Vi både fnissade, när vi tänkte på exakt samma sak. Jag låste upp mobilen, och slog in Danielles enkla kod, 5555. "Okej, så vad ska vi skriva?" Undrade Perrie "Något sjukt" "Godmorgon din omogna banan med extra vispgrädde?" Jag fick anstränga mig för att inte skratta rakt ut, likaså Perrie, så det blev som små fnissningar. Jag knappade in det hon sagt, innan jag skickade, vilket fick oss både att gräva ner våra ansikten i kuddarna. "Danielle kommer döda oss när hon vaknar" Fnissade Perrie fram. Jag kunde inte hindra mig från att skratta mer, men vi både slutade skratta när ett sms ramlade in i mobilen och vi läste med nyfikenhet.

Vi log, "Skriv bara något sjukt om något" Jag nickade instämmande.

Perrie fnissade när hon läst klart, "Det där blev komplicerat" Jag fnissade "Vad gör ni?" Vi både tittade skrämt på varandra när ni hörde Danielles röst "Inget" Danielle tittade storögd på oss "Det där är min mobil!" Hon kastade sig efter den, och började läsa meddelandena. Medan jag och Perrie skrattade som besatt, drog Danielle häftigt efter andan "Nej, nu är ni så taskiga! Han tror att jag fått en kokosnöt i skallen!" Jag skrattade mer åt hennes sätt att beskriva att hon var galen "Jag vet inte vad jag ska skratta mest åt, hans reaktion till meddelandena eller det faktum att han heter gullegris på din mobil" Skrattade jag fram, och alla tre skrattade mer. Danielle fnissade "Jag fick ett svar" Jag och Perrie kastade oss fram för att läsa det 

Alla skrattade "Jag berättar att det var ni" Sa Danielle innan hon började skriva på mobilen "Jaja..." Mumlade Perrie, innan hon suckade lätt, och gosade ner sig i sängen. Min mobil, som låg på soffbordet, började vibrera. Jag ställde mig upp från sängen, och gick fram och tog den. 

Niall. Jag log för min själv, innan jag svarade "Hej" Log jag "Hej" Hörde jag hans röst, vilket fick mig att le stort, samtidigt som fjärilarna i magen väcktes till liv. Han andades in "Idag händer det" Jag log för mig själv "Jag är så lycklig" "Det kan ändå inte slå mitt rekord" Jag log smått "Inte? Jag h..." Jag avbröts av något i bakgrunden "Niaaaaaallll, vem pratar du meeeeeed?!" Jag hörde han sucka "Åh nej" Jag skrattade "Nella! Är det Nella?! Hej Nella! Hör du mig?" Jag fnissade "Ja, jag hör dig" "Hur mår du?" Undrade Louis "Louis! Ge mig tillbaka min mobil!" Jag hörde hur dom sprang runt i rummet, sedan hur någon annan tog luren "Hej igen, Nella, ehm, det var Louis inte jag" Jag log "Jag förstod det" "Vem pratar han med?" Hörde jag Harry i bakgrunden "Nella" Svarade Louis "NIAAALLL, DET ÄR DIN FLICKVÄÄN SOM PRATAAAR, VEM PRATAR DU MED I TELEFOOONEN?!" Tjöt Harry, med en väldigt ljus röst, i hopp om att jag skulle tro att set var en annan tjej där. Niall suckade, innan jag hörde hur han låste någon dörr. "Jag gick in i badrummet och låste" Berättade han, och hans röst ekade mellan väggarna "Bra" Log jag "Men, hur mår du, sweetie? Jag saknar dig" De tre sista orden sa han lite tystare, med en liten sorgsen ton. Jag log "Jag mår bra, men jag saknar dig med" "Jag kunde nästan inte sova inatt utan att du var bredvid mig" Jag log "Du är så söt. Men Niall, tycker du jag tar upp mycket plats i sängen?" Han tvekade lite "Inte så mycket" "För Danielle och Perrie tvingades ligga på golvet" Niall skrattade. "Jag älskar dig" Sa han plötsligt, väldig stor kontrast mellan samtalsämnena. "Jag älskar dig med" 

 

 

