"How do I look?" Sarah kom in i rummet, och snurrade runt, vilket orsakade underdelen av klänningen att snurra runt fint. Jag log och tog in synen av henne. Hon var verkligen så söt i den där klänningen, och jag beundrade sättet hon la tungan bakom tänderna när hon log hoppfullt mot mig "You look very beautiful" Berömde jag, och ställde mig upp ifrån min säng. Hon rodnade lätt och jag log vid synen. "Do you think Aaron will like it?" Direkt när hon sa hans namn så försvann känslan som ofta uppstår när jag är med hemme och blev ersatt av den andra känslan jag inte alls gillade. "Erm...yeah.. I think he will" Jag försökte mig på ett leende, men leendet såg säkert lika falskt ut som det kändes, så Sarah gav mig en oroad blick och la huvudet på sned en aning, men nickade istället för atr prata om det, vilket jag tyckte var skönt. Jag vet inte ens varför jag beter mig såhär, hur ska jag kunna förklara det då? "Aaron's birthday is in two days, what should I give him?" Undrade hon, och bytte samtalsämne med en suck medan hon satte sig ner på min säng. Jag ryckte på axlarna "Just buy him a shirt. Everyone likes shirts" Sarah skrattade kort "Okay. Sure. I'll buy him a shirt." Sarah log stort mot mig, och jag log tillbaka. Jag älskar verkligen den där glimten i ögonen hon får när jag precis sagt något som fått henne att skratta. Jag får en sån värmande känsla i magen då, när jag tänker att jag var den som fick henne att skratta. "So...since you ditched me for Aaron.." Jag putade med underläppen, och Sarah bara himlade med ögonen då hon tänkte att jag skojade. Men när jag uttryckte mig så. Att hon övergav mig för Aaron, så kändes det som ett skott av en obekväm och sorglig känsla som gick ifrån hjärtat ut igenom hela min kropp. Men jag fortsatte prata och låtsades oberörd, som om den där känslan jag fick inte ens uppstått. "...I called the boys. They're coming over" Sarah suckade och tittade ner på hennes klädsel "Great, more people get to see me in a dress" Muttrade hon sarkastiskt ut och jag log. Stort. Typiskt Sarah att inte vilja att någon ska se henne i klänning. Hon är en mer jeans eller mjukis byxor typ utav tjej. "You should be more confident" Jag skulle kunna sitta här, och berätta allt som var vackert med henne från hennes hår till hennes fötter. Men istället påpekade jag endast ut det. Sarah höjde endast på ögonbrynen i en 'whatever' gest, vilket fick mig att le större än vad jag redan gjorde. Ännu en sak om Sarah, hon bryr sig inte ofta om saker. Hon har till och med en keps där det står whatever på, vilket passar henne väldigt mycket. Plötsligt knackade någon på ytterdörren, och både jag att Sarah tittade emot dörren, som om vi kunde se igenom dörren och titta vem det var. Tillslut gick jag emot dörren, och skulle precis öppna när dörren öppnades och slog till mig i ansiktet. Jag satte handen i pannan där dörren hade träffat, inte för att det gjorde ont, utan för att jag var helt chockad. Tillslut såg jag den logiska förklaringen, när Louis stack in huvudet och gjorde en besvärad min "Oopsy Daisy, sorry Leeyum" Sa han bara enkelt innan han gick in i huset, följt av Niall, Harry och Zayn som bara gick in. Jag stängde dörren efter dom, och tittade sedan emot dom och såg att de hade suttit sig ner på soffan, och till och med bara tagit kontroller till spelet FIFA, medan Zayn höll på att sätta igång det. Sarah tittade på dom, men verkade inte direkt förvånad, inte jag eller, det är som om dom bokstavligen bor här. Vi liksom bara kommer in till varandras hus, ofta utan att knacka. "Sarah, you look amazing!" "Yeah, where are you going?" Jag höjde ena ögonbrynet "Seriously guys? I've told you Sarah is going out on a date" "Oh, right, with that Aaron guy?" Sarah