"Åh, ursäkta, ehm, försök ta henne till rummet där borta" Tjejen gestikulerade mot ett rum, och Niall nickade och hjälpte mig bort dit "Du är jätte duktig, Nella, kom nu, bara några steg till" Han hjälpte mig in i rummet och la mig ner på en slags säng som stod i mitten av rummet. Plötsligt kom det in massa sjuksköterskor och började höja och sänka mina ben, och pratade snabbt med varandra, men det enda jag hörde var Nialls nervösa, men ändå mjuka röst "Du är jätte duktig, Nella, jätte duktig" 

 

och ringa och berätta för våra föräldrar. Först vägrade han att lämna mig, men efter en dels skrikande från min sida fick honom att rusa ut. Men ja, han kunde väl inte skylla på mig för mitt beteende, jag födde ju ett barn.

 "Det blir i alla fall en rolig historia att berätta" Niall mötte leendes min blick "Vad menar du?" "För barnet.

Pappa var i underkläder under hälften av tiden och vi blev jagade av poliser" Niall skrattade lågt, och pussade mig på kinden "Ja, vad romantiskt" Nu var det min tur att skratta medan min blick ännu en gång gled ner mot bebisen "Vad ska hon heta?" Niall tog bort filten runt henne där den döljde ansiktet, så man kunde se det. "Vad ser hon ut som?" "En människa" Jag himlade med ögonen, men log då jag hörde Niall skratta tyst åt sitt eget skämt

"Något på N, jag vet inte varför, vad tycker du?" Jag började le "Jag tänkte precis på namnet Natalie" Niall tittade upp på mig leendes "Natalie? Det låter perfekt. Eller vad tycker du, min prinsessa?" Niall tittade ner på bebisen, som endast blickade några gånger och stirrade på honom. "Jag tycker det verkar som ett ja" Jag log "Natalie blir det" Plötsligt öppnades dörren och en sjuksköterska kom in och log varmt "Ni har besök, ska jag skicka in dom?" Jag nickade och log tacksamt "Ja, tack" In igenom dörren kom först min mamma och min pappa, följt av killarna och Danielle och Perrie. Det kommer nog dröja ett tag för Nialls familj att komma hit, jag menar även fast Niall beställde ett eget jetplan till dom kommer det ta en timme att flyga från Irland. Fast han ringde ju för ungefär 40 minuter sedan. "Åh, vilket liten söt!" Utbrast Perrie förtjust när hon såg henne. Hon nästintill rusade fram mot oss från dörren med Danielle tätt bakom henne. "Får jag hålla?" Undrade hon sedan osäkert "Såklart" Svarade jag medan Niall försiktigt tog henne ur min famn och vandrade fram till henne. Perrie tog emot Natalie och tittade med ett leende på henne "Hon heter Natalie" Alla tittade förvånat på oss "Har ni redan bestämt namn?" Undrade Liam, och verkade förvånat. "Ja, som jag sa, Natalie" Killarna steg fram bakom Perrie och tittade på henne "Hon ser ut som en Natalie" Berättade Zayn medan han gick ett steg närmre "Men hon kunde ha hetat Louisa också" Hörde man Louis mumla tyst för sig själv, och svaga skratt efter. Typiskt honom att inte kunna släppa det där med namnet. "Vart är Maura, Bobby och Greg, Niall?" Undrade Zayn och Niall ryckte på axlarna "De kommer säkert snart" Jag märkte då att min egen mamma och pappa inte hade sagt så mycket och vred på huvudet, för att se mamma stå och gråta tyst med pappa som försökte trösta henne "Mamma, herregud..." Mumlade jag tyst

"Du växter upp så snabbt! Och nu har jag fått ett barnbarn" Hon snyftade till. Såklart att hon skulle börja bli känslosam. Jag vred huvudet tillbaka till de andra och fick se att det nu var Harry som höll i bebisen och tittade ner på den "Den har Nialls ögon" Konstaterade han,  precis som jag nämnt förut "Hon, Harry, inte den" Muttrade Niall tyst "Förlåt, Ms och Mr. Roach såklart ni ska få hålla ert barnbarn" Mumlade Harry ut, och lämnade över henne till pappa, eftersom mamma verkade nästan lite skakig. Då öppnades dörren och det första jag såg var Maura som tittade sig runt "Hej, mamma" Hälsade Niall, och Bobby och Greg dök sedan upp bakom henne

"Och pappa och Greg" fortsatte han med ett leende "Vart är barnet?" Undrade Maura direkt, och jag gestikulerade mot min pappa. Hon gick fram och tittade ner på henne "Vad vacker hon är" Mumlade hon tyst ut "Jag tror jag kommer börja gråta" Medan våra mammor stod och grät och min pappa gav bebisen till Greg som ville hålla, och Bobby tittade, tillsammans med alla andra, så log Niall mot mig. Han satte sig ner på stolen och mumlade mot mig "Natalie Horan"