Jag stod vid altaret, och stirrade nervöst på Liam, Zayn, Louis och Harry. De hade alla kostymer, och tittade bortåt där Nella skulle komma gåendes. "Åh, jag är så nervös, jag kommer vara med henne för alltid. Jag är så lycklig men ändå så nervös, tänk om jag gör något fel" Louis tittade menandes på mig "Niall, käften och vänd dig om" Han tog tag i mina axlar och vred mig mot gången. Där var hon. Den vackra klänningen satt perfekt på henne, hon var vacker som alltid. Nervositeten rann av mig, och jag synade henne uppifrån och ner med ett leende. Hon log tillbaka. Just då försvann allt runt omkring oss. Det var bara hon och jag, när hon gick mot mig. Vinden blåste lätt i hennes hår, och jag kunde verkligen inte släppa blicken ifrån henne. Jag tror det var bara jag som såg, att hon var väldigt nära att ramla i de höga klackskorna. Jag började le, och tittade ner i marken, för att försöka dölja att jag höll på att börja skratta.

 Jag satt och väntade tålmodigt i bilen, tills Niall öppnade dörren och satte sig på andra sidan. Bilen startade, och Niall började då köra ut bilen från våran parkeringsplats. Niall log smått mot mig, och tog försiktigt tag i min hand som låg helt fritt i mitt knä. Jag log tillbaka, och tog ett hårdare tag runt hans hand. "Mot hotellet"

 

 

 

"Har du några treor?" Zayn blickade snabbt ner på sina kort, innan hans blick mötte Liams igen "Finns i sjön" Liam gav ifrån sig en suck, men lutade sig fram för att ta ett kort ur högen på bordet "Jag vet att du fuskar..." Mumlade han sedan. Harry och Louis satt uttråkat, och tittade på Zayn och Liams kortspel. Jag satt och tittade igenom min och Nellas sms konversation. Nella var allt jag kunde tänka på just nu, även fast det här ska vara en natt med mig och mina kompisar "Nej, hörni! Det här är ju bara så sjukt tråkigt!" Gav Harry ifrån sig tillslut "Har du någon bättre idé?" Undrade Zayn med en lugn ton utan att släppa blicken från sina kort. Frustrerat suckade Harry "Vad som helst utan det här, tjejerna har säkert mycket roligare" Mumlade han surt, och av rent sammanträffande hörde vi dom tjuta just då "NEJ MEN VAD FAN, DANIELLE, DET DÄR ÄR MIN MAT!" Sedan hörde man ljusa skrik och skratt fylla hela hotellet. Jag log stort, det var Nellas röst som hade skrikigt det där "Kan vi inte gå till tjejerna!" Harry tittade storögd på oss, som om han kommit på en idé, vilket var det han sa "Jag kom på världens bästa idé!" Han tittade på oss alla, med ett stort hemlighetsfullt leende, medan vi tittade nyfikna på honom. Oboy, det här kommer bli roligt. 

 

Ett tag senare stod vi utanför tjejernas dörr, man hörde skratt och fnissande. De flesta av fnissandet kunde jag koppla till Nella. "Jag vann helt klart kuddkriget" Fnös Nella plötsligt "Yeah, right, alla i rummet vet att det var jag" "Hallååå, vinnaren sitter hääär!" Alla tre skrattade efter ett tag, och Nellas skratt hördes definitivt högst, vilket fick mig att le stort. Hon är bara för härlig, och om bara någon dag, blir hon min, för alltid. "Nu!" Viskade Harry tyst, innan han bröt upp dörren till deras hotellrum. Alla skrek, och Louis släckte lampan, vilket fick dom att skrika ännu högre. Killarna gjorde skrämmande ljud, och följde efter Danielle och Perrie. Nella kunde jag däremot inte se, förrän jag stannade upp mitt i rummet, då jag hörde hastiga andetag bredvid mig. Jag vände försiktigt på huvudet, även fast det var helt mörkt, kunde jag se att det var hon. Hennes ögon bara lyste i mörkret, likaså hennes hår. Jag log, och gick några steg mot henne, innan jag placerade mina händer på hennes midja. Hennes andetag blev snabbare "Gör mig inte illa" Andades hon ut "Aldrig någonsin, sweetie" Jag kände hur hon slappnade av en aning "Niall?" Undrade hon, svagt, däremot svarade jag inte, utan bara pressade mina läppar hungrigt mot hennes. Efter någon sekund besvarade hon kyssen, och hon armarna runt min nacke. Jag drog armarna tätare kring hennes midja,  vilket fick henne att tvingas gå närmre mig. Kyssen blev allt intensivare, och hon bet löst tag i min underläpp vilket, som alltid, fick ett okontrollerat stön att lämna mina läppar. Det fick en del av ljudet bakom oss att upphöra, medan vi bara fortsatte. "Vad var det?" Hörde jag Liams röst bakom mig "Liam?!" Utbrast både Perrie och Danielle förvånat, "Gud så taskiga ni är, killar, vi trodde det var någon mördare eller något!" De skrattade bara "Men seriöst, hörde ni ljudet?" Vi fick avbryta kyssen för att Nella skulle kunna få le, vilket självklart fick mig också att le. Jag skulle låtit henne fortsatt att le, om inte jag behövde hennes läppar trycka mot mina så intensivt mycket just nu. Jag började kyssa henne igen, och tryckte henne försiktigt mot väggen. Hon slingrade sina ben runt min midja, vilket fick mina händer snabbt åka från hennes midja till hennes lår, som för att bära upp henne. Medan vi kysstes intensivt, så tändes lampan, och vi hörde suckar bakom oss "Niall, vi sa skrämma dom, inte kyssa dom!" Utbrast Louis, men vi slutade inte för det "Det är det här jag pratar om, han kan bara inte stå emot! Vi kanske ska låta de få ett eget hotellrum, bokstavligen, för om jag har rätt kommer dom göra en sak som jag inte vill att dom ska göra när jag är i samma rum" Fortsatte Louis, och de andra mumlade något till svars. Då avbröt Nella kyssen, och hennes ben släppte min midja, och jag satte försiktigt ner henne på marken igen. "Nej, det behövs verkligen inte" Försäkrade Nella dom, med ett nervöst skratt på slutet av meningen, och en röd rodnad på hennes kinder. Jag skulle vilja vara ensam i ett hotellrum med henne, bara hon och jag. Men det var ju såklart en möhippa och en svensexa, egentligen ska vi inte ens se varandra på kvällen, men jag skulle aldrig stå ut med det. 

---

Vad tyckeeer niii?! :D Kommentera! :)

//Hilda

 Sedan vände jag mig om mot Niall, som var helt röd om kinderna. Åh, jag skulle så gärna vilja kyssa honom, eller åtminstone pussa honom. Men jag kände att kyssa honom en gång framför dom räcker. Jag gav honom ett leende "Hej då" Sa jag sedan, innan jag stängde dörren, då killarna började tjuta igen. Jag himlade lätt med ögonen, ändå med ett leende, innan jag vände mig om mot dom "Let's go, girls!" 

 När jag var klar öppnade jag skynket, och killen granskade mig från topp till tå, innan han gick fram mot mig "Tja, storleken var väl bra, förutom att det var för stor midja" Hans händer hamnade plötsligt på min midja, vilket fick min blick obekvämt att möta Danielle och Perries. De bara ryckte på axlarna. "Det kan man ju såklart ordna med ett band runt midjan, så det inte ser så slappt ut" Menade han, "Vilka klänningar gillar du?" Undrade han, medan hans händer fortfarande var på min midja, och bara irriterade mig "Helst tajta, och sen nedanför höften typ lite pösig kanske..." Mumlade jag, lite osäker på min egen smak "Okej, jag tror jag har den perfekta klänningen för dig" Nöjt log jag mot Danielle och Perrie, men min blick med dom kapades direkt när jag såg Niall stå en bit bort, och stirrade på oss med armarna i kors. Jag log större, och vinkade glatt, men han vinkade inte tillbaka. När jag drog bort killens händer från mig och gick mot honom förstod jag varför. Hans blick bara skrek avundsjuka, och det var som om han inte ens märkt att jag hade gått mot honom, och stod nu bredvid honom. Han bara stirrade kallt på killen, som efter ett tag försvann in i lagret. "Vad höll han på med?" Niall tittade argt bort mot dörren han gått in igenom. "Niall, ta det lugnt, han bara hjälpte mig" Mumlade jag ut. Hans blick mötte min, och hans ögon var svarta av avundsjuka. "Hjälpte? Hur hjälper man en person igenom att kärleksfullt lägga händerna på någon annans midja" Jag suckade, innan jag omfamnade honom i en kram. Däremot var det som att krama en staty, då han bara stod helt stilla och rörde sig inte "När ska du förstå att du är den enda för mig, och det finns ingen annan. Du måste sluta inbilla dig saker, Niall" Jag kände hur hela hans kropp slappnade av, och sekunden därpå kände jag hans armar runt mig "Förlåt, Nella." Mumlade han in i mitt hår, jag avbröt kramen för att möta hans blick "Vänta lite, vad gör du här?" Han höjde ena ögonbrynet "Så du vill inte att jag ska vara här?" "Det sa jag aldrig" Berättade jag, han log. "Jag ville bara titta hur det gick" Jag nickade instämmande, och gav honom ett kort leende "Japp, det går bra. Men du får inte se klänningen förrän bröllopet, så gå innan den där killen kommer tillbaka med den" Han suckade, men log förståendes "Okej, sweetie, jag går" Oskyldigt räckte han upp händerna i luften, och backade mot dörren. "Vänta du glömde något" Niall stannade och tittade frågandes på mig "Vad?" Jag gick snabbt mot honom och  innan jag pressade mina läppar mot hans. Han verkade inte alls ha något emot det då han la armarna runt min midja, och tryckte mig närmre honom. Efter kyssen backade jag från honom, och han log mot mig "Ses sen" Log han. Jag nickade i stämmande, innan jag log tillbaka, och började gå mot provhytten.

 

"Hallå?" mumlade jag trött fram. "Heej, Nellaaa!" Till skillnad från min tysta röst, så skrek nästan Danielle ut orden, vilket fick mig att vakna helt "Ville bara säga att killarna, jag och Perrie kommer till er vid fyra tiden, så du gör bäst i att göra dig i ordning, för din röst låter helt nyvaken" Jag drog handen igenom mitt hår samtidigt som jag satte mig upp i sängen "Men ni kommer ju inte förrän fyra, måste jag gå upp nu?" "Nella, klockan är tre." Mina ögon for snabbt upp och tittade på den digitala klockan på min mobil. Tre minuter över tre, fint... "Men ja, ska inte sinka dig mer, hejdå!" "Hejdå" Fick jag ut i förvirringen, innan hon la på. "Vem var det?" Hörde jag Nialls nyvakna, och hesa röst bredvid mig "Danielle" mumlade jag fram, medan jag tittade ner på mobilen i min hand, innan jag kände Nialls varma armar slingra sig runt min midja och drog mig mot honom. "Vad ville hon?" Undrade han när han fått som han ville, och jag låg exakt bredvid honom "Dom kommer fyra, vi måste gå upp nu" Sa jag, motvilligt. Just nu ville jag bara ligga kvar i sängen i hans famn. "Och nu är klockan...?" "Ungefär tre" Nialls ögon öppnades "Redan?" Jag nickade, samtidigt som jag gick ur Nialls grepp, och ställde mig 
Jag vandrade bort mot min garderob, innan jag hittade ett fint linne. Snabbt bytte jag ut Nialls t-shirt som jag tillbringat natten i, och satte istället på mig linnet. Mjukis byxorna blev utbytta av några par shorts som passade med linnet. "Imorgon händer det" Jag stannade upp mitt i rörelsen, och började le, av påminnelsen. Jag vände mig om leendes mot Niall, som log stort mot mig "Imorgon blir du Nella Horan" Jag hade inget ord att säga, att jag var lycklig över det visste han redan, att jag längtat visste han. Istället gick jag bara fram mot våran säng, och böjde mig ner mot honom för att pressa mina läppar mot hans. "Och jag kunde inte vara lyckligare" mumlade jag mot hans läppar efter kyssen. Som varje gång jag sagt det, sprack han upp i ett stort leende. Det var som att han aldrig tröttnar på dom ordet. "Kan vi inte bara ta några minuter och ligga och prata i sängen?" Han hoppade innåt så det blev en plats framför honom, innan han lyfte på täcket och klappade välkomnande på platsen. Jag log mot honom, och tvekade mellan att krypa ner bredvid honom eller gå ut i köket. Men när jag såg den välkomnande, varma och mysiga platsen gav jag mig. Jag la mig tätt intill honom, och han släppte ner täcket, innan han la armen runt mig. Jag hoppade så nära honom jag kunde, innan jag vilade huvudet på hans kudde. Han log större "Jag älskar dig" Han har sagt det många gånger nu, men magin bakom de tre orden blir aldrig uttjatat. "Hur mycket?" Log jag, endast för att reta honom. Han bara log "Det går inte att förklara" Jag började le, stort, innan jag lutade mig mot honom för att ge honom en till kyss. "Vi måste verkligen upp" Förstörde jag ögonblicket, innan jag kröp ut ur den varma sängen. Jag kände genast hur allt blev mycket kallare. "Klär du på dig?" Undrade jag. Han ställde sig upp på marken, innan han nickade kort, och började gå mot garderoben. Istället för att jag gick ut emot köket, så stannade jag och granskade honom. Det såg ganska komiskt ut ändå. Han hade ingen tröja, men däremot hade han tjocka mjukis byxor och varma sockor. Sockorna var bara för söta, de såg ut som att en bebis skulle haft dom istället för Niall. Jag gick fram mot honom, och gav honom ännu en kyss. Niall verkade inte ha något emot det, då han släppte allt han höll i, så det ramlade tillbaka in i den utdragna lådan, och placerade istället händerna runt min midja. Mina armar hamnade givetvis runt hans hals. "Ses i köket" mumlade jag ut, efter kyssen, innan jag slank ur hans grepp och försvann ut i köket. Jag öppnade kylen och tog ut ingredienserna som behövdes för att laga pannkaka. Vetemjöl, mjölk, ägg...Tillslut hade jag fått in alla ingredienser i en bunke, som jag sedan rört om, och hällde sedan smeten i en stekpanna. Medan jag höll på att vända stekpannorna kände jag armar som slöt sig runt min midja. Självklart var det Niall. "Testa att kasta upp pannkakan i luften och sen vända på den" Jag skrattade, innan jag blickade bak på honom, och suckade över synen "Har du inte klätt på dig än?" Han tittade ner på sina jeans, och bara överkropp. "Nej, inte än" Jag skakade på huvudet åt honom, samtidigt som jag hade ett leende på läpparna. Niall ställde sig bakom mig och började ge mig pussar i håret. Snabbt vände jag på pannkakan, innan jag snurrade runt och placerade mina armar runt hans nacke. Sedan gav jag honom den fjärde kyssen, bara den här morgonen. Kyssen höll på länge, och avbröts när jag kom ihåg att jag faktiskt lagade mat. Snabbt vände jag mig om mot spisen igen, och plockade snabbt upp pannkakan med stekspaden. Bränd. Jag suckade mot pannkakan "Det här är ditt fel" Berättade jag, medan jag gick bort mot papperskorgen vi hade i köket "Mitt fel?! Hur kan det vara det" "Du distraherade mig, du får inte göra något med mig när jag lagar mat, då bränner jag maten" Jag gick bort mot spisen, innan jag hällde på mer smet. "Jag äter hellre bränd mat, än att jag inte får röra dig i köket" Mumlade han samtidigt som hans armar ännu en gång hamnade runt mig. 

 

 

Precis när vi var klara med frukosten, knackade det på dörren. Niall tittade upp på mig "Kan du öppna? Så plockar jag undan" Det var mer som en order, än en fråga. Niall bara nickade, och gav mig en snabb puss på munnen, innan han gick bortåt dörren. Snabbt ställde jag ihop våra tallrikar till en hög med glasen längst upp, och gick sedan mot köket och ställde ner det i diskhon "Hej, ehm...Kom in" hörde jag Nialls röst. Jag kikade diskret ut från köket och tittade mot hallen, där Danielle, Perrie, Zayn, Liam, Harry och Louis klev in, och alla nästan bara stirrade på Niall med en konstig min. Det tog ett tag för mig att fatta varför. Jag kan inte ens fatta hur jag kunde glömma bort det. Han hade ju ingen tröja. Niall stängde dörren efter dom, innan han med snabba steg försvann in i vårt rum. Alla hade suttit sig i soffan, och jag gick med snabba steg och satte mig i soffan mitt emot, så jag kunde se på när Niall röjde i sin garderob efter en tröja. Alla andra satt med ryggen emot honom, vilket jag var ganska lättad över. "Ursäkta för Niall, han hittade ingen tröja" De nickade kort. Jag mötte Danielles blick, och därefter Perrie, i bådas blickar såg man att de både trodde på något annat. Jag gjorde en min mot dom, som dom bara skrattade smått åt. "Så" Utropade Niall högt, när han kom ut från vårt sovrum. Alla vände sig om och följde hans rörelser, när han gick mot soffan, och sedan satte sig bredvid mig. "Okej, så, imorgon är den stora dagen. Och vi har ju inte haft varken någon möhippa eller svensexa än, så vi tänkte att det vore perfekt idag. Fast den börjar klockan sex, och ni ska vara på det där fina hotellet i stan. Fråga inte varför vi ska vara på ett hotell, det är bara så." Jag nickade långsamt. Perrie fortsatte på Danielles förklaring "Men vi ska låna Nella direkt efter det här snacket, för vi ska köpa klänningar till bröllopet!" Utbrast Perrie förtjust "Jag fattar verkligen inte att ni väntade till dagen innan bröllopet för det här" Skakade jag på huvudet med ett leende, vilket fick tysta skratt sprida sig i rummet, samtidigt som jag kände Nialls arm runt mina axlar "Det blir mer speciellt så" Ryckte Danielle på axlarna med ett halvt leende. "Och vi killar..." började Harry, i hopp om att Danielle och Perrie skulle sluta prata "...ska ses vid samma tid och sånt, och vad vi gör då får väl bli en...överraskning" "Ni har ingen aning om vad vi ska göra, eller hur?" Undrade Niall medan han gav killarna en menande blick "Ingen aning" Förtydligade Louis "Men vi har ju världens roligaste kille med oss, så det blir ju något roligt!" fortsatte han "Tack, Louis!" Utbrast Harry "Jag menade mig själv" Medan skratt spred sig i rummet, kände jag hur Niall tog tag i min hand. Jag tittade upp mot honom, och han log mot mig. Jag log tillbaka "Men då är väl detta snack klart då!" Utbrast Perrie medan hon belåtet klappade ihop med händerna "Nella, du följer med oss" Jag log mot dom, innan jag ställde mig upp "Japp" Medan jag gick mot dörren med dom framför mig, hörde jag hur någon gick tätt bakom mig. Jag vände mig om, och såg Niall stå där. Jag log mot honom, samtidigt som jag la min mobil på det lilla bordet i hallen för att ta på mig mina skor. "Du ringer om det är något, va?" Undrade han, som om jag skulle åka iväg runt halva jorden eller något. "Självklart" Utlovade jag, innan jag la armarna runt hans nacke för att ge honom en hej då kyss. Han besvarade kyssen, innan han la armarna runt min midja. När kyssen var slut log jag mot honom, för att sedan därefter gå ut igenom dörren, och stänga den efter mig. När jag precis skulle gå bortåt Perrie och Danielle som stod och väntade på mig, hörde jag hur killarna började tjuta, 'OOHH', troligen åt kyssen jag och Niall just delat. Jag skrattade smått, och skulle precis börja gå, då jag kom på att jag glömde mobilen på bordet. Med en suck öppnade jag dörren igen. Killarna började genast sluta tjuta. Medan jag klev in i rummet, höjde jag ena ögonbrynet mot dom, tillsammans med en anklagande blick, och tog sedan min mobil. De satt och försökte dölja sina skratt, men det gick inte så jätte bra. Sedan vände jag mig om mot Niall, som var helt röd om kinderna. Åh, jag skulle så gärna vilja kyssa honom, eller åtminstone pussa honom. Men jag kände att kyssa honom en gång framför dom räcker. Jag gav honom ett leende "Hej då" Sa jag sedan, innan jag stängde dörren, då killarna började tjuta igen. Jag himlade lätt med ögonen, ändå med ett leende, innan jag vände mig om mot dom "Let's go, girls!" 

Forever And Always handlar kortfattat om Nella Roach, som blivit misshandlad av sin ex-pojkvän, Kent Lender. Mitt i allt kom Niall Horan, och räddade henne från mardrömmen. Men offret blev kär i hjälten, och hjälten blev kär i offret. Nu är hon lycklig, och redo att bli Nella Horan i sitt giftemål med Niall Horan. De har gått igenom mycket, hat, tårar, tveksamhet, otrohet, avundsjuka och framförallt kärlek. De både två är nu redo att möta sitt nya liv tillsammans, vilket består av äktenskap, drama och graviditet.

 Forever And Always är alltså tvåan på You Are My Everything :)

 

 

PS: Kapitel 1 kommer upp så snabbt som möjligt! :)

 

//Hilda & Nellie