Another Love

Datum: 24 Sep - Tid: 19.39

Handling: Sarah Williams är 19 år, hon är en vanlig jobb. Hon har ett jobb hos Starbucks, hon har många bra vänner, och en bästa vän. Det är bara en ovanlig sak om henne. Hennes bästa vän är Liam Payne. Och ja, vi pratar om Liam Payne 1/5 i det stora bandet One Direction. Sarah inser efter fem år av vänskap med honom, att hon börjar falla mer och mer för honom. När Liam får en flickvän, vid namn Sophia Smith, så måste hon låtsas som om hon är glad för hans skull. Men kommer hon att låtsas bra nog? Är hennes känslor besvarade?

PS: Vi ger inget hat till Sophia, hon är taskig i den här novellen, men vi menar inget illa med det mot henne :)

Trailern:

Vad tycker niiiii?! :D

Första kapitlet kommer upp senast om en vecka, vi hade tänkt att försöka skriva i förväg, så vi kan hålla en jämn uppdatering :)

En fråga, ska dialogerna i novellen vara på engelska eller svenska? :)

Den som får mest blir det

Och till sist, vinnaren av vem som blir Niall's flickvän är...

Grattis!

Och till alla andra, det kommer säkert komma fler chanser :)

Och vill även säga att Nialls flickvän, aka Vanessa, kommer att dyka upp ett tag in i berättelsen :)

Vad tycker ni!? :)

//Hilda och Nellie

Kategori: Tied Love

Datum: 22 Sep - Tid: 15.07

Tied Love - Epilog

Det har gått tre år. Tre år sedan jag blev kidnappad, tre år sedan jag mötte Harry, och tre år sedan jag blev kär i honom. Polisen tyckte att det var hemskt att jag hade gått och blivit kär i min kidnappare, och jag vet vad du tänker, ja, vi berättade. Allt. Till och med allt om Miranda, och Alex. Men när han hörde allt vad Harry gjort, och fått vittnen, dvs. Toby och Hayes som har godkännt att han tagit hand om mig, fick Harry endast husarrest i tre månader. Med Harry's egna ord, vad de tre månaderna 'perfekta', även fast han hade husarrest. Han sa att det vare tack vare mig, att jag hela tiden hade mysigt med honom, och köpt saker till oss både. Idag har jag och Harry flyttat ihop, jag är tjugo ett år, och Harry är tjugo tre. Han ser likadan ut som han gjorde för tre år sedan, förutom det faktum att han har börjat att använda hårband, och fått längre hår. Vi har till och med fått jobb, jag har inte det bästa jobbet, servitris, men jag jobbar ju på en fem-stjärnig resturang, så det kan jag väl vara glad för. Harry jobbar som kock på samma ställe, och han säger att det är det bästa jobbet eftersom att vi får vara tillsammans. VI har en stadig inkomst, och jag kunde inte vara mer tacksam. Nämnde jag att vi flyttat ihop också? Det har vi. Vi har en stor villa, en bit ifrån staden. I London, såklart. Just nu, var jag på väg hem ifrån en tuff dag på jobbet, klockan var tio på kvällen, det var vår, så det var ganska så mörkt. Jag svängde in på vår uppfart och suckade lättsamt när jag såg huset. När jag ser huset tänker jag bara på Harry. Han slutade fem timmar innan mig, och jag har alltid tjatat om att jag också ville det. Jag gick ur bilen, låste och gick och öppnade dörren. Den gamla vanan. Däremot, var det jag möttes av innanför inte så vanligt. Harry kom inte gåendes emot mig med ett leende, frågade hur min dag varit medan han hjälpte mig av med min jacka och kysste mig sedan kärleksfullt. Jag möttes av inget. Ett tyst och var det verkade som, tomt hus. Jag rynkade på pannan "Oohh, Harry?" Sjöng jag högt, och hängde av min jacka innan jag gick in i huset mera. Jag gick till köket, sovrummet, till och med toaletten, men hittade inget. "Harold, I don't feel like hide and seek" Suckade jag, leendes, men leendes suddades ut när jag kom in i vardagsrummet. Inte för att något var dåligt, utan bara i ren förvåning. Det hängde lappar ifrån taket i ett snöre. Jag rynkade på pannan jag gick in i rummet mera, tog tag i lappen närmast dörren och läste. *Dear Olivia Rebecca Johnsson. I love you* Jag rynkade på pannan, och log stort innan jag gick till nästa *I love everything about you* Nästa *Your hair* Nästa. *Your eyes* *Your lips* *Your cute nose* *I love how your fingers fit perfect with mine* *And how you always roll your eyes when I say something cheesy* *And I bet you have rolled your eyes very much at these notes* *I love how you always lay in bed extra ten minutes before you get up* *I love how you get mad when some girl flirts with me* *Even if they have no chance, cause' I have a lovley, wonderful girlfriend* *I love how you play with your hair when you're nervous* *I love how you always read the same book over and over again* *I love you, Olivia Rebecca Johnsson* *Now get out through the backdoor to the yard, I'll be waiting there. Love xx Harry* Jag log, och gjorde min väg mot bakdörren, som stod öppen och jag flämtade tyst när jag såg det. Det var ljus, som lös upp som en gång i den mörka kvällen. Jag la handen för munnen medan jag kände hur tårar letade sig till mina ögon. Jag är inte en sån som gråter ofta, men...ingen har bara gjort något sådant här för mig, någonsin. Jag gick ut igenom dörren, och följde gången, som var ganska lång, den gick till och med iväg ifrån vår tomt, och mot parken längre bort. Jag såg hur den tog slut längre fram, och när jag nådde slutet så såg jag något som fick en tår rinna ner för kinden och mig att flämta högt, och jag slog den andra handen för munnen. "Will you marry me?" Stod det i rosenblad i slutet av gången. Harry stod bredvid rosenbladen, och log nervöst, innan han gick fram till mig, och gick ner på knä. Han harklade sig dramatiskt, och jag log bakom mina händer. Han räckte upp handen mot mitt ansikte för att stryka bort den tår, och tog sedan min ena hand. "Olivia Rebecca Johnsson, will you make me the luckiest man on the earth, and do me the honor to be my wife?" Jag nickade bara, hastigt. Jag hade inga ord. Jag kunde inte ens få ut några ord, även om jag försökte. Även om det bara var ett enkelt ja. Han log stort, och ställde sig upp och trädde ringen på mitt ringfinger. "I love you, Olivia" Jag log, och tog bort min ena hand ifrån min mun för att placera dom runt hans nacke, och han placerade hans runt min midja "I love you too, Harold"

Jag suckade högt när jag hörde April börja gråta igen. Harry sparkade av sig täcket, och satte ner fötterna på marken "Harry, don't" Muttrade jag ut trött, och vände mig om i sängen så jag såg hans konturer. "What?" "If you sing to her every time she cries, she'll continue doing it" Harry svarade inte, utan bara ställde sig upp "Harry" Suckade jag "What? I will just go to the toilet" Svarade han oskyldigt, och jag lät honom gå ut ur vårt sovrum. Efter ett tag hörde jag honom sjunga lågt, och jag log för mig själv. Såklart. Jag ställde mig upp ur sängen och vandrade ut igenom sovrummet, förbi vardagsrummet och in i April och Darcy's delade rum. Där såg jag konturerna av Harry stå och vagga fram och tillbaka med April i hans famn medan han sjöng lågt. Min blick fördes mot Darcy's säng. Hon låg och sov. Jag log, hon har alltid varit svår väckt. Det tar mycket att vakna upp henne inför dagis. Det är dom ända barnen vi har. April och Darcy. April är ett halvt, och har brunt hår. Darcy är två år, och har mörkt rött hår. Darcy ser helt klart mest ut som Harry. Hon har hans lockiga hår, och hans näsa, till och med hans mun. Hon är till och med lik honom i personligheten, hon är lika lekfull, lika snäll. Det känns om att det enda hon fick ifrån mig var ögonen. April ser mer ut som mig. Mina ögon, min mun, min näsa... Och det enda synliga hon fick ifrån Harry var hans hår, brunt och lockigt. Harry slutade sjunga och jag väcktes ifrån mina tankar. Han la försiktigt tillbaka April i hennes lilla spjälsäng, och vände sig sedan om med mig med ett trött leende "Now, let's sleep"

"Daaaaad!" Gnällde Darcy "Yes, hunny?" "I want a brother!" Jag och Harry utväxlade en blick, och Harry vände sig sedan till Darcy "Why?" "Because Maddie got one! He is really cute" Jag log mot henne "But you got April, she is cute" Darcy blickade på April som låg i min famn "Yes, but she isn't a boy" Muttrade Darcy tyst "Please dad?! Pleeeease? Ask the stork if he can bring a baby boy!" Precis som de flesta två åringar, hade Darcy frågat vad barn kom ifrån. Harry hade då berättat om storken som kom och lämnade ett barn om föräldrarna älskar varandra väldigt mycket. "Well, you'll have to ask your mom about that" Darcy vände sig om mot mig "Pleaaaase, mooom?" Drog hon ut på orden, jag gav Harry en 'hjälp mig' blick och han skrattade lågt och ställde sig upp "We'll see, now go get your shoes on, don't wanna be late for kindergarten now, do we?" Darcy fnissade tyst och skakade på huvudet innan hon skuttade ut i hallen "See you soon" Mumlade Harry och pussade mig sedan snabbt på munnen innan han log och gick mot Darcy som, som vanligt, var väldigt glad över att vara på väg till dagis.

