"Han gillar inte avokado" Var det första jag hörde när jag kom in i köket. Jag lyfte blicken från mobilen, och den hamnade på Louis som satt och försökte mata Ethan. Jag fnissade tyst "Det gör inte jag eller" Han skakade på huvudet samtidigt som hans blick vandrade tillbaka till Ethan "Det har du ärvt av din mamma" Log han. Med ett leende gick jag mot bordet, och satte mig ner "Han kanske gillar mosad banan mer?" Undrade jag, när jag såg en skål med mosade bananer på bordet. Jag fångade upp en sked , och höll upp den framför hans mun "Ser det inte gott ut, va?" Han öppnade sin lilla mun, och jag förde in skeden, innan jag la ner skeden och tittade förväntansfullt på honom. Ethan bara åt långsamt medan hans blick åkte från mig till Louis. Hans min var frågandes, antingen för att jag och Louis stirrade på honom, eller för att han undrade vad det var han åt på. "Du gillade det, va?" Frågade Louis med en viss förhoppning i rösten. Ethan bara tittade på Louis, och sen ner på maten. "Han vill ha mer" Skrattade jag "Så söt han är" Louis skrapade upp banan på skeden igen, innan han förde in den i Ethans mun. Jag fnissade tyst, innan jag kände Louis arm runt mig "Vi har gjort ett bra jobb" Sa Louis, nöjt. Jag log "Ja, det har vi verkligen" Jag lutade mitt huvud mot Louis axel, "Eller vad är det jag säger, jag gjorde ett bra jobb" Louis tittade anklagandes på mig "Du gjorde ett bra jobb?! Utan mig skulle inte den här krabaten inte sitta här!" Jag fnös "Vem var det som tillbringade hela två timmar att få honom till liv på sjukhuset?" "Vem var det som var bredvid dig hela tiden, och fick stå ut med dina skrik i mitt ansikte?" Jag höjde ena ögonbrynet "Vem var det som stod ut med 24 timmars smärta, både innan, medan och efter förlossningen, vilket orsakade mina skrik?" Han gjorde läpparna till ett sträck och ryckte försvarslöst på axlarna "Du vinner" Jag log nöjt "Tänkte väl det" sa jag sedan malligt innan min blick vändes mot Ethan, som bara stirrade på oss med stora nyfikna ögon. Jag fnissade "Han ser trött ut. Jag nattar honom" Med en suck reste jag mig upp från stolen, innan jag bar upp mitt lilla med ändå tunga barn. Jag gick bort mot hans rum, och gick in och välkomnades direkt av de ljust blått målade väggarna. Jag la försiktigt ner Ethan i hans säng, och skulle precis dra bort handen från honom, då hans lilla hand grep tag om mitt pekfinger. Jag log stort åt honom, det var som om han ville att jag skulle stanna. Plötsligt stod Louis bakom mig, och han la försiktigt ner Ethans mjukis djur bredvid honom. Osäkert släppte då Ethan långsamt mitt finger och la försiktigt en hand på björnen, som om han trodde den var farlig. Men när han förstod att den var helt harmlös gäspade han stort, innan han kurade ihop sig bredvid den. Jag log åt honom, Ethan är världens sötaste bebis.

 

 

 

 

"Vill du höra ett skämt?" Mitt i min och Louis teve stund avbröt han oss i vårt tittande. "Självklart" Mumlade jag medan jag skruvade lite på mig och tittade intressant på honom "Knack knack" Jag tittade på honom "Vem där?" "Marry" "Marry vem?" "Marry me?" Jag rynkade pannan "Det var ett...intressant skämt" Sa jag frågandes. Han skrattade "Nej, jag menar det, vill du gifta sig med mig?" Jag bara stirrade på honom "Eh...va?" Fick jag förvånat ur mig. Louis bara log, innan han ställde sig upp från soffan och gick bort mot hallen. Jag tittade förvånat efter honom, medan han rotade i sin jackficka som prydligt hängde på kroken i hallen. Han kom tillbaka med något i handen, och ställde sig sedan på knä, vilket fick mina händer att täcka min mun i en förvånad min. "Mathilda Higgings, vill du göra mig den äran och bli Mathilda Tomlinson?" Han hade en ask i handen, i asken låg en ring. Jag bara var helt stel, nästan chockad. Så oförberett, i mjukis byxor och t-shirt liksom.  "Ja, såklart" Fick jag bara ur mig med ett litet nervöst skratt. Han log lättat, innan han gick fram mot mig för att trä den på mitt ringfinger. Han tittade sedan leendes upp i mina ögon, jag bara log, och besvarade kyssen han började ge mig. Däremot avbröts kyssen när vi hörde Ethan gråta. Louis suckade mot mina läppar "Ska vi gå tillsammans?" Jag nickade, och tog leendes hans hand, innan jag gick mot Ethan.

"Lilla gubben, vad är det?" Undrade jag när jag kom fram till Ethans spjälsäng. Han kramade om björnen "Vet du vad, Ethan? Pappa och mamma ska gifta sig" Louis log mot Ethan, Ethan fattade väl inte ett ord. Han är ju bara ett år. Han hade istället en skrämmande blick mot taket "Jag tror han har drömt en mardröm" Berättade Louis, och bar upp den lille sötnosen. "Ja" Mumlade jag bara medan jag tog upp nallebjörnen "Han får sova hos oss inatt" Log jag, och gav Ethan en puss på kinden, innan jag började gå mot vårt sovrum  "Hallå! Får inte pappan en puss?" Jag himlade med ögonen, men gick sedan fram och gav honom en puss med. "Grattis, du får dela säng med världens snyggaste person" Jag log mot honom, "Och sen Mathilda också..." Jag skrattade, och slog till honom löst på huvudet. När jag kommit in i vårt sovrum, hoppade jag ner i sängen, innan jag tog emot Ethan från Louis. Jag la honom försiktigt ner bredvid mig, medan Louis gick runt sängen och la sig andra sidan. Louis drog upp täcket, så det hamnade över både Ethan och mig. "Godnatt, världens sötaste människor" Jag log mot honom "Fast det blir ju kanske tre söta människor, om din mamma kanske kan tänka sig att skaffa ett till barn?" Louis tittade förväntansfullt på mig "Snälla, jag har fortfarande lite ont sen den här" Louis nickade förståendes "Okej, det är lugnt, ingen stress, men vi måste ha minst två" Jag nickade kort "Två, visst, okej..." Mumlade jag bara, trött som jag var, innan jag släppte lampan. "godnatt mina två pojkar" Mumlade jag trött, och jag kunde höra hur Louis log "Godnatt, våran söta flicka" Jag började också le, innan jag strax efter somnade, som världens lyckligaste tjej.

---

Efter lite undersökning fick vi veta att det heter epilog och inte prolog, peolog var när man skriver som ett förord... Oops...! Men vad tycker ni?! :) :D

//Hilda & Nellie