Luften var kall och svag, och mina steg var snabba. Månen syntes klart på natthimlen, och det var något med det som fick mig att vilja gå snabbare. Det kändes som att någon iakttog mig, och det var en väldigt obehaglig känsla. Snabbt svängde jag på skolgården, och jag kände mig direkt lättad. Jag brukar ta genvägen igenom skolan hem, därför att vid skolan händer det nästan aldrig något dåligt. Det får mig att känna mig trygg. Jag började däremot tveka på det när jag såg en svart skåpbil som stod längre bort vid vägen. Vad gör den här? Klockan är elva på kvällen och varken lärare, städpersonal eller elever är kvar på skolan. Jag skakade av mig alla läskiga tankar som kretsade runt skåpbilen, och jag började gå om möjligt snabbare, och gick snabbt upp på trottoaren. Då hände det. Lamporna på skåpbilen tändes och jag tittade snabbt bakom mig, men blev bländad av ljuset och vred huvudet framåt. Det var inte förrän skåpbilen började sakta åka framåt som jag fick en panikattack. Jag kastade en blick bakåt och såg att skåpbilen åkte ungefär en meter bakom mig, exakt i min hastighet som jag gick i. Jag vände mig om och började springa, så fort jag kunde. Lastbilen började då att köra fortare, så den var bredvid mig på vägen. Det är säkert bara några tonåringar som vill skrämmas. Jag saktade ner, och började gå fort istället, och skåpbilen gjorde detsamma. Tillslut så kände jag så mycket obehag så jag gick av trottoaren, och in i skogen, där inga bilar var tillåtna. Jag hörde hur bilen stannade, och motorn tystnade. Jag vände mig om och såg att bilen hade stannat, och var avstängd. Jag kände direkt en stark lättnad innan jag vände på huvudet och började gå omvägen igenom skogen. Jag kände mig till en början trygg, och trodde att det hela hade slutat, tills jag kände en arm runt mig som höll fast mig och en hand framför min mun "Be quiet and calm and we won't hurt you" Hörde jag en skarp och hotfull röst som tillhörde en kille och mina ögon fördubblades, jag försökte skrika ut ett rop på hjälp, men hans hand framför min mun gjorde så att det bara blev mummel av det. Han började sedan dra mig baklänges mot bilen, och mina hälar släpades i marken. Jag sparkade vilt i hopp om att träffa killen, men lyckades inte. Killen drog in mig i lastbilen och jag kände genast något som verkade som tejp som ersatte killens hand. Jag kände hur någon annan tog ett hårt grepp runt mina händer och tejpade ihop dom bakom något som verkade en stol. Det var nu jag började titta runt omkring mig. Killen som hade släpat mig till bilen var mörkhårig, hade väldigt kort hår, och hade en svart t-tröja och svarta tajta byxor. Jag slängde en blick bakom mig. Killen som tejpade fast mina händer hade brunt hår och blåa ögon. Jag tittade åt sidan och fick se en kille med lockigt hår, och gröna ögon bara sitta där och titta på, han såg nästan ledsen ut. Plötsligt tejpade någon av killarna igenom min mun, och jag började ännu en gång sparkade men samma resultat. "Hayes, go!" Killen med blåa ögon, som uppenbarligen hette Hayes, gick och satte sig bakom ratten och började köra. Jag tittade skrämt omkring mig på killarna. "Does it hurt?" Mina ögon hamnade på killen med lockigt hår som hade yttrat orden. Jag bara stirrade på honom "I mean, does it sit too hard? I can tie looser......" "Shut up, Styles!" Röt den andra killen och tittade strängt på honom. Killen möte först den andra killens blick och tittade sedan på mig "Toby, what if she can't breathe! We are not supposed to kill her!" En lättnad spreds över mig, dom hade inte planerat att döda mig i alla fall, men ändå finns det väldigt många anda hemska saker. "She can breathe, can't you see it?" Jag tittade ner mot mitt knä "Maybe she is afraid, don't worry, we won't hurt you" Jag tittade upp på killen, det var något med hans gröna, ändå ganska så vänliga, ögon som fick mig att tro honom.