nickade "Yes, so when he picks me up, you guys need to be quiet" De nickade "But why would he pick you up from Liam's place?" Frågade Louis, förvirrad. "Because I..." Hon blev avbruten av en knackning på dörren "It's him!" Pep hon, och jag kunde inte låta bli att le åt hur söt hon är...Jag menar beter sig "Quiet!" Utbrast hon och slog dramatiskt ut med armarna "But you didn't answer my question!" "Because I told him so! Now shush on you!" Sarah nästintill rusade emot dörren, och jag följde efter henne. Hon drog en hand igenom sitt hår innan hon öppnade dörren, och en blond kille med finkläder stod där med blommor i handen. Han log brett. "Hi" Hälsade Sarah, jag kunde inte se henne eftersom hon stod med ryggen mot mig, men man kunde höra leendet i hennes röst. "Hi" Svarade killen, som uppenbarligen var Aaron. Hans ögon åkte ifrån hennes hår till hennes skor upprepade gånger som jag gjorde, jag bokstavligen morrade inombords, utan att veta varför. "You look so beautiful" Om jag kände Sarah rätt så skulle hon rodna, och jag antar att det var det hon gjorde då hennes blick åkte ner till marken "Thank you..." Han räckte fram blommorna och jag kunde nästan känna hur Sarah rodnade igen "Thank you...again" De både två skrattade lågt medan hon tittade leendes ner på blommorna, och jag morrade inombords igen "It's so beautiful. I'll be right back, I'll put it in a vase" Hon försvann in i mitt kök så att jag och Aaron blev ensamma kvar i hallen. Aaron verkade upptäcka att jag stod här och tittade på mig. Han visade ingen speciell reaktion, bara tittade på mig innan han vände hans blick mot köket. Jag ville nästan fnysa. Otrevligt. Eller var det jag som var otrevlig? Det kanske var jag som skulle säga hej? Jag vill inte vara otrevlig. Tänk om han säger till Sarah att jag varit otrevlig? Mina tankar stoppades av Sarah som kom in igenom dörren med en av mina vaser och ställde den på bordet i hallen. Aaron började le direkt när hon kom in i rummet. Jag har verkligen inget emot att hon tar en av mina vaser. Däremot har jag något emot att det är hans blommor i vasen.  "Oh, Aaron, this is Liam. Liam, this is Aaron" Sarah gestikulerade mellan oss och Aarons blick åkte bort ifrån Sarah för att kasta en blick in i hallen där jag stod. Han log, och nickade som ett hej. Jag försökte le snällt tillbaka med det såg nog mer ut som en grimas. "Sorry, didn't see you there" Lögnare. Han sträckte ut handen och jag gick fram för att skaka hans hand "Nice too meet you" Log han artigt "The same" Ljög jag med ett påtvingat leende, och tog sedan ett kliv tillbaka "Liam is my best friend. You two will have to get to know each other better later" Helst inte. Det blev en pinsam tystnad i hallen ett tag. Aaron log emot mig. Jag kunde inte riktigt veta om det var ett elakt flin eller en vänlig gest. Han var svår att läsa. Men jag antar att det var ett vänligt leende då han vände sig om emot Sarah och log samma leende "Shall we go?" Han höll ut sin ena hand, som att gestikulera att hon skulle lägga hennes hand i hans, vilket hon gjorde, efter att hon fnittrade gulligt. Jag ville titta bort, himla med ögonen och fnysa åt Aaron men istället så öppnade jag munnen "When will she be home?" Tog jag ett steg framåt mot dom när dom stod utanför dörren och var precis på väg att gå "I'll have her home by 9am, sir" Svarade Aaron artigt, som om jag var en över beskyddande far som precis skulle låta hans dotter gå på hennes första dejt. Det var ungefär så. Fast jag är en beskyddande vän. Jag nickade kort, och Sarah gav mig ett stort leende, vilket jag direkt besvarade. Sedan började de gå emot hans bil och jag drog handen igenom mitt hår då den obehagliga känslan i magen verkligen inte ville försvinna.