"I won! I won! Who won? I won! I won! I won! Who won? I won" Sjöng jag i en retsam ton medan Liam tittade menandes på mig "I won! I won! Who won? I won! I w-" "Okay, I get it, you won, I lost, can we move on now?" Jag rynkade på näsan "Nah, I think I'll just tease you a little more about this" Liam log och himlade med ögonen, för att sedan putta till mig lätt och jag skrattade "Okay, I'll stop...for now" Jag mumlade ut det sista medan vi gick in i hans hus. Jag tog av mig skorna, och Liam gjorde detsamma, innan han vände sig om mot mig "So, we didn't really get the chanse to try the new game yesterday" Påpekade han med ett leende som jag visste vad det betydde, som om hans ord inte hade berättat det nog. "I will play with you, if you let me choose country first" Liam suckade, men nickade "Fine, but I want Argentina" Jag log medan vi gick emot vardagsrummet "If I don't choose it" "Pretty pretty please?" Undrade han och gjorde en ledsen min. Jag himlade med ögonen på hans försök att få mig att försök att inte välja Argentina "Fine, I'll just choose my home country, it's better anyways" Liam skrattade och vände sig om för att sätta i spelet när jag kastade mig på soffan slarvigt och tog en kontroll. Men jag kastade mig direkt ur soffan en sekund senare "OH MY GOD!" Utbrast jag skrämt och sprang bakom soffan. Liam vände sig om och gav mig ett höjt ögonbryn "What?" "It's...it's..." "What?" "It's a freaking spider on your floor!" Liam tittade förvånat på mig "You!? Afraid of spiders? If I remember correctly, you even touched a spider when we was at that zoo in 6th grade?" "But this one is huge?" Liam gav mig en menande blick, men ställde sig sedan upp "Fine, I'll kill it" "Kill it? Have you gone mad, Liam!? We can't kill the poor creature" "Well, what should I do then?" Jag ryckte på axlarna "Throw it out trough a window" Liam skrattade "That isn't any nicer, Sarah" "But just take it away!" Gnällde jag och stampade med fötterna i golvet som en treåring som just har just fått höra 'inga kakor före middagen'. "Where is it?" "In front of the sofa" Liam tittade ner på golvet, och hans ögon vidgades innan han skrek högt och sprang mot mig "It's huge!" "I know! That was what I told you!" "Take it away!" "I!? Should I take the spider away!?" Liam himlade med ögonen lekfullt "No, I was talking to the spider and asking it to take you away!" Jag fnös "Very mature" "I'm mature!" "Then take the spider away!" "I am not that mature!" Utbrast Liam och jag kunde inte hjälpa att skratta "It..." Jag avbröt mig själv, och slog en hand för munnen "The spider!" "What?" "Where is it?" Liam vände huvudet mot där spindeln var förut, och som jag sett, så var den borta. Plötsligt så såg vi hur den kom fram under soffan, rakt nedanför oss. Liam skrek till och sprang ut i köket tjejigt, och jag skulle nästan himlat med ögonen, om jag inte hade gjort samma sak. "Call 911!" "I don't think we can call the police because a spider disappeared, Sarah..." "Well, call Niall then!" Utbrast jag och tittade mig snabbt runt i rummet för att försöka hitta spindeln, om den nu hade flytt in hit. Jag vände mig om mot Liam, när han inte svarat på ett tag, och han tittade ner i marken "What is it, Liam?" Undrade jag förvånat. Plötsligt var det som om hans humör helt ändrades "Why Niall?" Mumlade han fram och tittade med en rynkad panna på mig. Jag rynkade på pannan också. Vad menade han med 'Why Niall'. "What do you mean?" "Why not any of the other boys?" Jag ryckte på axlarna "Fine, call Louis, Harry, Zayn, whatever, just get someone here to take it away" "Why did you say Niall first?" Jag ryckte på axlarna igen och tittade en aning oroat på honom. Varför tänker han så mycket på det? "I...I don't know, why?" Han tittade endast på mig "I just...I feel like there is something going in between you and Niall" Jag ville nästan skratta rakt ut, men det kanske skulle varit taskigt. Jag? Niall? Vi kanske leker runt lite som vi gjorde på övernattningen, men det var det. Jag har känd honom lika länge som Liam gjort, eftersom jag följde med Liam på hans audition till X - factor, och vi är verkligen bara vänner. "No" Svarade jag bara kort. Liam rynkade på pannan "Are you sure?" "Yes" "Because, you know, you sat in his lap yesterday and ev..." "and we were onlt joking , nothing going on between us but friendship" Avslutade jag kort åt honom, och Liam nickade kort "If you say so, but now excuse me, I have a