rakvatten" Hon log "Okej" Hon tittade på mackan, och öppnade sedan munnen stort, för att ta en stor tugga av mackan. Jag log, hon kommer inte klara det här. Hon väntade sedan en stund, innan hon tog nästa tugga. Den var mycket större, men den sista biten tror jag inte hon klarar. Hon pressade in den sista biten, valde och tittade sedan nöjt på mig, medan jag tappade hakan. Är det ens normalt att kunna äta upp en sån stor smörgås, på tre tuggor?! Helt plötsligt hamnade Mathildas ansikte närmre mitt. Hennes svala andedräkt fläktade mot mitt ansikte, jag kände mig nästan yr av det, jag har ingen aning om varför. Jag kan ju absolut inte vara kär, jag har ju bara känt henne i en dag! och dessutom hår hon i nian, hon är absolut för ung för mig. "Undra hur du ser ut i smink , det får vi veta imorgon" Hon gick förbi mig, och stötte mjukt in i min axel när hon gick förbi, vilket fick det att gå en blixt från axeln ut igenom hela kroppen. Jag var fortfarande förvånad, dels för att hon slukat smörgåsen på tre tuggor, och dels, för att jag fattar inte vad som händer med mig. 

Han börjar redan få lite känslor för henne, eller är det något annat han känner? 

Första kapitlet dårå! Vad tycker ni? :)