Jag satt och petade i maten framför mig. Eleanor hade tagit ganska lite, till skillnad från mig, och det fick mig att känna mig tjock. "Ska du inte äta?" Fick Harry ur sig med munnen fylld med mat. Alla blickar vändes mot mig, väntandes på ett svar. Paniken slog till, under pressade situationer har jag alltid haft svårt med att över huvudtaget prata, och att Eleanor också tittade på mig hjälpte mig inte. "Jag...är bara inte hungrig, jag åt så mycket frukost" Alla nickade och återgick till maten, och en lättnad svepte över mig. Men en panik lutande känsla kom tillbaks när jag mötte Louis blick. Han såg bekymrad ut, som om han visste varför jag inte åt så mycket. Jag harklade mig "Tack för maten" Med bestämda steg gick jag och la försiktigt ner tallriken i diskhon. När jag var halvvägs till mitt och Louis rum hörde jag Louis röst "Ja, jag är också mätt" Jag hörde hur en stol sköts ut. Fan, Louis kommer att fråga ut mig om maten. Jag skyndade mig in på rummet och fortsatte in på toaletten, och låste dörren, andades ut, och mötte sedan min egen blick i spegeln. Efter ett tag hörde jag hur dörren öppnades, och stängdes därpå. Ljudet av fotsteg nådde in på toaletten och ekade mellan väggarna. Det kändes som om det var en galen mördare, som var där ute och jag var den skrämda tjejen som låste in sig. En lätt knackning avbröt mig i mina tankar "Mathilda?" Louis röst, jag kände fjärilar i magen bara för att höra hans mjuka stämma. Jag kände mig för att slå mig själv i magen för att det skulle sluta, men det skulle vara dumt. "Ja?" Min röst lät osäker, vilket jag faktiskt var. "Kom ut, eller öppna åtminstone dörren" Jag försökte desperat komma på en anledning till att jag inte kunde öppna dörren "Jag är på toaletten" fat det ur mig, men kom på mig själv med att det var världens sämsta ursäkt. Han kommer ju vänta utanför tills jag kom ut, jag skulle sagt att jag duschade. "Mathilda, din röst är exakt vid dörren, inte toaletten. Öppna." Jag suckade tungt innan jag öppnade dörren försiktigt. Louis stod utanför och gav mig ett litet leende.  Jag gav tillbaks ett leende, och blev omfamnad i en kram. "Varför äter du inte?" mumlade han in i min axel. Jag var bara tvungen att le, dels för att han kramade mig, dels för att han brydde sig om det "Jag är bara inte hungrig" Jag var glad att vi kramades, jag hade aldrig kunnat titta honom i ögonen och säga det, alltså ljuga. Han avbröt kramen och tittade in i mina ögon "Säker?" Min blick sjönk till golvet, och andades in för att börja prata, men blev avbruten av Louis som förde min blick till hans ögon igen igenom att vrida mitt ansikte mot hans med två fingrar på min kind. "Titta mig i ögonen, är det säkert?" Jag skruvade på mig lite "Mhnmm..." mumlade jag fram och försökte få det till ett svar. "Var det ett ja eller nej?" Min blick sökte sig mot dörren "Njaa..." Mer hann jag inte förrän min mage hade gjort ifrån sig ett läte som betydde att jag var vrål hungrig. Ljudet ekade i hela badrummet och fick det är låta dubbelt så högt. Jag pressade ihop läpparna till ett sträck och tittade ner i golvet, medan Louis skrattade "Din mage protesterar emot" Jag skrattade "Vad sägs om att du och jag går till McDonalds?" McDonalds, min enda svaghet. Jag suckade, och var tvungen att ge med mig "Jag ska ha Chicken Nuggets" Louis log "Så ska det låta" Utan att jag riktigt visste varför böjde han sig fram och gav mig en puss på munnen. Han strök mig sedan lite över håret, och försvann sedan ut ur badrummet. Jag bet mig själv i läppen löst. Problem, var det enda ordet jag kunde tänka på. 

 

 

"Vart ska ni?!" ropade Eleanor efter oss och gjorde ett försök att springa i högklackat, men snubblade bara fram och började istället gå i snabb takt mot oss. "McDonalds" svarade Louis, och verkade inte ha en tanke på att stanna, utan fortsatte bara gå, medan jag stannade "Följ med" föreslog jag, ännu ett försök att vara kompis med henne. "Nej tack, för mycket fett. Jag går tillbaka till bussen" Jag nickade och både hon och jag vände oss om och började gå, jag gick mot Louis och hon mot bussen. "Hur länge ska vi vara kvar i New York?" undrade jag "Tills imorgon något sånt, och nästa stopp är New Jersey, och där ska ju Eleanor av" Jag nickade lite "Du vet den där Jack, som du smsade med förut" Jag nickade igen "Är han din pojkvän?" "Nej, han är bara en vän från skolan" berättade jag. Han nickade intresserat "Jag tänkte väldigt mycket på det..." Jag tittade upp på honom, och hans blick var nere vid marken, och min blick sökte sig åter igen ner till marken "...jag har tänkt väldigt mycket på en annan sak också" Hans hand sökte sig försiktigt till min och fattade tag i den. Osäkert tittade jag upp på Louis igen, och han log snett. Jag höll kvar blicken i hans ögon ett tag, och tittade sedan ner på marken. "Varför tänkte du på det?" Jag kände hur han tog ett litet hårdare tag om min hand. "Ni skickade vad det såg ut som, kärleks sms, och jag vill verkligen veta om du har en pojkvän" "Varför vill du veta det?" Louis skrattade lite "Lite för mycket frågor" Jag skrattade också lite "Kanske" Louis log, och tittade framåt, där vi nu kunde se McDonalds. "Jag gillar dig, du är trevlig" Jag log stort "Tack, du med" Louis vände huvudet mot mig och gav mig ett leende, innan vi gick in på McDonalds. "Jag går på toaletten" meddelade jag, och Louis nickade, och precis när jag skulle gå dit drog Louis snabbt upp sin ena hand ur fickan och grep tag om min handled "Vad ska du ha? Bara i fall att du inte hinner tillbaka" "Typ nio chicken nuggets och pommes, och dricka typ cola" Louis log ett vackert leende "Pommes?" "Pommes frites, farfar" suckade jag. Louis skrattade, och släppte min handled "Okej" 

