Jag gick runt och vaggade på Cameron, vårt fjärde barn, och troligen den sista. Han är fem månader och verkar inte vilja sova just nu. Natalie är 8 år, och ett år efter att Natalie fötts så kom Brooke, så hon är 7 år. Sedan kom Miranda, 5 år och den senaste är ju Cameron. Medan jag gick runt och vaggade på honom, hörde jag ett plötsligt fnitter från tjejernas rum, och jag rynkade på pannan och tittade upp mot dörren. Sedan hördes det en högt hyschande  "Mamma kan höra dig!" Jag höjde ena ögonbrynet för mig själv och gick emot dörren, och öppnade den långsamt. Vad jag såg i tjejernas rum fick mig att le. Ett stort fort med kuddar och filtar var placerat mitt i rummet och Brooke stack upp huvudet "Åh, hej mamma..." Mumlade hon tyst, och jag började le "Du vet att klockan är över nio?" Hon nickade, och Miranda dök upp bakom henne, tillsammans med Natalie "Vet pappa om det här?" Just då hörde jag Nialls bekanta röst bakom mig "Tjejer, jag hittade mer-" Jag vände mig om och när Niall fick se mig så slutade han prata direkt. Han höll i massa kuddar och filtar, vilket fick mig att höja ena ögonbrynet mot honom "Jag menar, oj! Tjejer, vad har ni gjort?" Jag skrattade åt honom "Bra försök" Han suckade, men började le sedan "De kunde inte sova, och Brooke hade en mardröm" Jag log större "Okej, du kommer undan denna gången, Niall, och ni med, tjejer, men kom ihåg, inte en gång till" Miranda nickade "Nej då" "Ni får städa upp det här imorgon, Niall, stoppa om dom, jag måste stoppa om Cameron" Han nickade lydigt och passade på att pussa mig på kinden när jag passerade honom i dörröppningen "Okej, tjejer, ni hörde mamma" Hörde jag Niall när jag var på väg mot vårt sovrum, där även Cameron hade sin säng. Jag log för mig själv medan jag försiktigt lade honom ner i sängen, långsamt för att inte väcka honom. Jag lade mig sedan ner i min och Nialls säng och drog täcket över mig. Efter en stund hörde jag hur Niall kom in i rummet, och la sig ner framför mig, och drog ena handen runt min midja, och placerade mjuka pussar i nästan hela mitt ansikte. "Våra barn är fantastiska" Mumlade han sedan leendes ut orden. Jag nickade "Ja, dom är bäst" Han log "Du är också bäst" Jag älskar dig så mycket, Nella..." Mumlade han tyst och pussade mig i håret. Det faktum att han sa mitt namn efteråt fick mig att le, som att han verkligen ville rikta orden till mig "Jag älskar dig med, Nia-" "Mamma, pappa?" Hördes det plötsligt en ljus och rädd . Niall tände lampan och Brooke uppenbarade sig i dörröppningen "Ja?"  Undrade Niall och log trött mot henne. "Jag drömde en till mardröm. Jag är rädd" Mumlade hon ut "Här, du kan sova med oss inatt"  Niall drog upp täcket och Brooke gick och la sig emellan oss. Niall la täcket över henne "Brooke, du vet att de där mardrömmarna bara finns i ditt huvud?" Berättade jag långsamt och hon nickade "Ja, men jag är fortfarande rädd" Jag strök henne försiktigt i håret. Niall släckte precis lampan då två personer till uppenbarade sig i dörröppningen. Niall tände den igen och vi fick syn på Natalie och Miranda. Jag log mot dom "Mardröm?" Undrade jag och dom nickade. "Kom här" Niall drog upp täcket igen och de la sig på varsin sida om Brooke och emellan oss. Jag kände att hela familjen var i sängen, utan Cameron och jag vred på huvudet för att se att han låg och sov, och verkade inte direkt bry sig. Jag log kort och trött innan jag lade mig ner och Niall släckte lampan. Ingen sa inte något på en lång stund, och jag blev allt sömnigare och sömnigare. Men innan jag somnade hörde jag Niall mumla tyst "Mina fyra små flickor, och min lilla pojke"