---

"Niall!" Jag kände igen den rösten, Holly. Niall vände sig om mot min "Jag skickar iväg henne om hon är taskig, hon kanske är snällare nu när hon smält allt" Jag nickade, och han hann halvvägs till dörren, men stannade sedan "Och, Nella?..." "Ja?" Niall log ett sött leende "Jag älskar dig" Jag log "Jag älskar dig med" Han log större, och höll kvar blicken i mina ögon, innan han öppnade dörren "Hej, Niall!" Niall hann inte svara, utan bara fick ta emot henne när hon kramade om honom. "Hej..." mumlade han tillbaks och klappade henne stelt på ryggen. "Och hej...Nella" Hon satte sig bredvid mig, mest antagligen för att hon inte ville att Niall skulle sitta bredvid mig. Niall gick och tänkte sätta sig på min andra sida, men Holly drog ner honom bredvid sig med våld"Ska vi titta på film?!" utbrast Holly glatt "Nella, vill du?" undrade Niall och tittade osäkert på mig. Jag ryckte på axlarna "Visst."

 

 

Holly hade valt en skräckfilm, såklart, och Nella verkade skrämd. Varför jag tror det? För att hon kramar stoppningen ur kudden. Jag la armen runt Holly, så hon inte kunde se att jag sträckte mig efter Nella. Precis när jag skulle peta henne på axeln tog Holly tag om min hand "Det är gulligt att du lägger armen runt mig, Niall, men jag är inte så skrämd" Jag drog direkt bort handen vid det stora missförståndet och tittade sedan på Nella, som tittade tveksamt på mig "Holly, kan inte jag sitta bredvid Nella?" "Nej! Du ska sitta bredvid mig så jag inte blir rädd!" Jag ville bara kasta Holly ner på golvet, och sedan sätta mig bredvid Nella och berätta för henne att det bara var en film. 

Och dessutom att om det nu hände, vilket trotsar logikens alla lagar, så är jag här och skyddar henne. Jag skulle offra mig för henne, bara om hon stannade i trygghet. "Niall..." började Holly och drog upp hennes mobil "...kommer du ihåg den här bilden?" Holly bläddrade fram till en bild då hon och jag var tillsammans, och vi kramades. "Eh..." Började jag, men blev avbruten "Och den här" Holly bläddrade till en bild, där hon och jag pussades. Hon var noga med att visa Nella bilden. "Jag måste gå upp..." Mumlade Nella, och jag tittade upp i hennes ansikte, och blev ledsen av synen. Hon grät. Inte så mycket, men en tår hade uppenbarat sig på sin kind. "Holly, försvinn ut från mitt hus!" ropade jag och gjorde en gest mot dörren "Varför?!" Hon låtsades spela oskyldig "Du vet exakt vad jag pratar om, stick!" Holly tittade argt på mig, och slet sedan upp dörren med en sån kraft att den smällde mot väggen. Dörren stod öppen, och jag gick några steg utanför dörren "DU VET, DOM FLESTA BRUKAR STÄNGA DÖRREN EFTER SIG NÄR DOM GÅR!" Hon verkade inte lyssna, så jag bara suckade och stängde dörren innan jag sprang upp till Nella.

 

När jag kom in i rummet satt hon med ryggen mot mig. Jag log mot henne, även fast hon inte kunde se det. Ljudlöst klev jag in i rummet och satte mig försiktigt på sängkanten bredvid henne, och drog ner henne i min famn "Sweetie, tänk inte på det. Det där var länge sen, du är min första och ända riktiga kärlek. Efter dig kommer inga fler, det blir du och jag för alltid" Hon vände sig om mig och log "Det var skönt att höra det från dig, men det är inte därför jag gråter. Det gör bara ont att se den man älskar mest i hela världen kyssa någon annan" Jag log "Älskar mest i hela världen? Jag hoppas du menar mig nu och inte Holly" Hon skrattade och lutade sig mot mig och jag la snabbt armarna runt henne. "Det är klart jag menar dig, jag älskar dig, mer än bad jag egentligen borde"  Jag log stort, och tänkte precis svara  "Hur många tjejer har du haft innan mig?" undrade Nella och vände blicken mot mig.Jag log  samtidigt som jag höll på med hennes hår "Två, Sandra och Holly" Hon nickade "Hur många killar har du haft innan mig?" "En, Ken..." Hon avbröt sig själv "Nej, vänta, jag hade några innan honom" mumlade hon för sig själv och man såg hur hon räknade dom i sitt huvud. Medan beundrade jag henne, hennes ansikte "Elva" sa hon, pafft. Mina ögon vidgades "Elva?! Det var inte några!" Hon skakade på huvudet, och jag var bara tvungen att fråga en sak "Vem var din favorit av dom?" Hon tittade ledsamt ner i sängen, som om hon inte ville säga. "Hedvig..." mumlade hon tyst. "Kallade han dig något speciellt?" Jag hoppades att svaret skulle vara nej, men hon nickade. "Vad?" undrade jag, nyfiket "Mitt lilla hallon sa han alltid..." Jag tittade bekymrat på henne "Varför?" "För att han älskade hallon" Tanken på att Nella en gång varit någon annans, och den hade kallat henne för hans. Jag suckade, och satte mig upp och lutade ångestfyllt handen mot pannan. "Vad är det?" undrade Nella försiktigt. "Snart är jag en av dom" mumlade jag tyst "Nej, Niall. Du sa det själv, du och jag, för alltid. Inget kan skilja oss åt" Jag började le, då tanken att hon skulle vara min, bara min, för alltid. "Du har rätt..." mumlade jag och drog ner henne i min omfamning igen "...Jag kan tänka oss i framtiden, när vi gift oss. Du blir gravid,och nio månader senare har vi ett vackert barn som vi döper till ett underbart namn. Två år senare, så får vi ett till barn, och är småbarnsföräldrar. Mamma Nella och pappa Niall. Sen ser vi dom växa upp, och när dom flyttat hemifrån, så åker vi kanske till något varmt land, och bor där tillsammans och har det mysigt" Jag log, åt tanken. Nella log också och jag började kyssa henne "Men du vet, för att få ett barn, måste man först göra ett" Nella rodnade och drog täcket över huvudet, för att dölja det. Jag skrattade och drog ner täcket och kysste henne. Hon är det bästa jag har.

Vad tycks? Det är lite krångel med vår design, men vi ska försöka fixa det! Men det är bara 3 kapitel kvar på You Are My Everything 1, och när nästa novell börjar ska vi ha en ny design. Så det kommer nog vara såhär ett tag... 

//Nellie