spider to take care of" Jag tittade på honom med stora ögon medan han gick mot vardagsrummet, och jag ville nästan skratta när han tog en tidning "I hope you're not planning on killing it, Liam!" "No, I'm not" Svarade han kort innan han gick emot spindeln, och med en enkel handrörelse så skyfflade han upp den på tidningen. Han gick sedan snabbt emot dörren, och bara öppnade den, och slängde ut spindeln. "I did it!" Utbrast han stolt och jag skrattade innan jag nickade, och började applådera. Liam började skämtsamt buga sig, vilket fick mig att skratta mer. "What's going on here?" Vi både vände oss om och såg Sophia stå i dörren, som Liam lämnat öppen, iklädd jacka, även fast det inte ens var kallt ute, och stirrade på oss. "I threw out a spider" Sa Liam och Sophia tittade konstigt på honom "Anyways, let's watch a movie, Liam" Bestämde hon och började ta av sig jackan, som om hon ignorerade mig "Can Sarah watch too?" Sophia stannade upp och stirrade på mig "I should probably go now anyways, so..." Jag började gå emot hallen "Ehm...Okay, see you later" Jag nickade och tog på mig skorna, och mötte snabbt Liams blick för att ge honom ett leende "Yep" Jag tog på mig jackan och log mot Sophia "Bye, Sophia" "Bye" Mumlade hon, innan jag gick ut. När jag hunnit bara två meter ifrån dörren hörde jag hur någon, förmodligen Sophia, smällde igen dörren. Jag vände mig om och gav dörren en konstig blick, som om det var den som gjort det. Jag suckade och tog upp min mobil, och satte i hörlurarna, och började lyssna på min nya favorit låt, Love Is All av The Tallest Man On Earth, och började gå den 20-minuters promenaden det tog att komma ifrån Liam till mitt hus.

När jag gått i vad som verkade vara evigheter, så tog min spellista på mobilen slut. Jag suckade och drog upp mobilen ur jeansfickan, och tittade ner på den medan vi gick. Jag såg då att jag fått en uppdateringar på Instagram. Jag öppnade Instagram och såg att min vän lagt upp en söt bild på hennes hund. Jag log och ville nästan säga 'naaaw' rakt ut, men det skulle vara konstigt eftersom att det är mer folk här än jag. Jag gillade bilden och scrollade sedan ner. 'Sarah pls follow me! Your best friend is my life!! xx' stod det, och jag log och följde henne. Jag gillar verkligen Liam's fans. Jag menar, såklart jag gör, vem gör inte det? Men jag menar att de alltid är liksom där för honom, genom allt, och Liam brukar ofta tjata om hur mycket han älskar alla Directioners och sånt. Jag skulle precis scrolla ner, då jag kände någon gå in i mig, och sedan kände jag något brännande hätt på mig. Jag la ner mobilen och tittade ner på mig, jag hade kaffe över min nya tröja. "Oh my...I am so sorry! I'll buy you a new one, I'm sorry, I w-" Jag avbröt rösten, som uppenbarligen tillhörde en kille "No, it's alright, I didn't look where I was going" Jag tittade upp och flämtade nästan. Det var dom mest blåa ögonen jag sett, ändå såg dom lite gröna ut. Han stirrade på mig "Wow" Nästan viskade han ut, och jag rodnade stort. Jag vet inte ens varför. Han kanske sa wow för att han tyckte jag var ful, och du var det väl inte så passande att rodna "You're so beautiful" Nu rodnade jag ännu mer, och tittade ner i marken "Eh...I mean...eh...sorry. I am Aaron" Svarade han och sträckte artigt fram hans hand. Jag log "I am Sarah, nice to meet you" Jag skakade hans hand och han log "The same. So, Sarah, I am sorry about your nice shirt" "No, it's alright. I mean, I have a shirt under" Jag drog den stickade tröjan snabbt över huvudet, och blev kvar i ett linne. Han log "Well, isn't just a tank top a bit cold?" Jag ryckte på axlarna "Here" Han började ta av sig sin hoodie, och jag skakade på huvudet "No...no it's alright" "No, it's not. It's really cold" Innan jag hunnit protestera hade han räckt fram tröjan emot mig. Jag suckade, men log mot honom innan jag satte på mig den. "Are you in a hurry?" Undrade Aaron, och jag skakade på huvudet, innan jag tittade upp på honom "No, why?" Han log stort "Well, I was thinking as a sorry, I'd like to take you to this nice cafe, it's not long from here, just a little walk" Jag rullade in läpparna till ett sträck. Jag mötte precis den här killen. Tänk om han försöker kidnappa mig eller något? Fast det är klart, det är bara ett fik, och dessutom tror jag folk skulle reagera om han skulle liksom tvinga in mig i en bil, med tanke på att hela stället var fullt med folk. Så jag log "Yes, that sounds nice"