sängen, där jag till min lättnad hittade £20, jag hoppades att det räckte innan jag gick till hans byxor som låg slarvigt slängt på golvet. Jag hukade mig ner, och letade i hans fickor, och hittade precis det jag letade efter, nycklarna. Jag la ner pengarna och nyckeln i fickan innan jag gick ut ur hans rum och mot Harry rum, eller ja, källaren. Jag tog ut nyckelknippan ur fickan, och letade efter den rätta nyckeln som passade i nyckelhålet, och öppnade. Där inne låg Harry i sin säng, och jag log mot honom, och gick fram till hans säng. Jag bedårade hans ansikte medan jag satte mig ner på mina knän. Han såg so söt ut när han sov, så oskyldig. Det känns hårt att erkänna det, men jag skulle sakna honom. Mycket. Jag placerade en mjuk puss i hans panna, vilket fick honom att mumla något i sömnen. Jag ställde mig då upp snabbt och gick ut, och stängde dörren, och lämnade den öppnad. Jag gick sedan upp till ytterdörren, och tog ut nyckelknippan igen, och öppnade dörren. Det kändes så plötsligt, att åka nu, utan förberedelse. Men detta kanske är den enda chansen jag får. Jag låste upp dörren, och gick ut, och andades in den svala kvälls luften. Jag stängde och låste dörren efter mig, innan jag skickade in nyckeln igenom brevluckan.  Jag tog pengarna från min ficka och la ner de i den lilla väskan i axeln, innan jag började gå, mot stranden. Efter fem minuter eller mer, så var jag framme där. Jag tittade upp längre upp, och såg samma hus som Miranda verkade ha sprungit ifrån för inte så länge sen. Och jag och Harry stod här nere på stranden. Jag bet mig själv i läppen innan jag gick till huset. 'Jones' stod det med stora bokstäver på dörrmattan. Japp, jag hade definitivt kommit rätt. Jag knackade lätt på dörren, det kanske var en aning oförskämt att komma och störa klockan tio på kvällen. Men vid synen av att alla lampor var tända i huset, så tror jag inte dom ens hade gått och lagt sig. Dörren öppnades och en man uppenbarade sig i dörröppningen. Han såg ganska ung ut, brunt hår, och han stirrade på mig "Hi, I am sorry if I disturbed but can I talk to Miranda if she is available?" Mannen synade mig uppifrån och ner innan han log "Oh, are you her friend?"  "N-" "MIRANDA! YOUR FRIEND IS HERE!" Jag suckade djupt inombords, och ville göra det på riktigt när Miranda dunsade ner ifrån trappan, och ställde sig vid dörren, och hennes pappa gick iväg "You?" Hennes röst var kall och otrevlig "Yes, me, hey I am sorry if i disturbed, but I just wanted help" Hon fnös och la armarna i kors "Why would I help you?" "Because if you help me, then I'll leave the island and you can take Harry" Hon började le "What did you want help with?" Log hon, nu trevligt. Jag log tillbaka, däremot var det fejk. "What is the fastest way to leave the island?" Hon formade läpparna till ett sträck och verkade tänka mycket "Well, there is a boat" Jag nickade ivrigt "It goes each half hour, so the next should go..." Hon vände sig om och tittade på klockan "In 20 minutes, but the last one is going twelve o'clock" "Where is it?" "If you go to left on the beach, then it isn't that far away" Jag log "Thanks" Hon log tillbaka "So that means you'll leave?" Jag nickade "Good, now get off my yard" jag himlade med ögonen, men gjorde som hon sa, och följde hennes instruktioner mot båten. 

---

Ooooch vi är igång igen!! :D Vad tycker ni?! ;)

//Hilda