"She won't wake up" Ironiskt nog så var det exakt det jag vaknade av, men låg kvar med huvudet på denna mjuka sak, som visade sig vara Harry's bröst då det rörde sig upp och ner som andetag. Jag hörde min mammas röst "Okay, but when she does, come down to get breakfast"
"Of course, thank you, Mrs. Johnsson" Min mamma skrattade tyst "Harry, I've told you to call me Sandy. Mrs. Johnsson makes me feel so old" Harry skrattade, vilket fick hans bröst att vibrera "Okay, Sandy" Jag kände känna mammas leende innan hon stängde dörren tystlåtet. Det blev tyst i rummet och efter ett tag kände jag hans fingrar i mitt hår som masserade min hårbotten. Jag började le, när han började kamma mitt
hår med hans fingrar "How long have you been awake?" Hörde jag plötsligt hans raspiga röst, och jag suckade "How do you know I'm not asleep?" "You stopped snoring" Jag öppnade ögonen och satte mig upp i sängen, för att sedan möta Harrys blick med ett höjt ögonbryn "I don't snore" "Okay, you stopped making loud noises with your mouth" Jag himlade med ögonen "You talk in your sleep" "Talking is better than
snoring" "No, it's not. Snoring is normal, talking is also normal I guess, but tou talk about so strange things!" "Like what?" "Once you said something about that a rabbit was going to play your mom in some hollywood movie about Kim Kardashian" Han suckade "I don't even know what I am dreaming" Jag log innan jag ställde mig upp "Well, my mom said when she wakes up, and a surprise, I am awake! So let's get breakfast" Jag gick ut igenom dörren och hörde Harry bakom mig som skrattade lågt innan han följde efter mig med ett leende. Jag studsade ner för trappan som jag brukar göra, och jag måste tilllägga, att herregud, det känns så skönt att vara hemma! Harry kom efter mig, men gick däremot vanligt och lugnt istället för att jogga som jag gjort. Jag gick in i köket och log när den vanliga synen av min mamma som stod vid spisen uppenbarades. Hon tittade på mig med ett leende, och gick mot mig och kramade mig "I've missed you so much. It feels so good to have you home again" Det kände som om mamma skulle börja gråta igen och jag strök hennes rygg för att försöka förhindra det, och jag avbröt kramen för att titta henne i ögonen"It feels good to be home" Jag såg hur tårar formade i hennes ögon så jag bytte snabbt samtalsämne "So what's for breakfast?" "Pancakes" Jag tittade storögd på mamma "Pancakes!? You never let me eat pancakes to breakfast!" Utbrast jag och tittade
förvånat på pannkakorna på bordet "Well, this is your first day back home, so why not?" Harry dök upp bakom mig "Oh, Harry can eat here, right?" Mamma tittade förvånat på oss "Of course! I even put a plate and cutlery to you, Harry" "Thank you Mrs. Jo..." Mamma gav honom en
skämtsam blick "...I mean Sandy" skrattade han, och hon fyllde i, medan jag bara stod bredvid och log. Jag satte mig ner och Harry satte sig ner bredvid mig, och vi började ta åt oss av maten. När Harry skulle sträcka sig efter sylten , som stod bredvid mig, så snuddade hans hand en
privat del. Låt oss säga, över magen och under axlarna. "Harold!" Utbrast jag skämtsamt, även fast jag visste att han inte gjorde det med flit. Harry däremot verkade tro att jag var helt seriös, för han ryckte genast bort handen och tittade med stora ögon på mig "I didn't mean to, I swear! Oh god, was I disrespectful?! I swear I would never..." Jag började skratta rakt ut och han stirrade på mig stelt tills han verkade fatta att jag skämta och han andades ut "God, you scared me, I am sorry though" Min mamma stod och tittade på oss från spisen och hon log smått "I've missed you so much, Olivia. And by the way, you two are perfect together" Jag rodnade lätt, medan Harry log stort "Sandy! We have to go now!" Ropade min pappa ifrån vardagsrummet "Well, me and your father will go shopping now, Harry, look after her" Jag älskade det faktum
att även om dom nyss träffats litade dom på Harry till 100%, men det är klart han räddade ju faktiskt mig. Mamma gick iväg och jag hörde sedan hur dörren stängdes."Oh, and, Olivia, can you please give me the jelly? So I won't make the same misstake as the first time" Jag
fnissade tyst till innan jag gav honom den "Mom, who's car is in the drivew..." Plötsligt uppenbarades min bror i köket och han stirrade på mig och Harry med en öppen mun, medan Harrys mun var full med pannkakor och jag stirrade tillbaka. "Olivia?! Get away from him!" Innan jag ens hunnit reagera så hade Oscar, min bror, tagit tag i mig och dragit mig ifrån Harry och ställt mig i andra änden av rummet "Oscar, what are you doing?!" "Harry is evil! I promise you, Olivia, he is the one who took you, and he is a bad guy, I have been trying to protect you from him!" Jag stirrade emellan Harry och Oscar. Harry stirrade kallt på Oscar, och Oscar besvarade blicken minst så otrevligt. "What? No! Oscar, Harry wouldn't kill a fly, he is completely innocent!" Jag ryckte mig loss ifrån min broders grepp och tittade surt på honom "Innocent? This guy is as guilty as someone cam be!" "No he's not!" Försvarade jag honom argt "Haven't you tol her who you are, Styles?" Jag tittade emot Harry
och fick se att han tittade skyldigt ner i marken "Should I tell her, or do you want to?" Harry tittade upp på mig, och svalde hårt när han såg mitt förvirrade ansiktsuttryck "I can..." Mumlade Harry tyst "What? Tell me what?! What is going o...""Olivia...there are some things I haven't told you..."