Det har gått tre år. Tre år sedan jag blev kidnappad, tre år sedan jag mötte Harry, och tre år sedan jag blev kär i honom. Polisen tyckte att det var hemskt att jag hade gått och blivit kär i min kidnappare, och jag vet vad du tänker, ja, vi berättade. Allt. Till och med allt om Miranda, och Alex. Men när han hörde allt vad Harry gjort, och fått vittnen, dvs. Toby och Hayes som har godkännt att han tagit hand om mig, fick Harry endast husarrest i tre månader. Med Harry's egna ord, vad de tre månaderna 'perfekta', även fast han hade husarrest. Han sa att det vare tack vare mig, att jag hela tiden hade mysigt med honom, och köpt saker till oss både. Idag har jag och Harry flyttat ihop, jag är tjugo ett år, och Harry är tjugo tre. Han ser likadan ut som han gjorde för tre år sedan, förutom det faktum att han har börjat att använda hårband, och fått längre hår. Vi har till och med fått jobb, jag har inte det bästa jobbet, servitris, men jag jobbar ju på en fem-stjärnig resturang, så det kan jag väl vara glad för. Harry jobbar som kock på samma ställe, och han säger att det är det bästa jobbet eftersom att vi får vara tillsammans. VI har en stadig inkomst, och jag kunde inte vara mer tacksam. Nämnde jag att vi flyttat ihop också? Det har vi. Vi har en stor villa, en bit ifrån staden. I London, såklart. Just nu, var jag på väg hem ifrån en tuff dag på jobbet, klockan var tio på kvällen, det var vår, så det var ganska så mörkt. Jag svängde in på vår uppfart och suckade lättsamt när jag såg huset. När jag ser huset tänker jag bara på Harry. Han slutade fem timmar innan mig, och jag har alltid tjatat om att jag också ville det. Jag gick ur bilen, låste och gick och öppnade dörren. Den gamla vanan. Däremot, var det jag möttes av innanför inte så vanligt. Harry kom inte gåendes emot mig med ett leende, frågade hur min dag varit medan han hjälpte mig av med min jacka och kysste mig sedan kärleksfullt. Jag möttes av inget. Ett tyst och var det verkade som, tomt hus. Jag rynkade på pannan "Oohh, Harry?" Sjöng jag högt, och hängde av min jacka innan jag gick in i huset mera. Jag gick till köket, sovrummet, till och med toaletten, men hittade inget. "Harold, I don't feel like hide and seek" Suckade jag, leendes, men leendes suddades ut när jag kom in i vardagsrummet. Inte för att något var dåligt, utan bara i ren förvåning. Det hängde lappar ifrån taket i ett snöre. Jag rynkade på pannan jag gick in i rummet mera, tog tag i lappen närmast dörren och läste. *Dear Olivia Rebecca Johnsson. I love you* Jag rynkade på pannan, och log stort innan jag gick till nästa *I love everything about you* Nästa *Your hair* Nästa. *Your eyes* *Your lips* *Your cute nose* *I love how your fingers fit perfect with mine* *And how you always roll your eyes when I say something cheesy* *And I bet you have rolled your eyes very much at these notes* *I love how you always lay in bed extra ten minutes before you get up* *I love how you get mad when some girl flirts with me* *Even if they have no chance, cause' I have a lovley, wonderful girlfriend* *I love how you play with your hair when you're nervous* *I love how you always read the same book over and over again* *I love you, Olivia Rebecca Johnsson* *Now get out through the backdoor to the yard, I'll be waiting there. Love xx Harry* Jag log, och gjorde min väg mot bakdörren, som stod öppen och jag flämtade tyst när jag såg det. Det var ljus, som lös upp som en gång i den mörka kvällen. Jag la handen för munnen medan jag kände hur tårar letade sig till mina ögon. Jag är inte en sån som gråter ofta, men...ingen har bara gjort något sådant här för mig, någonsin. Jag gick ut igenom dörren, och följde gången, som var ganska lång, den gick till och med iväg ifrån vår tomt, och mot parken längre bort. Jag såg hur den tog slut längre fram, och när jag nådde slutet så såg jag något som fick en tår rinna ner för kinden och mig att flämta högt, och jag slog den andra handen för munnen. "Will you marry me?" Stod det i rosenblad i slutet av gången. Harry stod bredvid rosenbladen, och log nervöst, innan han gick fram till mig, och gick ner på knä. Han harklade sig dramatiskt, och jag log bakom mina händer. Han räckte upp handen mot mitt ansikte för att stryka bort den tår, och tog sedan min ena hand. "Olivia Rebecca Johnsson, will you make me the luckiest man on the earth, and do me the honor to be my wife?" Jag nickade bara, hastigt. Jag hade inga ord. Jag kunde inte ens få ut några ord, även om jag försökte. Även om det bara var ett enkelt ja. Han log stort, och ställde sig upp och trädde ringen på mitt ringfinger. "I love you, Olivia" Jag log, och tog bort min ena hand ifrån min mun för att placera dom runt hans nacke, och han placerade hans runt min midja "I love you too, Harold"

 

 

 

"Daaaaad!" Gnällde Darcy "Yes, hunny?" "I want a brother!" Jag och Harry utväxlade en blick, och Harry vände sig sedan till Darcy "Why?" "Because Maddie got one! He is really cute" Jag log mot henne "But you got April, she is cute" Darcy blickade på April som låg i min famn "Yes, but she isn't a boy" Muttrade Darcy tyst "Please dad?! Pleeeease? Ask the stork if he can bring a baby boy!" Precis som de flesta två åringar, hade Darcy frågat vad barn kom ifrån. Harry hade då berättat om storken som kom och lämnade ett barn om föräldrarna älskar varandra väldigt mycket. "Well, you'll have to ask your mom about that" Darcy vände sig om mot mig "Pleaaaase, mooom?" Drog hon ut på orden, jag gav Harry en 'hjälp mig' blick och han skrattade lågt och ställde sig upp "We'll see, now go get your shoes on, don't wanna be late for kindergarten now, do we?" Darcy fnissade tyst och skakade på huvudet innan hon skuttade ut i hallen "See you soon" Mumlade Harry och pussade mig sedan snabbt på munnen innan han log och gick mot Darcy som, som vanligt, var väldigt glad över att vara på väg till dagis. 

 

 

Jag stod och diskade när jag kände något varmt i nacken, och jag tog för givet att det var Harry. Jag log "You know shat Darcy talked about?" Mumlade han mot min hud "Mm?" Mumlade jag ut och fortsatte diska "Maybe we could...you know...if you want to" "Harold, I gave birth to April half an year ago, I won't..." "No, no, no, I mean...you know, later" Jag suckade, och stängde av vattnet och vände mig om mot Harry, som direkt placerade sina händer på min midja, och lyfte upp mig på diskbänken. Jag blev en aning blöt, men ignorerade det. Jag la armarna runt hans nacke och han tittade upp på mig, med ett ansiktsuttryck som betydde att han lyssnade till 100 procent. "What if it's a girl, then? She will be disappointed" "But...still, she isn't the only one who wants another" Mumlade han tystlåtet innan han pressade en mjuk puss till min nacke igen "Wait..." Jag pressade hon tillbaka så jag aåg hans ansikte helt "You want another one?" Han tittade ner på sina fötter "I've always wanted a big family..." Mumlade han och jag log "Well, ask me in eight months, and maybe I'll say yes" Harry verkade nöjd med svaret då han log stort och kysste mig på munnen kärleksfullt. "You're a thief" Mumlade jag mot hans läppar och han avbröt kyssen igenom att skratta åt mina plötsliga ord "What?" "You kinda stoled me" Han höjde ena ögonbrynet "Stoled you?" "You were twenty, I was eighteen, you kidnapped me, remember?" Han log "You are a theif too" "Oh, really Harold?" Han log och lutade våra pannor ihop "Mhm..." "How?" Han log, och jag visste att han skulle säga något  som jag skulle himla med ögonen åt "You stole my heart" 

---