Jag stod och diskade när jag kände något varmt i nacken, och jag tog för givet att det var Harry. Jag log "You know shat Darcy talked about?" Mumlade han mot min hud "Mm?" Mumlade jag ut och fortsatte diska "Maybe we could...you know...if you want to" "Harold, I gave birth to April half an year ago, I won't..." "No, no, no, I mean...you know, later" Jag suckade, och stängde av vattnet och vände mig om mot Harry, som direkt placerade sina händer på min midja, och lyfte upp mig på diskbänken. Jag blev en aning blöt, men ignorerade det. Jag la armarna runt hans nacke och han tittade upp på mig, med ett ansiktsuttryck som betydde att han lyssnade till 100 procent. "What if it's a girl, then? She will be disappointed" "But...still, she isn't the only one who wants another" Mumlade han tystlåtet innan han pressade en mjuk puss till min nacke igen "Wait..." Jag pressade hon tillbaka så jag aåg hans ansikte helt "You want another one?" Han tittade ner på sina fötter "I've always wanted a big family..." Mumlade han och jag log "Well, ask me in eight months, and maybe I'll say yes" Harry verkade nöjd med svaret då han log stort och kysste mig på munnen kärleksfullt. "You're a thief" Mumlade jag mot hans läppar och han avbröt kyssen igenom att skratta åt mina plötsliga ord "What?" "You kinda stoled me" Han höjde ena ögonbrynet "Stoled you?" "You were twenty, I was eighteen, you kidnapped me, remember?" Han log "You are a theif too" "Oh, really Harold?" Han log och lutade våra pannor ihop "Mhm..." "How?" Han log, och jag visste att han skulle säga något som jag skulle himla med ögonen åt "You stole my heart"

Jag gjorde Harry till kock....det känns konstigt?

Aja här är epilogen! :)

//Hilda

Kategori: Tied Love

Datum: 18 Sep - Tid: 18.13

Kapitel 20 - The Truth - The End

"But he kidnapped you" "The others kinda made him do it...this boy helped me escape from there, and...well, he is now in my house with my brother and I haven't gold anyone that he was the one who did that, except Oscar who knew that..." Emelie stirrade på mig "I have to meet him!" Jag tittade med en rynkad panna på henne "So you aren't mad, or like, think it's crazy?" "He seems nice, but how will you tell you mom and dad?" Jag suckade tungt "I don't know, how do you solve your problems?" Hon dyckte slappt på axlarna "I google them" "Well, I don't think there is people on the internet that has the same problem as me, and I can't ask 'Hi, my boyfriend kidnapped me, how will i tell my parents?' " Hom log svagt och gav mig en stöttande hand på axeln "We'll figure it out"

Jag gick med snabba steg hem. Hur kunde jag lämna Harry och Oscar ensamma i huset? Oscar verkade hata Harry, och Harry verkade tycka detsamma. Dom gett varandra kalla blickar enda sen de träffade varandra. Jag gick in på uppfarten, jag oroade mig så mycket om vad som kunde ha hänt, och jag föreställde mig det värsta, tills och öppnade dörren och..."Go fish" Jag tittade undrandes på medan min broder och min pojkvän satt vid soffbordet, med massa kort framför sig och Harry tog upp ett kort ur sjön. "Do you have any threes?" Undrade Oscar, och Harry suckade djupt och överlämnade två kort till Oscar, som med ett leende tog emot dom. "Do you have any kings?" Harry skakade på huvudet "Go fish" Jag la armarna i kort medan jag tittade roat på de två, och Harry verkade förlora stort, med tanke på att Oscar hade tre par, och Harry noll. Jag harklade mig högt, och Harry och Oscar tittade upp på mig. Harry log stort, och ställde sig upp innan han gick fram till mig

och gav mig en stor kram "I've missed you" Mumlade han in i mitt hår, och jag himlade leendes med ögonen "I was away for four hours" "That is four hours too much" Muttrade Harry innan han pressade sina läppar mot mina i en mjuk kyss. Nu var det Oscars tur att harkla sig, vilket förde min och Harry's uppmärksamhet till honom "Should we keep playing, Harry?" Harry nickade, och flätade ihop våra fingrar, och gick sedan mot Oscar igen, vilket orsakade mig att gå efter honom. "So are you guys okay with each other?" Oscar mötte Harry's blick, innan han långsamt nickade "I have to confess, I thought you were a little like you used to be. You know, like Hayes and Toby" Det kändes så konstigt att dessa två namnen skulle komma ifrån min bror's mun, men jag ignorerade den konstiga känslan. "Well, I guess you were mistaken" Oscar nickade. Harry satte sig ner i vår soffa, och jag tänkte sätta mig bredvid honom tills han drog ner mig i sitt knä "Wanna help me?" Jag nickade leendes, och Oscar suckade "Hey! That is teaming up against one, that is not nice!" "Well, boo hoo for you" Muttrade jag tyst, vilket orsade Harry att skratta, och han la sedan armarna runt mig och jag tittade ner på korten i hans hand "Should we continue?" Harry nickade "So...I believe it was my turn. Got any..." Jag pekade på femmorna "...fives?" Undrade Harry och Oscar suckade tungt för att sedan ge honom tre stycken "Finally" Suckade Harry, när han äntligen fick ett par. "Any...queens?" Oscar gav honom två drottningar, och Harry la ännu en gång ner ett par "Olivia, you are like my lucky mascot" Utbrast Harry glatt, och jag skrattade åt hans gladhet "Any eights?" Oscar skakade på

huvudet "Go fish" Harry suckade tungt, och tog upp ett kort "Hey, I got the eight I was looking for!" Utbrast Harry, glatt nu med för att lägga ut sitt tredje par. "Do you have any..." Jag tittade ner på mitt och Harry's kort, och såg att vi hade tre nior, och jag höll diskret upp nio fingrar. Oscar höjde ena ögonbrynet mot mig, men sa det ändå "...nines?" Harry suckade, och kastade korten mot honom. Oscar höjde förvånat på både ögonbrynen "Any..." Jag höll upp två fingrar "...twos?" Harry gav honom korten "Any..." Jag räckte upp sex fingrar, men blev avbruten av ett högt "Hey! That is cheating! Why would you tell him wich cards we have?" "Because I feel bad for him, he doesn't have a girlfriend to team up with!" Harry himlade med ögonen "And hey, don't roll your eyes at me! I am trying to be nice, your such a sour loser" "I may be a sour loser, but I am a very happy winner" Jag skrattade tyst åt detta, och Harry puttade mjukt av mig från hans knä för att sedan böja sig över mig och pressa sina läppar mjukt mot mina "Eeww, I did not need to see that!" Utbrast min bror äcklat som en femåring och vi kunde sedan höra hans fotsteg som sprang iväg. "He needs a girlfriend" Muttrade jag mot Harry's läppar. Harry bara skrattade tystlåtet innan han kraschade ihop våra läppar igen. "We need to tell them" Mumlade Harry mot mina läppar efter kyssen"Tell who, what?" "Tell your parents..." Jag rynkade på pannan "about...?" "...me, you...us, you know, the whole kidnapping scene" Jag stirrade på honom ett tag innan jag svarade "What? Why? We don't need to do that, they'll never find out" "Olivia, they will start asking questions soon...and I want them to know the whole story" "And if they forbid us to meet each other?" "Then we'll just break up" Jag stirrade med störa ögon på honom "What? Break up!?" "Of course not, Olivia! I was just kidding, we'll continue to be with each other, of course" Jag andades ut av lättnad. Harry började plötsligt skratta tyst och jag höjde ett ögonbryn "What?" "You should've seen your face, you were all like..." Han gjorde ett konstigt ansiktsuttryck och jag himlade me ögonen, men log ändå och slog till honom lätt på axeln "Fine, we'll tell them. But if they make us break up, don't blame me" Harry log "I would never blame you"