Jag vaknade upp i ett rum, en säng och några hyllor var placerade mellan de fyra väggarna. Jag satte mig upp i sängen jag var placerad i, vart är jag? Jag ställde mig upp, och tittade mig snabbt runt om, hoppades att hitta ett fönster jag skulle kunna slå sönder och hoppa ut igenom. Jag kände i mina fickor i hopp om att hitta min mobil, då jag kände den och drog upp den. Jag log och låste upp den, slog snabbt in 112, och tryckte på den gröna knappen, då jag såg det. Ingen täckning. Jag suckade djupt och la tillbaka mobilen. En dörr var framför mig, och jag tvekade på att den var upplåst. Ändå gick jag fram och kände på handtaget, låst, såklart. "Ey, she is awake" Mina ögon fördubblades när jag hörde röster utanför dörren och jag sprang tillbaka till sängen, när jag hörde ett klick från låset, och sedan såg hur dörren öppnade sig sakta. Killarna från bilen gick in, och stängde dörren efter sig. De stod där och bara stirrade på mig ett tag, tills killen som jag tror hette Hayes öppnade munnen "Do you know why hou are here, Oliva?" Jag ryggade undan när han använde mitt namn, hur visste han det? Jag skakade bara på huvudet, och killen jag tror hette Toby började prata "Your brother, Oscar, has betrayed us, he used to be one of us" Jag tittade surt på honom "Don't take my brother in this" Hayes skrattade "Oh, Olivia, he was in this long before you were. He said exactly the same that you did when we told him what we were going to do to you" Jag tittade skrämt på honom, vad har min bror gjort? Toby, verkade läsa mina tankar, "What your brother has done can you ask him about. Well, if you ever see him again" Han log ondskefullt innan han vände sig om, och gick ut igenom dörren, med Hayes efter sig. Styles killen stod däremot kvar och tittade på mig ett tag, innan han också vände sig om, och stängde dörren. Innan han gjorde det kunde jag höra honom yttra tre ord "I am sorry"
Jag fick äran att skriva första kapitlet! :)
Jag vill verkligen höra allas åsikt om det första kapitlet nu! :)
Första kapitlet var skit bra! Längtar sjukt mycket till det andra! Men skulle inte alla prata engelska? För flest röstade väl på drt? Eller jag vet inte :) Men iaf fortsätt så!
Svar:Tack såååååå heeemskt myckeeet!! :D Vi har ändrat det nu, så det är engelska! :)
Hilda Nellie
Datum:
29 Juni 2014 Tid: 09:49
Namn: Felicia
Super bra! När kommer nästa?! :D
Svar:Tack såååå sjuuukt mycket!! Nästa kommer så snabbt som möjligt!
Hilda Nellie
Datum:
29 Juni 2014 Tid: 10:28
Namn: Johanna
Asså jag är sååå taggad! Har en känsla av att detta kommer bli en bra novell :) xx
jättebra! :) gör ni personliga oneshots/imagines? Ni kan mejla den! :) men kommer Liam, Louis, Niall och zayn vara med? :)
Svar:Tack såååå sjukt mycket!! :) :D Det beror på, om du har någon idé så kan vi nog göra det. Däremot om vi ska komma på något själva blir det nog lite svårt :) Dom kommer nog in lite i novellen! :)
Hej! Sorry för att jag typ inte kommenterat på as länge men jag har helt enkelt bara inte hunnit:( Vill bara säga TACK för att ni gjorde bästa novellen ever (Forever and always) ! Tror att den här novellen kmr bli minst lika bra;) Verkligen super bra!
Svar:Det gör inget :) och tack såååå sjuuuukt humla myycket!!!! :) :D
Hilda Nellie
Datum:
30 Juni 2014 Tid: 02:09
Sarah Williams är 19 år, hon är en vanlig tjej. Hon har ett jobb hos Starbucks, hon har många bra vänner, och en bästa vän. Det är bara en ovanlig sak om henne. Hennes bästa vän är Liam Payne. Och ja, vi pratar om Liam Payne 1/5 i det stora bandet One Direction. Sarah inser efter fem år av vänskap med honom, att hon börjar falla mer och mer för honom. När Liam får en flickvän, vid namn Sophia Smith, så måste hon låtsas som om hon är glad för hans skull. Men kommer hon att låtsas bra nog? Är hennes känslor besvarade? Få reda på det, i Another Love! :)
Kontakt: