Jag gick upp för den trånga trappuppgången jag har gått upp för så många gånger i mitt liv. Mot Felicias lägenhet här i London. Jag gick trött upp för trappstegen och ringde sedan på dörrklockan. Samma gamla ringklocka ekade inne i lägenheten. Det tog en stund. Inget hände. Jag upprepade rörelsen och väntade ännu en stund. När jag inte hörde fotsteg så vände jag mig om för att gå. Men plötsligt så hörde jag hur dörren öppnades bakom mig. Jag vände mig om, och såg Felicia som log mot mig i dörröppningen.

"Hej" Log hon glatt, vilket fick ett leende att hamna på mina läppar "Hej" Sa jag blygt och tittade in i hennes vackra ögon. "Eh...Jag har försökt nå dig.." Började jag medan jag försökte att sluta le och se ut som en idiot. Men det gick inte.

"Jaha?" Sa hon undrandes, verkade inte riktigt ha märkt det. "Ja.... varför svarade du inte?" "Jag var med Isak, förlåt, tittade inte riktigt på tiden". Jag blev iskall. Isak, såklart, den killen kommer alltid emellan oss."Jaha" Sa jag, försökte låta glad och pressade fram ett leende. Felicia log "Hur... hur hade ni det då?"Frågade jag, försökte konversera och spela glad. Hon såg upp, och mötte min hårda blick. "Bra" Sa hon stelt, verkade obekväm av min otrevliga blick. Den otrevliga blicken har hon ingen annan än Isak att tacka för "Vad bra då" Log jag, försökte få fram ett mjukt leende under den pressande situationen. "Roligt för Isak" Felicia tittade oförståendes på mig, vilket jag också skulle gjort om jag var henne. "Ska vi göra något?" Hon tittade tveksamt på mig "Alltså...Niall, jag ska till Isak i parken nu, men känn dig fri att följa med oss" Jag suckade. Jag avskyr Isak, varför måste han ta Felicia ifrån mig? "Kanske imorgon?" Hon avbröt sig själv "Nej, jag ska till Isak för att möta hans föräldrar..." Mumlade hon för sig själv. Jag suckade återigen. "Imorgon har vi varit kompisar i två år, kommer du ihåg när vi möttes första gången? Och du fick mig att skratta så mycket så jag började gråta? Vi hade så kul tillsammans då. Det kunde vi ha haft imorgon och idag också. Så synd bara att vi inte har tid med det längre, eller hur Felicia?" Hon tittade på mig. Försökte förstå vad jag menade med det. Jag började gå ner för trapporna jag gick upp för, för inte så länge sen. Jag försökte låta glad när jag sa det, men avundsjukan på Isak tog helt över och fick det att låta som om jag var sur, vilket jag faktiskt var.  "Vi hörs! Hälsa Isak!"

 

 

Musiken i bilen var hög, och jag nynnade tyst med medan jag trummade på ratten. Jag skulle ner till Nandos och äta. När inte Felicia kunde vara med mig är jag uttråkad, vilket alltid resulterar att jag åker och äter i tristess. Trafikljuset höll på att utbyttas från rött till grönt när jag såg en tjej, för likt Felicia för att inte vara henne, sitta vid en parkbänk längre bort. Jag log för mig själv, och följde hennes rörelser när hon ändrade position så hon skulle sitta bekvämt. Jag väcktes ur mitt stirrande av bilar som tutade bakom mig och jag började snabbt åka framåt, för att sedan parkera på en parkering så nära parkbänken Felicia satt på som jag kom. Jag gick då ur bilen och gick med ett leende bort mot Felicia. Leendet försvann däremot när jag hörde tysta snyftningar från henne. Mitt glada ansiktsuttryck utbyttes till orolig och jag gick snabbt fram till henne. "Felicia?" Undrade jag mjukt medan jag satte mig ner bredvid henne och la försiktigt min hand på hennes rygg. Hon tittade snabbt upp, tårar rann ner för hennes kinder och hon avfyrade ett svagt falskt leende. "Hej" Det gjorde ont inom mig att se henne såhär. Alldeles förstörd, vem har gjort såhär mot henne? "Vad har hänt?" Undrade jag och hon suckade, och blickade ner i marken "Isak...han har hänt..." Så fort hans namn nämndes blev jag sur, vem tror killen att han är som gör såhär mot henne? "Vad har den där idioten gjort nu då?" Hon mötte min blick, och det högg till i mig vid synen av alla tårar som rann ner för hennes ansikte. "Han var otrogen mot mig, igen..." Hur kan han göra såhär? Att göra det misstaget en gång är förlåtligt, det är inte okej, och helt fel, fortfarande, men ändå, två gånger? Då är det inget misstag längre. "Felicia, du borde inte vara med honom. Han behandlar dig inte rätt" Mumlade jag tystlåtet och la armarna runt henne i en beskyddande kram. "Jag skulle kunna behandla dig bättre" Orden kom ut som en viskning, Felicia hörde det inte, vilket även var meningen. "Jag bara...jag gillar honom verkligen, Niall" Jag suckade djupt vid orden. Vad har han som inte jag har? Vad är det som drar henne till honom? "Kom, vi går hem till mig, och äter glass, och tittar på teve" Sa jag, vetandes att det brukar göra saker bättre. Hon nickade svagt innan hon lät mig leda henne upp från parkbänken och in i min bil som var parkerad en bit ifrån.

 

 

En film rullade framför oss och Felicia satt med sitt huvudet mot min axel. Det var någon ny film, en komedi, som handlade om...något. Jag skulle egentligen vetat vad den handlade om, eftersom filmen har pågått i en timme nu, men mina ögon var alldeles för upptagna med att titta på Felicia, som tittade på filmen, fortfarande några tårar på hennes kinder. Det blir alltid såhär, han bryter hennes hjärta, jag fixar det, när jag gjort det kommer han med någon lam ursäkt, och hon tar tillbaka honom, och sen om och om igen. Jag förstår att det måste vara svårt att släppa honom, m hon älskar honom. Men hur kan man älska honom!? Han är hemsk, och är bara taskig mot folk. Aldrig har jag sett honom höra något snällt för något förutom att några enstaka gånger få Felicia att le. Jag avbröts i mina tankar av en hög knackning. Jag log ursäktandes mot Felicia som bara log förståendes tillbaka, och jag hick iväg till dörren en bit bort. Jag öppnade dörren när jag såg den ondskefulla killen i egen hög person. "Hur vågar du komma hit?!" Viskade jag tyst, så att Felicia inte skulle höra. "Är Felicia här?" Jag rynkade på pannan "Varför ska jag säga det?" "Jag är här för att be om ursäkt, till min flickvän" Det högg till i mig när han sa de två sista orden, min flickvän. Hon är hans, inte min. Det fick mig att vilja gråta, men det var sanningen. "Och vad får dig att tro att du får prata med henne?" Jag la armarna i kors och gav honom en otrevlig min "Hon är min flickvän, flytta på dig!" Men jag stod kvar som en orörlig staty. "Isak?" Jag vred på huvudet och fick se Felicia som stod där, och tittade med en rynkad panna på honom "Hej, jag vill bara säga förlåt, den där tjejen betydde inget för mig, jag lovar" Jag fnös och himlade med ögonen "Okej, så efter en sån stor sak, som hände, om jag får påminna, två gånger, så kommer du hit och säger de enkla orden och tror att allt kommer bli okej? Du ger henne ingen respekt! Hon förtjänar så mycket mer än dig! Hejdå och bry dig inte om att komma tillbaka, vi kommer inte tillåta dig ändå!" Jag smällde igen dörren i hans ansikte, och det blev tyst i hela huset. Jag stod kvar och stirrade på dörren, fortfarande arg, och Felicia stod bakom mig, och verkade inte röra sig "Ehm...jag tror du precis gjorde slut med min pojkvän, Niall..." Jag vände mig om för att möta hennes blick "Eh, jag...eh..." "Det är min pojkvän, okej?!" "Jag är medveten om det, men han är dålig för dig, varför inser du inte det?!" "Jag har insett det, men jag gilla honom, Niall, okej?! Men han skadar mig och jag vet inte vad jag ska göra" "Gör slut med honom! Du kanske hittar någon bättre!" "Säg inte vad jag ska göra, du vet inte hur det är att vara mig!" "Jag har känt sig tillräckligt nog, och jag har känt lika mycket smärta!" Försvarade jag mig

"Du vet ingenting om hur det känns att vara bruten i två delar!" Jag flämtade nästan till, skulle inte jag veta något smärta? Efter allt jag har hållit inne. Det blev tyst ett tag tills jag öppnade munnen "Så jag vet inget om smärta, huh? Vet du hur ont det gör att se personen man älskar, älska någon annan? Och ja, jag pratar om dig, och att du älskar Isak. Du hörde mig, jag älskar dig! Och jag känner mig så himla patetisk för det. Han bryter alltid ditt hjärta, och jag är alltid den som försöker fixa det! Efter all den här tiden så har jag alltid tänkt att min kärlek för dig bara är en engångs sak, men efter alla dessa åren så har den fortfarande inte försvunnit! Jag trodde du hade märkt det vid det faktum att jag inte har haft någon flickvän ända sen jag träffade dig! Det är för att jag har givit dig mitt hjärta! Eller ja, givit dig...det typ sprang ifrån mig och till dig, och det faktum att jag vet att jag inte kan ta tillbaka det gör så ont! Jag har sett dig skratta med någon annan, och kysst honom, och bara gjort alla dessa saker jag vill göra med dig! Jag har hållit inne alla dessa känslor, för att du verkade glad, även fast det gjorde väldigt ont, så gjorde jag det! Isak är inte värd dig! Han har gjort så himla många saker för att skada dig, och du finner alltid din väg tillbaka till honom. Jag bara står och tittar på när ni ser så glada ut tillsammans och hoppas att en dag så kommer jag vara den som står bredvid dig, och håller din hand, men utan att skada dig! Att veta att det aldrig kommer hända gör så ont! Och sen kommer du och säger att jag inte vet något om smärta, vi både vet att det är en stor fet lögn!" Jag andades hastigt ut och in efter alla dessa orden nästan utan någon luft. Felicia bara stirrade på mig, och en tår rullade ner för hennes kind. "Felicia, jag borde inte..." Mer hann jag inte förrän hon pressade sina läppar mot mina, jag var först chockad, men började sedan att kyssa tillbaka medan hennes armar hamnade runt min nacke och mina armar runt hennes midja. Det var en lång kyss, och efter kyssen lutade hon sin panna mot min.  "Jag älskar dig med. Jag tänkte alltid att eftersom jag inte kan ha dig, så är Isak det närmsta jag kan komma. Du vet, han har blont hår, du har blont hår, blåa ögon, ni har samma stil... Men ändå är ni så olika. Han skadar mig hela tiden, och jag vet att du aldrig skulle göra det. Jag trodde att om jag gjorde slut med honom skulle jag inte hitta någon annan" Jag andades ut i ett chockartat andetag. Hon älskar mig med? "Du har mig, du kommer alltid att ha mig..." Hon log stort "Jag vet" Vi möttes i ännu en kyss innan jag log större än jag någonsin lett förut "Jag älskar dig" Hon log "Jag älskar dig med"

---

Sååå, tog en väldans tid att skriva nästa one shot! :D Ledsen, men här är den i alla fall! Nästa är om Zayn och Henrietta!! :)

//Hilda o Nellie