 

 

 

"Taadaa!" Eleanor kom ut med en klänning och slog upp armarna i en gest. "Vad tycker du? Den är ganska populär nu" Hon drog lite i klänningen och tittade förväntansfullt på mig."Jo, den är fin" "Bra" gav Eleanor ifrån sig med en belåten suck "Så vad gör du?" Hon satte sig bredvid mig och jag bytte snabbt från Mathildas instagram till Angry Birds. "Spelar lite..."  mumlade jag som svar "Okej" Eleanor verkade uttråkad på dom fem sekunderna vi satt tysta, och drog sedan snabbt upp sin mobil. Jag har alltid haft lite svårt att prata med henne, att hitta en samtalsämne. "Du vet hon, Mathilda" Min uppmärksamhet fördes till henne när hon nämnde Mathildas namn. "Aa?" "Hon och du har väl inte...något förhållande, eller något på g...?" "Nej" svarade jag. "Lovar du? När jag kom in i rummet dom du och Mathilda har första gången, så var hennes läppstift lite förstört, och det såg ut som att du hade lite av det på över läppen" Jag fick anstränga mig för att inte börja le. Mathildas och min kyss hade varit underbar, och det var svårt att sluta, även fast Paul kom in i rummet. "Hallå?" Jag väcktes ur mina tankar "Nej då" sa jag snabbt, även fast det var motsatsen till det. "Jag glömde min mobil i mitt och Mathildas rum" började jag som en ursäkt att gå till Mathilda, jag bara måste kyssa henne, just nu "Du har den i handen"  Jag tittade ner i min hand och fann min mobil i min hand med Angry Birds uppe. Just det, jag spelade ju det. Jag glömmer i princip allt i min omgivning när jag tänker på Mathilda "Jag menade...plånboken" Jag lämnade rummet när jag fått ett svagt okej från Eleanor. Snabbt gick jag över bussen, och in på rummet. Mathilda satt med hörlurar i öronen i sängen, och tittade förvirrat upp på mig när jag låste dörren "Hjälp, hej" Jag skrattade "Världens konstigaste sätt att säga hej på" Mathilda gav ifrån sig ett underbart skratt och jag gick mot henne "Men vad gör du här? Vart har du Eleanor?" Jag gick och satte mig bredvid henne "Behövde bara göra en sak" "Vad behövde du g..." Hon hann inte avsluta meningen förrän jag hade tryck mina läppar mot hennes. Till en början verkade hon förvånad, och kysste därför inte tillbaks, men började sedan kyssa tillbaks. Jag svär, om inte jag hade suttit nu, så hade jag ramlat ihop, mina knän känns svaga, bara av att jag ser henne. Hon log i kyssen, vilket gjorde så att vi var tvungna att avbryta den. Jag började också le när jag såg hennes leende "Jag måste få säga att du är en väldigt bra kyssare" Jag log och pussade henne på huvudet "Tack detsamma" Hon skakade lätt på huvudet och återgick till sin mobil "Jag har en fråga" Hon mötte min blick "Du vet det här med att vi kysser varandra?" Hon nickade lite, vilket betydde att hon ville att jag skulle fortsätta. "Kan vi fortsätta med det?" Hon log lite, ett sött leende. "Visst, bara om ingen ser. Jag gillar att kyssa dig, jag får liksom en värmande känsla i magen, jag bet faktiskt inte ens varför"  Jag log "Det är vi två om" berättade jag. Hon log mot mig, och böjde sig fram mot mig och gav mig en puss på min kind. Jag log större "Jag hade faktiskt aldrig ens kunnat se dig utan att inte kunna fram och kyssa dig" Hon nickade instämmande, "Det är vi också två om" 

---

Såååååååååååååå ledsen över den ur usliga (om det ens är ett ord) uppdateringen! Varit på träningsläger eller vad man nu ska kalla det och när jag kommit hem på kvällarna har jag bara gått rakt in i huset och bokstavligen ramlat ner i sängen! Förhoppningsvis kommer nästa kapitel snabbt ! Tackför ert tålamod! :) 

//Hilda