"We are home!" Jag gick in i hallen med händerna i fickorna "Six hours...what took you do long?" Mamma log kort "Your dad got lost..." Hon suckade "...again" Harry kom upp bakom mig och skrattade tyst "Well...me and Harry have something to tell you" Mamma och pappa tittade på oss, ingen sa något, tills pappa öppnade munnen "You're not engaged, are you?" Jag suckade "No, dad, we are not engaged" Han suckade lättad "Thank god..." "What is it, hunny?" "Em...you can sit down" Jag gestikulerade mot soffan och mamma och pappa satte sig lydigt ner "Tell us" "Well, erm... you know...I got kidnapped..." Mamma och pappa nickade"Yes" "Well...erm...he" Jag tittade på Harry, som om jg bad om hjälp och Harry nickade förståendes "I...was one of the three people who kidnapped her" Mamma stirrade i chock på honom, medan pappa började skratta stelt, men tystnade när han såg våra seriösa blickar "Oh...wait, you're serious?" Jag nickade. Det blev tyst vid bordet "I am sorry, I understand that you think I am a freak now, and I understand that, but you'll have to understand that I love your dau..." "Get out" Eter att min moder yttrat dom orden blev det helt tyst i hela huset. "Mom, you can't..." "Out, now, Harry" Harry satt kvar och tittade på henne i cirka två sekunder, innan han nickade kort och ställde sig upp "Harry, no!" Jag tog tag i hans handled, men han drog tillbaka den och började gå emot hallen. Jag sprang efter honom mot hallen efter att ha tittat otrevligt på min mamma. "Harry, wait" Han öppnade dörren, och tänkte precis gå ut, men jag stängde den och ställde mig iför den "She wants me to go, I am going to go" Han öppnade dörren igen, men jag stängde den "Olivia!" "But I want you to stay, why doesn't that matter?" "She is your mother" "So?" Harry suckade "I'll see you, Olivia, I'll be in my car" Harry stängde dörren i mitt ansikte, och jag vände mig argt om mot vardagsrummet, innan jag med bestämda steg gick in i vardagsrummet "Mom!" utbrast jag högt, och argsinnt. "Did he force you into be his girlfriend? Did that idiot force you into something..." "Mom! It's not like that at all! He is a nice gu..." "I don't want to hear it, Olivia! He sees you as a easy target, you trust him, but you shouldn't. He will only break your he..." "Mom! Stop it! I love him, okay?!" "But he doesn't love you!" Skrek min mamma tillbaka, och jag fnös högt innan jag sprang ut igenom dörren, brydde mig inte ens om att ta på mig skor. Jag sprang mot bilen som var parkerad en bit bort ifrån huset, och ryckte upp bildörren. Ingen satt i bilen. Jag rynkade på pannan, och stack in huvudet i bilen "Harry?" "Olivia, what are you doing!?" Hörde jag bakom mig. Jag vred på huvudet och fick se Harry stå vid en bil. Hans bil för att vara exakt. Jag tittade skräckslaget mot bildörren jag öppnat, och stängde den direkt och sprang mot Harry "You stupid little girl" Skrattade Harry lekfullt när jag nått bilen. Jag himlade med ögonen "Oh shush" Han log och la armarna runt min midja "What did you try to do?" "I tried to find you" "Well, here I am, what do you wanna do to me?" Han log och jag himlade med ögonen, igen "I want to slap you, but on the same time I want to kiss you" "Then do both" "Harold Styles, are you encouraging me to slap you?" Han log större "Well, only if you'll kiss away the pain efterwards" "You are so cheesy" Muttrade jag innan jag lutade mig fram för att placera en mjuk och kärleksfull kyss på hans läppar "I want to sleep with you" Han skrattade och höjde ena ögonbrynet "Oh really?" Jag suckade tungt "Not like that, I mean really sleeping...with you" "You will not have to say that twice" Mumlade han och öppnade bildörren och gestikulerade in i hans bil, han hade fällt ner ryggstödet på baksätet och hade lagt massa filtar och kuddar där, så det såg väldigt mysigt ut "After you, my lady" Jag himlade med ögonen, för den tredje gången innan jag la mig ner i bilen. Jag andades ut och slöt ögonen. Jag hade faktiskt inte märkt hur trött jag var tills jag lagt mig ner och slappnat av. Jag hade kommit somna nu, om inte Harry skulle kommit och lagt sig på mig, så att jag fick hela hans vikt på mig "Harry...can't...breath" Viskade jag fram på skoj, och Harry skrattade lågt "Well, too bad, sweetie, I am just going to sleep like this. Good night, love, dream about me, but not too much...me...if you understand what I mean" Han blinkade med ena ögat och jag himlade med ögonen, fjärde gången. "Get off of me, you fool" Jag puttade av honom bredvid mig och han skrattade högt, för att sedan sätta sig upp, för att stänga bildörren, vilket verkade vara ett stort misstag då han slog i huvudet i biltaket, vilket orsakade mig att skratta högt "Why am I not surprised?" Nu var det Harry's tur att himla med ögonen, leendes, till skillnad ifårn mig, och stängde sedan bildörren. "Good night, Olivia" Han la sig ner bredvid mig, och la armarna värmandes runt mig, och pressade mig emot hans bröst skyddandes. "Good night, Harry" När det gått cirka tio minuter kände jag hur Harry placerade en mjuk puss i min nacke. Jag log "Olivia?" Viskade Harry, och jag svarade inte, och låtsades som om jag sov. Han placerade ännu en mjuk och varm puss i min nacke "I love you...so much" Jag öppnade ögonen, direkt när han yttrat orden. "Sometimes I feel...afraid...that you will leave me. I mean like there are so mant other guy's om this planet that would love to be with you" "But there's only one guy that is you, Harold" Mumlade jag fram, och jag kände hur hans armar stelnade runt mig "Y-you're awake?" "No, I am sleep talking" Muttrade jag sarkastiskt fram innan jag vände mignom, och gosade ner mig i hans bröst "And I love you too, Harold" Jag öppnade ögonen igen och tittade upp på Harry. Jag såg ett leende igenom mörkret, och han böjde sig ner för att kyssa mig kärleksfullt.

Jag suckade tungt när jag gick in i mitt hus. Jag skulle hellre inte göra det, men jag och Harry behövde frukost. "Olivia" Hörde jag min moders röst, nu lät hon inte arg, hennes röst lät mjuk. Jag vände mig mig om och såg mamma stå där. "Let's talk about it, okay?" Jag nickade, och pressade läpparna till ett sträck medan jag följde efter min mamma till vardagsrummet, och satte os ner i soffan "Let me say, that it wasn't really Harry who kidnapped me. Or well, it was him, but he was kinda forced too. But while the others just ignored me and didn't care about that I was in a cold cellar, Harry took care of me. Hw got me food, bought me to a bathroom so I could shower and stuff, and then I got my own room in the house, and he is..." Jag suckade drömmandes "...He is just so perfect, I am in love with him" Mamma log svagt "He sounds like a great guy, but he..." "No mum, no buts, he is a geeat huy, end of story, when I tild him I wanted to get back home, he drived me here. And he is here for me no matter what" "I understand..." Mumlade hon "...I guess I'll just have to accept him, he seems nice" Jag log "He is nice" Vi var avbrutna av en osäker knackning på dörren. Mamma ställde sig upp och gick mot dörren, och dörren öppnades innan jag hörde en välbekant röst, och jag gick och ställde mig i mitten av vardagsrummet och kikade in i hallen "Hi...umm...I am sorry, but is Olivia here? She wasn't there when I woke up so I got worri..." Innan min pojkvän hade avslutat meningen hade min mamma dragit in honom i en kram "Of course Harry, she is here. And I am sorry for how I acted yesterday, I was just surprised is all...her dad is still a little surprised, but you are welcome in here" Han log "Thank you Mrs. Johnsson" Mamma log och Harry log tillbaka större innan han gick in och suckade lättat när han såg mig, medan min mamma log mot oss när han gick fram till mig och kramade om mig "Don't ever do that again, I was so worried, you were just gone when I woke up, and..." Jag log och tystnade honom med en mjuk kyss "Sorry" Han suckade och la armarna runt min midja "It's alright" Jag log "Love you" Han verkade först lite överraskad, att jag bara sa det så tvärt och snabbt, men sedan log han och placerade en puss i min panna, innan han lutade sin panna mot min och tittade mig djupt in i ögonen och yttrade tre ord

"Love you too"

Avslutet kanske gick lite för fort...men vad tycker ni?! Det kommer nog en epilog på detta! :)

//Nellie

Kommentera för mer!!

