Eleanor satt så nära mig hon kunde, hon är väldigt närgången. "Niallis, ska inte du ha sallad?" Jag skakade på huvudet, med ögonen på Nella "Niall, nu får du för fan sluta titta på Nella, du har gjort det hel tiden" fräste Eleanor som en viskning. Jag suckade och vände blicken ner i maten istället. Jag har ingen aptit kvar. Jag såg i ögonvrån hur Nella lutade huvudet mot Harrys axel. Jag tittade snabbt och fick bita mig hårt på insidan av kinden för att inte säga något dumt till Harry. "Niall.." Hur Eleanor sa mitt namn irriterade mig. "..ska inte du t..." Jag orkar inte mer, jag orkar inte vara med Eleanor, hon är så himla jobbig. "Nu räcker det" mumlade jag lågmält "Va?" "Nu räcker det!" utbrast jag och ställde mig upp, en aning dramatiskt. Alla blickar vändes åt mig. Jag måste vara ärlig mot Eleanor och berätta att jag inte gillar henne. "Eleanor, jag gillar inte dig" Eleanor tittade förvånat på mgi "Jag älskar Nella..." min blick vändes mot Nella som genast undvek den igeom att titta ner i bordet. "...men jag gjorde misstaget vara otrogen mot henne, vilket var väldigt dumt av mig. Jag använde Eleanor som något slags utav mask, för att göra Nella avundsjuk. Hon verkade avundsjuk i början, men sedan försvann det. Nella, snälla förlåt mig, jag älskar dig, jag har aldrig någonsin älskat Eleanor." Det blev tyst runt bordet,och alla tittade på Nella, som att hon skulle svara. Nella suckade och lutade ångesfullt pannan mot handflatan. "Jävla äckel" snappade Eleanor, åt mig, och jag kände sedan hur massa saker rann ner från mitt hår. Eleanor hade hält salladen över mitt huvud, och olivoljan i den rann ner för mitt ansikte. Eleanor ställde ner bunke som salladen vart i, och gick sedan ut med bestämda steg. Jag tittade upp på Nella, som nu tittade på mig. Hon började skaka på huvudet, och ställde sig sedan upp "Tack för maten, Louis, det var jätte gott" mumlade hon och gick sedan ut igenom ytterdörren, där Eleanor gick  ut för inte så länge sedan. "Nella, vänta!" utropade Harry "Nella!" ropade Danielle och Perrie, och sprang sedna efter henen tillsammans med Harry. "Danielle" suckade Liam, och ställde sig upp, och följde efter "Perrie" sa Zayn lågmält. Som att dom berättade varför dom lämnar stället. Jag tittade sorgset på Louis, som satt kvar. Louis suckade och gic efter den stora klumpen som gick ut igenom dörren. Jag suckade tugt. Jag fick honom att lämna sitt eget hem. 

 

 

"Niall! Välkommen in" utropade Maria, Nellas mamma "Tack" mumlade jag och klev in igenom dörren "Gänget är där uppe" berättade hon "I Nellas rum" Jag nickade och log tacksamt innan jag dunsade  upp för trappa och gick i Nellas rum.

Någon öppnade dörrn och Niall uppenbarade sig i dörröppningen. Harry tog beskyddande min hand "Vad gör ni?" undrade han "Frågan är vad fan du håller på med, Niall?" undrade Louis. Niall tittade förvånat på mig "Va?" "Nella berättade allt" förklarade Zayn "Hur kan du vara otrogen" Louis fick det att låta som en fråga när han yttrade orden. "Jag vet inte, och jag ångrar mig väldigt mycket" Svarade Niall och hans blick vilade i min. "Dessutom, behandlar man inte människor så, Niall" sa Liam "Eleanor kanske är dum, oärlig och taskig, men hon är en männika, och man utnyttjar inte folk" Niall svalde "Så det är alla mot en nu?" Det blev tyst ett tag, men Harry öppnade munnen sedan "Häma Demi, så blir det alla mot två" Niall avbröt vår ögonkontakt, och tittade snabbt på Harry och sedan tillbaka till mig "Jag vill bara ha Nella tillbaks" sa Niall, det såg ut som om han var nära på att börja gråta. "Niall, gå ut från mitt hus" mumlade jag tyst. Niall tittade sorgset på mig "Får jag säga först, att jag älskar dg. Jag kommer aldrig älska någon så mycket som jag älskar dig. Vad som än händer, vad d än gör och vad jag än gör,  kommer jag alltid älska digg. Du kommer alltid ha mitt hjärta i dina händer, det ska du veta" Han gick sedan ut igenom drren. Han lämnade en stämning efter sig, som att ingen ville säga något.

---

Ledsen för ett kort kapitel men det behövs ibland! Vad tycker ni om det Niall gjorde? :-)

//Nellie