Kategori: Tied Love

Datum: 13 Sep - Tid: 17.29

Kapitel 19 - Boyfriend

"Oscar, what are you doing?!" "Harry is evil! I promise you, Olivia, he is the one who took you, and he is a bad guy, I have been trying to protect you from him!" Jag stirrade emellan Harry och Oscar. Harry stirrade kallt på Oscar, och Oscar besvarade blicken minst så otrevligt. "What? No! Oscar, Harry wouldn't kill a fly, he is completely innocent!" Jag ryckte mig loss ifrån min broders grepp och tittade surt på honom "Innocent? This guy is as guilty as someone cam be!" "No he's not!" Försvarade jag honom argt "Haven't you tol her who you are, Styles?" Jag tittade emot Harry och fick se att han tittade skyldigt ner i marken "Should I tell her, or do you want to?" Harry tittade upp på mig, och svalde hårt när han såg mitt förvirrade ansiktsuttryck "I can..." Mumlade Harry tyst "What? Tell me what?! What is going o...""Olivia...there are some things I haven't told you..."

"What?" Ordet kom nästan ut som en viskning, även fast jag inte riktigt menade det, det bara blev så. "I-eh- we should talk about this in private..." Mumlade Harry och gav min bror en kall blick, innan han tog tag runt min handled, och drog mig upp emot mitt rum. När vi kommit in i mitt rum så korsade jag armarna och tittade på honom med ett höjt ögonbryn "So?" "Eh...yeah...em...well, I should take it from the start" Han andades in

"I met Toby and Hayes when I was 14, they were the cool boys at the school, you know, the ones who got all the girls and acted cool? I looked up to them, because I thought they were cool, so, I became friends with them. And I loved all the attention I got, and they were nice friends, actually, not mean, you know. But then Toby wanted to...you know, ditch class, sneak out on the night and stuff. Me and Hayes just followed him, because, well, that is the kind of person Toby is, he can make everything sound like a good idéa. Anyways, we kept beeing the bad boys at the school. Then, when we were 16, Toby got us fake ID's, and we went into clubs often, and you know...drank" Jag tittade storögd på honom "Drank?! When you were 16?!" Han auckade ångerfullt "I am not proud of it, okay? If I could take it back, I would. It seemed like a good idéa at the moment, when Toby said it. Then we met this boy...you know the guy who was kissing you when you escaped?" Jag nickade, och fick upp en bild av Alex i mitt huvud. "We met him, and he seemed like a really cool guy. Toby didn't like him, because he thought that Alex was taking over his place as a leader. Then Toby kicked him out of our little group. And he said he would get his revange, and I guess that when he tried to...kiss you, or whatever he tried to do, was his revange. Anyways, moving on... When we were 17, we met your brother. And he started to hang out with us, and we did bad ass things with each other. But now, for a while ago, Oscar left us, our little group. And Toby and Hayes was so angry. So, we knew that he is so protective to you, so... Toby and Hayes thought it was a good idéa to kidnap you..." Jag stirrade på honom. Jag sa inget, bara tittade intensivt. Han mötte osäkert in blick "Harry..." Sa jag tillslut "That doesn't really change anything..." Han tittade glatt upp på mig "It doesn't?" "No, I mean, you're still the same Harry as you were yesterday" Han log lättat och kramade om mig hårt, men vårt kramandes avbröt då någon knackade på dörren högt "Can I come in?" Oscar. Innan jag hunnit svara öppnade han dörren "So? You understand why I don't want you yo be with him now?" Jag skakade på huvudet, Oscar suckade "He is bad for you, Olivia! Don't trust him" "Of course I trust him, he is my boyfriend after all" Oscar stirrade på miv och Harry "B-boyfriend?!" Jag suckade, och började att gå ut igenom min dörr "No, Olivia, what do you mean boyfriend?! He can not be your boyfriend" fräste Oscar, Harry ställde sig upp och gick mot oss "Well, too late" Fräste jag tillbaka innan jag slet min loss ifrån hans grepp och joggade ner för trappan, med Harry bakom mig. Jag små sprang till hallen och tog på mig skorna "Where are you going?" Undrade Harry förvånat. "I will go to Emelie's" Svarade jag kort. Jag vet, det kanske var lite kort varsel att bara dyka upp där. Mn jag behöver någon att prata med som inte är Harry, mamma, pappa eller min bror. Jag gick ut igenom dörren och stängde den efter mig.

Tre timmar senare, satt jag i huset som tillhörde min bästa vän. Emelie hade öppnat dörren, och hon hade slagit handen för munnen och bara gråtit och gråtit. Sedan hade hon ropat på sin mamma, som också hade gråtit. Tårar hade flugit åt alla håll, och det var svårt att urskilja vems tårar som tillhörde till vem. Emelies mamma är som en extra mamma för mig, och min mamma var som en extra mamma för Emelie. Nu, så hade jag och Emelie slagit oss ner i hennes rum, och hennes mamma hade bakat en massa godsaker, som för att fira. "Okey, can you tell me know who kidnapped you?" Jag nickade, "I'll take the short story. I was walking home from you, and three guys throwed me in a car, I've been in this scary cellae, until..." Jag log av minnet när Harry tillät mig att sovahos honom, och i extra rummet "Until...?" Försökte Emelie få mig att fortsätta "Okey, so, there was two not nice boys, and then this...very, very, nice boy. He always brought me food, and he let me sleep in other places that wasn't that scary, and...yeah...he is really nice" Hon höjde ena ögonbrynet "But he kidnapped you" "The others kinda made him do it...this boy helped me escape from there, and...well, he is now in my house with my brother and I haven't gold anyone that he was the one who did that, except Oscar who knew that..." Emelie stirrade på mig "I have to meet him!" Jag tittade med en rynkad panna på henne "So you aren't mad, or like, think it's crazy?" "He seems nice, but how will you tell you mom and dad?" Jag suckade tungt "I don't know, how do you solve your problems?" Hon dyckte slappt på axlarna "I google them" "Well, I don't think there is people on the internet that has the same problem as me, and I can't ask 'Hi, my boyfriend kidnapped me, how will i tell my parents?' " Hom log svagt och gav mig en stöttande hand på axeln "We'll figure it out"

Ni anar inte hur mycket jag fick vägta att lägga till 'I figured it out from black and white' eller liknande efter slutet på kapitlet...Meeen vad tycker ni?! Nästa kapitel är slutet, sedan få vi lotta om vem som kommer att bli Niall's flickvän... OCH GRATTIS NIALL!!!!! 21 ÅR IDAG!

//Hilda

Kommentera för mer!!

Kategori: Tied Love

Datum: 10 Sep - Tid: 13.30

Kapitel 18 - Pancakes

Jag skakade på huvudet, uppenbarligen så ljög jag, men mamma verkade inte märka det. "Okay...well, you can go up to Harry..." Jag nickade kort, och tyst innan jag ljudlöst tassade upp för trappan. Jag öppnade min dörr och fick se Harry som tittade runt på väggarna i mitt rum, på tavlorna. "Is that you?" Han nickade mot ett foto på mig och Emelie när vi var sex, och vi hade precis vunnit en ätar tävling. Vi både hade paj runt våra munnar och vi log stort. Jag log "Yes...I know, it's awful..." Han skakade hastigt på huvudet "No, it's really cute actually" Jag suckade "I miss her" "We'll visit her tomorrow" Jag log när Harry sa 'We', innan jag nickade "Yes, we have alot to do tomorrow. We need to see Emelie, report to the news and police that I am back, and Oscar have some explanation to do."

"She won't wake up" Ironiskt nog så var det exakt det jag vaknade av, men låg kvar med huvudet på denna mjuka sak, som visade sig vara Harry's bröst då det rörde sig upp och ner som andetag. Jag hörde min mammas röst "Okay, but when she does, come down to get breakfast"
"Of course, thank you, Mrs. Johnsson" Min mamma skrattade tyst "Harry, I've told you to call me Sandy. Mrs. Johnsson makes me feel so old" Harry skrattade, vilket fick hans bröst att vibrera "Okay, Sandy" Jag kände känna mammas leende innan hon stängde dörren tystlåtet. Det blev tyst i rummet och efter ett tag kände jag hans fingrar i mitt hår som masserade min hårbotten. Jag började le, när han började kamma mitt
hår med hans fingrar "How long have you been awake?" Hörde jag plötsligt hans raspiga röst, och jag suckade "How do you know I'm not asleep?" "You stopped snoring" Jag öppnade ögonen och satte mig upp i sängen, för att sedan möta Harrys blick med ett höjt ögonbryn "I don't snore" "Okay, you stopped making loud noises with your mouth" Jag himlade med ögonen "You talk in your sleep" "Talking is better than
snoring" "No, it's not. Snoring is normal, talking is also normal I guess, but tou talk about so strange things!" "Like what?" "Once you said something about that a rabbit was going to play your mom in some hollywood movie about Kim Kardashian" Han suckade "I don't even know what I am dreaming" Jag log innan jag ställde mig upp "Well, my mom said when she wakes up, and a surprise, I am awake! So let's get breakfast" Jag gick ut igenom dörren och hörde Harry bakom mig som skrattade lågt innan han följde efter mig med ett leende. Jag studsade ner för trappan som jag brukar göra, och jag måste tilllägga, att herregud, det känns så skönt att vara hemma! Harry kom efter mig, men gick däremot vanligt och lugnt istället för att jogga som jag gjort. Jag gick in i köket och log när den vanliga synen av min mamma som stod vid spisen uppenbarades. Hon tittade på mig med ett leende, och gick mot mig och kramade mig "I've missed you so much. It feels so good to have you home again" Det kände som om mamma skulle börja gråta igen och jag strök hennes rygg för att försöka förhindra det, och jag avbröt kramen för att titta henne i ögonen"It feels good to be home" Jag såg hur tårar formade i hennes ögon så jag bytte snabbt samtalsämne "So what's for breakfast?" "Pancakes" Jag tittade storögd på mamma "Pancakes!? You never let me eat pancakes to breakfast!" Utbrast jag och tittade
förvånat på pannkakorna på bordet "Well, this is your first day back home, so why not?" Harry dök upp bakom mig "Oh, Harry can eat here, right?" Mamma tittade förvånat på oss "Of course! I even put a plate and cutlery to you, Harry" "Thank you Mrs. Jo..." Mamma gav honom en
skämtsam blick "...I mean Sandy" skrattade han, och hon fyllde i, medan jag bara stod bredvid och log. Jag satte mig ner och Harry satte sig ner bredvid mig, och vi började ta åt oss av maten. När Harry skulle sträcka sig efter sylten , som stod bredvid mig, så snuddade hans hand en
privat del. Låt oss säga, över magen och under axlarna. "Harold!" Utbrast jag skämtsamt, även fast jag visste att han inte gjorde det med flit. Harry däremot verkade tro att jag var helt seriös, för han ryckte genast bort handen och tittade med stora ögon på mig "I didn't mean to, I swear! Oh god, was I disrespectful?! I swear I would never..." Jag började skratta rakt ut och han stirrade på mig stelt tills han verkade fatta att jag skämta och han andades ut "God, you scared me, I am sorry though" Min mamma stod och tittade på oss från spisen och hon log smått "I've missed you so much, Olivia. And by the way, you two are perfect together" Jag rodnade lätt, medan Harry log stort "Sandy! We have to go now!" Ropade min pappa ifrån vardagsrummet "Well, me and your father will go shopping now, Harry, look after her" Jag älskade det faktum
att även om dom nyss träffats litade dom på Harry till 100%, men det är klart han räddade ju faktiskt mig. Mamma gick iväg och jag hörde sedan hur dörren stängdes."Oh, and, Olivia, can you please give me the jelly? So I won't make the same misstake as the first time" Jag
fnissade tyst till innan jag gav honom den "Mom, who's car is in the drivew..." Plötsligt uppenbarades min bror i köket och han stirrade på mig och Harry med en öppen mun, medan Harrys mun var full med pannkakor och jag stirrade tillbaka. "Olivia?! Get away from him!" Innan jag ens hunnit reagera så hade Oscar, min bror, tagit tag i mig och dragit mig ifrån Harry och ställt mig i andra änden av rummet "Oscar, what are you doing?!" "Harry is evil! I promise you, Olivia, he is the one who took you, and he is a bad guy, I have been trying to protect you from him!" Jag stirrade emellan Harry och Oscar. Harry stirrade kallt på Oscar, och Oscar besvarade blicken minst så otrevligt. "What? No! Oscar, Harry wouldn't kill a fly, he is completely innocent!" Jag ryckte mig loss ifrån min broders grepp och tittade surt på honom "Innocent? This guy is as guilty as someone cam be!" "No he's not!" Försvarade jag honom argt "Haven't you tol her who you are, Styles?" Jag tittade emot Harry
och fick se att han tittade skyldigt ner i marken "Should I tell her, or do you want to?" Harry tittade upp på mig, och svalde hårt när han såg mitt förvirrade ansiktsuttryck "I can..." Mumlade Harry tyst "What? Tell me what?! What is going o...""Olivia...there are some things I haven't told you..."

Vad tror ni att han inte berättat... O.o ??

//Hilda

Kommentera för mer!!

Kategori: One Shots

Datum: 08 Sep - Tid: 13.35

Niall & Felicia - Does He Know - #4

Jag är kär i henne. Jag borde inte, men jag är det. Men hon är med honom, den där hemska killen, Isak, som inte gör något annat än att skada henne. Egentligen så vill jag bara säga som det är rakt ut. "Jag älskar dig" och upprepa det om och om igen tills hon verkligen förstått det.

NIALLS PERSPEKTIV

Jag gick upp för den trånga trappuppgången jag har gått upp för så många gånger i mitt liv. Mot Felicias lägenhet här i London. Jag gick trött upp för trappstegen och ringde sedan på dörrklockan. Samma gamla ringklocka ekade inne i lägenheten. Det tog en stund. Inget hände. Jag upprepade rörelsen och väntade ännu en stund. När jag inte hörde fotsteg så vände jag mig om för att gå. Men plötsligt så hörde jag hur dörren öppnades bakom mig. Jag vände mig om, och såg Felicia som log mot mig i dörröppningen.

"Hej" Log hon glatt, vilket fick ett leende att hamna på mina läppar "Hej" Sa jag blygt och tittade in i hennes vackra ögon. "Eh...Jag har försökt nå dig.." Började jag medan jag försökte att sluta le och se ut som en idiot. Men det gick inte.

"Jaha?" Sa hon undrandes, verkade inte riktigt ha märkt det. "Ja.... varför svarade du inte?" "Jag var med Isak, förlåt, tittade inte riktigt på tiden". Jag blev iskall. Isak, såklart, den killen kommer alltid emellan oss."Jaha" Sa jag, försökte låta glad och pressade fram ett leende. Felicia log "Hur... hur hade ni det då?"Frågade jag, försökte konversera och spela glad. Hon såg upp, och mötte min hårda blick. "Bra" Sa hon stelt, verkade obekväm av min otrevliga blick. Den otrevliga blicken har hon ingen annan än Isak att tacka för "Vad bra då" Log jag, försökte få fram ett mjukt leende under den pressande situationen. "Roligt för Isak" Felicia tittade oförståendes på mig, vilket jag också skulle gjort om jag var henne. "Ska vi göra något?" Hon tittade tveksamt på mig "Alltså...Niall, jag ska till Isak i parken nu, men känn dig fri att följa med oss" Jag suckade. Jag avskyr Isak, varför måste han ta Felicia ifrån mig? "Kanske imorgon?" Hon avbröt sig själv "Nej, jag ska till Isak för att möta hans föräldrar..." Mumlade hon för sig själv. Jag suckade återigen. "Imorgon har vi varit kompisar i två år, kommer du ihåg när vi möttes första gången? Och du fick mig att skratta så mycket så jag började gråta? Vi hade så kul tillsammans då. Det kunde vi ha haft imorgon och idag också. Så synd bara att vi inte har tid med det längre, eller hur Felicia?" Hon tittade på mig. Försökte förstå vad jag menade med det. Jag började gå ner för trapporna jag gick upp för, för inte så länge sen. Jag försökte låta glad när jag sa det, men avundsjukan på Isak tog helt över och fick det att låta som om jag var sur, vilket jag faktiskt var. "Vi hörs! Hälsa Isak!"

Musiken i bilen var hög, och jag nynnade tyst med medan jag trummade på ratten. Jag skulle ner till Nandos och äta. När inte Felicia kunde vara med mig är jag uttråkad, vilket alltid resulterar att jag åker och äter i tristess. Trafikljuset höll på att utbyttas från rött till grönt när jag såg en tjej, för likt Felicia för att inte vara henne, sitta vid en parkbänk längre bort. Jag log för mig själv, och följde hennes rörelser när hon ändrade position så hon skulle sitta bekvämt. Jag väcktes ur mitt stirrande av bilar som tutade bakom mig och jag började snabbt åka framåt, för att sedan parkera på en parkering så nära parkbänken Felicia satt på som jag kom. Jag gick då ur bilen och gick med ett leende bort mot Felicia. Leendet försvann däremot när jag hörde tysta snyftningar från henne. Mitt glada ansiktsuttryck utbyttes till orolig och jag gick snabbt fram till henne. "Felicia?" Undrade jag mjukt medan jag satte mig ner bredvid henne och la försiktigt min hand på hennes rygg. Hon tittade snabbt upp, tårar rann ner för hennes kinder och hon avfyrade ett svagt falskt leende. "Hej" Det gjorde ont inom mig att se henne såhär. Alldeles förstörd, vem har gjort såhär mot henne? "Vad har hänt?" Undrade jag och hon suckade, och blickade ner i marken "Isak...han har hänt..." Så fort hans namn nämndes blev jag sur, vem tror killen att han är som gör såhär mot henne? "Vad har den där idioten gjort nu då?" Hon mötte min blick, och det högg till i mig vid synen av alla tårar som rann ner för hennes ansikte. "Han var otrogen mot mig, igen..." Hur kan han göra såhär? Att göra det misstaget en gång är förlåtligt, det är inte okej, och helt fel, fortfarande, men ändå, två gånger? Då är det inget misstag längre. "Felicia, du borde inte vara med honom. Han behandlar dig inte rätt" Mumlade jag tystlåtet och la armarna runt henne i en beskyddande kram. "Jag skulle kunna behandla dig bättre" Orden kom ut som en viskning, Felicia hörde det inte, vilket även var meningen. "Jag bara...jag gillar honom verkligen, Niall" Jag suckade djupt vid orden. Vad har han som inte jag har? Vad är det som drar henne till honom? "Kom, vi går hem till mig, och äter glass, och tittar på teve" Sa jag, vetandes att det brukar göra saker bättre. Hon nickade svagt innan hon lät mig leda henne upp från parkbänken och in i min bil som var parkerad en bit ifrån.

En film rullade framför oss och Felicia satt med sitt huvudet mot min axel. Det var någon ny film, en komedi, som handlade om...något. Jag skulle egentligen vetat vad den handlade om, eftersom filmen har pågått i en timme nu, men mina ögon var alldeles för upptagna med att titta på Felicia, som tittade på filmen, fortfarande några tårar på hennes kinder. Det blir alltid såhär, han bryter hennes hjärta, jag fixar det, när jag gjort det kommer han med någon lam ursäkt, och hon tar tillbaka honom, och sen om och om igen. Jag förstår att det måste vara svårt att släppa honom, m hon älskar honom. Men hur kan man älska honom!? Han är hemsk, och är bara taskig mot folk. Aldrig har jag sett honom höra något snällt för något förutom att några enstaka gånger få Felicia att le. Jag avbröts i mina tankar av en hög knackning. Jag log ursäktandes mot Felicia som bara log förståendes tillbaka, och jag hick iväg till dörren en bit bort. Jag öppnade dörren när jag såg den ondskefulla killen i egen hög person. "Hur vågar du komma hit?!" Viskade jag tyst, så att Felicia inte skulle höra. "Är Felicia här?" Jag rynkade på pannan "Varför ska jag säga det?" "Jag är här för att be om ursäkt, till min flickvän" Det högg till i mig när han sa de två sista orden, min flickvän. Hon är hans, inte min. Det fick mig att vilja gråta, men det var sanningen. "Och vad får dig att tro att du får prata med henne?" Jag la armarna i kors och gav honom en otrevlig min "Hon är min flickvän, flytta på dig!" Men jag stod kvar som en orörlig staty. "Isak?" Jag vred på huvudet och fick se Felicia som stod där, och tittade med en rynkad panna på honom "Hej, jag vill bara säga förlåt, den där tjejen betydde inget för mig, jag lovar" Jag fnös och himlade med ögonen "Okej, så efter en sån stor sak, som hände, om jag får påminna, två gånger, så kommer du hit och säger de enkla orden och tror att allt kommer bli okej? Du ger henne ingen respekt! Hon förtjänar så mycket mer än dig! Hejdå och bry dig inte om att komma tillbaka, vi kommer inte tillåta dig ändå!" Jag smällde igen dörren i hans ansikte, och det blev tyst i hela huset. Jag stod kvar och stirrade på dörren, fortfarande arg, och Felicia stod bakom mig, och verkade inte röra sig "Ehm...jag tror du precis gjorde slut med min pojkvän, Niall..." Jag vände mig om för att möta hennes blick "Eh, jag...eh..." "Det är min pojkvän, okej?!" "Jag är medveten om det, men han är dålig för dig, varför inser du inte det?!" "Jag har insett det, men jag gilla honom, Niall, okej?! Men han skadar mig och jag vet inte vad jag ska göra" "Gör slut med honom! Du kanske hittar någon bättre!" "Säg inte vad jag ska göra, du vet inte hur det är att vara mig!" "Jag har känt sig tillräckligt nog, och jag har känt lika mycket smärta!" Försvarade jag mig

"Du vet ingenting om hur det känns att vara bruten i två delar!" Jag flämtade nästan till, skulle inte jag veta något smärta? Efter allt jag har hållit inne. Det blev tyst ett tag tills jag öppnade munnen "Så jag vet inget om smärta, huh? Vet du hur ont det gör att se personen man älskar, älska någon annan? Och ja, jag pratar om dig, och att du älskar Isak. Du hörde mig, jag älskar dig! Och jag känner mig så himla patetisk för det. Han bryter alltid ditt hjärta, och jag är alltid den som försöker fixa det! Efter all den här tiden så har jag alltid tänkt att min kärlek för dig bara är en engångs sak, men efter alla dessa åren så har den fortfarande inte försvunnit! Jag trodde du hade märkt det vid det faktum att jag inte har haft någon flickvän ända sen jag träffade dig! Det är för att jag har givit dig mitt hjärta! Eller ja, givit dig...det typ sprang ifrån mig och till dig, och det faktum att jag vet att jag inte kan ta tillbaka det gör så ont! Jag har sett dig skratta med någon annan, och kysst honom, och bara gjort alla dessa saker jag vill göra med dig! Jag har hållit inne alla dessa känslor, för att du verkade glad, även fast det gjorde väldigt ont, så gjorde jag det! Isak är inte värd dig! Han har gjort så himla många saker för att skada dig, och du finner alltid din väg tillbaka till honom. Jag bara står och tittar på när ni ser så glada ut tillsammans och hoppas att en dag så kommer jag vara den som står bredvid dig, och håller din hand, men utan att skada dig! Att veta att det aldrig kommer hända gör så ont! Och sen kommer du och säger att jag inte vet något om smärta, vi både vet att det är en stor fet lögn!" Jag andades hastigt ut och in efter alla dessa orden nästan utan någon luft. Felicia bara stirrade på mig, och en tår rullade ner för hennes kind. "Felicia, jag borde inte..." Mer hann jag inte förrän hon pressade sina läppar mot mina, jag var först chockad, men började sedan att kyssa tillbaka medan hennes armar hamnade runt min nacke och mina armar runt hennes midja. Det var en lång kyss, och efter kyssen lutade hon sin panna mot min. "Jag älskar dig med. Jag tänkte alltid att eftersom jag inte kan ha dig, så är Isak det närmsta jag kan komma. Du vet, han har blont hår, du har blont hår, blåa ögon, ni har samma stil... Men ändå är ni så olika. Han skadar mig hela tiden, och jag vet att du aldrig skulle göra det. Jag trodde att om jag gjorde slut med honom skulle jag inte hitta någon annan" Jag andades ut i ett chockartat andetag. Hon älskar mig med? "Du har mig, du kommer alltid att ha mig..." Hon log stort "Jag vet" Vi möttes i ännu en kyss innan jag log större än jag någonsin lett förut "Jag älskar dig" Hon log "Jag älskar dig med"

Sååå, tog en väldans tid att skriva nästa one shot! :D Ledsen, men här är den i alla fall! Nästa är om Zayn och Henrietta!! :)

OBS! VIKTIGT INLÄGG UNDER!! :)

//Hilda o Nellie

Kommentera för mer!! :)

Kategori: Meddelanden

Datum: 07 Sep - Tid: 22.53

Inlägg Ang. Roller I Nästa Novell m.m

Heeej!

Vi fick många kommentarer på förra kapitlet om detta med roller i nästa novell! :)

Och vi kan väl avslöja i förväg...att den kommer handla om Liam, och en skådespelerska som ska spela tjejen, vars namn vi inte ska nämna ;)

I novellen kommer de att vara kända, och det är så att Louis kommer ha Eleanor som flickvän, Zayn kommer att ha Perrie, meeeen...

Harry och Niall är ju singlar såååå.... Någon av er kommer att få spela doms flickvänner, eller tja, Harry är väl lite paxad liksom till Bella, men Niall's kommer att vara tillgänglig! :)

Niall kommer att möta flickvännen senare i novellen bara så att ni vet :)

Vi får nog lotta om vem det blir, som vi lottade om one shotsen. OCH VI MÅSTE BYTA ÄMNE TILL ONE SHOTSEN OCH SÄGA FÖRLÅT!! För att vi inte lagt upp sen...jätte länge, typ innan Tied Love, meeen #4 är klar och kommer upp snart! :) Vi ska bara göra en bild till den! :)

Men ja, vi byter samtalsämne igen, Tied Love är slut snart, och då kommer denna novellen att komma! Så...japp...

Vi skulle vilja att alla fick spela Niall's flickvän, men det skulle väl ändå vara liiiiite konstigt? Så ja, bara en...tyvärr...

Men om du vill vara med i lottningen så kommentera ditt namn och säg gärna hårfärg och ögonfärg så vi kan beskriva dig mer i novellen, men det är inget måste om du inte vill! Namn är däremot ett måste...

Men ja, vi gör detta inlägg längre än vad det borde vara, så vi ska avsluta kort nu.

Hejdå! :)

PS: ÄLSKAR DEN ÄR BILDEN!! :D

//Hilda o Nellie

Kategori: Tied Love

Datum: 07 Sep - Tid: 00.01

Kapitel 17 - I Got Kidnapped

Kommer jag bara dyka upp såhär efter två månader? Jag blickade bakåt mot Harry, som nu stod med korsade armar mot bilen, och nickade när jag gav honom en osäker blick. Jag blundade hårt och knackade på, och backade undan för att dörren inte skulle slås upp i mitt ansikte. Jag hörde min pappa ropa "Sandy, can you take that?!" Jag fick gåshud av att höra min pappas röst, som jag inte hört på evigheter. Jag hörde fotsteg närma sig dörren, och min nervositet ökade, vad skulle jag säga? Tillslut öppnades dörren och där stod en person jag inte sett på väldigt länge, och jag kände hur tårar kom till mina ögon "Mom..."

Hon stod som förstenad och stirrade på mig i chock medan tårar letade sig till hennes ögon, likaså jag. Tillslut så slängde hon armarna runt mig och kramade mig hårt medan hon grät högt på min axel, och jag gjorde detsamma. "Where have you been!?" grät hon ut, vilket fick mig att gråta mera. Jag hade saknat hennes orolighet "Don't you realize how worried we´ve been! We thought you were kidnapped! Oh my god, I am so
happy to see you. How are you? Are you hungry? Tired? Tell me everything! Oh god I've been so worried..." Jag skrattade humorlöst för mig själv "Mom, calm down, I will tell you, but you need to calm down" Hon grät floder, och när jag säger floder, så menar jag floder. Tårarna rusade ner för hennes kinder, och hennes ögon blev helt röda och hennes kinder svullna efter alla tårar. "Tell me! Now! God I've been so worried..." Hon upprepade 'so worried' för sig själv några gånger och kramade mig så hårt så att jag nästan tappade luften. "I've told you mom,
calm down" Det kanske är lite för mycket begärt av mig som kommer hem efter all denna tiden och förväntar mig att hon inte ska gråta, men jag vill kunna berätta allt utan att ha en gråtandes mamma i bakgrunden "Carl!" Skrek hon plötsligt emellan tårarna, vilket fick mig att hoppa till, och min pappa kom joggandes ner för trappan, och stannade hastigt när han såg mig. "Olivia?" Nästan viskade han fram, innan han sprang fram till mig och kramade om mig "My little girl! We've been so worried! We thoght that...that...I am so happy to see you, where have you been?" Nu började min pappa gråta, vilket var en väldigt, väldigt ovanlig syn, jag hade aldrig sett det. Jag nästan bara stirrade i chock medan mina två föreldrar grät framför mig. Jag skulle tröstat dom, men vad ska jag göra för att göra det? "I got kidnapped..." Mumlade jag fram, tyst, men högt nog för att dom skulle höra då dom både tittade upp på mig "What?" viskade min mamma fram "I got kidnapped" upprepade jag
en aning högre. Det blev tyst. Man hörde bara vinden som tog tag i trät på huset och fick det att knarra. "Who? Why!? What did he do!?" Min mamma verkade ta för givet att det var en han, tja, hon var ju rätt. Min mamma började gråta medan min pappa torkade tårarna och strök min mamma försiktigt som tröst på ryggen. "Come in, Olivia, it must be freezing out there, and when you get in you have to tell us everything" "I'd
rather stay outside, actully..." mumlade jag lågmält "Okey, well tell us" Sa min pappa otåligt "Okay so... I was on my way home from Emelie. There was a van that was following me, when I walked faster, it drived in my speed. So...I tried to take the forest way, you know, the one after the school? But then there was a guy who must been following me, and then I got dragged in this van... I woke up in a cellar to a house and...yeah...there´s where I've been spending all this time..." Mumlade jag tyst, och försökte undvika detaljarna om allt som hänt emellan. Toby, Hayes, Niall, Liam, Louis, Zayn, Miranda, Alex...Harry. "But how did you get home?" Undrade min mamma när hennes tårar börjat lugna ner sig "Well, there was this guy...he...um...he helped me escape from there, and gave me food, took care of me, and drived me home" Min mamma började gråta igen. Jag ljög faktiskt inte, han hade ju räddat mig och tagit hand om mig. Jag bara inte nämnde den lilla detaljen
att det var han som var en av dom som kidnappade mig. Då började jag komma ihåg Harry. Jag vände mig om och såg Harry stå och titta på med ett litet leende, jag log tillbaka kort innan jag vände mig mot min mamma och pappa igen. "And this guy, his name is Harry..." Jag vände mig om mot Harry "Harry..." Mumlade jag tystlåtet mot honom. Han verkade förstå och gjorde snabbt sin väg och ställde sig bredvid mig och
gav mina föreldrar ett litet leende "...and he is my boyfriend" Min pappa's ögon vidgades en aning medan min mamma bara fortsatte gråta "Harry...Thank you so much!" Hörde jag min mamma's svaga röst. Jag såg hur skylldighet uppenbarades i hans ögon, han verkade känna skuld för att det var han som kidnappade mig... "It...it is alright..." mumlade han tyst "Oh, I am Sandy Johnsson" Harry räckte artigt fram handen
"Harr..." Mer hann han inte förrän min mamma hade anfallt honom i en stor kram "Harry Styles" Avslutade han och la armarna runt henne med. Min mamma började gråta tyst igen, och Harry strök hennes rygg sakta, verkade lite osäker vad han skulle göra. Tillslut avslutade min mamma kramen. Jag tror inte ens JAG har haft en sån lång kram med Harry... Min pappa skakade stelt hans hand. Min pappa har inte riktigt
gillat hela denna 'dejting' saken mellan mig och killar. Men han gav Harry i alla fall en sak som han aldrig gett mina andra pojkvänner, ett leende, som Harry direkt besvarade. "Olivia, hunny, you must be really tired, come in" Jag gick in i mitt hus, och Harry log mot mig "Goodnight, Olivia" Log han, och ville inte direkt pussas eller kyssas framför mina föreldrar. Han vände sig om för att gå mot bilen "Harry,
where are you going?" Frågade min mamma "To the car" "Are you going to sleep in the car?!" Undrade min mamma förvirrat "Yes, it's v..." "No, Harry, you can sleep in here, come in!" "Oh, I don't want to intrude, Mrs. Johnsson, it really is alright..." "No, Harry, you won't intrude. It will be a pleasure to have you here" Min mamma öppnade dörren lite mer, som att signalera att han skulle in vare sig han ville eller
inte. Harry log tacksamt, och vände sig om och låste bilen "Thank you, Mrs. Johnsson" "Oh, please call me Sandy, Harry!" Utbrast mamma glatt, och log mot oss stort, och stängde dörren efter honom "Well, her brother, Oscar isn't home, so you can take that room..." Jag avbröt
henne med en rynkad panna "Isn't Oscar home?" Hon skakade på huvudet, och andades in "Harry, what about you and Olivia share bed? You can go first, it's on the second floor, the door to the right" Harry verkade förstå att vi behövde prata i enrum och han nickade förståendes och gjorde sin väg uppför trappan. "Olivia...Oscar, he... He hasn't really been home, since he found out you were lost. He answers the phone one
time in three weeks, and when he does he... he sounds so guilty, do you know if Oscar have anything to do with this...you know, the kidnapping?" Jag skakade på huvudet, uppenbarligen så ljög jag, men mamma verkade inte märka det. "Okay...well, you can go up to Harry..." Jag nickade kort, och tyst innan jag ljudlöst tassade upp för trappan. Jag öppnade min dörr och fick se Harry som tittade runt på väggarna i mitt
rum, på tavlorna. "Is that you?" Han nickade mot ett foto på mig och Emelie när vi var sex, och vi hade precis vunnit en ätar tävling. Vi både hade paj runt våra munnar och vi log stort. Jag log "Yes...I know, it's awful..." Han skakade hastigt på huvudet "No, it's really cute actually" Jag suckade "I miss her" "We'll visit her tomorrow" Jag log när Harry sa 'We', innan jag nickade "Yes, we have alot to do tomorrow. We need to see Emelie, report to the news and police that I am back, and Oscar have some explanation to do."

Sååå...vad tycker ni??? :D :)

//Nellie

Kommentera för mer!! :)

Kategori: Tied Love

Datum: 03 Sep - Tid: 21.49

Kapitel 16 - On The Road Again

"Eh... I don't really know bow to ask this...eh....canwepleasegohomeiwanttosemyfamily?" Han tittade förvirrat på mig "What?" "Can..em, you please take me home I want to see my family and friends..." Mumlade jag tyst. Harry satte sig framför mig och placerade hans händer på varsin sida om mig. Jag tittade förvånat på honom, och nästan lite skrämt. Han pussade mig mjukt på pannan och jag mjuknade under honom "Of course, Olivia, I won't keep you here. When do you want to go?" Jag andades ut, han förstod "As soon as possible" Han nickade "Sooo... What about today at three?" Jag nickade leendes "Do you want to see your friends?" Jag nickade igen "I understand..."

"...on the road again! Just can't wait to get on the road again! The life I love is making music with my friends...And I can't wait to get on the road again!" Sjöng Harry högt tillsammans med radion medan jag satt och suckade tungt. Sjunga kanske är en dålig sak att beskriva det som, mer som att skrika, och på vissa ord i låten tog han i lite extra i ljudnivån, vilket alltid fick mig att hoppa till högt, och han, så taskig som han är, att skratta. "You know, when I thought about a car ride with my boyfriend, I thought of a quiet, calm car ride and alot of kisses and holding hands" Harry ryckte slappt på axlarna "Well, you were clearly wrong" Jag gav honom den suraste blicken jag kunde åstadkomma för stunden. "Okey, okey!" Mumlade han och stängde av radion "So what do you wanna do then?" "I just need silence for a while" Han nickade förståendes "Okay" Jag andades ut och stängde ögonen, jag älskar faktiskt att åka bil. Speciellt i Harry's bil, det kändes som om man guppade över mjuka, fluffiga, rosa moln och... "Are you done?" Jag suckade, och öppnade ögonen för att se Harry titta på mig med ett höjt ögonbryn och jag log sarkastiskt mot honom "Yes, Harry, I am done" Nästa sak som hände, var att Harry satte på stereon igen och började sjunga högt "On the road again! Going' places that I've never been, seein' things that I may never see again!" Jag suckade högt, igen "Someone please kill me" Muttrade jag för mig själv, och Harry lyckades höra "No! This is the best part. Like a band of gypsies we go down the highway, we're the best of friends, insisting that the world keep turning our way and our way" Jag himlade med ögonen, "I am bored" Muttrade jag "And I need to use a bathroom" Jag tittade bort mot Harry med en rynkad panna, och han svängde in på någon uppfart "Where are we going?" "I need to use a bathroom, like I said. The nature is calling" Jag tittade på honom, fortfarande med en rynkad panna när han gick ur bilen. Jag suckade och gick ur efter honom, och följde med honom in i byggnaden han gick in i. Denna byggnaden visade sig vara en pub, och det var nästan fullpackat även fast den bara var åtta på kvällen. Jag bara följde efter Harry, tills någon gick in i mig och jag kände något blött och kallt på mig "I am so sorry!" Utbrast personen och jag tittade bredvid mig för att se en brunhårig kille titta på mig och på vätskan på min tröja "It's okay..." Mumlade jag och tänkte precis fortsätta gå "No, it's not, here" Jag tittade på honom och han hade börjat ta av sig sin hoodie "Ni, it really is alri..." Jag avbröt mig själv när han trädde i ärmarna på mina armar och jag log tacksamt "Thank you" "It's alright, I am Chester" "I am Olivia " "And I am Harry" Både jag och Chester riktade våra huvuden mot Harry, som stod och stirrade kallt på Chester "Eh...hi" "Hi, I am her boyfriend" Han sträckte fram handen, och Chester skakade den tveksamt "Oh, okay" "Harry didn't you have a toilet to use?" Undrade jag, uppenbarligen sur för att ha avbrutit konversationen mellan mig och Chester. "I'll be back in a second" Sa han, mest till Chester, som för att varna att han kommer tillbaka, innan han vände sig om och gick mot toaletterna, och kastade en blick bakåt mot oss ibland, "He was such a weirdo" Jag suckade"I know" But he is my weirdo. "So, what are your hobbies?" "Reading and listening to music. What about you?" "I like hockey" Svarade han enkelt och log mot mig "What kinda books do you like?" "Horror, fantasy, love..." Mumlade jag tystlåtet "You?" "Oh, I don't read" Svarade han, ännu en gång enkelt "Oh" "Yeah...I hate books, I've only read one book in my life, and that was an A B C book in kindergarten" Jag nickade långsamt, och förstod att, herregud, vi var så olika. "How old are you?" Jag började bli obekväm av alla dessa frågor, men svarade ändå "18, you?" Han rynkad på pannan och verkade tänka "What? Too hard question?" Retades jag och han skakade på huvudet "I know you" Jag höjde ena ögonbrynet "Oh really? You do?" "Yeah, aren't you from the news? Olivia Johnsson? Kidnapped?" Mina ögon vidgades "What?! No!" "Yes, it is you! Hey, I thought you aere dead" "It's not me" Sa jag lugnt, och skrattade, som att skratta av det. Han rynkade pannan , "Not?" "Nope" "Oh..." Herregud den här killen var lättlurad "But, yeah...sorry" "Its alright..." Mumlade jag tyst "But, can I by chance have your number?" Jag ryckte obekvämt på axlarna "I have a boyfriend, you know, the weirdo?" Jag pekade mot toaletterna "So? We could still have a little fun" "Sure, we can play shack tommorrow, what do you say?" Dök Harry upp igen, den här gången bakom mig och han virade armarna runt min midja skyddandes. Chester verkade förstå att det inte var någon match mot Harry "Eh...I have to go" Mumlade han ut, och Harry fnös tyst "That's right, you...weirdo..." Harry tog sedan min hand och vi gick tillbaka till bilen. När han hade stängt bildörren brast jag ut i skratt "Weirdo? We can play shack tomorrow? Really Harold?!" Han ryckte på axlarna och låg roat medan han tittade på mig som skrattade som en hyena "I ran out of insults" Jag himlade leendes med ögonen "Just start the car, I want to get home this month"

Bilen stannade och jag klev ur. Det första jag såg när jag klev ut var ett hus. Mitt hus, för att vara exakt. Jag tittade upp mot mitt fönster, och såg att det var helt mörkt. Det var mörkt i hela huset, tja, den var ju tio på kvällen. Jag gick mot dörren, och brydde mig inte ens om Harry som stod vi bilen. Med en darrande hand räckte jag fram till dörren för att knacka på mitt eget hus, men hindrade mig själv. Kommer jag bara dyka upp såhär efter två månader? Jag blickade bakåt mot Harry, som nu stod med korsade armar mot bilen, och nickade när jag gav honom en osäker blick. Jag blundade hårt och knackade på, och backade undan för att dörren inte skulle slås upp i mitt ansikte. Jag hörde min pappa ropa "Sandy, can you take that?!" Jag fick gåshud av att höra min pappas röst, som jag inte hört på evigheter. Jag hörde fotsteg närma sig dörren, och min nervositet ökade, vad skulle jag säga? Tillslut öppnades dörren och där stod en person jag inte sett på väldigt länge, och jag kände hur tårar kom till mina ögon "Mom..."

Såååååå det blev en dag för sent, SORRY! När jag hör namnet på kapitlet tänker jag bara på OTRA-tour...:P

Men nu är det här så vad tycker ni?

//Hilda

Kommentera för mer!!